Om en fransos fick göra precis som han ville, då döpte han nog sin vingård till "Clos" plus sitt eget eller något av familjemedlemmarnas namn. Nu går ju inte det för sig, eftersom den franska vinlagen har tydliga regler om vad un clos är för något. Men om man köper en vingård utomlands, då?
Henri Bourgeois, välkänd profil från byn Chavignol i appellationen Sancerre, köpte på nittiotalet 90 hektar mark runt en flodbädd i det nyzeeländska Marlborough-distriktet, och där har han låtit bygga upp en helt ny egendom från grunden - på jordar dittills orörda av människan. Planteringarna har gjorts i lugn och ro, med en takt av fem hektar per år. Burgundiska "Dijon"-kloner har använts när det gäller pinotdruvorna. Stockarna har planterats ovanligt tätt, för området.
Egendomens vinmakare heter Jasper Raats. Han låter pinotdruvorna få en veckas kallmaceration med pigeage och därefter sval jäsning i öppna tankar. Vinet mognar i 10 månader på franska ekfat varav 15% var nya. Den första årgången som buteljerades var 2003.
2006 Clos Henri Pinot Noir har en helt transparent rubinröd färg och ser seriöst ut. Här doftar det riktigt elegant och väldigt mycket bourgogne - blint hade vi utan tvekan gissat att vinet kom därifrån. Ett komplext intryck med noter av stall, djur, läder, tjära, bark, pinotkrydda, mineraler, örter och undervegetation. Frukten är mättad och står stadigt på fyra sina ben: jordgubbar, hallon, nypon och röda vinbär. I sin helhet är det en nos med nästan farligt sug - oj vad gott, ohh så frestande, ahh helt underbart!
I munnen får vi ett slankt och elegant vin med syror av toppklass, högre än vanligt för ursprunget. Frukten är rik och mogen, men inget plumpt eller tungt står att finna. Inte heller har vinet någon insmickrande fruktsötma, även om den märkbara vaniljstången nog får sättas upp på fjäskkontot. Ett väldigt tillfredställande vin med härlig pinotkänsla som passar att dricka både med och utan mat...
Har vi någon invändning så är avslutningen bara en aning vass, och det känns som att det kan ha med alkoholen att göra (14%). Och i bästa fall kan förstås en röd bourgogne vara både mer intellektuell och mer lustfylld - men då kostar den också betydligt mer. För 250 spänn är detta helt enkelt kanon. Strax in i andra glaset är stunden inne att beställa ett sexpack...
ps. 120 flaskor kom i majsläppet, de gick åt omedelbart. Glädjande nog finns det fler flaskor i BS för tillfället. (91)
2006 Clos Henri Pinot Noir (Henri Bourgeois, Marlborough, New Zealand)
13 kommentarer:
Grymt bra blogg detta. Vet man hur mycket BS har kvar? Kan man normalt få den infon om man kontaktar importören?
P.
Tack, P. Visst, hör med importören.
http://www.philipson-soderberg.se/mainframe.asp?id=690
Kul också att Henri Bourgeois är aktuelle med en Sancerre "Les Baronnes" Rouge. Intressant, men bör få storstryk av nyazeelandsprojektet...
http://www.philipson-soderberg.se/mainframe.asp?id=690
Drack årgång 2005 på Silja-Tallink till Riga förra våren och gillade den skarpt. Missade också det fåtal flaskor som kom i maj. Jobbigt med de tillfälliga nyheterna numera, att köa på Regeringsgatan känns lite som Sovjetisk brödbutik på 80-talet.
En 6-pack beställd från P&S hemsida.
Desto trevligare att beställa via importörens hemsida och hämta upp på den lokala SB butiken några dagar senare.
På tal om P&S:
Har ni druckit Scrimaglio Monferrato Rosso Alfa Romeo 2006?
Ploj, javisst, men ett riktigt vin från en riktig producent trots allt. Och om man har minsta lilla passion för Italienska bilar också så är det en riktig höjdare.
/Janne
Kul du gillade det med, visst är det en härlig, tilldragande, enkelt att tycka om Pinot-frukt! Tack för du fick mig att köpa en testflaska i maj. Jag har beställt fler. De skulle kommit idag, men har inte hört ngt från vänner på monopolet...
Har du provat den vita Clos Henri?? Rät bra den med i sin lite atypiska stil (för att vara en Kiwi vill säga).
Inte vi, men Birk:
http://birkomvin.blogspot.com/2009/05/clos-henri-domaine-lacroix-vanel.html
Janne - Alfa Romeo-vinet, vad är det för druvor egentligen? Vi orkar inte titta på den fåniga hemsidan...
65% Barbera och 35% Cab.
Så där ja. Beställt ett par rackare. Blir min introduktion till Pinot Noir. Hoppas den blir bra. Måste vidga mina vyer utanför Italiens gränser onekligen även om jag gillar italen skarpt. Det finns för myclet att välja på ;-)
P.
Kan berätta att det är årgång 2007 som levereras från vårt kära SB. Fast det råkar ju stå 2005 på deras hemsida, och förra årgången som kom var 2006. Men det kanske är lite mycket begärt av SB att förstå att vin skiljer sig åt mellan årgångarna.
Ha inte hunnit prova 2007 ännu.
Gaaahhh! Men troligen beror bristen på information på importören Philipson & Söderberg själv. Ingenstans finns ett endaste knyst om att årgångsbyte är på gång. Det är inte vidare hederligt mot dem som beställer efter goda vitsord om nollsexan...
Frågan är hur man ska göra med sexpacket då...
Om man läser Parkers vintage chart (som klmupar ihop nordön och sydön till en behändig poäng):
2006 85p
2007 90p
Kanske inte är så illa med byte.
För övrigt: separata artikelnummer för varje årgång nu! Hur svårt kan det vara...
Det var ju goda nyheter, Franko! Men vi har inte smakat vinet, och beslutet att beställa fattades ju på eget smakprov - för övrigt det enda fullgoda underlaget för att köpa i pluralis. Vi får väl testa när de kommer, faller det inte i smaken är det väl möjligt att returnera resten om man har kvitto.
En rejäl uppryckning av BS-hanteringen behövs inför kommande nätbeställningssystem. Info om nya årgångar måste ju importörerna förse SB med.
Till att börja med borde ett flertal importörer skärpa sig vad gäller info på den egna hemsidan...
Skicka en kommentar