Valborg: fem flaskor med F & L

Sedan december har vi avverkat ett gäng 2002 Maurice Vesselle utan att blogga. Med ursprung i grand cru-byn Bouzy kan man förvänta sig en generös pinotdominerad skumpa, som vid det här laget har hunnit få en viss mognadsutveckling och god komplexitet. Våra gäster gillar skarpt, och vi tycker också att den är klart mumsig i sin publika stil.Vinupplevelser.se säljer flaskorna med stöd av ett skyhögt betyg från Lundamunskänkarnas provningspanel. Man får säga att vinet försvarar sitt pris ganska lätt, men det är också ingen tvekan om att det lundensiska betyget blev för högt. Mer gott än stort.

Är det den gamla europeiska sagan om räven och de sura druvorna som Philippe Bornards stiliga etikett syftar på? Den svenska versionen hade passat ännu bättre, för här doftar det verkligen rönnbär. Samt salmiak, apelsiner, persikor och en massa annat godis. 2009 Arbois-Pupillin Trousseau "Le Ginglet" var en av förra årets uppenbarelser, och den ville vi gärna dela med oss av. Våra vänner har aldrig provat något liknande, men är väldigt förtjusta i det ljust orangeröda vinet som är så friskt och lätt att dricka. Om en timme ska vi prova liknade doningar från Domaine de la Tournelle hos Vinik, och det ryktas att Nik även har Bornard på gång.

Första gången vi mötte det här vinet var på "vulkanmannen" Jörgensens Etna Rosso-provning med Stockholms-munskänkarna.
I en oväntat heterogen uppställning glänste 2009 Girolamo Russo "A Rina"med sin ljust klarröda frukt, sin fina fräschör och sin självklara drickbarhet. Bristly-Gabriel satt med på provningen och nappade direkt på den här producenten. I mars lades tre Russo-viner upp för beställning. Vid återträffen på hemmaplan överraskades vi av rätt dominanta malolaktiska gräddkolatoner och var väl inte riktigt lika sålda - men ikväll är det lingon och tranbär som sjunger rent och högt, och de friska syrorna är ämnade att spjälka ankfett i såväl confit som bröst. Mer Girolamo Russo, tack.

Sista flaskan av Giorgio Pelisseros 2007 Barbaresco Nubiola, en generös nebba som gjord för att drickas ung. Jämfört med föregående vin är doften större, djupare och mörkare röd - här är det snarast hallonreduktion som dominerar i aromatiken, och så får vi en god komplexitet av orientkryddor, lakrits och läderremmar. Kvällens första vin med rejält tanninmotstånd visar sig ändå ha en urskön drickbarhet även när maten är slut. Lämpligt inköpsställe är SuperBest i Charlotten-lund, där det aldrig kostar mer än 149 dkk, men ibland mindre (jfr BS). Få se om vi kan fiska upp några i sommar - då borde det väl vara nollåttorna som står på hyllan?

Som avslutning bjuder F & L på en bröllopspresent de fick för tio år sedan. Precis den åldern är önskvärd om och när det överhuvudtaget ska vankas amarone, vilket det (alltför) sällan gör hemma hos oss. Garderobslagring har nog enbart varit positiv när det gäller att puffa 1997 Vaio Armaron framåt mot full mognadsutveckling, och eftersom vi nu har hunnit fram till ostarna - där bland annat en lagrad parmigiano finns med - så landar den här flaskan helt rätt. Doften är stor och härligt komplex med torkade körsbär, chokladdoppade russin, kanelstång, muskot, läder, örter, tobak och ett par extra bonus-praliner. I munnen ack så mjukt och smeksamt med fint integrerade 15,5% och långa, behagfulla aromer. Sa vi drickbart? Då säger vi lättdrucket nu.
Den här gick åt i ett nafs.

2009 Philippe Bornard Trousseau Le Ginglet

Det är inte så ofta som vin lyckas förmedla helt nya kickar, men när det händer blir man ju själaglad. Nytt måste inte nödvändigtvis betyda bra, men när nytt och bra sammanfaller blir det ofta en stark upplevelse. Fast den här har inte särskilt mycket med styrka att göra - snarare med skönhet och elegans.

2009 Philippe Bornard Arbois-Pupillin Trousseau Le Ginglet är en ljust varmröd uppenbarelse, transparent och samtidigt "naturligt" disig, med orange kant. Glaset attraherar med en oerhört intressant doft - vacker, emotionellt gripande och totalt originell. Vi kan njuta av en ljus fruktighet som har drag av saftiga apelsiner, mandariner, röda vinbär och rönnbär. Här finns också friska blomtoner likt tulpaner och liljekonvaljer. Dessutom "naturvins"-salmiak, kalkstensmineral, öljäst, nötter, örter och rökelse. En friskt ångande fruktkompost mot bakgrund av stora kreatur som fridfullt betar i det panoramiska bergslandskapet. En slående vacker bild av pastoral idyll.

I munnen serveras en perfekt balanserad smak med sprittande frisk syra (jodå, visst finns det också lite kolsyra initialt), god salmiak och mogna fruktaromer som inte liknar något vi tidigare träffat på (trots att vi druckit såväl trousseau som Arbois-Pupillin förut). Vinet har en utpräglat silkeslen, nästan viskös munkänsla, helt utan grönkärvhet eller bitterhet, men med uppfriskande skaltoner och kalksten. Är man uppmärksam går det att notera diskreta blinkningar till veteöl, fruktöl och cider som bidrar till den säregna upplevelsen. Avslutningen är inget annat än helgjuten med läskande mineralkänsla och finstämd, lustfylld alkohol (13%) i den långa eftersmaken, där vi också noterar en en aning av kola och kryddor. Eftersom tanninerna sitter i baksätet är det hela egentligen mer besläktat med vitt vin än med rött. Fast liksom godare än båda två...

Ja, som ni nog förstått vid det här laget handlar det om en unik och storslagen vinupplevelse, om än från ett lite oväntat håll. Detta lättfotade och oerhört lättdruckna Juravin besitter all den intellektuella och sensuella kvalitet man överhuvudtaget kan önska sig. Det är nog det mest originella och kanske också det bästa vin vi hittills mött på "naturvinsscenen", och det vore väldigt synd att konsumera annat än på egen hand, i annat syfte än ren och skär njutning för vinets egen skull. Vi har inte den minsta aning om det skulle kunna bli bättre med tiden, men har svårt att tro att det är möjligt. Nästa kork åker hur som helst inom kort.

Caves Augé, €20. Kronevin, 198 dkk.

ps. Är det de varma åren som gör underverk med rödvinerna från Jura?

pps. Presentation av egendomen och Bornards femtontal cuvéer hittar man här. Mer om Jura och besök hos Bornard skrev Vinosapien här.

R.I.P. Pluto 2006-2011