Vinnördens arbetsväska med såväl litteratur som slattar för extra påtitt.
Novembers nyhetssläpp är ju intressant, för första gången på ett bra tag - men precis som vanligt kommer vinerna i så galet små kvantiteter att hälften redan är slut. Den här konstruerade bristsituationen gör ju att folk handlar enbart för att inte riskera att bli utan, accepterar priser som emellanåt är uppåt väggarna och hinner dessutom inte prova vinerna först. Det är svårt att se varför SB inte skulle kunna dubbla inköps-kvoterna rakt av. Tills det händer kan vi bara konstatera att man inte lyckas tillgodose den svenska marknaden med vad den önskar sig.
Inte konstigt att man till slut vänder sig åt annat håll...
Nå, Tryffelsvinet dominerar bilden med en hel klase röd bourgogne från Camille Giroud, Mastroberardinos riserva i vass version, médoc från Tour de Pez och cahors från Lagrezette, och en ovanligt hyfsad Saint-Joseph från kooperativet i Tain. En hel del av detta dök upp under måndagens nyhetsprovning hos Munskänkarnas stockholmssektion.
Vin nummer 1 är ljust i färgen och totalt charmerande i doften. Fräscha, ljusa aromer av vita päron, vit persika, jasmin och syren över gröna äpplen, med stråk av mandarin och honung. Några örter, färskt källvatten och en lätt rökig mineralkänsla. Precis som doften är smaken absolut klockren för en ung riesling. Fin liten sprits, lätt stenig munkänsla med salivdrivande gröna äpplen. Ingen störande beska eller kartighet. Strålande basversion, så typisk för Keller!
2009 Weingut Keller Riesling Trocken Qba Rheinhessen
Vilken underbar apéritif, och säkert perfekt till sushi. Eller att stänka bakom öronen! Som alternativ till dyrflaskorna på SB (157 kr) kan man välja att handla från Atomwine för 75 DKK, ett pris som ligger helt rätt i en europeisk kontext. Glöm inte att det är vi som är marknaden!
Vin nummer 2 är några nyanser rikare och gulare i färgen. Fräsch och tilltalande doft med citrus, äpple, persika och lite honung. Ganska rik, friskt syrlig, fruktig och småfet, aningen oljig smak som behöver någon maträtt ur medelhavsköket att snacka med. Gott vin, men funkar inte riktigt på egen hand.
2008 Feudi di Sangregorio "Campanaro" Irpinia IGT
Fiano och greco, jäst och lagrat i ståltank med batonnage. Priset är i dyraste laget för vad som är i flaskan. Vi ska testa den på hemmaplan och se hur det går med mat.
Vin nummer 3 är ljust varmrött/brunrött. Doften har god pinositet med avmätta doser fatfjäsk och kola, lite rönnbärig frukt förutom mer förväntade toner av jordgubbar och körsbär. En tydligt vegetal ton drar ner intrycket lite. Det är i munnen vi får problem med det här vinet. Bara syra och alkohol räcker inte för att uppnå balans, det krävs fruktkropp och struktur också. Även om aromerna är okej blir slutintrycket en ganska substanslös pinne.
2006 Cambria "Julia's Vineyard" Pinot Noir AVA Santa Maria Valley
Vin nummer 4 har en transparent ljusröd färg, med ungdomlig blåton. Doften är charmig och publik, hallonkörsbärig godispinot med lagom inställsamma fattoner av smörkola och kryddor. Ett grönt, örtigt stråk drar igenom det röda, och undertill lurar mer respektingivande ceder och blyertsmineraler. Smaken är frisk, lätt och god - med mycket bättre struktur än californiern. Här finns en matvänlig örtighet, men frukten är åt det tunna hållet, och längden måttlig. Trots en viss finess och början till utveckling blir intrycket tvådimensionellt idag. Ska man få full valuta krävs ett kortare ryggläge. Två till fem år borde göra susen, men någon långlagrare är det knappast.
2007 Maison Louis Jadot Pommard 1er Cru Epenots
Ni som blir utan behöver inte sörja er fördärvade. Det här är gott, och definitivt värt pengarna, men absolut inte omistligt. Haffa Camille Girouds 2008 Beaune Cent Vignes som tröst.
Vin nummer 5 har en doft som fängslar oss under hela kvällen. Superkomplex och i ständig förändring, med lager på lager av tydligt definierade upplevelser. Naturligtvis är det volatila syror som bär fram allt det goda. Inledningsvis rent galna kvantiteter av lim och lösningsmedel, salubrin, glänsande nickelfrukt, rosenblommiga övertoner, nötter, nougat, ljus choklad, torkade körsbär, russin, trä, fat och så vidare. Lika häftigt som en lyckad amarone! Om nu vinet hade varit lika bra i munnen, så hade vi varit eld och lågor. Men tyvärr är tanninerna rätt kantiga och smakkomponenterna spretar åt olika håll. Vinet bör ändå vara värt att satsa på för den som gillar amarone. Kanske kan en vällagrad parmigiano - eller en grillad entrecôte - styra upp sakerna så att man inte tänker på den lilla disharmonin?
2005 Tommaso Bussola "T.B." Valpolicella Classico Superiore DOC
Vin nummer 6 har en mer sansad och välkammad doft med mandeltoner och mörk chokladsås över mörka körsbär och plommon. Inte lika galet skoj, men uppför sig faktiskt bättre än föregående vin i munnen. Oj, här fick vi brått med att hälla!
2006 Tenuta Sant' Antonio "La Bandina" Valpolicella Superiore DOC
Vin nummer 7 har en riktigt god doft med början till utveckling mot stall och kokkaffe, tobak, snus, tjära, läder och jord. Den täta, maffiga frukten är av typen osöta mörka bär, körsbär och björnbär, med lite bittermandel på toppen. Smaken är riktigt bra, kassaskåpstät och tanninrik, helt utan vassa kanter, överextraktion eller ekbeska. Ett fullmatat och rikt rödtjut, men faktiskt också ett läskande vin, med fin mineralkänsla och bra fräschör i syrorna. Klockren lagringspotential. Rejält med fällning i flaskan.
2005 Château Lagrezette Malbec AOC Cahors
Rekommenderas alla som gillar tanninrika doningar, exempelvis madiran, aglianico, bandol och bordeaux. Vi lägger undan någon flaska och ser fram emot mer av de stalliga mognadstonerna som Lagrezette har för vana att utveckla. Utmärkt pris/prestanda-förhållande.
Vin nummer 8 har en volatil, storslagen och komplex doft i en stil som förenar traditionella botti med små ekfat. Lim och lösningsmedel, supertalienska bittermandelstoner och körsbärskärnor, blommande syren, röda körsbärsnickel, slånbär, nötter och läder. Ljus choklad, russin, tobak och blyertsmineraler. Smaken är stor och tuff med hög syra som snart följs av pang-på-tanniner med ungdomlig kärvhet och aningen bråkig alkohol (14,5%) i den långa smaken. Fortfarande tokungt, men extremt lovande för framtiden, alltså ryggläge i fem-sex år.
2004 Mastroberardino Taurasi Radici Riserva DOCG
Obs: varning för flaskvariation och flera korkdefekter! Handla på egen risk...
Vin nummer 9 är ju extremt typiskt för bordeaux - det enda vi inte riktigt hittar är charm eller skäl att tycka om just det här vinet. Teoretiskt sett vore allt upplagt: bra årgång, rätt gott om osöt frukt, lite inställsam kaffekola ovanpå mer seriös mörkfrukt, tobak, ceder och mörkare fatkaraktär. Tanninerna är rätt stora, och balansen är inte att klaga på - men helheten är lite råbarkat grovhuggen, utan större finess, och frukten saknar liksom definition. Svårt att ringa in vad som inte klaffar. Kanske är det våra preferenser det är fel på? Kanske är vinet helt enkelt bara inne i en tunnel?
2005 Château Tour de Pez Saint-Estèphe Cru Bourgeois
Och vi lär nog inte följa upp hur det förhåller sig med den saken. För övrigt hittar vi Parker på 80-83. Relativt dyrt för en Cru Bourgeois också. Kolla in Gute Weines sortiment av nollfemmor mellan €15 och €30, där finns mer av bordeaux-charm.
Vin nummer 10 är friskt och påtagligt grönt i doften, med minst fyra nyanser av vegetala aromer - tulpanblad, pelargonstjälk, mynta och oliv - ovanpå cabernettypiska vinbär med dragning åt friska skogsbär och lingon. Faten håller sig föredömligt i bakgrunden med snygga chokladtoner. De vegetala dragen stör förvånande nog inte i munnen - smaken är nämligen klart harmonisk, med eleganta tanniner, medelfyllig kropp och balanserad/lägre alkohol i klassisk stil. Inte ett enastående vin, men ändå en trevlig bordeauxblandning - om man står ut med grönt, nota bene - som bör lagras några år och lovar gott inför framtiden.
2007 Ridge Santa Cruz Mountains Estate California
En lång sval växtsäsong, skördat innan full fenolisk mognad. 58% cab, 42% merlot, 13,7% alkohol. 17 månader i amerikanska ekfat varav 42% nya, resten mellan ett och fyra år gamla. Schysst prisnivå som har legat stilla länge.
Vin nummer 11 öppnar med finaste fjäsk av ljus gräddkola. Den oblygt charmiga doften förenar blå blommor och röda och mörka pinottoner i rena, ljuvliga drag. Här finns behagfull fruktkropp och struktur att balansera syrorna med. Här finns sensuella smekningar av silkeslena tanniner. Här finns den finaste ört, men utan kärvhet. Här finns muskot och bark, men ingen ekbeska. Här finns en längd som är alldeles exceptionell. Kvällens största vinupplevelse är en elegant ballerina i sammanhanget. Det gör inte det minsta ont att dricka det här vinet idag - snarare är njutningen redan närmast fullständig, vilket förstås är livsfarligt för karaktären - men klarar man av att vänta bör det vara mödan värt.
2008 Maison Camille Giroud Corton Le Rognet Grand Cru
Även här måste man säga att Camille Giroud och Tryffelsvinet lyckas leverera mycket bourgogne för slantarna. Gäller även de lite enklare varianterna, särskilt Beaune Cent Vignes, men även Gevrey-Chambertin Les Crais.
Vin nummer 12 har en vidöppen, volatil, lätt botrytiserad doft av lösningsmedel och portvin. Vi möts av russin, honung, nötter och choklad samt en hel del bittermandelslika toner från nya ekfat och appassimento. Frukten liknar mest mogna blå plommon, halvvägs till katrinplommon. Doftintrycket är häftigt men lite spretigt. Smaken är fint syrlig och superrik i frukten, likt en studentblandning av russin, nötter, plommon och choklad. Visköst sammetslen i munkänslan och överraskande harmonisk trots hög alkohol. Spännande mix av supertraditionell och semi-modern amarone, med tydliga portvinsvibbar. Perfekt att njuta i slutet av en middag - och det redan i år. Så gott!
2005 Tommaso Bussola "T.B" Amarone della Valpolicella Classico DOCG
"T.B" är Tommaso Bussolas mest ambitiösa serie av barriquelagrade valpolicella-viner. Tänk parmigiano - och tänk att 17% alkohol inte slår igenom i smaken! Riktigt snyggt hantverk, lufta gärna en timme eller två. Duon från Tommaso Bussola var nog kvällens mest populära viner.
