BV-Ingvar In Da House!

  

 

  

3 = trebetygsstart!

Munskänkarna provar februarinyheter

Från ett i stort sett ganska tråkigt utsläpp vaskade vi ändå fram en hyfsat rolig provning. Det mest tilltalande vinet i varje match får en egen bild. Alzinger regerade drickbarhetsligan den här gången, och Gruaud Larose var klart bäst av bordeauxerna.

2012 Leo Alzinger Dürnsteiner Riesling Federspiel   (94021, 170 kr)

2011 Domaine Zind-Humbrecht Heimbourg Riesling   (94008, 201 kr)

2012 Fréderic Esmonin Gevrey-Chambertin 1er cru Estournelles-St-Jacques  (99234, 377 kr)

2012 Felton Road Bannockburn Pinot Noir   (94817, 349 kr)

2011 Stefano Chioccioli Chianti Classico  (95360, 169 kr)

2010 Villa Cafaggio Chianti Classico  (22817, 152 kr)

2012 Bonny Doon A Proper Claret  (99562, 171 kr)

2009 Serafini & Vidotto Il Rosso dell'Abazia   (99569, 299 kr)

2009 Bonny Doon Le Cigare Volant   (5386, 301 kr)

2011 Les Cailloux Châteauneuf-du-Pape   (79121, 301 kr)

2011 Domaine de Chevalier, Pessac-Léognan  (95242, 461 kr)

2011 Château Lagrange, Saint-Julien   (95100, 421 kr)

2011 Château Gruaud-Larose, Saint-Julien  (95113, 567 kr)

Vita från Tyskland & Österrike

Åtminstone för oss kickade 2014 igång på allvar med tio kursviner, efter att den traditionsenliga julförkylningen klarats av. 2-betygseleverna i Stockholm är duktiga, och ska givetvis hamna högt på rikspallen när det blir dags för prov senare i vår. Vi gnuggar dem med en övning som likaväl kunde varit ämnad för 3-betyget. Uppgiften går ut på att pricka in vita viner från klassiska tyska och österrikiska distrikt. Men vem vet, det kan dyka upp något oväntat. Ingen går säker här...

1. Till en början ser det rätt lovande ut. Öppna drag av limefrukt, vita tulo-tabletter, grönt äpple, vit persika, kryddiga mineraltoner och lite witbier. En smula sötma kommer till. Efterhand känns doften godisliknande, liksom icke-organisk. I munnen ett ganska lätt och spensligt vin med hög eller snarare vass syra, överslätande sötma och grönt kartig avslutning. De utlovade mineralerna infrias inte i munnen och druvmognaden känns inte bra nog. Den syntetiska tutti-frutti-äppligheten tilltar med luft och vinets komponenter faller isär med högre temperatur. Slutsats: skickligt tillfixat vin i ett slags "tysk" stil - ytligt sett inte alls olikt de följande - men i slutändan ganska enkelt, och som bör konsumeras kallt och snabbt eller inte alls. Efter ett dygn: platt fall.

Bäst-sämst-röster: 1-2

2013 Stoneleigh Riesling Marlborough, Nya Zeeland
(SB 6468, 104 kr)

Wairau Valley. Flodbädd med mager stenig silt. Extremt låg nederbörd, alltså konstbevattning. Kalljäst i ståltank med utvalda aromatiska jäster. Alkohol: 11,9%. Syra: 9 g/l, Restsocker: 12,8 g/l.

Det är sånt här som mycket väl kan dyka upp på ett tvåbetygsprov (vinet måste finnas att tillgå i hela landet och priset runt hundra-lappen tycks ha en magnetisk effekt på riksnivåns munskänkar).

2. Ganska generös rieslingnos i ett grönt aromspektrum. Sten och mineraltoner, lime och ananas, basilika och gröna ärter. Skiffer och fiskolja. En försiktig prutt av svavelföreningar (tänk ostbutik eller utedass). Smaken utan tvekan mycket mer välbyggd och balanserad än föregående med bra kropp och extrakt, inbäddat frisk syra samt en godtagbar bitterhet. Rejäl längd också, med stark känsla av mineraler och en behaglig liten kryddvärme i slutet. Riktigt god Nahe-riesling, åtminstone om man kan stå ut med en gnutta stink. Efter ett dygn har balansen tippat över åt det beska hållet, även om doften har blivit renare.

Bäst-sämst-röster: 0-1

2011 Schäfer-Fröhlich Vulkangestein Riesling trocken Nahe
(Atomwine, 125 dkk)

Mestadels andrasortering från GG Felsenberg (Schlossböckelheim) och GG Kupfergrube (Bockenau). Jordmån med vulkaniska bergarter, porfyr, lerig sandsten och skiffer. Stockar upp till 40-årsåldern, mest i GG-lägena. Spontan jäsning i ståltank. Alkohol 12,5%. Syra 7,2 g/l. Restsocker: 7 g/l.

3. Nosen skimrar i vitt.  Man kan tänka sig vita metaller, vit tulo, vit persika, vit honung, vit grädde. Ett drag av mandarinzest och kryddiga mineraltoner. I munnen en fin uppvisning i balans, med hög infattad syra, koncentrerat extrakt och god liten restsötma. Extremt elegant, samtidigt bestämt, dansant, och långt. Det gissas på torr Mosel och det känns alls inte orimligt. Ljuvligt vin, minst lika bra efter ett dygn. Ett av provningens allra godaste.

Bäst-sämst-röster: 1-0

2011 Leitz Berg Kaisersteinfels Riesling Terrassen  Rheingau
(Atomwine rea 149 dkk)

Högt och brant söderläge i Rüdesheim på höjderna ovanför Schlossberg och Roseneck. Gamla terrasser som inte planats ut med Flurbereinigung (som resten av Rüdesheimer Berg). Namnet refererar till Karl den Store, kejsaren som odlade druvsorten Orléans här på 800-talet. Jordmån: torr och stenig, värms lätt av solen. Rödfärgad lerskiffer (järnoxid) med inslag av kvartsit. Jäst i stora ekliggare. Alkohol: 12%. Syra 8,7 g/l. Restsocker: 13,8 g/l.

4. En väl tilltagen ostbutik på nosen, grönt äpple, vit persika, klockren blåskiffer och en gnutta petroleum. Malkulor och svavelföreningar. Balanserat restsöt smak med krämig munkänsla och stenigt centrum. Underbart extrakt. Hög syra inlindad i babyfet frukt. Klingar av alldeles rent, med mineralsälta. Invändningar hördes dock mot både sötman och doften. Efter ett dygn återstår fortfarande lite stink och balansen kan tyckas snäll, men både intensiteten och den underliggande strukturen finns på plats. Jättegott redan nu, men tänk om 5-10 år. En lång smak som kommer att vinna på lagring.

Bäst-sämst-röster: 0-1

2012 Julian Haart Ohligsberg Riesling Spätlese Mosel
(Atomwine, 269 dkk)

Vingården ligger utanför byn Wintrich. Under 1800-talet en av de högst skattade i Mittelmosel. Extremt brant och blåsigt läge med exponering väst/sydväst. Jordmån: gråblå skiffer med inslag av kvartsit. Skördat vid 94 Oechsle. Alkohol: 8%. Restsocker: 80 g/l.

En felleverans gjorde att vi fick Haarts spätlese istället för den (nästan) torra Ohligsberg. Det hade varit mer intressant att jämföra ett vin med ungefär samma smakbalans som de andra, alltså 12% alkohol och 13 gram restsocker.

5. Förvånansvärt neutral frukt, utan någon framträdande druvkaraktär. Däremot massor av kalksten. Påminner egentligen mer om en försiktigt uppfostrad bourgogne-chardonnay eller en riktigt bra silvaner än om en riesling. Blond grapefrukt och lite apelsinzest. Mineralsälta. Gröna örter. Det är i munnen vinet visar sin storhet. Torrt och stramt med perfekt smakfokus och väldigt betryggande struktur av syror, extrakt och mineral. Pratar vi aromer är det mest blond grapefrukt och lite apelsin med den där eleganta kininliknande mineraltwisten som byn Westhofen vid det här laget bör vara världsledande på. Galet mineraliskt och långt. Gissningarna går inte oväntat till silvaner och grüner snarare än riesling, även om syrorna borde vara alltför höga för det. Vi snackar balans och framtidspotential. Smakar ännu bättre efter 24 timmar.

Bäst-sämst-röster: 0-1

2012 Keller Kirchspiel Riesling GG Rheinhessen
(Atomwine, 299 dkk)

Kirchspiel ligger strax norr om Westhofen. Stockarna planterades 1964 (fyller alltså 50 inom några månader) i en jordmån av ljusgul marin kalksten med lite lössjord ovanpå. Spontanjäst i stora ekliggare. Alkohol: 13%. Syra 6,5 g/l. Restsocker 6 g/l.

6. Rakt av läcker doft. Söta och blommiga toner med inslag av gul tropisk frukt som persika, passion och ananas. En gnutta honung, gulare i frukten än de tidigare vinerna. Ljusa mineraltoner, fint parfymerad hudkräm, nytvättat bomullstyg. I munnen en torr, livlig, och snyggt balanserad smak med infattat hög syra och härlig spänst. Strukturen är oklanderlig utan att alls bli tuff, jordbeska är alls inget problem, det finns gott om kraft utan att vi börjar snacka tyngd, och mineralerna ringer länge i munnen. Ett strålande exempel på pfalz-riesling i en klockren årgång. Levererar långt över sin modesta by-nivå.

Bäst-sämst-röster: 7-0

2012 Dr. Bürklin-Wolf Wachenheimer Riesling trocken Pfalz
(BS 81912, 148 kr)

Från flertalet lägen i Wachenheim, även de som kallas P.C. (Erste Lage) och G.C. (Grosse Lage). Jordmånen är varierad men mestadels lätt och sandig, med lössjord, sandsten, kalksten, lera, kalkmärgel, och basalt. Biodynamisk odling. Jäst i ståltank, lagrat i ståltank och stora ekliggare. Alkohol: 12,5%. Syra: 7,8 g/l. Restsocker: 7,4 g/l.

7. Skiljer sig från alla föregående viner genom sin tydliga utveckling. Doften är komplex med osöt honung (sic), tydliga fattoner av stora gamla liggare, köttsafter och en liten antydan till kräftspad och vanilj. Frukten är gul med likheter till grapefrukt och ananas. Lite grönörtig eller skogig på ett sätt som känns typiskt för Wachau. Ett annat slags mineraltoner än vi vant oss vid i de tyska vinerna. Smaken är helt torr och ganska kraftfull med liten fetma och genom faten avrundat hög syra. Verkligt stabilt vin med lång eftersmak. En matspelare av rang. Inte direkt charmigt, men sannerligen imponerande.

Bäst-sämst-röster: 2-0

2010 Leo Alzinger Loibenberg Riesling Smaragd Wachau
(SB 91114, 289 kr)

Högt belägen terrasserad vingård (Ried) i byn Unterloiben. Jordmån: urberg, gnejs. Riktigt gamla stockar. Jäst i stora ekliggare. Alkohol: 13,5%. Restsocker: under 5 g/l.

8. Doften är ren, neutral och smått anonym grüner med måttlig definition. Vitpeppar, grapefrukt och en aning päron, men inga aromjästade drag, vilket direkt förs upp på pluskontot. Helt torr i munnen, ganska bred, hyfsat balanserad. Ganska så läskande att dricka, med vitpeppriga sensationer, bikarbonat, ihållande mineralsälta och en tyvärr något grov jordbeska som vid provningen upplevdes störande. Lite enklare vin, men faktiskt inte alls tokigt ändå. Vinner på sval servering och ett till två dygn i öppen flaska.

Bäst-sämst-röster: 0-9

2012 Weinberghof Fritsch Grüner Veltliner  Wagram
(BS 73248, 119 kr)

Från byn Oberstockstall, i vad som tidigare hette Donauland, öster om Kremstal. Jordmån: vindburen gul lössjord. Biodynamisk odling sedan 2006, pågående ekocertifiering. Jäst och uppfostrat i ståltank. Alkohol: 12,5%. Syra 6 g/l. Restsocker: 3 g/l.

9. Mättad, expressiv nos med hög fruktmognad. Honung och söt tropisk frukt. Selleri och anis. Närmast grillrökigt, komplett med kryddig rub och mangosalsa. Munnen får generösa serveringar med extra allt, texturen är fet på gränsen till tjock, alkohol och mogen frukt ger en känsla av sötma och krydda. Vi associerar till en glaze med honung och mango. Smaken är lång och i flera bemärkelser mäktig med pepprig efterklang. Provarna upplever alkoholstyrka, anisvärme och restsötma trots att vinet bevisligen är helt torrt. Väldigt mycket smaragd. Lika bra dagen efter.

Bäst-sämst-röster: 2-1

2012 Franz Hirtzberger Rotes Tor Grüner Veltliner Smaragd  Wachau (BS 73429, 269 kr)

Terrasserad vingård nedanför porten till den gamla stadsmuren i Spitz. Namnet syftar på blodspillan mot svenskarna under trettioåriga kriget. Jordmån av gnejs, glimmer och skiffer på brun jord. Skördat i två pass: 23 oktober och 4 november. Naturjäst i ståltank, lagrat i stora ekliggare. Alkohol: 13,5% (kan det verkligen stämma?) Syra: 5,1 g/l. Restsocker: 1 g/l.

10. Doften är jordig, kalkstensstinn, havssalt, med mogen gul citrusfrukt. En grön kant av sparris och färska blad upplevs enbart aptitlig. Det är annars lätt att associera till chablis, bara på mineralerna. I munnen går vinet på knockout med pigg syra och friska mineraltoner, diskret vaxliknande fetma och mängder av välbyggd struktur. Intensivt, kryddigt, kraftfullt. Kännbart salt och galet långt i efterklangen. En storslagen silvaner som sopar bort alla invändningar mot sorten. Enormt vitalt efter ett dygn. Närmast elektrisk mineralitet. Ostoppbar längd. Trots goda havskonnotationer är vinet i kraftfullaste laget till vår ångade torskrygg med vitvinssås - tänk hellre schnitzel.

Bäst-sämst-röster: 5-0

2011 Juliusspital Würzburger Stein Silvaner GG  Franken
(SB 98081, 299 kr)

Den branta 90 ha stora vingården Stein ligger mittemot staden Würzburg. Ett vindskyddat söderläge med jordmånen av fossilrik marin Muschelkalk. Jäst vid 16-18 grader i ståltank, sju månaders lagring på jästfällningen i stora ekliggare. Alkohol: 14,5%. Syra: 5,8 g/l. Restsocker: 2 g/l.

Acid overload? Jodå, tungan känns som en stenmurkla, sades det. Nå, vi har ett facit (även om handuppräckningarna knappast summerade till 22 kursdeltagare - det är tydligen jobbigt att tvingas ta ställning). Bürklin-Wolf och Juliusspital förtjänar av rösterna att döma att jagas med ljus och lykta. Ja, flera andra också, om ni frågar oss. Men så hade vi också möjligheten att prova om vinerna ett dygn senare.