Lucien Le Moine med Rotem Saouma

I måndags var vi på lunch och fick möjlighet till halvannan timmes intimare umgänge med nollniorna från Lucien Le Moine. 2009 är den tredje årgången vi provar från den lilla negocianten i Beaune. Om början på vår bekantskap och bakgrundshistorien till denna rätt speciella verksamhet kan man läsa här och här.

Israelfödda Rotem Saouma är inte precis någon blyg viol. Med stark och bestämd röst förkunnar hon hur man bäst uppfostrar sin bourgogne - för det är just vad man gått in för i det här huset, uppfostran. Och när det gäller vin, så var den bättre förr. Åtminstone om man frågar Rotem och hennes make Mounir.

De vita vinerna köps in som nypressad must, medan de röda kommer till källaren som nyjäst vin. Man får väl gissa att det har utgått en hel lista av direktiv till de (hemliga) odlare som paret har valt att skriva kontrakt med, såväl när det gäller vingårdsarbetet som hur själva alkoholjäsningen ska gå till.

Uppfostran ser ut ungefär som det kan antas att den gjorde i Beaune innan andra världskriget. Den står i stark kontrast till moderna tiders vinfipplande, och handlar i mångt och mycket om tillgång till kalla källare där omvandlingen av äppelsyra till mjölksyra inte kommer igång förrän på försommaren året efter skörden. Det man framförallt eftersträvar är en lång, lugn och givande samvaro med hinkvis av drägg. Jästrester, alltså.

Rotem förklarar med övertygelse att jästfällningen är det som ger vinet styrka och motståndskraft att klara en lång framtid. Svavlet jämför hon med medicin, och sådana ska man ju inte använda mer än nödvändigt. Ett varmt år som 2009 var man dock tvungna att hejda mjölksyre-bakteriernas aktivitet med en "näsknäpp" av fem gram svavel per hektoliter för att inte den malolaktiska jäsningen skulle ta vid omedelbart, utan vänta med att komma igång tills vintern passerat och försommarvärmen höjer temperaturen nere i källaren.

Det är en reduktiv uppfostran, omdragningar är inget man håller på med. Men eftersom man använder sig av enbart nya ekfat, så blir syresättningen tillräckligt bra ändå. Däremot rör man gärna om i jästfällningen ett par gånger per månad, och så händer det att man sprutar in lite kolsyra med en slang i faten som ett alternativ eller komplement till svavel. Innan buteljering flyttas vinet med hjälp av gravitation till en tank där de får vila och klarna någon vecka. I den här fasen återstår det ungefär 15-20 mg fritt svavel per liter. Sedan är det dags för tappning utan klarning eller filtrering, med en liten extra dos sulfiter. Eftersom det kan finnas en aning resterande kolsyra och tendenser till reduktion rekommenderas karaffering av de unga vinerna.

Det vi slås av under provningen är 1) att man lyckas skapa en så pass tydlig husstil trots att verksamheten enbart handlar om efterarbete och
2) att de splitternya ekfaten är förvånansvärt diskreta, inte minst om man jämför med mikro-negocianten Olivier Bernstein som också kör splitternytt, samt 3) att man gjort en riktigt vacker tolkning av årgång 2009. Enligt Rotem var det en perfekt skörd som gav alltigenom hälsosamma druvor utan inslag av röta. Vi märker inga tendenser till bitterhet - vilket vi upplevt i en del andra nollnior. Syrorna är generellt friska och vi noterar inga ansatser till värmeblurr i frukten. Den enda "invändningen" vi egentligen har att komma med är en lätt men märkbar alkoholvärme i eftersmaken som finns i de flesta glas.

Den här gången väljer vi att damma av sifferbetygen för att underlätta jämförelsen.

2009 Bourgogne Blanc
Lätt parfymerad doft, ganska rik citrus, lätt ekig med sandelträ och orientkryddor. Ovanligt bra extrakt för basnivå, hög syra, god intensitet. (89)

2009 Meursault Les Charmes
Öppen doft med vita blommor, fin mineralitet med kalkigt nyp, frukt av inlagda päron/persikor, fina fattoner som sandelträ, orientkryddor och vanilj. Mjuk attack i munnen och relativt intensiv mitt, elegant finish med bra grepp och persistens, lång efterklang. (91)

2009 Puligny-Montrachet Les Folatières
Mörkare doft med fetare frukt, kanderade citronskal, mineral och aning terpentin/kåda. Rik och kraftfull smak med hög koncentration och intensitet, fyller ut bra i botten, kryddig finish med tendenser till alkoholvärme, bäst av de tre vita premiers crus. (93)

2009 Puligny-Montrachet La Garenne
Ljus doft med rikliga övertoner, först något knuten och diskret, vit frukt, tulo, blommor, kryddor och bark, öppnar långsamt, väldigt fint skimmer, mest spännande doften hittills. Relativt lätt smak, torr och stram med stor elegans men också något klen underbyggnad. Ingen värme i efterklangen. Sirligt och sympatiskt. (92)

2009 Corton Blanc
Något oklart utseende, uppenbarligen ofiltrerat. Fluffig gräddig doft, påminner om citronfromage med vanilj. Len attack i munnen, relativt slank och alldeles ren mittsmak, dominant och knivskarpt fokuserad syrastruktur med spikrak linje hela vägen ut. Mycket intensiv och mineralstinn avslutning och enveten längd där syra och alkohol samverkar till en aningen vass känsla idag. Verkligen imponerande vin som behöver tid på rygg. Bäst av alla de vita. (94)

2009 Corton Les Grandes Lolières
Elegant, gräddig doft med citronfromage, mineraler och örter. Bredare och rikare smak än föregående, fortfarande mycket mineraliskt, stenigt, intensivt och långt. Rik och komplex avslutning med fler lager samt en kryddig värme i eftersmaken. (92)

2009 Volnay Les Caillerets
En odlare, två fat. Ljusare varmröd färg. Öppen nos med sval och frisk rödfrukt. Lingon, tranbär, inslag av confiture de fraises, mineralisk och lätt örtig, mycket fin doft, lite "Ahr-tysk" i anslaget. Frisk och charmig smak, lätt nervös tack vare den livliga syran, generös rödfrukt och gott örtigt grepp, aningen alkoholvarm/kryddig eftersmak utan bitterhet. Fullt tillgängligt nu och lämpar sig att dricka ungt. Verkligen sympatiskt. (92-93)

2009 Vosne-Romanée Les Suchots
En odlare, tre fat. Djupare doft med mörkare aromer av slånbär, skogshallon och björnbär. Mer märkbara fattoner än i volnay-vinet. Tänk muskotnöt, kryddlåda och lakrits, tallbark och eneträ, en känsla av barrskog. Smaken tät och kraftfull, rätt tanninrik och intensiv, mer kraft än elegans idag, något träiga tanniner i slutet, vinner mycket på matsällskap, behöver definitivt lagras och lär bli utmärkt med tiden. (91+)

2009 Chambolle-Musigny Les Charmes
Varmare färg som antyder viss utveckling. Chambolle-typiska aromer i den mörkare ändan av skalan. Kalkig känsla med jordgubbar, sandelträ, aningen djuriska/sexiga drag. Len attack, silkig och fyllig mittsmak, bark och kryddor i avslutningen, viss värme i eftersmaken. Rikt och sensuellt vin med god pinositet, men förmodligen ingen riktig långliggare. (92)

2009 Chambolle-Musigny Les Hauts Doix
Blåare outvecklad färg, det här vinet ser ut att ha ett hälsosamt lågt pH-värde. Väldigt eleganta parfymer, fortfarande alldeles unga, viol och ros. Lysande pastill-liknande fruktaromer åt det mörkare hållet samt lakrits och orientkryddor. Frisk och spänstig smak med generös frukt, framträdande mineralitet. Vinner starkt på luftning i glaset och blir alltmer imponerande. Klockren potential, bör kunna utvecklas i flera decennier. (93)

2009 Charmes-Chambertin
Helt fantastisk doft med stora charmen påslagen. Lysande klara och rena aromer, röda och mörka fruktpastiller, cassis, lite mint, aning vinbärsblad, bark, kryddnejlika och svartpeppar. Flödig och harmonisk smak med superb fruktsyra och skinande pastillfrukt, gott grepp av örter och mineral, lång och svinläcker efterklang. Utan tvekan dagens bästa vin. (95)

2009 Echézeaux
Sammansatt, komplex och rik doft, dock utan samma galna definition som föregående glas. Lager på lager av dovt skiftande aromer, halloncoulis, griottes, lätt animaliska drag. Silkig, harmonisk smak, relativt lätt och lättsam att dricka, frisk och snarast saftig, noll bråk i tanninerna, intensiv finish och lång efterklang. (93)

2009 Bourgogne Blanc, 300 kr
2009 Meursault Les Charmes, 725 kr
2009 Puligny-Montrachet Les Folatières, 765 kr
2009 Puligny-Montrachet La Garenne, 695 kr
2009 Corton Blanc, 880 kr
2009 Corton Les Grandes Lolières, 869 kr
2009 Volnay Les Caillerets, 635 kr
2009 Vosne-Romanée Les Suchots, 785 kr
2009 Chambolle-Musigny Les Charmes, 785 kr
2009 Chambolle-Musigny Les Hauts Doix, 785 kr
2009 Charmes-Chambertin, 1250 kr
2009 Echezeaux, 1295 kr

Privatimport. Wineworld släpper 24 fl. Les Suchots via SB 1/8.

ps. Läs mer här.

Domaine Taupenot-Merme hos Tryffelsvinet

Idag dukade Tryffelsvinen upp till sortimentsprovning i Gotlands nybyggda källardel - Gute Lounge & Grill. Det bjöds en hel del viner från SB:s höstsläpp och från restaurangsortimentet. Vi gick särskilt in för bourgognerna, och det var väldigt skönt att kunna landa i låga sittmöbler och prova vinerna i lugn och ro. Det öppna kökets nyinvigda grillar osade rätt friskt, så eventuella noteringar om rök och bränt kan tas med en nypa salt.

Det har gått ett par år sedan Haut les Vins besökte Stockholm. Romain Taupenot hällde då en uppställning nollsjuor som var såpass imponerande att vi haft den här egendomen i tankarna sedan dess, men ingen importör har synts till trots att det var stort intresse då. Äntligen har vi blivit bönhörda! Dagens utropstecken var definitivt Domaine Taupenot-Merme i Morey-Saint-Denis.

Stilen då? Kort sagt: terroir-typiska viner som är ytterst snyggt balanserade, självklara och framförallt - intresseväckande. Trots att 2009 är en varm och tätfruktig årgång finns en enastående syrafräschör, transparens och elegans. Tanninerna är toppklass, alkoholen blir aldrig störande och faten håller sig i bakgrunden. Nollniorna är oklanderliga. Det är så här riktigt bra röd bourgogne ska smaka.

2009 Domaine Taupenot-Merme Auxey-Duresses har en relativt yppig doft av vilda örter, nypon, mörkröda bär och lakrits. Smaken är slank i kroppen men tät i aromerna, med stenig struktur och riktigt bra sjung i syrorna. (90) RS/PI, 250 kr.

2009 Domaine Taupenot-Merme Corton-Rognet har en stor, komplex doft där vi kan njuta av vilda örter, söta rökar och en fenomenal uppsättning röda nyanser som nypon, tranbär, vinbär och röda körsbär. Vilket härligt nyp i nosen! Och smaken besitter det där svårgripbara - och rätt sällsynta - som man kan kalla "nerv". Den är enormt frisk, klangfull och strukturerad med eleganta tanniner, lysande aromer, sjungande syror och en lång finsandig, mineralrökig och sandelträ-kryddig avslutning. Det här är ett rakt av fascinerande vin som vi ser fram emot att dricka snart, sedan och många år framöver. (94) Släpps 16/10, 788 kr.

2009 Domaine Taupenot-Merme Mazoyères-Chambertin är en helt annan varelse - precis som det ska vara när ursprunget talar. Frukten är dovare, djupare, mörkare, nästan cassis-tonad med stråk av björnbär och likörkörsbär. Jordtonerna är mörka, och eken bygger på med subtila drag av tjära, kola och en lite mer märkbar rostning. I munnen en bredaxlad körsbärsfrukt, fortfarande knuten med en sagolikt frisk, ja rent sjungande syra, och en uppsjö av goda tanniner att suga på. Här finns rejält med längd som berättar om potentialen. Alldeles för ungt att dricka nu, men oerhört lovande. (95+) Släpps 16/10, 1050 kr.

2009 Domaine Taupenot-Merme Charmes-Chambertin är också mycket komplext och lovande med mer rödfrukt, parfym, kalksten och örter i nyanserna, jämfört med Mazoyères. Smaken är tät och viskös, behagfullt balanserad och härligt silkig, men lite kantig i slutet om man ska vara kritisk. Ganska tillgängligt för konsumtion redan nu, och med massor av potential. Detta verkar - trots att det är ett underbart vin - vara det relativt sett svagaste kortet i grand-cru-trion. (92-93) RS/PI, 981 kr.

2007 Domaine Taupenot-Merme Gevrey-Chambertin uppvisar en sympatisk början till utveckling med lite skogsgolv och stalltoner. Här finner vi frisk örtflora över en rödfrukt som börjar få lätt ankomna drag, och så en söt rökighet som enbart är charmig. Smaken är god, slank, rödfruktig och uppenbart stenig med en bara aningen skarp/vass kombo av syror och alkohol i slutet. Solklart överpresterande byvin, borde vara pur glädje att dricka nu till anka, gås och dess like. Ännu hellre, lagra några år. (89-90) RS/PI, 363 kr.

2007 Domaine Taupenot-Merme Charmes-Chambertin är komplext och torvrökigt med jodsalta toner, te, eneträ och en fin pinosity av lätt kokta/ankomna jordgubbar. I munnen ett harmoniskt, friskt och slankt vin med angenäm mittsmak och samma slags avslutning som föregående. I nuläget ser vi egentligen ingen anledning att satsa på det dyrare vinet, men med tiden lär det nog dra ifrån. I mellanfas, måste lagras för att försvara sitt pris. (90-91+) RS/PI, 919 kr.

2005 Domaine Taupenot-Merme Saint-Romain har varmårs-präglad doft med plumpare toner av körsbär och plommon - katrinplommon och korinter om man ska vara elak. Syrorna känns trötta i jämförelse med kavalkaden vi nyss testat, medan tanninerna tar för sig ordentligt och blir både rustika och kantiga. Det enda vin i showen där man kunde tänka sig ordet osnyggt. (86-87) RS/PI, 250 kr.

Javisst, härliga viner på det stora hela - och nu vet vi vad vi ska gå efter.

ps. Vi snappade upp ett insider-rykte om att SB överväger att lägga ner sina vinkällarbutiker. Under alla förhållanden håller man på att se över hur man ska hantera det "exklusiva sortimentet" i framtiden. Kan man över huvud taget upprätthålla ett monopol utan spetsbutiker?
Är det rentav bättre och mer rättvist att släppa de här vinerna enbart via internetbeställning? Och när man ändå håller på och tänker nytt, varför inte lite diskret upphäva monopolet och låta importörerna sälja direkt till de kunder som är intresserade av den här typen av viner? Vad tycker ni?

pps. Att sippa på medan dessa rader plitas ihop? 2009 Pojer e Sandri Pinot Nero Vigneti delle Dolomiti IGT gör inte bort sig, inte ens med god bourgogne i minnet. Dansant och elegant med klockren ljus pinot-aromatik. Fyller ut och blir mer visköst efter en timma i luften.

Holger & Hektor på besök

Vännen Holger är sällan i stan - typiskt göteborgare - så när tillfälle bjuds får man passa på. Vi har en del gemensamma passioner, till vilka hör riesling, pinot noir och tillagade pippifåglar. I kväll är det fasaner på stan, men vi fick bukt med dem genom en längre vilopaus i 100-gradig ugn. En gräddsås med hallonvinäger, röd vinbärsgelé och färsk timjan förväntas också funka bra till kvällens viner. Efter allt vin-spottande ska det bli skönt att sträcka ut med en riktigt vinmiddag igen. Först en liten apéritif, och då kör vi repris på ett säkert kort vi gärna ville visa upp - nämligen 2005 Georg Breuer Berg Rottland Riesling. Sen blir det blint.

Första glaset kommer i en transparent, ljust blåröd nyans med ljusare tomatkant. Vi möts av en charmigt öppen pinotnäsa, diskret fatkryddig, med fin grönörtighet samt inslag av blommor som ros och lavendel. Bärigheten är sval och fin med röda toner av såväl körsbär som röda vinbär och jordgubbe. Även i munnen ger vinet ett läskande intryck, med fint balanserad syra, diskreta fat och omärkbar alkohol. Bären har ändå en sötma som antyder varmare klimat eller läge, och de sällskapar med lätta tanniner och en liten kryddighet. En drickvänlig, omedelbart god pinot!

Både S & H: Härlig smak, men också rätt så kort. H: Förmodligen tyskland eller nya zeeland. T: Instämmer i att örtigheten känns väldigt tysk. H: Tysk örtighet, en aning värme och lite burgundisk elegans. Men det är inte så tätfruktigt som nyzeeländarna brukar vara. H: Vi är väl kvar i europa? S: Det är vi nog, de där reduktiva örterna känns välbekanta från ahr-dalen. T: Det är inte tyskt. H: Kanske norra italien? Hmm, är vi inte i bourgogne ändå? S: Ja, väldigt gott är det, hur som helst!

2008 Au Bon Climat Santa Barbara County Pinot Noir

Förutom för sin pudelrockarfrilla är Jim Clenenden känd för att skörda tidigt, och han har sina förebilder i bourgogne. Detta är hans bascuvée, och den presterar på ett sätt som påminner om en lätt och fin Ahr-pinot i 15-eurosklassen. Ett 20-dollarsvin som tyvärr blivit lite väl dyrt i BS. Flaskan hade stått öppen i ett dygn och vann starkt på det. (88-89) åtminstone ikväll.

Andra glaset har en varmare färg med större djup, men fortfarande ljust och transparent. Även doften är varmare, och öppnar upp fint med en tydligt kryddig och rostad fatkaraktär samt insmickrande toner av smörkola. Vi hittar intressanta stråk av tjära och tobak, med en vedbrasa runtom hörnet. Den fina pinotfrukten ligger i spektrat rönnbär/hallon/jordgubbar, relativt ljus och klart charmig, med några kryddörter på toppen och höstskog i botten. Smaken är rik och komplex, med perfekt balanserad syra och elegant bärfrukt. De silkiga tanninerna - dock med ett tydligt inslag av ek - tar för sig på ett sätt som ber om mat. Inte ett fulladdat eller extraordinärt vin, men elegant och harmoniskt, med viss mognadsutveckling utan några uppenbara tredjehandsaromer. Ett vin som tillfredsställer med sin längd.

H: Det är rätt ungdomligt till sin karaktär, ser ungt ut, fast med en liten tegelkant. T: En smula tillrättalagt, lite på samma sätt som Pio Cesare, men jäkligt gott. H: Det är nog från côtes-de-nuits, en bra premier cru. Det fyller ut och griper tag. Min fru har en lite annan smak än jag, hon gillar nämligen bara bourgogne om den är dyr. Hon skulle gilla det här. Syran är härlig, men vinet är lite luftigt i mitten. S: charmigt var ordet. T: kul att testa tillsammans, eftersom vi båda har handlat.

2002 Joseph Drouhin Charmes-Chambertin Grand Cru

En bra deal i europeiskt prisperspektiv, och skåningarna har som vanligt fortfarande chansen på Hansa-SB. Det är klokt att lägga vinet på rygg i några år, för att tona ner den relativt framträdande fatkaraktären och vinna lite i rondör. (91)

Nu blir det mat för vuxna och barn. Ettårige Hektor gillar verkligen fasan och vill uttrycka sin matglädje med hela kroppen. Han äter genom att trycka sitt ansikte mot matskålen. Det ser underbart ut.


Tredje glaset har en komplex, rostad fatkaraktär med indiska kryddor och bittermandel. Frukten har karaktär av mogna hallon och röda vinbär. Fräschören är extremt fin, likaså doftdjupet och rikedomen. Med den här komplexiteten är vi uppe på sann grand cru-nivå. En ton av tjära går igen även i den rika, viskösa smaken, som ger sensationer av svamp, tryffel och undervegetation. I mittsmaken hittar vi en känsla av citrus, särskilt apelsin och grapefrukt. Här finns uppenbar elegans, men också större kropp, och en annan tyngd och kraft än i föregående vin. Dock utan att tanninerna är särskilt märkbara - annat än som sammet och silke. Eftersmaken varar uppåt minuten.

Både S & H: Det här är bourgogne! H: Supergott! S: Skitgott! H: Här finns ett särskilt skimmer, som jag brukar kalla "anden i flaskan". S: Jag hittar tjärtoner och apelsiner, elegant kryddighet och pinotparfym. Doften är så eterisk och fin, frukten är så rik och vinet har en längd som verkligen ringer kvar. H: Det är mer personligt än Drouhins vin, mer "äkta". Så elegant och friskt! T: De här tonerna av svamp och undervegetation ger en enormt komplex känsla. H: Det här känns mer som côtes-de-beaune. Charmes var mer tannisk, det här är rundare. Dessutom jäkligt fina mineraler, och en ton av tobak. Otroligt fräscht lyft i doften också, en alldeles speciell kvalitet. Det är ungt - men hur ungt? 2008? Eller 2007? Jag gissar på Corton, att döma av kropp och kraft. T: Det finns en del alkohol i vinet, mer än man tror (14%). När man tänker särskilt på alkoholen, så kan man tycka att den är lite åt det höga hållet. Notera också den viskösa, aningen gräddkola-liknande munkänslan. Den röjer det tyska ursprunget.

2007 Jean Stodden Spätburgunder Alte Reben

Stoddens bästa vin heter helt enkelt Alte Reben. Det är en selektion av de allra bästa druvorna från Recher Herrenberg, och ett av de mest magiska vinerna vi smakade under Ahr-trippen i våras. Den här flaskan fick vi med oss från Alexander Stodden. Priset ligger på €70, och den som vill ha tag på vinet (i årgång 2006) kan kolla in nystartade Vinstocken.se, som säljer till samma pris som det tyska. (94)

Holger: Jag har tagit med mig ett vin också. Kan jag få en karaff?

Fjärde glaset är solnedgångsvarmt i färgen, transparent men mättat av fina fällningspartiklar, med tegelorange kant. Doften är rejält utvecklad och superkomplex, med toner av farin, muscovado, tjära och tobak. Sydfranska garrigue-örter, tryffel, mynta, kryddnejlika och kanel. Mogna hallon, torkad frukt med dragning åt russin, och en skvätt julmust. Ett helt underbart glas, med nosen på vid gavel! En ton av liniment med tydlig dragning åt plåster berättar om brettanomyces-angrepp i källaren, men bidrar enbart positivt. Smaken är superrik, fyllig, sötfruktig och smeksamt len. Otroligt givande och generös, med sin sötlakrits och sin formidabla varmjordsfrukt som fullkomligt ropar efter ostbrickan. Ett supermaffigt vin med omisskännlig whoa-faktor!

T: Det här är från 90-talet. S: Sydligt och varmt. H: ändå friskt, syran ringer fint. T: Det doftar lite som en mogen barolo, men ännu mer som en mogen châteauneuf, och det smakar så också. H: Det är inte från italien eller frankrike. S & T: Oj då! S: Då är det nog från portugal, med sin varma frukt. T: Eller från australien kanske? S: Eller en riktigt bra mogen rioja? H: Hittar ni några bordeauxdruvor? Eller kanske carignan? T: Ahaaaa... en Musar! H: Jäpp, en nittiotrea.

1993 Château Musar

Här är det på sin plats med upplysning om att Holger samlar på gamla Musarer. Vilket vi väl känner till, och det borde ha satt oss på rätt spår lite snabbare. Hur som helst ett perfekt vin till ostarna, som sagt... (92)

Bourgogne-bonanza på Tavastgatan

Importörerna Bristly och Vinitor gör gemensam sak och bjuder in till en provning av arton bourgogner ur bådas sortiment. Eller provning förresten, vi pratar snarare bourgognedrickning här. Inga bottenskylor i fåniga små ISO-glas, utan generösa skvättar i stora sköna burgundiska kupor från Riedel, eller Orrefors för oss som är lagda åt det hållet. Allt för att vi ska känna oss som hemma. Och skriva snälla saker i blocket!

VITT

2008 Domaine Gros Frère et Soeur Hautes-Côtes-de-Nuits Blanc (200 kr)

Hautes-Côtes-de-Nuits Blanc har en yppig doft av burkpäron, pajäpplen, smör, nötter, fatrostning och mandelmassa. Smaken är bjussigt sötfruktig med en hyfsat uppfriskande syra. Stilen drar åt det kalljästa, internationellt godisartade hållet. Det hela blir lite för sött för vår smak. Inte lika bra och kul som firmans röda motsvarighet. Importeras därmed heller till Sverige. (85)

2007 Domaine Fernand & Laurent Pillot Chassagne-Montrachet (250 kr)

2007 Domaine Fernand & Laurent Pillot Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Champgains" (325 kr)

2007 Domaine Fernand & Laurent Pillot Chassagne-Montrachet 1er Cru "Vide-Bourse" (325 kr)

Av Fernand et Laurent Pillot's tre vita är by-chassagnen en klar besvikelse. Det finns ett aningen orent drag i fatkaraktären, vi saknar lite mineraltoner, den småsöta smaken har inte tillräcklig kropp, den känns parfymerat vass och alkoholen slår igenom i slutet. (85) På premier cru-nivå blir det genast mer intressant. Champgains har en komplex, god nos, lite snuskig på ett attraktivt sätt, med modernt fatrostade drag av smörkola, gummi, flintrök och kryddor. Frukten doftar som en frisk mix av citronskal och persika, med smått blommiga övertoner. Smaken är fruktig med medelstor kropp i bra balans, god syra och lägre upplevd sötma än i byvinet. Avslutningen är läckert kryddig med förnimmelser av sötlakrits.(89) Mest spännande att sniffa på är Vide-Bourse som tar snusket ända in i boudoiren. En vit persikofrukt med drag av krutrök och egenartade, animaliska mineraltoner får oss att associera till Joh. Jos. Prüm-riesling från Graach - roligt att hitta i en bourgogne! Tyvärr lever inte smaken riktigt upp till de förväntningar som snabbt infunnit sig. Krutrök, kryddor och en liten grapefruktbeska noteras tacksamt, men här finns inte tillräckligt med grepp och kropp för ett outstanding betyg. Syrorna tycks lite bakbundna av faten just nu, kanske behöver vinet bara mer tid... vem vet? (89)




2007 Maison Olivier Bernstein Meursault 1er Cru "Les Charmes" (819 kr)

Oj, nu snackar vi! Här serveras en verkligt läcker doft av blommor, citrus, stenfrukt, örter och kalksten med en skickligt infogad fatkaraktär som mest påminner om eneträ och salmiak. Kanske man kan säga enfatskaraktär? Och förresten, är det fat eller terroir, här är det svårt att veta var det ena börjar och det andra slutar. Smaken har en enastående balans, där vi njuter av en maffigt stor frukt utan sötma, en lagom uppumpad kropp, ett ljuvligt grepp och tydliga sensationer av kalksten i den viskösa munkänslan. Det ligger nära till hands att jämföra med nyligen testade grejor från Lucien Le Moine - och vi charmas mer av Bernsteins version av Charmes, men håller munkens Perrières ännu ett snäpp högre. Hur som helst - extremt hög klass, extremt aptitligt, helt omöjligt att spotta ut. Härligt vin! (93)



RÖTT



2007 Domaine Fernand & Laurent Pillot Pommard 1er Cru "Rugiens" (399 kr)

2005 Domaine Fernand & Laurent Pillot Pommard 1er Cru "Rugiens" (389 kr)

Att få de här två årgångarna i parallella glas bäddar för en riktigt intressant jämförelse. Den ljusröda nollsjuan har en övertonsrik och transparent doft där vi hittar liljekonvalj och pelargon, ren och frisk rödavinbärsfrukt, och ljusa kryddor som kanel och sandelträ. Det eleganta intrycket går igen i munnen: en slank och frisk frukt, fina syror och mineraltoner, ljust kryddiga fat - samt tydligt gröna drag, eller drag av omogna stjälkar. Detta övertygar inte på samma sätt som förra året - vinet tycks passera en besvärlig fas just nu, men det bör nog ordna sig nog tiden. (89+) Nollfemman har en djupare rubinröd lyster. Doften är öppen och mättad av maffig mogen frukt. Hallon, lakrits, farin, orientkryddor, rök och italiensk mandelmassa. Ja, ni hör ju var vi är någonstans. Barolo! Det doftar faktiskt mer nebbiolo än pinot noir, och lödkolven från träslöjden antyder att det finns gott om fat här, men tiden har sett till att mosa in dem jäkligt snyggt i helheten! Smaken bjuder en riktigt skön fyllighet med ansenlig kraft och bra struktur, inte minst tack vare örter och tanniner. Munkänslan är riktigt harmonisk och det är inget fel på längden. Man blir sugen på att poppa en flaska på hemmaplan - men kanske kan det bli ännu bättre? Och skulle man vara gnetig, så blev det poängavdrag i grenen ursprungstypicitet. (91)




2007 Domaine Michel Lafarge Volnay "Vendanges Sélectionnées" (395 kr)

En särdeles vacker flaska och ett särdeles vackert vin - se första bilden - ett av dagens utropstecken! Michel Lafarge - biodynamiker och traditionalist ut i fingerspetsarna - är nykomling bland Vinitors bourgogneproducenter, men desto äldre i Volnay. Detta glas fascinerar och förhäxar med sina eteriskt skimrande övertoner av blommor, ljusa örter och lösningsmedel. Doften har en underbar lätthet, renhet och fräschör med drag av röda vinbär, grönt äpple och rabarber. Mineraltonerna är väldigt tydliga (grusdamm) och upplevelsen av terroir blir helt transparent. I munnen dansar vinet fjäderlätt fram på sina silkiga små tanniner och sin obefintliga sötma, i en extremt elegant och helklassisk stil. Efter ett par timmar i luften märks att här finns mer kropp än man kanske först trodde. En stark rekommendation till er som söker efter elegans och finess. Det här vill vi dricka igen! (91)




2008 Domaine Gros Frère et Soeur Vosne-Romanée (395 kr)

2008 Domaine Gros Frère et Soeur Echezeaux Grand Cru (795 kr)

2008 Domaine Gros Frère et Soeur Clos Vougeot "Musigni" Grand Cru (795 kr)

Bernard Gros' nollåttor bjöd på en strålande uppvisning, med ren, rik, mogen pinotfrukt över hela linjen. Fortfarande är gårdens planteringar relativt unga - något som ofta betonar frukt framför mineraler. Tills stockarna blivit fullvuxna koncentrerar man musten med hjälp av omvänd osmos för att uppnå önskad täthet i smaken. Grand cru-vinerna har uppfostrats i 100% ny ek. Stilen är kanske inte den allra mest eleganta, men istället desto mer generös och omedelbart lustfylld! Dessutom är ju priserna klart attraktiva. Vosne-Romanée skiner vackert av hallon och rabarber. Violer, lakrits och rökta charkuterier bidrar med lite syrah-vibbar. Mineraltonerna för tankarna till ylle och krossad sten. Smaken bjuder på en stor, saftig frukt med örtkryddig struktur, bra grepp och skön närvaro i munnen. Avslutningen är kryddig, utklangen lång och mineralisk. Mums, vad gott! (91) Echèzeaux har en ännu mer mättad, men dovare och mindre utvecklad doft av vildhallon och röda körsbär. Vi gillar det skönt bonniga inslaget av gödsel och rökt korv, och noterar mer framträdande mineraler än i föregående vin. I munnen: vilka makalösa syror! Med sin intensiva blandning av rabarber och blodapelsiner utlöser de ett otal sprinklers i munnen. Den utsökt krämiga, gräddiga munkänslan och kryddigheten får oss att fantisera fram en rabarberdessert med vispgrädde och orientkryddor på toppen. Detta är underbart att dricka redan nu! (93) Clos Vougeot "Musigni" är analytiskt sett ett ännu bättre vin, men behöver mer tid för att förverkliga sig. Doften är fortfarande rätt knuten, men faten bjuder (förutom rostad/aningen vidbränd ek) på rena exotismen - en hel basar med orientaliska kryddor. Munkänslan är mer behagfullt avrundad än föregående, syrorna inte så knivskarpa, det mineraliska och kryddiga greppet ännu mer framträdande. Ett stort vin som förtjänar att lagras i minst fem år. (94)




2007 Maison Olivier Bernstein Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Cazetiers" (899 kr)

2007 Maison Olivier Bernstein Vosne-Romanée 1er Cru "Les Suchots" (899 kr)

2007 Maison Olivier Bernstein Charmes-Chambertin Grand Cru (1749 kr)

2007 Maison Olivier Bernstein Clos de la Roche Grand Cru (1899 kr)

Så var det dags för négociant haute couture igen. Olivier Bernstein är bourgognes nya whiz kid och lämnar inget åt slumpen. Dyrköpt frukt från gamla stockar, extremt små kvantiteter och lagring på 100% nya ekfat vars trävirke han lufttorkat själv. Les Cazetiers har en utåtriktad doft med ungdomlig busgodisfrukt som får oss att tänka på körsbärskarameller, vingummin, bubbelgum och cherry coke. Bärigt till tusen, snudd på drag av maceration carbonique! Lite som en blåbärsdessert med cassis och peach melba. Som tur är tittar ursprungsjorden fram bland allt godiset. Hmm, detta är väl inte våra drömmars gevrey premier cru.... men, vinet är ungt och de ungbäriga dragen kommer med tiden att förvandlas till något annat - till vad återstår att se. Smaken är dock riktigt god, balanserat stram och välstrukturerad med stor frukt och ursprungstypisk jordton. Idag ger vinet ändå ett lite enklare intryck än man förväntar sig från ett toppläge, men det finns en klar utvecklingspotential, så glöm flaskorna ni (inte) köpt. (91) Les Suchots doftar snarlikt en elegant grenache från châteauneuf, lustigt nog! Söta röda körsbär, kirsch, sötlakrits, smörkola och choklad. Smaken är stramare än föregående vins, och bättre, med en suverän koncentration och perfekt balans mellan örter, mineraler, tanniner och kryddor. Wow! Det är här någonstans som provandet övergår i hedonistiskt drickande... (92) Charmes-Chambertin doftar sagolikt gott av skinande röd, mogen körsbärsfrukt helt fri från godistonerna i Cazetiers, men med skitfina inslag av torrt gödsel, marijuana och örter. Lite som en väldoftande version av Roskildefestivalen, om det vore möjligt att föreställa sig! Även i munnen är handlar detta om uppvisning på riktigt hög nivå. Extremt fräscht och charmigt - precis som namnet antyder - med en vällustig, sensuell frukt och en textur lika len som om vinet vävts av tusen silkesmaskar. Fullständigt underbart och helt tillgängligt redan nu! 100% njutning! (94) Clos de la Roche har en utåtriktad, komplex, fantastisk doft med ren röd frukt, friska örter och stiliga mineraltoner. Mer primär än föregående, men med en god dos av samma charm. Lite tuffare syror och mer påtagliga tanniner, men med samma silkeslena struktur och en härlig längd. Storslaget vin som behöver ett par år till innan det nått sitt drickfönster. (93)


2007 Domaine Perrot-Minot Morey-Saint-Denis 1er Cru "La Riotte" (1125 kr)

Ännu ett vin med barolo-associationer. En stor doft där vi hittar julens apelsiner med kryddnejlikor samt brun farin, lim och lösningsmedel, mandelmassa och bittermandel. Doften öppnar upp mot blommiga övertoner, doftande barrskog och grönsåpa. Smaken är stor och rejält strukturerad med röd körsbärsfrukt och gröna örter, tallbarr och barkig krydda. Ett barrskogsvin - ganska oväntat för att komma från Perrot-Minot. Ett seriöst lagringsprojekt, inte lika avväpnande som den underbara 2007 Chambolle-Musigny 1er Cru La Combe d'Orveau vi drack i januari. (92)




2001 Domaine Pierre Damoy Chambertin Grand Cru (1094 kr)

2007 Domaine Pierre Damoy Chambertin-Clos de Bèze Grand Cru (1325 kr)

Hmm, det är något med Pierre Damoys viner som inte alls ringer i våra klockor. Chambertin har en utmognad, murrig och rustik doft av stall, mörk jord, lite ruffiga fat, dov körsbärsfrukt och nagellackstoner. Ingen vidare definition och eller klarhet i doften. Nej, inte precis elegant, men ändå klart generöst med rejäla tanniner, skön rondör och god drickbarhet. Redan färdigmognat ger vinet mer intryck av bonnbourgogne än grand cru. (89) Clos de Bèze är ett betydligt bättre vin, även om det fortfarande mest handlar om råmaterial till en färdig upplevelse. Sparsamt med charm, men rent och välgjort i sin mörka körsbärsfrukt och välstrukturerat i tanninerna, med gott om jordig energi, och lite hårda syror. I munnen känns det som ett tioårsprojekt för källaren. (92) för kvaliteten, men Damoy är som sagt inget för oss.



Sen blev det hämtpizza och grand cru. Ett helgerån kan tyckas, men väldigt gott. Tack för en härlig kväll, alla som var med!

ps. De flesta av vinerna finns i små kvantiteter på vinkällarbutikerna. Nollåttorna från Gros är på ingång, liksom Lafarges Volnay.

Stockholm-Bourgogne Tur & Retur

Vissa kvällar är mer lärorika än andra. I måndags var vi med om en mycket lärorik kväll! Platsen var Eriks Vinbar och vinerna hälldes av världens (förmodligen) vänligaste och trevligaste sommelier, Lars Andersson. De båda piloterna som styr våra fyra flighter mot bourgognes höjder heter Vinitor och Gullberg & Gullberg.

FLIGHT 1

2007 Pierre Damoy Bourgogne Rouge kommer enbart från vingårdar i Fixin och Couchey, och upplagan är liten, inte mer än några tusen flaskor. Vinet är mörkt i färgen och doftar av mörka körsbär med inslag av likörpralin, rejäla ekfat och lakrits på ett närmast italienskt sätt. Smaken är förhållandevis fyllig och fruktig men också något ekbitter, ej helt behaglig, lite stjälkig och grov i syrorna. Ett atypiskt vin som i vår mun saknar såväl pinositet som ursprungskänsla, därav det låga betyget. Det skadar knappast att lagra ett par år. (84)

2007 Gros Frère et Soeur Hautes Côtes de Nuits ser finare ut i färgen. Doften ger grus, örter och en god rödavinbärsfrukt med inslag av rönnbär. Örtigheten är mycket tilltalande med drag av salvia och tomatkvist. Smaken bjuder på bra, ren och pinottypisk frukt, någon jordig och örtig kärvhet, med stadiga röda vinbärssyror. Detta är långt bättre än ettan, med mängder av ursprungskänsla och en antydan till finess. Gott redan nu, men lagra minst ett år för maximal utdelning. Kan detta vara bolagets bästa bourgogne under 200 pix? (88+)

2004 Jacques-Frédéric Mugnier Chambolle-Musigny har en mycket fin nos med begynnande mognadstoner, stall och mandelmassa. I fruktkorgen blandas bären på ett återhållsamt, detaljerat och sofistikerat sätt, med gott sällskap av mineraltoner som påminner om blyerts och dammig grusväg. Här finns både finess och en känsla av växtplatsen! Smaken är behaglig och aningen fruktgles med betoning på mineraler och örter, lite löst hållna och avrundade syror, fast ändå med en hyfsad längd. Någon noterar plommon och lakrits, en annan kokta grönsaker. En typisk nollfyra, utan tvekan drickfärdig, men kanske inte av det helt klockrena slaget. Passar den som gillar vin med smak av terroir. (89)



FLIGHT 2

2002 Pierre Damoy Gevrey-Chambertin Clos Tamisot kommer från en monopolvingård med byappellation. Detta glas är mörkare varmrött med viss bruntingering. Doften är mycket tilltalande med mogna, goda animaliska toner som stall, garvat läder och rått kött. Blyertslika, uppfriskande mineraltoner går igenom fint. Frukten drar åt det mörkare kärsbärshållet, assisterad av lakrits, och snart har vi en halv påse kolabönor i glaset. Smaken är som någon säger "rätt krallig" och lättgillad, med fatig rondör och mjukare syror. Nog är det premiercru-klass på frukten, men det blir tyvärr lite för mycket av faten för både vårt och vinets bästa. När det efter en stund börjar dofta skirat smör likt en yppigare meursault säger vi tack och hej (89). Nollsjuan släpps på fredag och kostar 595 kr.

2007 Gros Frère et Soeur Vosne-Romanée 1er Cru kommer från unga stockar - de flesta av egendomens vingårdar omplanterades i mitten av åttiotalet - i Echezeaux Les Loachausses, så det handlar om nedklassad grand cru. Rätt ljust i färgen ger detta vin gott om fatrostade toner som liknar kryddbod, rostat bröd och grillad kyckling. Vi hittar aromer av röda vinbär, nypon, rönnbär och förutom den snälla pippin finns ett tuffare inslag av rå viltfågel - ungefär som ripa - något vi tidigare hittat i Echezeaux. Frukten fyller inte ut riktigt och det finns också en lite grön och besk stjälkighet som drar ner betyget. Det här glaset är ungefär lika bra som Bernard Gros' Hautes-Côtes, men med växande ålder på stockarna kan det vara ett vin att hålla ögonen på i framtiden. (88)

2006 Jacques-Frédéric Mugnier Chambolle-Musigny 1er Cru Les Fuées - granne med Bonnes Mares - har ett mycket lovande utseende och en återhållsam, ännu outvecklad doft. Det som bjuds är en skinande rödfrukt av fascinerande renhet - aromer som skogshallon och röda vinbär - assisterad av superfina mineraler. Även smaken är ren som en fjällbäck, med klingande syror och ruggiga mängder mineraler! Minst ett ton finmalt grus tippas i munnen samtidigt som fruktens röda, slanka, silkeslena kropp smeker gommen. Här handlar det till 99% om druva och terroir - faten maskeras nästan fullständigt och tittar fram först i avslutningen i form av en elegant liten aftereight-ton. Det finns absolut ingenting i detta glas som inte borde vara här. Ett utsökt vin! (93)



FLIGHT 3

2006 David Duband Charmes-Chambertin "Pédicelle" är en specialcuvée som har jäst i hela klasar, alltså med stjälkarna kvar. Enligt utsago har de grövsta mittstjälkarna klippts bort för hand - vilket pyssel! Doften är inledningsvis uttalat reduktiv med trista drag av dyig sjöbotten och kokt kål. Efter en kvart i luften beter sig vinet bättre och visar upp en modern, rödavinbärslik fruktighet med blommiga övertoner och diskret assistans av smörkola. Vad som dock inte försvinner är en del gröna stråk som även går igen i den relativt lätta och måttligt långa smaken. Vinet växer dock i glaset och blir efterhand riktigt gott, om än inte stort. Att använda stjälkar i en mellanårgång verkar inte vara en alldeles klockren idé. (91)

2007 Domaine Perrot-Minot Mazoyères-Chambertin är ett imponerande glas att skåda, nästan som en mörk rubin! Doften kopplar direkt greppet med en underbar, svinlyxig fatrostning. Hela den orientaliska kryddbasaren finns med, inte minst sandelträ och kanel, dessutom lite vanilla fudge och kokos. Fruktaromerna liknar rena hallonreduktionen, och när de träffar smaklökarna blir mötet både djupt, rikt och givande. Tack vare sin maffiga frukt och fina mineralitet har vinet en enormt behaglig balans, där syrorna bäddats in i en silkeslen, fortfarande babyfet, textur. Våra invändningar är egentligen bara två: faten stjäl fortfarande showen i alltför hög grad och vinet lyfter inte riktigt i avslutningen. Mittsmaken är kassaskåpstät, medan eftersmaken är lite åt det korta hållet. Kanske ordnar det upp sig med tiden - men bara kanske. Hur som helst ett underbart, lustfyllt, superproffsigt vin, och dessutom väldigt tillgängligt redan idag. (94)

2002 Pierre Damoy Chambertin-Clos de Bèze bjuder på fina mognadstoner av stall och blyerts (portvin säger någon, men i så fall bara en anstrykning). Aromerna är som en matta av djupröd sammet, på ett rentav sexigt vis blandar frukten mycket mogna mörka körsbär med röda vinbär, örter och mineraler. Liksom i de andra vinerna från Damoy finns det rejält med fattoner som kaffe, lakrits och smörkola. Munkänslan är enormt behagfull, både rik och läskande, något lättare och klart mognare än tvåan med utmärkt balans och längd. Men efterhand tittar smörsåsen från Clos Tamisot fram även här och det hade onekligen varit ett bättre vin om man sluppit den. (91-92) Nollsjuan släpps på fredag och den kostar 1325 kr.



FLIGHT 4

2006 Gros Frère et Soeur Clos Vougeot "Musigni" har en något reduktiv och mycket spännande nos med komplexa örter och mineraltoner. En knapp halvtimme behövs för att doften ska visa sitt allra bästa. Den har ett härligt omfång med hyacinter och violer i diskanten och djupa toner av tjära och lakrits nere i basen. Mitt i frukten uppstår smått galna infall inspirerade av gamla goda Wrigley's Juicy Fruit. Doftens lakrits går igen i den ganska robusta smaken, som har enormt läckra fruktaromer och än mer smågodis att bjuda på: nämligen mintchoko! Det här småfjäskiga vinet är redan enormt spelbart - kanske för att stockarna är så unga - och det vore verkligen inte fel att dra en kork omgående efter fredagens släpp. Vi var lite oroliga att vinet inte skulle leva upp till det fina intrycket från i våras. Men det levererade! Släpps alltså på fredag och kostar 795 kr. (94)

2002 Jacques-Frédéric Mugnier Musigny är ett vin som är uppe på den nivå där det börjar bli svårt att få till en relevant beskrivning. Vi skäms bort av en lekfull doftupplevelse med lager på lager av eleganta intryck. Man kan plocka ut enskildheter som blommor (violer), stenar, blyerts, grusväg, höstskog, jordgubbskräm, vinbär, vingummin och fudge, men det säger liksom inte särskilt mycket om helheten, själva bouqueten. Låt oss nöja oss med att det doftar underbart, på ett alldeles naturligt och självklart sätt. I munnen har detta vin en imponerande koncentration av frukt, syror och mineraler. Alla kännetecken på stor årgång med beundransvärd struktur, kraft, fokus och längd - men allt är genomfört på ett liksom obekymrat och avslappnat sätt - och resultatet av det passiva källararbetet blir ett slags viktlöshet. 80 år gamla stockar och endast en femtedel nya fat ger vinet en närmast total harmoni - det tycks besitta alla de egenskaper som behövs för att utvecklas i decennier. Freddy Mugnier - vinmakaren vars signatur är avsaknaden av signatur. (96++)

2007 Gros Frère et Soeur Richebourg har en "gudfruktig" doft, utbrister importören lyckligt. Och här är det faktiskt inte långt till frälsningen, den saken är klar. En galet utåtriktad doft med förunderligt fina mineraler, surrealistiska jordgubbar, förföriska apelsintoner och suveränt integrerade fat - såpass snyggt att det är svårt att klura ut om den framträdande kryddigheten kommer från pinotdruvorna eller faten. I munnen sjunger vinet högt - halleluja, vilken frukt! Enormt saftig, livlig, givande och direkt med aromer av vildhallon, apelsiner och röda vinbär. Ska man överhuvudtaget invända något alls så finns väl inte riktigt det finessiga, flerskiktade och komplexa i föregående vin. Men det som finns är å andra sidan ruskigt rättframt och gott att dricka tidigt, det vill säga redan nu. Släpps på fredag och kostar 2395 kr. (96)

När vi röstade fram prispallen var enigheten stor om att Mugniers 2002 Musigny var kvällens vin. Hedersamma silver och brons tilldelades 2007 Richebourg och 2007 Mazoyères-Chambertin. Men vi vill också dra en lans för den utsökta 2006 Chambolle-Musigny Les Fuées.

Fler viner blev det, först en trio burgundiska nollfyror:

2004 Sylvain Cathiard Vosne-Romanée 1er Cru En Orveaux bjuder på en seriös mörk frukt med inslag av blyerts, ceder, jord och svart te. Massor av terroirkänsla i en stil som inger både respekt och stort förtroende. Något lättsammare än nästa glas, men riktigt hög klass och (90-91)

2004 Sylvain Cathiard Nuits-Saint-Georges 1er Cru En Murgers liknar i stora stycken det första glaset. Mörk frukt, blyertsmineraler. Cederfat, jord, te, blommor, vilda örter - en rejäl skopa terroir. Ett mycket seriöst och högklassigt vin. Oj, vad vi gillar detta. Vill dricka mer av Cathiard i framtiden. Tack för introduktionen!
(91-92)

2004 Patrice Rion Gevrey-Chambertin 1er Cru är ett omedelbart och charmerande vin med en verkligt generös och fint formulerad pinotfrukt av körsbär och hallon. Just att vinet är så fruktigt ger smått nyzeeländska vibbar. Kanske är det inte höjden av elegans men ett vin som är väldigt lätt att älska, även för nybörjaren. Dessutom ett utmärkt val på restaurang, eftersom det är färdigt att konsumera och förmodligen inte alltför dyrt. (90)

Därnäst följde ett koppel blindbockar:

Blint 1: brända toner, ceder, dill, örter, plommon, cassis, spanien, tempranillo! Hårda syror, brända varma toner. Galet ungt än, men kommer det någonsin att hitta balansen? Vi får reda på att det är 80% tempranillo och 20% cabernet sauvignon - och sen får vi se etiketten.

Vega Sicilia "Unico" Reserva Especial (1985, 1990, 1991) (88)

Ojdå, vilken överraskning! Hmm, som vi ser saken är detta särskilt lämpat för 1) det lilla fåtal som utvecklat en "acquired taste" för sånt här 2) samlare som inte har planerat att dricka vinet själv 3) etikettsdrickare som gillar att binda upp massor av pengar i långa tider till hög riskfaktor. En överskattad prestigepjäs.

Blint 2: mynta, mintchoklad, örter, ceder, blyerts, stall, svamp, källarton, reduktion, kork? En mognande pauillac? Visst! Tuffa snipiga syror, moget men fortfarande relativt ungdomligt, men tyvärr... korkat!

1971 Château Clerc-Milon

Vad synd, det hade verkligen varit kul att få dricka det här vinet.

Blint 3: Samma doftprofil, men med stadigare och yngre frukt, det känns som ännu en pauillac. Kanske rentav samma vin? Eller en yngre tappning? Grön paprika, rätt slank kropp med strukturerade syror och tanniner. J: Pichon-Baron? Bravo, rätt svar! S: 1995? T: tror att det är en 96:a. Ka-chinnng!

1996 Château Pichon- Longueville-Baron (92)

Blint 4: mörk färg med härlig lyster. Otroligt tät och fin cabernetlik frukt med cederfat på nosen. Mint, cassis, tobak, vanilj, plommon, eucalyptus, godistoner. I munnen: vilken frukt, vilken syra, vilken struktur, vilken power. Munkänslan är klart bordeauxlik, men det känns tätare än en bordeaux, kanske är det en californisk cab? Här njuter vi av förföriska aromer som vildhallon, apelsinchoklad, romerska bågar och tryffel, med strålande apelsinsyror. Vi är helt ute och cyklar men J sätter ursprunget rätt, det är faktiskt en barolo! Men visst är den mer internationell än ursprungstypisk i stilen? Och visst vill man väl egentligen ha lite mer barolo i sin barolo...

1998 Gaja Sperss Langhe Rosso (94)



Blint 5: nu lägger Lasse i en högre växel med ett riktigt fullmatat glas. Vitpeppar, svartpeppar, kryddpeppar, charkuterier, lagerblad, nejlika och en supermättad frukt! Vilket tryck det är i smaken, precis lagom eldigt (säkert 14,5%) och ändå enormt välpolerat i sina chokladiga tanniner. Det tycks vara en new world syrah, närmare bestämt från Californien. Kraftfullt, solmoget, rikfruktigt, svartpepprigt, urgott vin som får ärrade rävar att lufta jämförelser med Sine Qua Non Poker Face.

2004 Le Macchiole Scrio Toscana IGT (93)



Blint 6: Rejäl körsbärsfrukt och hårdrostade fat med kryddor och mörk choklad i en internationellt orienterad produkt som känns ganska anonym och ospännande i det här sammanhanget av viner. Behöver ligga till sig några år och snickra om sin moderna ekkostym till något mer moget och personligt.

2007 Tenuta dell'Ornellaia Le Serre Nuove, Bolgheri DOC (89)

2005 Louis Jadot Meursault 1er Cru Genevrières (91)

2008 Prager Grüner Veltliner Federspiel "Hinter der Burg" (90)



Slutligen, tack för gott sällskap. Och ett stort tack till herrarna som bjöd!

2006 Nicolas Potel Charmes-Chambertin

Vattenelementen går för högtryck, men det räcker inte. Kakelugnarna måste matas med säck efter säck av björkved - och vi älskar när den torra värmen motvilligt fyller vår gamla dragiga lägenhet. Men vad kan man mer ta sig till för att få upp temperaturen? Ja, varför inte steka ett rejält ankbröst och låta det gå klart i ugnen tillsammans med lite småpotatis. En sås med sercial, apelsin och stjärnanis gör väl också sitt till för gemytet...

Négocianthuset Nicolas Potel har nyligen varit med om ganska uppseendeväckande förändringar. Finansiären Labouré-Roi manövrerade ut personen Nicolas Potel men kunde behålla hans namn, och jobbar vidare med hans biträdare i källaren. Nicolas själv har startat upp en ny egendom, som av juridiska skäl fick byta namn till Domaine de Bellene - ett ålderdomligt namn för staden Beaune. Förutom egna marker har han gjort överenskommelser med ett flertal odlare, framförallt i Beaune och Savigny, som har stockar i övre medelåldern eller äldre - respektabla 105 år i Beaune Grèves!
En ekologisk profil står högt på agendan, med biodynamisk certifiering runt hörnet redan i år. Vad gäller Maison Nicolas Potel: till och med 2008 har Potel medverkat i produktionen, men i och med 2009 års skörd är han definitivt ute ur bilden. Vad det innebär för kvaliteten återstår att se.



2006 Nicolas Potel Charmes-Chambertin - ännu ett reavin - är vackert som en transparent rubin. Nosen öppnar med noter av grillad kyckling och kryddor av lyxigare orientaliskt slag (sandelträ, rökelse, stjärnanis). Pinotdruvorna bjuder på ljuvliga aromer av vildhallon, med assisterande mandelmassa från faten. Inom en kort stund fläktar doften likt en frisk bris upp ur glaset med hjälp av ljusa övertoner som påminner om menthol, barrväxter och blommor. Mineralerna är uppenbara och en finstämd stallton kommer till efter hand, inte minst i slutet av glaset.

I munnen är det här ett friskt vin med utmärkt grepp och örtig krydda. Varken visköst eller bebisfett, snarare lite glest i frukten för en grand cru. Men intensiteten är ändå påtaglig, med en småkärv örtighet och framträdande mineraler. Avslutningen torr med en lång eftersmak. Det är knappast ett stort vin - känns väl egentligen mer premier cru än grand cru - men aromatiken är verkligen njutbar. Vi associerar en hel del till nebbiolo: hallonen växer vilt, dessutom får vi lakrits och kryddor, komplexa örter och blommor.

Sammanfattningsvis: knappast silkeslen boudoir, snarare en stram suffragette. Doften är riktigt elegant, och smaken ger goda örter och mineralisk finess. Det blir en fin upplevelse, men inte något utropstecken sett till appellationen. Blint sätter S priset till 400 kr, men påpekar också att vinet är mer sofistikerat än Pousse d'Ors nollsexor. Se fram emot en positiv utveckling under det närmaste decenniet! (91+)

ps. Balanserar du på ett skosnöre och jagar klockren burgundisk upplevelse? Med svalodlad nebbiolo från Valtellina kommer 2006 Nino Negri Le Tense Sassella förbluffande nära originalet för ynka 129 pix. Fina fatkryddor, röda vinbär och smörkola, hallon och lakrits. Slankt, intensivt och vinbärssyrligt. Ändå sötfruktigt nog att möta upp en parmigiano. Skitbra ny årgång, även för källaren! (89)

pps. Läs hela storyn om Nicolas Potel här.