3 = trebetygsstart!

2013 med Caviste

Under det gångna året har nätlangaren Caviste fått carte blanche att förse hemmet med vardagsfransoser. Väldigt bekvämt, när man är bissy med andra vinösa aktiviteter - till exempel pluggande, slovakien-uppsatser och provningsarrangemang. Det här handlar förstås om förtroende. Med tiden tror vi oss ha lärt känna Martin Berggrens smakpreferenser ganska väl. Hur det än ligger till med det, så har vi passat på att prova varenda lansering i förväg - en service som känns alltmer självklar och oumbärlig ju mer man tänker på det.

För att få ta del av en utomståendes syn på saken och på samma gång ha ett par roliga timmar tillsammans bjöd vi in vännen C till Cavistes uppvisning av årets lanseringar. C har en klar uppfattning om vad hon gillar/ogillar och räds inte att säga vad hon tycker. Då vi har tillbringat ett gemensamt halvår i skolbänkarna på restaurangakademien, har vi dessutom hunnit samköra våra register för smak och tycke. Inte minst viktigt: C är klart hyfsad på att skriva. Säg hej till vinbloggandets svar på A.A. Gill.

"Självklart - ta rygg på Finare Vinare, svarar Martin Berggren när jag artigt mejlar och förhör mig om möjligheten att få kika förbi Grappe för resumén av Caviste-året 2013 den tolfte december. Duh, tänker jag. Klart jag gör. Även om jag befinner mig ett par, tre mil bakom FV i vinkunskapernas marathonlopp vet jag att vi har rätt synkade preferenser (läs: vi tillhör gerillarörelsen mot ek). Och FV har så klart redan stiftat bekantskap med samtliga lådor, så vem skulle vara mer lämpad att stalka?

Väl på Grappe finns inte bara årets CAV-lanseringar uppdukade, utan även en buffé med chark, ost och gåslever. FV tar JÄTTEMYCKET gåslever på sin macka. Bäst att göra likadant, resonerar jag. Det är ju ändå två lådor champagne som ska betas av."

"Vid den första lådan, CAV0017 från Pehu-Simonet, konstaterar vi att champagne måste vara världens mest pålitliga vin, såtillvida att det faktiskt aldrig är riktigt dåligt. I min bok är det här dock en låda man både kan ha och mista. Vinerna är lite… oinspirerande. Och vid mötet med nästa champagnelåda, CAV0024 från Savart, känner jag att jag just slösat tid på att torrprata om vädret, istället för om livets väsentligheter."

"Savart är kort sagt min kopp te. Även om Martin Berggren själv menar att lådans tre viner egentligen är alldeles för unga för att drickas (just de här är degorgerade i november) blir jag alldeles till mig. Jag mediterar över L’Accomplie som har fräscha, gröna äpplen i nosen, och de där ljuvliga hyacinterna som man också stöter på hos Selosse, och jag sträcker på mig med hjälp av Bulle de Rosés självklara pondus och elegans. L’Année är möjligen lite för knuten för att förtjäna ett fullskaligt tjoho, men icke desto mindre bestämmer jag mig för att a) resa tillbaka i tiden för att köpa loss några lådor Savart och sedan b) uppfinna ett sätt att både ha och äta kakan, så att jag kan dricka nu men också hänga med i vinernas utveckling.

Glada i hågen kliver vi över till CAV0021 - Chablis signerad Patrick Piuze. Sedan ett par år tillbaka blir jag hemskt lätt uttråkad av chablis, men faktum är att jag ändå reagerar positivt på den krutrökiga Terroir de Chablis. Jag skulle verkligen inte ha något emot att ta ett glas eller två av det här till en skaldjurs-plateau. Les Minots och Les Forêts säger jag däremot tack, men nej tack till. Det lite fadda, oengagerade i flaskorna får göra någon annan människa glad - om några år."

"Goisot-lådan CAV0019 är delvis också ett 'tack, men nej tack' för min del. FV påstår att de haft en trevlig kväll med Bourgogne Aligoté, men jag blir bara tjurig av den högst osympatiska beskan i eftersmaken. Saint-Bris Exogyra Virgula är däremot rätt charmig med sin typiskt franska sauvignon blanc-karaktär och påtagliga mineralitet. Gondonne glömmer jag däremot i samma ögonblick som vi rör oss vidare mot CAV0014. 

Här väntar Loire-producenten Ludovic Chanson och det småputtriga, bubblande Les Pions Montlouis Pétillant med den där blöta yllesockan som jag gillar i nosen. Så långt känns Chanson som en melodi att tralla med i. När det gäller de stilla Les Cabotines och Les Pêchers tystnar den. Jag har nämligen lite naivt gått och trott att jag formligen älskar precis all chenin blanc från Loire, men det gör jag tydligen inte. Jag noterar kort och gott 'besvikelse' i mitt protokoll.

Tröst får jag hos Beaujolais-producenten Georges Descombes i CAV0016. Morgon Tradition bjuder på rosor och hallon, och som det buffésvin jag är passar jag på att ladda tallriken med chark. Det gör FV också. Han tar JÄTTEMÅNGA korvskivor, och är i extas i största allmänhet eftersom nästa vin i lådan, Brouilly Vieilles Vignes, utan tvekan är hans stora favorit. Och jag är benägen att hålla med om att det är riktigt uppiggande: komplex doft med bär, kryddor och den typ av animaliska ton som jag uppskattar och betecknar som köttsaft. Lagom motstånd i tanninerna, skön frukt och bara… väldigt drickbart. Régnié Vieilles Vignes är 'bon caca' det också, men kommer i den tillfälliga festyran lite i skymundan."

"När vi når CAV0020 och Domaine Grosbois är det min tur att hamna i ett smått extatiskt tillstånd. Cabernet franc från Loire är bland det bästa jag vet för ögonblicket, och här får jag mitt lystmäte av de attraktiva gröna tonerna: rökig paprika i La Cuisine de ma mère och gazpacho (japp, både paprikan, gurkan och tomaten) i Gabare. I Clos du Noyer är eken för påtaglig för min smak, men jag säger ändå amen till den här lådan."

"Sedan blir det nedförsbacke. Jag drabbas av insikten om att sydfransoserna i sällskapet inte alls är my kind of guys. CAV0015 med Domaine Coursodon från appellationen Saint-Josèph dricker jag och glömmer. Likadant är det med CAV0022 - Domaine Vindemio. Och på tal om att glömma så missade jag helt CAV0018 med Domaine du Joncier från Lirac, men det kan ha varit lika bra det.

Även Binet-Jacquet i CAV0013 kan avvaras. Jag ber att få citera FV vad gäller deras enkla faugères: psykedelisk cassis. Vi pratar alltså vuxensaft. Sedan villar jag bort mig (och mitt sällskap) i en halvlång harang som handlar om att munupplevelsen av vin för mig är som en sfär som antingen är fylld med något eller bara fungerar som ett tomt skal. Fullständigt obegripligt, jag vet, men min poäng är att trion från Binet-Jacquet, i synnerhet Faugères Grande Réserve, är skrik och panik, men ändå misstänkt innehållslösa.

CAV0023 med pavor från Domaine Pierre Usseglio är mest av allt alkoholhets. Man blir helt enkelt asfull bara av att lukta på korken, och det kommer liksom i vägen för all annan form av bedömning. Riktigt provocerad blir jag dock först i finalen. Här dyker Bordeaux-producenten Clos Puy Arnaud i CAV0025 upp och sparkar in den för mig redan öppna dörren som handlar om att området ifråga sannerligen är vansinnigt överskattat. Titelvinet Clos Puy Arnaud inkorporerar dessutom löjligt mycket av det insmickrande, förtätade och tokekade som jag förknippar med Nya Världen."

"Tack och lov kan man alltid backa bandet, så resumén avslutas för min del i dur med en skvätt Savart. FV å sin sida, avslutar med något som jag tolkar som ett fräckt försök att stjäla sitt favoritvin, Brouilly Vieilles Vignes. Bildbevis finns hos denna gästskribent."


Provat:

CAV0017 Champagne Pehu-Simonet, Verzenay

NV Brut Sélection Grand Cru
NV Brut Blanc de Noirs Grand Cru
NV Brut Rosé Grand Cru

CAV0024 Champagne Savart, Éceuil

NV Brut L'Accomplie
NV Brut Bulle de Rosé
2009 Extra Brut L'Année

CAV0021 Patrick Piuze, Chablis

2012 Chablis Terroir de Chablis
2012 Chablis Premier Cru Vaillons Les Minots
2012 Chablis Premier Cru Les Forêts

CAV0019 Domaine Goisot, Saint-Bris

2011 Bourgogne Aligoté
2011 Saint-Bris Exogyra Virgula
2011 Bourgogne Côtes d'Auxerre Gondonne

CAV0014 Ludovic Chanson, Montlouis sur Loire

NV Montlouis sur Loire Pétillant Les Pions
2011 Montlouis sur Loire Les Cabotines
2011 Montlouis sur Loire Les Pêchers
2011 Montlouis sur Loire L'Implicite (mg)

CAV0016 Georges Descombes, Beaujolais

2011 Morgon Tradition
2011 Brouilly Vieilles Vignes
2011 Régnié Vieilles Vignes

CAV0020 Domaine Grosbois, Chinon

2012 Chinon La Cuisine de ma mère
2011 Chinon Gabare
2011 Chinon Clos du Noyer

CAV0015 Domaine Coursodon, Saint-Josèph

2011 Saint-Josèph Silice
2011 Saint-Josèph L'Olivaie
2011 Saint-Josèph La Sensonne

CAV0025 Clos Puy Arnaud, Bordeaux

2012 Cuvée Pervenche
2010 Clos Puy Arnaud

CAV0013 Domaine Binet-Jacquet, Faugères

2011 Faugères
2010 Faugères Réserve
2010 Faugères Grande Réserve

CAV0022 Domaine Vindemio, Ventoux

2011 Ventoux Regain
2011 Ventoux Imagine

CAV0018 Domaine du Joncier, Lirac

2011 Lirac Le Gourmand
2011 Lirac Le Classique
2011 Lirac Les Muses

CAV0023 Domaine Pierre Usseglio, Châteauneuf-du-Pape

2011 Côtes-du-Rhône
2011 Châteauneuf-du-Pape Tradition

2x Chidaine: 2011 Vouvray & 2008 Montlouis

Man blir inget annat än själaglad när buteljer från mytomspunna Loire-hantverkare lyckas leta sig fram till det statliga monopolets sommarglesa hyllor, även om besöket är ytterst tillfälligt och enbart gäller vinkällarbutikerna. Trots de här vinernas grundmurat goda rykte har vi missat att prova en enda droppe från François Chidaine fram till dags dato. Låt oss genast se till att ändra på det.

De senaste två decennierna har Chidaine byggt upp en imponerande verksamhet som vuxit till dryga 30 hektar i Montlouis och Vouvray, utifrån några enstaka plättar vid starten 1989. Sedan 2003 är odlingsmetoderna certifierat biodynamiska och den påföljande vinifieringen görs med samma stora respekt för druvmaterialet. Chidaines viner jäser långsamt i kalla källare, i medelstora fat utan tillsatta jäststammar, med lång tid på jästfällningen och försiktiga svaveldoser.

2011 Vouvray Les Argiles har en ren och fin näsa med fokus på ung chenin-frukt. Vi sniffar fram vitblommiga toner som påminner om hägg och liljekonvalj. Det finns ett lockande drag av honung, lite bivax och en ny vaxduk far förbi, men snart är det de fruktiga aromerna som gäller. Mest kvittenäpplen, söta vita hallon, några droppar lime och citron, samt en aning av gröna kulor. Hela korgen serveras i skuggan av en sval kalkstensvägg.

2008 Montlouis Les Choisilles visar upp en helt annan provkarta av doftintryck. Här finns redan en tydlig utveckling som bidrar till det särdeles mångfasetterade intrycket. Vi får en annan sida av saken, ett slags underbar undervegetation där det växer libbsticka (curry!) och karljohanssvamp vid sidan av kvittenfrukten. Dessutom chenin-tobak och lakritsrot. Honung, och aningar av knäck och nötter. Äppelpaj. Kamomill. Mineral. Rakt av fascinerande!

Vouvrayns smak är nästan torr, men inte riktigt. Runt tio gram socker  - det brukar kallas sec tendre i området. Frukten är perfekt druvmogen och rätt intensiv med en smula sötma (vita hallon igen!) och ganska fyllig kropp. Syran är avpassad att balansera på ett vänligt sätt, och efterklangen blir lång och en smula kryddvarm med anstrykning av skaltanniner och sten. Det här är stilistiskt sett mjukare än Huets torra vouvrayer och saknar bitterheten från exempelvis 2011 Le Mont.

Men det är Chidaines Montlouis som golvar oss. Här finns en minst lika lustfylld fruktmognad och nästan samma grad av restsötma, fast den har hunnit integreras bättre och maskeras delvis av en mer distinkt syra. Ändå är munkänslan len som silke, medan smaken har fått en större genomskinlighet. Utvecklingen har kommit en bit på väg, och den nyfödda bebis-frukten har smalnat av. Upplevelsen trippar iväg på lätta fötter och varar nästan löjligt länge. Under tiden babblar vi ord som fokus, elegans, och harmoni.

Galet goda viner båda två! Som läsaren säkert uppfattat vid det här laget, finns det inte mycket som står i vägen för omedelbar njutning. Samtidigt vet ju alla vänner av seriös chenin blanc att det troligen blir än bättre med lagring. Särskilt Les Choisilles är ett vin vi gärna lägger undan.


Lanserades av Riktig Cider via SB 1 augusti, 229 kr och 249 kr.

2010 Frantz Saumon Minéral+

Nu när vi fått vårt lystmäte när det gäller att häckla branded wines, måste vi i rättvisans namn också berätta om ett riktigt bra domänvin från VinRvi. Sedan 2002 odlar Domaine Frantz Saumon sex hektar i appellationen Montlouis, i en jordmån av kalksten och flinta. Marken odlas med handarbete utan kemiska ingrepp. Uttaget ligger runt 30 hl/ha och druvorna synas noga på sorteringsbordet. Vinerna jäser med naturliga jäststammar i använda ekfat om 225 till 400 liter.

Det ljusgula 2010 Frantz Saumon Minéral+ Montlouis sur Loire Sec Tendre har en ren och fin doft av vaniljkokta gråpäron och gula äpplen, plus ett mer solmoget inslag av ananas. Dessutom noterar vi bivax, äppelblom, ljust fruktig öl som Heineken, och jodsalta mineraltoner. Faten assisterar försynt med en ljus kryddighet och nämnda vaniljstång. I munnen samsas stadig syra och kännbar kalkstensstruktur med en liten restsötma runt 10-12 gram som framhäver den täta, fina frukten och balanserar den höga syran på ett behagfullt sätt. Det här är snudd på enastående bra, och priset känns rimligt. Den som gillar chenin bör kolla upp.

VinRvi, 147 kr, varuprov. €11 hos franska cavister.

Nollnian bloggades av Billigt Vin häromdagen.