2011 Meyer-Näkel Frühburgunder

På franska har druvan det tjusiga namnet pinot madeleine, på tyska frühburgunder. Det här är pinot noirs - eller spätburgunders - brådmogna syster. Alltid snabbare ur startgroparna, alltid snabbare i mål, alltid yppigare i formerna. Men svårare att haffa guzzen då hela Tyskland odlar ynka 250 hektar (varav 35 i Ahr).

Tanninerna blir lenare, munkänslan mer viskös, och frukten mörkare och mognare. 2011 Meyer-Näkel Frühburgunder är den allra första pinot-elva vi provar och förmodligen det närmaste man kommer nya världen på femtioförsta breddgraden.

Nosen slösar med primärfruktiga björnbär, mogna jordgubbar och sötlakrits - men det är malörten och järnfilspånen som röjer ursprunget Ahr och dess jordmån av skiffer. I munnen ett uttryck av solmogen frukt, där faten håller sig undan. Syrorna känns pigga nog men är inte så framhävda som ofta är fallet i spätburgunder från Ahr, eftersom kroppen är större, frukten tätare, och druvmognaden högre. Efterklangen blir krämig, kryddvarm, smått örtbitter, lång och lite lakritsfet, utan att alkoholen direkt sticker ut (13,5%). 

Gott och omedelbart som tusan! Fast det tarvas en vända i karaffen för att vädra ut några reduktivt örtiga/leriga drag. Och kanske ska rekommendationen framför allt skickas väg till folk som vanligen brukar gilla nyzeeländare, californier, oregonians och sydrhônare? 

Här får man hur som helst mycket pinot för pengarna och även om elegans inte är ordet går det knappeligen att värja sig för charmen.

Belvini, €19,90.

2008 Jean Stodden Recher Herrenberg Frühburgunder

Igår var vi på en mycket intressant provningslunch med Rotem Brakin från Maison Lucien Le Moine. Det var de nysläppta nollniorna som presenterades, och först ut av de röda var en Volnay Caillerets. Aromatiken var överraskande sval, ljus och frisk för året, mest röda bär åt lingon- och tranbärshållet. Men inte det minsta kartigt, utan moget och riktigt charmerande. Vi fick solklara Ahr-vibbar och blev inspirerade att korka upp ett vin i samma stil.

Trots att vi tror oss vara bekanta med 2008 Jean Stodden Recher Herrenberg Frühburgunder sedan tidigare, så slås vi av den expressiva, mångfacetterade doften. Först ut är galna mängder järnfilspån (typiskt för pinot på skiffer) men inom kort vecklas hela solfjädern upp: rosenparfymer, lingon, tranbär, jordgubbar, blodapelsinjuice, pomeransskal, malört, bark, muskot, sandelträ och köttsafter. Fanken så fint, vilken resa för lilla nosen!

Aahhrr, vilken stunsig och läskande smak! Smäckfull av intryck precis som doften, med skinande syror som förenar tranbär med blodapelsiner. Munkänslan silkig ungefär som i nämnda volnay premier cru, men så finns dessutom en ursprungstypisk och relativt framträdande malörtsbeska som bjuder gott motstånd och ger vinet en bestämd struktur. Mineralsältan i den långa osöta efterklangen är underbar, och vi ser inte skymten av alkoholvärme (vilket fanns i många av nollniorna från Le Moine).

Vilket återseende! Tänk att man kan diskutera Recher Herrenberg och Volnay Caillerets i samma andetag, med fördel till Tyskland när det gäller komplexitet - och det till halva priset. Hatten av för Alexander Stodden.

Belvini, €34,90. Finns fortfarande kvar.

Först bloggat här.

Pinotparty

Häromdagen hade vi gäster från Stockholm. Bad, bus, bubbel och bourgogne var vad som stod på programmet. Eric Lichtlés Crémant d'Alsace Blanc de Noirs är redan bloggat och levererar samma säkra njutning gång på gång. Stiligare pinotbubblor - lätt kopparfärgade - är svåra att föreställa sig för en ynka hunka. Mejlinglistan börjar på lichtlewines@hotmail.com

2009 var som bekant en varm och jämn årgång i Bourgogne. Som det brukar vara i sådana år, minskar avståndet mellan stort och smått. Antonio Galloni skriver: "The sweet spot in 2009 is at the entry-level, where a great number of wines outperform their humble pedigrees." Han råder pinot-älskaren att förse sig med Bourgogne Rouge och andra vanligtvis mindre gynnade appellationer - i synnerhet Marsannay. Lämpligt nog erbjuder Tryffelsvinet just nu precis ett sådant sexpack från Domaine Sylvain Pataille.

Sylvain är en ung kille, vars övergripande filosofi tycks handla om att återknyta till metoder och genetiskt material från tiden innan farfar var född. Han odlar sina gamla vingårdar - i det här fallet planterade 1956 - med ekologiska metoder och låga uttag. Jäser naturligt, och vinifierar utan alltför aktivt vinmakande. Uppfostran äger rum i använda fat, och vinerna genomgår ingen filtrering. Sammantaget känns det hela väldigt lovande, och det här vinet levererar faktiskt precis vad vi hoppats på.

2009 Sylvain Pataille Bourgogne Rouge har en ungbärig och lätt kryddig pinotdoft, med ett litet inslag av det bästa från Beaujolais (läs M. Lapierre). Snart uppfattar alla runt bordet tydliga doftsensationer av sten - ett drag som återkommer i munnen och vässar upplevelsen av skärpa i syrorna. Tänk våt slipsten! Den rena frukten dansar fram på lätta fötter, förtjusande juvenil på ett smått busigt sätt som är ganska hopplöst att värja sig mot. Drickbarhet är nyckelordet, såväl på egen hand som till våra små förrätts-smörrebröd med panerad spätta från Sundet.

Efter den här uppvisningen i lätthet och renhet framstår 2005 Antonin Guyon Gevrey-Chambertin La Justice i ekigaste laget. M, som vanligtvis gärna sörplar rioja men just nu har en bebis i magen, nickar direkt uppskattande åt doften. När vi väl har lyckats ställa om doftorganen går det inte att komma ifrån att det här är ett öppet och givande vin med gott om komplexitet och början till mer utvecklade mognadstoner, varav en stor del säkert har med fatlagring att göra. Förtjusningen var större för fyra år sedan, men det har nog mer med vår egen utveckling än med vinets att göra. Denna och nästa butelj dricker vi till farmors-stylade kycklingfiléer i gräddsås med rönnbärsgelé, ättiksgurka och hasselbackspotatis.

Ett par steg upp på kvalitetsstegen hittar vi 2007 Domaine Heresztyn Gevrey-Chambertin 1er Cru Les Corbeaux.
Druvorna har spenderat sin uppväxt i en granntomt till grand cru-läget Mazis-Chambertin - Les Corbeaux utgör den direkta fortsättningen norrut av den gyllene sluttningen - så den här flaskan kommer med vissa löften och förväntningar. Vilka faktiskt infrias! Ja, här kan vi börja snacka riktigt sensuellt pinotdricka. Snudd på storslaget, faktiskt. Den silkeslena mörkröda frukten och de jordiga mineralerna överröstar lätt den ganska klassiskt hållna fatbehandlingen. 2007 bjuder på en härlig tillgänglighet redan nu, så att vi kan njuta vår bourgogne i fulla drag. Vinet släpptes på SB i mitten av juni till bra pris, och det finns fortfarande några flaskor kvar.

Inte kunde man väl tro att en tysk pinne skulle kännas så fyllig - snudd på "opulent" - efter en burgundisk premier cru. Men så är det faktiskt den här kvällen. Frühburgunder (pinot madeleine) är en häftig druvsort, eftersom den mognar såpass mycket tidigare än spätburgunder (pinot noir). Den höga druvmognadens fruktsötma och de relativt avrundade syrorna, tillsammans med den typiskt tyska "krämiga" fatbehandlingen ger en fyllig balans som passar perfekt när vi väl kommit fram till hårdostarna från Möllan. "Schmelz" är vad germanerna - ganska oöversättligt - kallar denna lustfyllda upplevelse. 2007 Meyer-Näkel Frühburgunder bloggade vi först här.

2008 Jean Stodden Recher Herrenberg Frühburgunder

Vi fortsätter på Belvini-spåret med Ahr, Stodden och pinotvarianten frühburgunder. Recher Herrenberg är ett närmast perfekt vingårdsläge som man kan läsa mer om här. Kvällens vin är ett av de vi sett mest fram emot att provköra.

2008 Jean Stodden Recher Herrenberg Frühburgunder har en ljus och frisk uppsyn, transparent purpurröd med blå reflexer. Vi fångar de första doftintrycken i ögonblicket efter att vinet har landat i karaffen:
mogna vildhallon, rönnbär, malört och andra örter. Finstämd rökighet, och lite reduktiv lera/ylletröja inledningsvis. Oj oj oj, detta kommer att bli läckert.

Efter en kvart i glaset: täta röda körsbär med aningen kirschiga drag och körsbärskärnor. Lätt charkrökiga toner och infattade medium-rostade fat med sandelträ, muskot och en gnutta mysk. Hallon, nypon, lakrits, salvia och malört. Som en slags svalvuxen tysk släkting till grenache, fast ändå så omisskännligt pinot noir - eller i det här fallet - pinot madeleine! En rent ut sagt skitläcker doft.

I munnen: sval röd aromatik av burgundiskt snitt, silkiga tanniner och lite högre syror än vanligt i frühburgunder. Underbar kryddighet/örtighet som tar tag rejält i mittsmaken, och rejäl skjuts i avslutningen med sälta och mineraler. Balansen är perfekt - ingen sötma någon stans, ej heller någon eldighet, och så faten som diskret assisterar hela vägen med basarkryddor, sandelträ, muskot, mysk och rökt chark. Sanslöst läskande och rensande sensationer, alltmedan kryddor och mineraler minglar kvar på tungan.

Det här är ett extremt elegant, sensuellt och tillfredsställande vin. Kvaliteten - ja, faktiskt även stilen - är jämförbar med en bra premier cru från Chambolle eller Volnay. Det är så att man blir rörd...


Belvini, €34,90. Jean Stodden Das Rotweingut, €33.

2007 Meyer-Näkel Frühburgunder

I maj förra året, hos sju producenter i Ahr, fick vi gott om möjligheter att lära känna pinot noirs brådmogna syrra - pinot madeleine. Bara en gång dessförinnan hade vi träffats (det var 1996 hos Weingut Fürst i Franken), och vi blev båda klart förtjusta - särskilt S upplevde något av en förälskelse! Alltför länge har vi dröjt med att följa upp den affären...

Frühburgunder, som tyskarna kallar den, anses av ampelograferna vara en självständig druvsort. Som känt har pinotdruvan lätt att mutera, och det är precis vad som skett. Men det har inte hänt av sig självt, utan genom generationer av vinodlares aktiva urval. I det svala tyska klimatet har man helt enkelt haft för vana ta sticklingar från de stockar av spätburgunder vars druvor utvecklats tidigast.

Fåglarna älskar att äta frühburgunder, druvorna mognar flera veckor tidigare än spätburgunder. När man på sina håll ser blå skyddsnät uppe i vinbergen kan det mycket väl vara frühburgunder som växer där.
Men det har aldrig funnits några mängder att tala om, och rankan är känslig för sjukdomar som bladrullvirus, men inte för botrytis.
I mitten av sextiotalet var den rara sorten nästan borta, innan forskningsinstitutet Geisenheim tog tag i saken. Sedan dess har frühburgunder gått från ynka 15 hektar i hela Tyskland till dagens 251.

2007 Meyer-Näkel Frühburgunder har en årgångstypisk, ljust brunröd färg med fin lyster. Doften är vidöppen och komplex med drag av höstlöv, mossa, malört, mynta och rönnbär. Fint mogen frukt utan tvekan, undertill lurar hallon, och lätt rökta toner åt charkuterier och tjära till. Här finns massor av pinositet och en skön mognadsutveckling i flaskan.

I munnen är det här ett prima exempel på hur frühburgunder skiljer sig från spätburgunder. I den lätta kroppen ger frukten ändå intryck av högre mognad, syrorna är mjukare och de små tanninerna fenomenalt lena. Munkänslan är påtagligt krämig och viskös - tyskarna kallar detta fenomen "Schmelz". Smaken har riktigt bra längd - med aromer likt rönnbär och lakrits - och slutar med krydda och mint.

Ett smeksamt och givande vin som vi ser fram emot att dricka igen.

Belvini, €21,90.

ps. I Belvinis sortiment av frühburgunder fastnar vi för Alexander Stoddens version. Och Klaus-Peter Kellers, någon som smakat hans röda?