3-betygskurs andra avsnittet

Munskänkarna provar aprilnyheter

RA: Kalifornien, mat & dryck, dessertviner

Kalifornien, mat och dryck, dessertviner (Michel Jamais)



2009 Robert Mondavi Fumé Blanc, Napa Valley 

2009 Kendall-Jackson Vintners Reserve, California

2009 Saintsbury Carneros Chardonnay, Napa Valley


2010 Sandhi Bien Nacido Pinot Noir, Santa Barbara

2009 Hirsch Pinot Noir San Andreas, Sonoma Coast 

2009 Bonterra Cabernet Sauvignon, Mendocino 

2007 Far Niente Cabernet Sauvignon, Napa Valley

2009 Ravenswood Old Vine Zinfandel, Lodi


2010 Domaine Pinson Chablis

2010 Clos Henri Sauvignon Blanc, Marlborough

2008 Freestone Vineyards Fogdog Pinot Noir, Sonoma Coast

2010 Domaine Pierre Gonon Saint-Josèph, Rhône


2009 Alois Kracher Beerenauslese Cuvée, Neusiedlersee (125g)

 2012 Saracco Moscato di Asti, Piemonte  (140 g)

 2007 Château Suduiraut Castelnau de Suduiraut, Sauternes (111 g)

 2007 Château Dereszla Aszù 5 puttonyos, Tokaji (119 g)

 2009 Lenz Moser Trockenbeerenauslese, Neusiedlersee (161 g)

 2008 Weingut Rabl Grüner Veltliner Eiswein, Kamptal  (170 g)

 NV KWV Muscadel Red, Westen Cape (182 g)

 NV KEO Commandaria St. John, Cypern (217 g)

Munskänkarna provar marsnyheter

2009 Olivier Leflaive Bourgogne Les Setilles

2009 Jean-Marc Brocard Chablis Domaine Sainte Claire VV


2009 Comtes d'Isenbourg Riesling Grand Cru Schoenenbourg

2009 A Christmann Idig Riesling Grosses Gewächs


2008 Fernand et Laurent Pillot Volnay

2009 Wooing Tree Beetlejuice Pinot Noir


2001 Marques d'Arienzo Rioja Gran Reserva

2001 Bodegas Altanza Seleccion Especial Reserva


2007 Ojai Vineyard Santa Barbara Syrah

2007 Delas Hermitage Marquise de la Tourette


2009 Felton Road Bannockburn Pinot Noir

2008 Fernand et Laurent Pillot Pommard Les Charmots 

2001 Louis Jadot Gevrey-Chambertin Clos Saint-Jacques 

Godbitar ur decembersläppet

När vi ögnar igenom vinerna som ska släppas på onsdag, slår det oss att vi hunnit prova en hel del. Och en hel del bra, faktiskt! Så vi samlar ihop hela klabbet till en behändig post.

Louisa Rose är talangfull vinmakare på Yalumba. Vid senaste stockholmsbesöket lyckades hon slutligen övertyga oss om aussie-riesling kan vara förträfflig - och att vi borde köpa den, dricka den och lagra den.

2004 Pewsey Vale Riesling The Contours dök upp i ett stim av yngre och äldre syskon - nollettan var allra bäst - och det finns mycket som talar för det här vinet. Dels att sex års lagring redan är avklarad, dels att det verkar vara byggt för sex år till. Vi fann en elegant, först något knuten doft med delikat början till utveckling. Tydligt mineralisk till sin karaktär, med toner av flintrök, nyregnad sten, ylle, diskret petroleum, örter, lime, grönt äpple och en aning av tropisk frukt. Även smaken var utpräglat mineralisk, ytterst välbalanserad, rik på extrakt, och rejält lång. Vi märkte inga tecken på justering av syran - vinet kändes solitt och äkta. Vi var helt överens: äntligen en aussie som kör rakt upp på vår gata. Och till rena rama fyndpriset dessutom. (90)

2009 Bründlmayer Riesling Steinmassel representerar en annan typ av riesling som vi brukar falla för: den unga, charmiga, finessrikt blommiga. Doften ger vit jasmin och vit frukt, kvittenäpple, citrus, massor av steniga mineraler och några kryddiga toner. Smaken övertygar med sin lättfotade elegans och sin nästan mintiga fräschör. Behaglig syrabalans och utmärkt längd summerar ett vin vi vill dricka mer av - och det snarast. (90)

2009 Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein är ett nummer större - åtminstone när vi pratar bredd, kraft och potential. Doften är fortfarande knuten, fetare och gulare i fruktaromerna och något rosenblommig i sina topptoner. Smaken bjuder på fylligare frukt i en lite fetare kropp, med en känsla av druvskal som bidrar till den stadiga strukturen. Renheten imponerar, och Heiligenstein i en stor årgång har förstås mycket att ge med tillräcklig lagring. Vi tänker på hur härliga 2002 och 2005 blev med tiden... (91)

2009 Bründlmayer Grüner Veltliner Ried Lamm har en helt fantastisk doft av vit persika, akacia, nötter och peppar med salta drag av anis och lakrits. Smaken har all den sötfruktiga koncentration och rikedom man kan önska från ett toppläge - men trots hög druvmognad är alkohol och sötma väldigt skickligt balanserade, bättre än i de båda Alte Reben som också släpps i december. Ett imponerande vin, langa fram ett par schnitzlar så är saken biff. (92)

2008 Domaine Long-Depaquit Chablis Grand Cru Les Blanchots testade vi  i våras, när Union des Grands Crus de Chablis presenterade årgång 2008 på Grand. Hela grand cru-sortimentet från Albert Bichot övertygade, förmodligen tack vare både det fina året och briljanta insatser från Mathieu Mangenot - husets whizz-kid till vinmakare. Blanchots hade en elegant doft av mandel med dito -blom och -massa, en touch av vanilj samt en charmerande, druvmogen frukt med toner av päron och äpple. Behagfull syra, diskret ekhantering med fin krydda - och så plus i kanten för munkänsla, balans och harmoni. Inte totalt nackhårsresande som 2008 La Moutonne, men utan tvekan värt (92), särskilt om några år.

2008 Au Bon Climat Santa Barbara Pinot Noir - ja, den drack vi ju till helstekt fasan häromdagen! Samt spottade på Munskänkarnas Central Coast-provning i måndags. Vinet gav mersmak med sin charmerande bärighet, sina diskreta fat och sin gröna fräschör. Intrycket efter ett dygn i öppen flaska var väl värt att vänta på. Synd bara att överpriset från BS hängt med in i decembersläppet. (87-89)

2008 Yalumba The Cigar Cabernet Sauvignon är utåtriktat i doften, med ungdomliga godistoner. Vi får associationer till saftade svarta vinbär och blåbär, och hittar urtypisk eucalyptus och mynta, plus lite grön cabernetpaprika. Faten bidrar med kola, ceder, tobak, en gnutta terpentin och medicinala toner. Smaken är stor, fruktig och rättframt god, med kryddig värme, lite beska och snyggt upptorkande mineralkänsla i slutet. Extremt cabbigt och druvtypiskt vin, utan de syrajusterade vibbar man så ofta möts av down under. Inte illa, lätt att gilla. (88)

2007 Poliziano Vino Nobile di Montepulciano dök upp på Italien-dagen i veckan som gick. De senaste två årgångarna kunde provas jämsides hos Johan Lidby. Nollsjuan är kanske inte riktigt lika bra som nollsexan - men inte långt ifrån. Det man missar i doftmässigt finlir och deffad struktur får man tillbaka i form av generös frukt och dito tanniner. Den mörka sangiovesefrukten från Montepulciano klär bra i sin skickligt tillskurna ekkostym med tobak och choklad i fickan. Ett vin som smakar mer än det kostar, med tydlig adress till alla som gillar toscanare med kraft. (90)

2007 Poliziano Mandrone di Lohsa Maremma Toscana fanns att testa vid samma bord. Här möttes vi en förödande läcker pust av stall i bordeauxfaten, och ädla stall är ju som bekant svåra att värja sig emot. 2007 är en härlig drick nu-årgång i Toscana, så också i detta vin. Uttrycket håller sig på den eleganta sidan trots den relativa värmen i Maremma, och blir varken svulstigt eller alkoholvarmt. Detta kan mycket väl vara den version som charmat oss mest hittills. (90-91)

2008 Bruno Giacosa Nebbiolo d'Alba Valmaggiore serverades när Origo bjöd in till "Piemonte-Power" i april. Här fann vi en fjäderlätt, ljusröd nebbiolo med eteriskt blommig doft, strålande syror och små finsandiga tanniner. Ett slags light-version av den makalösa finess och elegans man måste förknippa med Giacosa. (89-90) De sista två vinerna vi fick smaka vid Giacosa-bordet - 2007 Barbaresco Santo Stefano och 2005 Barolo Rocche del Falletto - platsar båda bland årets största vinupplevelser alla kategorier. 2005 Barolo Falletto borde kunna erbjuda något i samma väg. Och är det någon som undrar över vår önskelista inför julen 2010, så säger vi bara 2004 Barolo Rocche del Falletto Riserva.

2007 Domaine du Pegau Cuvée Reservée har vi haft glädjen att få smaka flera gånger under året som gått. Vill man uppleva det blommande Vaucluse i cinemascope-format, så fungerar ett glas av detta vin lika bra som en utflykt genom vingårdar och garrigue. Det är redan så komplext och fängslande, så mineralstinnt och välproportionerat. Pegaus nollsjua ser ut att vara destinerad för stordåd i framtiden, och förtjänar en hedersplats i källaren. Ren kärlek! (95) Och så ännu en kandidat till önskelistan här.

2008 Robert Chevillon Nuits-Saint-Georges 1er Cru Les Vaucrains testade vi jämsides med 2008 Camille Giroud Corton Le Rognet, när Tryffelsvinet presenterade höstnyheter. En helt annan stil i Vaucrains - mer av intensitet och kraft än av charm och elegans. Doften är fortfarande knuten, men vi imponeras av renheten i den hallontonade pinotfrukten, av hur enormt fokuserad och intensiv vinets energi är - och vilken enastående längd som blir resultatet. Faten känns lite för tydliga idag - eneträ, rostning, kryddor - men det ser ut att ordna sig med tiden. En klockren källarbourgogne, med potential för stordåd. (93)

2000 Château Larrivet-Haut-Brion Rouge var det ett bra tag sedan vi provade senast. Visst minns vi det som ett gott och välbalanserat vin, men också en aning menlöst, lite tillrättalagt och knappast jättespännande. Man måste vara ganska svältfödd på mognande bordeaux i allmänhet, och böjd åt etikettsdrickande i synnerhet, för att vilja lägga en halv långsjal på detta vin! Tänk vad lite namnmagi kan göra... (88-89)

2004 Château Rollan de By kunde vi (tack vare en viss världsmästare i sommellerie) sörpla i en blind trio där de andra två var 2004 Ch Margaux och 2004 Ch Cos d'Estournel. Det var solklart att denna anspråkslösa cru bourgeois inte behövde skämmas för sig i sällskapet. Cos tilldelades jumboplatsen utan prut, medan Margaux och Rollan de By fick ungefär halva segern var, beroende på om man föredrog elegans eller kraft. Trots att det svenska priset blivit betydligt högre än det europeiska (som är cirka €15) får man fortfarande mycket vin för pengarna. (90)

ps. Alla vinlänkar går till SB.

Holger & Hektor på besök

Vännen Holger är sällan i stan - typiskt göteborgare - så när tillfälle bjuds får man passa på. Vi har en del gemensamma passioner, till vilka hör riesling, pinot noir och tillagade pippifåglar. I kväll är det fasaner på stan, men vi fick bukt med dem genom en längre vilopaus i 100-gradig ugn. En gräddsås med hallonvinäger, röd vinbärsgelé och färsk timjan förväntas också funka bra till kvällens viner. Efter allt vin-spottande ska det bli skönt att sträcka ut med en riktigt vinmiddag igen. Först en liten apéritif, och då kör vi repris på ett säkert kort vi gärna ville visa upp - nämligen 2005 Georg Breuer Berg Rottland Riesling. Sen blir det blint.

Första glaset kommer i en transparent, ljust blåröd nyans med ljusare tomatkant. Vi möts av en charmigt öppen pinotnäsa, diskret fatkryddig, med fin grönörtighet samt inslag av blommor som ros och lavendel. Bärigheten är sval och fin med röda toner av såväl körsbär som röda vinbär och jordgubbe. Även i munnen ger vinet ett läskande intryck, med fint balanserad syra, diskreta fat och omärkbar alkohol. Bären har ändå en sötma som antyder varmare klimat eller läge, och de sällskapar med lätta tanniner och en liten kryddighet. En drickvänlig, omedelbart god pinot!

Både S & H: Härlig smak, men också rätt så kort. H: Förmodligen tyskland eller nya zeeland. T: Instämmer i att örtigheten känns väldigt tysk. H: Tysk örtighet, en aning värme och lite burgundisk elegans. Men det är inte så tätfruktigt som nyzeeländarna brukar vara. H: Vi är väl kvar i europa? S: Det är vi nog, de där reduktiva örterna känns välbekanta från ahr-dalen. T: Det är inte tyskt. H: Kanske norra italien? Hmm, är vi inte i bourgogne ändå? S: Ja, väldigt gott är det, hur som helst!

2008 Au Bon Climat Santa Barbara County Pinot Noir

Förutom för sin pudelrockarfrilla är Jim Clenenden känd för att skörda tidigt, och han har sina förebilder i bourgogne. Detta är hans bascuvée, och den presterar på ett sätt som påminner om en lätt och fin Ahr-pinot i 15-eurosklassen. Ett 20-dollarsvin som tyvärr blivit lite väl dyrt i BS. Flaskan hade stått öppen i ett dygn och vann starkt på det. (88-89) åtminstone ikväll.

Andra glaset har en varmare färg med större djup, men fortfarande ljust och transparent. Även doften är varmare, och öppnar upp fint med en tydligt kryddig och rostad fatkaraktär samt insmickrande toner av smörkola. Vi hittar intressanta stråk av tjära och tobak, med en vedbrasa runtom hörnet. Den fina pinotfrukten ligger i spektrat rönnbär/hallon/jordgubbar, relativt ljus och klart charmig, med några kryddörter på toppen och höstskog i botten. Smaken är rik och komplex, med perfekt balanserad syra och elegant bärfrukt. De silkiga tanninerna - dock med ett tydligt inslag av ek - tar för sig på ett sätt som ber om mat. Inte ett fulladdat eller extraordinärt vin, men elegant och harmoniskt, med viss mognadsutveckling utan några uppenbara tredjehandsaromer. Ett vin som tillfredsställer med sin längd.

H: Det är rätt ungdomligt till sin karaktär, ser ungt ut, fast med en liten tegelkant. T: En smula tillrättalagt, lite på samma sätt som Pio Cesare, men jäkligt gott. H: Det är nog från côtes-de-nuits, en bra premier cru. Det fyller ut och griper tag. Min fru har en lite annan smak än jag, hon gillar nämligen bara bourgogne om den är dyr. Hon skulle gilla det här. Syran är härlig, men vinet är lite luftigt i mitten. S: charmigt var ordet. T: kul att testa tillsammans, eftersom vi båda har handlat.

2002 Joseph Drouhin Charmes-Chambertin Grand Cru

En bra deal i europeiskt prisperspektiv, och skåningarna har som vanligt fortfarande chansen på Hansa-SB. Det är klokt att lägga vinet på rygg i några år, för att tona ner den relativt framträdande fatkaraktären och vinna lite i rondör. (91)

Nu blir det mat för vuxna och barn. Ettårige Hektor gillar verkligen fasan och vill uttrycka sin matglädje med hela kroppen. Han äter genom att trycka sitt ansikte mot matskålen. Det ser underbart ut.


Tredje glaset har en komplex, rostad fatkaraktär med indiska kryddor och bittermandel. Frukten har karaktär av mogna hallon och röda vinbär. Fräschören är extremt fin, likaså doftdjupet och rikedomen. Med den här komplexiteten är vi uppe på sann grand cru-nivå. En ton av tjära går igen även i den rika, viskösa smaken, som ger sensationer av svamp, tryffel och undervegetation. I mittsmaken hittar vi en känsla av citrus, särskilt apelsin och grapefrukt. Här finns uppenbar elegans, men också större kropp, och en annan tyngd och kraft än i föregående vin. Dock utan att tanninerna är särskilt märkbara - annat än som sammet och silke. Eftersmaken varar uppåt minuten.

Både S & H: Det här är bourgogne! H: Supergott! S: Skitgott! H: Här finns ett särskilt skimmer, som jag brukar kalla "anden i flaskan". S: Jag hittar tjärtoner och apelsiner, elegant kryddighet och pinotparfym. Doften är så eterisk och fin, frukten är så rik och vinet har en längd som verkligen ringer kvar. H: Det är mer personligt än Drouhins vin, mer "äkta". Så elegant och friskt! T: De här tonerna av svamp och undervegetation ger en enormt komplex känsla. H: Det här känns mer som côtes-de-beaune. Charmes var mer tannisk, det här är rundare. Dessutom jäkligt fina mineraler, och en ton av tobak. Otroligt fräscht lyft i doften också, en alldeles speciell kvalitet. Det är ungt - men hur ungt? 2008? Eller 2007? Jag gissar på Corton, att döma av kropp och kraft. T: Det finns en del alkohol i vinet, mer än man tror (14%). När man tänker särskilt på alkoholen, så kan man tycka att den är lite åt det höga hållet. Notera också den viskösa, aningen gräddkola-liknande munkänslan. Den röjer det tyska ursprunget.

2007 Jean Stodden Spätburgunder Alte Reben

Stoddens bästa vin heter helt enkelt Alte Reben. Det är en selektion av de allra bästa druvorna från Recher Herrenberg, och ett av de mest magiska vinerna vi smakade under Ahr-trippen i våras. Den här flaskan fick vi med oss från Alexander Stodden. Priset ligger på €70, och den som vill ha tag på vinet (i årgång 2006) kan kolla in nystartade Vinstocken.se, som säljer till samma pris som det tyska. (94)

Holger: Jag har tagit med mig ett vin också. Kan jag få en karaff?

Fjärde glaset är solnedgångsvarmt i färgen, transparent men mättat av fina fällningspartiklar, med tegelorange kant. Doften är rejält utvecklad och superkomplex, med toner av farin, muscovado, tjära och tobak. Sydfranska garrigue-örter, tryffel, mynta, kryddnejlika och kanel. Mogna hallon, torkad frukt med dragning åt russin, och en skvätt julmust. Ett helt underbart glas, med nosen på vid gavel! En ton av liniment med tydlig dragning åt plåster berättar om brettanomyces-angrepp i källaren, men bidrar enbart positivt. Smaken är superrik, fyllig, sötfruktig och smeksamt len. Otroligt givande och generös, med sin sötlakrits och sin formidabla varmjordsfrukt som fullkomligt ropar efter ostbrickan. Ett supermaffigt vin med omisskännlig whoa-faktor!

T: Det här är från 90-talet. S: Sydligt och varmt. H: ändå friskt, syran ringer fint. T: Det doftar lite som en mogen barolo, men ännu mer som en mogen châteauneuf, och det smakar så också. H: Det är inte från italien eller frankrike. S & T: Oj då! S: Då är det nog från portugal, med sin varma frukt. T: Eller från australien kanske? S: Eller en riktigt bra mogen rioja? H: Hittar ni några bordeauxdruvor? Eller kanske carignan? T: Ahaaaa... en Musar! H: Jäpp, en nittiotrea.

1993 Château Musar

Här är det på sin plats med upplysning om att Holger samlar på gamla Musarer. Vilket vi väl känner till, och det borde ha satt oss på rätt spår lite snabbare. Hur som helst ett perfekt vin till ostarna, som sagt... (92)