Moget naturligt på Spritmuseum

"Vin nature kan inte lagras, för det har inget tillsatt svavel. Flaskorna är komplett opålitliga för restaurangbruk och vinerna är ändå bara avsedda att drickas unga. Om de nu ska drickas alls, eftersom de mest troligt är behäftade med en hel provkarta av defekter."

Se där några åsikter som förfäktas av ledande figurer inom vinhandeln, sommelierskrået och utbildningssektorn. Det är också den bakgrund mot vilken man bör förstå söndagens provning på Spritmuseum, där Vin & Natur visade upp sjutton viner utan tillsatser från åren 1996 till 2004.

Sånt här är vanligtvis riktigt svårt att få tag på - liten skala och det mesta uppdrucket sedan länge - men Emil Broomé och Ulf Ringius hade nu ställt 34 gamla buteljer från nio av sina producenter på borden. Pojkarna påpekade blygsamt att urvalet inte handlade om att "visa det bästa" och att det nog kunde vara "lite upp och ner"...

Bruno Schueller - Husseren-les-Châteaux, Alsace

2000 Le Verre est dans le Fruit

Riesling från Husseren, osvavlad. Gul färg. Oljig och lite vegetal doft med honungstoner, lime, burksparris, petroleum och mineral. Torr medelfyllig smak med bra intensitet, viss beska, stramt slut och lång efterklang. Fortfarande rätt spänstig för en fjortonåring, men lite yviga intryck jämfört med nästa vin.

2004 Zéro Default

Nedklassad riesling från Grand Cru Eichberg, osvavlad. Ljusgul färg. Ren, ungdomlig doft med persika och lime. Inget av den kufiska florjästen i 08an, inga petroleumtoner heller. Torr, linjär och stram smak med ren frisk syra utan beska. Elegant vin, förträffligt vitalt och riktigt gott.

Julien Courtois - Soings-en-Sologne, Touraine

2003 Originel

100% menu pineau. "Homeopatiska mängder" so2 (5 mg). Ljusgul, aningen oklart. God gul frukt med lite vax, nötter och smör. Tät och fortfarande rätt ungdomlig smak med frisk syra, bra balans och lite skal i strukturen. Verkligen gott, och snyggt jobbat i den varma årgången. I fin form, absolut inte på väg ner.

2000 Esquisse

100% menu pineau, senskördad. 5 mg so2. Guldgul färg, aningen oklart. Utvecklad smått kufisk doft, burkad och torkad aprikos-frukt, aningen vegetal och med inslag av ädelröta, petroleum och kräftspad. Rik smak med inarbetad restsötma och kännbar bitter alkoholvärme i slutet. Ingen direkt favorit, men absolut inte på väg ned.

2002 Ancestral

Lika delar gamay och cabernet sauvignon. Arton månader i gamla fat, 5 mg so2. Varmt rubinröd färg. Fin balans i doften mellan fruktaromer och utvecklade toner. Röda bär, läder, rost, köttsaft, örter. Komplex, torr, mjukt bärig smak med spänstigt cabbig struktur i slutet. Slankt och elegant. Lyckad och lagom långt gången utveckling - tänk mogen cru beaujolais mixad med mogen saumur-champigny. Håller nog i flera år till.

Les Cailloux du Paradis/Claude Courtois - Soings-en-Sologne, Touraine

2002 Sauvignon Quartz

Jordmån av lera och kalksten. Lagrat arton månader i använda ekfat. "Homeopatiska mängder" so2 (5 mg). Färgintensivt citrongult utseende. Ren doft med druvmogna aromer av kanderad citrus och bakat äpple samt smöriga och nötiga mognadstoner plus några droppar honung och en nypa mineral. Det finns inga grönt vegetala drag sånär som på lite tobak, så druvsorten hade vi aldrig tagit blint. I munnen rikt och intensivt med skinande gul frukt och frisk syra. Härligt vin, som dock för tankarna till mogen riesling snarare än sauvignon blanc. Inte alls på väg utför.


2000 Cuvée des Etourneaux

Chaudenay, en mutation av gamay med röd fruktsaft. Jordmån av kalksten. Två år i gamla fat, 5 mg so2/l. Ljusare varmt rubinröd färg, transparent utseende. Rätt komplex doft med drag av spillning, röd frukt, kalksten, lädersnöre, rost, kryddor, örter och gräs. Möjligen lite oprecisa toner, om man ska vara gnällig. Ganska lätt och sval smak med måttlig koncentration, något ihålig mittsmak och smått gistna tanniner i slutet. Ändå helt ok, men bör nog inte sparas längre.


2002 Racines

Mest cabernet franc, mindre delen pinot noir, gamay, gascon, côt och ett dussin andra samplanterade sorter - mer eller mindre 'hemligt' vilka, pga att vissa är 'förbjudna' i området. Jordmån av lera och kalksten. Traditionell vinmakning, arton månader i använda fat, 5 mg so2/l. Färgen är rubinröd med fin lyster och transparens. Doften vackert cabbig och rödlätt med drag av vinbär, ceder, mineralsälta, tobak och ljus tjära samt eleganta övertoner av potpourri och kryddor. Smaken lagom mogen, behagligt slank med god frukt, läskande syra och cabbig spänst i slutet. Superbt vin som visar upp den allra vackraste sidan av cabernet franc (jfr Clos Rougeard). Loire 2002 verkar drickas fint nu, det här håller länge än.

Domaine Derain - Saint Aubin, Bourgogne

1999 Saint-Aubin Rouge 'Le Ban'

Biodynamiskt och osvavlat. Varmt brunröd färg. Väl utvecklad doft med komplexa toner av röda bär, pomeranser, sous-bois, tobak och läder. Förhållandevis ungdomlig smak med proportioner ungefär som en mognande nebbiolo - dvs stora torra lädertanniner och god slank lingonsyrlig frukt. Man kan ha invändningar mot obalans åt tanninhållet, och det krävs mat. Men vinet är inte på väg utför.

1997 Gevrey-Chambertin

Biodynamiskt och osvavlat. Ljust varmröd/brunröd, något disigt utseende. Ljusa röda bär, mintiga övertoner, torkade blommor, sous-bois, små fina stalltoner. Smaken relativt lätt och elegant, med silkiga tanniner, skimrande mineraler och en liten snygg bitter apelsinzest instoppad bland bären. Ganska lätt och ljust för ursprunget, mer chambollskt. Sagolikt drickbart och lagom moget.

1996 Saint-Aubin Blanc

Biodynamiskt och osvavlat. Ljust gul färg, klart utseende. Fin doft med lite smör och messmör samt ren frisk citrus och mineral. Smaken är ren och precis, elegant i uttrycket med frisk fruktsyra och bra mognadsbalans. För karaktären, tänk avslagen blanc de blancs-champagne. Fortfarande förbluffande ungdomligt för arton års ålder, håller nog tio år till. Ostron!

Domaine Valette, Chaintré, Maconnais

2001 Viré-Clessé

60-åriga stockar i kalkhaltig lerjord, giftfri odling. 30 månader i gamla fat, 15 mg so2. Rikt gyllengul färg. Generöst gultonad frukt med kontrollerad syrepåverkan, bakta äpplen, citrusskal och distinkta mineraltoner. Rikligt givande smak med skinande syra, bra grepp, enormt vitalt och läskande i efterklangen. Lyckat exempel på att en viss oxidation inte alls behöver betyda platt och trött. Tvärtom, det här håller nog i tio år till.

Jean-Pierre Robinot, Jasnières, Loire

2003 Juliette

Komplex jordmån med röd lera, silex, kalk. Fyra år i använda fat, osvavlat. Gul färg, vackert utseende. Klockren chenin blanc i doften, fortfarande ungdomlig med mogen kvittenfrukt, mineral och en nypa tobak. Fabulöst intensiv och koncentrerad smak med generös frukt, friskt syrlig och förunderligt stram för årgången samt superren i aromerna. Enorm längd - räcker för en stunds kontemplation. Helt superbt, Grand Vin. Håller lätt tio-tjugo år till. Konsistenta intryck jämfört med i april. Provningens höjdpunkt.

Domaine du Mazel/Gérald Oustric, Valvignières, Ardèche

2003 Charbonnière

100% chardonnay, osvavlad. Ljust gul. Utvecklad doft med bokna äpplen, ändå hyfsat fräsch för elva års ålder. Avrundat mogen smak som trots anständig syra upplevs obalanserad på grund av alkohol som slår igenom ordentligt i slutet. Inte direkt på väg ner, problemen har mer med året att göra. Année de la canicule...

1999 Saint-Philippe

100 % syrah, sémi-carbonique, lång maceration, osvavlad. Ljusare varmröd färg. Charmerande rödfruktig nos med mogna jordgubbar, chark, tjära, örter, vitpeppar och salmiak. Fint utmognad smak med god frukt och smeksam munkänsla. Egentligen anspråkslöst vin från en formidabel årgång, som utvecklats väldigt fint. Så här någonting kan man föreställa sig ett moget rött från Dard & Ribo (vilket vi aldrig provat). Lagom utvecklat och supergott.


La Grande Colline/Hirotake Ooka, Saint-Péray, Rhône

2004 Saint-Péray

100% marsanne, osvavlad. Grumligt vitgult utseende. Hard-core naturvinsdoft, fortfarande förbluffande ungdomlig, med såväl antydan till inälvor/mus som reduktion och oxidation på samma gång. Örter och blommor hamnar dock på pluskontot, och frukten i mittsmaken är förvånansvärt generös. Gåslever i efterklangen kräver viss tolerans för den typen av defekt. Om så är fallet, rätt gott. Och absolut inte på väg utför. Men utan tvekan... extremt.

Domaine des Griottes, Saint-Lambert, Anjou

2004 Caroline

Liten produktion av senskördad (slutet av november) och botrytiserad chenin blanc från 100-åriga stockar. Fyra år på fat, osvavlat. Orange bärnstensfärg, klart utseende, aningen grönt i kanten. God söt doft med torkade aprikoser, inlagd kvittenfrukt och honung. Inte särskilt volatil. Fint balanserad helsöt smak med troligen uppåt 150 gram restsocker, viskös känsla och hyfsad syra. Gott, och håller förstås länge än.

Sammanfattningsvis lyckades Emil och Ulf på ett ödmjukt sätt  - vinerna fick tala för sig själva - driva in sina argument med sjutumsspik. Jo, viner utan tillsatser kan bevisligen utvecklas minst lika bra som svavlade. Om inte bättre, men tanke på de små hantverkarnas maniska omsorg om sitt råmaterial. Ett genomsnittligt svavlat vin har inget extra skydd efter de första, säg, tre till fem åren, då inget obundet so2 återstår i flaskan. Det är då många mediokra viner börjar rasa ihop. Kvaliteten, den sitter i frukten.

Grisfest i Påsfabriken

Tre importörer på Hornsgatan

Det var några svettiga timmar inne under lanterninen på Marie Laveau igår. Men de flesta vinentusiaster och vinamatörer (konsumenter och privatkunder på branschspråk) som tagit sig dit var nog överens om att det var mer än mödan värt. Även om vissa av rödvinerna, som kvartetten på bilden, snart blev på tok för varma.

Här är det nog på sin plats med en återblick till tiden innan 2007.
Då fanns det i Sverige i stort sett inga viner att tillgå i stil med det som presenterades igår. Detta förstås beroende på att det inte heller fanns några importörer med en sådan profil. För att hitta sådant fick man snällt resa till Frankrike (ett tidigt undantag var champagne från Selosse).

Därmed inte sagt att de tre importörerna TM Kvalitetsviner, WineTrade och Vin & Natur har en och samma profil. Vad de framförallt har gemensamt är att producenterna är mindre hantverkare, med ett tydligt drag av idealism i sin filosofi, och med arbetsmetoder som går tillbaka till traditioner från tiden före industrialiseringen av vinbranschen, om än uppdaterade för 2000-talet. Uttagen är vanligen lägre än hos konventionella vinföretag i större skala och personligheten mer tydlig.

Tidigt 2007 var Franska (numera TM) Kvalitetsviner först ut i trion. Den gemensamma nämnaren hos Tommys och Märets producenter är att de arbetar med biodynamiska metoder. I de flesta fall är de också certifierade hos Demeter och/eller Biodyvin och ingår sedan länge på ett aktivt sätt i den biodynamiska rörelsen. Frick, Bédel och Montirius är bra exempel på detta. De här vinmakarna brukar vara försiktiga med aromer från nya och rostade ekfat men har ingenting emot att använda måttliga doser svavel, även om det finns undantag som Frick och icke-certifierade Barral. Den senare har för övrigt alltid skitit i etiketten och får väl sägas vara "beyond biodynamic".

WineTrade startade också 2007 (liksom Vinik, för övrigt). Niklas och Idas producenter är mer av individualister. Alla odlar giftfritt - ibland biodynamiskt eller med influenser därifrån - men många vill inte vara del av rörelsen, det är inte det som är viktigt. De utvalda namnen är påtagligt ofta "superstars" i sitt geografiska närområde, ibland även världen över. Typiska exempel på detta är Gravner, Gauby, Lapierre, Occhipinti och Királyudvar. Ett par är skickliga vinmakare som gått solo från större operationer, läs Peter Veyder-Malberg och Zoltàn Demeter. Vinerna är ibland lågsvavlade och ibland osvavlade.

Vin & Natur kom igång först 2010, med utgångspunkt i Ulfs och Emils jobb som sommelierer i Köpenhamn. Dronningens by har ju alltid legat före Stockholm när det gäller radikala företeelser, och de brukar få en större utbredning där. Vinerna köptes i början genom de danska uppdragsgivarna, och producenterna återfinns i den vildvuxna floran av franska idealister och småhantverkare - ofta utan vare sig känt namn eller längre historia, men inte alltid. Prestigelösheten känns som en gemensam nämnare. Odlingsmetoderna är ofta biodynamiska, eller åtminstone förindustriella. Här är det närmast regel att vinerna är framställda utan svavel. Man prioriterar drickbarheten hos det unga vinet.

Dagen till ära hade Emil och Ulf satt ihop en blandad låda med sex viner för 1050 kr, som ett slags presentation för nya kunder och en avlastning för Vin & Naturs administrativa och logistiska avdelningar. Sex rättframt drickbara viner där vi gillade allihop. Lådan kan privatimporteras genom SB, frakten kostar 50 kr inom Stockholm och 100 kr ute i landet. Skåningar hämtar gratis på Hansa.

2011 Soeur de Cadette Melon de Bourgogne (tänk bra muscadet)
2011 Philippe Valette Macon-Village (ren frisk tank-chardonnay)
2011 Hervé Villemade Cheverny Blanc (sb/ch, men mer lik chenin)
2012 La Grange aux Belles Vin de Jardin (saftig grolleau från Loire)
2011 Julie Balagny Fleurie La Carioca (gamay, reduktiv, måste luftas)
2011 Hirotake Ooka Le Canon Rouge (syrah från Cornas, lätt volatil)

Övriga höjdpunkter från provningen:

Mineraler som en puligny premier cru, sparsam ek och inga malo-toner. Fantastisk! (299 kr)

Svårt att gissa sauvignon, men det gör ingenting. Frifräsarvin när det är som bäst. (185 kr)

Fantastiskt flörtig generös furmint. Drucken och slutsåld i våras, tillbaka igen. (249 kr)

Inga nyheter, frappato i världsklass med sagolikt twang i det kinin-bittra slutet. (269 kr)

Vi missade att plåta på provningen och bilden är från i april, men efter att ha varit lite knepig i februari har elvan har nu blivit lika underbart god som tian. Pure bliss! (249 kr)

Odlarmässa på Marie Laveau

Plötsligt kändes situationen märkligt välbekant - trots att vi aldrig bevistat Marie Laveaus grafittimålade källare förut, och aldrig mött Jean Foillard heller. Bakom ryggmärgsreflexen spökade många hundra blå timmar och svarta nätter på tomma klubbgolv, det speciella tillståndet innan eller efter själva evenemanget, bakom dammiga mixerbord, på slitna scengolv, i provisoriska loger av det sunkigare slaget.

Men det var länge sen. Idag hänger förmodligen beaujolaisbonden Jean Foillard på klubbgolvet oftare än vi. För hur anspråkslös och småtrött han än kan verka ikväll, så är han vinvärldens närmaste motsvarighet till en indie-stjärna från 1992. Och nu är det vi som är hans fans - eller kanske rentav stargazers? Vi kan nog klara oss utan autograf, men inte utan att fuska lite på franska och vara först med hans senaste singel.

Jean Foillard berättar att 2011 var varmare än 2008 och 2010, och gav en mörkare frukt och lite högre alkohol som påminner om 2009 även om koncentrationen inte är lika hög. Ja, han låter faktiskt mer entusiastisk när han talar om 2012, vars syradrivna profil ser ut att bli mer i linje med de föregående jämna åren. Då vi inte smakat några äldre årgångar härifrån är vi nyfikna på hur de åldras. Det finns visst inga äldre flaskor kvar i hans källare än 1985 - men de sägs i alla fall vara i god form.

Vi provar 2011 Côte du Py. Förväntningarna är givetvis tokhöga, och det blir inte samma kick som med tian vid motsvarande tidpunkt - trots att den också hade en ypperlig föregångare att överträffa. Nej, intrycket är inte särskilt fokuserat, syrorna glänser inte, bitarna väntar fortfarande på att trilla på plats och vi gissar att den behöver ligga bortåt ett år till (det tycker även Foillard). Vi testar också 2009 Fleurie som med sin mörka täta frukt och sin markanta lakritssälta och -fetma påminner mer om en syrahdominerad côtes-du-rhône än om en beaujolais. Bra men atypiskt.

Jo Pithon med chenin från Anjou

Någon som är betydligt piggare och mer pratsugen än Foillard är Peter Veyder-Malberg. Vi blir stående en god halvtimme och snackar om vingårdsarbete, om småskalighet, om monopol och fria marknader, och om systemets byråkratiska inköpsproblem som drabbat hans vän Fred Loimer. Han kan verkligen förklara vad han gör och berättar på ett fängslande sätt. Vi lyckas nästan engagera Peter att flyga hit i höst och hålla en provning för munskänkarna, tills han plötsligt kommer på att han inte har en enda ledig dag eftersom han bygger ny källare vid sidan om allt det vanliga jobbet. 2011 Riesling Bruck är i alla fall ett helt charmerande och harmoniskt vin som med glädje konsumeras inom de närmaste åren.

En rent sagolik drickbarhet fann vi i Tom Lubbes 2010 Domaine Matassa Cuvée Marguerite från höjderna i Roussillon. Tänk er att man hade pressat mogna citrusfrukter rakt ner i ett kalkstensmättat mineralvatten. Om nu spritsen berodde på fångad kolsyra ungefär som i en tysk riesling, eller på att den malolaktiska jäsningen avslutades först i flaskan får vi låta vara osagt, men effekten blev svalodlad vuxenläsk på hög nivå. Oerhört gott och med svårartad mersmak.

Ett par andra franska indie-stjärnor som hittat till Hornsgatan var Thierry Puzelat och hans kompanjon Pierre-Olivier Bonhomme. De driver tillsammans ett slags négociant-verksamhet som specialiserat sig på att jobba med giftfria vingårdar och utrotningshotade druvsorter i Touraine, mellersta Loire. Vi har gillat flera av deras viner tidigare - finns så pass många etiketter att det är svårt minnas vilka, men Cheverny Rouge är ett av dem - och hade kul med deras smakprover även denna gång. Kanske särskilt med rödlätta 2011 La Tesnière Pineau d'Aunis, ett ungefär lika gott vin som Christian Chaussards Domaine Le Briseau Patapon av denna för området unika druvsort.

Det trivsamt borgerliga och smått busiga öfre medelåldersparet bakom Château d'Arlay i Jura hade också tagit sig ända till Södermalms illustra paradgata. Vi hann inte smaka mer än två av deras viner den här gången men fastnade i alla fall för 2005 Côtes-du-Jura Trousseau, en ljusröd rensare av rang med en syrastruktur som inte kommer ge upp inom de närmaste decennierna.

Oj, klockan går. De sista vinerna vi hinner skriva något om idag är chabliserna från Domaine Pattes-Loup. Samtliga tre premiers crus från 2011 är jättebra, och kanske då särskilt Les Butteaux.

Importör Niklas & odlare Peter

WineTrade & Grande Bouteille arrangerade heldagen/kvällen. Producenterna: Mark Angeli, Château d'Arlay, Château de Beauregard, Sebastien Brunet, Barmès Buecher, Laurent Cazottes, Arnaud Combier, Zoltán Demeter, Dos Terras, Jean Foillard, Királyudvar, Jo Landron, Martelet de Cherisey, Matassa, Angiolino Maule/La Biancara, Moreau-Naudet, Pierre Morey, Jean-Philippe Padié, Paraschos, Pattes-Loup, Pithon-Paillé, Dario Princic, Puzelat-Bonhomme, Cal Raspaillet, Trapadis, Trinchero, Veyder-Malberg.

2003 La Noblesse d'Aziaum

Nysläppt Chenin Blanc från mellersta Loiredalen. God, bred doft som domineras av gula äpplen. Medelfyllig finstämd smak med mogna gula äpplen, lite avrundade syror och en del ekfatskaraktär. Chenin blanc utvecklas med lagring upp till sex år, men välj i så fall möjligtvis en ännu bättre årgång. Och kanske då också ett ännu godare chenin blanc från samma område? Det bästa vi smakat i den här vägen, till ungefär samma pris, är 2002 Langlois-Chateau Saumur Blanc Vieilles Vignes. Det vinet hade en smörigare stil med bivax, honung och nötter. Vi dricker loirevinet som aperitif medan vi bakar pizza med skinka och champinjoner.

2003 Touraine-Azay-le-Rideau La Noblesse d'Aziaum (Pibaleau Père et Fils)