2004 Château Liversan

Funderingar på god vardagsbordeaux poppar osökt upp varje gång vi reser ner till Skåne. Liversans nollfyra köpte vi sommaren 2008 efter att den snabbmognande nolltrean föll oss väldigt mycket i smaken året innan. Den aktuella årgången är 2006, och Erik Sörensen tar 110 DKK vid 6 fl, samma pris som hos producenten (€15).

Domaines Lapalu äger ett helt gäng småslott varav Château Liversan är det som fått mest uppmärksamhet, inte minst av Decanter. Det är en cru bourgeois supérieur belägen i Saint-Saveur, Haut-Médoc strax väster om gränsen till Pauillac. Närmaste grannen heter Château Bernadotte. Trettio hektar grusjord med vardera 7 000 stockar resulterar i 180 000 buteljer årligen. Druvblandningen är 50% cabernet sauvignon, 40% merlot, 5% cabernet franc och 5% petit verdot. Nollfyran belönades av Concours Géneral Agricole med en guldmedalj av okänd, förmodligen lägre, karat. Frågan är om vinet verkligen nafsar cinquième cru classé i svansen?

2004 Château Liversan inleder med en renfruktig doft av svarta vinbär och ett ganska skamlöst vaniljsmicker, ungefär som smältande glass med smörkolasås på toppen. Därnäst noterar vi en oklanderlig cederton som leder ut i grönare marker av gräs och paprika. Slutligen en diskret, varmt kryddig rökelseslinga från souken i Marrakech.

I munnen får vi en stram, torr och uppfriskande lättviktare med tydliga toner av grönmynta. Små väluppfostrade blåbärstanniner lyckas varken skapa något vidare bett eller längd att prata om. Och den aptitligt torra avslutningen är faktiskt i tunnaste laget, snudd på utspädd i sin känsla. Trots dessa invändningar (som också syns i betyget) pratar vi ändå om ett gott vin med tilltalande aromatik och fin drickbarhet, till en bit brie de meaux efter dagens bilresa. Jämfört med alla klassade nollfyror vi smakade under hösten 2007 är detta ett par snäpp lättare - men i ett bättre/varmare år gissar vi att Liversan har kapacitet att biffa upp sig och överraska. (85)

2003 Château Sénéjac

2003 var året när Frankrike kokade. Norra rhône förvandlades nästan till nya världen-shiraz och bordeaux flyttade halvvägs till sydafrika. Vi har varit extremt restriktiva med att lägga undan nolltreor från bordeaux, eftersom vi mer uppskattar den typiskt läskande karaktären utan alltför varma drag. Ikväll kolgrillar vi ett gäng lammkotletter och känner på oss att det är rätt användningsområde för detta vin. Druvmixen är 60% cabernet sauvignon, 25% merlot, 14% cabernet franc och 1% petit verdot.

Glaset är varmt rubinrött med blåa nyanser. Första doften hos 2003 Château Sénéjac är lika animalisk som utvällande inälvor - därtill toppad med smörkola och sötlakrits. Kombinationen är lite magstark, både lockande och motbjudande. Utomhus försvinner alla såna drag med vinden. Senare utvecklas istället fler varma, täta fruktaromer av mörka plommon, cassis och rostat kaffe, med en aning av syltighet, rök och kryddor.

Smaken är fortfarande relativt ung och för ursprunget sötfruktig med märkbara, mogna tanniner, lite lägre syror, avrundat viskös munkänsla och en riktigt lång eftersmak av sötlakrits och kaffe som får visst eldunderstöd av alkohol. Ett gott médocvin i varm stil som kan upplevas som en smula bläckigt vid lägre temperatur.

Det är ingen tvekan om att vi föredrar gårdagens 2000 Château Tayac, som levererade den mognadskomplexa, balanserade, ostorienterade stil vi helst önskar oss från området. Men även om 2003 Château Sénéjac inte riktigt möter våra preferenser, smakar detta vin hyfsat gott och onekligen användbart i grillsammanhang...

2003 Château Sénéjac Haut-Médoc Cru Bourgeois Supérieur (M. et Mme Rustmann, Le Pian, Médoc, Bordeaux)

2000 Château Tayac

Till sist denna släppkväll: en "politisk" post. Precis det här vill vi se mer av på systembolaget - drickfärdig cru bourgeois utan onödiga statuspoäng (och ett år som 2000 fixade de flesta att göra gott vin).
Det här är bordeaux som vi vill ha den! Vi brukar ta bron över till Köpenhamn för att hitta precis sånt här - och så dyker det upp i junisläppet. Härligt! Klart att vi måste prova och skriva omgående....

Det är första gången vi provar något härifrån. Egendomen är ett familjeföretag vars odlingar omfattar 37 hektar. Vinmakaren heter Guy Portet, konsulterande oenolog sedan trettio år tillbaka är Michel Bernard Couasnon. Planttätheten är hög, 9000 stockar per hektar. Skördeuttaget landar på det normala för bordeaux, 55 hl/hektar. Skörden sker med maskinell hjälp, vilket förmodligen är den enskilda faktor som gör att vinets pris kan bli så pass trevligt. Vinifikationen är normal med temperaturreglerad cuvaison i fyra veckor. Vinet låg 12 månader på ekfat, varav 35% var nya. Druvmixen är 60% cabernet sauvignon, 35% merlot och 5% petit verdot.

2000 Château Tayac har en mörk, djup färg med både blå och oxblodsfärgade nyanser. Den komplexa, inbäddade often domineras först av järn, därefter följer animaliska drag, en fin skitton, stall och jord. Lakrits, plommon, lagerblad, mint, örter och svarta vinbär kompletterar en typisk médoc-doft som ger precis vad vi önskar.

Smaken är margauxmjuk och harmonisk, mycket médoc-typisk, med frisk, fin syra och behagligt mogna tanniner. Skön lakrits och rostade fat rundar av munkänslan på ett fint sätt innan det bara aningen kärva och örtiga avslutet. Härlig cabernetstil i denna cru bourgeois som levererar fullt ut för insatta pengar. 12,5% alkohol ger perfekt läskande drickbarhet. Mycket gott ikväll till några skivor vällagrad gruyère. Kan också lagras flera år till...

2000 Château Tayac Margaux Cru Bourgeois (Château Tayac, Soussans, Bordeaux)

2004 Hourtin-Ducasse vs. 2004 La Tour de By

Vi fick ett tips om att osedvanligt billiga médocvinet Hourtin-Ducasse skulle vara oväntat bra i den nya årgången. Det kan behövas, för vinet har inte satt några vidare avtryck hos oss tidigare. Men 2006 delade Decanter ut en bronsmedalj - och Concours Mondial i Bryssel en guldmedalj, till årgång 2004. Vi som hela tiden tjatar om fler cru bourgeoiser på systemet måste förstås smaka!

Hourtin-Ducasse ligger nära gränsen till Pauillac och granne med klassade slottet Lynch-Moussas. Odlingarna om 25 hektar består av hela 70% cabernet sauvignon, 5% cabernet franc och resten merlot. Stockarna är 20-25 år gamla och relativt tätt planterade, 5500-6500 stockar per hektar. Som vanligt i området består jordmånen av grus.

Vinet har en vacker uppenbarelse - och framförallt en riktigt fin och angenäm cabernetdoft: med ceder, svartvinbärssaft, grön paprika, mineraler och ekdrag av kaffe, en vag aning smörkola och lite vanilj är det här rena skolexemplet på druvan. Smaken är balanserad och lättare medelfyllig, med viss strävhet, men tyvärr lite tunn, enkel och kort. Rätt oinsmickrande, men trots invändningarna ändå hyfsat gott att dricka! Att det på bolaget överhuvudtaget går att få ett drickbart médocvin från ett namngivet slott under hundralappen är förstås värt en särskild komplimang.

Det är nu vi gör det stora misstaget att jämföra vinet med nyligen provade 2004 La Tour de By. Pow! Det förra vinet slås direkt ut av det nya vinets maffigare doft, och än mer givande upplevelse i munnen. Vinet har nedtonad frukt med drag av lakrisal och snus, och är ren fysisk njutning att dricka! Den långa lakrits- och salmiakeftersmaken tar fullständigt udden av det tidigare vinet. Och tyvärr - there's no turning back! Återstås bara för Hourtin-Ducasse att golvad lomma iväg och vänta på ett annat tillfälle, då det slipper jämförelser. 2004 La Tour de By regerar fredagskvällen, och vi lyder snällt...

ps. Kalvlever anglais med rödvinssås, stekta äpplen och rödlök var förstås klockrent till vinet...

pps. Hourtin-Ducasse klarade galant att vistas tre dygn i halvfull/halvtom flaska varav hälften av tiden i rumstemp och hälften i kylskåp. Bra jobbat! Doften är fortfarande mycket god och vinet har vunnit lite i intensitet. Ett gott och hederligt vin, om än lite bläckigt i stilen.

2004 Château Hourtin-Ducasse, Haut-Médoc Cru Bourgeois (Marengo Pére et Fils, Saint-Saveur, Pauillac, Bordeaux)

2004 Château La Tour de By, Médoc Cru Bourgeois Superieur (Marc Pagès, Bégadan, Médoc, Bordeaux)

2004 Château La Tour de By

Minns ni den dimmiga forntid då Vin & Spritcentralen brukade importera bordeauxvin på tank, för att sedan tappa upp dem på flaska här hemma i Liljeholmen? De mytiska härtappade vinerna var så pass vanligt förekommande, och billiga (de kostade ofta mellan 45 och 90 kr), att även studenter och harvande rockmusiker kunde unna sig en hyfsad bordeaux emellanåt. Ett av vinerna var faktiskt Château La Tour de By! Hur just det vinet smakade eller vad det kostade har vi inget minne av. Men hela företeelsen med härtappat gav något slags grundkänsla för traditionell bordeaux, och vi drabbas av viss nostalgi... För att understryka det traditionella så äter vi jättegoda älgköttbullar ikväll, med gräddsås, sockerärter och potatis. Därefter äppelpaj!

Vi karafferar, och vinet har en läckert svartröd färg som direkt får vårt gillande. När vi sticker näsan i glaset är det inte utan att man känner igen sig. Det är en traditionell, lite gammaldags médocdoft av järn, blod, lagerblad, stall och tobak. Smaken är uttalat knastertorr utan en massa jobbigt modern fruktighet, tack för det! Måttligt sträv, och framförallt verkligen läskande, med rejält intensiv lakritstonad mitt och en påtagligt lång, aningen kärv och salt eftersmak med ett starkt inslag av salmiak eller ettans snus. Avslutningen är en upplevelse i sig med de bittra och salta sensationerna som nästan får en att slingra sig när man sväljer. Ett mycket positivt intryck, och utmärkt till maten. Detta, kära vänner, är médoc utan en massa modernt fjäskande, bordeaux som den var förr, fast bättre! Tack, Swedish Wine Cellar, för att ni äntligen släpper in lite luft i det vakuum som uppstod när V&S slutade med härtappningen, och som faktiskt har hållit i sig ända sedan dess! Exempelvis Danmark och Holland har ju långa fina traditioner av flaskimport, så där finns det mängder att välja på i prisklassen 100-200 kr, precis den som drabbats så illa här hemma. Nu väntar vi bara på ett dussin sorter till! Under tiden utnämner vi La Tour de By till husets bordeaux...

ps. Livets Goda ger 75p i senaste numret. Vi fattar nada... Sommelier-Andreas ger i samma nummer 84p och ett positivt omdöme. Nu börjar det likna nåt! Men förvirringen är ändå total, med olika 100-skalor där området 70-80 har radikalt olika betydelse (jämför Juhlin och Parker). Så strunt i allt det där. Lita på oss, det här är gott!

2004 Château La Tour de By, Médoc Cru Bourgeois Superieur (Marc Pagès, Bégadan, Médoc, Bordeaux)

2000 Château Noaillac

Visst är det lite extra kul att hitta fram till systembolagets obesjungna fynd, och särskilt när de kommer från klassiska distrikt som bourgogne och bordeaux. Château Noillac är ett typexempel på en kategori vi tjatar om att vill se mer av på systemet, cru bourgeois i klassiskt medelfyllig médocstil. Det är rent av så att vi tycker att bordeaux ger mest behållning för pengarna i den här lättare stilen. Anledningen till detta vins obskyritet på vår hemmaplan måste vara att det enbart lanserats på magnumbutelj. Fråga oss inte varför...
Redan 1460 finns det belägg för att det har har odlats vin på markerna. Familjen Pagès driver egendomen, med 46 hektar vinmark. Modern high-tech i form av temperaturkontrollerade ståltankar är på plats, i vanlig ordning nu för tiden. Vinet lagras på barriques, varav 10% är nya. Druvblandningen är välproportionerad: 50% merlot, 45% cabernet sauvignon, 5% cabernet franc. Intressant är att familjen också äger Château la Tour de By, som Swedish Wine Cellar lanserar imorgon med avsikt att vinet ska finnas tillgängligt på systemet under hela nästa år. Vi hejar på, och hoppas verkligen att det lever upp till förväntningarna...

2000 Château Noaillac har en mörk typisk bordeauxdoft med påtagliga lagerblad, fatlakrits, svarta vinbär, nypon, och våt undervegetation ur valfri höstskog. Lite tobak och djurkiss kommer till (finare benämningar vore kanske stall eller lagårdstoner, men beskrivningen träffar inte riktigt rätt). Smaken är ganska lätt, i klassisk bordeauxstil, utan större fruktighet (vilket är helt ok), men med en god, syrlig, mjuk, läskande, något bitter och rätt lång eftersmak. Vinet bjuder på lättsam, hyfsat mogen drickbarhet (12,5%) - i en stil som gör att vi kommer att vilja dricka minst ett par glas till inom en snar framtid! Priset (111,50 per 75 cl) gör vinet till ett moget fynd. Bornicon & Salming importerar.

ps. Jämfört med merlotdominerade, plumpa 2001 Château Ducluzeau som släpptes i augusti - då är det här vinet så mycket godare...

2000 Château Noaillac Médoc Cru Bourgeois (Xavier et Marc Pagès, Loirac, Médoc, Bordeaux)

2000 Château Clarke

Det här vinet köpte vi på Illum i Köpenhamn för 199 dkk. Det är påfallande tätt och kraftfullt med intensiv svartvinbärsfrukt och fatlakrits. Faktiskt en av de godare bordeauxer vi druckit på ett tag.

Vi dricker det till en fransk snutrulle (de enda av den sorten vi orkar se) med Gerard Depardieu och Daniel Auteuil och matchningen är givetvis helt rätt. En stilfullt sammetslen käftsmäll liksom.

40/60 cabernet/merlot, 18 månader på hälften nya fat. Michel Rolland har konsulterats = fylligare, fruktigare stil. Finns att köpa via BS till ännu bättre pris, 220 kr. Rekommenderas.

2000 Chateau Clarke, Listrac Cru Bourgeois (Baron Edmond de Rotschild, Listrac-Médoc)

2001 Château Jander

Första intrycket: cabernet på näsan och merlot i munnen! Fruktig doft av svarta vinbär, med ceder, gräs och fat. Lite varm smak med sötfruktig bitter körsbärskärna, plommon, korinter, kaffe. Bra tryck, bra tanniner, bra eftersmak. Ändå bara 12,5%, typiskt bordeaux. Blandningen är 50/50 cabernet merlot, 18 månader på fat. Gott vin, en skvätt till tack!

2001 Château Jander, Moulis-en-Mèdoc Cru Bourgeois (Château Jander)

1996 Château Chasse-Spleen

Systemet har nyligen släppt några skvättar lagrad bordeaux och vi provar en tioåring ikväll. Färgen är mörk och tät med lite brun ton i kanten. Doften är märkligt sluten efter dekanteringen men öppnar upp sig lite efter hand med mineral, lakrits och stall. Smaken är ett riktigt kraftpaket men kanske inte helt och hållet harmonisk och charmfull (än?) Eftersom 1996 var ett stort år och vinet fortfarande har en del hårda tanniner tror vi att vinet har framtiden för sig. Vi äter ugnstekt rostbiff med rostade grönsaker. Till Brie de Meaux visar vinet upp sig från sin bästa sida där den lilla körsbärssötman i frukten lyfts fram.

1996 Château Chasse-Spleen, Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois Exceptionnel (Claire Villars, Moulis-en-Médoc)

1999 Chateau d'Angludet

En tegelröd Margaux med både blommiga och lite svettiga fatoxiderade toner, den är mjuk och mogen redan nu. Blöd och fyldig som danskarna säger. Nåja, medelfyldig...Inhandlad i Puttgarden för en rimlig slant (200 DKK) Här blir man ganska sugen på en liten ostbit till, men den står sig också bra för sig själv.

1999 Chateau d'Angludet (Margaux Cru Bourgeois, Bordeaux)

2001 Château de Coubersant

Lika gott som förra gången. Fina saftiga syror, god fatighet. Riktigt bra och prisvärd Pauillac av lättare slag, ungefär i samma viktklass som Crozes-Hermitage Les Launes. Andra likheter är toner av rostbiff och fatlakrits !

Ikväll till lammstek grillad i skivor, med grönsaker i ugn.

2001 Château de Coubersant, Pauillac Cru Bourgeois (Societé de Vignobles Jugla, Pauillac, Bordeaux)

2001 Château de Coubersant

Vi gör ett nytt försök med en annan Cru Bourgeois. Och nu hörs nöjda mmmanden. Doften är dov av svarta vinbär, örter, kaffe. Smaken är lättsam i riktigt fin balans. Här finns, förutom mörk fatlakrits, en läskande syra och frisk frukt som fattades i Ch Le Coteau. Det här vinet har en framtid för den som orkar vänta några år på den. Men varför ska vi göra det när det smakar så gott idag. Vi måste genast köpa fler. Att sörpla som det är med en god vän, ost eller bok.

2001 Château de Coubersant Cru Bourgeois (Pauillac)

2001 Château Le Coteau

Hur ambivalent blir man inte av många Cru Bourgeois från Bordeaux? Vi vill ju så gärna ha den här sorten. Helt torra, lagom alkoholhalt, hyfsat mogna och bra matviner. Samtigt känns den här fruktfattig, stum och charmbefriad, lite grön paprika. Den vinner inga priser. Den blir aldrig något lagringsprojekt. Men den funkar till hemgjorda hamburgare på grillen. Vem vågar ta steget och sänka priset till dryga hundringen ?

2001 Château Le Coteau, Margaux Cru Bourgeois (Arsac, Margaux)