RA: Kalifornien, mat & dryck, dessertviner

Kalifornien, mat och dryck, dessertviner (Michel Jamais)



2009 Robert Mondavi Fumé Blanc, Napa Valley 

2009 Kendall-Jackson Vintners Reserve, California

2009 Saintsbury Carneros Chardonnay, Napa Valley


2010 Sandhi Bien Nacido Pinot Noir, Santa Barbara

2009 Hirsch Pinot Noir San Andreas, Sonoma Coast 

2009 Bonterra Cabernet Sauvignon, Mendocino 

2007 Far Niente Cabernet Sauvignon, Napa Valley

2009 Ravenswood Old Vine Zinfandel, Lodi


2010 Domaine Pinson Chablis

2010 Clos Henri Sauvignon Blanc, Marlborough

2008 Freestone Vineyards Fogdog Pinot Noir, Sonoma Coast

2010 Domaine Pierre Gonon Saint-Josèph, Rhône


2009 Alois Kracher Beerenauslese Cuvée, Neusiedlersee (125g)

 2012 Saracco Moscato di Asti, Piemonte  (140 g)

 2007 Château Suduiraut Castelnau de Suduiraut, Sauternes (111 g)

 2007 Château Dereszla Aszù 5 puttonyos, Tokaji (119 g)

 2009 Lenz Moser Trockenbeerenauslese, Neusiedlersee (161 g)

 2008 Weingut Rabl Grüner Veltliner Eiswein, Kamptal  (170 g)

 NV KWV Muscadel Red, Westen Cape (182 g)

 NV KEO Commandaria St. John, Cypern (217 g)

RA: Sött & fortifierat

121108 Söta & fortifierade viner   (Åsa W Karlsson)

2008 Alain Brumont Brumaire Novembre, Pacherenc du Vic-Bilh (Vingruppen, 189 kr)

2011 Domaine la Capitaine Vouvray Moelleux (Vinovativa, 132 kr)

2006 Dr. Loosen Riesling Beerenauslese, Mosel (Vingruppen, 99 kr/19 cl)

2009 Château Roumieu Sauternes (Vingruppen, 139 kr/37 cl)

2007 Royal Tokaji Azsù Blue Label 5 Puttonyos (Vingruppen, 299 kr/50 cl)

2005 Castello di Brolio Vin Santo (Vingruppen, 299 kr/50 cl)

NV   Yalumba Museum Rutherglen Muscat Reserve (Vingruppen, 199 kr/37 cl)

NV   Valdespino Fino Inocente (Enjoy, 59 kr/37 cl)

NV  Lustau Dry Amontillado Los Arcos (Hjo Gross, 79 kr/37 cl)

2009 Taylor's Vintage Port (Vingruppen, 625 kr)

2007 Taylor's Late Bottled Vintage Port (Vingruppen, 169 kr)

Källarrensning hos F

F bjöd in till helaftonsföreställning i sin nya bostad på temat "En resumé över mina första tio år av vinnörderi". I den sympatiska inbjudan förtäljdes vidare att det nu var tio år sedan värden gick med i Munskänkarna och hans vinintresse tog fart på allvar: "Det har varit en enormt stimulerande tid, för allt jag lärt mig och för alla sköna människor jag träffat. Jag är rätt upp och ner tacksam för vad vinintresset har fört med sig."

"Det blir en uppgörelse med mina första tio år av intensivt vinintresse och med de viner som jag samlat på mig. Rimligen finns där ett och annat att skämmas över, inte minst rätt många "etikettköp" som helt utan förbarmande kommer att släpas fram i ljuset men mest hoppas jag att det blir en riktigt kul övning. Provningen hålls i ett något modifierat trebetygsprovsformat."

När vi väl klivit in i det vackra funkishuset, hängt av oss och hälsat, finner vi strax två serveringsbrickor preparerade med glas av två olika viner. Det ena av dem är ungdomligt ljust och doftar nästan på pricken som en riktigt bra chablis - men så noterar vi plötsligt bubblorna. Inte gör väl bönderna bubbel i Chablis? Nej det gör de ju inte (lite synd för dem ändå, de skulle nog tjäna mer pengar på det).

Nåväl. Detta doftar chardonnay marinerad i kritstenar och ostronskal och smakar ungefär likadant. Ungt som synden fortfarande, alldeles rent i uttrycket, med en hög fin syra och ett grapefruktstramt slut. 

2002, hörs det mumlas. Det är egentligen bara den harmoniskt utvecklade moussen  som berättar att vinet kommit längre på väg. Måste vara en 96:a från Côte des Blancs. Salon är på förslag, verkar rimligt men är inte rätt. Med diverse ledtrådar från värden landar gissningarna till sist på:

1996 Taittinger Comtes de Champagne

Raka motsatsen i andra glaset. En rejält utvecklad doft av bruna äpplen, nötter, kola och honung. Stadig rödäpplig syra och generöst utvecklad smak, som nog ändå sett bättre dagar. Hur djupt i källaren har värden grävt? Vi vill ner till 1988 eller 1990, och visst är det pinotdominerat. När det gäller hus står vi som fågelholkar, det pratas om Bollinger men ändå inte. Vår vänlige värd guidar oss varsamt till rätt år och till denna återkommande bolagsbekanting - som har haft oroande mycket flaskvariation, eller hur?

1996 Henriot Brut Millésimé

Dags för bordssittning och första kvartetten. En medelintensiv rubin i glas nummer ett, med lite ostbutik i det inledande sniffet. Snart snackar vinet friskt, det handlar bland annat om örter, vinbär, plommon, lagerblad, chark, vitpeppar och lite gummi. I munnen medelfylligt med bra täthet i tanninerna och syra av balanserad medelhöjd. Minst en salt lakritsfisk är med i mixen, en del örter och lite mineralklang. En lite lantlig profil som vi vill ha i côte-rôtie hos någon mindre producent. Ålder cirkus tio år?

2002 Comte Armand Pommard Clos des Epeneaux

Utpräglad doft, lätt volatil. Röda maraschinokörsbär, stensöta och klockren hemkörd äppelcider! Uppenbart mineraliskt, med väldigt personliga och aningen brettiga "naturvinsvibbar". Även i munnen en lite säregen smakprofil, som känns hantverksmässig på ett sätt som avviker klart från mittfåran. Slank kropp men tät smak kan man väl säga, med druvmogna syror och rejält greppiga tanniner som ger oss en hel del att suga på. Tanninerna säger ju nebbiolo, och den unika stilen måste vara Roagnas. Lite utveckling - kanske 2004, frågan är bara vilket av vinerna? Montefico?

2004 Roagna Barbaresco Asili

Tät mörk syrahdoft, supertypisk med alla dragen på plats. Viol, björnbär, chark, slaktbänk, köttsaft, svartpeppar, lakrits, tjärpastill, vulkverkstad, gröna oliver, örter och tulpanstjälkar. Doften lovar ett stort vin, kanske hermitage? I munnen snarare midsize än kingsize, stramt hållet och aningen bläckigt med medelstora tanniner och en frukt som inte fyller ut helt och fullt. En liten grönhet är vi också alla överens om. Gott, läskande och lovande inför måltiden. Appellationen måste nedgraderas till crozes-hermitage, och när det vankas norra rhône-syrah intill karikatyrens gräns så bör det vara Graillot i glaset. 2004? Nollfyran hade ju grönheten, men var den verkligen så här stram?

2001 Alain Graillot Crozes-Hermitage

Djup klar rubin. Gräddiga kolatoner på nosen, mörkröd mogen pinotfrukt som skogshallon, röda körsbär och söta jordgubbar. Rätt framträdande fat, men inte så det stör, och en känsla av våta stenar och försiktig örtighet. Nya världen-pinot i fin tolkning, Nya Zeeland som det verkar och troligen lite varmare Martinborough. Det är inte så långt till Kai Schuberts viner som vi provade häromdagen, men det ligger ännu närmare till hands att gissa på Craggy Range och Te Muna Road. Lite utveckling, kan det vara en nollsjua? I så fall är den mer lyckad än Schuberts. En favorit till den boeuf bourgignon som inom kort ska landa på bordet. Riktigt gott.

2006 Escarpment Te Rehua Martinborough Pinot Noir

Den andra kvartetten bjuder på fyra tätare, varmare och mer fullmatade viner. Först ut en cabernetdominerad nos med komplement av merlot. Kryddig och grusjordig med generösa doser kaffe, mjölkchoklad och mintkola. I munnen ett tätt och ytterst välbalanserat vin med fullmogen frukt, mjuk syra och god mineralkänsla. Kaffe- och kolatonerna blir alltmer markanta med luft, och jolmigheten ligger strax runtom hörnet. Mest troligt en högklassig bordeaux från ett varmt år, där den inställsamma vinmakningen och den höga druvmognaden bidrar med transatlantiska vibbar. 2000? Cos d'Estournel? Smith-Haut-Lafitte?

2003 Château Mouton-Rothschild Pauillac Cru Classé

Luftad sedan elvatiden mjuknar den väl mycket i glaset till slut, men tar inledningsvis hem flest röster i andrafyran. Ett tacksamt ämne för debatt om fixade bordeauxstilar.

Varm rubin med brunton och tegelkant. Doften är rejält utvecklad med nötter, bränt socker, läder, soja, stensöta, tjära, vinbär och plommon. I munnen betydligt bättre än på nosen, med frisk och bra syra, stor kropp, utvecklad frukt med bibehållen lyster, rejäla men nedslipade tanniner och bra längd. Lite rustikt men ändå väldigt gott, och det vinner faktiskt på luft. Svårt att säga mycket om druvsort och ursprung utifrån den långt gångna doften (70-tal?) men strukturen är bestämd och det finns såväl värme som druvmognad. Syra och oxidation känns italienska och vi vill ordna in vinet någonstans i axeln bandol-barolo-aglianico.

1998 E. Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis

Ung purpurfärg. Sötbärig, syltig nos med blåbär och björnbär, jordgubbar, eucalyptus, vanilj, tjära och gummi. Doftintrycket är ganska banalt och faktiskt lite artificiellt, utan någon särskild mineralkänsla att tala om. Shiraz? I munnen ett fylligt, mycket fruktigt vin med torra täta chokladtanniner, rätt stramt med nästan vass syra i slutet. Det här ser ut att vara en GSM-blandning från Australien av lite enklare kvalitet. Ingen provare urskiljer någon storhet eller berömd terroir....

2009 M. Chapoutier Ermitage Les Greffieux

Sista vinet i andrafyran är tätt, nästan opakt. Doften är söt, lätt volatil, varm och aningen syltig med lakrits, örter, mintchoklad, cassis och persika. I munnen en fläskig historia med massor av kraft, täta chokladtanniner, frisk syra, goda cassisaromer och högre alkohol. Ganska imponerande på sitt sätt, men också ganska too much i sin nuvarande skepnad. För det är ett ungt vin som behöver åtskilliga år till för att gå i mål. Spontant känns det som en modern garagiste-fransos från högra stranden, men det kan ju också tänkas vara en Napa-cab? Ingetdera, får vi veta. Hmm, Coonawarra då? Nej, inte det heller. Men Napa har en liten enklav i Italien och den heter Bolgheri...

2006 Ornellaia Toscana IGT

Efter en helt underbar burgundisk köttgryta ger vi oss på den tredje kvartetten. Nu blir det vitt! Första vinet doftar persika och aprikos, mineral och blommor, honung och bivax, samt mer oväntat punsch, romrussin och grand marnier. Smaken är avrundad med mjuk syra och vaxartad munkänsla, fetma och beska i slutet. Ett konstigt vin där vi vill ha druvan till viognier och ursprunget till Condrieu.

2009 Dr. Bürklin-Wolf Riesling Hohenmorgen G.C.

Ingen är väl ens inne på riesling och förvirringen är närmast total. Frågan är väl om någon prankster smusslat in fel vin i buteljeringslinjen i Wachenheim eller om vi råkat ut för den märkligaste defekten någonsin? 

Strålande rieslingdoft med prominenta mineraltoner, honung, örter, vitblommig jasmin, vit persika, vita päron och gula äpplen. I munnen ett elegant vin med rik frukt och liten fruktsötma, oerhört intensiv mineralkänsla, och en livlig men stadig syra. Det känns inledningsvis tyskt, men fruktsötman borde ju ha lett oss till Alsace. Ganska typiskt för producenten egentligen. Verkligen bra, bäst i första kvartetten vita.

2009 Domaine Zind-Humbrecht Riesling Clos Windsbuhl

Blommig doft med ungdomliga och ganska neutrala fruktaromer - lite päron, mandel, grapefrukt, anis och gröna ärter. Smaken är torr men fruktig, med mineralisk bikarbonatkänsla, bra extrakt, bestämd syra, lite fetma i slutet och en pepprig finish med närvarande alkohol. Österrikisk grüner eller silvaner från Franken? Riktigt bra hur som helst.

2001 Château Tahbilk Marsanne

Får ett gott mottagande av sällskapet och drar faktiskt ner lika många röster som föregående vin.

Gyllenbrun färg. Utvecklad doft med honung, aprikoser, torkad frukt, halm, hjortron och lite botrytis. Attacken är mjuk och len med lägre upplevd syra, och utan sötma. Frukten är inte vidare frisk, men kroppen har rondör, med ganska fet och nötig munkänsla, utan att alkoholen märks något särskilt. I slutet skjuter limesyran igenom och eftersmaken blir väldigt oväntat syrlig. Det här är ett knepigt vin att gissa, och nog börjar det tröttna. En mogen rhônare på marsanne/roussanne? Mogen Hunter Valley semillon? Fanken vet...

2003 Pavillon Blanc du Château Margaux

Sista omgången vita börjar tydligt och bra - en juvenil fatlagrad chardonnay. Vanilj, orientkryddor, vit persika, vit citrus, en aning av nashipäron och melon. Flintrök och havssalta mineraler. Så här doftar högklassig ung vit bourgogne. Smaken är slank men intensiv, med fokus på syra och mineral (lite sälta), fortfarande ekigaste laget. Här finns struktur, längd och massor av potential (>10 år). På många sätt mer av ett råmaterial än ett färdigt vin, men riktigt fint. När det gäller ursprung tänker vi Puligny-Montrachet på 1er cru-nivå, och gissar på Les Perrières. Inte helt rätt, säger F, lite längre norrut. Ja men då måste det ju vara Corton-Charlemagne!

2009 Bonneau du Martray Corton-Charlemagne

Has i källaren och för det är vi glada.

En ren och fin rieslingdoft med bra druvmognad och aromer av grapefrukt, gul persika, honung, våt sten och blommighet. Koncentrerad och tät smak med lite fruktsötma, rejäl mineralkänsla och ihållande längd. Toppklass-riesling från Tyskland, varmare år, kanske Pfalz?

2009 Dr. Bürklin-Wolf Hohenmorgen G.C.

Hahaha, vilken överraskning! Inte en likhet med knasflaskan i förra flighten. Det är så här det ska smaka. Minst lika bra som Bürklin-Wolfs Pechstein från samma år.

Gyllengul färg. Blommig doft med lätt gummiton, ekfat, mandel, gula äpplen, citrusskal, antydan till tvål, krutrök/svavel. Torr fyllig smak med avrundad syra, stor fruktkropp och långa guläppliga aromer. Märkbar alkohol, viss beska, rejäl kraft och oumpf med lite störande efterbränna. Helt renons på gissningar vid det här laget.

2009 Istvan Szepsy Tokaj Furmint

Ah, vad kul! Fast nollsjuan var bättre - 2009 verkar ha varit lite för varmt i Tokaj.

Citrongult med lätt grönskimmer. Gulfruktig chardonnaydoft med solmogen frukt och smörighet från faten. Avrundad smak med rätt stor kropp, markant syra (möjligen lite justerad?) Riktigt gott och bra, lagom nyavärlden-fläskigt men ändå stramt nog. Californien eller Australien? Ingendera, säger F, det här är Nya Zeeland. Jaha, Nelson då kanske?

2006 Neudorf Moutere Chardonnay

Det drar ihop sig till efterrätt. Två sötingar, den första djupt gyllengul med reflexer i koppar. Doften är superrik med aromer av honung, bokna äpplen, torkade aprikoser och persikor, mandelmassa och lätt volatila toner. Den rika smaken speglar aromerna i doften, det är tätt, visköst och intensivt, med frisk syra och sötma uppåt 150 gram eller så. Ingen tvekan om att det är en tokajer, de bokna äpplena är så himla typiska, och här finns inget av de saffran, hjortron, blommor och kalkputs som vi gärna hittar i sauternes.

2000 Oremus Tokaji Aszu 5 Puttonyos

Djupt bärnstensbrun. Utvecklad doft av linolja, bonvax och oljefärger. Bokna bruna äppeltoner, bränt socker, russin och torkad frukt. Den friska, täta smaken bjuder på mycket intensiva och rika aromer av bland annat torkade aprikoser, apelsinskal och annat vi fann i doften. Detta är såklart ännu en tokajer, fast med kanske 30 års ålder. 

1972 Oremus Tokaji Aszu 5 Puttonyos

Båda tokajervinerna känns väl lite tunga och mastiga på egen hand, men till äppelpajen som strax kommer in så blir balansen perfekt. Underbart gott.

Kvällen avslutas med en rätt våghalsig övning där AK med glödgad portvinstång nyper halsen av en gammal flaska port. Det blir tydligen aldrig för sent att vara med om saker första gången. Vinet? Russin, katrinplommonkompott, inlagda körsbär i sprit, fikon, jordgubbsylt, julkryddor. Smaken eldig och julkryddig med russinaromer, åt det torrare hållet, kanske något kort på frukt och lite obalanserat spretig i slutet. Det här med port får vi nog överlämna åt proffsen. 

1991 Dow's Vintage. 

Slutsatsen av provningen och samtalen är väl att dyrare inte behöver innebära bättre. Den mognande vinnörden med tio år under bältet är trygg nog att lämna de kända märkena åt etikettsdrickarna och spåra själv med hjälp av den egna smaken. Ska vi plocka ut ett enda vin från kvällens digra uppställning som ger maximalt med personlighet i retur för insatta slantar så får det bli Luca Roagnas 2004 Barbaresco Asili.

Vad som nog inte framkommer i dessa smaknoter är hur fantastiskt kul ett tiotal vinbitna och pratsugna nördar kan ha med varandra och vinerna en helkväll som den här. Och hur fantastiskt gott det är att dricka vinerna till god mat efter att man har provat dem. Vad som dock med all säkerhet framgår är den frikostighet som vår värd F lät oss känna av. Tusen tack för det!

Naturlig måndag på AG och Volt

Provningssäsongen 2012 började i måndags. Ja, åtminstone för vår del. Influensan hade nyligen släppt sitt järngrepp om bihålorna och doftsinnet började sakta komma tillbaka. Vi hade stämt möte med den legitimerade matnörden E, och hängde på låset klockan tolv för att hinna utvärdera det ymnighetshorn som erbjöds under dagen.

WineTrade och Grande Bouteille hade alltså gjort gemensam sak på Restaurang AG - även känd som kötthimlen i Stockholm. På de avlånga marmorborden i bardelen stod ett ganska jämnt hundratal viner uppställda. Den första reflektionen som slår oss är att de båda importörerna vid det här laget skramlat ihop ett väldigt imponerande utbud. Nu är vi hyggligt hemmastadda bland WineTrades producenter, medan Grande Bouteille - vars hemsida är under konstruktion - fortfarande kan överraska totalt med namn man inte trodde fanns att tillgå i Sverige.

Bland champagnerna fick vi exempelvis stifta bekantskap med kompromisslöse Cédric Bouchard och Selosse-lärjungen Ulysse-Collin vars 2007 Blanc de Blancs Extra Brut var ett särdeles elegant vin med klockren ljus chardonnay-karaktär inbäddad i lätta fattoner. Liksom Selosses Brut Initial (som är några storlekar större och rikare) kommer det att vinna på ett till två års lagring. Allra bäst av bubblen var Larmandier-Berniers 2005 Vieilles Vignes de Cramant, som bjöd på en förödande läcker doft och smak med drag av torkad frukt, kola och kritdamm. Mmm...

Snabbt över till de två borden med vitt. Inga kylare fanns till hands, och ganska snart började temperaturerna pila uppåt. Vissa viner klarade det någotsånär, andra mindre bra, men generellt får man nog säga att det inte var till fördel för de flesta. Problemet blev väldigt tydligt när 2010 Domaine Pattes-Loup Chablis Courgis gjorde en senkommen entré via budbil - vid perfekt temperatur. En fullträff, och kanske dagens mest lyckade smakprov bland de vita. Tre andra viner som landade helt rätt och förtjänar våra varmaste rekommendationer är 2010 Veyder-Malberg Riesling Bruck, 2009 Zoltan Demeter Kakas Furmint och 2008 Antoine Jobard Meursault En La Barre. Och för den som inte har något emot lite Jura-oxidation är 2006 Chardonnay à la Reine från Château d'Arlay värt att kolla upp. På samma gång uppseendeväckande billigt och väldigt karaktärsfullt....

På nästa bord trängdes ett stim röda bourgogner, men vi styrde kosan rakt på Jean Foillards 2010 Morgon Côte de Py. Oj, vad spännande att få testa den nya årgången! Kombinationen av hallon, granitgrus, kött och lätt florala/gröna drag är knäckande god. Jämför man med den rika, bebisfruktiga nollnian är tian lika bra, fast stramare i strukturen och torrare. Det här är kronjuvelen i systembolagets första naturvinssläpp någonsin, i början av april. Be there or be square!

Just när vi rundat bordet radade ett helt dussin syrahviner upp sig. Mums! Hervé Souhauts doningar har vi provat flera gånger tidigare, och är fortsatt väldigt förtjusta i deras charm som lockar till tidigast möjliga konsumtion. 2009 Yves Gangloff Côte-Rôtie La Barbarine konkretiserade snarare vinnördens våtaste drömmar om syrah. Här var lagerbladen, de rökta korvarna och rostbiffarna lika påtagliga som om de hängt rakt framför näsan. I munnen serverades tätvävda tanniner och fullmogen frukt. Satan så fint! Lika storslaget som harmoniskt med strålande utsikter för den som orkar vänta sex-sju år. Lite mer överraskande är det väl att man kan sniffa på ett billigt tjut från Swartland och få nästan hela bilden av komplexiteten i en fullmogen Côte-Rôtie. Vi har bloggat om The Observatory V förut, men måste bara tjata lite till. Färdigutvecklat vin, bara att tuta och köra. Missa inte!

Det sista vinet vi verkligen fastnade för på den här provningen var 2005 Domaine Bois de Boursan Cuvée des Felix. Det är något särskilt med den här châteauneuf-egendomen. Kanske är det för att de har lille Brett boende i källaren? Gillar man Domaine du Pegau är oddsen väldigt goda att den traditionella stilen hos Bois de Boursan också passar en som handsken. Tidigare har vi haft tillfälle ett testa deras nollsjuor, och de är precis lika trevliga. Nollfemman är tillräckligt utvecklad, makalöst komplex och elegant, silkig i munkänslan, fint kryddig men varken eldig eller det minsta söt. En châteauneuf för klassicister.

Dags för en uppfriskande förflyttning till Östermalm, Kommendörs-gatan och Restaurang Volt. Där hade Vin & Natur dukat upp en mindre tillställning på bourgogne-tema. Vi provade först ett antal vita från Chablis och Maconnais, men det var först med de röda som saker och ting trillade på plats i munnen. Kanske för att det är lättare att jobba utan svavel med röda viner än med vita? Eller kanske för att smaklökarna började ta stryk vid det här laget? Hur som helst var Domaine de Chassorneys bägge premiers crus från Volnay och Morey-Saint-Denis underbara viner med en härlig tillgänglighet redan nu, och dessutom de första röda bourgogner från 2010 som vi provat. De internationella journalisternas entusiastiska kvittrande om nyligen genomgångna provningar verkar vara befogat, att döma av dessa två exempel.

Slutligen ännu ett vin i favoritgrenen beaujolais. Philippe Jambon kan man läsa mer om hos den outtröttlige presentatören Bertrand Celce. Vinet är förstås naturligt så det förslår, svavel finns inte med på kartan och appellationen heter Vin de Table de France även om det vankas Chiroubles i flaskan. Av den här nollnian har det bara importerats 200 flaskor så det gäller att hänga på om man är törstig. En vibrerande, sprittande drickbarhet!

Viner, priser och importörer:

2007 Ulysse-Collin Blanc de Blancs Extra Brut, 356 kr (G. Bouteille)
2005 Larmandier-Bernier VV de Cramant, 445 kr (WineTrade)
2010 Domaine Pattes-Loup Chablis Courgis, 155 kr (WineTrade)
2009 Zoltan Demeter Furmint Kakas, 211 kr (WineTrade)
2010 Jean Foillard Morgon Côte de Py, 175 kr (WineTrade)
2010 Hervé Souhaut Saint-Josèph, 212 kr (WineTrade)
2009 Yves Gangloff Côte-Rôtie La Barbarine, 398 kr (G. Bouteille)
2005 The Observatory V, 127 kr (WineTrade)
2005 Domaine Bois de Boursan Cuvée des Felix, 486 kr (G. Bouteille)
2010 Volnay 1er Les Roncerets, 425 kr (Vin&Natur)
2010 Morey-Saint-Denis 1er Les Monts Luisants, 549 kr (Vin&Natur)
2009 Philippe Jambon Une Tranche VdT, 140 kr (Vin&Natur)

Alla priser är utan moms, privatimport via systembolaget.

Naturligt från WineTrade

2007 Kiralyudvar Tokaji Furmint Sec



2008 Zoltán Demeter "Kakas" Tokaji Furmint



2009 Angiolino Maule "Pico" Garganega del Veneto IGT



2004 Josko Gravner "Breg" Venezia-Giulia IGT



2008 Marcel Lapierre Morgon Cru Beaujolais



2007 Domaine Matassa "Cuvée Romanissa" VdP des Côtes Catalanes



2008 Domaine Gauby "Les Calcinaires" Côtes-du-Roussillon Villages



The Observatory III Dry Red Table Wine (2003, Swartland)

3-betygsviner 1 februari

Flight 1

2009 Weingut Bründlmayer Grüner Veltliner Alte Reben
(94853, 249 kr)

2008 Jean-Marc Brocard Chablis 1er Cru Montée de Tonnerre
(5587, 199 kr)

2006 Château de Fesles Chenin Sec "La Chapelle"
(83221, 177 kr)

2005 Leon Beyer Pinot Gris "Cuvée des Comtes d'Eguisheim"
(90231, 299 kr)

Flight 2

2007 Château Larrivet-Haut-Brion, Pessac-Léognan
(96802, 329 kr)

2007 Antoine Rodet Puligny-Montrachet
(5336, 267 kr)

2003 Bethany Barossa Valley Riesling
(86445, 152 kr)

NV Fernando de Castilla Fino
(76135, 163 kr)

Flight 3

1989 Kloster Eberbach Steinberger Riesling Spätlese
(90198, 149 kr)

2009 Hafner Beerenauslese Neusiedlersee
(4233, 84 kr)

2002 Tenuta Sant'Antonio Colori d'Autonno Passito
(94485, 217 kr)

2004 Château Dereszla Tokaji 5 Puttonyos
(2901, 159 kr)


Extra

1996 Champagne de Bligny Blanc de Blancs
(94903, 975 kr/mg)

3-betygsviner 2 november

Flight 1

2008 Winzerverein Hoheburg Ruppertsberger Linsenbusch Riesling Eiswein  (6107, 219 kr)
1999 Château de Fesles "F de Fesles" Bonnezeaux  (75058,  255 kr)
2007 Lenz Moser Trockenbeerenauslese Burgenland  (12920, 145 kr)
1996 Moulin Touchais Coteaux du Layon  (73051, 299 kr)
2003 Château Raymond-Lafon Sauternes (74225, 322 kr)
2001 Trimbach Gewurztraminer Vendanges Tardives  (75724, 200 kr)

Flight 2

2000 Château Dereszla Tokaji Aszù 6 Puttonyos  (73286, 309 kr)
2006 Tommasi "Monte Croce" Recioto di Soave  (74559, 159 kr)
2005 De Bortoli Noble One Botrytis Semillon  (89041, 199 kr)
2006 Domaine de Fontavin Muscat de Beaumes-de-Venise (71018, 282 kr)
2005 Moncaro "Tordiruta" Verdicchio dei Castelli di Jesi Passito  (74408, 239 kr)
2000 Giusseppe Cianchi Baldazzi "Il Poggiolo" Vin Santo di Carmignano (84409, 215 kr)

3-betygsviner 26/10

Flight 1

2007 Leon Beyer Alsace Pinot Blanc  (73677, 119 kr)
2006 Oremus Mandolás Tokaji Furmint Dry  (83134, 149 kr)
2000 Zind-Humbrecht Heimbourg Gewurztraminer  (72567, 325 kr)
2007 Leon Beyer Alsace Pinot Gris  (73678, 169 kr)
2009 Lagar de Bouza Rias Baixas Albariño  (83418, 109 kr)
2007 Domäne Wachau Grüner Veltliner Smaragd Terrassen  (75065, 189 kr)


Flight 2

2007 Delas Condrieu La Galopine  (88651, 322 kr)
2008 Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape Blanc (83891, 194 kr)
2005 Cline Cellars California Viognier  (83847, 94 kr)
2007 Henschke "Louis" Eden Valley Semillon  (75252, 189 kr)
2008 d'Arenberg "The Money Spider" Roussanne (83597, 119 kr)
1998 Tyrrell's Vat 1 Hunter Semillon  (88424, 299 kr)

Rätt många minnesvärda viner denna kväll. Heimbourg och gåslever är förstås en given kombo. Leon Beyer körde sin strama matvänliga stil, med nedtonad frukt och druvkaraktär. La Galopine var mjuk och fint yppig utan att bli fläskig som Guigals Condrieu. Henschke Louis var välstrukturerad och lagringsduglig, gav ett dyrare intryck än priset. Och Tyrrell's är ju både helt unikt och väldigt gott.

Helblint med Vinosapien

Visst är det extra spännande att komma till en provning utan att veta vad som ska serveras - bara att det lär bli bra. När det är helblint får man skärpa sig, eftersom man inte har någon bekväm ledstång att hålla sig i. Utan förutfattade meningar kan man bli överraskad på ett helt annat sätt.

Vi bjöd upp trebetygaren och utbildaren Vinosapien från det blekingska öriket till Stockholm, för att ge oss lite nya kickar. Vinerna valde han ut bland sina egna favoriter - personliga, hantverksmässiga producenter, uteslutande från andra inköpskällor än systembolagets hyllor. Provningen gick till på ett lite annorlunda sätt än vanligt. Ett par viner i taget, istället för allihop på en gång. Inget sövande långt föredrag som inledning, istället mer tid till diskussion kring varje vin. Och så inte börja sniffa på andra glaset innan man är klar med det första!

Vinosapien utgår från det subjektiva. Gillar jag vinet eller inte, och i så fall varför? En inkluderande start, för alla kan ju vara med och tycka. Och så vips är diskussionen igång. En annan premiss handlar om vad som präglar vinet: druva, terroir eller källararbete. Ett utmärkt verktyg att ha med sig in i provningen. Känner jag igen vintypen? Har jag smakat något liknande förut eller är det helt nytt? Den här kvällen kom att utmana provarnas referensramar....


Första glaset är halmgult med metallisk lyster och briljans. Doften är extremt mineralisk med en alldeles egen variant av petroleum som påminner om - men knappast kan förväxlas med - den man emellanåt hittar i riesling. Som om man stänkt ett par droppar sotig traktordiesel i glaset, eller som ett rök- och svavelosande vulkaniskt kurbad! Frukten påminner mest om citron, snarast citronskalsolja och dessutom finns en tydlig närvaro av örter, men ingenting som pekar på fat eller malolaktisk jäsning.

I munnen möts vi av en hög, nästan hård syra förenad med hög smakintensitet, ändå utan att vinet är särskilt fruktigt i aromerna. Däremot är munkänslan småfet, viskös, snudd på oljig och dessutom påtagligt stenig med en viss jordbitterhet. I slutet förnimmer vi en värme som berättar om lite sydligare klimat, och driver på eftersmaken som blir riktigt lång. Varken druva eller vinmakare lämnar någon tydlig signatur - här är det enbart terroiren som för pennan. Vinet är en smula kontroversiellt bland provarna, dels på grund av jordbitterheten, dels eftersom syran och frukten inte riktigt balanserar på egen hand. En kompromisslös vulkanisk hårding som tycks ropa på grillad svärdfisk eller tonfisk med pressad citron.

2008 Sigalas Santorini VQPRD

Sigalas startade 1991. Druvorna är ekologiskt odlade, från minst 50-åriga oympade stockar som växer i den vulkaniska jorden på norra Santorini. Assyrtiko är en fantastisk druva när det gäller att behålla syror i varmt klimat, och mest mineralisk blir den just på Santorini. 2008 var ett relativt svalt år, något som säkert har bidragit till de makalösa syrorna. Uttaget ligger på 18 till 30 hl/ha. Jäsning och uppfostran ägde rum i temperaturkontrollerade tankar av rostfritt. 13,5% alkohol, 6,5 gram syra. Årligen buteljeras 130 000 flaskor. SB 94548, 149 kr.

Andra glaset kommer i en ljus halmgul nyans. Doften är ung, ren och något knuten. Med lågmäld röst sjunger den om mandelblom, citron och gula äppelskal som legat ett tag i luften, med kalksten och krita i mineraltonerna. Smaken är ung, stram och alldeles ren med hög syra. Här finns en liten druvig sötfrukt som precis lyckas balansera den kalksteniga syran. De svala, eleganta aromerna är väl fokuserade: återhållsamma gula äpplen med något stänk av grapefrukt. Helt utan bitterhet, ett finstämt intryck. Balansen är alldeles utmärkt, likaså längden på eftersmaken. Om vinet kan sägas vara i yngsta laget idag, finns en klockren utvecklingspotential till mer komplexa aromer och fylligare kropp. Detta är ett verkligt elegant och stilfullt vin som gillas nästan enhälligt av kvällens provare.

2007 Domaine Huet Vouvray Sec "Le Mont"

Ett av tre torra vingårdsviner från Domaine Huet. De andra två är "Le Haut Lieu" och "Clos du Bourg". Vingårdarna sköts biodynamiskt och stockarna är i ungefär lika tredjedelar unga, medelålders och gamla. Vinet har jäst med naturliga jäststammar och har inte genomgått malolaktisk jäsning. Gamla fat utan rostning ger inga ekaromer över huvud taget. Förhållandet mellan pris och kvalitet är enastående bra. 149 DKK/Atomwine.

Tredje glaset är nästan vattenklart i en metalliskt grönskimrande nyans. Den purunga doften ger jästaromatiska, smått artificiella toner av piggelin, päron och grönt äpple. Ståliga, steniga mineraltoner svävar ovanpå, samt vita jasminblommor, ljusa örter och en gnutta oxid. I munnen serveras, inte oväntat, en alldeles ung smak med ren, generös frukt som balanserar fint mot en hög lime-liknande syra. Vi noterar en liten restsötma som nog passerat övre gränsen för trocken, säkert 10 gram socker. Dessutom massor av sten i munkänslan, snarare kalkgrusig än skiffertonad. Helhetsintrycket idag är charmigt och druvigt, med massor av frukt, och smakens längd är alldeles utmärkt. Om man, liksom vi, är lite känsliga mot grönt aromatiska piggelin-toner rekommenderas ett par års avhållsamhet tills de här dragen är borta. Men det är prima råmaterial och vinet kommer att bli lysande, var så säkra.

2009 Josef Leitz Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Riesling Alte Reben

Liksom Breuer struntar Leitz i Erstes Gewächs-klassningen. Liksom Breuer med Nonnenberg, fick inte Leitz sin vingård Kaisersteinfels utnämnd till Erste Lage. Men till skillnad från Breuer kostar Leitz toppriesling snarare 280 än 480. Den som är smart handlar sina bergviner från Leitz. 229 DKK/Atomwine.







Fjärde glaset har en rikt gyllene färg. Den komplexa, fatade doften är extremt intressant att sniffa på. Både rikt gulfruktig och utpräglat mineralisk bjuder den på smör, gula plommon, nötter, arrak, honung, vanilj, ingefära och perfekt integrerade oxidtoner. I munnen serveras en enorm smakintensitet som baseras på frisk syra, fet frukt och lysande mineralkänsla. Faten bidrar med lite kryddvärme och en nötig fetma. Balansen och integrationen av alla aromer är helt enastående. Längden är enorm, eftersmaken går i vågor som aldrig vill sluta. Ett stort, underbart vin! Den mest givna gissningen är vit toppbourgogne.

2007 Zoltán Demeter "Kakas" Tokaji Furmint

Zoltán Demeter startade eget i liten skala 1997. Nu anses han vara ledande när det gäller utjästa vingårdsviner från Tokaj, med odlingsmetoder av det biodynamiska slaget. Kakas är ren furmint från en vingård som skattades högt redan på 1500-talet. Vinet har jäst ut helt med vingårdens naturliga jäststammar, har genomgått malolaktisk jäsning samt uppfostrats i använda 300-liters fat. 1320 flaskor buteljerades av denna årgång. 290 kr/Wine Trade, privatimport.




Femte glaset har en transparent granatröd färg. Doften är återhållsam ikväll, och uppvisar framförallt sina terroirtoner av grusjord, te, tobak, blyerts, violer, gräs och örter, särskilt oregano. Därunder lurar den fina frukten av röda körsbär, hallon och toscana-typiska körsbärskärnor. Lätta kakaoskyar svävar i glaset. Doftintrycket är rent, men som sagt ovanligt knutet. I munnen är vinet slankt som en dansös, rödfruktigt, enormt fräscht och mineraliskt. Frisk syra, något torra te-tanniner och en liten örtig kärvhet. Frukten är skinande ren, lite reserverad som sagt, men skärpedragningen är perfekt. Såväl salivkörtlarna som eftersmaken drivs på av syrorna. Detta är sangiovese i burgundisk skrud - skönt att slippa de internationellt anpassade tongångar som blivit alltför vanliga i Toscana. Intrycket av högt belägen, sval toscana-terroir är så tydligt det bara kan bli. Men ikväll är det lagring vi tänker på, snarare än omedelbar konsumtion.

2007 Montevertine Toscana IGT

Montevertine är både egendomens namn och namnet på en av deras vingårdar. Mest kända är man för sin supertuscan "Le Pergole Torte" som gick i bräschen för druvren sangiovese redan på 70-talet. Montevertine blandar 90% sangiovese med 10% canaiolo och colorino. Traditionell vinifiering i emaljerad betong med 25 dagars maceration, följt av två års mognadslagring i botti. 195 SEK/Carlo Merolli.






Sjätte glaset är en färgintensiv och extraktrik uppenbarelse, opakt blårött mot svart. Doften är ungdomligt busig och tät, med toner av mörka körsbär, körsbärskärnor, pinjebarr, russin och röda äpplen. Faten tar för sig ordentligt med mörkrostade drag av kola, mörk choklad, tobak och lakrits. Liksom färgen och doften är smaken kassaskåpstät, mörkchokladig med bra syra och rejält tilltagna, tuggbara tanniner. De järnrika mineralerna armerar upp smaken än mer, och i den långa avslutningen berättar en liten sötfrukt och sötlakrits om sydligare breddgrader och ett varmare år. Den friska syran gör dock att bygget balanserar snyggt. Det här maffiga vinet uppskattas av många provare, även om någon tycker att det blir för mycket. Gissningarna hamnar snarare i södra frankrike än i stövellandet. Tannat är på förslag, men själva skulle vi sagt bandol och mourvèdre med ledning av de tuffa tanninerna.

2007 Vini Aurora "Barricadiero" Marche IGT

Vini Aurora huserar nära ostkusten i Marche. De biodynamiskt skötta vingårdarna ligger på 150 meters höjd med en jordmån av kalkrik lera. Detta vin är en selektion av egendomens bästa druvor - 90% montepulciano, 5% cabernet sauvignon och 5% merlot - som fått en rejäl körare på fat. Macerationsiden är lång, 20-30 dagar. Uppfostran under 12 månader på franska barriques med mörkare rostning. Analysvärdena bekräftar intrycken av ett fullmatat vin: 14,71 % alkohol, 5,6 g syra, 42,9 g torrextrakt. 159 SEK/Carlo Merolli.

Sjunde glaset har en vacker färg, varmröd med mognadstoner och ljusnande kant. Doften ger en hel del bordeaux-associationer med sina gröna aromer av ceder, tobak, gräs, paprika, vinbärsblad och örter, särskilt basilika. Vi får också en söt röd körsbärsfrukt som påminner om ljusare merlot från Saint-Emilion, med den typiska cabfranc-inblandning som är vanlig där. Fina mognadstoner av undervegetation och jord, samt lite knäck och kola-sötma. Allteftersom vi sniffar avtäcks ett annat lager, med mer syrah-lika drag av köttsaft, peppar, lakrits och viol. Här kan man bli sittande med näsan i glaset hur länge som helst! Om man inte är allergisk mot grönt, vill säga. I munnen får vi en slank, aromintensiv smak med hög syra, utmärkt fokus och längd. Söt, läcker frukt med elegant fatkryddighet och fint uvecklade tredjehandsaromer. Ett riktigt snyggt vin! Utan att veta vad det är hamnar man nog i Saint-Emilion, åtminstone gjorde vi det när vi fick nollnollan blint, och cabernet franc-druvan är ganska lätt att plocka ut.

2001 Bressan "Ego" Venezia-Giulia IGT

Vi är alltså inte i bordeaux, utan i Mariano del Friuli, Gorizia, där familjen Bressan har gjort vin i trehundra år. Jordmånen där är kalkrik med högt järninnehåll. Druvan schiopettino dominerar vinet med 80%, men 20% cabernet franc gör mycket för vinets karaktär. Sen handskörd och lågt uttag. Lång maceration på 30 dagar med två-tre délestages per dag. Långsam malolaktisk jäsning i småfranskt och därefter två års uppfostran i större fat på 20 hl. 13% alkohol, 6,89 g syra. Fulvio Bressan signerar varje butelj med silverpenna och väntar sedan tills vinet börjat mogna innan han släpper det till marknaden. Respekt! 185 DKK/Winewise. 




Åttonde glaset är mörkt varmrött med ljusröd kant som drar åt tegel. Här serveras en mörkare, lätt parfymerad frukt, åt svartvinbärshållet i mognande version. Respektingivande blyertsmineraler, svartpeppar, lakrits, köttsafter och ett stråk av malört som på pricken liknar fernet-branca. Något grönt inslag av pelargon kan också anas. Smaken har rätt många likheter med en fylligare norra rhône-syrah. Uttalat pepprig med både grön, svart och vit peppar. En känsla av krossad sten, därtill både mynta och mint. En liten sötma av hög fruktmognad, rätt fyllig kropp, hög syra, något torra tanniner, hög intensitet och rejäl längd. Som en ung kvinnlig provare utbrister: "It aint over til the fat lady sings - och det här är the fat lady!" Detta är en härlig förstagångsupplevelse, ett stort vin och naturligtvis helt omöjligt att spika såväl vad gäller druvsort som ursprung.

1999 Bressan "Cru Pignol" Venezia-Giulia IGT

Någon anade likheter mellan de två sista vinerna, och här har vi alltså den druva Bressan håller allra högst: den lokala Pignolo i ett soloframträdande. Den sydvända vingården omfattar 1 ha, planterad 1991. Druvorna avstjälkades och jäste ovanligt svalt (24 grader) med 30 dagars maceration. Tre års mognadslagring i stora ekfat om 20 hl. 13,4% alkohol, 6,3 g syra. 315 DKK/Winewise.

Inte illa för en provning som kostar 295 spänn, eller hur? Och själva provningsformen gjorde verkligen rättvisa åt varje vin. Vi fick ut väldigt mycket njutning ur glasen, och provandet tilläts ta längre tid än vanligt. Eftersom vinerna var så pass "svårgissade" blev det viktigare att diskutera hur de var, än vad. De 60 stockholmsmunskänkar som deltog under två kvällar ser förmodligen fram emot nästa Vinosapien-session...