Tycker ni att vi är positiva och välvilligt inställda till det mesta? Hör då här. Vi är rörande överens om våra intryck...
En imponerande tät uppsyn i glaset. Det doftar som ett ambitiöst vin där massor av svettiga fat överskuggar frukten. Därnere finns mogen frukt med tydlig sötma och någon antydan till mint och svarta vinbär - det skulle kunna lova ett storslaget vin - men här finns också en tydlig buskomponent av otyglad, vildsint jäsning. Potentiell huvudvärk! Smaken är rent ut sagt konstig, med en bubblande, löddrande syrlig känsla av tvättmedel. Ett ruffigt, helt ouppfostrat rödtjut av druvan Prieto Picudo, som ger intryck av att inte ha jäst klart. Kommer inte i närheten av den fina 2004 Bembibre - som är anledningen till att vi provar detta vin. Kan med god vilja rubriceras som defekt. Retur...
2005 Cumal (Dominio Dostares, Castilla y Leon)
Svettiga, tobaksstinna fat tar täten med en malplacerad skvätt vaniljsås och tät, odefinierat korintig sydfransk frukt. Rejäl smak med intensitet och gott om stickig salmiak både i mitten och i det kärva avslutet. Tanninerna är tuffa och rätt hälsosamma, men hela munkänslan skriker grovt rödtjut renons på charm. Potential finns teoretiskt, men vinet är inte ens det allra minsta skoj att dricka nu. Kyl för att stänga in faten och framhäva frukten av syrah/mourvèdre. Ett chockartat återseende efter den riktigt fina och drickvänliga 2000 Terroir Mailloles i somras. Undvik till varje pris att dricka det här vinet i år. Vi kommer att avstå även framöver. Men bjuder ni om sju-åtta år är vi inte sämre än att vi smakar...
2004 Terroir Mailloles (Domaine Sarda-Malet, Pergignan Côtes-du-Roussillon)
En svårt dominerande doft av grushög och asbestdamm lägger sig som ett grått lock av stoft över eventuell nebbiolofrukt. Smaken är stickig och tunn i frukten, med salmiak, sura lingon och sura körsbär. Kyl hårt för att stänga in grusmolnet och fokusera på den snipiga frukten. Vad i helskotta håller ni på med, anrika Pio Cesare? Först en prima batch - och sen är det dags att kränga bottenskrapet. Andra året i rad som vi noterar denna sorgliga utveckling. Skäms!!!
2004 Langhe Nebbiolo (Pio Cesare, Alba, Piemonte)
Summa summarum 500 spänn. Så lite njutning för pengarna att vi sitter med hakorna i bordet....
ps. Varsitt glas 2004 Langhe Nebbiolo sällskapade med en hemlagad pizza igår kväll. Redan i och med första sniffen var invändningarna på plats. Etter värre med en dags luftning...
pps. Eländet är inte slut än. En 2000 Roagna Barbaresco Pajé uppvisar aromer av kork och svettig jympadoja. Retur!
ppps. När allt tycks vara helt förbi, räddas vi av varsitt glas 2006 Fonterutoli. Total fräschör av blommor, salviaörtighet och en gnutta frisk vanilj. Klockren körsbärsfrukt. Tufft - och samtidigt njutbart. Runda av med utvald hårdost. Slutsatser: chansningar är chansartade, även säkra kort kan svika, ha alltid ytterligare ett alternativ på lut...
