Haut Les Vins, Stockholm

Grand Hotel @ twelve sharp. Early bird gets the worm.

Christian Chaussard, Domaine le Briseau

Remi Branger, Domaine de la Pépière

François Chavériat, Domaine Chantal Lescure

Jean-Paul Brun, Domaine des Terres Dorées

Sylvain Fadat, Domaine d'Aupilhac

Maria Buffa, Foradori

 Erica Portinari & Francesco Maule, La Biancara

Patrick Baudoin, Domaine Patrick Baudoin

Evelyne de Pontbriand, Domaine du Closel

Vincent Rapin, Domaine de Valmengaux

Hela deltagarlistan finns här.

2007 Un Jour Cahors

Korresponderande egenskaper i viner från olika områden är spännande. Vilken är egentligen den gemensamma nämnaren?

Vid Munskänkarnas provning av majnyheter blev vi väldigt förtjusta i kvällens cahorsare. Nollsjuan har en klockren harmoni och drickbarhet, som vida överträffar den mer tjuriga och lagringskrävande nollsexan. Lustigt nog kommer vi att tänka på två viner av helt andra ursprung, gjorda av helt andra druvsorter. Det ena är Catherine & Pierre Bretons 2007 Bourgeuil Franc de Pied - en cab franc. Det andra är Mas Foulaquiers 2008 Pic Saint-Loup L'Orphée - en mix av lika delar grenache och syrah.

Så vad är det då vi tänker på? Antagligen den oförstörda känslan. Renheten - och drickbarheten. När vi drack Bretons osvavlade doningar från oympade stockar fick vi en närmast zen-lik uppenbarelse av renhet. Ord är väldigt trubbiga redskap när det kommer till att redogöra för det speciella med ett sådant vin. Likadant med nollåttan av L'Orphée - den bästa mätaren är hur fort flaskorna går åt. I slutet av provningen räckte det med att ställa fram en flaska extra. Exakt fyra minuter senare var den tömd. Grannflaskorna stod kvar med sina halvfulla, lätt förvånade miner.

Ikväll dricker vi en renodlad malbec, omsorgsfullt framställd med exceptionellt lågt skördeuttag. Den är uppfostrad under ett och ett halvt år i ek, men av det märker vi nästan inget. 2007 Clos d'Un Jour Cahors Un Jour är mörkt som natten. Färgintensiteten är enorm, med nyanser mellan lila och svart. Ofiltrerat, förstås. Det doftar gott av bondgård med kompost på röda bio-äpplen. Huvudspåret är smoothie på mosade blåbär och björnbär med övertoner av viol. Sparsamt med fat, men nog hittar man riktigt fin kakao, tobak och vanilj, påpekar S.

I munnen upplever vi inget annat än vänlighet. Ett riktigt gott, extraktrikt vin - till skillnad från hårt extraherat - med extremt harmoniska tanniner och superrik frukt. Ändå är musten helt utjäst, här finns knappast någon kvardröjande sötma, särskilt inte när man jämför med argentinsk malbec. Snarare en mineralisk lakrits- och olivsälta, kanske också en liten malörtskvist. Avslutningen har den svårbeskrivliga naturvinskänsla som - om man vore elakt lagd - skulle kunna kallas "platt" eller "flack". Fast det är så orättvist, vinet har bara en annat slags "utbredning" i munnen. Vi kallar det hellre "rent" - och längden är det verkligen inget fel på.

Till hängmörade ryggbiffar från Svartådalen via Grantelius spelar Un Jour - inte helt oväntat - mot öppet mål. Kvällens test kokar ner till ett enastående betyg och en stark rekommendation inför sommarens grillövningar. Härliga grejor - tuta och kör.


Tryffelsvinet via SB, 198 kr.

ps. En smula off topic, men kolla in listan från brittiska Les Caves de Pyrène. Skön läsning som räcker länge.

2009 Domaine de la Pepière Cuvée Granit

Definitionen av "Vin de Soif"...

Fy for fanden vad gott det smakar! Vi saknar ord. Läs vidare här.

115 spänn/Vinik.

ps. Passar precis lika bra till Nils-Emils lammgryta.

2005 Château La Reyne Le Prestige

Rödviner från Cahors gör att man direkt börjar fundera på lagringstider. De mörkt blåröda malbecvinerna har en tuff fruktighet som bara ber om att få slipas av i källaren. Vid sju till tio års ålder brukar de hitta fram. 1999 Château Lagrezette, som vi drack en del av i våras, befann sig i en intressant mognadsfas. Provar man dem så unga som kvällens vin, lär det hända en hel del under de fem timmarna som följer efter att korken dragits.

2005 Château La Reyne Le Prestige är egendomens andra pinne på kvalitetsstegen som toppas av Vent d'Ange med Excellence strax under. Priset ligger runt €7,50 på plats, så det svenska priset är riktigt bra. Vi dricker ett glas till en boeuf bourgignon. Vinet har en tät, blåröd uppenbarelse i glaset, och intensivt fruktiga dofter med mörka bär, färska fikon, korinter och örtkryddor. Den rejäla smaken har bra syra och en tät, primär, kryddig frukt med ett stråk av restsötma. Det är rätt gott till grytan, men den lite burdusa sötfrukten är i vår smak för uppenbar just nu, när vinet fått en knapp timme luft. Fem timmar senare känns vinet mer intressant och harmoniskt: fatkaraktären har utvecklats, sötfrukten har gått in lite, de mörkchokladiga tanninerna är mer påtagliga. Vi tror starkt på lagring - och att vinet kan bli riktigt bra framåt 2012 (i garderoben, dra av ett par år) när primärfrukten fått ge vika för mer av komplexitet....

2005 Château La Reyne Le Prestige, Cahors (Johan et Jean-Claude Vidal, Château La Reyne, Puy-l'Evèque, Sud-Ouest)

1999 Chateau Lagrezette

Idag släpptes detta vin som kan tänkas passa älskare av mogna fransoser i traditionell stil. Malbec-druvan är ohotad regent i höglänta Cahors. För att förvirra sakerna en smula kallas denna druva norrut i Loire "côt", men lokalt i Cahors för "auxerrois". Ingen vet varför.

En av appellationens mest renommerade producenter är Lagrezette. Slottet ligger vid byn Caillac, strax norr om Cahors, längs den slingrande floden Lot. Man skördar för hand, lagrar vinet arton månader på en tredjedel nya fat och får konsulthjälp av Michel Rolland. På tal om honom prövades mikrooxidation (fr. micro-bullage) tidigt här i Cahors, i början av 1990-talet, efter att ha uppfunnits i Madiran. Kul att Tryffelsvinen nu nosat upp ett moget parti.

I glaset får vi en klar vinröd färg med blå ton. Doften är klassisk, med bordeauxliknande djup och komplexitet: en rejäl komocka, fat och jord, tobak och salvia, ceder och lakrits, svartvinbär, katrinplommon och mörk choklad. Bland mer subtila svala övertoner hittar vi mandel, vanilj, kokos och blommor.

Smaken är riktigt god, och som gjord för bordeauxvänner. Till en början mjuk och sammetslik i munnen, med bra balans i gamla skolan. Frukten är sval och fylligt köttig, men inte överdrivet koncentrerad (som så ofta i bordeaux), och i slutet får vi en hel del bitiga garvsyror. Trevligt och lite rustikt vin.

ps. flaskvariation måste vara anledningen att nästa butelj har mer fulländad harmoni i smaken. Tanninerna är perfekt uppmjukade, den saftiga mitten är mer givande och eftersmaken liknar den man får av att äta fin mörk choklad. Vi kan bara säga köp, köp, köp!

1999 Chateau Lagrezette (Alain Dominique Perrin. Domaine Lagrezette, Caillac, Cahors)

2002 Le Theron Cahors

Här är vinet som klarade biffen. Pibran, vår nya fina bordeaux, stod inte upp till de höga smakerna och den tuffa rödvinsreduktionen. Det gjorde däremot det här likaledes nysläppta svarta vinet från Cahors (kanske för att såsen var gjord på samma vin). Doften bjuder snygg fatkaraktär med mörkrostat kaffe, örter och en tuff mörk merlotliknande frukt någonstans halvvägs mellan bordeaux och madiran - inte bara på kartan. S skrattar och snörper ihop munnen när vi provar innan maten. Här finns tanniner galore, och till den hängmörade entrecôten är sydvästfransosen på mammas gata. Vi sparar några flaskor 2-5 år och ser vad som händer.

Rätt kul kuriosa är att vinet släpptes i november för 149 kr utan större framgång. För 109 kr gick det däremot åt direkt, med viss hjälp av pressen. Flera systembolagsanställda bekräftar att allmänhetens intresse för nyheter är större än någonsin. Samtidigt är kvoterna mindre än någonsin. Dessutom är det generellt svårt att veta om det uppgivna antalet flaskor var allt som kom till Sverige - eller det som Systembolaget köpte in. Inte sällan dyker vinet upp i BS ett par veckor senare. Tillgångsbristen gynnar förstås försäljningstakten. Men enligt uppgift ska det bli ändring på detta redan i maj. Vi får se...

ps. Fyra dagar senare i öppen flaska har vinet inte oxiderat, tvärtom snabbmognat. Tanninerna är uppmjukade och vinet är mycket ostvänligt i sin generösa frukt kryddad med korint och kaffe. Ett fint litet lagringsprojekt alltså.

2002 Le Theron (Domaine du Théron, Cahors)