Bloggdarlings #3: 06 Nino Negri Le Tense Sassella

"Ni vet hur det känns. Om inte kärlek, så åtminstone femton år av varm vänskap. Hon kom från bergen och hade så mycket att berätta. Och som hon pratade. Om svala nätter och heta sommardagar, om snösmältning och vårflod, om alpina blommor och ljusa örter, om branta terrasser och hisnande linbanor.

Hon hade en storasyster som bodde söderut och var mer berömd och framgångsrik. Själv hette hon Chiavennasca, lite udda kanske men rejält och ordentligt på något sätt. Sent om kvällarna brukade vi äta färska bär, ta ett glas röd bourgogne och se en gammal film tillsammans.

Så pigg och frisk, så käck och rask hon var! Spänstig som en liten bergsget skuttade hon fram i backarna med halmhatt på svaj, gnolande på Sound of Music. Vart vi än kom och vem vi än mötte, så fanns det ingen som inte föll för hennes charm. Andra stunder kunde hon vara allvarlig och lite sträng, med en bestämd knyck på flätan.

Men så var det smörkolorna, de där med vaniljsmak. Hon var som tokig i dem, hade alltid en i munnen, smaskade och tuggade, och med tiden blev det allt svårare att höra vad hon hade att säga. Det var när hon erkände att hon brukade toppa upp volnayn med Southern Comfort som vi insåg att det måste få ett slut."

2006 Nino Negri Le Tense Sassella Valtellina Superiore

Le Tense Sassella är nog ett av våra mest sönderkramade viner, och så har det ju bokad hyllplats sedan femton år på systemets hyllor. I det här fallet kunde hela Svenska Vinskribentföreningen och Sveriges Fria Amatörtyckare förenas i en enda stor och lycklig famn under ledning av hedersordförande Kronstam.

Firma Nino Negri grundades redan 1897 och är marknadsledaren i alpdalen Valtellina. Företaget ägs idag av Gruppo Italiano Vini. Varje år dunkar man ut 800 000 buteljer från 31 hektar egna terrass-vingårdar samt inköpt frukt från mindre odlare. Här handlar det i stort sett enbart om nebbiolo.

Sassella är den största subzonen i Valtellina, medan Le Tense är ett givet namn som går tillbaka till 1700-talet när man lydde under schweizarna. De bästa terrasserna var "tense", det vill säga beskyddade, av väktare som kallades "arbostrari". Idag produceras
60 000-90 000 buteljer under denna etikett.

Traditionellt sett brukade nebbiolon macerera länge och mogna under uppåt fyra år i stora liggare av kastanjeträ eller slavonsk ek. Det här kom att ändras av chefsvinmakare Casimiro Maule. Till dags dato har han erfarenhet av bortåt fyrtio årgångar hos Nino Negri och är väl ungefär så hyllad som man kan bli i italienska vinmedier.

Liksom kompisarna i Piemontes hjärtland satsade Maule på kortare urlakning i temperaturkontrollerat rostfritt, ner till fyra-fem dagar. Tre fjärdedelar av det aktuella vinet fick en uppfostran i små andraårsfat av fransk - och nota bene - amerikansk ek. Alkoholen är relativt hög för ett såpass svalt klimat, uppåt 14% med en restsötma om tre gram.

Det har som sagt skrivits om Le Tense i positiva ordalag: bland annat här, här, här, här, här, här, här, här, här, här, här och här. Men den essentiella länken när det gäller diskussioner finner man här. För vår del var det just 2010 som det började gnissla i relationen. Vi bestämde oss för att ta en paus från vinet och gömma resterande flaskor några år.

När vi korkar upp i slutet av juni 2013 möts vi av en rätt ekig doft, åtminstone med dagens FV-preferenser mätt. Det är söta fatkryddor, vaniljkola, lite tobak, söta röda bär och mognare plommon-toner. Aromatiskt sett påminner det mer om en modern ekstukad bourgogne än om en klassisk nebbiolo, inte minst eftersom faten pratar såpass högt.

Näsa och mun balanserar dock fint och uttrycker ungefär samma saker utan att det känns träigt, och smaken har en rätt imponerande koncentration och längd. Visst är det proffsigt och visst är det gott, när man väl ger efter för den inställsamma stilen och plockar fram ostarna. Fast inte nödvändigtvis godare än det var från början.

Problemet är vaniljsötman, som upplevs smått kletig och tar ner vinets uppfriskande egenskaper. Alkoholen märks också i form av en viss tyngd och värme - vi undrar om inte musten sockrats upp en halv grad eller mer. Om kolatonen kommer från tillsatta malo-kulturer eller amerikanska bourbonfat må vara osagt, men den verkar inte ha några omedelbara planer på att försvinna.

För ett par månader sedan mötte vi en nebbiolo från Sassella gjord helt enligt traditionen, med längre maceration och två års lagring i större botti. Långt mer elegant i både parfymer och smak, mer viktlöst i munnen med en grad lägre alkohol, svepte det in som en fin slöja av rödbärigt silke. Sannare, renare, skönare. Producenten heter ArPePe och vinet 2006 Stella Retica Riserva.

En ny darling! Hello, and goodbye.

Nollsexan av Le Tense köptes i januari 2010 för 129 kr (Enjoy via SB)

Giro d'Italia med Munskänkarna

I måndags rullade vi hela stöveln runt på två och en halv timme. 140 italien-fans hade hörsammat kallelsen att prova 12 viner från 12 olika regioner - det blev 108 korkar att dra, lika många flaskor att kolla av och 1680 glas att skänka upp. Det enda raka i det läget, det är att bjuda in en vän att gästblogga. Alltså välkommen, Henrik! Startfältet och deletapperna lyder som följer:

TRENTINO
2006 Riserva del Fondatore Edmund Mach Trento DOC (Istituto Agrario San Michele all’Adige) 250 kr

LOMBARDIA
2003 Franciacorta Brut Millesimato DOCG (Azienda Agricola Castelveder) 215 kr

TOSCANA
2006 Montevertine Toscana IGT (Azienda Agricola Montevertine) 395 kr/magnum

CALABRIA
2005 Ronco dei Quattroventi Ciró Riserva DOCG (Fattoria San Francesco) 135 kr

SICILIA
2001 Calabretta Etna Rosso DOC (Azienda Vinicola Calabretta) 135 kr

PIEMONTE
2004 Vigneto Prapò Barolo Riserva DOCG (Azienda Agricola Schiavenza) 315 kr

BASILICATA
2004 Vigna Caselle Aglianico del Vulture Riserva DOC (Casa Vinicola d'Angelo) 109 kr

MARCHE
2008 Barricadiero Marche IGT (Vini Aurora) 179 kr

PUGLIA
2007 Morella Old Vines Primitivo Puglia IGT (Azienda Agricola Morella) 250 kr

VENETO
2004 Marta Galli Amarone della Valpolicella Classico DOC (Azienda Agricola Le Ragose) 350 kr

SARDEGNA
1987 Vernaccia di Oristano Riserva DOCG (Attilio Contini)
135 kr/50 cl

EMILIA-ROMAGNA
2007 Arrocco Albana di Romagna Passito DOCG (Fattoria Zerbina) 175 kr/50 cl

Cyklist Henrik har ordet:

"Trots en djup kärlek till Italien har jag bara prövat ett eget Tour de France i miniformat – en gång i Provence och en gång i Bretagne. Så, hur ska man kunna motstå chansen till ett Giro d’Italia, ett Giro som inträffar en vanlig måndag när man inte ens behöver sätta rumpan på en cykelsadel? Allora, låt oss gå till Näringslivets hus där Munskänkarna ställde upp ett dussin italienska viner från lika många regioner.

Det börjar bubbligt, med två glas. Det första är ljust och ger ett allmänt ungt intryck. Men det är rätt växel ilagd på nosen med citrus åt citronhållet och en rejäl dos mineraler som i alla fall varit i närheten av något slags hav, det finns också något svavelliknande och en aning blomstjälk. Moussen är gräddig med liten touch av goda äpplen, syrorna svischar till och det är riktigt elegant – överraskande bra, klottrar jag ner. Med lite luft kommer ganska ljuvliga blommor som lirar fint med citrusen, äpplena och mineralen. Det här skulle utan tvivel kunna ta mig på en cykeltur till Champagne om någon serverade mig helblint. 2006 Riserva del Fondatore Mach slår ganska enkelt 2003 Castelveder Franciacorta i spurten. Franciacortan är mörkare, gulare i färgen - mogen - och har trevliga nötter och nougat på nosen, tillsammans med lite sherrytonad oxidation. Men i munnen är det inte särskilt harmoniskt, och det ringer en lakrisal gummi-ton och bitterhet mot slutet. Är felet helt enkelt bara årgång 2003?

Första röda duellen blir jämnare. Nu är färgen är tämligen mörkt röd i glaset. Doften är aningen reduktiv, väldigt blommig, frukten är cassis/viol ripplad med röda bär och örter. Även en gnutta stall ger sig tillkänna. Smaken är slank men mäktig och följer spåret med cassis som brottas framgångsrikt med röda bär som krossats med sten. Örterna är alldeles ljuvliga, syrorna vittnar om en tur jag tagit förut, en tur uppför Toscanas backar ända upp till svalvuxen högklassig sangiovese. Tanninstrukturen är där, örterna går mot lakrits och med lite luft kommer alldeles underbara blommor på nosen. Montevertine har massor att komma med även i vintage 2006. Den här gången kommer det från magnumflaska och jag skulle lagra ett par år till. 2006 Montevertine glider i mål utan händer på styret före 2005 Ronco dei Quattroventi från Kalabrien. Ändå, denna Ciró gör mycket för mig som suttit på torget i staden Tropea och utforskat vad druvan gaglioppo är (samma här, det var visst 97:an, reds anm ;-) Cirón har trots allt en hel del gemensamt med Montevertine och liknar i brist på bättre liknelser en rustik och gammaldags – men bra! – chianti classico. Den har tanniner, fat, viol/cassis, fina mineraler och en coolt skitig känsla. Gott!"

"Glas fem vrålar: You can’t fake the funk! Här är det mörk frukt making peace and love med ädla blommor, här finns en viss volatilitet och lite maraschino-toner. Riktigt snyggt skitig doft med rejäla körsbär som motsägelsefullt ändå ger lite burgundisk känsla. I munnen är det slankt, men absolut inte kraftlöst. Här finns en rejäl orientbasar med kryddor plus lite dynga och de fint mogna körsbären förstärks av en grymt fin mineralitet. Och så får syrorna det hela att ringa länge, ungefär som om Carlos Santana håller en och samma ton i en evighet. Jag har ingen aning om hur ett hippie-vin kan vara elegant, men det här glaset klarar balansgången efter lång träning på vulkanens rand.
2001 Calabretta Etna Rosso vinner grenen "dricka i dag" med lätthet, men 2004 Barolo Prapó Riserva kräver revansch om fem-tio år. Prapó är mycket mörkare och luktar ädel men knuten nebbiolo lång väg. Markörerna är på plats (rönnbär, en diskret brettighet, läder, viol, en dammig grusväg, en gnutta lakrisal-tjära, lite peppar och en bestämd tanninstruktur). Här behövs bara tid att vila sig i form så lär den klättra uppför Etna som Pantani på Epo för ett revanschmöte."

"Glas sju är mörkt med ljusnande kanter i glasen. Rätt blygt på nosen, men lite snurr på glaset lockar det fram läder, jord, tobak, mörk frukt och örter/lakrits. Men det är i munnen kedjan hoppar till och lägger i tians växel. Ett rejält ryck av mörk frukt typ plombär/övermogen cassis, aningen russin/torkad frukt, apelsinsyror, basarkryddor och en känsla av undervegetation. Kvällens överraskning av det positiva slaget – för 109 pix! 2004 Vigna Caselle Riserva knockar 2008 Barricadiero ganska obekymrat. Då är Barricadieron ändå alldeles utmärkt - bara lite väl ung. Annars har den stallet, äppelsyrorna, cassisen, lädret och inte minst tanninstrukturen för att vilja kräva revansch om några år."

"Nästa duell är något för gottegrisarna, trots att vi inte nått fram till de två vita sötingarna än. Kardemumma inlagd i sprit är mitt första intryck av det ena glaset. I det andra handlar det om ingefära. Båda vinerna är rätt duktigt volatila, men 2004 Marta Galli Amarone - den med kardemumman - bjuder också på en mängd torkad frukt, läder, malört och ett löfte om munfyllnad. Jorå, smaken bekräftar att här är spisen öppen, varm och inbjudande. Smaken är som doften fast nu tillkommer lite fin, mörk choklad. Det här behöver också sin ost – och några år till på rygg. Inte riktigt mitt glas, men den vinner ändå enkelt över 2007 Morella Old Vines Primitivo som har ingefäran vid styrstången. Morella bjuder också på klockren björnbärssylt, stekta äpplen i kanel och en ton av mint. Jag blir inte sugen på mer."

"Till sist, låt oss tala om blommor och bin. Jo, 2007 Arrocco Passito får mig att tänka på sådant, för här stiger det honung ur glaset, vackra blommor och en riktigt häftig citrusbensin. Här finns också persikor, aprikoser, citrusskal i en stil som påminner om en sauternes, men också friska syror som stagar upp. Det tävlar väl knappast i samma division som tungviktarna i Sauternes, men det här gillar jag stenhårt. Sannolikt ett skitkul fälleben i en blindprovning. Zerbinas Arrocco vinner ganska obesvärat i min mun över Attilio Contini, men hans mogna och nästan torra Vernaccia Riserva är också riktigt fin. Här dominerar nötter (valnöt, hasselnöt), men det finns en fatoxiderad och knäckig ton, citrusskal, mineral och gott om torkad frukt. Det som gör att den inte når upp till Arrocon är att syrorna är aningen låga.

Nog krävs det lite sittfläsk och viss spänst i gommen för att klara ett Giro, men jag hänger lätt på när det är dags igen."


Rubb som stubb kommer från Carlo Merolli, romare och cyklist.

2004 Fontanafredda Barolo vs. 2005 Le Tense Sassella

Som vi har väntat på ny årgång av Fontanafreddas standardbarolo! Den problematiska 2003 fick tveklöst tummen ner, så det är ett bra tag sedan sist vi sågs. För att få lite perspektiv ställer vi upp aktuell årgång av favoriten Le Tense Sassella. Och så en massa antipasti och slowcooked framdelskött av lamm med risotto.

2005 Nino Negri Le Tense Sassella har en transparent, ljust varmröd färg med tegelröd kant som glesnar mot vattenklar. Doften är först knuten, lätt, eterisk och lite svårfångad. Vi möts av friska slånbär, röda vinbär och nypon med nyanserad värme av smörkola, läder och sandelträ. Här finns också en aning brända toner av örter, tomatpuré och farin. I munnen är vinet relativt lätt, slankt och syrligt med röda vinbär, nypon och en örtig kärvhet som levererar bra bett åt de dominerande, långa syrorna. Bittermandel och smörkola assisterar i smaken. Den här gången tänker vi inte på sötfrukt eller eldighet, det är en typisk Le Tense som vi minns den. Efter ett par timmar blir vinet generat av sällskapet och stänger ner butiken.

2004 Fontanafredda Barolo Serralunga är mörkare varmrött med tegelkant, glans och tårar. Doften är först knuten men öppnar upp riktigt bra. Först kommer slånbär, sedan tydligt rostade fat med generös kryddlåda och tobak. Här någonstans kickar de mogna hallonen in - och vi börjar prata om den fina höjden med mynta, eucalyptus och grusdamm på toppen av kullarna och hur vacker utsikten är neråt mot de mörkare djupen av tjära och lakrits. Smaken är kryddig, tydligt fatad och modernt stylad med rejäl frukt, behagligt höga syror, sammetsmjuk struktur och aromer av nypon, hallon och menthol. Balansen mellan näsa och gom, och smakens olika delar, är utmärkt. Kryddorna och de skräddarskurna tanninerna är det som varar längst i smaken. Barolon växer, blommar och slår ut efter en timmes luftning eller två.

En och annan kanske undrar varför vi inte skriver oftare om schyssta, överkomliga nebbioloviner som är hyfsat enkla att få tag på. Nu är ju den ekvationen är inte alldeles enkel. Nåväl, här är de i alla fall, vi har svårt att komma på några bättre kandidater för tillfället. Fighten är jämn, och vi är inte helt överens om vilket som är bäst. S är teamets syrataliban och ger sin röst till Le Tenses slanka, burgundiska elegans - här är syrorna det viktigaste, vinet har en fantastisk, nästan vitvinslik fräschör och gör jobbet både innan och till maten. Vinet är som vanligt enormt bra för priset, först efter maten känns det kanske en storlek för litet. T är glatt överraskad av den förlorade barolons återkomst - välkommen tillbaka! Här finns det orientaliska kryddor och chokladiga tanniner som får vinet att stå upp på ett suveränt sätt till kraften i maten. Skickligt vinmakeri med sikte på omedelbar konsumtion! Ge det en timma eller två i karaffen och njut sedan av greppet i en ung barolo. Och glöm för all del inte att lägga undan ett par flaskor. Men ta det lugnt, det är absolut ingen panik...

2005 Le Tense Sassella Valtellina Superiore DOCG (Nino Negri, Chiuro, Lombardia)

2004 Barolo Serralunga DOCG (Fontanafredda, Serralunga d'Alba, Piemonte)

2005 Nino Negri Le Tense Sassella

Vi har aldrig blivit besvikna på ett vin signerat Casimiro Maule.
Efter 37 landade årgångar utnämndes han av Gambero Rosso till "Årets Italienska Vinmakare 2007". Han kan sägas vara personligen ansvarig för att ha lyft alpdalen Valtellina till ett av de mest intressanta områdena i hela Italien, och samverkar i utvecklingsarbetet med två andra favoriter, Enrico Scavino och Giorgio Rivetti. Vi höll årgång 2004 av Valtellina Superiore Le Tense Sassella som systemets allra bästa köp under det gångna året, om man väger kvalitet mot pris. Nu har nollfemman funnits på hyllorna sedan i somras och vi kan inte vänta längre. En smaknotering av vännen Holger har fått oss att inte skynda på med inköpet.

2005 Le Tense Sassella har en totalt transparent, varmt rubinröd nyans med ljus tomat/granatröd kant. Doften är lyckligtvis helt igenkännlig och mycket god med snabbmognad utveckling. Mättade körsbär, läckra nypon och en pinotlik kryddighet som av muskot, kanel och ingefära mot en fond av anis och sötlakrits. Lovande!

Vi smakar och blir inte besvikna. Istället för de stramare, lagringsbara syrorna i nollfyran får vi en lustfylld, mycket aromrik och sötfruktig smak med karaktär av koncentrerad saft på jordgubbar och hallon, förstärkt av en liten balanserad eldighet (13,5%). Aningen syltigt kan tyckas - men samtidigt fint syrligt, aningen örtbittert och jäkligt gott! Visst har denna tappning en rikare, mer insmickrande karaktär och lite mjukare syror, men fördelen är att vinet är snabbare i mål och lämpar sig fint för omedelbar konsumtion. Signore Maule verkar ha gjort det bästa av ett nebbioloår som Giorgio Rivetti beskrev som "lättillgängligt och snabbt till mognad". Jämförelserna med pinot noir dyker upp som vanligt, men i en lite varmare version. Busgott! Puh, vi kan glatt fortsätta att dricka den nya årgången..

2005 Le Tense Sassella Valtellina Superiore DOCG (Nino Negri, Chiuro, Valtellina, Lombardia)

Säkra kort

Riesling och nebbiolo! Våra älsklingsdruvor, våra säkraste måltidsvänner. Vardagens köttfärssås och stekta spätta behöver sina sällskap. Vi letar inte vidare, det är skönt att falla tillbaka på de allra säkraste korten när man har fullt upp med annat. Ett vitt och ett rött - som tillfredställer grundläggande behov. Vi behöver ha lådvis av dessa goda viner hemma...

2004 Nino Negri Le Tense Sassella har fått en slinkig, vackert varmröd färgton. Hallon, lingon, tranbär, nypon, torkad frukt, vanilj, grusdamm och orientaliska kryddor. Hemligheten kanske är en diskret, men insmickrande ton av smörkola - som blir tydligare med lång luftning. Slank, vacker smak med suverän syra. Otäckt bra och saliggörande vin till pasta con ragù. Enligt oss är det här vinet fortfarande ohotat som systemets numero uno långt upp i prisklasserna...

2005 Georg Breuer Riesling Terra Montosa är rikt ljusgul. Honung, petroleum, persika, nässliga jäst- och mineraltoner i doften. Mjuk, generöst fruktig rieslingsmak med i en sammanhanget relativt snäll syra och gott om friska mineraler. En lyckobringande apéritif vilken dag som helst och ett extremt användbart vin till stekt fisk...

2004 Le Tense Sassella Valtellina Superiore (Nino Negri, Chiuro, Valtellina Lombardia)

2005 Riesling Terra Montosa (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

2004 Villa Bianzone Rosso di Valtellina

Efter en heldag i skidställ med barn i pulkabacken är skidåkarmiddag ett måste: tortiglioni med kärleksfullt tillagad köttfärssås. Vinet får gärna komma från alpernas sydsluttningar och bör ju vara gjort på nebbiolo. Det är här någonstans kvällens vin kommer perfekt in i bilden. Styvmoderligt mottaget i de flesta provningar, för det här är verkligen inget provningsvin. 2004 Rosso di Valtellina är ett renodlat måltidsvin, och därtill ett genuint vin, som faktiskt får en att känna att man äter sin pasta på valfri ort i de italienska alperna. När nebbiolo växer i valtellina blir den så slank och lätt att den får aromer som påminner om en dito bourgogne. Här finns örterna, kryddorna, vitpepparn, några brända fattoner, jordgubbarna och körsbären. Smaken är en aning kärv och har härligt livlig lingonsyra, saftiga slånbär och körsbär. Till köttfärssåsen är det här faktiskt ett helt perfekt, läskande matvin! På egen hand inte det minsta märkvärdigt, men drickbart ungefär på samma sätt som en enklare basbourgogne. Det är själva stilen vi gillar, och vi dricker gärna detta opretentiösa vin igen! Alkoholhalten är bara 12%, men till maten smakar det ändå rätt mycket. 90% nebbiolo (chiavennasca), 5% prugnola, 5% pignola. Kooperativet borde möjligen rensa lite i snårskogen av namn!

ps. Ok, vi testar igen. Nu är det en relativt ljus gryta på majskyckling, champinjoner, bacon, örter med mera som står på bordet. Vinet är liksom igår luftat ett par timmar och serveras vid max 15 grader. Det är minst lika övertygande till maten ikväll, på sitt helt chosefria sätt. Kvällens doftassociation, infångad av S: nyponrosorna vid havet i skåne efter ett litet sommarregn. Det blir såklart extra plus för den! Helt tydligt finns det också blod och järn, fortsätter S, och ett svagt inslag av stall. Vi gillar det här vinet mer och mer - och kan lätt tänka oss att ha en låda på lut i garderoben. En välkommen variation till Le Tense och de två olika Nebbiolo Langhe i ordinarie sortimentet, närhelst man önskar en frisk vardagsnebbiolo av lättare slag...

pps. Som pizzavin briljerar det förstås också, det är precis vad som behövs. Eller förmodligen till i stort sett vilken pastarätt som helst. Även utan luftningen ger det generöst i både doft och smak, bara temperaturen är rätt. Det här vinet är grymt användbart...

ppps. Till slut fick vi en likadan flaska som Röttorp och Artberg beskrivit. Alkoholkomponenten i vinet känns oren, med inslag av aceton och odefinerad kemilåda i doft och smak. Suck, där tappade vi tyvärr lusten helt och hållet. Bara tanken på att det skulle inträffa igen gör att vi tackar för oss och faller tillbaka på Pio Cesares 2004 Nebbiolo Langhe, som tryggt och säkert levererar mer vin för samma 99 kr...

2004 Rosso di Valtellina Cantina Di Villa Terra Di Vigne (Cantina Cooperativa Villa Bianzone & Villa di Tirano, Valtellina)

2003 Nino Negri Sfursat "5 Stelle"

Vinmakaren Casimiro Maule är en av Italiens allra mest imponerande: med trettiosex skördar i bagaget har han lyckats med konststycket att belönas med tre glas i Gambero Rosso - tio år i rad! Därmed är det ställt utom allt tvivel att den finaste nebbiolon kan sökas även i Valtellina på alpernas sydsluttningar. Men precis som med finare valpolicelladruvor, är vi inte helt säkra på att appassimento är nödvändigt för att göra det perfekta vinet. Vi är mycket förtjusta i Nino Negris Le Tense Sassella, men saknar fler valtellina superiore (utan torkade druvor) på systemet, inte minst från andra lägen som Inferno och Grumello. Vi minns med saknad det läckra jubileumsvinet 1997 Nino Negri Valtellina Superiore "1897".

Kvällens vin har fått en lättare torkning av druvorna, tolv dagars maceration och sexton månader på små ekfat. 2003 Nino Negri Sfursat "5 Stelle" ger först ifrån sig en tydlig doft av karlssons klister - volatila syror kallas det väl av kemisterna. Efterhand går den in i bakgrunden och släpper fram bittermandel, balsamico, russin, sötlakrits, tjära, torkade rosor och läder. Doften tjänar på rejäl luftning. Smaken är god och ganska vass, slank, med högsta intensitet av 15,5% alkohol. Den är lite svår att bena ut, eftersom eftersmaken till ansenlig del handlar om gaspedalen i botten. Men mittsmaken, innan eldigheten drar på, bjuder på mycket läckra toner av plommon och röda vinbär med vissa inslag av russin. Vi drack vinet till ragù med en hel del svartpeppar - och det kan vara en bra idé att undvika för mycket av den varan, eftersom peppar understryker eldigheten.

2003 Sfursat 5 Stelle, Sforzato di Valtellina (Nino Negri, Chiuro, Valtellina, Lombardia)

2004 Nino Negri Le Tense Sassella

Ännu ett av våra absoluta favoritviner i ny extra bra årgång! Mer bourgognelik blir nog inte nebbiolo. Färgen är transparent och ljust granatröd. Vi får en örtig, kryddig doft med oerhört snygga fattoner som är infattade i helheten.

Nosen är fortfarande något knuten men ger särskilt av hallon, nypon, salvia och anis. Mandeltoner lite som av hudlotion svävar ovanpå. Den eleganta och slanka smaken är torr, stram, örtig och kärnig med anis och lingonsyrlig frukt med hallon, nypon och röda vinbär. Vitvinets fräschör förenas med rödvinets rondör i en både uppfriskande och intensiv helhet.

Druvsorten är nebbiolo, som lokalt i Valtellina kallas chiavennasca. Fatlagringen ägde rum dels i barriques i sexton månader, dels i stora ekfat under två år. Det här bör drickas svalt för maximal njutning, utvecklas bevisligen också bra i källaren. Skåpar ut samtliga i Sverige tillgängliga röda bourgogner upp till dubbla prisklassen. Ett absolut strålande vin till rena vrakpriset.

ps. dagen efter får vi mer av mogna röda vinbär och lite undervegetation i doften. I jämförelsen med i och för sig urgoda 2004 Pio Cesare Langhe Nebbiolo håller vi 2004 Le Tense som det bättre och mer lagringsbara vinet.

2004 Le Tense Sassella Valtellina Superiore (Nino Negri, Chiuro, Valtellina, Lombardia)

2003 Nino Negri Valtellina Sfursat 5 Stelle

Vad kan väl passa bättre som avslutning på en dag i backen än ett vin som vuxit på de italienska alpernas sydsluttningar? Den underbara kvalitetsbeteckningen Cinque Stelle har en skön klang av traditionell prestige från förra århundradet, och tankarna går till gammeldags italienska hotell och restauranger. Inte nog med det, när nebbiolo-druvorna lufttorkats till russin blir sällskapet perfekt med en hårdost. Ikväll tar vi niomånaders Giglio Sardo Dolce. Vi vet att det vi testar är ett vin avsett för längre lagring, men doften är redan verkligt generös. Russin, plommon, bittermandel, och rikligt med kryddor som kanel och kryddnejlika. Fat, läder och ljus choklad. Smaken är superintensiv, fortfarande lite kärnigt bråkig, med 15,5 förvånansvärt väl integrerade procent och en lång, behagligt eldig eftersmak. Det är helt enkelt urgott, och bär på ett kassaskåpssäkert löfte om perfekt mognad 5-10 år framåt eller mer... där har vi något att se fram emot.

Ett av Italiens mest intressanta och sant originella viner. Slutsålt på en dag trodde vi, men det tycks ha kommit ett eftersläpp i veckan av de flesta nyhetslanseringarna. För närvarande finns det att beställa.

2003 Sfursat 5 Stelle (Nino Negri, Chiuro, Sforzato di Valtellina DOCG, Lombardia)

2003 Nino Negri Le Tense Sassella

Strimlad biff och champinjoner i gräddig dijonsås med tortiglioni och parmesan, samt tomatsallad. Här behövs en vinsyra som skär igenom såsen. Le Tense har både den och mycket mer. Nebbiolo, eller chiavennasca som den kallas i Valtellina, är druvan i detta vin som är den mest bourgognelika nebbiolo vi druckit. Bara ett gäng alper skiljer vinerna åt.

Det är lättare och slankare än barolo och barbaresco, med en doft av hallon, röda vinbär, torkad frukt, gräddkola, lakrits, lite vanilj och en kryddighet som av sandelträ. Vi blir alltid lika glada åt detta superba vin, som har ett vitvins fräschör och ett rödvins aromer. Smaken är slank men intensiv, med en gnutta kärvhet och syror som ger vinet dess längd. Varje gång vi dricker Le Tense vill vi utnämna det till systemets bästa alla kategorier, ifall man tar hänsyn till priset. Nu blir det spännande att jämföra med en fin bourgogne.

2003 Le Tense Sassella Valtellina Superiore (Nino Negri, Chiuro, Valtellina)