Midsommargrillning

RA: Kalifornien, mat & dryck, dessertviner

Kalifornien, mat och dryck, dessertviner (Michel Jamais)



2009 Robert Mondavi Fumé Blanc, Napa Valley 

2009 Kendall-Jackson Vintners Reserve, California

2009 Saintsbury Carneros Chardonnay, Napa Valley


2010 Sandhi Bien Nacido Pinot Noir, Santa Barbara

2009 Hirsch Pinot Noir San Andreas, Sonoma Coast 

2009 Bonterra Cabernet Sauvignon, Mendocino 

2007 Far Niente Cabernet Sauvignon, Napa Valley

2009 Ravenswood Old Vine Zinfandel, Lodi


2010 Domaine Pinson Chablis

2010 Clos Henri Sauvignon Blanc, Marlborough

2008 Freestone Vineyards Fogdog Pinot Noir, Sonoma Coast

2010 Domaine Pierre Gonon Saint-Josèph, Rhône


2009 Alois Kracher Beerenauslese Cuvée, Neusiedlersee (125g)

 2012 Saracco Moscato di Asti, Piemonte  (140 g)

 2007 Château Suduiraut Castelnau de Suduiraut, Sauternes (111 g)

 2007 Château Dereszla Aszù 5 puttonyos, Tokaji (119 g)

 2009 Lenz Moser Trockenbeerenauslese, Neusiedlersee (161 g)

 2008 Weingut Rabl Grüner Veltliner Eiswein, Kamptal  (170 g)

 NV KWV Muscadel Red, Westen Cape (182 g)

 NV KEO Commandaria St. John, Cypern (217 g)

RA: Nebbiolo, Sangiovese m.fl.

121018 Nebbiolo, Sangiovese & andra druvor (Åsa W Karlsson)

2011 Liedholm Barbera d´Asti (Vingruppen, 95 kr)

2009 Aldo Conterno Conca Tre Pile Barbera d'Alba (Vinovativa, 256 kr)

2005 Gaja Dagromis Barolo (Vingruppen, 425 kr)

2010 Barone Pizzini Primitivo di Puglia (Vinovativa, 119 kr)

2010 Barone Ricasoli Chianti (Vingruppen, 89 kr)

2005 Poggio San Polo Brunello di Montalcino (Vingruppen, 474 kr)

2009 Sutter Home Zinfandel, California (Vingruppen, 99 kr)

2008 Ridge Geyserville, Sonoma (Vingruppen, 295 kr )

2011 Fontana Candida Frascati (Philipson & Söderberg, 86 kr)

2010 Francois Lurton Araucano Sauvignon Blanc, Colchagua (Vingruppen, 89 kr)

2011 Barone Pizzini Verdiccio dei Castelli di Jesi Classico Superiore (Vinovativa, 106 kr)

2011 Hermanos Lurton Verdejo, Rueda (Vingruppen, 95 kr)

2009 Bodegas Heredad Cautivo Blanco, Rioja (Sthlm Wineimporters, 110 kr)

2009 Bodegas Riojanas Viña Albina Crianza, Rioja (Vingruppen, 99 kr)

2008 Braida Il Monello Barbera d'Asti (Vingruppen, 109 kr)

2006 Finca Villacreces Ribera del Duero (Vingruppen, 183 kr)

2004 Ridge Geyserville

Psykopatfilmer är inte vårt förstahandsval, men är stilen rätt så kapitulerar vi förstås. Precis en sådan film är "Harry - en vän som vill dig väl" av Dominik Moll. Otäckt bra debut, och klart lagringsduglig - den tål att ses upprepade gånger. Californisk zinfandel är inte heller något vi väljer till vardags, men med rätt stil så faller vi pladask även där. Lite mognadslagring har vi lärt oss gör susen för att fixa till amerikanarna och integrera sötfrukt och alkohol. Terroiristen och filosofen Paul Draper är ju dessutom de eurocentriska nördarnas amerikanska alibi. Vi tussar ihop film och vin med en ung krämig manchego.

2004 Ridge Geyserville får en rak pop'n'pour och utvecklar inom ett ögonblick en stor och helt underbar doft i mature-kuporna. Mognadstoner av muscovado och farin samsas med nyknäckta valnötter och en hel korg full av skogens bär. De amerikanska faten är supersnyggt integrerade med sina läckert rostade toner av kryddlåda, kokos, vanilj och eneträ. En skvätt färskpressad apelsinjuice sätter pricken över i. Smaken är om möjligt ännu bättre: ren hedonism. Livligt apelsinsyrlig, aromtät men slank. Silkigt len, rikt kryddig och alkohol-potent - men paradoxalt nog svalkande och läskande på samma gång. Mineralitet, kallas väl detta. Eftersmaken drar ut på allt det goda en lustfyllt lång stund. Dessutom en perfekt passning med manchegon. Skitbra rentav.

Det känns som om vi haffade den här flaskan mitt i krysset mellan livlig ungdom och full mognadsutveckling, utan skymten av besvärlig medelåldersfas. En strålande uppvisning, där vi blev rikligt belönade för fyra års tålamod - och utvecklingspotentialen inför åtminstone de närmsta fem åren verkar säker, om man lagrar svalt. Påminn oss om att handla mer Geyserville.

ps. Först bloggad här och här. Matnyttig kunskap i ämnet mognande zinfandel gavs vid den här provningen.

3-betygsviner 11 januari

Så var vi igång med trebetygskursen igen. Kvällen ska bjuda på tolv röda, det är allt vi vet.

Flight 1

Blåröd/oxblod, en inte helt klar uppenbarelse. Lätt gräsig körsbärsnos med vanilj, ekfat, lakrits, tjära och te. Spontant en sangiovese på första sniffet, möjligen enklare nebbiolo. Smaken är lättare medelfyllig, örtig och osöt med läskande syra, måttlig kropp och små torra tanniner som liknar svart te. Aromer av svart te hänger också med ut i eftersmaken. Ett litet inslag av ättikssyra noteras. Det tycks vara ett italienskt vin av lite enklare slag, förmodligen av sangiovese och troligen från toscana. Korrekt vinifierat i traditionellt osminkad stil, inte alls oävet att dricka men lite tunt. Förmodad prisklass runt 100-lappen.

2005 Cave de Tain Hermitage

Skandal! Inte någon av tolv provare var någon gång inne på att detta skulle vara en syrah från norra rhône, än mindre en hermitage. Det här kooperativet är notoriskt för sina underpresterande hermitager. Hade det varit en italienare för 120 spänn hade den varit helt ok, nu kan det inte bli annat än dödskallemärkning. Hur kan SB:s inköpare tacka ja till sånt här? TS 94123/339 kr.





Varmt bärig, lätt parfymerad nos med fin sötfrukt av hallon, jordgubbar och lakrits. Några fikon, lite curry-kryddor och väldigt tydlig garrigue med lavendel. Ungt och grenache-dominerat, rätt så komplext. Örtig, fint fruktig smak med frisk syra och rätt gott om tanniner, lite kantiga och kärva. Smaken ger en känsla av svalare år eller läge, alkoholen slår inte igenom heller, även om eftersmaken är kryddig med god värme. Det här är förstås ett grenachedominerat vin från södra rhône, av rätt hög kvalitet. Gigondas eller châteauneuf, troligen det senare eftersom vinet är såpass elegant och rödfruktigt. 2008, lite svalare än 2007?

2007 Domaine Santa Duc Gigondas "Tradition"

Ser man på! Den här nollsjuan har vi missat att testa på grund av vissa "issues" med tidigare årgångar, men det var uppenbarligen ett misstag. Detta är den mest rödfruktiga och minst bullriga unga versionen hittills. Lite oväntat dock med de kantiga tanninerna, men det ordnar sig nog med tiden. Här får man mycket vin för slantarna. SB 2732/189 kr.





Blåröd transparent färg med bebisblå kant. Doften är stor och utåtriktad med svala blåbär och björnbär, violer, salmiakbalkar, Ga-Jols tjärpastiller, lite skokräm och gummi, men ingen störande ek. Syrahdruva, lektion ett a. Smaken är snyggt balanserad, osöt till salt, väldigt läskande med sin svala frukt utan att bli alltför syrlig. Tydlig granit i munnen, ingen märkbar alkohol men bra längd. Utmärkt vin, strax under gränsen till övertydligt i stilen. Syrah från norra rhône förstås, en ovanligt bra skolboks-crozes från svalare år? Domaine de Lises?

2007 Domaine de Monteillet Saint-Joseph "Cuvée de Papy"

Ovanligt bra för en crozes... då är det till Saint-Joseph man ska. TS 94528/295 kr.

Mörk, tät färg. En lättare korkskada skymmer sikten, tyvärr. Mörka körsbär med inslag av russin, tobaksfat, lakrits, kryddor. Allmänt italiensk känsla. Smaken är stram och tuff, med rejält grepp i tanninerna, alltför ungbläckig ännu. Redigt vin med framtidspotential. Tanninrik druva plus rejält med ektanniner i mörkare stil. Ambitiösare nebbiolo på små ekfat? Kanske bandol? Förmodligen riktigt bra utan korkskadan.

2005 Domaine Sarda-Malet Côtes du Roussillon "Terroir Mailloles"

Ambitiöst vin för priset. Kan nog bli riktigt bra med tillräcklig lagring. Vi minns fortfarande årgång 2000 med glädje. TS 94484/260 kr




Färgintensivt blålila, opak med cerise kant. Doft av bärglass med aromer av cassis och blåbär, charmigt som en beaujolais, cab franc eller dolcetto. Tillägg av vanilj, lakrits, malört, kaffe och choklad. Smaken är tätt fruktig och rik på extrakt, med greppiga tanniner och italienska syror. Smått bläckig, men alltför rik på tanniner, ek och alkohol för att vara någon av nämnda viner. Som en överambitiös dolcetto på anabola steroider. Aromerna känns lite pushade av odlade jäststammar. Fasen vet vad detta kan vara. Någon gissar på malbec (malbläck?) och plötsligt trillar intrycken på plats.

2006 Catena Alta Mendoza Malbec

TS 94333/295 kr.





Födelsedagstårta på hallon, jordgubbar och banan. Våt sten och grus. Ingen vidare komplexitet men vanilj, kryddor och lite dill från faten. I smaken är det fruktsötman som sticker ut i balansen. Saftigt, snällt och medhårs i tanniner och citrussyror, en grenachelik känsla men utan garrigue eller direkt eldighet. Spanien eller australien? Alltför sött, ingen höjdare i vår mun. P konstaterar att tårtan är gjord på zinfandel.

2009 Seghesio Sonoma Zinfandel

SB 22562/179 kr.




Flight 2

Varm rubin, mörkt transparent färg. Örter, ek, röda körsbär och jordgubbar, tobak, ceder, vanilj, choklad samt lite spansk gasbinda och lätt volatila toner. Rioja i modernare stil (som Caceres GR) ligger nära till hands efter horisontalen nyligen. I munnen serveras mogna tanniner av hög kvalitet, riktigt bra frukt och fransk ek. Rätt mycket kaffe och lite örtbitterhet. Ett alldeles utmärkt vin som säkert pryder sitt matbord både i år och de närmsta fem.

2004 Finca el Puig Priorat

Här får man mycket vin för pengarna, igen. Tack för det. SB 2737/189 kr.




Tät varm färg, mörkt oxblod, opakt. Animalisk inledning på nosen, plommon/russin/björnbär med körsbärskärnor och en del drag av mycket mogen eller torkad frukt. Lite bittermandel och lätt volatila mörka bärtoner. Modern ekbehandling i form av kaffe och mörk choklad. Smaken är är tätfruktig och rejält extraherad med en avvägd syra som drar iväg rejält i mitten, kanske är den tillsatt? Alla rattar är i maxläge utom möjligen tanninerna, här finns gott om alkohol, en del ekbeska också. Nästan portlikt. Mest liknar det en modern amarone på nya ekfat.

2004 Rijk's Private Cellar Tulbagh Shiraz

Flera instämmer i gissningen, men detta är tyvärr en väldigt tillverkad produkt utan tydlig hemadress. Det snällaste man kan säga är att vinet är fritt från rök och bränd bakelit. Tumme ned hur som helst. TS 94210/219 kr.




Transparent granat/rubin. Massor av kryddig ek på nosen. Ceder, ljust sandelträ, färskt virke. Söta röda bär, blomtoner, nypon och ljus kakao. Smaken är medelfyllig, mjukt silkig och fint syrlig, med lite högre fast ändå balanserad alkohol, ungefär som en cali-pinot. Bra frukt och struktur, lite för mycket tanniner bara. Rent och elegant i uttrycket, skulle möjligen kunna vara en ljus nyzeeländsk syrah. Gott!

2004 Tenuta Sant'Antonio Amarone della Valpolicella "Selezione Antonio Castagnedi"

Här blev vi alla tagna på sängen. Inga gissningar på amarone! Borde platsa i Thomas Ilkjaers kategori "rena och eleganta". Väl mycket ek om man ska vara kritisk. SB 28002/249 kr.




Nästan svart, färgintensivt vin, opakt med röd kant. Doft av sötmogen bärfrukt som cassis och blåbär. Lite mint/eucalyptus och en aning av bränt gummi/bakelit. Förmodligen shiraz... aussie eller sydafrikan? Smaken är fyllig som koncentrerad saft, sötbärig men relativt frisk citrussyra, med en liten grönhet och aning bränd bakelit. Mjuk i munkänslan, men aningen kantig. En lite tillverkad stil, inte helt harmonisk, menändå rätt ok. Gissning: sydafrikansk shiraz, med gardering på australien.

2004 Rijk's Private Cellar Tulbagh Cabernet Sauvignon

En cab! Klart bättre än shirazen från samma producent. TS 94211/219 kr.




Ännu ett nästan svart vin, opakt med lila kant. Ohemula mängder vaniljglass, samt kaffe, choklad, tobak och lakrits. Här var det mycket ek! Mörk, sötfruktig syrahlik frukt med svart oliv och lite skokräm. Smaken är tät och extraherad, men överraskande osöt och välbalanserad. Ingen eldighet står att finna, men vaniljen går igen. Bra, inte för sött, inte för starkt. Intrycket är väldigt proffsigt, sånär som på den myckna vaniljsåsen. Därför landar vi i proffsiga californien, och gissar på syrah.

2007 Niepoort "Morgadio da Calcada" Douro Reserva Tinto

"Douro boys" är också proffsiga, och det är förstås portvinsdruvor i vinet. TS 94450/299 kr.




Doften är söt, mäktig och maffig. Frukten bjuder på mogna björnbär med tillägg av vanilj, kryddnejlika, vitpeppar, mynta/eucalyptus och anis. Smaken mjuk och välbalanserad med riktigt läcker mittfrukt, sötlakrits och citrussyra samt rikligt med choklad. Bläckigt, anmärker någon, men det är inget som stör oss. Avslutningen varm och kryddig, men inte eldig. Balansen är riktigt lyckad, här finns ingen bränna och ingen syrajusterad känsla. Eken är dessutom skickligt inarbetad i smaken. Gott! Att det är en barossa shiraz är förstås ställt utom allt tvivel.

2005 Kaesler Stonehorse Barossa Valley Shiraz

BS 89481/269 kr.



Hmm, kunde man tänka sig en world-wide time-out för ny rostad ek i några år? Så fick vi smaka lite mer på själva vinerna? Nähä, inte det. Ibland blir det väldigt påtagligt hur mycket design och manipulation som pågår i vinerier välden runt...

Lördagskväll på Creutzgatan

BB, BB & BB! Det kan utläsas som boeuf bourgignon, bonnes bouteilles - et bébés. Ettåringen med tefatsögon gör sitt bästa för att dra uppmärksamheten från de vuxnas viner. Den coola nioåringen föredrar macbookens virtuella nöjen framför insnöade vinnördar. För i lördags blev det nektar & glädje för hela slanten...

Kvällens inledande aptitretare ser ut som citronvand, doftar som citronvand och smakar som citronvand. Fast i en specialversion optimerad för vuxna, av de gyllene reflexerna att döma något dyrare än den danska specialiteten. Moussen är mjuk, vi hittar aromer av lemon zest, valnötsskal och mörkt bröd. I munnen får vi en utmognad, rik och drickvänlig smak där syrorna är såpass snälla att det är tveksamt om det kan vara en 96:a. Jättegott, och på något sätt bekant, men vi går bet på att spika vinet.

1996 Bruno Paillard Brut Assemblage (91)

Ikväll är första gången vi upplever Paillards 96:a som fullt mogen. Sist vi träffades drog vi slutsatsen att det behövdes flera års ryggläge, och nu har det i och för sig gått två år, men frågan är om inte olika lagringsförhållanden också spelar in. Nu är lockelsen stor att knäcka en till under jullovet...

Den silvervita, grönskimrande 2008 Zilliken Saarburger Rausch Riesling Kabinett stoltserar med glans och lyster. Här slipper vi de drag av piggelin som präglar en hel del ung mosel, istället får vi gröna äppelskal, vit persika, vita blommor och en mycket ren och elegant mineralton från Rausch jordmån av blåskiffer och diabas.
Smaken balanserar perfekt på sina tre ben: druvsötma, hög äppelsyra och mineralsälta. Ett litet inslag av röd frukt bidrar till den allmänna elegansen. Alkoholen landar som brukligt runt 8,5% och gör vinet ack så lättsamt att dricka. (88-89)



Pilgrimsmusslorna halstras i rikligt med smör och Anders gör ett rätt ambitiöst försök att elda upp sitt vackert nyrenoverade kök med ett dricksglas cognac som bränsle. Som svalt tillbehör kommer den patenterade salladen på krabbkött, mango och färsk koriander. Nästa glas har en återhållsam men utvecklad rieslingdoft av oljepanna och nyputsat silver, med ostronskalsmineraler, återhållsam frukt av vit persika med en fin liten vitblommighet. Sirligt och finessrikt. Smaken är nästan helt torr och väldigt mineraldriven, med en behagligt markerad syra och balanserad alkohol runt de 10-12. Vinet är helt utan tropiskt gulfruktiga drag och fortfarande med en aning av sprits och fräsande bikarbonat i avslutningen. Gissningarna går direkt till rheingau och Breuer, och Anders är dessutom inne på rätt år - 2004. Så länge vinet är kallt beter det sig exakt som det ska, men när det kommer upp i temperatur tappar det stringensen och avslöjar sitt ursprung i form av en liten jordbeska. Några yppigt tropiska pfalzdrag letar man dock förgäves efter i den här svalare årgången. Vi har på känn att även 2008 är ett pfalz-år som vi kommer att gilla för dess fräschör - liksom 2001 och 2004.

2004 J. L. Wolf Forster Jesuitengarten Riesling Spätlese Trocken (90)

När vinet släpptes dominerades intrycken av friska gröna äpplen. De dragen har nästan helt försvunnit och lämnat fältet fritt för mineraltonerna.



Det andra pilgrimsmusselvinet har en fascinerande animalisk-mineralisk doft av nötter, ylle, flintrök, hö och fårkött. De första doftintrycken ger vid handen att det rör sig om en ung chablis grand cru. Även i munnen fascinerar vinet med en kombination av hög druvmognad som inte är det minsta svulstig, hög citrussyra som inte är hård och en storartad kalkstensmineralitet, rena ostronskalen faktiskt. Kombinationen av stenig svalka, gräddigt extrakt och aningen eldighet är högintressant. Några runt bordet noterar en liten bitterhet som kan antyda att alkoholen är högre än den verkar. Ett storartat terroirvin, och gissningen är fortfarande chablis grand cru.

2007 Diatom Huber Vineyard Santa Rita Hills Chardonnay (94)

Greg Brewer är mannen som skruvat ihop denna imponerande chardonnay, gjord på inköpta druvor från utmärkta lägen i Santa Barbara, lagrad på ståltank, med blockerad malolaktisk jäsning. 2760 flaskor producerade. Otroliga 16% alkohol har trollats in i helheten med hjälp av någon okänd magi.



Det första röda bjuder på en jättestor, vidöppen pinotdoft med mängder av intryck: lövbrasa, rönnbär, rödbeta, kryddbod, blodapelsin, fårkött, tomatpuré, gräs, våt mossa och en härlig gödselton. Tomatstjälkar och örter berättar något om årgången. Vinet är, enligt Franko, "sjukt fint i munnen, med röda citrustoner och rönnbär, bredd, värme och generositet". Det kan tyckas vara en motsättning att det står både rondör och slankhet i blocket, men precis så är det. Aromerna fyller ut, syror och mineraler är sköna, en god stjälkighet märks absolut, och fatkryddorna värmer upp den långa avslutningen. Anders spikar årgången till 2004, och gissningarna landar till slut på Cortonkullen. Till vår glädje blir alla väldigt förtjusta i det här vinet. "Ställer min världsbild på ända", utbrister L, som har ett svalt förhållande till röd bourgogne. Enormt bjussigt och tillfredsställande, snudd på 93 pinnar.

2004 Domaine Maillard Beaune 1er Cru Les Grèves (92)

Bourgogne som överpresterar sett till pris och appellation - sånt kan vi inte få nog av. Den här har varit riktigt god redan från start 2006, och enligt vännen Holgers utsago passerades en smärre tunnel förra året. Men ikväll överträffade vinet sig självt.



Nästa röda har en återhållsam, subtil, småhemlig pinotdoft. Grusdammiga mineraler bildar slöjor framför en superseriös rödfrukt i spektrat hallon, röda vinbär och lingon. Elegant infattade fat bidrar med sin pralinkänsla av ljus choklad, nötter, marsipan, och en gnutta körsbärslikör. Den superslanka, ungdomliga smaken uppvisar stor renhet och en silkeslen munkänsla. Syrorna är mjuka men fasta, med vissa likheter till rabarber. Ett galet snyggt vin, här snackar vi enbart elegans och klass - men det är fortfarande alldeles primärt. Gissningarna landar på 2007 och Volnay. När vi berättar att vinet är en nolltvåa, håller endast 12% och kommer från en producent av långsamma viner klipper Franko till med den gamle advokaten Hubert de Montille, numera världsberömd surgubbe tack vare filmen Mondovino. "Un peu acidique!"

2002 Domaine Hubert de Montille Pommard 1er Cru Les Pézerolles (93+)

Oj så gott det är redan nu. En mogen bourgogne blir det om sisådär tio-femton år.



På tallrikarna har vi nu en underbar boeuf bourgignon med gräddig stomp av potatis och jordärtskocka. Det tredje röda har en strålande fruktig och utåtriktad doft, av cassis, slånbär och som det tycks, cabernetdruvor. Gröna drag av tobak, cederträ, en aning skokräm och stall. Fina övertoner av viol och lim. Showiga fat indeed, och den här fruktiga doften känns californisk! Smaken är mjuk men fast, med stora silkiga tanniner och en behagligt eldig avslutning. Visst finns det gröna toner, men balansen är suverän och fällningen i glaset berättar att vinet inte längre är särskilt ungt. Vi gissar på ett bergsläge i californien, kanske Ridge Santa Cruz Mountains från början av decenniet. Men det blev inte många rätt. Druvan är merlot, vi är i bolgheri och vinet är äldre än väntat.

1996 Tenuta dell'Ornellaia Masseto Toscana IGT (93)

Wow, vad häftigt att få prova detta ikonvin för allra första gången. Nittiosexan är inte en av de bästa versionerna enligt expertisen, men ändå en rejäl upplevelse. Lodovico Antinori hade tydligen bra flyt det året, för Ornellaia 96 är ett av de godaste viner vi druckit.



Nästa vin är blårött med en ung, öppen cab-merlotdoft. Färsk, nykrossad frukt likt svarta vinbär och plommon får sällskap av lagerblad, nygarvat läder, bittermandel, tydligt rostade och mörkchokladiga fat och en liten grisnjure. Smaken är modern med direkt attack och bra frukt i mitten, typ 50/50 cabernet-merlot. Något gröna tanniner noteras i den ungt råa frukten, och faten är i tydligaste laget nu. En riktigt god bordeaux och troligen en nollsexa, men väl ung och snudd på för grön i smaken ikväll. Här behövs lite tålamod, saker och ting kommer säkert att bli bättre med tiden.

2006 Château Smith-Haut-Lafitte (91+)

Det känns som att nollfyran var snäppet bättre vid samma tidpunkt i utvecklingen.



Ostbrickan landar på bordet och som vanligt är Wiinjas époisses underbar att äta med sked, till en trio av marmelader. Glaset har en mörkare doft med skogsbär, likörtoner, plommonsylt, bittermandel och grillat. Parfymerade övertoner och lite kirsch. Ljusare stråk av röda vinbär, röda körsbär, mandel, äppelblom och skrattretande tydliga päron. Smaken är rödfruktig, drygt medelfyllig och läskande med bra balans mellan ung frukt, alkohol, tanniner och syror. Smått hedonistisk karaktär, men ändå med stor fräschör. Finfint till ostarna. Gissningsvis en god californier, Geyserville hänger på tungan.

2007 Ridge Geyserville (91)

Ska bli kul att se vart den här årgången tar vägen med tiden. Om man kan låta bli flaskorna förstås.



T & S skickar varma tack till A & L och M & K för en helskön lördagskväll!

Ridge vs. Seghesio

Fram till rätt nyligen, för några år sedan, var bättre zinfandel något vi emellanåt testade på mässor, men av någon anledning alltid hoppade över för egna inköp - kanske för att vi upplevt några smakprov som alltför sötfruktiga, vaniljkladdiga och eldiga - eller kanske på grund av tvillingskapet med Apuliens primitivo, som vi aldrig varit särskilt förtjusta i. Vinet som slutligen ändrade på den saken var 2004 Ridge Geyserville. Plötsligt föll bitarna på plats och vi insåg hur nära det kan vara också mellan norra Italien och Californien, något som gäller båda kvällens vinerier.

Med så pass grunda och begränsade kunskaper i ämnet var det alltså mer än välkommet för oss när Dansk i 08 tog initiativet till den här provningen, ett antal mogna flaskor uthängda som lockbete. Winepunker langade in en lokal och ytterligare att par buteljer och vi andra varsin flaska - nu är det bara att stoppa näsan i glaset. Vi vet i förväg ungefär vilka viner som ingår, och att varje flight är jämspelt - tre spelare från varje lag. Känner vi igen producenterna? Vilka viner är bäst? Och sämst?



FLIGHT 1 - THE YOUNGSTERS

Första glaset har ett tätt och visköst utseende med mognadsnyanser i färgen. Doften är kryddig och rökt med björnbär, marmeladtoner, russin samt fatrostad kokos och lakritskola. Upplevelsen i munnen är häftig och smakintensiv med markerad alkohol - fruktig, extraherad, kärnbitter och tanninrik. Slutar i en lång eftersmak med behaglig chilihetta. Seghesio att döma av högre extraktion och mer alkohol.

Facit: 2004 Seghesio Cortina

Andra glaset är blårött med mer av färgintensitet, men mindre av viskositet än föregående. Doften är lite knuten, mörk och animalisk, smått pälsig och reduktiv med blåbär, tobak och jordtoner. Initialt känns vinet lite platt i munnen eftersom syrorna inte är så livliga, och sedan kickar redigt tuffa tanniner in i slutet och efterlämnar en lite uttorkande känsla. Balansen känns vinglig idag, det här vinet är minst kul i denna flight. Tanninerna pekar på Seghesio.

Facit: 2005 Seghesio Rockpile

Tredje glaset har en ljusare, tunnare saftlikt blåröd uppsyn. Doften är omedelbart tilltalande och intressant med nypon, blomhonung, friska skogsbär, örter och begynnande mognadstoner av tobak och gammal sylt. Smaken går i lättare, läskande stil med en del brända toner, nypon och örter - balanserad, behaglig, aningen tunn och kärv, eftersmak av blygsam medellängd. Redan viss utveckling, växer dock inte i glaset. Detta måste vara Geyserville - den öppna, saftiga, smått barberalika stilen med måttligare alkohol är lätt att känna igen.

Facit: 2005 Ridge Geyserville



Fjärde glaset har en varm, matt blåröd färg. Doften domineras fullständigt av gräddkola - som en coupe vaniljglass med massor av kolasås ringlad ovanpå. Lakritstoner förstärker det fatade intrycket, så pass att vdet är svårt att plocka ut några enskilda fruktaromer. Smaken är stadig och tanninrik, ändå lite gles i mitten. Bra attack i starten i men tyvärr rätt kort i avslutningen. Inte på topp ikväll, varken i doft eller smak. Måste sparas för en bättre integration av fattonerna. Gissningsvis Seghesio, pga de rätt prominenta och aningen kärnbittra tanninerna.

Facit: 2006 Ridge Lytton Springs

Femte glaset har en yngre blåröd färg. Först ut: limtoner som av karlssons och björnklister, därefter en vedig terpentinkänsla - och ser man på: nu frigör sig en riktigt god och lätt parfymerad fruktmix av slånbär, skogsbär, äpplen och apelsin. Doften utvecklas riktigt fint i glaset! Smaken är medelfyllig och läskande med superbt syrafokus som skjuter iväg en pil långt in i eftersmaken. Begahagliga tanniner kickar också in i avslutningen, och här kan man kan suga en god stund på generösa skogsbärsaromer och jordiga mineraltoner. Utan tvekan bästa vinet i denna flight - gissningsvis är det nollfemman av Geyserville?

Facit: 2006 Ridge Geyserville

Sjätte glaset har en frisk, något knuten doft av blåbärsyoughurt: mjölksyror, blåbär, fatvanilj och en allmän känsla av barrskog med blåbärsris. Smaken är alldeles ung, tät, god och koncentrerad med fint balanserad kärnbitterhet. På egen hand känns det aningen eldigt och bråkigt fortfarande, men till en utegrillad köttbit sitter det nog helt rätt redan i sommar. Riktigt bra! Lytton nollsex?

Facit: 2007 Seghesio Sonoma County



FLIGHT 2 - THE OLD FOLKS

Sjunde glaset doftar som en renfruktig, harmonisk skogsbärssmoothie av hallon och blåbär utan ett enda störande drag. Övertoner av violer, anis, blåbärsris och örter - detta är mycket gott att sniffa på. Smaken har intensiv attack, harmonisk mittsmak med lagom tuffa tanniner. Det är först i slutet som smaken känns lite stum och tanninerna och kärnbitterheten tar över i balansen. Seghesio?

Facit: 2002 Seghesio Home Ranch

Åttonde glaset drar åt brunrött och ser relativt moget ut. Här bjuds ljusare aromer av jordgubbskompott med hallonkola, nypon - allt emot en fond av brända, mörka undertoner, som farin, tobak och jord. Gott! Smaken har bra intensitet och längd med mörkchokladiga tanniner och en örtig karaktär av mynta och eucalyptus. En jordton finns också, och något som känns lite fishy - kan det vara en strimma av smygkork? En känsla av mynta och liniment minglar kvar i eftersmaken.

Facit: 2002 Seghesio Sonoma County

Nionde glaset öppnar med en lite vedig doft som snart ger efter för fina aromer av kokta jordgubbar, hallon, kakao och tobak. Blommiga övertoner, en charmig nos som växer fint med tid. I munnen är vinet som en chokladpralin med fyllning av jordgubbe i likör - rena Anthon Berg-känslan. En varm, lång smak som är verkligt läcker och njutbar. Detta är andra flightens bästa vin i vår smak och kommer nog från Ridge.

Facit: 2002 Ridge Geyserville



Tionde glaset börjar med lite unkna toner åt sten och insjöhållet. Breddar ut med mörka skogsbär och violer i en mycket god och tydligt mineralisk doft. I munnen reagerar vi på väl mycket fatlakrits och en tydlig kärnbitterhet med mörkchokladiga tanniner som tar över showen i slutet. Wow, detta vin packar rejält med power, kanske mest ikväll. Favoriten för hela sju provare, men vi föredrar utan minsta tvekan föregående vin. Seghesio!

Facit: 2002 Seghesio Old Vine

Elfte glaset doftar av choklad, fikon och blommor. Komplexitet av köttbuljong och tomatpuré. Ett mycket behagligt vin att dricka med lätta tanniner, friska syror och gott om aromer i en chokladig munkänsla. Den läskande stilen känns typisk för Ridge.

Facit: 2001 Ridge Lytton Springs

Tolfte glaset har en mycket utvecklad, ljusare brunröd färg. Doften är verkligt komplex och rena fröjden att dofta på för en gamlavärldenkramare: gödselstack, sous-bois, cederträ, tobak och jord. Väldigt klassisk och stilfull likt en mogen bordeaux - det enda felet är att doften inte växer. Smaken är precis lagom örtig, fullt utmognad, med nedsmälta tanniner och glesnande frukt som så sakteliga är på väg att torka ut och falla ihop. Mycket harmoniskt, njutbart och vackert. Hatten av för den gamle och lämna plats på bussen - måtte han inte behöva tävla med de medelålders kraftkarlarna!

Facit: 1994 Ridge Lytton Springs



Slutsatser: de här vinerna mognar väldigt fint! Högre klass i andra flighten, där blev det riktigt svårt att plocka ut sämsta vin. Till Frankofilens avslutande ostbricka visade vinerna vad de också kan användas till ute i verkliga livet: enkel, sinnlig njutning utan flaskbottnade glasögon. Tack, alla!

ps. Mer att läsa här och här.

2006 Ridge Geyserville

Det är något särskilt med Ridge Vineyards. Företaget är rena våtdrömmen för ursprungsdyrkande vinnördar. Här finns en rik flora av information att plugga in: olika vingårdar, separat vinifierade, olika druvblandningar och procentandelar, urgamla stockar och relativt unga, hektarandelar och åldersangivelser.

Ett 122 år gammalt vineri är nog det närmaste man kommer historia, när det gäller vin i USA. Flaggskeppsvinet Monte Bello är legendariskt sedan Stephen Spurriers Parisprovning 1976. Med sin filosofiska skolning och sina många visdomsord om vin är den nu 72-årige Paul Draper ungefär lika legendarisk. Han föredrar att kalla sig vinodlare, inte vinmakare - och förutom bordeauxblandningar har terroirdriven old vine zinfandel och carignane blivit hans specialitet.

Är man det minsta orolig för att få övermogna California-russin i glaset så är det hit man ska vända sig. Här strävar man efter balans med samma besatthet som riddarna sökte efter Graal. Att resultaten likväl verkar programmerade att styra direkt mot lustcentrum skadar förstås inte. Den som vill kan alltså lugnt hoppa över alla närsynta fakta och gå rakt på njutningen. Och till sist, i ett Kalifornien där det verkligen inte saknas överprisade viner ligger Ridge år efter år kvar på en resonabel nivå. Det är hederligt.

2006 Ridge Geyserville är ett av tre viner som släpptes i december. Druvorna är 70% zinfandel, 18% carignane, 10% petite sirah och 2% mataro (mourvèdre). Vi satsar på en spontanistisk och oförberedd pop'n'pour. Den blåröda vinet har en doft som öppnar upp förvånansvärt snabbt: köttig och fatkryddig med mandel, körsbär, söta björnbär, menthol, choklad och kaffe. Trevlig, men inte fantastisk. När vi återkommer till vinet två dagar senare har doften blivit avsevärt rikare. Mmm!

Smaken är charmigt saftig, balanserat sötfruktig med karaktär av fruktpastill på ljusa björnbär, och klassiska körsbärsnickel. Här finns en fin kryddighet som planar ut i form av en pepparkaka i eftersmaken. Alkoholen sitter helt rätt i smaken, saftigheten är det som leder. Lättsam, lustfylld drickbarhet är vad som bjuds. Dag ett kan vi ändå inte låta bli att tycka att vinet är aningen lättviktigt för priset. Vi saknar det klockrena syrafokus och den intensitet vi minns från nollfyran. Men efter två dygn har det minsann hänt grejer. Vinet vann enormt på luftningen, nu finns det bättre bett och fylligare kropp, den saknade intensiteten är på plats och vinet försvarar till slut sitt goda rykte utan större problem. Slutsatsen blir att några års lagring bör ge god utdelning.

ps. Den som är intresserad av ekologiskt tänkande kollar in det nya vineriet i Lytton Springs. Om sina odlingar berättar Draper 2007: "We've moved slowly, initially, to an approach called sustainable agriculture, which is very broad, but at least it's on track. But from this year we've decided to set biodynamic certification as the goal. We may never achieve it, but without that focus, we are never going to move as far or as swiftly as we will if we have that aim".

pps. Varför inte göra ett besök på det ursprungliga vineriet i Santa Cruz Mountains? Grymt läsvärd post av Frankofilen i högform.

2006 Ridge Geyserville (Ridge Vineyards, Lytton Springs Winery, Healdsburg, Sonoma County)

2004 Ridge Geyserville

Repris - det här vinet var så gott att vi fick omedelbar mersmak. Varför är det så gott då? Här är det inte doften som gett oss den största behållningen, även om den är gott kryddig och mandelmassigt lovande. Nej, det är smaken som är huvudsaken, perfekt balanserad på tre ben: sensationellt hög syra för ett amerikanskt vin, med riktigt bra zzing. Detta intensifierar nästa beståndsdel, skogsbärsfrukten, som liknar den intensiva hallonreduktion man gärna tar till en kladdig chokladkaka. Slutligen alkoholen, som tar syran och frukten vidare till en lång eftersmak. Konststycket är att man lyckats behålla fräschören, att syltigheten inte blir kletig och att eldigheten inte blir tung. Vilken balans!

2004 Ridge Geyserville (Ridge Vineyards, Sonoma County, California)

2004 Ridge Geyserville

A meditation wine! Underbart - det trotsar alla våra fördomar om zinfandel. Ok, lite carignan och petit sirah finns också med i det exemplariska vinmakandet. Doften är mättad av nypon, skogsbärssylt, ingefära, kryddnejlika, kanel. Smaken är helt sensationell, explosivt läcker, slank men generös med drag av sylt och kryddor. Eftersmaken lång och driven av söt frukt och alkohol. Vinet är redan väl balanserat, och hur gott som helst att dricka för sig självt. Varken ost eller choklad är till vinets fördel. Bäst att bara att njuta som det är, i huvudrollen. Och ännu bättre lär det bli med tiden.

2004 Ridge Geyserville (Ridge Vineyards, Sonoma County, California)