söndag, januari 11, 2009

2006 Ridge Geyserville



Det är något särskilt med Ridge Vineyards. Företaget är rena våtdrömmen för ursprungsdyrkande vinnördar. Här finns en rik flora av information att plugga in: olika vingårdar, separat vinifierade, olika druvblandningar och procentandelar, urgamla stockar och relativt unga, hektarandelar och åldersangivelser.

Ett 122 år gammalt vineri är nog det närmaste man kommer historia, när det gäller vin i USA. Flaggskeppsvinet Monte Bello är legendariskt sedan Stephen Spurriers Parisprovning 1976. Med sin filosofiska skolning och sina många visdomsord om vin är den nu 72-årige Paul Draper ungefär lika legendarisk. Han föredrar att kalla sig vinodlare, inte vinmakare - och förutom bordeauxblandningar har terroirdriven old vine zinfandel och carignane blivit hans specialitet.

Är man det minsta orolig för att få övermogna California-russin i glaset så är det hit man ska vända sig. Här strävar man efter balans med samma besatthet som riddarna sökte efter Graal. Att resultaten likväl verkar programmerade att styra direkt mot lustcentrum skadar förstås inte. Den som vill kan alltså lugnt hoppa över alla närsynta fakta och gå rakt på njutningen. Och till sist, i ett Kalifornien där det verkligen inte saknas överprisade viner ligger Ridge år efter år kvar på en resonabel nivå. Det är hederligt.

2006 Ridge Geyserville är ett av tre viner som släpptes i december. Druvorna är 70% zinfandel, 18% carignane, 10% petite sirah och 2% mataro (mourvèdre). Vi satsar på en spontanistisk och oförberedd pop'n'pour. Den blåröda vinet har en doft som öppnar upp förvånansvärt snabbt: köttig och fatkryddig med mandel, körsbär, söta björnbär, menthol, choklad och kaffe. Trevlig, men inte fantastisk. När vi återkommer till vinet två dagar senare har doften blivit avsevärt rikare. Mmm!

Smaken är charmigt saftig, balanserat sötfruktig med karaktär av fruktpastill på ljusa björnbär, och klassiska körsbärsnickel. Här finns en fin kryddighet som planar ut i form av en pepparkaka i eftersmaken. Alkoholen sitter helt rätt i smaken, saftigheten är det som leder. Lättsam, lustfylld drickbarhet är vad som bjuds. Dag ett kan vi ändå inte låta bli att tycka att vinet är aningen lättviktigt för priset. Vi saknar det klockrena syrafokus och den intensitet vi minns från nollfyran. Men efter två dygn har det minsann hänt grejer. Vinet vann enormt på luftningen, nu finns det bättre bett och fylligare kropp, den saknade intensiteten är på plats och vinet försvarar till slut sitt goda rykte utan större problem. Slutsatsen blir att några års lagring bör ge god utdelning.

ps. Den som är intresserad av ekologiskt tänkande kollar in det nya vineriet i Lytton Springs. Om sina odlingar berättar Draper 2007: "We've moved slowly, initially, to an approach called sustainable agriculture, which is very broad, but at least it's on track. But from this year we've decided to set biodynamic certification as the goal. We may never achieve it, but without that focus, we are never going to move as far or as swiftly as we will if we have that aim".

pps. Varför inte göra ett besök på det ursprungliga vineriet i Santa Cruz Mountains? Grymt läsvärd post av Frankofilen i högform.

2006 Ridge Geyserville (Ridge Vineyards, Lytton Springs Winery, Healdsburg, Sonoma County)

15 kommentarer:

JW sa...

Det här låter bra och måste provas - efter ordentlig luftning. Tack för rapporten.
Läser för övrigt kapitlet "The art and craft of Wine" av Andrew Jefford och Paul Draper i boken Questions of taste - The Philosophy of Wine vilket även inspirerar till provning av Ridges viner.

Finare Vinare sa...

Läsvärd bok, men Drapers slutkapitel är nog det bästa - späckat med klokheter. Citatet kommer därifrån.
Låt oss veta vad du tyckte om nollsexan, JW!

OBS: det var 48 timmars luftning!

Magnus Reuterdahl sa...

Kul att höra att 2006:an håller måttet, att vinet behöver mycket syre har jag också märkt minst ett par-tre timmar men gärna mer.

Magnus Reuterdahl

PerW sa...

Min första kontakt med Ridge var Zin Glen Ellen 1980. Det gjordes bara några år, och höll 15,5%. Mycket, på den tiden. Sedan har Paso Robles, York Creek med flera passerat och lämnat starka minnen efter sig. Kärleken till Ridge har ett kvartssekel på nacken och är evig!

Men den ständiga, obesvarade frågan är ändå - Lytton Springs (köttig, sinnlig, levande) eller Geyserville (fokuserad, sensuell, raffinerad)?

Varför inte rösta på:
http://www.doodle.com/aprduf3cbnnu3kwp

Johan sa...

Gjorde också en pnp nu på kvällen. Bättre än jag hade förväntat mig, fin balans men inte så Zinfandel-typisk tycker jag. Ska spara en svätt och prova imorgon kväll.

anders wennerstrand sa...

Tack för läsningen. Jag smakade på den här i fjol utan att skriva och håller med om det mesta; framför allt om att det är lite anonymt för en Geyserville i dag och att det som vanligt behöver glömmas bort ett tag för att bli sig självt. Och Draper i allmänhet har vi väl alltid varit överens om.

Per, läckert att det faktiskt går att rösta... Fast jag fick inte länken att funka, så jag vet inte vem som leder. Jag är förtjust i båda, men föredrar lite stramare Geyserville om jag tvingas välja.

Finare Vinare sa...

Anders - lustigt att du säger "anonymt", det är precis det ord S använde under den första kvarten, dag ett.
Betydligt mer positiva utrop kom dag tre...

Per - vi har lagt vår röst! Elegans, fokus och syror, tack!

Frankofilen sa...

Mina smakprov av det här vinet var från ganska nyöppnade flaskor. Bra, men levde knappt upp till prislappen var mitt intryck. Kul att höra att så mycket bra saker händer med luftning (som förväntat).

Men vad är det för Cuvée Suèdoise Vinunic har tagit hit? Både på Ridges hemsida, i de amerikanska recensionerna och på de flaskor jag sett med egna ögon på plats anges druvblandningen innehålla 70% Zinfandel och 2% Mataro. På flaskorna jag köpt här hemma är mataron ersatt med en extra skvätt zin...

Är det här vad som blev över när de bästa faten var slut?
- Paul, vi har slut på mataro.
- Äh krama ur några extra flaskor till svenskarna, ta vad ni har.
;-)

Anonym sa...

Drack Ridge Lytton Springs 1993 för en dryg månad sedan, helblint med gänget. Zinfandel ca 85%, 8% Syrah, 3% Cardignan, 2% Alicante ?.
Det här blir ju fel men någonting ditåt. Jag blev förvånad att vinet höll ihop så pass bra men det hade den här portvinsdoften och intorkad frukt som jag personligen inte är så förtjust i. Vinet var dock bra och för 250 kr vid inköpstillfället var det värt sina pengar. Personligen gissade jag på en äldre spanjor, intorkad frukt,etc. Jag har inte provat ert vin men det låter ju intressant även om jag inte är någon stor beundrare av Zinfandel baserade viner.

Claes sa...

Årgången 2006 måste vara speciell. Jag har provat såväl Lytton Springs som Geyserville under december. Till saken hör att jag är en stor tillbedjare av båda dessa viner. Extremt fruktiga men med exemplarisk balans som unga och en fantastisk potential som bör väntas ut under 5-6 år för att sedan njutas under lång tid.

Lytton Springs provades först. Rejäl besvikelse. Inte någon yppig frukt att hitta och en smak som i princip vilken Zin som helst.

Geyserville några dagar senare. Inte mycket mer men dock lite öppnare än LS. Framstog i vilket fall som betydligt mer Ridge-typisk än LS. Trots det klingar anonym som beskrivning helt rätt.

Har aldrig uppfattat unga RidgeZins som i behov av någon luftning tidigare, men era erfarenheter och sannolikt mina egna säger att så här är fallet denna årgång.

Man undrar vad månde bliva av detta (dessa) vin(er). Skapar detta längre liv eller kortare än vanligt?

Har testat upp till 15 år gamla Geyserville och Lytton Springs tidigare. Värda att vänta på!

Anonym sa...

Hej Claes !
Vad anser du är "gränsen" för lagring av Lytton Springs för ett bra år. Jag var trots allt imponerad av vad 1993:an bjöd upp till även om jag inte är någon Zin-freak. Jag har de aldrig gissat på Zinfandel på detta vin men och andra sidan har jag mycket begränsade erfarenheter av äldre Zin. Jag har tyvärr druckit för många dåliga och det kan bero på min egen okunnighet gällande denna druvsort och producenter. Tyvärr är producenterna i Svedala på SB tämligen få.

PerW sa...

Lytton Springs från mitten av 80-talet, inklusive 1987 (från saligen avsomnade Lytton Springs Winery)är fortfarande underbara.

Claes sa...

Anonym, jag har ingen säker uppfattning om hur gamla de kan bli med charmen i behåll. Men både Lytton Spring och Geyserville från slutet på 80-talet var på topp för 5-6 år sedan. Sedan dess har jag inte druckit någon med mer än 6-7 års ålder.

Johan sa...

Jag avslutade precis den flaska som jag öppnade för 5 dagar sedan och den var klart godast idag. Riktigt riktigt trevlig!

Finare Vinare sa...

Men det var väl goda nyheter! Det ante oss...