Giro d'Italia med Munskänkarna

I måndags rullade vi hela stöveln runt på två och en halv timme. 140 italien-fans hade hörsammat kallelsen att prova 12 viner från 12 olika regioner - det blev 108 korkar att dra, lika många flaskor att kolla av och 1680 glas att skänka upp. Det enda raka i det läget, det är att bjuda in en vän att gästblogga. Alltså välkommen, Henrik! Startfältet och deletapperna lyder som följer:

TRENTINO
2006 Riserva del Fondatore Edmund Mach Trento DOC (Istituto Agrario San Michele all’Adige) 250 kr

LOMBARDIA
2003 Franciacorta Brut Millesimato DOCG (Azienda Agricola Castelveder) 215 kr

TOSCANA
2006 Montevertine Toscana IGT (Azienda Agricola Montevertine) 395 kr/magnum

CALABRIA
2005 Ronco dei Quattroventi Ciró Riserva DOCG (Fattoria San Francesco) 135 kr

SICILIA
2001 Calabretta Etna Rosso DOC (Azienda Vinicola Calabretta) 135 kr

PIEMONTE
2004 Vigneto Prapò Barolo Riserva DOCG (Azienda Agricola Schiavenza) 315 kr

BASILICATA
2004 Vigna Caselle Aglianico del Vulture Riserva DOC (Casa Vinicola d'Angelo) 109 kr

MARCHE
2008 Barricadiero Marche IGT (Vini Aurora) 179 kr

PUGLIA
2007 Morella Old Vines Primitivo Puglia IGT (Azienda Agricola Morella) 250 kr

VENETO
2004 Marta Galli Amarone della Valpolicella Classico DOC (Azienda Agricola Le Ragose) 350 kr

SARDEGNA
1987 Vernaccia di Oristano Riserva DOCG (Attilio Contini)
135 kr/50 cl

EMILIA-ROMAGNA
2007 Arrocco Albana di Romagna Passito DOCG (Fattoria Zerbina) 175 kr/50 cl

Cyklist Henrik har ordet:

"Trots en djup kärlek till Italien har jag bara prövat ett eget Tour de France i miniformat – en gång i Provence och en gång i Bretagne. Så, hur ska man kunna motstå chansen till ett Giro d’Italia, ett Giro som inträffar en vanlig måndag när man inte ens behöver sätta rumpan på en cykelsadel? Allora, låt oss gå till Näringslivets hus där Munskänkarna ställde upp ett dussin italienska viner från lika många regioner.

Det börjar bubbligt, med två glas. Det första är ljust och ger ett allmänt ungt intryck. Men det är rätt växel ilagd på nosen med citrus åt citronhållet och en rejäl dos mineraler som i alla fall varit i närheten av något slags hav, det finns också något svavelliknande och en aning blomstjälk. Moussen är gräddig med liten touch av goda äpplen, syrorna svischar till och det är riktigt elegant – överraskande bra, klottrar jag ner. Med lite luft kommer ganska ljuvliga blommor som lirar fint med citrusen, äpplena och mineralen. Det här skulle utan tvivel kunna ta mig på en cykeltur till Champagne om någon serverade mig helblint. 2006 Riserva del Fondatore Mach slår ganska enkelt 2003 Castelveder Franciacorta i spurten. Franciacortan är mörkare, gulare i färgen - mogen - och har trevliga nötter och nougat på nosen, tillsammans med lite sherrytonad oxidation. Men i munnen är det inte särskilt harmoniskt, och det ringer en lakrisal gummi-ton och bitterhet mot slutet. Är felet helt enkelt bara årgång 2003?

Första röda duellen blir jämnare. Nu är färgen är tämligen mörkt röd i glaset. Doften är aningen reduktiv, väldigt blommig, frukten är cassis/viol ripplad med röda bär och örter. Även en gnutta stall ger sig tillkänna. Smaken är slank men mäktig och följer spåret med cassis som brottas framgångsrikt med röda bär som krossats med sten. Örterna är alldeles ljuvliga, syrorna vittnar om en tur jag tagit förut, en tur uppför Toscanas backar ända upp till svalvuxen högklassig sangiovese. Tanninstrukturen är där, örterna går mot lakrits och med lite luft kommer alldeles underbara blommor på nosen. Montevertine har massor att komma med även i vintage 2006. Den här gången kommer det från magnumflaska och jag skulle lagra ett par år till. 2006 Montevertine glider i mål utan händer på styret före 2005 Ronco dei Quattroventi från Kalabrien. Ändå, denna Ciró gör mycket för mig som suttit på torget i staden Tropea och utforskat vad druvan gaglioppo är (samma här, det var visst 97:an, reds anm ;-) Cirón har trots allt en hel del gemensamt med Montevertine och liknar i brist på bättre liknelser en rustik och gammaldags – men bra! – chianti classico. Den har tanniner, fat, viol/cassis, fina mineraler och en coolt skitig känsla. Gott!"

"Glas fem vrålar: You can’t fake the funk! Här är det mörk frukt making peace and love med ädla blommor, här finns en viss volatilitet och lite maraschino-toner. Riktigt snyggt skitig doft med rejäla körsbär som motsägelsefullt ändå ger lite burgundisk känsla. I munnen är det slankt, men absolut inte kraftlöst. Här finns en rejäl orientbasar med kryddor plus lite dynga och de fint mogna körsbären förstärks av en grymt fin mineralitet. Och så får syrorna det hela att ringa länge, ungefär som om Carlos Santana håller en och samma ton i en evighet. Jag har ingen aning om hur ett hippie-vin kan vara elegant, men det här glaset klarar balansgången efter lång träning på vulkanens rand.
2001 Calabretta Etna Rosso vinner grenen "dricka i dag" med lätthet, men 2004 Barolo Prapó Riserva kräver revansch om fem-tio år. Prapó är mycket mörkare och luktar ädel men knuten nebbiolo lång väg. Markörerna är på plats (rönnbär, en diskret brettighet, läder, viol, en dammig grusväg, en gnutta lakrisal-tjära, lite peppar och en bestämd tanninstruktur). Här behövs bara tid att vila sig i form så lär den klättra uppför Etna som Pantani på Epo för ett revanschmöte."

"Glas sju är mörkt med ljusnande kanter i glasen. Rätt blygt på nosen, men lite snurr på glaset lockar det fram läder, jord, tobak, mörk frukt och örter/lakrits. Men det är i munnen kedjan hoppar till och lägger i tians växel. Ett rejält ryck av mörk frukt typ plombär/övermogen cassis, aningen russin/torkad frukt, apelsinsyror, basarkryddor och en känsla av undervegetation. Kvällens överraskning av det positiva slaget – för 109 pix! 2004 Vigna Caselle Riserva knockar 2008 Barricadiero ganska obekymrat. Då är Barricadieron ändå alldeles utmärkt - bara lite väl ung. Annars har den stallet, äppelsyrorna, cassisen, lädret och inte minst tanninstrukturen för att vilja kräva revansch om några år."

"Nästa duell är något för gottegrisarna, trots att vi inte nått fram till de två vita sötingarna än. Kardemumma inlagd i sprit är mitt första intryck av det ena glaset. I det andra handlar det om ingefära. Båda vinerna är rätt duktigt volatila, men 2004 Marta Galli Amarone - den med kardemumman - bjuder också på en mängd torkad frukt, läder, malört och ett löfte om munfyllnad. Jorå, smaken bekräftar att här är spisen öppen, varm och inbjudande. Smaken är som doften fast nu tillkommer lite fin, mörk choklad. Det här behöver också sin ost – och några år till på rygg. Inte riktigt mitt glas, men den vinner ändå enkelt över 2007 Morella Old Vines Primitivo som har ingefäran vid styrstången. Morella bjuder också på klockren björnbärssylt, stekta äpplen i kanel och en ton av mint. Jag blir inte sugen på mer."

"Till sist, låt oss tala om blommor och bin. Jo, 2007 Arrocco Passito får mig att tänka på sådant, för här stiger det honung ur glaset, vackra blommor och en riktigt häftig citrusbensin. Här finns också persikor, aprikoser, citrusskal i en stil som påminner om en sauternes, men också friska syror som stagar upp. Det tävlar väl knappast i samma division som tungviktarna i Sauternes, men det här gillar jag stenhårt. Sannolikt ett skitkul fälleben i en blindprovning. Zerbinas Arrocco vinner ganska obesvärat i min mun över Attilio Contini, men hans mogna och nästan torra Vernaccia Riserva är också riktigt fin. Här dominerar nötter (valnöt, hasselnöt), men det finns en fatoxiderad och knäckig ton, citrusskal, mineral och gott om torkad frukt. Det som gör att den inte når upp till Arrocon är att syrorna är aningen låga.

Nog krävs det lite sittfläsk och viss spänst i gommen för att klara ett Giro, men jag hänger lätt på när det är dags igen."


Rubb som stubb kommer från Carlo Merolli, romare och cyklist.

Kalabriens bästa viner

Kalabrien är landskapet vars viner ytterst sällan får tre glas i Gambero Rosso. Man får hålla till godo med en välvillig klapp på huvudet och några rader om att det har noterats att regionen minsann gör framsteg. Men för tvåtusen år sedan var läget annorlunda. Grekerna kallade området oenotria tellus (vinlandet) och grundlade betydande vinodlingskolonier.

Vi är dock framförallt här för sol, bad och bilturer, men måste förstås ändå undersöka hurdana viner denna tillbakalutade landsända kan bjuda på. Librandi är Kalabriens största aktör med totalt 260 hektar vinodlingar. Det är också den enda producenten härifrån vars viner synts till på Systembolaget. Man har sitt vineri på ostkusten i Cirò Marina, norr om Crotone.

2004 Asylia odlas i DOC Melissa och är gjort på druvor av den lokala sorten gaglioppo som i detta vin inte ens sett skymten av trä. Lustigt nog är färgen på det unga vinet ljust rödbrun, med transparens. Vi möts av en blommig doft med varm nyponlik frukt och kryddighet som påminner om kanel. Smaken lämnar en lätt och rätt frisk känsla i munnen. Fint drickbarhet, smått elegant, alls inget rödtjut. Bra sommarvin. Lite som Kalabriens svar på pinot noir. (€5,50-€6,50)

Duca Sanfelice är den storsäljande riservan här nere - den finns överallt till ganska måttligt butikspris. Den aktuella årgången är 2001 och vinet är gjort på 100% gaglioppo. Det här är ett välgjort måltidsvin som framförallt passar till kött. Färgen är mörkt rubinröd och smaken har en varm men ändå stram karaktär med oregano, mörka körsbär, torkad frukt, earl grey och lite brända tobakslika drag. Viss strävhet i strukturen och medelfyllig kropp. (€7,50-€9,50)

2001 Gravello är Librandis flagskepp eller "super-calabrese" från IGT Val di neto: 60% gaglioppo och 40% cabernet på nya barriques ger ett muskulöst och kryddigt vin med plommonfrukt, fatlakrits, tobak och vanilj. Smak och doft går hand i hand och vinet är väl balanserat, elegant, sammetslikt och aningen syltigt men med måttliga 13,5%. Olika årgångar från 1999 till 2003 finns att få tag på. (€16-24)

2003 Le Passule är en söt vit passito gjord på den lokala druvan mantonico. Klasarna lufttorkades i två veckor, och vinet låg på barrique i tio månader. Det har en läcker doft och frisk söt smak med honung, aprikoser, citronskal, citrusmarmelad, russin, fikon och vanilj. Librandi marknadsför det som "vino di meditazione". (€15/50 cl)

En bra liten vinbutik i Tropea förser oss med nästa vin: en mogen 1997 Lamezia Riserva som belönats med Due Bicchieri. Lento heter den familjeägda egendomen i sydsluttningarna norr om flygplatsen i Lamezia Terme. Man odlar vin på ungefär 70 hektar. Detta vin handlar helt om intressant mognad och tertiära aromer. Färgen är ljust rödbrun. Det är riktigt gott och drickvänligt, läderaktigt med vacker torkad frukt och lite sprött åldrat med måttlig alkohol, uppmjukade tanniner och aningen låga syror. (€18)

Närmaste konkurrenten till Lento i Lamezia Terme heter Cantine Statti och odlar 50 ha. De ligger bakom 2001 Cauro - en barriquelagrad blandning av magliocco, gaglioppo och cabernet sauvignon. Vinet är tätt rubinrött i färgen. Doften domineras av körsbär och mörk choklad. Smaken är drygt medelfyllig, hyfsat tät, välbalanserad men rätt tanninrik. (€16)

Fattoria San Francescos riserva - 2001 Ronco dei Quattroventi  - är nog det bästa vinet vi dricker i Kalabrien (om vi räknar bort Lisinis Rosso di Montalcino, som känns lite som att komma hem). Det är ett kraftfullt, koncentrerat, fylligt och snyggt fatbehandlat vin som påminner om modern chianti riserva eller riktigt bra riserva från Abruzzo. Typiska körsbär i likör, kryddnejlika, mörk choklad, vanilj och snygg fatkaraktär. Som en smäck till fin rostbiff i skivor från lokala slaktaren vid vägen. (€20)

Flera vinhandlare vi talade med nämnde Odoardi som Kalabriens bästa producent. Vi fick tyvärr aldrig tillfälle att testa deras viner. Lycka till med det om ni reser till Kalabrien!

2004 Asylia Rosso Melissa DOC (Librandi, Cirò Marina)

2001 Duca Sanfelice Ciró Rosso Riserva DOC (Librandi, Cirò Marina)

2001 Gravello IGT Val di Neto Rosso Gaglioppo, Cabernet (Librandi, Cirò Marina)

2003 Le Passule Passito (Librandi, Cirò Marina)

2001 Pellaro (Azienda Vinicola Malaspina, Melito Porto Salvo)

2001 Pallizzi (Azienda Vinicola Malaspina, Melito Porto Salvo)

1997 Lamezia Rosso Riserva (Lento, Lamezia Terme)

2001 Ronco dei Quattroventi Cirò Riserva (Fattoria San Francesco, Cirò)

2001 Cauro (Cantine Statti, Lamezia Terme)