Öppet hus hos Bristly

Gabriel och Paula ställde upp dörrarna på vid gavel under hela tisdagen. Vi såg till att vara tidigt på plats för att undvika att behöva trängas i parets fina tasting-room, som dock inte är så särskilt stort. Solsken, fågelkvitter och en lagom sval bris från Värtan som fläktade genom rummet. Och en massa intressanta viner. Sämre kan man ha det.

Hittills har det fattats champagner i Bristly-portföljen, men nu finns det en. Pierre Moncuit håller hus i grand cru-byn Le Mesnil och gör följaktligen blanc de blancs. Richard Juhlin har tidigare varit rätt skeptisk till den här producenten, men i sin senaste bok är han inte längre det. Både Julle och Moncuit gjorde rätt i att revidera sig, tycker vi - för det här är riktigt bra. Doften är öppen och uttrycksfull med toner av nybakt brioche, ljus citrusfrukt, kritiga mineraler och en liten nötighet. Smaken torr (uppskattningsvis sex gram dosage), rensande och precis så snygg som en apéritif skall vara, och kritigheten bör sitta fint med ett ostron eller två. Klockar in strax under trehundringen och hävdar sig bra i den klassen. Dricks gärna igen.

Det finns inte särskilt många vita för tillfället, eftersom man har släppt Rudi Pichler (Wachau) och Markus Berres (Mosel). Toppriesling har tydligen väldigt svårt för att lämna butiks- och lagerhyllorna, fråga oss inte varför. Frågan är bara om sydfranska vitviner är mer lättsålda? 

Vi smakar på en nyinkommen roussanne från Château de Nages, som levererar rikligt med citrusfrukt med liten gummiton för 129 spänn. Klart enastående är dock Domaine Saint-Préferts vita elva (älva?) som har en skitläcker doft med massor av våt sten samt vit päron- och persikofrukt av mestadels clairette. Friskt och generöst, faten är diskret infogade och ingen eldighet står att finna. Gott som tusan.

Uppe bland de röda bourgognerna styr vi rakt på 2009 Gevrey-Chambertin Villages by Olivier Bernstein, som fått det passande ordet by på etiketten. Ibland har man tur. Nosen är stor och fruktig med gott om söta rödkörsbär, något vingummi, en skvätt hallonredux och rökiga fattoner. Smaken tät och fruktig med bra tanniner och liten beska. Visst kostar det en slant (449 kr i BS) men det ger också mer tillbaks än många byviner.

I fredags hade vi lyckan att få dricka den fullkomligt magiska och 100% silkeslena 2009 Chambertin-Clos de Bèze Vieilles Vignes från Domaine Faiveley. Så visst ska det bli spännande att se vad matrix-mannen Bernstein kan åstadkomma från samma vingård. Väldigt mycket ny och rostad ek, skulle det visa sig. Visst finns det massor av djup och sensuell hallonfrukt därunder, men man får nog vänta bra många år innan den massiva träigheten i munnen ger med sig. Vofför gör di på detta viset?

För att växla över till nebbiolo, så blev vi direkt förtjusta i 2009 års version av Matteo Correggia Roero. Nosen är ljus, öppen och nebbiolotypisk med toner av lingon, tranbär, röda vinbär, läder och örter. Smaken lätt och frisk med skönt åtstramande tanniner. Prissänkt tre tior till 129 spänn är detta en no-brainer som vardagsvin för nebbi-maniacs. 

Hela uppställningen från Roagna var mycket bra och som vanligt avväpnande sympatisk i sin ljusa, rustika stil. Nya 2005 Langhe Rosso har en jättefin doft av röda vinbär och apelsiner med läder och torkad frukt. Smaken är slank och klassiskt läskpapperstorr med greppiga tanniner. Dagens utropstecken var dock Opera Prima XVII Vino da Tavola. Det här är sjuttonde versionen av ett vin som Alfredo Roagna skapade i början av 80-talet - en cuvée av tre olika årgångar från Barbaresco Pajé. Vinet har en duktigt komplex doft med drag av apelsiner, hallon, röda vinbär, läder och lakrits. I munnen rejält med frukt och tanniner i balans, samt en påtaglig längd. Varför man väljer att kränga sånt här för 229 kr - när man kunde gjort Pajé för 150 kr mer - är för oss en gåta, men ekonomi är nog inte den främsta drivkraften här. Stark rekommendation.

Girolamo Russo har slående fina etiketter och 2008 är uppenbarligen en stor årgång när det gäller Etna Rosso, vilket även bevisades av Chiara Vigo i lördags kväll. Både Feudo och San Lorenzo är slånbärsfruktiga, täta, mineralstinna och tanninrika, inte långt från barolo. Här känns det klokast att lagra några år, även om man inte åker på en stängd dörr idag heller. Vi föredrar Feudo om vi måste välja. Ljusare A Rina kommer från den lite lättare årgången 2009 och passar fint att dricka närhelst man längtar efter rödfrukt och uppfriskande syror åt lingon- och tranbärshållet.

Dagens största kick var utan konkurrens: 2004 Domenico Clerico Barolo Percristina. Satan i gatan, vilken doft! Vidöppen, jättelik och perfekt formulerad med toner av vildhallon, lakritsrot, tjära, läder, tryffel, rosor, örter samt mängder av finare nyanser. Smaken har en enorm fruktintensitet och ett laserlikt fokus i de skyhöga syrorna, samt de snyggaste nebbiolo-tanniner man kan tänka sig. Ekfaten är föredömligt integrerade, och man kan enklast sammanfatta helhetsintrycket i orden "respekt" och "ursprung". En känsla som understryks av bakgrundshistorien till namnet. Även om vinet tycks vara byggt för evigheten skulle det inte göra det minsta ont att få knäcka en flaska redan i år.

Slutligen gläds vi åt att redan ha handlat 2010 Domaine Saint-Préfert Cuvée Classique. Vinet har en jättefin doft med daggfriska skogsbär, våta stenar, lakrits och underskön garrigue. I munnen precis lagom koncentrerat men framförallt läskande med sval frisk syra och stenig munkänsla. En närmast klunkbar châteauneuf utan alkosötma eller hetta. 2010 Réserve Auguste Favier har förstås en högre frukt-koncentration och mer av svartpeppar och stenkross, salmiak och garrigue. Imponerande, men inte nödvändigtvis godare för det.

Provat:

Pierre Moncuit, Champagne

NV Grand Cru Delos Brut Blanc de Blancs, 289 kr (lans 1/6)

Château de Nages, Costières de Nîmes

75384, 2009 JT Blanc - 129 kr

Domaine de la Janasse, Rhône

70464, 2010 Côtes du Rhône Blanc - 119 kr

La Peira en Damaisela, Languedoc

72660, 2008 Deuseyls, 349 kr

Cuvée du Vatican, Rhône

70159, 2010 Château Sixtine Blanc, 349 kr

Domaine Saint-Préfert, Rhône

-------  2011 Châteauneuf-du-Pape Blanc - 349 kr (lans 1/6)

Domaine Fernand & Laurent Pillot, Bourgogne

74589, 2010 Bourgogne Pinot Noir - 139 kr

74731, 2009 Pommard 1er Cru Clos de Verger - 299 kr

99612, 2008 Pommard 1er Cru Les Charmots - 349 kr

90583, 2009 Pommard 1er Cru Rugiens - 419 kr

Maison Olivier Bernstein, Bourgogne

74331, 2009 Gevrey-Chambertin Villages by OB, 449 kr

74950, 2009 Gevrey-Chambertin 1er Cru Les Champeaux, 899 kr

--------  2009 Chambertin-Clos de Bèze, 2500 kr (PI) 

Matteo Correggia, Piemonte

75140, 2009 Roero - 129 kr

Roagna, Piemonte

73143, 2008 Dolcetto d'Alba -  137 kr

71543, 2007 Barbera d'Alba - 199 kr

75237, 2005 Langhe Rosso - 199 kr

--------  NV Opera Prima XVII VdT - 229 kr (PI)

71405, 2006 Barolo Vigna Rionda - 399 kr

Girolamo Russo, Etna

74971, 2009 A Rina - 179 kr

74626, 2008 Feudo - 269 kr

74472, 2008 San Lorenzo - 269 kr

Domenico Clerico, Piemonte

71771, 2010 Capismee Nebbiolo - 239 kr

--------  2004 Barolo Percristina - 899 kr (lans 1/6)

Domaine Saint-Préfert, Rhône

70429, 2010 Châteauneuf-du-Pape Classique - 299 kr

70898, 2010 Châteauneuf-du-Pape Auguste Favier - 399 kr

Bourgogne-bonanza på Tavastgatan

Importörerna Bristly och Vinitor gör gemensam sak och bjuder in till en provning av arton bourgogner ur bådas sortiment. Eller provning förresten, vi pratar snarare bourgognedrickning här. Inga bottenskylor i fåniga små ISO-glas, utan generösa skvättar i stora sköna burgundiska kupor från Riedel, eller Orrefors för oss som är lagda åt det hållet. Allt för att vi ska känna oss som hemma. Och skriva snälla saker i blocket!

VITT

2008 Domaine Gros Frère et Soeur Hautes-Côtes-de-Nuits Blanc (200 kr)

Hautes-Côtes-de-Nuits Blanc har en yppig doft av burkpäron, pajäpplen, smör, nötter, fatrostning och mandelmassa. Smaken är bjussigt sötfruktig med en hyfsat uppfriskande syra. Stilen drar åt det kalljästa, internationellt godisartade hållet. Det hela blir lite för sött för vår smak. Inte lika bra och kul som firmans röda motsvarighet. Importeras därmed heller till Sverige. (85)

2007 Domaine Fernand & Laurent Pillot Chassagne-Montrachet (250 kr)

2007 Domaine Fernand & Laurent Pillot Chassagne-Montrachet 1er Cru "Les Champgains" (325 kr)

2007 Domaine Fernand & Laurent Pillot Chassagne-Montrachet 1er Cru "Vide-Bourse" (325 kr)

Av Fernand et Laurent Pillot's tre vita är by-chassagnen en klar besvikelse. Det finns ett aningen orent drag i fatkaraktären, vi saknar lite mineraltoner, den småsöta smaken har inte tillräcklig kropp, den känns parfymerat vass och alkoholen slår igenom i slutet. (85) På premier cru-nivå blir det genast mer intressant. Champgains har en komplex, god nos, lite snuskig på ett attraktivt sätt, med modernt fatrostade drag av smörkola, gummi, flintrök och kryddor. Frukten doftar som en frisk mix av citronskal och persika, med smått blommiga övertoner. Smaken är fruktig med medelstor kropp i bra balans, god syra och lägre upplevd sötma än i byvinet. Avslutningen är läckert kryddig med förnimmelser av sötlakrits.(89) Mest spännande att sniffa på är Vide-Bourse som tar snusket ända in i boudoiren. En vit persikofrukt med drag av krutrök och egenartade, animaliska mineraltoner får oss att associera till Joh. Jos. Prüm-riesling från Graach - roligt att hitta i en bourgogne! Tyvärr lever inte smaken riktigt upp till de förväntningar som snabbt infunnit sig. Krutrök, kryddor och en liten grapefruktbeska noteras tacksamt, men här finns inte tillräckligt med grepp och kropp för ett outstanding betyg. Syrorna tycks lite bakbundna av faten just nu, kanske behöver vinet bara mer tid... vem vet? (89)




2007 Maison Olivier Bernstein Meursault 1er Cru "Les Charmes" (819 kr)

Oj, nu snackar vi! Här serveras en verkligt läcker doft av blommor, citrus, stenfrukt, örter och kalksten med en skickligt infogad fatkaraktär som mest påminner om eneträ och salmiak. Kanske man kan säga enfatskaraktär? Och förresten, är det fat eller terroir, här är det svårt att veta var det ena börjar och det andra slutar. Smaken har en enastående balans, där vi njuter av en maffigt stor frukt utan sötma, en lagom uppumpad kropp, ett ljuvligt grepp och tydliga sensationer av kalksten i den viskösa munkänslan. Det ligger nära till hands att jämföra med nyligen testade grejor från Lucien Le Moine - och vi charmas mer av Bernsteins version av Charmes, men håller munkens Perrières ännu ett snäpp högre. Hur som helst - extremt hög klass, extremt aptitligt, helt omöjligt att spotta ut. Härligt vin! (93)



RÖTT



2007 Domaine Fernand & Laurent Pillot Pommard 1er Cru "Rugiens" (399 kr)

2005 Domaine Fernand & Laurent Pillot Pommard 1er Cru "Rugiens" (389 kr)

Att få de här två årgångarna i parallella glas bäddar för en riktigt intressant jämförelse. Den ljusröda nollsjuan har en övertonsrik och transparent doft där vi hittar liljekonvalj och pelargon, ren och frisk rödavinbärsfrukt, och ljusa kryddor som kanel och sandelträ. Det eleganta intrycket går igen i munnen: en slank och frisk frukt, fina syror och mineraltoner, ljust kryddiga fat - samt tydligt gröna drag, eller drag av omogna stjälkar. Detta övertygar inte på samma sätt som förra året - vinet tycks passera en besvärlig fas just nu, men det bör nog ordna sig nog tiden. (89+) Nollfemman har en djupare rubinröd lyster. Doften är öppen och mättad av maffig mogen frukt. Hallon, lakrits, farin, orientkryddor, rök och italiensk mandelmassa. Ja, ni hör ju var vi är någonstans. Barolo! Det doftar faktiskt mer nebbiolo än pinot noir, och lödkolven från träslöjden antyder att det finns gott om fat här, men tiden har sett till att mosa in dem jäkligt snyggt i helheten! Smaken bjuder en riktigt skön fyllighet med ansenlig kraft och bra struktur, inte minst tack vare örter och tanniner. Munkänslan är riktigt harmonisk och det är inget fel på längden. Man blir sugen på att poppa en flaska på hemmaplan - men kanske kan det bli ännu bättre? Och skulle man vara gnetig, så blev det poängavdrag i grenen ursprungstypicitet. (91)




2007 Domaine Michel Lafarge Volnay "Vendanges Sélectionnées" (395 kr)

En särdeles vacker flaska och ett särdeles vackert vin - se första bilden - ett av dagens utropstecken! Michel Lafarge - biodynamiker och traditionalist ut i fingerspetsarna - är nykomling bland Vinitors bourgogneproducenter, men desto äldre i Volnay. Detta glas fascinerar och förhäxar med sina eteriskt skimrande övertoner av blommor, ljusa örter och lösningsmedel. Doften har en underbar lätthet, renhet och fräschör med drag av röda vinbär, grönt äpple och rabarber. Mineraltonerna är väldigt tydliga (grusdamm) och upplevelsen av terroir blir helt transparent. I munnen dansar vinet fjäderlätt fram på sina silkiga små tanniner och sin obefintliga sötma, i en extremt elegant och helklassisk stil. Efter ett par timmar i luften märks att här finns mer kropp än man kanske först trodde. En stark rekommendation till er som söker efter elegans och finess. Det här vill vi dricka igen! (91)




2008 Domaine Gros Frère et Soeur Vosne-Romanée (395 kr)

2008 Domaine Gros Frère et Soeur Echezeaux Grand Cru (795 kr)

2008 Domaine Gros Frère et Soeur Clos Vougeot "Musigni" Grand Cru (795 kr)

Bernard Gros' nollåttor bjöd på en strålande uppvisning, med ren, rik, mogen pinotfrukt över hela linjen. Fortfarande är gårdens planteringar relativt unga - något som ofta betonar frukt framför mineraler. Tills stockarna blivit fullvuxna koncentrerar man musten med hjälp av omvänd osmos för att uppnå önskad täthet i smaken. Grand cru-vinerna har uppfostrats i 100% ny ek. Stilen är kanske inte den allra mest eleganta, men istället desto mer generös och omedelbart lustfylld! Dessutom är ju priserna klart attraktiva. Vosne-Romanée skiner vackert av hallon och rabarber. Violer, lakrits och rökta charkuterier bidrar med lite syrah-vibbar. Mineraltonerna för tankarna till ylle och krossad sten. Smaken bjuder på en stor, saftig frukt med örtkryddig struktur, bra grepp och skön närvaro i munnen. Avslutningen är kryddig, utklangen lång och mineralisk. Mums, vad gott! (91) Echèzeaux har en ännu mer mättad, men dovare och mindre utvecklad doft av vildhallon och röda körsbär. Vi gillar det skönt bonniga inslaget av gödsel och rökt korv, och noterar mer framträdande mineraler än i föregående vin. I munnen: vilka makalösa syror! Med sin intensiva blandning av rabarber och blodapelsiner utlöser de ett otal sprinklers i munnen. Den utsökt krämiga, gräddiga munkänslan och kryddigheten får oss att fantisera fram en rabarberdessert med vispgrädde och orientkryddor på toppen. Detta är underbart att dricka redan nu! (93) Clos Vougeot "Musigni" är analytiskt sett ett ännu bättre vin, men behöver mer tid för att förverkliga sig. Doften är fortfarande rätt knuten, men faten bjuder (förutom rostad/aningen vidbränd ek) på rena exotismen - en hel basar med orientaliska kryddor. Munkänslan är mer behagfullt avrundad än föregående, syrorna inte så knivskarpa, det mineraliska och kryddiga greppet ännu mer framträdande. Ett stort vin som förtjänar att lagras i minst fem år. (94)




2007 Maison Olivier Bernstein Gevrey-Chambertin 1er Cru "Les Cazetiers" (899 kr)

2007 Maison Olivier Bernstein Vosne-Romanée 1er Cru "Les Suchots" (899 kr)

2007 Maison Olivier Bernstein Charmes-Chambertin Grand Cru (1749 kr)

2007 Maison Olivier Bernstein Clos de la Roche Grand Cru (1899 kr)

Så var det dags för négociant haute couture igen. Olivier Bernstein är bourgognes nya whiz kid och lämnar inget åt slumpen. Dyrköpt frukt från gamla stockar, extremt små kvantiteter och lagring på 100% nya ekfat vars trävirke han lufttorkat själv. Les Cazetiers har en utåtriktad doft med ungdomlig busgodisfrukt som får oss att tänka på körsbärskarameller, vingummin, bubbelgum och cherry coke. Bärigt till tusen, snudd på drag av maceration carbonique! Lite som en blåbärsdessert med cassis och peach melba. Som tur är tittar ursprungsjorden fram bland allt godiset. Hmm, detta är väl inte våra drömmars gevrey premier cru.... men, vinet är ungt och de ungbäriga dragen kommer med tiden att förvandlas till något annat - till vad återstår att se. Smaken är dock riktigt god, balanserat stram och välstrukturerad med stor frukt och ursprungstypisk jordton. Idag ger vinet ändå ett lite enklare intryck än man förväntar sig från ett toppläge, men det finns en klar utvecklingspotential, så glöm flaskorna ni (inte) köpt. (91) Les Suchots doftar snarlikt en elegant grenache från châteauneuf, lustigt nog! Söta röda körsbär, kirsch, sötlakrits, smörkola och choklad. Smaken är stramare än föregående vins, och bättre, med en suverän koncentration och perfekt balans mellan örter, mineraler, tanniner och kryddor. Wow! Det är här någonstans som provandet övergår i hedonistiskt drickande... (92) Charmes-Chambertin doftar sagolikt gott av skinande röd, mogen körsbärsfrukt helt fri från godistonerna i Cazetiers, men med skitfina inslag av torrt gödsel, marijuana och örter. Lite som en väldoftande version av Roskildefestivalen, om det vore möjligt att föreställa sig! Även i munnen är handlar detta om uppvisning på riktigt hög nivå. Extremt fräscht och charmigt - precis som namnet antyder - med en vällustig, sensuell frukt och en textur lika len som om vinet vävts av tusen silkesmaskar. Fullständigt underbart och helt tillgängligt redan nu! 100% njutning! (94) Clos de la Roche har en utåtriktad, komplex, fantastisk doft med ren röd frukt, friska örter och stiliga mineraltoner. Mer primär än föregående, men med en god dos av samma charm. Lite tuffare syror och mer påtagliga tanniner, men med samma silkeslena struktur och en härlig längd. Storslaget vin som behöver ett par år till innan det nått sitt drickfönster. (93)


2007 Domaine Perrot-Minot Morey-Saint-Denis 1er Cru "La Riotte" (1125 kr)

Ännu ett vin med barolo-associationer. En stor doft där vi hittar julens apelsiner med kryddnejlikor samt brun farin, lim och lösningsmedel, mandelmassa och bittermandel. Doften öppnar upp mot blommiga övertoner, doftande barrskog och grönsåpa. Smaken är stor och rejält strukturerad med röd körsbärsfrukt och gröna örter, tallbarr och barkig krydda. Ett barrskogsvin - ganska oväntat för att komma från Perrot-Minot. Ett seriöst lagringsprojekt, inte lika avväpnande som den underbara 2007 Chambolle-Musigny 1er Cru La Combe d'Orveau vi drack i januari. (92)




2001 Domaine Pierre Damoy Chambertin Grand Cru (1094 kr)

2007 Domaine Pierre Damoy Chambertin-Clos de Bèze Grand Cru (1325 kr)

Hmm, det är något med Pierre Damoys viner som inte alls ringer i våra klockor. Chambertin har en utmognad, murrig och rustik doft av stall, mörk jord, lite ruffiga fat, dov körsbärsfrukt och nagellackstoner. Ingen vidare definition och eller klarhet i doften. Nej, inte precis elegant, men ändå klart generöst med rejäla tanniner, skön rondör och god drickbarhet. Redan färdigmognat ger vinet mer intryck av bonnbourgogne än grand cru. (89) Clos de Bèze är ett betydligt bättre vin, även om det fortfarande mest handlar om råmaterial till en färdig upplevelse. Sparsamt med charm, men rent och välgjort i sin mörka körsbärsfrukt och välstrukturerat i tanninerna, med gott om jordig energi, och lite hårda syror. I munnen känns det som ett tioårsprojekt för källaren. (92) för kvaliteten, men Damoy är som sagt inget för oss.



Sen blev det hämtpizza och grand cru. Ett helgerån kan tyckas, men väldigt gott. Tack för en härlig kväll, alla som var med!

ps. De flesta av vinerna finns i små kvantiteter på vinkällarbutikerna. Nollåttorna från Gros är på ingång, liksom Lafarges Volnay.

Stockholm-Bourgogne Tur & Retur

Vissa kvällar är mer lärorika än andra. I måndags var vi med om en mycket lärorik kväll! Platsen var Eriks Vinbar och vinerna hälldes av världens (förmodligen) vänligaste och trevligaste sommelier, Lars Andersson. De båda piloterna som styr våra fyra flighter mot bourgognes höjder heter Vinitor och Gullberg & Gullberg.

FLIGHT 1

2007 Pierre Damoy Bourgogne Rouge kommer enbart från vingårdar i Fixin och Couchey, och upplagan är liten, inte mer än några tusen flaskor. Vinet är mörkt i färgen och doftar av mörka körsbär med inslag av likörpralin, rejäla ekfat och lakrits på ett närmast italienskt sätt. Smaken är förhållandevis fyllig och fruktig men också något ekbitter, ej helt behaglig, lite stjälkig och grov i syrorna. Ett atypiskt vin som i vår mun saknar såväl pinositet som ursprungskänsla, därav det låga betyget. Det skadar knappast att lagra ett par år. (84)

2007 Gros Frère et Soeur Hautes Côtes de Nuits ser finare ut i färgen. Doften ger grus, örter och en god rödavinbärsfrukt med inslag av rönnbär. Örtigheten är mycket tilltalande med drag av salvia och tomatkvist. Smaken bjuder på bra, ren och pinottypisk frukt, någon jordig och örtig kärvhet, med stadiga röda vinbärssyror. Detta är långt bättre än ettan, med mängder av ursprungskänsla och en antydan till finess. Gott redan nu, men lagra minst ett år för maximal utdelning. Kan detta vara bolagets bästa bourgogne under 200 pix? (88+)

2004 Jacques-Frédéric Mugnier Chambolle-Musigny har en mycket fin nos med begynnande mognadstoner, stall och mandelmassa. I fruktkorgen blandas bären på ett återhållsamt, detaljerat och sofistikerat sätt, med gott sällskap av mineraltoner som påminner om blyerts och dammig grusväg. Här finns både finess och en känsla av växtplatsen! Smaken är behaglig och aningen fruktgles med betoning på mineraler och örter, lite löst hållna och avrundade syror, fast ändå med en hyfsad längd. Någon noterar plommon och lakrits, en annan kokta grönsaker. En typisk nollfyra, utan tvekan drickfärdig, men kanske inte av det helt klockrena slaget. Passar den som gillar vin med smak av terroir. (89)



FLIGHT 2

2002 Pierre Damoy Gevrey-Chambertin Clos Tamisot kommer från en monopolvingård med byappellation. Detta glas är mörkare varmrött med viss bruntingering. Doften är mycket tilltalande med mogna, goda animaliska toner som stall, garvat läder och rått kött. Blyertslika, uppfriskande mineraltoner går igenom fint. Frukten drar åt det mörkare kärsbärshållet, assisterad av lakrits, och snart har vi en halv påse kolabönor i glaset. Smaken är som någon säger "rätt krallig" och lättgillad, med fatig rondör och mjukare syror. Nog är det premiercru-klass på frukten, men det blir tyvärr lite för mycket av faten för både vårt och vinets bästa. När det efter en stund börjar dofta skirat smör likt en yppigare meursault säger vi tack och hej (89). Nollsjuan släpps på fredag och kostar 595 kr.

2007 Gros Frère et Soeur Vosne-Romanée 1er Cru kommer från unga stockar - de flesta av egendomens vingårdar omplanterades i mitten av åttiotalet - i Echezeaux Les Loachausses, så det handlar om nedklassad grand cru. Rätt ljust i färgen ger detta vin gott om fatrostade toner som liknar kryddbod, rostat bröd och grillad kyckling. Vi hittar aromer av röda vinbär, nypon, rönnbär och förutom den snälla pippin finns ett tuffare inslag av rå viltfågel - ungefär som ripa - något vi tidigare hittat i Echezeaux. Frukten fyller inte ut riktigt och det finns också en lite grön och besk stjälkighet som drar ner betyget. Det här glaset är ungefär lika bra som Bernard Gros' Hautes-Côtes, men med växande ålder på stockarna kan det vara ett vin att hålla ögonen på i framtiden. (88)

2006 Jacques-Frédéric Mugnier Chambolle-Musigny 1er Cru Les Fuées - granne med Bonnes Mares - har ett mycket lovande utseende och en återhållsam, ännu outvecklad doft. Det som bjuds är en skinande rödfrukt av fascinerande renhet - aromer som skogshallon och röda vinbär - assisterad av superfina mineraler. Även smaken är ren som en fjällbäck, med klingande syror och ruggiga mängder mineraler! Minst ett ton finmalt grus tippas i munnen samtidigt som fruktens röda, slanka, silkeslena kropp smeker gommen. Här handlar det till 99% om druva och terroir - faten maskeras nästan fullständigt och tittar fram först i avslutningen i form av en elegant liten aftereight-ton. Det finns absolut ingenting i detta glas som inte borde vara här. Ett utsökt vin! (93)



FLIGHT 3

2006 David Duband Charmes-Chambertin "Pédicelle" är en specialcuvée som har jäst i hela klasar, alltså med stjälkarna kvar. Enligt utsago har de grövsta mittstjälkarna klippts bort för hand - vilket pyssel! Doften är inledningsvis uttalat reduktiv med trista drag av dyig sjöbotten och kokt kål. Efter en kvart i luften beter sig vinet bättre och visar upp en modern, rödavinbärslik fruktighet med blommiga övertoner och diskret assistans av smörkola. Vad som dock inte försvinner är en del gröna stråk som även går igen i den relativt lätta och måttligt långa smaken. Vinet växer dock i glaset och blir efterhand riktigt gott, om än inte stort. Att använda stjälkar i en mellanårgång verkar inte vara en alldeles klockren idé. (91)

2007 Domaine Perrot-Minot Mazoyères-Chambertin är ett imponerande glas att skåda, nästan som en mörk rubin! Doften kopplar direkt greppet med en underbar, svinlyxig fatrostning. Hela den orientaliska kryddbasaren finns med, inte minst sandelträ och kanel, dessutom lite vanilla fudge och kokos. Fruktaromerna liknar rena hallonreduktionen, och när de träffar smaklökarna blir mötet både djupt, rikt och givande. Tack vare sin maffiga frukt och fina mineralitet har vinet en enormt behaglig balans, där syrorna bäddats in i en silkeslen, fortfarande babyfet, textur. Våra invändningar är egentligen bara två: faten stjäl fortfarande showen i alltför hög grad och vinet lyfter inte riktigt i avslutningen. Mittsmaken är kassaskåpstät, medan eftersmaken är lite åt det korta hållet. Kanske ordnar det upp sig med tiden - men bara kanske. Hur som helst ett underbart, lustfyllt, superproffsigt vin, och dessutom väldigt tillgängligt redan idag. (94)

2002 Pierre Damoy Chambertin-Clos de Bèze bjuder på fina mognadstoner av stall och blyerts (portvin säger någon, men i så fall bara en anstrykning). Aromerna är som en matta av djupröd sammet, på ett rentav sexigt vis blandar frukten mycket mogna mörka körsbär med röda vinbär, örter och mineraler. Liksom i de andra vinerna från Damoy finns det rejält med fattoner som kaffe, lakrits och smörkola. Munkänslan är enormt behagfull, både rik och läskande, något lättare och klart mognare än tvåan med utmärkt balans och längd. Men efterhand tittar smörsåsen från Clos Tamisot fram även här och det hade onekligen varit ett bättre vin om man sluppit den. (91-92) Nollsjuan släpps på fredag och den kostar 1325 kr.



FLIGHT 4

2006 Gros Frère et Soeur Clos Vougeot "Musigni" har en något reduktiv och mycket spännande nos med komplexa örter och mineraltoner. En knapp halvtimme behövs för att doften ska visa sitt allra bästa. Den har ett härligt omfång med hyacinter och violer i diskanten och djupa toner av tjära och lakrits nere i basen. Mitt i frukten uppstår smått galna infall inspirerade av gamla goda Wrigley's Juicy Fruit. Doftens lakrits går igen i den ganska robusta smaken, som har enormt läckra fruktaromer och än mer smågodis att bjuda på: nämligen mintchoko! Det här småfjäskiga vinet är redan enormt spelbart - kanske för att stockarna är så unga - och det vore verkligen inte fel att dra en kork omgående efter fredagens släpp. Vi var lite oroliga att vinet inte skulle leva upp till det fina intrycket från i våras. Men det levererade! Släpps alltså på fredag och kostar 795 kr. (94)

2002 Jacques-Frédéric Mugnier Musigny är ett vin som är uppe på den nivå där det börjar bli svårt att få till en relevant beskrivning. Vi skäms bort av en lekfull doftupplevelse med lager på lager av eleganta intryck. Man kan plocka ut enskildheter som blommor (violer), stenar, blyerts, grusväg, höstskog, jordgubbskräm, vinbär, vingummin och fudge, men det säger liksom inte särskilt mycket om helheten, själva bouqueten. Låt oss nöja oss med att det doftar underbart, på ett alldeles naturligt och självklart sätt. I munnen har detta vin en imponerande koncentration av frukt, syror och mineraler. Alla kännetecken på stor årgång med beundransvärd struktur, kraft, fokus och längd - men allt är genomfört på ett liksom obekymrat och avslappnat sätt - och resultatet av det passiva källararbetet blir ett slags viktlöshet. 80 år gamla stockar och endast en femtedel nya fat ger vinet en närmast total harmoni - det tycks besitta alla de egenskaper som behövs för att utvecklas i decennier. Freddy Mugnier - vinmakaren vars signatur är avsaknaden av signatur. (96++)

2007 Gros Frère et Soeur Richebourg har en "gudfruktig" doft, utbrister importören lyckligt. Och här är det faktiskt inte långt till frälsningen, den saken är klar. En galet utåtriktad doft med förunderligt fina mineraler, surrealistiska jordgubbar, förföriska apelsintoner och suveränt integrerade fat - såpass snyggt att det är svårt att klura ut om den framträdande kryddigheten kommer från pinotdruvorna eller faten. I munnen sjunger vinet högt - halleluja, vilken frukt! Enormt saftig, livlig, givande och direkt med aromer av vildhallon, apelsiner och röda vinbär. Ska man överhuvudtaget invända något alls så finns väl inte riktigt det finessiga, flerskiktade och komplexa i föregående vin. Men det som finns är å andra sidan ruskigt rättframt och gott att dricka tidigt, det vill säga redan nu. Släpps på fredag och kostar 2395 kr. (96)

När vi röstade fram prispallen var enigheten stor om att Mugniers 2002 Musigny var kvällens vin. Hedersamma silver och brons tilldelades 2007 Richebourg och 2007 Mazoyères-Chambertin. Men vi vill också dra en lans för den utsökta 2006 Chambolle-Musigny Les Fuées.

Fler viner blev det, först en trio burgundiska nollfyror:

2004 Sylvain Cathiard Vosne-Romanée 1er Cru En Orveaux bjuder på en seriös mörk frukt med inslag av blyerts, ceder, jord och svart te. Massor av terroirkänsla i en stil som inger både respekt och stort förtroende. Något lättsammare än nästa glas, men riktigt hög klass och (90-91)

2004 Sylvain Cathiard Nuits-Saint-Georges 1er Cru En Murgers liknar i stora stycken det första glaset. Mörk frukt, blyertsmineraler. Cederfat, jord, te, blommor, vilda örter - en rejäl skopa terroir. Ett mycket seriöst och högklassigt vin. Oj, vad vi gillar detta. Vill dricka mer av Cathiard i framtiden. Tack för introduktionen!
(91-92)

2004 Patrice Rion Gevrey-Chambertin 1er Cru är ett omedelbart och charmerande vin med en verkligt generös och fint formulerad pinotfrukt av körsbär och hallon. Just att vinet är så fruktigt ger smått nyzeeländska vibbar. Kanske är det inte höjden av elegans men ett vin som är väldigt lätt att älska, även för nybörjaren. Dessutom ett utmärkt val på restaurang, eftersom det är färdigt att konsumera och förmodligen inte alltför dyrt. (90)

Därnäst följde ett koppel blindbockar:

Blint 1: brända toner, ceder, dill, örter, plommon, cassis, spanien, tempranillo! Hårda syror, brända varma toner. Galet ungt än, men kommer det någonsin att hitta balansen? Vi får reda på att det är 80% tempranillo och 20% cabernet sauvignon - och sen får vi se etiketten.

Vega Sicilia "Unico" Reserva Especial (1985, 1990, 1991) (88)

Ojdå, vilken överraskning! Hmm, som vi ser saken är detta särskilt lämpat för 1) det lilla fåtal som utvecklat en "acquired taste" för sånt här 2) samlare som inte har planerat att dricka vinet själv 3) etikettsdrickare som gillar att binda upp massor av pengar i långa tider till hög riskfaktor. En överskattad prestigepjäs.

Blint 2: mynta, mintchoklad, örter, ceder, blyerts, stall, svamp, källarton, reduktion, kork? En mognande pauillac? Visst! Tuffa snipiga syror, moget men fortfarande relativt ungdomligt, men tyvärr... korkat!

1971 Château Clerc-Milon

Vad synd, det hade verkligen varit kul att få dricka det här vinet.

Blint 3: Samma doftprofil, men med stadigare och yngre frukt, det känns som ännu en pauillac. Kanske rentav samma vin? Eller en yngre tappning? Grön paprika, rätt slank kropp med strukturerade syror och tanniner. J: Pichon-Baron? Bravo, rätt svar! S: 1995? T: tror att det är en 96:a. Ka-chinnng!

1996 Château Pichon- Longueville-Baron (92)

Blint 4: mörk färg med härlig lyster. Otroligt tät och fin cabernetlik frukt med cederfat på nosen. Mint, cassis, tobak, vanilj, plommon, eucalyptus, godistoner. I munnen: vilken frukt, vilken syra, vilken struktur, vilken power. Munkänslan är klart bordeauxlik, men det känns tätare än en bordeaux, kanske är det en californisk cab? Här njuter vi av förföriska aromer som vildhallon, apelsinchoklad, romerska bågar och tryffel, med strålande apelsinsyror. Vi är helt ute och cyklar men J sätter ursprunget rätt, det är faktiskt en barolo! Men visst är den mer internationell än ursprungstypisk i stilen? Och visst vill man väl egentligen ha lite mer barolo i sin barolo...

1998 Gaja Sperss Langhe Rosso (94)



Blint 5: nu lägger Lasse i en högre växel med ett riktigt fullmatat glas. Vitpeppar, svartpeppar, kryddpeppar, charkuterier, lagerblad, nejlika och en supermättad frukt! Vilket tryck det är i smaken, precis lagom eldigt (säkert 14,5%) och ändå enormt välpolerat i sina chokladiga tanniner. Det tycks vara en new world syrah, närmare bestämt från Californien. Kraftfullt, solmoget, rikfruktigt, svartpepprigt, urgott vin som får ärrade rävar att lufta jämförelser med Sine Qua Non Poker Face.

2004 Le Macchiole Scrio Toscana IGT (93)



Blint 6: Rejäl körsbärsfrukt och hårdrostade fat med kryddor och mörk choklad i en internationellt orienterad produkt som känns ganska anonym och ospännande i det här sammanhanget av viner. Behöver ligga till sig några år och snickra om sin moderna ekkostym till något mer moget och personligt.

2007 Tenuta dell'Ornellaia Le Serre Nuove, Bolgheri DOC (89)

2005 Louis Jadot Meursault 1er Cru Genevrières (91)

2008 Prager Grüner Veltliner Federspiel "Hinter der Burg" (90)



Slutligen, tack för gott sällskap. Och ett stort tack till herrarna som bjöd!