Munskänkarna provar decembernyheter

Sista aktiviteten för året var den traditionella "julgodis"-provningen. Det fanns ett visst ekonomiskt utrymme för att bre på med återbäring till trägna provare. Lite mer, lite bättre, ännu roligare. Sexton viner blev det allt som allt.

Det här var kvällen när vi skulle testa nya doseringspipar som ger 4 cl i glasen. Vad vi inte visste i förväg var att det också skulle bli en hel del skvätt, spill och dräll. Underläggen vid stationerna förvandlades snabbt till olika tolkningar av Jackson Pollocks konstnärskap och vi som hällde såg ut som Arnold Schwarzenegger med ett automatvapen i varje hand.

2001 Kremser Wachtberg Grüner Veltliner från kooperativet i Krems var det roligaste vinet i första paret. Rejält utvecklat med komplexitet, ärtpuré med vitpeppar och massor av mognadstoner åt petroleumhållet. Kanske inte så tätt som man kunde hoppats, men inte heller tungt i gumpen. Många gillade. Några gillade inte alls.

Barbera och nebbiolo. Modernt och traditionellt. Vi föll litegrann för 2005 Travaglini Gattinara Tre Vigne som hade rikligt med läder, eneträ, torkade rosor och menthol på nosen och en klassiskt läderartad smak med greppiga tanniner, gott om tobak och återhållsamt med frukt. Slatten följde med hem, vi skulle lätt kunna tänka oss en flaska till.

Iberiska modernister är väl inte vår grej, men man måste uppskatta kvalitet när man ser den. 2009 Pintas Character från Wine & Soul är framställt av trettio olika samplanterade druvsorter i Douro. Här får vi frisk eucalyptus och mörk frukt helt utan brända eller rustika drag. Proffsigt som tusan, men inte direkt överjobbat. Astrales kändes däremot alltför ekig för sitt eget bästa.

Det är andra gången vi provar 2007 Collepiano Sagrantino, som övertygar igen med sin finfina frukt och väl inarbetade fatbehandling. Tanninerna är givetvis av modellen järnhandske eller lättare skruvstäd. Det behövs fett och proteiner samt gärna några års lagring. Väldigt mycket vin för 249 kr hur som helst.

Hur olika kan det bli? Domaine Girauds hårdextraherade, blåfruktiga och alkoholtunga tia - eller Vieux Télégraphes vidöppna, fint utvecklade och komplexa nollnia. Har man några som helst planer på att dricka inom kort så är det 2009 Vieux Télégraphe som gäller. Ja, senare också förresten.

Det är väl bara att konstatera: vår kärlek till Pio Cesare blir nog inte vad den har varit. Ändå är det den av kvällens tre barolo 2008 som vi gillar bäst. Kanske för att den är mest trogen sitt ursprung. Doften är öppen och fin - lite i samma anda som Gattinaran i andra paret, plus lite mjölkchoklad och grillkrydda. God att dricka redan nu, med en viss beska/bitterhet i slutet som nog rundas av med tiden.

Den modernistiska eken märks betydligt mer i Rattis Rocche, som också har mer lim i starten. Smaken är mer polerad än Pios, utan den där bitterheten, men med elegant kryddiga och vaniljtonade ektanniner av det snällare publikanpassade slaget. Säkert klockrent för restauranger men inget för oss.

Det mest fruktiga vinet i trion - massor av mogna jordgubbar, slånbär etcetera. Generösa doser ny ek också. En rik och fyllig barolo i en modern stil som vi inte kommer överens med. Tidigare provade årgångar har gett ungefär samma känsla.

Efter upptrissade förhandsrapporter hade vi höga förväntningar på 2002 Pol Roger Blanc de Blancs som inte riktigt infriades. Visst är det gott och hyfsat bra om än inte alls i klass med de följande glasen. 

Längden övertygar, medan moussen är av det där unga slaget som skummar upp i munnen, och därför tänker vi absolut lagra några år. 

Då har vinet nog också vunnit i komplexitet.

Anselme Selosse. Mannen, myten, legenden. Fy satan vad bra det här är. Surrealistiskt tydliga hyacinter slår upp ur glaset, som bjuder på en fullständigt förhäxande doft. Lätt kritiga fino-toner som ingen annan kan få fram. I munnen en pondus som placerar föregående glas i skuggan. En harmonisk mousse och underbar smakrikedom som gör att man vill dricka senaste Brut Initale redan nu och gärna varje måndag under de kommande fem åren. Degorgerad sept 2012.

Kan det bli bättre? Ja, det kan det faktiskt. 2002 Comtes de Champagne luktar sex. Eller förlåt, vi menade tryffel och vitpeppar. Lite animaliskt, kan vi väl säga. Vi ska inte räkna upp resten av allt som går att hitta här, men det är många vackra saker. Vad som till slut ställer skåpet är den fabelaktiga harmonin i smaken, den supereleganta frukten, den klockrena mineralkänslan och den smeksamt krämiga moussen. Här snackar vi perfektion.

ps. Läs Vintomas utförliga anteckningar.

Norra Piemonte med Terroiristen

Stefan Jensen är Skandinaviens främsta kunskapskälla när det gäller norra Piemonte. Till vardags driver han den lilla vinbaren Terroiristen på Jægersborggade i Köpenhamn, och importfirman Winewise som specialiserat sig på hantverksmässiga viner främst från Piemonte och Friuli med Valtellina och Slovenien som bubblare. Vi bjöd upp Stefan till Stockholm för en helkväll på nordpiemontesiskt tema.

I den fjällnära delen av Piemonte finner man ett kluster av vinodling med sju appellationer: Boca, Bramaterra, Fara, Gattinara, Ghemme, Lessona och Sizzano. Lite vid sidan av finns ytterligare två: Carema och Erbaluce. I mitten av 1800-talet var de här vinodlingarna sammantaget både viktigare och med sina 40 000 hektar långt mer utbredda än de i Barolo och Barbaresco. Exempelvis var Boca ledande med 10 000 hektar - nästan ofattbart - och Gattinara hade ett lika gott rykte som Barolo. Precis som i Piemontes hjärtland är nebbiolo den främsta druvsorten, även om den lokalt kallas spanna eller picutener och gärna blandas ut med vespolina, croatina och uva rara. Det svalare klimatet och den pre-alpina jordmånen är ämnade att ge lättfotade, lagringsbara viner med finess och elegans.

Men säg det som varar för evigt. Till följd av 1950- och 60-talens industrialisering gick luften ur vinodlandet i norra Piemonte. Andra bidragande faktorer var säkert det svala klimatet som rådde innan klimatförändringarna och som inte garanterade full mognad varje år, samt de branta sluttningarna som krävde hårt manuellt arbete och uteslöt mekanisering. I storstäderna växte fabrikerna och lockade med trygga löneanställningar, exempelvis hos Fiat i närbelägna Torino.

Schweizaren Cristoph Künzli kom till Boca 1998, när allt såg som mörkast ut. Runt 1990 hade vinodlingarna i området krympt till tio hektar och andra näringar som industrier, risodling och skogsbruk hade tagit över. Künzli fick möjligheten av köpa en knapp hektar prima vinmark med urgamla stockar från en av de sista aktiva odlarna. Genom ett sjuttiotal separata uppgörelser med små markägare har han lyckats skrapa ihop ytterligare sex hektar. Idag är Le Piane en av norra Piemontes mest intressanta och kvalitetsorienterade producenter, med en icke-interventionistisk vinmakarfilosofi.

1. 2010 Tenute Sella "Majoli" Rosato Coste della Sesia DOC
En paraply-appellation som har fått sitt namn av älven som flyter genom området, och som omfattar både Lessona och Bramaterra. Tenute Sella är den ledande producenten i dessa appellationer. Druvmaterialet är huvudsakligen nebbiolo - hälften saignée från rödvinsproduktionen och hälften vinifierat som ett vitt vin med kort skalmaceration. Doften är krämig och lätt parfymerad med toner av smultron, granatäpple, apelsin, örter och mineral. I munnen ett hyfsat tätt och smakintensivt vin med tydlig struktur - fruktsyra plus lätta tanniner - och småsalta mineraler i den ganska långa efterklangen.
En seriös rosé som fortfarande har en del ungbäriga godistoner kvar, men också en klar potential för utveckling. Allra bäst smakar det nog sommaren 2013. Och varför inte 2014?

2. 2010 Le Piane "La Maggiorina" Coste della Sesia DOC

Maggiorina är namnet på en traditionell uppbindningsmetod i området (har fått namn av Maggiora, en "förort" till Boca) där grenarna från en vinstock dras ut i fyra väderstreck till ett slags låg pergola. Druvmaterialet - 50% nebbiolo, 40% croatina, 5% vespolina och 5% uva rara - köps in av odlare i grannskapet som har (cirka 80 år) gamla stockar uppbundna på detta vis. Croatina är en druva som bidrar med kropp, fyllighet och omedelbar drickbarhet, lite som merlot. Nosen är ren och elegant - blommig likt en bättre beaujolais med daggfriska rosor och några violer. Frukten är ganska mörk - slånbär och maraschino-körsbär med assist av lakrits och tobak, dessutom är doften klart mineralisk med drag av järn och sten. I munnen ett lättfotat vin med rena aromer, fin balans och god liten strävhet. Gott och klunkbart som tusan just nu, väldigt trevligt pris också. En av våra favoriter.

3. 2007 Tenute Sella "Casteltorto" Coste della Sesia DOC

I princip en bramaterra från de yngsta stockarna (ca 10 år). Jordmånen i Bramaterra är en järnrik porfyrsand av vulkaniskt ursprung som ger mineraliska uttryck. Druvmixen i det här vinet är 60% nebbiolo, 35% croatina och 5% vespolina. Vinifieringen skedde i ståltank med överpumpning under 22 dagar, och sedan uppfostrades vinet under fjorton månader i slavonska botti om 34 hl. Den rätt komplexa och utvecklade doften bär prägel av det varma året med svedda örter, bränd jord, medicinaltoner, gummi samt en del torkad frukt. Smaken är också väl utvecklad med varma grovkalibriga tanniner och tydlig örtighet i en annars ganska lätt kropp. Ett karaktärsfullt och intressant vin, som dock inte riktigt föll oss i smaken den här kvällen. Andra var mer entusiastiska.

4. 2005 Tenute Sella Lessona DOC

Signaturvinet från den anrika firman, som har rötter ända tillbaks till 1671 och är den största aktören i Lessona. Druvmixen är 80% nebbiolo och 20% vespolina från 55-åriga stockar som växer i backar med havssand i marken. Vinifieringen går till ungefär som i föregående vin, fast uppfostran fullbordades med två år i botti. Här får vi en helklassisk nebbiolodoft - omedelbart sympatiframkallande och fint utvecklad med toner av hallon och slånbär, balsamico och ljusa kryddor, lakrits, saltvatten och solvarma stenar samt en gnutta kola. Smaken är elegant balanserad med fina aromer, frisk syra och finlemmade tanniner. Mentholsvalka, blodgrape-beska och precis lagom utveckling just nu. Någon provare tyckte att personligheten var lite utslätad, men där håller vi inte med. Härlig klunkbarhet, en favorit för omedelbar konsumtion.

5. 2006 Anzivino Gattinara DOCG

Uppföljaren till ett vin vi uppskattade mycket under sommaren 2011. Ännu en klassisk nebbiolodoft - 100 % av druvsorten - den här gången med fler nyanser av eneträ och volatila målarpytsar. För övrigt kan vi hitta rönnbär, hallon, kryddlåda och mineraler. Smaken är samlad, ganska fruktintensiv och kryddig med mogna tanniner, bra struktur och en lång efterklang där man får suga på lakrits och mineralsälta. Stilmässigt jämförbart med en traditionell barbaresco, och klart givande inte minst sett till priset. Det här blir bara bättre av att stå i glaset, men framkallar ändå inte riktigt samma wow som när vi drack den förra årgången. Här behövs nog ett större glas och lite mer tid och uppmärksamhet.

6. 2006 Le Piane Boca DOC
Christoph Künzlis toppvin. Mest nebbiolo med mindre andelar vespolina och bonarda. Druvmaterialet kommer till viss del från den gamla vingård han övertog, men mestadels från yngre stockar i vingårdar han röjt från skog och själv planterat om. Vinmakandet följer icke-interventionistiska principer med naturjäst och låga doser svavel, och lagringen sker helt och hållet i 25 hl botti. Doften är den klart mest eleganta hittills, men den är också modernare i uttrycket. Här finns förföriska pinot-lika parfymer, och då är det Côte-de-Nuits vi tänker på. Den svala slånbärsfrukten är ganska mörk, och lustigt nog paras den med blodgrape, sedan har vi en tydlig mineralsälta samt saltlakrits och något som absolut liknar fat och rostning: toner av eneträ, bittermandel, mocka och höghaltig kakao. Smaken är fullständigt knastertorr - ja, närmast salt - och rätt extraktrik med en stor, tät tanninstruktur. Här får man tydliga sensationer av mogna druvkärnor som antyder en ganska bestämd pressning av druvresterna. Alkohol eller värme är överhuvudtaget inte med på kartan. Det här är mäkta imponerande, men bör väl framförallt betraktas som utgångspunkt för lagringsprojekt. Den modige luftar i ett dygn och möter upp med en entrecôte.

7. 2005 Tenute Sella "I Porfidi" Bramaterra DOC
Ett vingårdsvin som fått ett extra år på barriques förutom de vanliga två åren på stora botti. Bramaterra har som sagt en järnhaltig porfyrjord som ger en extra mineralisk kick. Först får vi ett skumt glas som doftar damm, våt vinkartong och volatilitet. Efter att det bytts ut är nosen vidöppen med drag av rönnbär, läder, ene, hallon, torkade funghi porcini och väl integrerade fat. Smaken är friskt syrlig, medelfyllig med elegant balans och aromer av rönnbärs-lakrits. Ekfaten funkar bra, det är först i eftersmaken som det extra året på ek märks genom en aning träiga tanniner. En iakttagelse är att doften först är öppen men inom en kvart tycks gå in i tunnel och antar vissa likheter med det första glaset. Märkligt och skumt.

8. 2005 Le Piane Boca DOC

Nollfemman liknar i många stycken nollsexan. Även här finns drag som vi förknippar med ek och rostning. I och för sig väldigt goda drag: eneträ, ny ek, espresso, distingerad tobak och dyr kakao. Eftersom det enbart lagrats på 25 hl botti, är vår gissning att de var nya eller renskrapade och har förberetts för vinet med hjälp av en låga. För övrigt hittar vi väldigt tilltalande aromer av nyponros, slånbär, blodapelsin, druvkärnor och en aning kemi - tänk petroleum, men ändå inte. Smaken är sval, stram och absolut torr med bra extrakt och tydlig sälta. Elegant strukturerad med rätt stora tanniner som är mer integrerade och "färdiga" än i nollsexan - ett mer tillgängligt vin idag alltså. Självklart finns det uppsida med lagring, men drickfönstret är nog något kortare relativt sett.

9. 2005 Anzivino "Faticato" Coste della Sesia DOC
En ren nebbiolo från Gattinara, där druvorna skördats vid övermognad, vinifierats med lång maceration, och uppfostrats i små använda barriques. Det här är den första av kvällens dofter som inte alls tilltalar oss. Aromatiken känns klart marmeladig, med associationer till svartvinbärs-kulor och hallonsaft, där man också sprutat i lite tomatpuré och sangiovese-örter. Smaken är kanske kvällens tätaste sett till frukten, uppenbart senskördad med ett övermått av frukt, men renons på finess och elegans. Med väldigt lite på fötterna vågar vi oss på att sticka ut hakan och säga "atypiskt". Men det här kanske är en del av traditionen? Pass, hur som helst.

10. Så har vi kommit fram till kvällens clou.
1990 Az. Agr. La Meridiana "Campo delle Piane" Boca DOC är förhistorien som sträcker ut en hand till nuet, för att vi ska förstå lite bättre. Antonio Cerri skördade sina bästa druvor från den halva hektar vinstockar som planterats 1915, selekterade stenhårt och gjorde vinet i stort sett för husbehov. När Christoph Künzli fick köpa egendomen 1998 följde det med ett antal fat från diverse årgångar på 80- och början av 90-talet. Vissa av dem hade legat där i dussinet år.

När vi dekanterat de fem flaskorna och hällt upp de sjuttiotre ISO-glasen stiger de allra ljuvligaste nebbiolo-parfymer av torkade rosenblad upp från brickorna där glasen trängs. Den här doften är så stor att den kan avnjutas på en meters håll. Efter ett par timmar bjuds vi på underbart komplexa och höstliga mognadstoner som inleds med torkade funghi porcini och fortsätter med multnande skogsgolv om hösten, färsk tryffel minsann, fuktig mossa, läder och ostbutik, tobak och rosor, rönnbär och plommonmarmelad samt några apelsinskal.
I munnen: vilken syra, den sjunger högt i den lätta kroppen! En fokuserad stråle av frukt lyser rakt igenom de omgivande tredjehands-aromerna. Återigen: tryffel, läder, apelsiner... eftersmaken kryddig och rejält lång med inslag av rönnbärsgelé. En stor upplevelse, verkligen!
Vi hade lätt kunnat sitta kvar och meditera en timme till.

Ett par slutord. Det intryck som förmedlas av Stefans laguppställning från norra Piemonte är: slanka och eleganta personligheter som drivs av friska syror och en tydlig mineralsälta. Le Piane var väl i särklass kvalitetsmässigt, även om i stort sett allt var gott. Under året som gått har vi hunnit bekanta oss på hemmaplan med hälften av vinerna, och utan tvekan visar de upp andra, fler och vackrare aspekter i en kupa av bourgognetyp. Vi har en bestämd känsla att ISO-glasen ibland betonar "fel" saker, inte minst olika nyanser av trä. Stefan tyckte också att han inte riktigt kände igen ett par av vinerna - särskilt de båda Boca från Le Piane - och funderade om månfas, väder och lufttryck kan ha inverkat. Buteljerna reste till Stockholm för ungefär en vecka sedan, så de borde ha hunnit landa vid det här laget.

Winewise levererar med FedEx till svenska privatkunder.

2010 Sella Majoli Rosé - 110 dkk
2010 Le Piane Maggiorina - 125 dkk
2007 Sella Casteltorto - 145 dkk
2005 Sella Lessona - 210 dkk
2006 Anzivino Gattinara - 139 dkk
2006 Le Piane Boca - 325 dkk
2005 Sella Bramaterra ’I Porfidi’ – 245 dkk
2005 Le Piane Boca - 325 dkk
2005 Anzivino Faticato - 199 dkk
1990 Le Piane Boca - 395 dkk

Komplett prislista här.
Besök på Terroiristens vinbar här.
Essentiell läsning samt vingårdsbesök här och här.

2005 Anzivino Gattinara

Vilken glädje det är att kunna plocka upp något hittills oprövat som inte kostar skjortan men ändå levererar all önskvärd njutning och lite till. Så är det med den här förtjusande nordpiemontesaren.

2005 Anzivino Gattinara DOCG har en ljus, vacker och och komplex doft med viss utveckling och ljuvliga övertoner. Vi nosar upp bittermandel, röda körsbär, läder, rosor, menthol och bakkryddor. En ljus rostning skulle man absolut kunna tänka sig, om det nu inte vore så att vinet helt och hållet är uppfostrat i stora botti. Det är nog mineralerna som ger buketten dess je ne sais quoi, och den vecklar ut sig på ett underbart sätt.

Som så ofta är det smaken som bekräftar vinets storhet - och storhet är faktiskt inget överord. I det här fallet är upplevelsen i munnen smått viskös och oerhört behagligt balanserad. En mogen, vitvinslik syra spelar jämnt med rika aromer, lagom läskpapperstorra tanniner och en lång, mentholfrisk och havssalt avslutning som för tankarna till färska skaldjur. Mognaden är lagom framskriden, och det hela kokar ner till ett riktigt elegant uttryck med klockren drickbarhet och skyhög njutningsfaktor. Som vi ser saken smakar denna medelfylliga nebba allra bäst nu och inom de närmaste åren.

Så kommer vi till priset. Winewise/Terroiristen säljer för 135 DKK, med direktleverans till svenska kunder om man så vill. Vi köper definitivt igen.

Tidigare förtjänstfullt och inspirerande bloggat här.

Vinsafari i Köpenhamn med omnejd

Leta upp en spotify-lista med stroboskoptechno och stirra på den här bilden en bra stund. Du bör snart ha en krypande känsla av att du är på väg till Köpenhamn, och att du har sju billioner hektoliter vatten över huvet. Fundera inte för mycket på det, utan gläds istället åt att du närmar dig den fria världen. Goodbye, systembolaget. Hello, vinsafari!

Otto Suenson är en av Köpenhamns mest anrika vinhandlare. De har huserat i källarplanet på Dronningens Tværgade sedan 1880, så atmosfären är riktigt genuin och ingången. Det doftar till och med vinkällare på ett mycket angenämt sätt. Hit åker man kanske framför allt för att handla bourgogne, men det finns förstås en hel del annat smått och gott. Suenson har två andra butiker, så om det saknas något man spetsat in sig på fixar de hit grejorna inom några timmar (men en reservation i förväg är förstås allra säkrast). Svenska kunder kan numera beställa från webbutiken direkt hem till sin svenska dörr. Om dörren sitter på en firma-adress så räcker det med 260 kr för frakten, men det man missar är förstås själva safari-känslan. Redan 09.30 är det fritt fram att börja spana efter små- och storvilt. Bara en sådan sak!

Vi lämnar Dronningens by och sätter kurs mot Virum. Här någonstans mitt ute i den lummiga förortsidyllen bor det en danifierad romare i mogen ålder, som på sitt egenhändigt modellerade vis handlar med genuina italienska viner sedan tre decennier. Med viss assistans av iPhone-gps lyckas vi komma till rätt adress och plockar upp il signore Merolli för vidarebefordran till hans hämtlager i Holte. 

Vi hinner prata lite på vägen. Förutom för nebbiolo har Carlo en svaghet för pinot noir, så han har följt våra rapporter om Ahr med visst intresse. Den här gången har vi tagit med oss några tyska pinnar till den nyfikne vinhandlaren, och i gengäld blivit lovade en crash course i ämnet italiensk pinot nero. Carlo har följt bloggdiskussionen om varuprover, och tycker att den är väldigt "svensk" - han menar att trovärdigheten i det man läser har med helt andra saker att göra. 

Hur som helst får vi köpa vårt kursmaterial till starkt reducerat pris, och det är ju utmärkt eftersom kursen därmed blir mer omfattande och även innefattar vad Carlo kallar "misslyckade" viner. Och när den durkdrivne månglaren slutligen får höra att vi är på väg till nästa vinhandel med friska cash på fickan, lyckas han förstås (med sina sista  2007 Montevertine på magnum som lockbete) plocka av oss ytterligare några nystrukna sedlar innan vi tar adjö.

Med lättad plånbok beger vi oss söderut igen på den behagligt tomma Helsingørmotorvejen som snart övergår i Jagtvej, en lång räkel till gata i nordvästra innerstaden. "Ute på Nørrebro måste ni täcka bagaget när ni parkerar bilen", förmanade Carlo. Den närmsta jämförelsen i Stockholm måste bli SoFo eller Knivsöder, men liksom där (våra hemtrakter) har vi svårt att se Nørrebro som något annat än pittoreskt nuförtiden, om än med en dynamisk känsla (annat var det i mitten av 80-talet när vi spelade på Ungdomshuset/Jagtvej, som revs härom året). Här på Jægersborggade huserar ett flertal kläddesigners och konsthantverkare omväxlande med hippa restauranger (Relae) små piffiga brunchbarer (Lyst) och sedan tre år tillbaka "Terroiristen" - en vinbar och butik som drivs av italien-specialisten Stefan Jensen.

Bara balla prylar i skylten.

Det är första gången vi träffas, men vi har mejlat och bokat tid i förväg. Med varsin varm panino i näven kliver vi ett trappsteg ned i den sommarstängda vinbaren. Stefan låter oss äta i lugn och ro, medan vi ställer nyfikna frågor om verksamheten. Här handlar det om traditionellt utgjorda terroir-viner, gärna från randområden som norra Piemonte, Friulien/Slovenien, och framöver även Valtellina. Han säljer bara genuina saker som han själv gillar, och vinerna är ofta eko/bio/natur utan att det på något sätt är huvudsaken. Det mesta säljs till restauranger, exempelvis Relae som ligger i samma kvarter. Dessutom håller han en del föredrag och arrangerar vinresor till sina favoritområden för grupper av sommelierer och specialintresserade privatkunder. Sedan ett halvår levererar han vin med paket till svenska vinvänner.

Vi får smaka på en mousserande nebbiolo-rosé (sic!) och ett skal-macererat "orangevin" från Piemonte (Trinchero Palmè 7 - utan konkurrens den mest tanninstinna chardonnay vi testat). Båda är varuprover som Stefan funderar på att ta in fler av, och prislapparna skulle i så fall hamna strax över 200 dkk. Klart rimligt, eftersom det "vita" är i klass med Josko Gravners mer än dubbelt så dyra motsvarigheter. Den här stilen av vinmakning är väl inte riktigt vår kopp te, men det går inte att låta bli att imponeras av den mättade doften och vinets speciella struktur. Nebbi-rosén har vi svårt att tro att någon kan låta bli att tycka om. Sedan är det dags att plocka ihop vår låda, med producenter som Sella, Le Piane, Trinchero och Bressan. Efter en dryg timmes trevlig samvaro lämnar vi Terroiristen. Stripped of cash, men med en complimentary bottle Sutor Pinot Noir som plåster på såren.

Från popmusiksvängen minns vi det målande uttrycket "pilkastningsturné". Precis så är det med dagens safari: likt en orutinerad turnébokare vi har helt enkelt planerat schemat klantigt, men det gör ingenting eftersom det är så himla kul att åka bil och snacka vin. Alltså kör vi norrut på Helsingørmotorvejen för andra gången i dag. Vid avfart Kokkedal pekar vi lång näsa åt de anonyma krämarna på Philipson Wine (nej, det blir ingen budgetbarbaresco för 59,95 dkk idag) och styr istället västerut på Fredensborg Kongevej. Nu är vi verkligen ute på landet. Första avtaget vänster hand heter Avderødvej, och där hittar vi Bergman Vin i en orange gård med flyglar och uthus. En filur sticker ut huvet genom fönstret på den högra flygelns övervåning och ber oss vänta ett ögonblick. Snart får vi kliva in på lagret.

Ole Bergman är en rutinerad importör i sextioårsåldern, som förenar jovialisk uppsyn med en pojkaktig entusiasm för det område han sedan länge valt att specialisera sig på: Californien. Svenska kunder - som av importören Divine fått lära sig att cali-viner i stort sett alltid är förknippade med rätt så osköna prislappar - har här chansen att handla till betydligt mer hyfsat pris än hemma (vilket Ole försynt påpekar). Vad sägs om Shafer One Point Five för 340 dkk, Ric Formans andravin för 188 dkk, Philip Tognis andravin för 275 dkk och Ridge Geyserville för 198 dkk. Inte illa! Även Wachau och Châteauneuf-du-Pape är ytterst väl representerade med Prager, Pegau och Bois de Boursan. Franko, som är ute på sin allra första safari, blir väldigt förtjust i den här adressen.

Vi gör ett snabbt mellanstopp i flotta Charlottenlund där man har två SuperBest-butiker med trehundra meters mellanrum, bägge på Jægersborg Allé. Det här är vanliga matvarubutiker, men med ett sortiment som slår ett systembolag i T6-svängen. Den ena butiken har ett större sortiment med fokus på fler dyrare viner medan den andra har har lite färre olika artiklar och fler flaskor av samma vin i skyltningen. Det är kul att titta i största allmänhet, och Pelisseros 2007 Barbaresco Nubiola är faktiskt ett bra köp oavsett tilbud eller inte.

Amerika-yran fortsätter hos KKWine i Charlottenlund. Kenneth Korsbaek Olsen är en glad kille på 43 år med förflutet i den danska militären och ett civilt jobb som privatchaufför åt A.P. Møller/Maersk. Hur prestigefyllda och dyra många av vinerna i hans portfölj än är, så går det inte att leva på importverksamheten. Vi har stämt möte för att hämta Frankos beställda flaskor, och går ner i källarplanet till ett vanligt trevånings bostadshus där Kenneth har sitt showroom.

Listan av producenter som importeras av KKWine är inget annat än imponerande - totalt nästan femtio. Runt flaggskeppet Screaming Eagle guppar mindre båtar som Kapcsandy, Randy Dunn, John Alban, O'Shaughnessy, Ovid, Melville, Greg Brewer med flera. Frankos låda kånkas upp ur vinhelgedomen medan vi funderar på om bloggen "Le Francophile" i framtiden kommer att byta namn till "God Bless America".

Bara 34 500 dkk för tre årgångar Screaming Eagle.

Kenneth klippte ett fat JP Harbison på auktion i Napa.

Sista stoppet innan bron gör vi hos Cibi e Vini på Torvegade i Christianshavn. Fabio är på resa i Italien medan butiken hålls öppen 12-18 av en sommarjobbande kille. Just nu har man en tilbudskampanj under devisen Donne e Vini för att promovera stövellandets kvinnliga vinmakare: Elisabetta Foradori, Arianna Occhipinti med flera. Här hugger vi några Donne-smakprover samt en Etna Rosso som verkar klart intressant. Vid 18-tiden bär det av hemåt med ganska låg markfrigång på bakvagnen. Vi längtar efter att skölja ned ett par grillade köttbitar med Ric Formans nyss inköpta cab.

Här följer ett urval viner som vi tittat närmare på eller valt att köpa.

Otto Suenson:

2006 Il Poggione Brunello di Montalcino, 276 dkk

2007 Selvapiana Chianti Rùfina Vigneto Bucerchiale, 189 dkk

2009 Raymond Bouland Morgon Vieilles Vignes, 120 dkk

2009 Olivier Merlin Moulin-à-Vent, 162 dkk

2009 Benjamin Leroux Bourgogne Rouge, 160 dkk

2009 Benjamin Leroux Savigny-lès-Beaune 1er cru, 270 dkk

2009 Benjamin Leroux Gevrey-Chambertin, 325 dkk

2006 Comte Armand Auxey-Duresses 1er Cru, 261 dkk

2007 Jacques Cacheux Vosne-Romanée 1er cru Les Suchots, 468 dkk

2005 Domaine Lafarge Volnay Vendanges Selectionnées, 405 dkk

Carlo Merolli:

2007 Cascina Cucco Barolo Cerrati/Vigna Cucco, 714 dkk per 6-pack

2001 Giuseppe Mascarello Langhe Status, 155 dkk v/ 6 fl

2009 San Michele all'Adige Pinot Nero Trentino, 125 dkk/sek

2006 Brunnenhof Mazzon Pinot Nero Alto Adige Riserva, 195 dkk

2004 Villa Fiorita Nero di Villa Pinot Nero Monferrato, 185 dkk

2001 Baricchi Brigante Pinot Nero Langhe, 165 dkk

2006 Podere Fortuna Fortuni Pinot Nero Toscana, 280 dkk

2006 Podere Fortuna Coldaia Pinot Nero Toscana, 289 dkk

2006 Marchesi Pancrazi Villa di Bagnolo Pinot Nero Toscana, 185 dkk

2004 Boccadigabbia Il Girone Pinot Nero Marche, 270 dkk

2002 Casal Pilozzo Regina Vitae Pinot Nero Lazio, 210 dkk

2003 Casal Pilozzo Regina Vitae Pinot Nero Lazio, 185 dkk

2006 Casal Pilozzo Regina Vitae Pinot Nero Lazio, 145 dkk

Winewise/Terroiristen:

2007 Trinchero Grignolino d'Asti, 120 dkk

2004 Trinchero Runchet Freisa d'Asti, 165 dkk

2005 Sella Lessona, 185 dkk

2005 Sella Lessona Omaggio a Quintino Sella, 275 dkk

2005 Sella Bramaterra, 165 dkk

2005 Sella Bramaterra I Porfidi, 225 dkk

2009 Le Piane La Maggiorina, 115 dkk 

2007 Le Piane Croatina, 215 dkk

2005 Le Piane Boca, 325 dkk

2005 Anzivino Gattinara, 135 dkk

2004 Fenocchio Barolo Bussia Riserva, 350 dkk

2004 Bressan Schiopettino, 195 dkk

2003 Bressan Pinot Nero, 195 dkk

1999 Bressan Pignol, 335 dkk

Bergman Vin:

2008 Château La Grande Roche Napa Valley Cabernet Sauvignon
(Ric Forman) 188 dkk
2007 Philip Togni Napa Valley Cabernet Sauvignon, 625 dkk
2007 Togni Tanbark Hill Napa Valley Cabernet Sauvignon, 275 dkk
2009 Ridge Geyserville, 198 dkk
2008 Shafer One Point Five, 340 dkk

2007 Bois de Boursan Cuvee des Felix, 335 dkk

2008 Pegau Cuvée Reservée, 310 dkk

2009 Feraud-Brunel Côtes-du-Rhône Villages 75 dkk
2009 Prager Riesling Smaragd Achleiten, 229 dkk
2008 Prager Riesling Smaragd Wachstum Bodenstein, 254 dkk

KK Wine:

2005 Dunn Vineyards Howell Mountain Cabernet Sauvignon, 500 dkk
2006 Dunn Vineyards Howell Mountain Cabernet Sauvignon, 520 dkk
2006 O'Shaughnessy Howell Mountain Cabernet Sauvignon, 500 dkk
2008 Larkmead Napa Valley Cabernet Sauvignon, 390 dkk
2007 Copain James Berry Paso Robles Syrah, 350 dkk
2006 Mount Eden Santa Cruz Mountains Chardonnay, 316 dkk

SuperBest:

2007 Pelissero Barbaresco Nubiola, 150 dkk
2008 Sarget de Gruaud Larose, 300 dkk/2 fl (tilbud)
2004 Domaine Singla Castell Vell, 100 dkk (tilbud)

Cibi e Vini:

2008 Foradori Teroldego Rotaliano DOC, 116 dkk
2009 Arianna Occhipinti "SP68" Frappato e Nero d’Avola, 94 dkk
2009 Arianna Occhipinti "Il Frappato" Sicilia IGT, 170 dkk
2007 Fattoria Romeo del Castello Vigo Etna Rosso DOC, 170 dkk
2008 Aurora Barricadiero Marche IGT, 300 dkk/2 fl.
Aurora 6-pack: Rosso Piceno, Rosso Piceno Superiore, Barricadiero, 590 dkk