Nästa sista rundan i Falsterbo

1996 Joh. Jos. Prüm Graacher Himmelreich Riesling Auslese skimrar i ljust guld med dragning åt limegrön metallic. Doften är klart friskare än senast, med fler nyanser av grönt äpple och lime som dröjer sig kvar bland de sagolikt utvecklade tonerna av äppelpaj med vaniljsås, och de saltare inslagen av dillspad och saltgurka. Den första klunken är så stönframkallande god att portarna till himmelriket öppnas för ett kort moment - det svindlar för en bråkdels sekund eller kanske en liten evighet, med klockklang och allt - ett ögonblick som i sig är värt betydligt mer än 269 kr. Även resten av glaset är njutning på högsta nivå - med en markerad, ihållande syra som är klart piggare än förra gången och dominerar över sötman som vid det här laget gått in helt i vinet. Väger in i ungefär samma klass som en nutida spätlese. (93)



2007 Domaine Vincent Bouzereau Meursault har en liten, ung doft med fatvanilj, sval citrus, kittlande örtighet, sten och en aning av sherryoxidation trots en egentligen rätt outvecklad personlighet. Smaken är tajt och stram med rätt mager kropp. Den höga syran dominerar med stöd av en viss bitterhet och vinet är inget större nöje att prova på egen hand. Till de dubbelpanerade torskfileerna funkar den smågriniga och ogina stilen klart bättre, dock utan att framkalla några större ovationer. S spikar att det rör sig om en meursault. (86)



2007 Livio Felluga Terre Alte Colli Orientali del Friuli DOC är rikt på såväl färg som doft. Inledningsvis är det sauvignon blanc som snackar, med friska vinbärsblad och fläder. Snart breddar doften ut med fler frukter, däribland både jordgubbar och meloner. Det måste vara en blandning av flera druvsorter. Den rika, goda, avrundade smaken, vars syror är åt det lägre hållet, ger ett intryck av jäsning i fat med genomförd malo. Typiskt italiensk bittermandel i kombination med druvblandningen leder oss till friuli, utan att vi kan precisera närmare, men det måste handla om ett av de bästa vinerna från en producent i toppklass. Alla runt bordet njuter av det här komplexa och generösa vinet, extra härligt att dricka solo efter maten. Druvorna, de var alltså tocai friulano, pinot bianco och sauvignon blanc. Mer om vinet här. (92)



2009 Paolo Saracco Moscato d'Asti DOCG har superfina muscat-aromer med drag av vit persika och mineral. I munnen en dansande livlig lätthet och syrafräschör utan alltför hög upplevd sötma (vi fattar inte var man gömt 140 g restsocker). Detta är en kanonskön, charmerande moscato som vi dricker till jordgubbar och glass. Kära faster får smaka till hallonen ett par dagar senare, blir sprittande glad och vill ovillkorligen ha adressen till Carlo Merolli. Galloni skriver: "Paolo Saracco is a reference-point producer for first class Moscato." Mer om vinet här. (89-90)



2001 Calabretta Etna Rosso är transparent granatrött med orangea nyanser. Glaset bjuder på en fascinerade, utvecklad och tydligt volatil doft. Bland målarpytsarna hittar vi inlagda och torkade körsbär, slånbär, tjära, ostbutik och bränd jord. P invänder dock att alkoholen ångar i näsan. Den aromrika, mogna, givande smaken lever gott på sin friska syra, med nebbiolo-liknande, aningen uttorkande tanniner. Gästernas gissningarna går raka vägen till traditionalister i piemontes hjärtland. Precis som förra flaskan bjuder denna på en härlig, intresseväckande drickbarhet där åtminstone tre av fyra runt bordet ger båda tummar upp. Det enda som behövs är en timme eller två i luften för att vädra bort lite av lättflyktigheten. Plus några goda ostar. (91)

Prisutdelning på Vinbaren

Äntligen, som vi har väntat! Martin W spikade alla frågorna i vår nyårstävling - till och med från vilken uteservering bilden var tagen. Några ledtrådar fanns förstås att hitta här i bloggen, men vi är ändå imponerade av hur snyggt han dunkade till med alla fyra. Det har blivit dags att leverera priset: en flaska 2005 Domaine La Barroche Cuvée Pure Châteauneuf-du-Pape. Vi hade en stark känsla av att vinnaren skulle vara en trevlig prick - inom kort bevisades detta med råge. Våra utmätta barnvaktstimmar visade sig vara alltför få för alla tänkbara samtalsämnen, men vi hann ändå med att prova lite vin. Som blinda valpar i händerna på Vinbarens sommelier...

TRE VITA

Första glaset har en örtkryddig, doft med unkna mineraltoner. Gårdagens kattkiss, fast på ett bra sätt, föreslår M. Onekligen osar det från lådan, därom är vi helt överens. Smaken är intensiv och upplevs av oss som relativt sötfruktig, med syrorna i mjukaste laget - det blir alkohol och jord som vinner spelet om balansen. Den goda mittfrukten avtar rätt tvärt och lämnar mest en alkoholisk längd kvar. Vi känner inte igen stilen alls, men det känns mineraldrivet från gamla världen. T gissar på grüner veltliner. M är på rätt spår och föreslår att vinet nog är italienskt. Det ska visa sig att han rest omkring i det aktuella området. Druvorna är tocai friulano från 10 hektar vingårdar vid gränsen mot Slovenien. Producenten plockar rätt ofta Tre Bicchieri, så även i denna årgång. Exakt varför förstår man nog bara om man känner och gillar stilen..

Facit: 2007 Edi Keber Collio Friulano DOC



Andra glaset är mycket ljust, nästan vattenklart, med gula och gröna reflexer. Doften träffar mitt i ansiktet med supertydliga vinbärsblad, godistonade svarta vinbär och mineraler. Sockerdricka och vingummi är andra saker vi pratar om. Smaken är rätt fruktig och aningen eldig med mjukare syror. Finessrikt i framtoningen, och på något sätt nyavärldenlikt i sin rättframhet. Proffsigt, som amerikaner brukar göra saker och ting. Det första intrycket är sauvignon blanc, men vi diskuterar möjligheten av en atypisk riesling. S vidhåller sauvignon blanc-spåret, vilket bekräftas av vår sommelier. Efter att ha hittat hem till gamla världen med fåfänga gissningar på Rueda och Alto Adige får vi tipset att leta länge norrut. Sista gissningen blir varma Steiermark i södra Österrike...

Facit: 2007 Sattlerhof Sauvignon Blanc Kranachberg, Südsteiermark



Tredje glaset har en varmt gyllengul färg. Doften ger nötiga, fatrostade toner med inslag av smör och popcorn. Malolaktisk kola är också något vi tänker på. Örtiga mineraler spelar andra fiol. Smaken fläskar på med sin fatrostning och har en god frukt som dock inte riktigt lever upp till den yviga kostymen. De höga syrorna är ute på egen hand och viftar, verkligt klockrena citronsyror, så pass att man undrar om de är adderade. Mineraler finns, men de är lite undanskuffade i nuläget. Helheten sitter inte riktigt ihop än, även om vinet är både öppet och gott. Omedelbart gissar vi att det är en californisk chardonnay. Nej, det är inte från Californien får vi reda på, kanske skulle vi hittat ännu mera majs där, och måhända lite mer av alkoholvärme. Då återstår bara bourgogne för det här vinet. Den lite svulstiga ekbehandlingen är inte helt ovanlig i varma Pouilly-Fuisse, så det blir nästa gissning. Nehej, inte det heller, då borde det vara en Meursault. Varmt år, 2005?

Facit: 2005 Domaine François et Antoine Jobard Meursault "En La Barre"



TRE RÖDA

Första glaset är transparent i en mörkare röd nyans. Det doftar fint av rått kött, leriga insjömineraler och körsbär. Pinotkryddighet kompletterar en mycket god doft där vi redan har satt ner planet tryggt och säkert i Beaunes sydvästra utkanter. Smaken bekräftar intrycken med fina syror, moget fruktiga körsbär och pinotkrydda. Läckert! Nu är det ju bara den lilla detaljen att vi inte alls är i bourgogne. Que? Vi ombes att fokusera på toner av tallbarr, nysågat barrträ och kåda. Samt en smått överekad karaktär som inte är ovanlig i pinot från det här landet. Rik frukt från ett lyckat år...

Facit: 2005 Wieninger Wiener Pinot Noir Select



Andra glaset är transparent, varmt rubinrött med blåtoner. En mustig doft stiger ur glaset, där rostade fatkryddor, smörkola och vanilj dominerar över en skogsbärig frukt. Smaken är medelfyllig och silkig med något tunn frukt, rätt höga lingonsyror och en tydlig kryddighet. Goda mineraler gör sig bemärkta i avslutningen. Kryddorna och vaniljen påminner starkt om modern rioja, även om någon gissar på Piemonte. Druvkaraktären är inte uppenbar, vilket i och för sig kan vara bra, men inte heller känner vi igen en av våra favoritproducenter. Det här vinet kommer vi inte att jaga efter.

Facit: 2004 Aldo Conterno Barbera d'Alba Conca Tre Pile



Tredje glaset har en betydligt mörkare färg än förgående glas, ändå med transparens. Doften har tydlig cabernetkänsla med cassis och svarta vinbär, kompletterade av gammal slånbärssaft och kokkaffe. Tydliga mognadstoner på nosen med grusiga mineraler och jordighet. Smaken är god, mognande och lite syltig med ovannämnda aromer, framträdande småtuffa tanniner och en viss eldighet som tar över i balansakten. 14,5% får vi reda på, i en kropp som kanske inte riktigt står upp till alkoholen. Ändå är detta ett verkligt gott vin! Här är vi ute på hal is och skickar iväg ett långskott mot portugisiska bagadruvor på grund av tanninerna. Vi borde förstås hållit fast vid den omedelbara cabernetkaraktären - det ska visa sig att druvmixen är cabernet franc och merlot. Vinet verkar ha en sju-åtta år på nacken...

Facit: 2003 Parés Baltà Mas Irene Penedès



TVÅ KÄNDISAR

2002 Gerard Bertrand La Forge Corbières-Boutenac har en stor, utvecklad och komplex doft med beckmörka drag av lakrits, svarta oliver, plommon och cassis. Rökiga mineraler, sydfranska örter, animaliska drag av fårfett och toner av mulltoa och ostbutik. Smaken är stor, rik och rund - mäktigt harmonisk och animalisk med lena tanniner, merde och örter. Vi är överens om att vinet är mycket gott och intressant med sin mognadsutveckling. Druvmixen är till hälften carignan från 100-åriga stockar med lågt skördeuttag, resterande halvan är syrah. Vinet har tillbringat 15 månader på nya franska barriques.

2005 Auguste Clape Cornas Renaissance har en mer knuten, återhållsam nos. Det är ändå uppenbart vilket snyggt vin vi har i glaset: renaste cassis med övertoner av blommor och hudkräm. Äkta lakritsrot och salvia. Traditionell foudrekaraktär och en elegant stallighet som håller sig i bakgrunden. Smaken är härligt stram och klassisk i sin framtoning med stora, silkiga tanniner, len munkänsla och voluminös syrahfrukt utan sötfruktiga drag. Perfekt balans för norra rhône-älskare! Den som väntar ytterligare några år lär få ännu mer utdelning...

Till de röda vinerna åt vi en mycket välsmakande steak minute med frites, bea och sallad på ruccola, tomat och rödlök. Några timmar gick osedvanligt fort, det börjar tyvärr bli dags att gå hem och lösa av barnvakten - men först en överraskning från Martin! Han vet vad vi gillat på sistone och smäller till med 2007 Is Argiolas Vermentino di Sardegna. Inklusive rekommendationer att titta närmare på sortimentet hos superiore.de.

ps. Kvällens vinlista finns att läsa här. Listan uppdateras varje eftermiddag klockan 16 - en utmärkt service inför besöket.