Prisutdelning på Vinbaren

Äntligen, som vi har väntat! Martin W spikade alla frågorna i vår nyårstävling - till och med från vilken uteservering bilden var tagen. Några ledtrådar fanns förstås att hitta här i bloggen, men vi är ändå imponerade av hur snyggt han dunkade till med alla fyra. Det har blivit dags att leverera priset: en flaska 2005 Domaine La Barroche Cuvée Pure Châteauneuf-du-Pape. Vi hade en stark känsla av att vinnaren skulle vara en trevlig prick - inom kort bevisades detta med råge. Våra utmätta barnvaktstimmar visade sig vara alltför få för alla tänkbara samtalsämnen, men vi hann ändå med att prova lite vin. Som blinda valpar i händerna på Vinbarens sommelier...

TRE VITA

Första glaset har en örtkryddig, doft med unkna mineraltoner. Gårdagens kattkiss, fast på ett bra sätt, föreslår M. Onekligen osar det från lådan, därom är vi helt överens. Smaken är intensiv och upplevs av oss som relativt sötfruktig, med syrorna i mjukaste laget - det blir alkohol och jord som vinner spelet om balansen. Den goda mittfrukten avtar rätt tvärt och lämnar mest en alkoholisk längd kvar. Vi känner inte igen stilen alls, men det känns mineraldrivet från gamla världen. T gissar på grüner veltliner. M är på rätt spår och föreslår att vinet nog är italienskt. Det ska visa sig att han rest omkring i det aktuella området. Druvorna är tocai friulano från 10 hektar vingårdar vid gränsen mot Slovenien. Producenten plockar rätt ofta Tre Bicchieri, så även i denna årgång. Exakt varför förstår man nog bara om man känner och gillar stilen..

Facit: 2007 Edi Keber Collio Friulano DOC



Andra glaset är mycket ljust, nästan vattenklart, med gula och gröna reflexer. Doften träffar mitt i ansiktet med supertydliga vinbärsblad, godistonade svarta vinbär och mineraler. Sockerdricka och vingummi är andra saker vi pratar om. Smaken är rätt fruktig och aningen eldig med mjukare syror. Finessrikt i framtoningen, och på något sätt nyavärldenlikt i sin rättframhet. Proffsigt, som amerikaner brukar göra saker och ting. Det första intrycket är sauvignon blanc, men vi diskuterar möjligheten av en atypisk riesling. S vidhåller sauvignon blanc-spåret, vilket bekräftas av vår sommelier. Efter att ha hittat hem till gamla världen med fåfänga gissningar på Rueda och Alto Adige får vi tipset att leta länge norrut. Sista gissningen blir varma Steiermark i södra Österrike...

Facit: 2007 Sattlerhof Sauvignon Blanc Kranachberg, Südsteiermark



Tredje glaset har en varmt gyllengul färg. Doften ger nötiga, fatrostade toner med inslag av smör och popcorn. Malolaktisk kola är också något vi tänker på. Örtiga mineraler spelar andra fiol. Smaken fläskar på med sin fatrostning och har en god frukt som dock inte riktigt lever upp till den yviga kostymen. De höga syrorna är ute på egen hand och viftar, verkligt klockrena citronsyror, så pass att man undrar om de är adderade. Mineraler finns, men de är lite undanskuffade i nuläget. Helheten sitter inte riktigt ihop än, även om vinet är både öppet och gott. Omedelbart gissar vi att det är en californisk chardonnay. Nej, det är inte från Californien får vi reda på, kanske skulle vi hittat ännu mera majs där, och måhända lite mer av alkoholvärme. Då återstår bara bourgogne för det här vinet. Den lite svulstiga ekbehandlingen är inte helt ovanlig i varma Pouilly-Fuisse, så det blir nästa gissning. Nehej, inte det heller, då borde det vara en Meursault. Varmt år, 2005?

Facit: 2005 Domaine François et Antoine Jobard Meursault "En La Barre"



TRE RÖDA

Första glaset är transparent i en mörkare röd nyans. Det doftar fint av rått kött, leriga insjömineraler och körsbär. Pinotkryddighet kompletterar en mycket god doft där vi redan har satt ner planet tryggt och säkert i Beaunes sydvästra utkanter. Smaken bekräftar intrycken med fina syror, moget fruktiga körsbär och pinotkrydda. Läckert! Nu är det ju bara den lilla detaljen att vi inte alls är i bourgogne. Que? Vi ombes att fokusera på toner av tallbarr, nysågat barrträ och kåda. Samt en smått överekad karaktär som inte är ovanlig i pinot från det här landet. Rik frukt från ett lyckat år...

Facit: 2005 Wieninger Wiener Pinot Noir Select



Andra glaset är transparent, varmt rubinrött med blåtoner. En mustig doft stiger ur glaset, där rostade fatkryddor, smörkola och vanilj dominerar över en skogsbärig frukt. Smaken är medelfyllig och silkig med något tunn frukt, rätt höga lingonsyror och en tydlig kryddighet. Goda mineraler gör sig bemärkta i avslutningen. Kryddorna och vaniljen påminner starkt om modern rioja, även om någon gissar på Piemonte. Druvkaraktären är inte uppenbar, vilket i och för sig kan vara bra, men inte heller känner vi igen en av våra favoritproducenter. Det här vinet kommer vi inte att jaga efter.

Facit: 2004 Aldo Conterno Barbera d'Alba Conca Tre Pile



Tredje glaset har en betydligt mörkare färg än förgående glas, ändå med transparens. Doften har tydlig cabernetkänsla med cassis och svarta vinbär, kompletterade av gammal slånbärssaft och kokkaffe. Tydliga mognadstoner på nosen med grusiga mineraler och jordighet. Smaken är god, mognande och lite syltig med ovannämnda aromer, framträdande småtuffa tanniner och en viss eldighet som tar över i balansakten. 14,5% får vi reda på, i en kropp som kanske inte riktigt står upp till alkoholen. Ändå är detta ett verkligt gott vin! Här är vi ute på hal is och skickar iväg ett långskott mot portugisiska bagadruvor på grund av tanninerna. Vi borde förstås hållit fast vid den omedelbara cabernetkaraktären - det ska visa sig att druvmixen är cabernet franc och merlot. Vinet verkar ha en sju-åtta år på nacken...

Facit: 2003 Parés Baltà Mas Irene Penedès



TVÅ KÄNDISAR

2002 Gerard Bertrand La Forge Corbières-Boutenac har en stor, utvecklad och komplex doft med beckmörka drag av lakrits, svarta oliver, plommon och cassis. Rökiga mineraler, sydfranska örter, animaliska drag av fårfett och toner av mulltoa och ostbutik. Smaken är stor, rik och rund - mäktigt harmonisk och animalisk med lena tanniner, merde och örter. Vi är överens om att vinet är mycket gott och intressant med sin mognadsutveckling. Druvmixen är till hälften carignan från 100-åriga stockar med lågt skördeuttag, resterande halvan är syrah. Vinet har tillbringat 15 månader på nya franska barriques.

2005 Auguste Clape Cornas Renaissance har en mer knuten, återhållsam nos. Det är ändå uppenbart vilket snyggt vin vi har i glaset: renaste cassis med övertoner av blommor och hudkräm. Äkta lakritsrot och salvia. Traditionell foudrekaraktär och en elegant stallighet som håller sig i bakgrunden. Smaken är härligt stram och klassisk i sin framtoning med stora, silkiga tanniner, len munkänsla och voluminös syrahfrukt utan sötfruktiga drag. Perfekt balans för norra rhône-älskare! Den som väntar ytterligare några år lär få ännu mer utdelning...

Till de röda vinerna åt vi en mycket välsmakande steak minute med frites, bea och sallad på ruccola, tomat och rödlök. Några timmar gick osedvanligt fort, det börjar tyvärr bli dags att gå hem och lösa av barnvakten - men först en överraskning från Martin! Han vet vad vi gillat på sistone och smäller till med 2007 Is Argiolas Vermentino di Sardegna. Inklusive rekommendationer att titta närmare på sortimentet hos superiore.de.

ps. Kvällens vinlista finns att läsa här. Listan uppdateras varje eftermiddag klockan 16 - en utmärkt service inför besöket.