måndag, februari 02, 2009

Röda från Spanien och Portugal


Rubriken på den här posten borde väl ha varit "Munskänkarna provar februarinyheter"? Snuvade på konfekten? Vi också, litegrann. Men ibland krockar begivenheterna, så vi får nöja oss med ett referat av gårdagens tvåbetygsprovning. Det blir iberiska halvön på längden och tvären, minsann en nyttig uppdatering för oss som oftast väljer bort vinerna därifrån. Och en nostalgisk påminnelse om tider när vi inte gjorde det! I mitten av åttiotalet, långt innan vi hade något som kunde kallas vinintresse, var det till firman La Rioja Alta vi vände oss när vi ville ha något extravagant på bordet. Gran Reserva 904, Viña Ardanza, Viña Arana och Viña Alberdi var säkra kort. I mitten av nittiotalet, när vinlusen bitit, så var det spännande att upptäcka lite modernare viner från Ribera del Duero. Nuförtiden är det oftast på provningar vi ses, ibererna och vi...

Glas 1 har en varmröd, mogen färg med bruna reflexer och tegelkant. Doften är varm och inbjudande, genomluftad med fin oxidation och en del flyktiga syror, kräftspad, saft av slånbär och jordgubbar, knäck, läder och några brända drag som inte är oangenäma. Smaken är medelfyllig med mjuka tanniner och en förvånansvärt väl bibehållen, fint syrlig frukt. Harmoniskt vin, lite tandlöst kan tyckas - men vänligt och trevligt att dricka nu. Vid det här laget vet ni att glaset innehåller en heltraditionell rioja gran reserva hämtad direkt ur skolboken. Åldern är uppskattningsvis +10 år. Det är inte utan att man blir sugen på mer.

Facit: 1995 La Rioja Alta Gran Riserva 904 (Rioja)

Tempranillo cirka 85%, mazuelo (carignan) och graciano 15%. Spenderade åren 1995-2001 på fat. Överlevde. Väldigt mycket vin och traditioner för pengarna - om man gillar stilen.



Glas 2 är tätt blårött, nästan opakt med blålila kant.
Doften ger mörk, primär frukt åt björnbärs-, körsbär- och drottninghållet - och ek. Faten bidrar med både vanilj och en lite rå ton av lim och lösningsmedel som inte känns helt bekväm. Några lagerblad på toppen. Smaken är rejält tanninrik och extraherat fruktig med bra syror, bett och balans. Lite kafferost från de nya faten och välpackad frukt. Smått eldig avslutning. Vinet är en välgjord representant för "Det Moderna Spanien" och vi gissar att det med sin lite rivigare stil kommer från Ribera del Duero, och att druvan därmed är tempranillo, eller tinto fino som den kallas lokalt. Den lite yviga alkoholen gjorde att funderingarna tog ett varv över Priorat. Hatten av, för detta är onekligen ett ambitiöst arbete - men inte riktigt vår påse.

Facit: 2004 Dominio de Atauta (Ribera del Duero)

100% tempranillo, 14% alkohol. Vinifikationen innefattar en veckas maceration med skalen och regelbunden överpumpning, därefter alkoholjäsning i två veckor. Slutligen en stunds rejäl fottrampning, precis som i Douro. Mognadslagringen varade i 12-16 månader beroende på druvornas ursprung, i franska ekfat varav en tredjedel nya. Vinet reas just nu ut på SB.



Glas 3 är medelmörkt, varmt blårött med röd kant. Doften är öppen, luftad och mycket fin. Tydliga, söta kittlingar av mandelmassa samsas med fina fatkryddiga toner och röd sötfrukt av vinbär, hallon och slånbär. Pinjeskott, lite eucalyptus, mintchoklad, balsamtoner och russin kommer till, och några torkade fikon och dadlar. Givande, hög klass på doften! Smaken är fruktig, saftig, med relativt mjuka tanniner, bra syror och en lång, generös eftersmak med vissa russintoner och skön alkohol. Det här vinet är mycket tilltalande och riktigt bra, men vi är tyvärr lost för words angående dess ursprung. Något yngre, lite fräsigare och modernare från Rioja?

Facit: 2003 Finca el Puig (Priorat)

Här kunde man ju lagt ihop ett och ett, grenache blir man ju oftast charmad av. Påminner inte så lite om södra rhône. 45% garnacha, 23% cariñena, 20% cabernet sauvignon, 10% merlot och 2% syrah. Syrorna är förvånansvärt friska för året och inga torra, brända tanniner står att finna. Bravo!



Glas 4 är medelljust varmrött med lägre intensitet. Doften är lustig och förmodligen inte av högsta klass: örtkryddig och bärsaftig med mjukt uppkok av plommon. Fast rätt karaktärsfull är den ändå på något sätt, med eucalyptus, rök och grusdamm som leder tankarna till Portugal. Smaken är relativt lätt, saftig, lite tvär och kort i avslutningen. Vi noterar också en rostad fatkaraktär och en inte helt snygg bitterhet. Vinet känns som en portugis av halvbra kvalitet, men det saknar inte sympatiska drag.

Facit: 2004 Periquita Reserva (Alentejo)

50% castelão, 30% touriga naçional och 20% touriga franca. Observera att sockerhalten är 7 gram per liter - vi stördes lite av sötman när vi en gång blev bjudna på vinet. För 79 spänn är detta ändå ett hyggligt vin, som gjort för svenska folkets grillade fläskkarré i sommar.



Glas 6 är mörkt blårött till lila, mycket färgtätt. Doften är uttalat fruktig och tätt kryddig, där dominerande mörka bär som björnbär och blåbär blandas med enstaka mogna jordgubbar. Någon eucalyptus och vaniljton gör att hela intrycket påminner om Late Bottled Vintage. Doften skvallrar om ambitioner. Smaken är fruktig och örtig, med hyggligt friska syror, mediumtanniner och en framträdande bitterhet som av kaffe. Vinet är modernt, robust och lite grovt i stilen, fast kvaliteten är relativt hög. Vinet kommer med stor sannolikhet från Douro, men är inte riktigt vår påse - vi dricker inte heller gärna purung LBV.

Facit: 2004 Quinta do Vallado Touriga Nacional (Douro)

100% touriga nacional, 16 månader på gamla franska ekfat.




Glas 6 har en mörk, blåröd färg. Doften ger massor av rostade fat med nästan burgundiska kryddtoner. Dessutom vanilj, dill, hallon, blåbär, läder och inslag av köttsafter och chark. Detta doftar riktigt gott, ingen tvekan om den saken. Smaken är tät, kryddig, stor men välbalanserad, med mycket bra drottningfrukt och en lång eftersmak. Det här bör vara en modernare rioja av högsta kvalitet. Roda I?

Facit: 2005 Baron de Ley Finca Monasterio (Rioja)

80% tempranillo, 20% cabernet sauvignon och 18 månader på franska ekfat. Att tankarna gick till Roda ! gör ju att vi måste ta fram fyndflaggan nu med en gång, det här vinets prislapp är nämligen bara drygt hälften så stor. Vore trevligt att dricka igen någon gång framöver. Majoritetens val till bästa vin.




Glas 7 är transparent mörk rubin med blå reflexer. Doften är god, tilltalande och snyggt läsbar. Fint parfymerade svarta vinbär med inslag av rödare fruktsafter stöttas av elegant franskekade fattoner av ceder och blyerts. Omogna toner av grön paprika, parade med brända örter och en pust av marijuanarök, avslöjar ett och annat om både växtsäsong och skörd. Smaken är mintig och läskande, medelfyllig med goda, behagliga tanniner och friska syror. Vinet är fint balanserat och bör vara mycket matvänligt. Både ni och vi har redan klurat ut att druvan är cabernet sauvignon. Och den odlas mest i Penedés.

Facit: 2003 Torres Mas La Plana (Penedès)

Aha, en av Torres stoltheter - cabernetvinet Mas La Plana från Penedés. Vinet kommer från det varma året 2003 (brända drag) och skördades tidigt för att rädda fräschören (därav den gröna paprikan). Man lyckades riktigt bra, får vi säga. Det här vore trevligt att träffa igen och är som så många europeiska nolltreor tidigt utvecklat i sin drickfärdighet.




Glas 8 är mörkt blålila och opakt. Doften är knuten, odefinierad och svårläst. Mörk frukt med ek och lakrits. Smaken är enormt tanninrik och sträv med mängder av extraherad frukt, lakrits, anis och bitterhet i en stor, tuff kropp. Stilen är modern, detta är ett tvättäkta powervin. I matchen mellan frukt, tanniner, ek, alkohol, bitterhet och syror får tyvärr de senare rejält med stryk - lite tveksamt som matvin, men borde funka till grillad noshörningsbiff. Känns inte alls drickfärdigt än. Svårt att säga var i det nya spanien vinet kommer från. Vi tänker inte utforska dess vidare öden och äventyr.

Facit: 2005 Pintia (Toro)

Vega Sicilias moderna alibi i Toro, Jay Miller ger 95 poäng. Tinta de toro är lokal dialekt för tempranillo. Sent skördat, i oktober. Hej då, Pintia och Jay Miller...



Tack till Staffan Svedberg och Munskänkarna i Stockholm för genomgången och valet av viner. Inte precis lättgissat, men ytterst lärorikt.

De Longs vinkartor finns finns att beställa här.

ps. Vilka viner hälldes egentligen på nyhetsprovningen? Nettare e Gioia var där...

17 kommentarer:

Vintresserad sa...

Kul läsning! Roligt att ni gillade Finca el Puig, vi provade 2002 i höstas och var positiva. Det kan nog bli en eller annan flaska till. Fast visst hade vi hoppats på en post om "Februari-nyheter..." på ett eller annat sätt. Tex er syn på de olika lägena från Dr Loosen... vi fortsätter hoppas ett tag till!

Niklas J sa...

Som sann Portugal-vän blir jag lite besviken när jag ser Munskänkarna knappast gör en större ansträngning att välja något portugisiskt värt namnet. Nu är Vallado visserligen en av de mer intressanta att följa i Douro men att ta med sockersöta Periquita är bara trist.

Det finns en uppsjö fantastiska viner och så anstränger man sig bara vad gäller spanska delen och enda "dyra" portugis är från Vallado som ändå kräver sin lagring för att visa sin bästa sida. (se gärna min provningskommentar om Vallado's reserva på portugisiskt-bloggen)

En kul och lärorik provning hade varit att ställa röd Douro mot dito Duero!

Finare Vinare sa...

Vintresserad - då har vi kanske en Finca el Puig-post att se fram mot snart? Och nyheterna får vi tugga oss igenom på egen hand. Det har ju gått förr...

Niklas - vilka hade varit dina kandidater till den här uppställningen? Om någon vet och så vidare....;-)
Tur att vi får en grundligare genomgång i ämnet inom kort...

Staffan Svedberg hade förresten varit på provningen av Barca Velha. Han sågade vinerna rätt grundligt och gav 14p till alla utom 85an som han tyckte var 17p. Resten beskrevs som uttorkade...

Niklas J sa...

Trist höra om BV-sågningen vilket får mig att misstänka antingen mindre korrekt lagrade flaskor eller helt enkelt en vinsmak som inte korrelerar med BV's stil...

Vad gäller mina kandidater så är jag främst kritisk till att krutet lagts på Spanien och man tagit med två portugiser lite pliktskyldigt. Att den ena dessutom är en sötsyltig Periquita förstärker bara en redan snedvriden bild av Portugal.

Av de som finns i ordinarie sortiment hade jag tyckt följande vore bättre val än de ni fick:

2004 Qta do Noval
2004 Marques de Borba
2005 Qta do Vale Dona Maria
2005 Poeira
2005 Pintas Character
2007 Duorum
2004 Callabriga
2005 Pilheiros

För att nämna de som listas till rimligt pris. Hade man fläskat på lite som med spanjorerna hade dessutom följande varit imponerande:

2005 CV
2005 Pintas

Sedan finns det även ett bra urval i BS som kunde hjälpt till att lyfta anseendet avsevärt på portugiserna.

Att man inte faller för portugisiskt vin köper jag; man kan inte gilla allt! Men vid provningar ska man iaf få chansen till en mer nyanserad och rättvisande jämförelse.

Jag hoppas dock min kommande provning ger er chansen att bilda en uppfattning om vinerna!

Finare Vinare sa...

Stort tack för alla tipsen, Niklas. Vi har också förstått att baga kan vara något för oss efter Vinosapiens fina smakprov från Luis Pato, 2003 Vinha Pan.

Är det några i BS du särskilt vill sätta spotlighten på?

Svedbergs omdömen om BV kändes kanske lite väl färgade av moderna vinglasögon. Var är frukten, liksom? Lite som att gå omkring i en grekisk ruin och klaga på att den är trasig...

Vi har en soft spot för både tradition och åldersmognad så det hade varit kul att få tycka till själv om BV. Och därför så spännande med din provning!

Niklas J sa...

"Lite som att gå omkring i en grekisk ruin och klaga på att den är trasig..."

Dagens bästa!

Mouchao i BS är en unik en. Nu är 2000 fotfarande mkt ungt men det är väl värt prova! Läs mer här vid tillfälle:
http://portugisiskt.blogspot.com/2008/06/herdade-do-moucho.html

Det är inte Baga men tradition!

Lite modernare men som schysst husvin är 2007:an från Qta do Crasto ett bra val. 119,-

2003 Esporao är en crowdpleaser utan dess like! 149,-

Pato's Qta do Ribeirinho är bra och kanske något för er som fått smak för Baga! 224,- för Primeira Escholha. Men dekantera långt innan! Samma med Mouchao.

I övrigt; min provning blir en skön mix av modernt, gammalt och traditionellt! Något för alla smaker förhoppningsvis.

I övrigt så kan jag berätta jag druckit BV två gånger och tyckt det varit storslaget, likaså deras andravin som jag druckit vid fler tillfällen!

Vinosapien sa...

Håller med Niklas om vissa rekommendationer, absolut 2004 Qta do Noval!! På 'rea' för 350:-

Tror inte ni diggar 2005 Pintas Character. Skoj att prova men inte att tuta...

Annars är det bara att gå in på portucastas.se. Blunda och peka...sannolikheten till skön träff är ganska stoooor.

Niklas J sa...

Vinosapien;

Visst är Pintas modern men jag är verkligen helt såld på vinet, kanske främst förstavinet dock!

Portucastas håller jag med om; de gör ett fantastiskt jobb, har mkt bra urval och är sanna entusiaster! Har du föresten provat Soalheiro's 2007:a än? Primeiras Vinhas. 218 kr - utan tvekan den bästa Alvarinho jag så här långt provat från huset!

Finare Vinare sa...

Återigen, tack för alla rekommendationer. 2004 Quinta do Noval är härmed beställd.
Drickes bäst när?

Det blir intressant att träffa Portucastas på lördag. Deras hemsida är både seriös och smittande. Är priserna lite åt det höga hållet? Exempelvis på Soalheiros fina Alvarinho och Vinha Pan som tycktes kanske 20-25% för dyra?

Vinosapien sa...

Ikväll ska vi tuta ännu en QdN.

Problemet att 'allt' ligger på BS.

Lagena (eller vad de nu heter) ska ju ha sitt (50:-/flaska ungefär).

Niklas J sa...

F&V, Jag tycker Primeiras Vinhas ligger aningen högt men som Vinosapien säger är det ju det här med marginaler och BS. 2007:an är dock strålande och ändå ett kanonglas.Ni får chansen prova den den 21:a då den naturligtvis är med. Vågar säga det redan nu; mina provningen blir nämligen halvblind; ni vet vinerna men inte ordningen...

Qta do Noval lär du uppskatta redan nu men den har vad som krävs för åtminstone 5-10 års lagring, den egna preferensen får avgöra. Priset efter sänkningen är ruskigt slagkraftigt och du finner den inte i Portugal för 350,- (snarare EUR 45-50). 200 lådor har man producerat så det är kul de hittat hit!

Vinosapien sa...

Om jag förstår det hela rätt är 2004:an deras första årgång. Sitter framför brasan med ett glas QdN och syrorna är italienska, frukten har Bordeaux-stuk (av god årgång) och mineralerna skriker Douro. Balansen är exemplarisk. Man mår bra just nu...

Niklas J sa...

Helt rätt Vinosapien; 2004 är första året....

Sofi sa...

Som före detta Portugalboende kan jag bara rekommendera Quinta do Côtto Grande Escolha 2001, Douro, som faktiskt befann sig på Systembolagets exklusiva sortiment, om det var förra året.
Precis som Anders Röttorp är jag ett stort fan av detta storslagna vin som varje vinälskare borde ha på lagring i sin 'källare'.

Staffan sa...

Grekiska ruiner i all ära. Sådana kan vara vackra i sig och fascinerande för vad de minner om. Men som jämförelse med vin haltar liknelsen.

"Fantastiskt! Här har vi en sönderfallen rödvinsruin i glaset. Gott är det ju inte. Men det KANSKE var njutbart för tjugo år sedan? Och tänk, hur doftlöst kommer det inte att vara om ytterligare tjugo år?!"

Denna eventuella arkeologiska njutning är i mitt tycke inte värd 150 euro. Jag fann de flesta BV uttorkade, mkt svagt doftande av omogen röd frukt, smått volatila med snipiga syror och med en eftersmak kortare än Tito Beltran.

"Vad är frukten, liksom.." parodierar någon. Ja, inte i BV i alla fall. Men ok, so be it. Problemet är att där inte finns något annat heller!

Jag ser mig inte som en saftsörplande fruktförespråkare, snarare det motsatta. Men här har nog fruktofoberna kört i diket. Är det ett kvalitetstecken I SIG att ett vin inte har någon frukt kvar?

I så fall - så här gör du själv ditt nekrofilvin: Köp en billig Cabernet Franc - gärna framställt av för tidigt skördade druvor - späd med tjugo delar vatten och justera upp med ättikssyra och sprit. Du slipper garanterat såväl primär-, sekundär- som tertiäraromer. Och detta till en bråkdel av priset för BV..

Finare Vinare sa...

Hehe, vilket underbart recept! Och vilken sågning av Portugal dyraste bordsvin. Ja, vi vet ju inte, vi har ju inte smakat det alls eftersom datumet krockade med Gambero Rosso...

När vi nyligen provade historiska bordsviner från Portugal framstod det i alla fall som att gamlingarna måste bedömas på sina egna premisser. Kanske mer intressanta än absolut goda, men fascinerande i sin långt gångna mognadskomplexitet. Nej, åldern är väl inget kvalitetstecken i sig, men har helt klart sin attraktion. Och eftersom det är så sällan man får möjlighet att prova åldrade viner verkar de ju än mer museala i jämförelse. Vi präglas ju omedvetet av det vi vanligtvis väljer.

Förresten, stort tack för den givande kursen, Staffan! Ser fram emot tillägget Sött, Starkt och Mousserande.

Nä, ikväll får vi nog bota eventuell fruktfobi med en ungbusig fruktsmocka.
Pape eller La Clape, det är frågan?

Anonym sa...

Jag har letat reda på mina anteckningar om 904 från 1985 som jag provade 1999. Den såg yngst ut fast den var äldst. Svarta vinbär, mycket garvsyra, frsik syra, medel kropp, halvläng eftersamk "schysst Cab" (!)