Extremt låga skördeuttag, sen skörd och nya barriques - borde inte det innebära kraft före elegans? Tja, det beror på vem som gör det, var det görs - och på vilket sätt. Castello dei Rampolla etablerade sig på sjuttiotalet i en av planetens bästa amfiteatrar för vinodling - La Conca d'Oro i undersköna Panzano. Familjens långsiktiga engagemang, kompromisslösa hantverksmässighet och biodynamiska odling har gett ett rykte som en av Toscanas allra bästa egendomar. Sedan dussintalet år har vi suktat efter att smaka på det legendariska Vigna d'Alceo, en av de säkraste prenumeranterna på Tre Bicchieri i Gambero Rosso - men hittills har vi inte kommit längre än till gårdens utmärkta chianti classico. När nu Vinovativa släpper mognande flaskor av cabernetvinet Sammarco från den fina årgången 1999 kan vi förstås inte låta bli att prova. Druvblandningen är 85% cabernet sauvignon och 15% sangiovese, sent skördade. Jordmånen är kalkrik, så vi förväntar oss bra syror och mineraler...
1999 Sammarco Toscana IGT ger direkt ur karaffen lammrostbiff med örter! Färgen är mörk som i en fin bordeaux. Snart utvecklas en härlig komplexitet och början till mognadstoner. Doften är verkligt elegant, med en ädel karaktär av torr virginiatobak, grusdamm, ceder, lakrits och ett inslag av fatvanilj. Efter en halvtimme skiftar fokus till finaste svartvinbärstoner med vinbärsblad, mynta och vita blommor. Tänk att ett så mörkt vin kan dofta så ljust, friskt och spetsigt! De blommiga övertonerna är fantastiskt fina och mycket bordeauxlika - ungefär som när vi nyligen provade betydligt dyrare viner från moderlandet hos Hjo Grosshandel...
Vi kan förstås inte hålla oss alltför länge utan att gå över till provsmakning. Det direkta intrycket är: vilka underbara syror vinet har! Trots en rejäl kropp är det diskanten och lättheten som skiner här. Aromrikedomen och intensiteten är stor, men utan några tunga fötter - blandade vinbär och körsbär i viktlös tyngd - och följs av en lång, läskande mineralisk eftersmak. Några gröna toner kan anas, men de är helt behagliga. Ceder tar över den gröna delen av smakbilden - förnämt, förfinat och dam(m)igt! Och mer givande än mången fin bordeaux....
Det blev rätt mycket bordeauxsnack här - men det ska påpekas att vinet ändå känns helt troget sitt ursprung i chiantis hjärtland. Syrorna, mineralerna och inslagen av surkörsbär borgar för den saken. Vill man lägga undan ska det inte vara några problem. Vi befinner oss precis i början av en drickbarhet som lär vara i ett decennium eller mer.
ps. Uncle Bob 2002: " A Classic. 93 points". Visst!
1999 Sammarco Toscana IGT (Castello dei Rampolla, S. Lucia in Faulle, Panzano in Chianti, Toscana)
4 kommentarer:
Låter underbart gott. Tur att den var mer givande än mången Bordeaux. Mången Bordeaux brukar ju inte kosta 700 spänn ;-)
Mången fin bordeaux är väl ofta i dyraste laget om man ska betala själv för den. 700 spänn räcker ju inte så långt numera, när det gäller typ "superseconds". Och det är på den nivån vi ligger här, inkl mognadlagring. Väl prisvärt, för att tala DN-svenska...
Nu ser vi att 1998 Vigna d'Alceo finns på rea! Är det någon som har druckit den och kan dela med sig av sina intryck?
Hmm, låter som ett haklappsvin det här.
Nu har jag ingen haklapp, men hade jag haft det hade det varit där tungan just nu hängt.
Tyvärr, eller vad man nu ska säga, tappade jag inte hakan när jag såg SB:s prislapp.
Jag kan rapportera att jag besökte Maurizia di Napoli på Rampolla i onsdags. Mycket väl mottagen och provade deras strålande viner. Ävenså av Giovanni Manetti på Fontodi dagen efter. Det största minnet av de två besöken var faktiskt Fontodis 1994 Pinot Noir(!). En härlig, mogen Pinot. Samt lunchen hos slaktaren i Panzano. Ni som har läst boken Heat av Bill Buford vet vad jag menar. Håll ögonen på AuZine, en rapport kommer där så småningom.
Skicka en kommentar