Det är fredagskväll och vi har båda en aptit som hämtad från Rabelais. Ett glas mineralisk och krispig 2006 Soalheiro Alvarinho släpper på spänningen efter de senaste timmarnas dubbeltrackande med landets minsta och största popstjärna. För att sedan stilla vår hunger behövs riktig frossarmat på Anthony Bourdainskt vis: kalvlever anglais med fingertjocka french fries. Därtill två årgångar av ett favoritvin. Ungt eller moget, vilket passar bäst till käket?
2006 Barbera Ca' di Pian bjuder först på en doft av rostade fat, vi tänker på kokoskola, kaffe och lakrits. Därefter lockar prima kvalitetsfrukt av mörka körsbär med övertoner av violer och en retsam kärna av bittermandel där vi också tänker på diskreta, mörka likörtoner. En enda sipp och vinet går omedelbart på knockout med perfekt syrafokus, intensiv mittfrukt, ett rejält drag och en långlång eftersmak med inslag av malört. Otroligt perky vin - ett fiffigt ord för de svenska översättningarna pigg, käck, frisk, fräck och framfusig. Vi är överens redan efter första klunken, detta är fantastiskt bra - det är den bästa unga Ca' di Pian vi hittills smakat.
2004 Barbera Ca' di Pian har en djupare och glansigare lyster. Här får föregående samma doftkaraktär i en djupare, klokare och mognare version där vi tänker på mörka godsaker som muscovadosocker, brända mandlar och inlagda plommon. En klassig och komplex känsla av undervegetation finns på djupet. I munnen får vi härlig rondör och harmoni, med avrundade syror, snyggt nedtonad intensitet och en liten ekbeska som kommer hänga med den här årgången till slutet.
Ok, vi har två systrar och båda sjunger. Lillan är på hugget med sin ljusa sopranröst - storasyrran har tappat diskant men vunnit i mellanregister, hon har en vacker altröst med ålder och erfarenhet. Kanske är hon inte lika kul och snygg som lillasyrran, kanske har livet gett henne ett stänk av bitterhet. Men hon har verkligen hittat stilen - och hon vet att lillan kommer att gå samma väg med tiden...
Hur gick det, då? Jo, 2006 var överlägset bäst till maten med sina höga syror. 2004 är ett skönt vin att dricka senare under kvällen, varför inte med en bit manchego.
2006 Barbera Ca' di Pian (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)
2004 Barbera Ca' di Pian (La Spinetta, Castagnole delle Lanze, Piemonte)
1 kommentar:
Kan bara instämma i att lillasyrran är både snygg och kul :)
Vi klämde en samma kväll som den släpptes och har aldrig druckit en bättre Ca di Pian!
Skicka en kommentar