tisdag, februari 10, 2009

Åtta vita från nya världen


Så var det dags att lämna den del av världen som vi kan nå med bilen. Terra incognita är full av vita fläckar. Där borde man halka omkring som Bambi på hal is. Inte minst en värld full av likartade chardonnayviner skrämmer inför en blindprovning. Men eftersom andra viner har såpass tydliga drag kan det faktiskt räcka med att läsa på i Munskänkarnas Vinbok för att hitta rätt...


Vin nummer ett är ljust gult. Doften öppnar med grapefrukt och nässla, kompletterar med melon, päron och grön druva innan en smakfullt genomförd smörighet färgar intrycken. Ovanpå skimrar ett oemotståndligt vaniljsmicker av finaste Lejonet & Björnen-glass med äkta vaniljstång. Det doftar ytterst välgjord bourgogne-kopia på ett läckert och vänligt sätt. Inte helt oväntat smakar också vinet riktigt gott, och smaken sitter ihop på ett föredömligt sätt. Den utstrålar mjuk elegans och försöker lyckligtvis inte vara större än vad frukten tillåter. En behaglig alkoholvärme utgör fokus, märks mer än de hyfsade syrorna, och driver en lång, givande eftersmak framför sig. Det är riktigt snyggt gjort, det är balanserat och det finns goda mineraler som lämnar en gnutta anis i eftersmaken. Vanilj och generös alkohol får oss att bestämt säga californisk chardonnay.

Facit: 2005 Lynmar Russian River Chardonnay (California)

Lynmar Estate sägs beundra maconnais. Det gör vi också, så det är inte konstigt att vi kommer överens. Vinet jästes i hela klasar, 60% jästes i ståltank, resten i ekfat. Uteslutande naturliga jästsvampar användes. Helt genomförd malolaktisk jäsning blev en engångsföreteeelse för 2005, eftersom året var ovanligt svalt. Vinet mognade i nio månader på 40% franska ekfat, varav 25% nya (mycket att räkna på där). Om de övriga 60% procenten var amerikansk ek eller tank är mer än vi vet. 14,2% alkohol satt fint i helheten. En favorit i provningen, men den lever inte upp till priset.



Vin nummer två är ljusare vitgult. Doften är fräsch och elegant nedtonad, nästan sirlig. Fläder och blomtoner, lite sockerdricka, mycket tilltalande. Smaken är givande och balanserad med lagom hög syra, aningen alkoholviskös och mycket behaglig i munnen. Druvan är sauvignon blanc och det nedtonade, finessiga intrycket känns franskt. Vi gissar att det är en luring från sancerre.

Facit: 2007 Beringer Napa Valley Sauvignon Blanc (California)

Ser man på, amerikanerna kan! Vinet hette tidigare Fumé Blanc, men man har dragit ner lite på faten. Den alkoholviskösa munkänslan var kanske lite för generös för att vara från sancerre. 29% små franska ekfat, nya och använda - resten på tank. Mycket trevlig sauvignon, inte minst med hänsyn till prislappen 129 kr.



Vin nummer tre är medelljust gul, något rikare än ettan.
Vi får en rätt så fet doft med gula drag av arrak, gult äpple, kvitten, lemoncurd, tropiska frukttoner och en gnutta honung. Det är intressant och komplext att sniffa på, med både blomövertoner och ylle-unknad. Den stora smaken ger supermogen, rik frukt, med eldighet, ändå bra balans och goda syror. Rätt långt och mycket gott i sin stil. Flera nyckelord pekar på chenin blanc - och eftersom det fylliga vinet knappast kommer från loire så hamnar vi förstås i varma sydafrika.

Facit: 2006 Rijks Private Cellar Chenin Blanc Barrel Fermented (Tulbagh, South Africa)

14,2% alkohol, 6,2 gram syra, 4,2 gram restsocker. Tulbagh är ett varmt område! Egendomen Rijks startades 1997. Druvorna handplockades nattetid för att rädda syrorna och undvika oxidation. 30% av vinet kalljästes för att framhäva frukten. De resterande 70% jäste i kar av ek. Vinet spenderade 11 månader på jästresterna för maximal aromrikedom. Här finns alltså mycket ek, men den rika frukten klarar det. Ett stort och ganska imponerande vin.




Vin nummer fyra ser ut ungefär som ettan. Doften brer på med smör, nötter och rökiga fat. Nötterna blir snart nötcreme och här någonstans förflyttas vi omärkligt till en newage-butik som försöker kränga billiga doftljus och tvålar. Rökelse och syntetvanilj fyller i bilden av den otäcka butiken. Fy fan vad läbbigt! Smaken är stor, men ekkostymen är större än den lilla fruktparvel som ska fylla ut den. Syrorna ger ett osnyggt, justerat intryck - citronsyra är troligen boven. Vinet blommar över och tröttnar snart i glaset. Vi har ingen aning om var i nya världen man gör sådan här chardonnay men vi vet exakt var varningstriangeln ligger.

Facit: 2005 Bouchard Finlayson Crocodile's Lair Kaaimansgat Chardonnay (Overberg, South Africa)

Nog sagt om detta vin.



Vin nummer fem har en mycket ljus färg med gröna reflexer och små kolsyrebubblor. Doften är utpräglat grön och vegetabilisk, dessutom yvig och grov. Nässlor, krusbär, vinbärsblad, anis. Smaken är spritsig och grov med rätt klumpiga syror som känns justerade. Kyler man hårt kan vinet säkert ha en läskande effekt i sommarvärmen. Detta motsvarar alla våra fördomar om nyzeeländsk sauvignon blanc. Stoneleigh?

Facit: 2007 Cloudy Bay Marlborough Sauvignon Blanc (New Zealand)

Cloudy Bay lanserade själva urmodern till en hel vintyp - som Oz Clarke sedan lagt ned en halv livstid på att propagera för. Och detta är vad vi får i glaset. Someone's slacking at this property.. Minst hundra kronor för dyrt...



Vin nummer sex är mycket ljust gult med gröna reflexer. Doften handlar nästan helt om mineraler: terroirkänsla, stenar, skiffer, rejält däcksgummi och, som någon så träffande spikar in: däcket på färjan till Helsingör - särskilt på gamla sunkiga HH-ferries. Ja, och så ren pressad limefrukt då, som fortsätter i smaken som har rejäla mängder mineraler och bitande höga (slut)syror. Bra, men vi kan inte låta bli att tycka att syran ligger utanpå - men det kanske ordnar sig med tiden. Någon som vet? Lime och gummi är australiensisk riesling i vår bok. Eden eller Clare Valleys.

Facit: 2007 Grosset Polish Hill Clare Valley Riesling (South Australia)

Jeffrey Grosset startade egendomen 1981. Den ligger i södra Clare Valley, 10 mil norr om Adelaide. "Jeffrey Grosset's Polish Hill riesling tastes as though the grape juice were made of water that was filtered through layers of glacial gravel, slate and shale – which, in fact, it was...' Rod Smith Wine and Spirits feb 2001" Vinet har umgåtts ett bra tag med sina jästrester. 13% alkohol.



Vin nummer sju har en mycket komplex och intressant doft. Vi bockar av fetma från smör och bivax, unknad som av ylle och gummi, rökmineraler som fyrverkeripjäser, arrakstoner, gult äpple och citrus. Smaken lyckas vara både fet, lätt, mogen, fräsch och knastertorr på samma gång. Syrorna är påtagligt höga och alkoholen lika påtagligt låg. Alla indikatorer pekar på den klassiska, rentav legendariska typen av Hunter Valley Semillon.

Facit: 1998 Tyrrell's Vat 1 Hunter Semillon (New South Wales)

Tyrrell's grundades redan 1858. Vinet lagras i 10 år innan släpp. 7,7 gram syra, 10,5% alkohol.En stor upplevelse! Det vore kul att dricka igen, och hållbarheten är det inget problem med. Ytterligare tio års lagring funkar säkert.




Vin nummer åtta är ljust gult med en doft av smör, citrus, rosenvatten och tydliga malolaktiska kolatoner. Eftersom syran därmed blivit mycket avrundad och ekfatens beska får fritt spelrum kan man knappast kalla detta vin elegant. Fyllig kropp, viss intensitet - men tydligt grova, bittra, till och med lite gröna drag. Detta är inte alls särskilt kul. Chardonnaydruva utan tvekan, med malo och fat. Men sånt görs ju (alltför ofta) över hela planeten. Så vad gäller ursprunget har vi ingen aning.

Facit: 2005 Petaluma Piccadilly Valley Chardonnay (South Australia)

Piccadilly Hills är en del av Adelaide Hills, bland de svalaste växtplatserna i Australien. 13,5% alkohol, 6,12 gram syra, 1,25 gram restsocker. Franska fat i 10 månader.



Tack till eminente provningsledaren Fredrik Leandersson och Munskänkarna i Stockholm för en nyttig och givande kväll. Det är lustigt med nya världen att druva och ursprung inte sällan är ganska lätta att känna igen - även för dem som sällan dricker dessa viner. Ofta är det svårare att placera vita fransoser på rätt ställe...

5 kommentarer:

Erik F sa...

Vad gäller Vat 1 så håll utkik efter 1999 och 2002 när de kommer till Sverige. De är redan legendarer här i Australien.

Vinosapien sa...

Gummi, lime och artificiella syror = aussie-riesling.

Klockren analys med att syrorna ligger utanpå. Förstår inte varför de ska tuta i ad-droppar i sina vita viner...

Mina Vinare sa...

Kan hålla med om att Aussie Riesling ofta känns artificiell i sin syra. Igår kom det dock ett undantag. Vi var tio provare som provade helblint och en 2007 Henschke Julius Riesling från Eden Valley dök upp. Alla gissade på Österrike, Alsace eller en stram tysk. Inte en enda tanke från någon om nya världen. Henschke lät kanske bli ad-dropparna? Eller så är vi usla blindprovare?

/ MV

Anonym sa...

Aj, vad tråkigt att läsa om Cloudy Bay! En favorit för mig även om jag inte är någon expert. Har ett par oprovade 07'or i skåpet. Tror ni att tiden kan rätta till något av det ni beskriver? Tack för en trevlig och ambitös blogg som jag ofta följer. /J

Finare Vinare sa...

Tack för tipset Erik! Vi ska hålla ögonen öppna.

Vinosapien - vi tyckte ungefär likadant om syrorna i Tim Adams riesling (obloggad i augusti 2007).

MV - Henschkes Julius är ju smått legendarisk så det skulle vara ett nöje att få prova den. Vi har placerat Stoneleigh riesling i rheingau så vi vet hur det känns ;-)

J - kul att du följer oss! Men det är nog tyvärr så att grön och fruktig sauvignon blanc från NZ inte är vår grej. Inte vinner de väl på lagring heller. Men de spelar ju på samma plan som alla andra viner. Syrornas kvalitet, vinets balans, finess etc...