Blaufränkisch Battle

Det borde drickas mer blaufränkisch här i Sverige, den saken är klar. Inte minst efter de senaste tidens intensivträning och gårdagskvällens sammandrabbning mellan de fyra mest prominenta nationerna på området. Oavsett om den kallas kékfrankos, frankovka modrá, lemberger eller blaufränkisch, så är det Centraleuropas helt egna blå druva, och sorry - i det här sammanhanget är fransoserna inte inbjudna.

Nationaliteter känns egentligen futtigt när vi talar om en sort vars historia förlorar sig i medeltidens dunkel, långt innan våra nutida landsgränser ens existerade. Ursprunget bör i alla fall sökas i Donau-bäckenet, någonstans mellan Dalmatien i söder och Små Karpaterna i norr, kanske rentav i Burgenland. Namnet lemberger antyder att den skulle härstamma från Lemberg i nuvarande slovenska delen av Steiermark. Lemberger var också vad sorten kallades i 1700-talets Pressburg och Wien. Men varför är det bara tyskarna som använder det namnet idag?

Hur som helst har blaufränkisch fått en renässans sedan 1990-talet och framåt. De aktuella tendenserna skulle vi beskriva som mer av eko/bio-metoder, försiktigare extraktion, större fat och mindre ny ek (det finns annars rätt gott om överekade österrikiska varianter). Vi valde ut tio viner från tio intressanta vinmakare. Tre österrikare, tre ungrare, tre slovaker och en württembergare. För rättvisans skulle satte vi ett pristak vid €30. Det billigaste vinet kostade faktiskt inte mer än €13. Skulle det märkas, blint? Vinlistan satte vi i stora drag efter alkoholhalten, även om det också var roligt att rada upp tre tanninrika viner från den varma årgången 2009 i andra halvlek. Det här skulle väl österrikarna ro hem lätt som en plätt?

Kombattanterna:

Hans Nittnaus - Burgenland

Toni Hartl - Burgenland

Uwe Schiefer - Burgenland

Weninger - Sopron

Horst Hummel - Villány

Takler - Szekszárd

Zsolt Sütö - Južnoslovenská

Vladimir Mrva - Stredoslovenská

Bott Frigyes - Južnoslovenská

Rainer Schnaitmann - Württemberg

1. Frisk blåviolett färg, ofiltrerat utseende. Doften är sval och blåfruktig med örter, barrskog, blåbär, lingon och kalkiga mineraltoner. Ungdomlig smak med lättare kropp, stramt byggd med markerad syra, örtigt bett och väldefinierad sval frukt åt lingon- och blåbärshållet. Aningen köttigt på nordligt syrah-vis. Friskt och läskande med vissa dolcetto-vibbar. Typiskt för druva och terroir, bra drickbarhet och som gjort till charkuterier.

2011 Anita & Hans Nittnaus Blaufränkisch Kalk und Schiefer
Jois, Leithaberg, Burgenland, Österrike

Familjen Nittnaus har en dokumenterad historia i Gols sedan 1684. Anita & Hans startade 1985. 1994 initierade de odlarföreningen Pannobile tillsammans med sex grannar. Nittnaus utvidgade till området Leithaberg 2004. Odlingarna är biodynamiskt certifierade sedan 2007.  90% av deras viner är röda. ”Kalk & Schiefer" kommer från vingårdar ovanför byn Jois, vid Leithabergs utlöpare i norra ändan av Neusiedlersee. Jordmånen är marin kalksten och glimmerskiffer/kvartsit. Druvorna handskördades i slutet av september. Spontanjäsning och femton månader i använda 500-litersfat. Buteljerat juni 2013. 13% alkohol, 5,7 g syra, 1,2 gram restsocker. Pris: €14,50.

2. Transparent, ljusare blåröd färg, ser ut som en pinot noir. Doften är sval och rödbärig med lätt volatila limtoner och grönörtiga inslag. Elegant skulle man kunna säga, men samtidigt har den tyvärr något enkelt och omoget över sig. Smaken är slank med markerat hög fruktsyra och antydan till volatilsyror. Finkalibriga små ektanniner och pinotlikt fokuserade aromer, men samtidigt en del balansproblem och en snipig grönhet som till slut blir störande ogin.

2011 Horst Hummel Spatz Kékfrankos
Nagytotfalu, Villány, Ungern

Horst Hummel är till vardags advokat i Berlin, men odlar också 7,5 hektar i Villány sedan 1998, och är sin egen vinmakare. Det sydligt belägna distriktet ligger på gränsen mellan kontinentalklimat och medelhavsklimat, och har en jordmån med kalkhaltig lössjord. Spatz är ett vingårdsläge i byn Nagytotfalu. Odlingsmetoderna är ekologiska sedan 2008. Alla Hummels viner jäser spontant utan tillsatser. Spatz mognar ett år i använda barriques från Morey-Saint-Denis (2-5 år gamla) och får en låg svaveldos vid buteljeringen. Årgång 2011 har 12,67 % alkohol, 30 g extrakt, 0,4 g restsocker och 5,7 g syra. Pris: €20.

3. Blåröd färg med transparent utseende. Doften är påtagligt kryddig med läckra rostade fattoner som orientkryddor, stearinljus, vanilj, tobak och schweizisk mjölkchoklad. En anstrykning av tysk malört noteras. Smaken startar lent och avrundat, med balanserad syra och utsökta ektanniner som beter sig rasande snyggt i munnen, helt utan ekbeska. Det hela slutar kryddigt och långt. Uppenbart mycket ek, men ändå så harmoniskt att dricka. Och det redan nu. Väldigt snyggt jobbat.

2011 Schnaitmann Simonroth Lemberger
Fellbach, Württemberg, Tyskland

Rainer Schnaitmann verkar i byn Fellbach, strax söder om Stuttgart. Släkten har odlat vin där i 600 år, men första årgången under egen etikett gjordes 1997. Simonroth kommer från tre GG-lägen: Schlossberg, Mönchberg och Goldberg. Sluttningarna är branta, upp till 65 grader. Jordmånen består av kalkrik gips-märgel med en stor andel lera. Klimatet runt Stuttgart är ganska varmt. Druvorna skördades i början av november vid 97-100 Oechsle. Avstjälkades helt, men 10% stjälkar fick gå med i jäskaren. Först fyra dagars kallmaceration vid 10 grader och sedan tio dagars jäsning på bourgogne-vis i öppna ekståndare, med remontage, pigeage och ännu en remontage. Åtta dagars eftermaceration. Mognadslagring i 80% nya franska ekfat om 300 och 500 liter, från François Frères, Taransaud, Vinet och Rousseau (dyr hobby, säger Rainer). Källaren är kall, så den malolaktiska jäsningen kom först i maj. Tre omdragningar gjordes under slutet av hösten innan buteljering i början av nästa år. 13,4% alkohol, 4,9 g syra, 1,1 gram restsocker, 60 mg/l SO2.  Pris: €20

4. Granatröd färg, transparent utseende. Ung bärig doft - röda körsbär, röda vinbär och ett par grenachehallon - med örtiga och lätt florala inslag. Eken är knappt märkbar, den diskreta kaneltonen kan också tänkas komma från stjälkarna. Avsevärd charm, med en antydan till röda vingummin, men rätt måttlig komplexitet. Elegant rödbärig smak med fullt tillgänglig frukt, balanserat frisk lingonsyra, lätta behagfulla tanniner och god längd på fruktaromerna. Kvalitetsmässigt är det kanske en bit kvar till toppen, men det är utan tvekan ett vin som fångar hjärtan tack vare sin fina harmoni och drickbarhet. Detta gillas.

2012 Bott Frigyes Frankovka Modrá
Mužla, Štúrovo, Južnoslovenská, Slovakien

Ungraren Bott Frigyes håller hus i Komárno, en gränsby nere vid Donau. Men hans frankovka modrá växer i byn Mužla, där han har en vingård om 0,7 ha på 230 m höjd.  Klimatet i det sydliga distriktet Štúrovo är varmt och torrt, med många soltimmar. Jordmånen består av kalk- och järnrik lera med högt pH.  Vinrankorna har en låg cordon-beskärning (50 cm) av äldre typ. Druvorna handskördades 25 oktober. Musten jäste spontant, och vinet mognadslagrades i använda ekfat. Buteljerades efter en lätt filtrering. 14 % alkohol, 28,5 g extrakt, 6,04 g syra, 2,5 g restsocker, 58 mg/l so2.  Pris: €13

5. Mörkt blåröd färg, transparent utseende. Doften är öppen och rejält komplex, med stort djup och mängder av intryck. Frukttonerna är rasande snygga, med inslag av blodapelsin vid sidan av mogna körsbär och sötare skogsbär. Ganska parfymerat blommig också, med hyacinter och friska örter som ger bra lyft. Ett inslag av julkryddor från faten, men ingen brett (fanns i den flaska vi nyligen drack hemma). Smaken bygger på frisk syra, god fruktkoncentration, kryddiga tanniner och stenig struktur, med mineralsälta och lite blodgrapebeska. Det hela börjar knäckande bra, men till slut saknas ändå något i själva centrum av frukten. Ett intensivt, personligt och uttrycksfullt vin av mycket hög kvalitet.

2011 Schiefer Blaufränkisch Szápary
Deutsch-Schützen, Eisenberg DAC, Burgenland, Österrike

Uwe Schiefer är sommelieren som blev vinodlare i Südburgenland 1990. Själva vineriet ligger i Welgersdorf.  Szápary är ett toppläge i grannbyn Deutsch-Schützen precis på gränsen till Ungern. Höjden är 400 m, sluttningen brant, jordmånen karg med grå skiffer, kvarts, järn och magnesium. Stockarna är 40 gamla och sköts med biodynamiska odlingsmetoder. Druvorna skördades 20 oktober, uttaget var 25 hl/ha. Musten jäste spontant  i öppna ekståndare utan temperaturkontroll. Passiv vinmakning. Mognadslagring under 22 månader i 500- och 2000-liters andraårsfat av österrikisk, fransk och slavonsk ek. 13,6 % alkohol, 5,7 g syra, 55 mg/l so2. Pris: €30.

6. Ett mörkare blårött utseende. Doften bjuder på mörk frukt och avstämd ny ek. Mörka körsbär med inslag av skogsbär, friska örter, mörk choklad och rostad ek, lite bastubänk, lite vanilj. Frukten är klart god och tilltalande, likaså ekbehandlingen som kommer med en del bordeaux-vibbar. I munnen erbjuds balanserad syra på medelnivå, en viss rondör av ekfaten, mogna tanniner och fortsatta likheter med bordeaux såväl i struktur som textur. En del valrhona, men ingen störande ekbeska. Tillängligt och drickfärdigt vin, avrundat och innehållsrikt, med minst fem års potentional för framtida utveckling. Egentligen väl ekigt för oss, och behöver idealiskt sett mat att jobba med, men hög kvalitet och skicklig vinmakning.

2009 Mrva & Stanko Frankovka Modrá Winemaker’s Cut
Čebovce, Stredoslovenská, Slovakien

Firman startade 1997, men det moderna vineriet i utkanten av staden Trnava togs i bruk först 2004.  Vinmakaren Vladimir Mrva jobbar enbart med inköpt frukt, och kammade hem titeln "Winemaker of the Year" i Slovakien 2013. De bästa vinerna får signaturen "Winemaker’s Cut" och en särskild etikett i vitt och silver. Mrva fokuserar på terroir, och ursprunget är alltid noga angivet på etiketterna, ned till bynivå. Här kommer druvorna från en odlare i byn Čebovce i centrala Slovakien. Jordmånen där är utpräglat vulkanisk, och klimatet relativt varmt. Druvorna skördades 15 oktober med ett uttag om 45 hl/ha. Jäsningen startades med utvald jäst. Macerationen varade 14 dagar.  Vinet mognade sedan under ett år i en kombination av nya och använda franska barriques (70%) från tunnbindarna Radoux och Vicard, samt 30 hl botti från italienska Garbelotto (30%).  Vinet fick en lätt filtrering innan flaskning. 12640 buteljer totalt. 13,5% alkohol, 24,5 g extrakt, 5,4 g syra, 58 mg/l so2. Pris: €20.

7. Mörkare blåröd färg. Rätt djup och örtig doft (lite tysk spätburgunder-malört) med mörka körsbär, bläck, kalksten, mörk choklad, ekfat och charkiga, lätt animala syrah-vibbar. Rätt stramt beteende i munnen med stor osöt frukt, tuffa tanniner, örtig kärvhet, lingonsyra, ekbeska och mineralsälta. Intensivt och långt, men alldeles för ungt idag. Ett utpräglat lagringsvin: tanniner och kärvhet kommer att lugna ned sig med tiden. Idag krävs det kött, salt och fett på tallriken.

2009 Toni Hartl Blaufränkisch Rosenberg 
Purbach, Leithaberg DAC, Burgenland, Österrike

Rosenberg är ett bergsläge på 250 m höjd ovanför Purbach, vid Leithabergs sydsluttningar i nordvästra delen av Neusiedlersee. Toni Hartl har ekologisk certifiering och arbetar med biodynamiska metoder.  Musten fick 22 dagars maceration. Ingen pumpning - omdragning  med gravitation. 21 månaders lagring i 600- och 800-litersfat. Buteljerat september 2011. 13,8 % alkohol, 5,7 gram syra, 1,5 gram restsocker.  Pris: €20

8. Mörkt blåröd färg, nästan opak. Doften är relativt knuten, men har koncentrerad mörk frukt och lätt volatila fat. Mörka körsbär, bläck, svartpeppar, mineral, mörk choklad, vanilj, örter. Här finns ett stort doftdjup som väntar på att komma loss. Smaken är helt osöt, kassaskåpstät och rik på extrakt, med seriöst välbyggd struktur och stoppning nog för en lång framtid. Det är bra grepp i den mineraliska avslutningen, med tanniner som upplevs smått ekbeska idag. Liksom föregående vin ett uppenbart lagringsprojekt som kräver stadigt matsällskap om man alls ska närma sig det idag. Ganska likt Rosenberg, men ännu ett snäpp bättre när det gäller kvaliteten på tanniner, syror och frukt.

2009 Weninger Spérn Steiner Kékfrankos
Balf, Sopron, Ungern

Familjen Weninger är specialiserade på blaufränkisch i Burgenland. Sedan 1997 har de också 22 hektar i Sopron.  Det modernistiska vineriet i byn Balf byggdes 2004. Vingården Steiner (10 ha) har brukats åtminstone sedan 1600-talet, ägdes förr av kyrkan och anses vara den bästa marken i området. Jorden är brun och stenig med vittrad ljus gnejs och glimmerskiffer, men utan kalk. Stockarna planterades på 1960-talet. Odlingsmetoderna är certifierat ekologiska och biodynamiska sedan 2006. Klimatet i Sopron är ”pannoniskt”, och årgång 2009 var varm. Druvorna handskördades 14 oktober.  Skördeuttaget var 21 hl/ha. Musten jäste spontant i rostfritt stål, och fick tre veckors maceration. Ingen pumpning, all omdragning via gravitation. Spontan malolaktisk jäsning.  Två års lagring  i använda 500-liters fat av fransk, österrikisk och ungersk ek. 1600 flaskor buteljerades i mars 2012, utan klarning eller filtrering. 13,5 % alkohol, 33 g extrakt,  6,1 g syra, 0,4 g restsocker, 35 mg/l so2. Pris: €22

9. Mörkröd färg. En frikostigt fruktig doft med lite sötma, kryddig rostad ek, smått smöriga toner och vanilj. Även smaken bjuder generöst mogen frukt, lite sötma, rejäl kropp och mogna tanniner. Här finns en behaglig intensitet, fatvanilj och en alkoholrik, smått eldig  finish som bjuder upp till fest snarare än till vinprovning med anteckningsblock. Gott och rejält vin, öppet och tillgängligt. Nästan lite spanskt i sin sötma och generösa ekbehandling. Kanske en smula omodernt i stilen om man ska vara kritisk? Men gott, som sagt.

2009 Takler Kékfrankos Reserve 
Szekszárd, Ungern

Från området strax norr om Villány - Szekszárd. Egendomen producerar runt en halv miljon flaskor årligen. Ferenc Takler – Winemaker of the Year i Ungern 2004 – driver vineriet med sina två söner,  András och Ferenc Jr.  Utöver sina egna odlingar så köper de in druvor från kontrakterade odlare. Intressant är att man inte betalar per kg levererade druvor utan istället baserat på areal, då man vill uppmuntra lägre skördeuttag. De senaste åren har man omplanterat närmre hälften av sina lägen, och satsat på nya källare. Reserve är Kékfrankos från de äldre stockarna, som är cirka 30 år gamla. Jordmånen är djup, kalkhaltig sandblandad lössjord. Vinet fick fjorton månaders mognadslagring i nya ungerska 500-litersfat. 14 % alkohol.  Pris: €15

10. Granatrött utseende, relativt ljus färg med fin densitet. Doften är utåtriktad, vidöppen rentav, med söta röda körsbär och hallon som drar åt det syltiga hållet, utan att tippa över. I kombination med sötlakrits och salmiak påminner det en del om aromerna i fin rödfruktig grenache. På toppen svävar blommiga toner, som av lavendel och andra vilda örter. Från de ungerska faten märks inte mycket mer än någon ton av senapsfrön. En ren kalasdoft med sitt överdåd av mogen frukt. I munnen är smekningar det första vi tänker på. Tanninerna är makalöst silkiga, nästan overkligt lena, och den friska fruktsyran helt infattad i behagfullt mogen frukt. Det finns massor av smak här, men inget bråk. I slutet kommer mineralsältan och en skön liten värme utan bränna. Harmoni och balans. Lustfylld kick. Bästa vinet, utan tvekan.

2012 Strekov 1075 Frankovka Modrá Terroir 
Strekov, Južnoslovenská, Slovakien

Strekov ligger i södra Slovakien, där klimatet är varmt och befolkningen mestadels ungersk. Appellationen anses vara en av landets bästa för röda viner. Jordmånen består av en kalk- och järnrik lera med högt pH. Ungraren Zsolt Sütö har en stark vision om autentiska druvsorter och metoder. Han är också Slovakiens enda medlem av den italienska odlarföreningen Vinnatur. Hans 10 ha vinmark ger 30 000 flaskor om året. Sedan 2005 låter han alla sina viner spontanjäsa, och odlingsmetoderna är ekologiska sedan 2009. Druvorna till detta vin handskördades vid 107 (!) Oechsle. Musten jäste utan temperaturkontroll eller tillsatser i öppna kar av plast och rostfritt. Vinet fick elva månaders lagring i använda ungerska ekfat, och buteljerades i oktober 2013 utan klarning eller filtrering. 1333 flaskor gjorda. 14,6 % alkohol, 27,4 g extrakt, 5,5 g syra, 78 mg/l so2. Pris: €22.

Och här har vi Stockholms-juryns resultat:

2011 Nittnaus Blaufränkisch Kalk & Schiefer Österrike  =  1 röst

2011 Hummel Spatz Kékfrankos  Ungern  = 0 röster

2011 Schnaitmann Simonroth Lemberger  Tyskland  = 22 röster

2012 Bott Frigyes Frankovka Modrá  Slovakien  =  11 röster

2011 Schiefer Blaufränkisch Szápary  Österrike  = 9 röster

2009 Mrva & Stanko Frankovka Modrá  Slovakien  = 9 röster

2009 Toni Hartl Blaufränkisch Rosenberg  Österrike  = 11 röster

2009 Weninger Spérn Steiner Kékfrankos  Ungern  = 5 röster

2009 Takler Kékfrankos Reserve  Ungern  = 16 röster

2012 Strekov 1075 Frankovka Modrá Terroir  Slovakien  = 14 röster

Intressant att de var de två mest uppenbart ekade vinerna som vann omröstningen. Det är ett ganska vanligt utfall på provningar med större grupper. Men så visade också Rainer Schnaitmann grymma skills med sina nya småfrallor. Man kan sedan roa sig med att summera rösterna och se vilket land som vann. Överraskande eller hur?

De tre bästa vinerna tycker vi var:

1)  2012 Strekov 1075 Frankovka Modrá Terroir

2)  2011 Schiefer Blaufränkisch Szápary

3)  2011 Schnaitmann Simonroth Lemberger

Som synes var den kvalitetsmässiga nivån generellt hög, utan några direkta stolpskott. Ja, det skulle vara Horst Hummels snipiga 2011 Spatz då... men som bonus öppnade vi hans nollnia av samma vin i slutet av provningen. Det visade sig vara en mycket bättre och mer druvmogen årgång, som lätt hade nosat på en plats nära toppen.


ps. titelbilden fick vi av Uwe Schiefer. Blaufränkisch från gamla stockar får små druvor och luftiga klasar.

pps. mer om den blå sorten kan läsas här och här, samt förstås i Slovakien-rapporterna från i höstas.

Slovakien: Mrva & Stanko

I vad som numera är en företagspark i utkanten av staden Trnava ligger ett uppseendeväckande rött torn omgivet av fler moderna byggnader. Här huserar Mrva & Stanko, ett av de hårdsatsande vinhus som kappas om äran att få kallas "Årets Vineri" i Slovakien. I år var det deras tur att ta hem den titeln.

Mrva & Stanko äger själva inga egna vinmarker utan har satsat på varaktiga och ingående samarbeten med pålitliga odlare i en handfull områden vars jordmån och klimat lämpar sig för olika druvsorter och stilar. Parets spetskompetens ligger framförallt inom områdena vinmakning och marknad.

Vladimir Mrva

"Vi är två killar som äger och driver bolaget tillsammans: Peter Stanko och Vladimir Mrva. Det är jag som ansvarar för själva vinmakningen. Med sin bakgrund i reklambranschen tar Peter hand om design, marknadsföring och ekonomi.

Firman startade vi 1997. I början hade vi inget eget vineri, och inga vingårdar. Vi var tvungna att hyra in oss någon annanstans. Jag började faktiskt i mina föräldrars garage."

Vilken var den första årgången du gjorde vin?

"Jag har arbetat med vin i trettio år nu, så 1984. Det började med att jag gick en högskoleutbildning i enologi. Sedan tre års praktik i Österrike och en kortare sejour i Australien i början av 90-talet.

När du gjorde dina första egna viner, var det för ett större företag?

"Nej, åt mig själv - i garaget. Vi började 1997 med 12 000 flaskor. Idag har det blivit 480 000 om året."

Känner du att det finns något slags gräns där?

"Ja, det är nog ett maximum. Vi gör inte mer än så. Vi är inte intresserade av kvantitet."

Är det svårt att bibehålla kvaliteten om det blir mer?

"Dels den aspekten. Dels har vi nått en vettig prisnivå där vi inte kan sälja mer. Marknaden avgör. Vi vill att efterfrågan ska vara större än tillgången. Annars finns risken för inflation."

Den slovakiska publiken verkar vara rätt glada i vin?

"Det är en bra fråga. Fram till 1990 fanns det bara stora statskontrollerade bolag. Vinerna var mestadels halvsöta och av enkel kvalitet. Den kulturella nivån för vin här i landet var låg. Sedan dess har det skett en väldigt positiv utveckling, där folk nu är beredda att betala mer för vin och förstår att det måste få kosta. Serveringen av vin blir också alltmer utvecklad. Folk reser och har möjlighet att jämföra. Det har vuxit fram ett flertal mindre producenter som är inriktade på kvalitet."

Men innan kommunisttiden fanns väl också en tradition av att uppskatta kvalitetsvin?

"Ja, vi har ju en lång historia. Ända tillbaks till kelterna, innan romartiden. Senare var Slovakien en del av det österrikisk-ungerska riket och då befann vi oss mitt i en korsväg för vinet, längs med Donau. Det här har alltid varit ett fördelaktigt område för vinodling. Men olyckligt nog stoppade de fyrtio åren efter andra världskriget den positiva traditionen."

Istället blev det maximal volym till minimalt pris?

"Ja, bra vin börjar ju i vingården. Men på den tiden var allting upp och ned."

När du började göra vin i garaget, varifrån kom druvorna? Från dina grannar?

"Före 1989 fick man ju ha väldigt lite egen vinmark. Resten hade beslagtagits från de ursprungliga ägarna. Jag köpte lite druvor och kunde göra hyggligt vin. Jag hade en idé om hur man skulle hålla upp kvaliteten. Jag erbjöd odlarna dubbla priset för att göra det ordentligt. De gick från 80-100 till 40-50 hl per hektar."

I vilken by började du att köpa druvor?

"Från ett kooperativ här i området, i byn Majcichov strax söder om Trnava. Vi slöt ett avtal om att de skulle göra det på mitt sätt. Det var förutsättningen för att jag skulle köpa. Jag kommer själv från Zelenec nära Trnava, så jag letade förstås efter något i närheten."

När flyttade du ut ur garaget?

"Efter två år ungefär. Jag hyrde plats hos ett kooperativ. Vi flyttade runt tre gånger, och vår dröm var att bygga någonting eget."

När byggde ni ert nuvarande vineri?

"Vi köpte marken år 2000. 2003 började vi bygga, och det gick i tre etapper. Vi började med att skapa utrymme för lagring av vinet, och för adminstration. Den etappen blev klar 2004. 2006 byggde vi det runda tornet, och 2010 blev det klart med en restaurang- och konferensdel samt övernattningsmöjligheter. Från början var det bara gräs här, inget vatten, ingen elektricitet, ingenting."

Det är uppenbarligen en massiv investering ni gjort. Vad talar vi om?

"Ungefär åtta miljoner Euro allt som allt. En stor del var banklån förstås, och så en del EU-stöd på slutet. Vi fick bidrag till den sista etappen. Det som hjälpte oss var vi att från 1997 till 2008 kunde sälja vinet ett år i förväg. Vi har en urstark samarbetspartner i vår slovakiska distributör. Han såg att vi hade kompetensen, men förstod att vi behövde bättre teknologi för att kunna uppfylla löftena. Han är vår viktigaste partner. Han säljer cirka 120 000 flaskor om året. När vi byggde som mest köpte han vårt vin fem år i förväg! Det var en bra investering för honom. Hans villkor var att vi inte skulle spendera några pengar på lyxiga middagar och dyra bilar, utan enbart på sådant som gynnar verksamheten. Det har varit en fantastisk hjälp för oss."

Vilket år lärde du känna Peter Stanko?

"Det är en rätt rolig historia. Peter jobbade i reklam- och presentbranschen. En dag var det någon som rekommenderade mig till honom. Han hade kontakt med en tysk företagare, Wirth, som skulle presentas med några lådor vin. Men när Stanko väl fick vinet, så var det skadat. Det behövdes en ersättare, och det snabbt. Vi ersatte med en cabernet sauvignon som jag just hade gjort. Flaskorna tömdes på sitt forna innehåll och så fyllde vi på med mitt vin efter att ha steriliserat buteljerna med kokande vatten. Etiketterna var fel, och det hade ju varit ett vitt vin, men strunt samma - innehållet måste vara bra. Så jag printade ut helt nya etiketter under natten, och två veckor senare kom ett väldigt trevligt brev från det tyska företaget som tackade för det enastående vinet och ville ha mer. Det var starten på vårt samarbete."

När var detta?

"1995. En dag satt vi tillsammans och så frågade jag: varför ska jag sälja vin till dig och du säljer det vidare? Låt oss arbeta tillsammans istället. Jag gör vinet och du säljer det. Och från 12 000 flaskor om året har det samarbetet tagit oss ända hit."

Era respektive roller verkar vara kristallklara.

"Vi träffas varje måndag, och vi vet vad var en ska göra. Vi kontrollerar varandra, på ett bra sätt. Två vinmakare skulle definitivt vara en för mycket."

Hur många anställda har ni?

"22, allt som allt. Men i källaren är vi bara fem personer."

Hur nära jobbar ni med era odlare? Hur mycket kontroll har du?

"De skördar inget innan jag är på plats. Jag åker runt och smakar på allt. Det börjar i januari när vi sitter tillsammans och planerar beskärningen. Sedan har jag åsikter om lövtunning och andra detaljer. Det blir en hel del resande."

Vilka områden köper du mest från idag?

"Malokarpatská (västra Slovakien), Juznoslovenská (södra Slovakien) och Stredoslovenská (mellersta Slovakien)"

Strekov?

"Ja, och från Nitra. Jag jobbar med terroir - de olika områdena har så olika jordmåner. Mer kalksten här, mer kalkrik lera där, mer vulkanjord här. Det ger en speciell karaktär till varje vin, det är som olika färger."

Vilka druvsorter föredrar du i Malokarpatská?

"I den norra ändan av området ligger Čachtice. Det är den nordligaste vinbyn i hela Slovakien. Där odlar man bra pinot noir och chardonnay, riesling och grüner veltliner."

Ett svalt klimat förstås?

"Ja, och dessutom med kalk i marken. Från Juznoslovenská (på gränsen mot Ungern) köper jag cabernet sauvignon och blaufränkisch. Det finns ett väldigt intressant område runt Velky Krtis, i mellersta Slovakien, där det finns vulkaniska granitjordar. Gewürztraminer blir bra där, liksom blaufränkisch och cabernet sauvignon. För de röda är klimatet och årgången avgörande. De sydligare områdena har fler soltimmar."

Era vita är vanligen torra?

"Vi säljer 95% av vårt vin här i Slovakien, och folk här uppskattar den torra stilen. Det är sällan mer än sju gram socker i vinet."

Har ni ambitioner att sälja mer utanför Slovakien?

"Det finns ett image-problem. Och det kommer en hel del vin hit utifrån. De duktiga slovakiska vinmakarna ser sig förstås om efter möjligheter att exportera."

De bättre grejerna har överraskat positivt. Och när man tittar på satellitkartan syns det ju att ni har förutsättningar att göra seriöst vin.

"Vilka är det som gjort mest positiva intryck?"

Det började med en grüner från Karpatská Perla. Deras muskat moravsky också om vi pratar instegsnivå, och Four Elements på en högre nivå. Narodny Salón Vín var en blandad kompott som lämnade oss med känslan av att inte ha sett det bästa än. Generellt var det svaga prestationer från både cabernet och blaufränkisch. Men sedan har det bara blivit bättre. Milan Pavelka gör eleganta viner som håller en jämn och hög nivå. Fedor Malik visade kvalitet och personlighet i sin småskaliga vinmakning. Hans 2010 Modragne (mousserande osockrad chardonnay) var riktigt bra, och hans 2011 Hrom likaså. Besöken hos Château Bela och Strekov 1075 gjorde oss också väldigt glada.

"Bra namn, med helt olika slags filosofier."

"I den här fatkällaren med stora ekliggare och små fat har vi 90% röda viner. Resten är chardonnay som jäser i barrique. Av de röda ligger uteslutande delen i stora fat. De flesta liggarna kommer från Franz Stockinger i Österrike - ekarna var 250 år gamla -  medan barriquerna är franska. Från Seguin-Moreau, Radoux, och Vicard."

När köpte ni alla de här faten?

"2010, när vi blev klara med den nya fatkällaren."

Är det medium toast i de stora?

"Ja, och sedan är det lite olika med de små faten. Pinot noir får light. Men de allra flesta är medium. De är främst till för mikrooxidation, inte för att tillföra en massa rostade smaker som choklad och kaffe."

När man får vin från nya italienska botti kan det också smaka en del ek och lättare rostning.

"De stora faten ger framförallt fruktiga viner. Men första året tillförde de faktiskt en viss träighet."

Vi brukar uppskatta rödviner som uppfostrats i stora liggare.

"Den här pinot noir ska vi smaka på senare. Den franska tunnbindaren Radoux scannar ekens densitet för att hitta rätt virke till varje druva. Vi försöker att undvika fat som är för tuffa för våra lätta pinotviner.

Här jäser vi och uppfostrar våra chardonnayer i 500-liters fat som delvis är nya. Vi vill inte lägga till för mycket eksmak. Batonnage gör vi efter behov, under tre månader. Ibland tillför det inget positivt."

Spektakulärt rum - som ett museum för modern konst.

"Att hålla rent är det viktigaste av allt. Vi jobbar här hela dagarna, ändå ser det alldeles orört ut.

Här i Slovakien har vin blivit något av ett fenomen på senare tid. Folk blir alltmer nyfikna och vill lära sig mer. Vi har fyra olika provningsrum. I stort sett varje dag är det två olika grupper som bokat in sig för en provning. Det kan vara allt från större bröllopssällskap till små personalgrupper på företag. Eller helt vanliga vinälskare. Såväl nybörjare som experter, mindre grupper och större avdelningar. För oss är det här väldigt viktigt, det är det allra bästa sättet att presentera oss. Folk får se hur vi jobbar, och om gästerna är nöjda så handlar de i vårt vinotek innan de går. Det är också bra på längre sikt, eftersom en mer utbildad publik kommer att gynna utvecklingen för kvalitetsvin här i landet. Företagsfolk kan också ha nytta av kunskaperna för att göra ett gott intryck på sina kunder."

En social färdighet.

"Precis."

"Nere i den här källargången har vi glasat in ett antal genomsnitt av de olika jordlagren, så att man kan se den stora skillnaden mellan olika ursprung. Här är till exempel Čachtice, där våra kallklimatsdruvor som pinot noir, chardonnay och riesling odlas."

Det ser ut som kalksten.

"Ja, det är det. När vi sedan sitter ned med våra besökare kan vi lätt förklara varför olika viner får olika slags struktur och mineralitet. Bevisen hänger här i gången. Strekov till exempel har en tyngre jordmån med mer lera. Av de gröna druvsorterna tar vi bara grüner veltliner därifrån.

Redan innan vi startade firman lade jag ned mycket tid på att lära känna olika slags odlingsplatser med olika slags terroir, och fundera över vad som skulle passa bäst var."

"Nästa rum är vår arkivkällare. Här kan vi visa och provsmaka olika äldre årgångar åtminstone tillbaks till 1997. För mig är det ett teknologiskt arkiv, där jag kan få facit på sådant jag gjorde förut. Alla viner vi någonsin gjort finns här."

En historisk känsla inuti en alldeles ny byggnad. Hur många flaskor spar du av varje vin?

"Inte så många om lagringspotentialen är liten, kanske tolv. Ett par hundra flaskor av de viner som har potential för att utvecklas. När jag öppnar efter tre-fyra år eller mer får jag reda på en massa intressanta saker. Det här med vin är ju en ständig försöksverksamhet, som inkluderar misstag."

Det man lär sig av att lagra är också att mognadsutveckling tar längre tid än man tror.

"Det finns viner här som är i stort sett döda, men jag måste lära mig hur lång tid det tar, när det börjar gå utför. De allra äldsta av mina flaskor jag sparat är från 1986, ja från 1984 till och med. 1988, 1989…"

Vilka av dina druvsorter har den bästa lagringspotentialen?

"Riesling håller längst, utan tvekan. Det finns också god potential i bra ekfatslagrad chardonnay från ett bra år, och i pinot gris. 

Av de blå sorterna är det cabernet sauvignon som är den mest hållbara. Blaufränkisch, alibernet och pinot noir kan också lagras väl."

Håller blaufränkisch lika länge som cabernet?

"Nej, cabernet har ett längre liv. Men det beror mycket på årgången. Frankovka från ett riktigt bra år håller längre än cabernet från ett svagare år."

Fick man välja ett vitt och ett rött långlagringsvin vore det alltså riesling och cabernet.

"Så är det. Nu fortsätter vi in i källaren under det runda tornet. Här kan man hyra lagringsutrymme till sina viner."

Ännu ett spektakulärt rum. Imponerande arkitektur med "medeltida" valvbågar i tegel som delar av rummet, och svarta burar i gjutjärn.

"Det är som en klubb. Medlemmarna betalar en årsavgift och lagrar vilka viner de vill. Sedan kan de bjuda hit sina vänner och ta in en bricka med tilltugg som charkuterier och ost. Mestadels företagare förstås. Vi har sommelierer som kan hjälpa till med serveringen."

Om vi vill hyra ett sådant här skåp, vad får vi betala?

"€600 per år. Men då ingår en provning värd €400, med fria viner, fri sommelier, och fri mat. Vi vill förstås att medlemmarna ska bjuda in sina vänner hit, för att våra kontaktytor ska utökas. Det blir fler potentiella kunder helt enkelt. De är förstås också glada och nöjda eftersom de blivit ditbjudna och inte behöver betala någonting. Nästa gång är det kanske de som vill hyra ett utrymme och bjuda hit nya potentiella kunder.

Det är framförallt de här kunderna som gör att vi har två provningar om dagen. Vd:n på ena bolaget bjuder in vd och andra viktiga personer på nästa bolag. De blir imponerade, och så går det vidare. Samma sak gäller förstås för privata kunder. Det har visat sig vara ett effektivt sätt att bygga vidare."

I Stockholm har vi något liknande som heter Grappe. Ungefär samma idé, även om det här rummet är vackrare. Väldigt smart att koppla ihop det med vineriet.

"Ja, vi kan lösa det mesta som behövs vid ett affärsbesök. Såväl login och lokalerna, som maten och aktiviteterna."

Fullservice.

"Ja, de kan till och med lämna sina gäster hos oss och vi tar hand om dem. Sedan kan de träffas nästa dag igen. Kunderna kan också hämta sina flaskor här och dricka dem var som helst i våra lokaler."

"Här uppe i gatuplanet har vi viner som mognar i ståltankar. Mest vita förstås. De här gamla ekliggarna använde vi fram till förrförra året när vi fick våra nya.

Och så har vi kommit fram till vår "Weinstube" för mindre sällskap. Den är också inredd i rustik stil."

Rolig kontrast med årtalet "2004" över portalen där. Det känns annars som om ett medeltida kapell ombyggt till vinstuga.

"Välkomna till bords. Jag har valt att visa upp ett antal olika viner från olika kategorier. Gör gärna anteckningar, jag är nyfiken på att höra vad ni tycker. Ungefärliga exportpriser finns utskrivna."

Hur räknar man ut butikspriset?

"Lägg på 25%.

Vi ska börja med vår sekt - "Grande Cuvée". Chardonnay med en fjärdedel riesling. Årgång 2010, méthode traditionelle, 28 månader på jästfällningen. Välkomna! Vad säger man på svenska?"

Skål. Na zdravie.

"Skål. Den är brut."

Fin mousse. Hur stor är dosagen?

"Jag har använt mig av Beerenauslese som dosage, 4 cl per flaska, motsvarande åtta gram socker till 7,2 gram syra per liter. Riesling och chardonnay i samma proportioner som det färdiga vinet."

Det tillför en del honungstoner.

"Ja, från rieslingen i synnerhet."

Små röda bär, som smultron. Mogna röda bär.

"Det är mer en fruktig stil av sekt, snarare än de dominanta brödiga, kexiga aromerna. För att få en riktigt framträdande autolys behövs bortåt 60 månader på jästfällningen."

Lätt att dricka och lätt att tycka om.

"2000 flaskor kvar. Dricker ni mycket sekt i Sverige?"

Champagne har blivit alltmer populärt. Svenskarnas budgetalternativ är väl främst fransk crémant och italiensk metodo classico.

"Vilka viner är mest populära i Sverige? Säg ett vitt och ett rött."

Ja, nuförtiden verkar den svenska publiken gilla torra vita som är fräscha och fruktiga i doft och smak, inte överdrivet parfymerade, med en lagom markerad syra. Enklare riesling och grüner veltliner, albariño/alvarinho, chardonnay. Alsace har alltid varit populärt. Ungefär den typ av vita viner som ni gör här, kanske bortsett från de mest aromatiska sorterna.

När det gäller röda verkar den stora publiken ha fastnat för ripasso och appassimento. Och amarone när det ska bjudas fint. Och så har vi ett märkligt fenomen i Sverige: det är omåttligt populärt med bag-in-box, bortåt 60% av hela försäljningen! De smakar väl ungefär som ripasso, det vill säga att hög alkohol och restsocker verkar vara en gemensam nämnare. Förmodligen är kvaliteten högre än på lådvin i andra länder, men det är fortfarande långt ifrån intressant vin.

Mer kvalificerade vinälskare och sommelierer brukar gilla champagne, ambitiös tysk och österrikisk riesling, vit och röd bourgogne samt bra chardonnay och pinot noir från andra ursprung. Italiensk nebbiolo och sangiovese av hög kvalitet har också sina trogna följen, liksom cabernet från Californien. Hittills förbisedda franska och italienska områden har fått en nytändning tack vare småskaliga hantverkare och entusiaster.

"Hur är det med pinot gris och gewurztraminer?"

Det är nog knepigare. Förmodligen är det mest den äldre generationen som köper dem. Men chardonnay gillar väl alla, åtminstone i någon form. Antingen Chablis, Bourgogne eller Californien, Jura, Chile eller Nya Zeeland - det finns alltid något ursprung som passar.

"Vi börjar med några enklare vita. Här är en 2012 Veltlinske Zelené från Dolné Oresaný här i Malokarpatská.

De mest populära vardagsvinerna här i området är grüner veltliner, welschiesling, och müller-thürgau. Finns den druvan representerad i Sverige?"

Nej, egentligen inte. Den har dåligt rykte i Sverige efter all tysk Liebfraumilch. Vad vi har på systemet är rhensk riesling och grüner veltliner, i något fall blandade med varandra. 

"Vi skulle såklart skriva Grüner Veltliner på etiketterna för export."

Ja, språkbarriären är förstås ett problem. De slaviska orden är främmande. Konkurrensen i det här prisläget är hård och alla billigare viner på Systembolaget köps in efter en upphandling som beskriver den önskade produkten, dess pris och ursprung.

"Vad skulle det här vinet få kosta i Sverige?"

Upp till 89 kronor, kanske.

"Vi tar €4,40 ex cellar."

Låt säga att en importör köper för 39 kr och lägger på 8 kr. Transport och logistik kostar 10 kr. Monopolet tar 3 kr, plus 19%. Sedan kommer alkoholskatten om 17 kr per flaska. Slutligen 25% moms. Priset landar på 108 kr. Men det är ju inte ditt fel (skratt).

"Kvalitetsvin från Slovakien hamnar alltså runt 150 sek eller mer med den kalkylen."

Ja. Man gör klokt i att undvika de flesta viner på monopolet under, säg, 100 kr.

"Oddsen ser alltså dåliga ut för enklare slovakiskt vin på Systembolaget. Men kanske finns en det en möjlighet att sälja små volymer av högre kvalitet."

De enkla storsäljande vinerna i Sverige kommer från länder som Sydafrika, där arbetskraften köps billigt i tredje hand. Tråkigt men sant. Det är bättre att konkurrera med kvalitet.

"Vi säljer en del av våra bästa viner på Ginza i Tokyo. I prisläget runt €17. Japanerna vill bara ha det bästa vi kan erbjuda.

Nu en 2012 Rizling Vlasský. Alltså welschrielsing, eller riesling italico. Sent skördad, så lite högre alkohol, 13%."

Neutral och lite pepprig i slutet. Vlasský borde bara heta vlasský. Det finns ingenting gemensamt med riesling.

"Precis, det är två helt olika sorter."

Korrekt och tekniskt välgjort, men inte särdeles intressant.

"Bara ett enkelt vardagsvin.

Nu ska vi prova en chardonnay som jäst i tank och lagrats i stora fat, fem-sex månader. Här sökte jag främst efter fruktighet, och ville addera lite karaktär i faten.

Druvorna kommer från Čachtice, den sista byn norrut i Malokarpatská. Som sagt ett av Slovakiens svalaste områden, och med kalksten i marken." 

Fint balanserat, drickvänligt, högre kvalitet än det förra, bra syra, mer mineral. Inga malolaktiska toner. Och så har det visst vunnit en massa medaljer? Det var väl det här vinet som utsågs till årets torra vita på Narodny Salón Vín?

"Ja, det stämmer. Fast vi sätter aldrig mer än en medalj på flaskan."

Nej, det får ju inte se ut som en julgran.

"Chardonnay är populärt här också, liksom i resten av världen. Precis som cabernet."

Risken är väl bara att det finns ett billigare alternativ från Chile.

"Låt oss nu jämföra med min 2011 Winemaker's Cut Chardonnay Sur Lie. Den är uppfostrad i fat, på jästfällningen med frekvent batonnage."

Oj, det har ju en mycket mer utåtriktad karaktär. Rikare och fetare aromer, mer av tropisk frukt. Honungsmelon, ananas, kryddor. Exotisk chardonnay. Den här nyavärlden-stilen är ju populär över hela planeten, men det är ofta svårt att säga varifrån vinet kommer. Ett riktigt vinmakarvin.

"Precis - Winemaker's Cut. Det bär min signatur."

Det är bra gjort, det har en generös krämighet, stor och bred frukt. Uppskattas nog av en bred publik.

"Ja, många gillar den här stilen."

Problemet är väl bara att australiensarna är superskickliga på samma sak och dessutom kan göra det till lägre pris och i större kvantitet. Penfold's Thomas Hyland eller liknande. De har dessutom fördelen av brand recognition hos den breda publiken världen över.

"Jag gör fyra olika sorters chardonnay. Nu ska ni få smaka på min andra Winemaker's Cut. Den är jäst och uppfostrad i små franska fat, i en burgundisk stil."

2011 Winemaker's Cut Chardonnay "Vin de Terroir", står det på etiketten.

"Ja, det kommer också från Čachtice. Det ger en typisk kalkstensmineralitet."

Det här är det klart mest intressanta vi provat så långt. Mineral, citronzest, lemon curd, lyxiga ekfat, men inte överdrivet. Syran är markerad, det är bra fokus i smaken och avslutningen är kryddig. Slutet är inte alltför ekigt. Det smakar som en god Côte-de-Beaune. Vilken fin hommage till Bourgogne!

"Det finns en liten grupp kunder för det här vinet i Slovakien. Det uppskattas mest av folk som verkligen förstår sig på vin. Jag var nyfiken på vad ni skulle tycka."

Vi föredrar den burgundiska stilen framför den exotiska. Men båda är skickligt gjorda.

"Ovana vindrickare har sagt att Terroir-vinet luktar konstigt."

Kanske är mineraltonerna eller något reduktivt de hänger upp sig på?

"Den genomsnittliga kunden behöver mer utbildning."

Vad kostar de här vinerna i butik?

"Arton euro."

Då har du en poäng. Det är inte billigt med bra bourgogne, och här konkurrerar du faktiskt i ett internationellt perspektiv.

"Jag har en vän som importerar franska viner. Han ställde upp en provning med sexton vita bourgogner mellan €20 och €200, och slängde in det här vinet. Ingen visste att det var ett slovakiskt vin med. Provarna röstade, och mitt vin hamnade på fjärde plats."

Ett typexempel på att det är smartare att steppa upp och tävla i kvalitet.

"Nu en pinot gris, ett fruktigare vin."

Päron, kryddor, vanilj, honung.

"Den här typen av vin är populärt i Slovakien. Rikt, fylligt, fruktigt."

Rättframt i näsa och mun. Men kanske inte så intresseväckande. Vi föredrar lite elegantare stilar av pinot gris, med fler dimensioner. Det här är mer pang på fruktigt.

"Här handlar det nog rätt mycket om vilken målgrupp jag siktar på."

På Systembolaget finns det inte särskilt många pinot gris. Den allra billigaste kommer från Ungern och sedan finns det några från Alsace och norra Italien. Kanske ett tiotal allt som allt. 

"Vi deltog i en tävling i Schweiz - Pinot Mondial 2012. Det här vinet hamnade bland topp 20. Tävlingen hade en viss trovärdighet eftersom vi tävlade mot länder som Frankrike och Schweiz. Jag är själv förvånad över att betyget blev så högt som 91,8."

Det var väldigt högt. Vi hade nog gett 85-86. Ett hyggligt betyg.

"Den stora publiken här i landet håller just på att kliva upp från enklare vin till lite bättre. Det är främst den målgruppen jag riktar mig till här. 

Nästa vin är en enklare riesling."

Den är mycket mer återhållsam och elegant.

"Jag föredrar också den stilen personligen. Det är 6,7 gram syra, 6 gram restsocker, 13,8% alkohol."

Gott vin. En hel del persika, lime, lite honung. En smula kryddvärme i slutet.

"Det är bara instegskvaliteten."

Bra gjort. Det har precis vad man väntar sig av en god basriesling.

"Ni ska få jämföra med två årgångar av Winemaker's Cut riesling. 2012 och 2011. De kommer från marker med kalksten i Dolné Orešany här i Malokarpatská. 7,2 gram syra och nio gram restsocker. Kostar €14."

Här var det typiska rieslingdofter! 2012:an har tydligare mineraltoner och högre fruktmognad än basversionen. Lindblom, lime, persika, vit honungspastill. 2011 har öppnat upp mer och dessutom fått en liten antydan till petroleum.  Båda är friska, intensiva, och långa i smaken. De har lite grapefruktbitterhet, och alkoholen är åt det högre hållet. Bland det bästa vi smakat i rieslingväg här i Slovakien.

"Tack! Vi sticker in en gewuztraminer här. Årgång 2012 från Čachtice."

Återhållsam aromatik. Riktigt frisk syra och återhållsam alkohol. Det är gott när gewürztraminer beter sig såhär. Påminner mer om Alto Adige än om Alsace.

"Det första röda är en 2012 Sankt Laurent från Stredoslovenská (mellersta Slovakien). Jordmånen i Kosihovce, i närheten av Velky Krtis, är vulkanisk och ger intressanta resultat."

Kryddig doft med pinotlika skogsbär, lakrits och undervegetation. Syra på medelvärde, fet lakrits och örter, god frukt, kryddigt slut. Mjukt, friskt och lättdrucket. Plus i kanten för skogsgolv och mineraltoner.

"Här har vi nu ett vin av pinot noir från 2012. Kommer från svala och kalkrika Čachtice som ni minns ligger här i norra Malokarpatská. Det har mognat i 30 hektoliters ekliggare som nu användes för tredje gången, med en tiondel i nya barrique."

God öppen doft, med trevlig liten träkrydda.

"Jag tycker att det blev rätt så elegant. Det är en knepig druva, som ni vet."

En favorit hemma. Vi dricker också en hel del nebbiolo, och på senare år nerello mascalese och frappato från Sicilien.

"De har jag inte provat."

Tänk dig lika delar pinot noir och nebbiolo, då har du nerello. En urgammal druvsort från Etna. Klimatet är svalt och marken vulkanisk.

"Vulkaniska viner blir ofta speciella. Som i Stredoslovenská, där vi hämtar både blaufränkisch och sankt laurent."

Ja, det här var en pinot som blandar söta björnbär och jordgubbar. Lite kryddnejlika också. Lite av den där julapelsinen som de brukar sitta i. Och så lakrits.

"Anis."

Tanniner fanns det visst också. En del ektanniner, de känns som fin sand. Det här är seriöst för att vara instegsnivå. Känns lite inspirerat av nya världen.

"Jag tappade det på flaska för två månader sedan, så det kommer tjäna på några månader till för att integrera eken. Men det är redan drickbart."

Det har en behaglig balans. Igår provade vi några pinot noir med 15% alkohol, det blir oftast problem. Det här är mycket vin för €10.

"Nu ska ni få prova en frankovka. Hoppas ni gillar blaufränkisch."

Vi gillar verkligen blaufränkisch!

"Det här är min Winemaker's Cut. Från 2009."

Det låter lovande.

Mmm, det här doftar gott. Men det finns inte med på listan?

"Det är slutsålt nu, Men jag ville visa er det bästa jag hade. Min signatur."

Mogen frukt. Mörka skogsbär, lakrits, mineraltoner, örter. En del fin barrique också. Mörk choklad, tobak, kryddor. Polerad entré, balanserat och harmoniskt mittsmak. Ek, mineral och krydda i slutet. Riktigt gott. Fortfarande ungt. Man skulle gärna spara det ett par år och sedan håller det nog ett par år till.

"2009 var en riktigt bra årgång för oss. Jag instämmer i prognosen, jag skulle inte spara längre än fem år från nu. Jag har bara tolv flaskor kvar och häller dem bara till folk som förstår."

Tack ska du ha. Det här spottar vi inte.

"Jag kör hem, annars skulle jag också gärna dricka."

Ektanninerna i slutet.. om vi drack det till mat så skulle man överhuvudtaget inte tänka på dem. Det är verkligen en härlig druva som kan visa sig i ett flertal skepnader. Den vi drack igår hos Zsolt på Strekov 1075 gick mer på läskande syra och ung lekfull saftig frukt. Det här är snarare polerat, mer av sammetslik munkänsla och mörk choklad.

"Jag drack det sist för ett halvår sedan och uppskattar det ännu mer nu. Jag väntar nog ett halvår på nästa eftersom det är på väg uppåt."

Vår erfarenhet av barrique-viner i källaren är att man får vänta, vänta, vänta. De brukar ofta visa sig bra precis i början men sedan behövs det många år. En stil med mindre ny ek går sällan igenom sådana stumma faser. Vi har en del ekade viner från exempelvis Bordeaux och Toscana. Det är ett evigt väntande. 5 år, 10 år, 15, år 20 år… men i det här fallet är det väl bara ett år eller två. Eller nu. Fin ek.

"Varje år köper jag ut de här vinerna för €15-20 till min egen samling. Blaufränkisch och cabernet sauvignon. Ibland säljer vi dem alltför unga, av ekonomiska skäl. Men ändå är de så goda att det är svårt att förmå sig att spara dem. Så jag har fått köpa tillbaks dem från min distributör."

Man får lägga lådan underst och låsa med hänglås.

"En gång om året (minst) måste jag smaka hela källaren för att ha koll på utvecklingen."

Ja ofta väntar man precis ett år, helt omedvetet. Var det i september förra året, så blir det september i år igen.

"Då minns man fortfarande ganska väl hur det smakade sist."

Man får notera. Men det är många faktorer som kan vara annorlunda, sinnesstämningen inte minst.

"Nu provar vi en blaufränkisch 2011. Den har mognat i stora fat. Vi skulle kanske ha tagit dem i omvänd ordning."

Frankovka är härlig på det här sättet, utan barrique. Man kommer väldigt nära själva frukten. De friska skogsbären, lakritsen, örterna, kryddorna. Extremt typisk blaufränkisch. Friskt, rent och gott. Bara att dricka.

"Folk häromkring uppskattar syra."

Vi också. Man vill åt den uppfriskande aspekten av vin. Väldigt lyckat till korv.

"Vi säljer bra av den här enklare varianten. Den fungerar till det mesta på bordet."

Ni har en riktig karaktärsdruva i blaufränkisch. Massor av personlighet och potential att fånga upp mineraltoner.

"Till slut provar vi en cabernet sauvignon. med mindre andelar merlot och blaufränkisch. Winemaker's Cut, årgången är 2009."

Också en fin barrique-näsa. En hel del ek, med tobak, kryddor och mint. After Eight, den har ni väl här också?

"Ja, visst har vi det."

Mjuk attack, tät frukt,  kryddig, lång finish med trä och lite beska. I ekigaste laget för oss, åtminstone just nu.

"Vi närmar oss slutet av provningen. Jag har två frågor jag vill ställa. Vilka viner har ni uppskattat mest? 

Dina Winemaker's Cut. Den burgundiska Terroir-chardonnayn. Rieslingen från 2011 var också jättebra. Båda versionerna av frankovka, även den enklare. Av era röda är blaufränkisch det mest typiska för Slovakien. Ert visitkort ute i världen. 

"Och vilka viner tror ni kan vara intressanta för exportmarknaden?"

Idag vinifierar ni sjutton olika druvsorter och gör 30 olika viner. Det borde löna sig att fokusera på det som är unikt och sikta ännu högre där. Att göra sig känd som en europeisk kvalitetsproducent. Ska ni ut utanför gränserna, skicka det bästa ni har.

Provat:

2010 Grande Cuvée Sekt Brut  €15,60

2012 Grüner Veltliner, Dolné Orešany, Malokarpatská  €7,30

2012 Welschriesling, Dolné Orešany, Malokarpatská  €7,80

2012 Chardonnay, Čachtice, Malokarpatská  €11,30

2011 Winemaker's Cut Chardonnay "Late Harvest Sur Lie", Mužla, Juznoslovenska €16,60 

2011 Winemaker's Cut Chardonnay "Vin de Terroir", Čachtice, Malokarpatská  €18

2012 Pinot Gris, Čachtice, Malokarpatská  €11

2012 Riesling, Vinodol, Nitrianská  €10,60

2012 Winemaker's Cut Riesling "Vin de Terroir", Dolné Orešany, Malokarpatská  €13

2011 Winemaker's Cut Riesling "Vin de Terroir", Dolné Orešany, Malokarpatská  €16,60

2012 Gewürztraminer, Čachtice, Malokarpatská  €11

2012 Sankt Laurent, Kosihovce, Stredoslovenská  €9

2012 Pinot Noir, Čachtice, Malokarpatská  €11

2009 Winemaker's Cut Blaufränkisch, Kosihovce, Stredoslovenská 

2011 Blaufränkisch, Kosihovce, Stredoslovenská  €10

2009 Winemaker's Cut Cabernet Sauvignon Cuvée, Mojmirovce, Nitrianská  €19,40