Höjdpunkter från 2015

Blandade sommarviner #1

Här har vi den i full aktion. Tatarataa: 2011 La  Tour du Bon Bandol - sommarens bästa rosé! Se på färgen: så snygg den är (lite ljusare i verkligheten än på bild). Och doften som mixar blodapelsin och vattenmelon med peach melba, vita vinbär, anis och våta stenar är ju hur läcker som helst. I munnen imponeras vi av vinbärssyrorna, mineralsältan, fruktkoncentrationen och längden som kommer utan kladdig sötma eller onödigt hög alkohol. Med en tallrik bruschetti kan man lätt lura sig att Falsterbo ligger på Côte d'Azur. En ny laddning har just kommit in.

Bruno Clairs 2010 Marsannay Rosé är såklart ett lite lättare rosa utan samma koncentration och tryck i smaken, men för den som uppskattar elegansen i pinot noir finns det gott om druvkaraktär att nosa fram här, komplett med lite insjölera minsann. I munnen tänker vi särskilt på renheten, mineraliteten och matvänligheten - vinet växer ett par storlekar i samspel med lämplig föda. Det ska bli intressant att se hur det här vinet utvecklas med ett par år i källaren, så lättfotat det är finns ändå karaktären av exceptionell årgång. I stort sett slut på SB. Tidigare bloggat här.

EM-finalen fick ackompanjeras av germanska tongångar, inte mer än rätt med tanke på att italienarna just snuvat dem på finalplatsen. 2009 Weinhaus Heger Blauer Spätburgunder har en hel del gemensamt med Beckers baspinot, dels i stilen och dels i så motto att de överpresterar kraftigt i förhållande till sitt pris. Nosen är ädeltysk och skulle aldrig kunna misstas för något annat - en supertypisk kombo av malört, reduktiva mineraltoner, kryddor, blodapelsin, rönnbär, jordgubbar och fudge. Smaken ur bourgognekupan är oväntat stor, tät och intensiv i attacken, men budgetprisläget avslöjar sig till slut i eftersmaken som kunde ha varit både längre och roligare. Ändå en trevlig bekantskap som finns i BS. Tidigare bloggat här.

Det är snart två år sedan vi först fick bekanta oss med Uwe Schiefer, både den sympatiska killen och hans sympatiska viner. Med ett par säsonger extra under bältet har 2008 Blaufränkisch Eisenberg lagt på sig lite runt midjan och rundat av sig till en riktigt skön drickupplevelse. Sniffet påminner rätt mycket om syrah från ett kallare år - lätt funkigt, rökigt och animaliskt med toner av vitpeppar, salvia och malört över mörk sval bärfrukt. En mellanviktare i munnen - frisk och läskande åt det gröna hållet - men också betydligt mjukare och mer lakritslent än vi minns vinet från dess ungdom. Hög drick- och njutbarhet, komplett med positiv naturvinskänsla (en aning livlig koldioxid). Tyvärr slut på SB. Mera Schiefer, tack!

2008 Poliziano Vino Nobile di Montepulciano ser redan drickfärdigt ut - mörkt rubinrött utan blå reflexer. Nosen är väldigt attraktiv med sina klockrena sangiovesedrag: salvia, timjan, svart te, grusjord, surkörsbär, hallon och en proffsig liten krumelur av rostad ek nere i högra hörnet. Smaken är rena skolexemplet på en välbyggd toscanare - druvtypiska aromer, spänstiga syror, greppiga tanniner och massor av friska örter och mineraler. Varje gång vi kommer tillbaks till den svarta etiketten från Poliziano, så slås vi av vilket pålitligt vin det är och hur mycket man får för pengarna. Slut på SB såklart, de borde ha köpt in tredubbla mängden av ett såhär pass beprövat och populärt vin. Tar hand om medelhavskrubbet med bravur: grillade lammfärsköfte, tsatsiki och grekisk sallad.

Pinot Noir: Landskamp Frankrike-Tyskland

"Det går ju inte att jämföra tysk pinot noir med röd bourgogne”, löd det inledande påståendet. "Varför inte?" kom den självklara repliken. Gammalt groll var väckt, och inom kort grävdes de igenskottade skyttegravarna vid Maginot-linjen upp för stundande batalj. På den tyska sidan finner vi general Erik "Rommel" Hjort, på den franska Karl "De Gaulle" Arbin, bägge fältherrarna till vardags arbetande på Enjoy. Några oberoende jurymedlemmar behövdes förstås till matchen. Publicity stunt eller inte, vi högg betet hook line and sinker.

Reglerna var enkla. Tio glas - hälften tyska, hälften franska. Inget vin fick kosta över 400 kr. Alla glas skulle betygsättas på en skala från ett till tio, eller på ren svenska: 1. defekt 2. uselt 3. dåligt 4. acceptabelt 5. medelmåttigt 6. bra 7. mycket bra 8. extremt bra och 9. exceptionellt. Dessutom ombads alla provare att sätta ihop en ranking från 1 till 10. Resultatet skulle räknas ut genom summering av juryns givna poäng.



1. Mörkare färg med ljusare röd kant, viss utveckling. Kryddig, fatig doft med lakrits, salvia och malört. Rik frukt, ganska mörk med ljusare inslag av rönnbär och medicinaltoner. Avrundad smak, måttligt frisk med bra kropp, lakritsrondör och mineralsälta. Tyvärr fattas det lite sjung och spänst, här skulle det vara önskvärt med högre syra. Men svansen är inte eldig och balansen fungerar i övrigt hyfsat bra. Detta är helt klart en tysk pinne, vi gissar på Baden och varma 2009. 5p, åttonde plats.

2. Medelljus varmröd med viss utveckling. Nyanserade mognadstoner och god komplexitet på nosen. Orientkryddor, menthol/mynta, plommon, en klick körsbärsmarmelad, apelsin och örter. Gräddigheten är läcker och lockande. Smaken är medelstor med trevlig mognadsutveckling och bra syra samt fatkryddiga tanniner åt det lättare hållet. Inget stort vin men riktigt gott. Bourgogne är det utan tvekan, syran plus utvecklingen får oss att gissa på 2002. 7p, tredje plats.

3. Medelljus oxblodsfärg med ljust röd kant, ser ut att ha lite utveckling. Trevliga mognadstoner på nosen, rikligt med örter som salvia och malört. Ljusare frukt åt rönnbärshållet, medicinaltoner, lite asfalt. Ganska rikt fruktig och drickmogen smak, lite tung i gumpen, kunde haft friskare syror. En god och seriös tysk. 7p, sjätte plats.

4. Djupt vinröd färg med blå reflexer och röd kant, det här ser ungt ut. Parfymerad näsa med dominanta godis- och marmeladtoner. Knasig och avvikande doft, rentav störande. Stora kärva tanniner, klumpigt fruktig smak, noll elegans. Söt doft och osnygg smak. Det här är knappast tyskt, och bourgogne verkar det inte heller vara. Vad tusan är det då, billig industri-pinot från Languedoc? 4p, näst sist.

5. Medelljust brunrött med röda till tegelröda nyanser i kanten. Parfymerad, fruktig doft med viss utveckling. Röda och mörka pastiller, en pust av stall och ganska dominant örtighet, årgång 2006?
Sammansatt och utvecklad smak, bra syra, finkalibriga tanniner och tydlig örtighet. Alldeles torrt vin, inga ansatser till fruktsötma, något tunt i kroppen men riktigt bra längd. Bourgogne utan tvekan, rätt gott men orkar inte masa sig fram till prispallen. 6p, sjunde plats.

6. Mörkare varmröd med viss utveckling. Riktigt snygg fatkaraktär med dominanta orientkryddor. Salvia och malört, ljusare frukt åt hallon/rönnbärs/apelsinhållet, mörkare mineralitet. Stilen är på vissa sätt burgundisk men vinet talar definivt tyska. Det är lätt gjort att tänka Friedrich Becker här, fatfjäsket är skickligt formulerat. Smaken välbalanserad och rätt slank, med bra syra och kryddighet samt gott om tanniner i slutet, bara aningen för mycket ek idag. Ein feiner Fritz som vi gärna vill se uppe på pallen. 7p, andra plats.

7. Tät blåröd färg med violett kant - ungt vin. Märklig doft, otäckt reduktiv, det luktar som en skitig cementblandare med pustar av våt vinkartong. Grönt stjälkiga drag i kombination med tung björnbärsfrukt. Stora torra tanniner, stor osöt frukt, smak av fuktigt betongbruk. Det här är fan inte bra, möjligen är det defekt men i så fall på ett sätt vi sällan träffat på. Provningens sämsta tjut. 3p.

8. Brunröd färg med varmt tegelröd kant. Full utveckling på nosen, bourgogne utan tvekan, ålder drygt tio år, äldsta vinet. Stor doft med fina pinotparfymer, undervegetation, svamp, tryffel, bark, knäck och början till oxidation. Störst smak, god kropp och rondör, bra syra och lena tanniner, aromer likt ett slags mogen version av blåbär med lingon. Slutar beskt och lurvigt, vinner inte på att stå länge. Den inledande showen räcker för att vi ska dela ut en åtta, tyvärr tar de murrigt oxidativa dragen över efter en timme. 8p, första plats.

9. Ljust varmröd färg. Vacker doft av apelsiner, örter, mynta, salvia, lakrits och rönnbär. Syrlig och slank smak, rejält rik på aromer med alkoholvärme i den långa svansen. Ädeltyskt och jättegott med Christmann-vibbar. Charmen räcker nästan upp på pallen. 7p, femte plats.

10. Djupare färg, varmt brunröd med tegelkant. Utvecklad doft med karamell, knäck, mynta och orientkryddor. Kraftfull smak, bra struktur, viss beska, något torra tanniner, aningen för ekig i slutet. Riktigt gott moget vin som kan vara såväl franskt som tyskt, men vi gissar på det senare. Vinner på luftning och blir bara bättre och godare efter en timme eller två. 7p, fjärde plats.

Puh, vilken drabbning! Skyttegravskriget var över på en halvtimme den här gången, helt utan civila offer. Granatröken skingrad, scorekortet inlämnat. Det varma provningsrummet gjorde att temperaturerna i glasen steg oroväckande snabbt och pressade vinerna att visa ständigt nya sidor. Pinot noir vinner ju knappast på att provas vid rumstemperatur och därför fick vi justera betygen neråt för flera av kombattenterna. Generellt sett var de flesta "mycket bra" men inte "extremt bra" och som synes blev det rejält trångt kring "sjuan". En svagare ranking betyder egentligen inte att det vinet var "sämre", bara att spelreglerna sa åt oss att föredra ett annat vin just den här halvtimmen.

Vinerna avtäckta:

1. 2009 A. Christmann Spätburgunder Königsbacher Ölberg (389 kr)

2. 2007 Maison Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais (319 kr)

3. 2009 A. Christmann Spätburgunder Pfalz (143 kr)

4. 2010 Wakefield Pinot Noir Adelaide Hills (114 kr)

5. 2006 J-C Boisset Vosne-Romanée Les Quartiers de Nuits (389 kr)

6. 2009 Weingut Dr. Heger 'Mimus' Spätburgunder Ihringer Winklerberg (299 kr)

7. 2009 Domaine Bachelet Bourgogne Rouge (225 kr)

8. 1999 Domaine Michel Gros Chambolle-Musigny (295 kr)

9. 2009 Weinhaus Heger Blauer Spätburgunder Baden (139 kr)

10. 2002 Domaine Simon Bize Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses (295 kr)

Juryns samlade betyg:

Placeringarna:

1. 2002 Domaine Simon Bize Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses (295 kr)

2. 2009 Weinhaus Heger Blauer Spätburgunder Baden (139 kr)

3. 2009 Weingut Dr. Heger 'Mimus' Spätburgunder Ihringer Winklerberg (299 kr)

4. 2007 Maison Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais (319 kr)

5. 2009 A. Christmann Spätburgunder Königsbacher Ölberg (389 kr)

6. 2009 A. Christmann Spätburgunder Pfalz (143 kr)

7. 2006 J-C Boisset Vosne-Romanée Les Quartiers de Nuits (389 kr)

8. 1999 Domaine Michel Gros Chambolle-Musigny (295 kr)

9. 2010 Wakefield Pinot Noir Adelaide Hills (114 kr)

10. 2009 Domaine Bachelet Bourgogne Rouge (225 kr)

Enskild vinnare när juryns poäng räknats samman blev alltså nummer tio, 2002 Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses från Simon Bize. Här hände enbart positiva saker med luftning, och lagom mognad gör ju underverk med röd bourgogne. När vi smakade igen under resultat-genomgången framstod det som klart bästa vinet, och borde förstås ha fått vår bästaröst. Våra poäng fördelade sig nästan jämnt mellan Frankrike och Tyskland, men tittar man på den samlade juryns resultat, så var det faktiskt tyskarna som tog hem matchen. 

Den tyska stilen är ganska lätt att känna igen, och som bekant gillar vi ju germansk pinot. Lite överraskande att 2009 Königsbacher Ölberg inte träffade bättre - vi älskade verkligen nollåttan - medan Christmanns basversion från 2009 gjorde riktigt bra ifrån sig. Slutligen en eloge till Dr. Heger som kom förvånansvärt långt med sin billiga 2009 Blauer Spätburgunder och även imponerade med sin vingårdsselektion 2009 Mimus. Som av en händelse släpps båda Baden-vinerna i beställningssortimentet idag.

Glimtar från Operaterrassen

Bristly satsar på unga hunkar, precis som vanligt. Här har vi Markus Berres - med siktet inställt på inbrytning i systembolagets sortiment. Redskap: en riesling under den magiska 100-lappen.


Dr. Franz Michel på Domdechant Werner talar imponerande bra svenska. Som om inte det räckte gör han också ypperliga rheingauviner. Klassisk stil som tilltalar oss.


När man möter en riktigt seriös vinmakare märks det ofta med en gång. Hans-Bert Espe på Shelter Winery gör extremt seriös pinot noir - en av de bästa tyska vi smakat (viss konkurrens från Weingut Fürst i Bürgstadt). Gimme shelter!

Riesling & Co - Seminarieprovning

Tyskarna fortsätter sin framgångsrika våroffensiv. "& Co" ska tydligen uttydas som spätburgunder/pinot noir. Idag vill Steffen Schindler på Tyska Vininstitutet göra oss nordbor varse hur mycket av denna burgundiska druva Tyskland faktiskt har att komma med, och hur länge de kan hålla med lite tur. Den inledande seminarieprovningen ställer därför fram vardera tre glas av riesling och spätburgunder. En fin liten stund för dussintalet inbitna tysklandsnördar...



1959 Kloster Eberbach Assmannshäuser Höllenberg Spätburgunder Cabinet (Rheingau)
2006 Weingut Jacob Duijn Altschweier Sternenberg (Baden)
2007 Binz + Bratt Pinot Noir / Cabernet Sauvignon (Pfalz)

Höllenberg stoltserar som naturrein, en gammal beteckning för "ej chaptaliserad". 1959 var en ovanligt varm årgång som gav lyckad druvmognad. Gamlingen har en ljust rödbrun färg med gulorange kant. Nosen är verkligen komplex och ger hjärnans doftcentrum en hel del att fundera på. Nötiga, knäckiga mognadstoner, animaliska drag av tjära, läder och korv. Jodlösning, ved av kärnvirke, torv, tång och hav. Slutligen en del volatila drag i den fullt utmognade frukten. Smaken bjuder på en fin ålderssötma och förvånande spänstig syra som håller en halvtimme i glaset. Alkoholen slår igenom i mesta laget, men eftersmaken är också rejält lång. Ett drag av jodlösning och en del volatila syror gör intrycket lite vasst. Ett åldrat kuriosum - otroligt intressant att få prova.



"Spätburgunder ist mein Leben" säger vinmakaren Jacob Duijn, ex sommelier, numera biodynamisk vinmakarare i det varma Baden. Sternenberg är ett ungt pinotvin från ett av hans bästa lägen. Doften har animaliska toner i en smarrigt reduktiv doft med våt sten, insjö och jordgubbar. Lustigt nog är det både outvecklat och utvecklat på samma gång, med en hyfsat framträdande fatkaraktär i doften. I munnen får vi en stadig och tillfredsställande frukt med fatrondör av tjära och lakrits, infattad syra och relativt potent alkohol. Det här är riktigt bra och påminner på många sätt om bourgogne, exempelvis Sauvigny-les-Beaune och Tollot-Beaut. Kostar en slant, runt 250 kr ex cellar men finns inte att köpa i Sverige.



Pinot noir mixad med cabernet sauvignon hör väl inte precis till vanligheterna. När vi letar i minnet har vi nog bara mött blandningen (plus merlot) i schweiziska Vaud. Här är det 70% PN och 30% CS. Doften är fruktig med tydliga jordgubbstoner i fronten. Aningar av tjära och skogsbärssylt. Snart tillkommer en del oönskade drag av örter och grön cabernetkänsla. Godisartade, lite enkla viol- och vaniljtoner drar ner intrycken. Helhetsintrycket blir lite vimsigt i sin blandning av olika fruktkaraktärer. Vinet hade nog blivit bättre om man satsat helt på spätburgunder. Ett billigt vin, 79 kr i BS (75474, Bornicon & Salming).



1959 Schloss Reinhartshausen Erbacher Herrnberg Riesling Spätlese Cabinet (Rheingau)
1988 Markus Molitor Zeltinger Sonnenuhr Riesling Auslese (Mosel)
2007 Reinholdt Haart Piesporter Goldtröpfchen Spätlese Erste Lage (Mosel)

Herrnberg är ett läge som inte längre existerar eftersom det slagits ihop med andra vingårdar i Erbach. Färgen är rikt guldgul och doften ger fantastiska, gräddiga mognadstoner av fat, vanilj, honung, avvägd petroleum och firne samt torkad frukt som aprikos och persika. En lite rostad känsla omger det här vinet och den går också igen i smaken. Det blir är en harmonisk, balanserad, skön drickupplevelse - helt utan bitterhet, där frukten fortfande är förvånansvärt rik, med mjukt utmognad syra och avrundande gräddkola. Tidens oxidation har varit snäll mot det här vinet - förmodligen vaccinerat genom långsam kontakt med luft i faten. Visst är det i utförsbacken, men långt ifrån avlidet än. Superkul att få testa.



Molitors Sonnenuhr är ljust i färgen och har en svårare, väldigt säregen doft med starka inslag av kattlåda, petroleum och bränt gummi. Vinet är slankt och fjäderlätt för att vara en auslese, nästan snustorrt med mer fokus på mineraler än på frukt, där det slutliga intrycket dras ner av lite snåla ålderssyror.



Piesporter Goldtröpfchen är en formidabel succé för Weingut Haart. Doften är fantastiskt ungcharmig med mogna vindruvor, passionsfrukt, päron och blomtoner. Rejält med sötma för en spätlese, nästan halvsöt i dag, men fint avbalanserad med suveräna syror och en ljuvlig fräschör. Superläcker och helklassisk mosel att dricka redan i sommar till jordgubbarna - eller ännu hellre om tio år, när sötman gått in i vinet. Origo importerar, vinet finns att beställa med dolt nummer 501162, för 239 spänn.