2007 Mas des Chimères Terrasses du Larzac

Det kan inte vara någon enkel uppgift att bli nedskickad i glasen inom kort efter en kick som den i föregående post. Men den flaska som förmår leverera drickglädje och njutning på närmast samma nivå har faktiskt gjort sig förtjänt av en alldeles egen hyllning.

Precis lika självklart som Domaine du Pégau lyckas sammanfatta vad Châteauneuf-du-Pape handlar om, så kramar Guilhem Dardé och hans Mas des Chimères fram det essentiella uttrycket från de vildare avkrokarna i vidsträckta Coteaux du Languedoc. I det här fallet från Terrasses du Larzac - kanske den vassaste av underappellationerna.

De fem ledande sudiste-druvorna - cinsault,  carignan, grenache, syrah och mourvèdre - har tilldelats lika stora roller att spela i den här ensemble-föreställningen. Med tanke på sorternas olika inneboende egenheter ser det ut som ett klokt beslut, av flera skäl. Mästerstycket är att få ihop alla delarna till en sömlös helhet.

Nere i Languedoc hör man ofta åsikten att syrah getts alltför stort odlingsutrymme. Vinerna kan bli tungfotade och trögdruckna, särskilt om de vuxit i varma söderlägen och uppfostrats i småfrallor. Trion med spanska anor uppför sig klart mer avslappnat i området. Cinsault är ju infödd här och bidrar med syra, frukt och aromatik.

2007 Mas des Chimères Terrasses du Larzac öppnar för fullt spjäll, rakt ur flaskan. Näsan är fortfarande förunderligt frisk för ett sex år gammalt vin. I täten märks mängder av mosade mörka skogsbär och ett par röda trädgårdsbär, och inom kort har de hela den sydfranska garrigue-floran i hasorna. Lila blomsterkvastar far genom luften och landar i ett skönt mörker av lakrits och läder, jord, järn och kött. Alltmedan en dov funk kittlar våra inre djur.

I munnen tjusas vi direkt av de salivdrivande syrorna och det kompletta spektrat av fullmogen frukt. Det här är ju vansinnigt gott! utropar S. Tanninmattan är rena rama plyschsexet, men så dundrar landskapet och markpatrullen in och styr upp saken med bestämda drag av vilda örter, rost, jord, lakritssälta och mineralisk läskpapperstorka. Koncentrationen är på pricken och fräschören försakas inte för en endaste sekund. Det hinner dessutom gå rätt många innan klunkarna klingar ut.

Vilken kick, igen! Här har druvorna uppenbarligen vuxit på rätt ställe och plockats vid exakt rätt tidpunkt. Den självklara helheten beror förmodligen också på att de flesta rankor är bortåt hundra år gamla. 

Då kommer koncentrationen som av sig själv och terroiren går utanpå druvkaraktären. En förutsättning för att alltihop ska funka är givetvis den giftfria odlingen, de naturliga jäststammarna och de neutrala faten. 

Idag är vinet fortfarande en ungdom, och det kommer utvecklas positivt i åtminstone tio år till. Nu talar vi av erfarenhet, eftersom vi druckit versioner från slutet av 90-talet som fortfarande är i prima skick.

Apropå bloggdarlings. All kärlek och respekt till Mas des Chimères.

185 kr, Vinik via SB våren 2010.

2007 Mas des Chimères Terrasses du Larzac

Det är nästan precis ett år sedan vi blev golvade av Guilhem Dardés 2007 Terrasses du Larzac - ett av de godaste languedocviner vi hittills haft äran att sätta i oss. För att erbjuda bästa möjliga förutsättningar för återseendet grillar vi lammkotletter och halstrar tunna skivor av zucchini och aubergine.

Vinet består av lika femtedelar cinsault, syrah, grenache, mourvèdre och carignan - hela södern i ett glas. Det intressanta är hur de olika beståndsdelarna mognar olika snabbt, och på olika vis. I teorin kunde man tänka sig att vinet skulle spreta, men i verkligheten sitter allt ihop på ett perfekt sätt.

Sedan förra året har mycket av det unga grenache-rika bebishullet vuxit in, för att istället frilägga vinets sagolikt friska syror. Den förvånans-värt seniga strukturen, ihop med nästan norra rhône-lika aromer av tranbär och slånbär, berättar att andelarna av syrah och cinsault kommit loss ordentligt.

Områdets fina örtflora är buslätt att nosa upp, men det märks inte ett spår av alkoholvärme eller syltighet. Fräschören och längden är det vi tänker mest på, och i sin funktion som fettspjälkare jobbar vinet helt föredömligt. Uppfostran i använda demi-muids gör att vi slipper risken att störa oss på träsmak.

S är helt salig och utnämner till det godaste röda vi druckit på länge. Det är lätt att instämma - exempelvis känns fredagskvällens gubbdricka 2004 Rollan de By Médoc i jämförelse som ett rätt ointressant vin, ektungt, trubbigt och glädjelöst. Det här är minst fyra-fem pinnar bättre. Adieu Bordeaux - Vive le Languedoc!


Vinik, 185 kr. Den aktuella årgången är 2008.

2007 Mas des Chimères Terrasses du Larzac

Ikväll provar vi för första gången flaggskeppsvinet från Octons förre borgmästare, mannen med de sensationella mustascherna, odlaren som blygsamt kallar sig paysan-vigneron - Guilhem Dardé. Den nya fina hemsidan är förresten värd ett besök.

I och med att Languedoc 2005 fick tydligt avgränsade under-appellationer, började han göra ett vin med namnet Terrasses du Larzac. Till detta vin drog han nytta av vingårdar han fått tillgång till genom köp och arrende, där det finns mycket gamla stockar av cinsault och carignan.

Druvorna växer på platåer av vulkanisk basalt, en jordmån som finns i området kring Lac du Salagou och söderut i ett halvkilometern smalt band ner mot medelhavet. Druvmixen är lika delar cinsault, syrah, grenache, mourvèdre och carignan. Skördeuttaget är lågt, 20 hl/ha, från stockar av varierande ålder upp till 90 år. Odlingen är giftfri, och allt handskördas, förstås. Efter avstjälkning vinifieras druvorna separat efter mognadsgrad, och jäser med naturliga jäststammar. En mjuk extraktion görs med hjälp av pigéage och remontage. Vinet uppfostras under ett år i ekfat på 400 och 600 liter. Ingen klarning eller filtrering. 14,5% alkohol.

Efter en timme i luften förtjusar det mörkt blåröda, snudd på opaka 2007 Mas des Chimères AOC Coteaux du Languedoc-Terrasses du Larzac när vi äntligen sticker näsan i glaset. Söta, fokuserade, förtrollande doftslingor stiger upp, som en reduktion av mogna mörka trädgårdshallon, med en skvätt av finaste cassis, svart te, brunt socker, mandelmassa, sötlakrits, kåda och friska gröna garrigue-örter. Just de klockrena hallonen är av ett slag vi bara hittat hos de bästa. 2004 Clos des Papes är ett annat exempel rakt ur minnet.

Men sablar vad gott det smakar! Sötmogen hallonlakrits, med aromerna riktade rakt mot mitten av tungan. Vinet smeker gommen med den mest silkeslena tanninkostym man bara kan tänka sig. Wow, vilka perfekta fruktaromer, vilka fina proportioner, vilken suverän textur och harmoni, vilken finess, vilken elegans. Inte minsta antydan till bråk i munnen, bara en liten örtig twist i den spänstigt friska avslutningen. Söt frukt, visst, men ingen alkosötma eller eldighet över huvud taget. En intressant sak är att alla de ingående druvorna drar åt samma håll - här finns inga karaktärer som spretar. Så uppför sig en riktigt bra terroir!

Vi har smakat de flesta årgångar från Mas des Chimères mellan 2009 och 1994, men detta tar ändå priset. Det platsar också bland de mest eleganta viner vi överhuvudtaget smakat från Languedoc - och detta från en mustaschprydd kommunist som knappt har mage att ta betalt. Fullträff. (93)

Är du god kund hos Vinik finns nog möjlighet att lägga vantarna på en av 48 importerade flaskor för 185 kr.

ps. Revue des Vins de France: plats #13 i Languedoc-toppen 2009.

pps. WA/Schildknecht om nollsexan: "What a terrific combination of ripeness and textural richness with energy and exuberance this long-finishing wine displays, without betraying its alcohol or indulging in superficial sweetness! Plan to lay away enough to follow this beautiful chimera for at least half a dozen fascinating years of evolution in bottle."

2007 La Pèira Las Flors

Om du hade komponerat den stålblanka filmmusiken till The Matrix och tjänat miljontals pund, skulle du då:

1) Köpa en liten vingård, odla mustascher och skyffla gödsel i en blå overall, nöjd med att göra ett överkomligt och gott sydfranskt bonnavin.

2) Köpa en liten vingård, koppla upp de överjävligaste vinmakare och ekfatstillverkare du kan hitta på planeten Jorden, sedan sopa banan i all världens prestigeprovningar.

Robert Dougan kryssade i en tvåa som svar på den frågan, och fick förstås som han ville. La Pèira har orsakat en hype utan like, där allsköns kritiker tävlat i jämförelser med - Pomerol! Nu vill vi veta vad tusan uppståndelsen handlar om, och vad är då bättre än att låta resultatet massera smaklökarna. Las Flors de la Pèira är gårdens näst dyraste vin och blandar lika delar syrah och grenache plus 20% mourvèdre. Vinet mognade i två år på nya ekfat, men inte 225-liters barriques utan 500-liters demi-muids.

2007 La Pèira Las Flors Coteaux du Languedoc Terrasses du Larzac är ett mörkt, tätt, svartrött vin som doftar lovande ur karaffen: massor av bakkryddor, kryddnejlika och kanel, därtill rått kött, ny ek och lösningsmedel.

När vi hällt upp i glasen är det godistoner som serveras: blåbärssmoothie, hallon- och lakritsremmar, chokladkola och ett blommigt drag som vi lärt oss känna igen i superproffsiga ekfatssammanhang - inte minst i dyr bordeaux. Vi hittar även den lätt volatila tonen av lim och björnklister som modernisterna i Douro kan bjuda på. Letar vi efter mer sydfranska attiraljer, finner vi syrahtypisk tjära, svarta oliver och omisskännlig garrigue - även om de håller sig diskret i bakgrunden. Allt som allt en väldigt proffsig och läcker doft...

Dags att smaka. Wow, vilken textur! Otroligt lent och silkigt, som innerfodret på en kostym vars pris man helst inte vill veta. Frukten är absolut harmonisk på typiskt nollsju-vis med söta, polerade tanniner och tydlig karaktär av likör. Kombinationen av söta, salta och kryddiga sensationer ger oss faktiskt assocationer till Jägermeister. Så här innan maten trycks vi bakåt i stolarna av en rejäl acceleration i munnen - flera hundra dyra hästkrafter smäller till, på ett sätt som är typiskt för nya fat. Det är en tät, kraftfull, lång smak som ropar på bifteck frites sauce béarnaise. Comin'up!

Till köttet funkar det förstås utmärkt, men efter maten känns vinet inte särskilt intressant längre. Så vi glömmer det för stunden, och återkommer några timmar senare. Kanske har det att göra med förändrade enzymer i munnen, kanske har luftningen gjort stor skillnad - men nu går vinet mer på elegans än på kraft. Karaktären är väldigt kryddig, ungefär som mjuk pepparkaka eller blodpudding i flytande form. Smaken är egaliserad, skarvlös, sömlös - som en mjuk, lång, varm våg. Maffigt och imponerande!

Dags att summera. 2007 Las Flors är ett supermodernt, internationellt vin, rasande skickligt gjort och onekligen vinnande på många sätt, men var tusan är lokalfärgen - vi får bara fatkryddor och ännu mera fatkryddor! Det finns något anonymt mitt i allt det professionella, mer besläktat med nya spanien, nya portugal - ja, allt som börjar på nya - och faten suddar druvkaraktären. Dessutom går associationerna mer till likör än till vin, inget plus för drickbarheten. Lyckligtvis hittar vi en torr, salmiaklik mineralton och aromer av garrigue i eftersmaken, som till slut ger vinet dess tydliga hemadress. (93-94)

Ja, den här krabaten kommer med all säkerhet att fortsätta imponera i provningar, men för egen del nöjer vi oss med kvällens flaska. Vi har hittat mer minnesvärda personligheter i området - och större subjektiv lycka, om man så vill - för långt under halva priset, i viner som
2007 Lacroix-Vanel Fine Amor och 2007 Mas des Chimères Coteaux du Languedoc.

ps. Läs Frankofilen om förra årgången av Las Flors här.

pps. Det finns rätt gott om flaskor kvar.

2007 Castell Vell vs. 2007 Mahatma

Sydfranska 2007 fortsätter sitt ohejdade segertåg. På gårdagens Vinik-provning blev de här vinerna våra favoriter tillsammans med Domaine Gaydas superfruktiga 2006 Chemin de Moscou (91) - och hur maffig ska då inte den moskovitiska nollsjuan bli, kan man undra. Vi fick med oss de överblivna slattarna hem för en extra påtitt...

2007 Domaine Singla Castell Vell, Côtes du Roussillon Villages har en vidöppen och väldigt frestande doft av fransk söndagsfrukost med hårdrostat bröd och körsbärsmarmelad. Laurent de Besombes gillar sina nya fat och det märks som vanligt, men balansen mellan frukt och ek är faktiskt jättefin. Den charmerande nollsjuafrukten möter bittermandel, lakrits, lödkolv på eneträ och några stänk av svett från gårdshästen.

Smaken är stor och extremt energisk med rejält bett i fruktsyror och tanniner. Den välsignade årgången ger sötma till syrahdruvorna - T tänker farin och S associerar mer kritiskt till sötningsmedel - men syltigt blir det inte. Faten blurrar inte heller intrycken utan bidrar istället till bättre skärpedragning och extra hästkrafter. Den körsbärslika syrahfrukten har vissa italienska drag, och den lilla bitterheten är enbart god och noga avvägd. Visst måste man vara utrustad med acceptans för rostad ny ek som en bärande del i smaken, men allting sitter ihop på ett utmärkt sätt. Även om vinet är very open for business redan nu gissar vi att tre års lagring kommer att göra underverk - och då lär det leverera i klass med den härligt utvecklade nollfyran. (91+)



2007 Mas Conscience Mahatma, Terrasses du Larzac har en blommig, elegant doft där ljuvligt röd frukt ripplar den mer förväntade svarta. Här handlar det om 100% mourvèdre som lagrats i 300 liters cementägg - årets hippaste pryl i den biodynamiska svängen. Aningar av läder får sällskap av lekfulla djur som lurar i bakgrunden. Blomtonerna associerar till sommarängen där man plockar prästkragar och andra blomster inför midsommarafton. En välskött kompost, mogna skogsbär och röda äppelskal bidrar till biokänslan.

I munnen är detta ett stort, mjukt och harmoniskt vin helt utan mourvèdrens typiska järngrepp. Tanninerna är visserligen tätt vävda, men alldeles sammetslena. Med stöd i behagliga syror får den charmiga rödfrukten fritt spelrum - aromerna är stora och rena - och som bonus bjuds en söt lakritsstång i avslutningen. Föredrar man att vara utan ek som pockar på extra mognadslagring är cementäggen en spännande lösning som gjort toppcuvéen från Mas Conscience elegant och superskön att dricka redan nu - en klockren nollsjua för känsliga biogommar på spendersamt humör. Produktionen är minimal - endast 200 magnumflaskor totalt. (92)



En presentation av Mas Conscience gjorde vi här. Hur fint Castell Vell utvecklas med tiden kan man läsa här.

Priser: Castel Vell 210 kr/75 cl, Mahatma 750 kr/150 cl. Kontakt: nik@vinik.se

2007 Les Obriers de la Pèira Terrasses du Larzac

Terrasses du Larzac är en terroir med fantastiska möjligheter. Andrew Jefford, specialist på sydfranska viner, förklarar varför i den här artikeln. Hur långt kan man egentligen ta vinerna om man pumpar in rejält med kapital, har konstnärlig läggning och är kompromisslös perfektionist? En som bör ha tillgång till alla tre är kompositören Robert Dougan, mannen bakom musiken till The Matrix. I början av 2000-talet köpte han egendomen om 11 hektar och gav sig attan på att göra viner av världsklass. Inga utgifter var för stora när det kom till källarbygget, och som vinmakare anställdes Jérémie Depierre med förflutet på Château Margaux. Men det är kanske först under det senaste året som investeringarna verkligen burit frukt, i form av ett galet upphetsat buzz anfört av David Schildknecht och Gary Vaynerchuk.
Läs mer om det på gårdens blogg.

De två flaggskeppsvinerna La Pèira och Las Flors är byggda runt syrahdruvan, med större eller mindre andelar av grenache. Gårdens tredje röda gör oss dock minst lika nyfikna. Här är druvblandningen 65% cinsault och 35% carignan, två misskända druvor som dock ska kunna uträtta storverk i rätt jord och rätt händer. Traditionella druvsorter, så här kan man förvänta sig druvmaterial från gamla stockar. Mognadslagring i enbart använda ekfat bör garantera att vi slipper dricka ekjuice ikväll...

2007 Les Obriers de la Pèira, Terrasses du Larzac har en totalt läcker och komplex doft rakt ur karaffen, salivkörtlarna svarar som på kommando. Ett helt röse av krossad sten mosar mogna mörka skogsbär, med kul doftinslag av både nypon och lingon. Här finns också gott om nötiga toner som av valnötter och sötmandel, därtill lite kirschångor, kaffenickel och en skvätt malolaktisk filmjölk. Den saftiga garriguen svävar högt uppe i glaset, precis som förväntat. Härliga gynnare, de här två druvorna...

Men det är i munnen det händer. Wow, vilka sköna grejer!! Smaken överraskar efter doften, större än väntat och mer sötfruktig. Den upplevda sötman är väl ungefär i nivå med Julien Barrots viner från 2007. Gommen smeks av en lent viskös nollsjuakänsla, ändå finns en frisk mineralitet och bra fräschör i syrorna. Lätturbon kickar in och levererar ett rejält tryck i mittsmaken (14,5%), varefter en lång, sugande, skamlöst hedonistisk avslutning tar vid - där sötlakritsen slingrar sig varv efter varv runt den söta frukten. Detta är oemotståndligt! (91-92)


Vi drack 2007 Saint-Cosme Côtes-du-Rhône till den vitlöks- och rosmarinspäckade lammsteken och de rostade grönsakerna. Doften var mörk, nästan svart - nymalen svartpeppar, krossad sten, svarta körsbär, viol, grillkol, lakrits och garrigue som grönmynta och malört. Smaken var slösande rik och mörkt apelsinchokladig i frukten, ändå med perfekt stram struktur och underbart friska syror. En sanslöst god syrah som uppskattades stort av gästerna. (90) Les Obriers sparade vi till ostarna och eftersnacket. SB har köpt in ett parti, så det kommer att dyka upp i tillfälligt släpp framöver. Ännu ett klockrent Bristly-vin!

ps. Kolla in filmen nedan. Inga utgifter sparade, som sagt. En långfilm i cinemascope nästa gång kanske?

2007 Mas Conscience L'As Terrasses du Larzac

Mas Conscience är lika med Geneviève och Laurent Vidal. Sedan 2003 odlar de sina 12 hektar med biodynamiska metoder i den del av Languedoc som kallas Terrasses du Larzac, en definierad cru sedan 2004. Nu nosar man redan så smått på ett internationellt erkännande, i och med en artikel i Wine Spectator förra året och flera uppskattande omdömen i David Schildknechts Languedoc-special i årets juninummer av The Wine Advocate.



2007 Mas Conscience L'As Terrasses du Larzac Coteaux du Languedoc sätter ner foten direkt med en syrahdominerad doft av mörka violer, läckande kulspetspenna och mörka körsbär med rostade kärnor, valnöt och bittermandel. Jordmånen gör härliga avtryck genom krossad sten, grafit, grillkol och lakrits. Biodynamiken säger sitt med en skål röda äpplen. Mer terroirkänsla kommer i form av garrigue, tallkåda och brända löv.

I munnen får vi en bergfast strukturerad och mycket välbalanserad ung smak där frukten tycks ha mosats i en stenkross. Stadiga tanniner, munfyllande kropp, aptitlig kärvhet, rejält grepp och längd. Aromer av viol, grafit, malört, mogna skogsbär, röda äpplen, massor av järn och en puff knallpulver.

L'As är gårdens bästa vin - åtminstone av de tre vi smakat. Här har man kombinerat de ingående druvorna syrah, carignan och grenache på ett föredömligt vis, uppskattningsvis 50/30/20. Vinet tycks vara sammansatt i ett skruvstäd och den dominanta syrahkaraktären är perfekt. Eftersom vinet fortfarande är ungt och lite reduktivt vinner det stort på ett dygn i öppen flaska och bankar till slut upp de flesta klasskamrater från norra rhône med besked. Ännu en triumf för sydfransosernas 2007! (90-91)

Åsnan, ja. Det är egendomens signum. Och amforan - man har nämligen ett gäng ägg gjutna i betong där de bästa vinerna lagras för att till slut kläcka Fågel Fenix. Tycks vara årets trend bland biofolket....



ps. Vi gissade nästan rätt - druvmixen är 50/20/30. Åsnan bellar 185 pistoler och importeras av Vinik. Vill man punga ut med 750 spänn görs dessutom 200 magnum ren mourvèdre under det mäktiga namnet MAHATMA.

pps. Bilden på paret Vidal lånade vi av holländska Vinoblesse.