Ikväll provar vi för första gången flaggskeppsvinet från Octons förre borgmästare, mannen med de sensationella mustascherna, odlaren som blygsamt kallar sig paysan-vigneron - Guilhem Dardé. Den nya fina hemsidan är förresten värd ett besök.
I och med att Languedoc 2005 fick tydligt avgränsade under-appellationer, började han göra ett vin med namnet Terrasses du Larzac. Till detta vin drog han nytta av vingårdar han fått tillgång till genom köp och arrende, där det finns mycket gamla stockar av cinsault och carignan.
Druvorna växer på platåer av vulkanisk basalt, en jordmån som finns i området kring Lac du Salagou och söderut i ett halvkilometern smalt band ner mot medelhavet. Druvmixen är lika delar cinsault, syrah, grenache, mourvèdre och carignan. Skördeuttaget är lågt, 20 hl/ha, från stockar av varierande ålder upp till 90 år. Odlingen är giftfri, och allt handskördas, förstås. Efter avstjälkning vinifieras druvorna separat efter mognadsgrad, och jäser med naturliga jäststammar. En mjuk extraktion görs med hjälp av pigéage och remontage. Vinet uppfostras under ett år i ekfat på 400 och 600 liter. Ingen klarning eller filtrering. 14,5% alkohol.
Efter en timme i luften förtjusar det mörkt blåröda, snudd på opaka 2007 Mas des Chimères AOC Coteaux du Languedoc-Terrasses du Larzac när vi äntligen sticker näsan i glaset. Söta, fokuserade, förtrollande doftslingor stiger upp, som en reduktion av mogna mörka trädgårdshallon, med en skvätt av finaste cassis, svart te, brunt socker, mandelmassa, sötlakrits, kåda och friska gröna garrigue-örter. Just de klockrena hallonen är av ett slag vi bara hittat hos de bästa. 2004 Clos des Papes är ett annat exempel rakt ur minnet.
Men sablar vad gott det smakar! Sötmogen hallonlakrits, med aromerna riktade rakt mot mitten av tungan. Vinet smeker gommen med den mest silkeslena tanninkostym man bara kan tänka sig. Wow, vilka perfekta fruktaromer, vilka fina proportioner, vilken suverän textur och harmoni, vilken finess, vilken elegans. Inte minsta antydan till bråk i munnen, bara en liten örtig twist i den spänstigt friska avslutningen. Söt frukt, visst, men ingen alkosötma eller eldighet över huvud taget. En intressant sak är att alla de ingående druvorna drar åt samma håll - här finns inga karaktärer som spretar. Så uppför sig en riktigt bra terroir!
Vi har smakat de flesta årgångar från Mas des Chimères mellan 2009 och 1994, men detta tar ändå priset. Det platsar också bland de mest eleganta viner vi överhuvudtaget smakat från Languedoc - och detta från en mustaschprydd kommunist som knappt har mage att ta betalt. Fullträff. (93)
Är du god kund hos Vinik finns nog möjlighet att lägga vantarna på en av 48 importerade flaskor för 185 kr.
ps. Revue des Vins de France: plats #13 i Languedoc-toppen 2009.
pps. WA/Schildknecht om nollsexan: "What a terrific combination of ripeness and textural richness with energy and exuberance this long-finishing wine displays, without betraying its alcohol or indulging in superficial sweetness! Plan to lay away enough to follow this beautiful chimera for at least half a dozen fascinating years of evolution in bottle."
16 kommentarer:
185kr till och med :)
Måste slå ett slag för Campredon 2007 (testad 2008?) från samma Vinik. Fantastiskt gott för pengarna.
P.
det här låter som klockrent godis i sommarlådan som anländer sturköbaren om en dryg vecka...
beställning gjord...för 2 minuter sedan.
Denna vinik vad är det för tomte som bara lev till en butik? Hört om kundservice? Go big or go home.
Blev det ingen flaska eller... det var tydligen många som kände sig kallade men få blev utvalda.
Nu måste jag bara dra ut korken men då har jag ju inte kakan kvar. Quelle bordelle... Återkommer
Anonym: Om Vinik went big så skulle han ändå inte ha det här vinet. Sannolikt skulle han inte ha många av de andra heller.
Då skulle Vinik vara som vilken importör som helst och främst leverera bästa Biben och så ha lite bättre viner som ailibi.
Nu är han en guerillarörelse i stället.
Jag föredrar Vinik som det är.
Henrik, det går väl att ha ambitionen att bjuda udda, bra, unika viner till fler än de som har möjligheten att åka till Söderhallarna i Stockholm. Go big behöver inte betyda att man ska ha volym/bib. Visst kan det kännas lite coolt att mejla Vinik o få leverans, en gång. Har killen någon hemsida...? Tycker det är skitkul att han finns men kraven ökar också när man väl har börjat...
@Anonym: Att go big har ett pris, precis som kundservice och logistik.
Jag skiter fullständigt i om det känns collt att mejla Vinik, det som är intressant är om vinerna är bra.
Vinik fyller ett behov hos mig - personliga viner som inte kostar skjortan, viner som inte görs i brontovolymer, viner som är tänkta att drickas, inte dö en sakta men lönsam död i ett vinmausoleum.
Det är - för att tala konsultspråk - ett segment som SB inte tillhandahåller alls.
SB är verkligen big - hur är deras kundservice? Hur många personliga viner som inte kostar skjortan tillhandahåller SB till alla butiker?
Vem förtjänar kritiken mest - Vinik eller SB?
Sedan absolut, jag kan ju ta mig till Söderhallarna. Det jag menar är att jag tror att om Vinik skulle go big försvinner det som gör honom intressant för mig - vinerna.
Såvitt vi kan se har Vinik gjort allting rätt så här långt:
Utbildat sig till sommelier, arbetat med vin på systembolaget, rest i södra frankrike i många år.
Letat upp ytterst intressanta och välgjorda viner från små, seriösa vinhantverkare vars produkter annars är omöjliga att köpa i Sverige.
Satsat precis i den prisklass där SB är som allra svagast. Satsat på viner med omedelbar drickbarhet.
I lugnt tempo - genom "word of mouth" -byggt en trogen kundkrets som han har direkt kontakt med via medlemslista, mejl-register, telefon eller personligen.
Fixat sköna små evenemang som ger möjlighet att prova grejorna och träffa andra galningar under ytterst trevliga omständigheter. Sociala händelser att längta efter (fast mejla gärna någon dag tidigare...)
Och slutligen framgångsrikt sålt in vinerna till ett flertal av stadens bättre restauranger som F12-gruppen och cafeer som Rosendal.
Man kan hävda att tiden är mogen för nästa steg. Det skvallras om att Vinik planerar att bli med hemsida och att vinerna kommer att listas i BS framöver. Troligen i hela kollin (oftast sexpack) för att hålla ner priset...
Sitter med ett glas Terrasses du Larzac framför mig.
Efter att ha rest i regionen, om än inte precis vid Lac du Salagou, så är jag svag för mycket som finns där. Liv, mat, människor, miljö och inte minst vin.
Satan i gatan vad detta är bra.
Bara jag drog korken spreds en väldoft som fick mig att sucka av välbehag. Det inledde lite försiktigt med kryddiga hallon, lite ört, lite spetsat med muscovado och jag får någon vag kaffeassociation.
En kvart senare har doftpaketet fläskat på sig, hallonen doftar fullmogna, nymosade och som om någon tappat ner några körsbär. Garrigue, mineral och lakrits kommer till och det är bara så gott. Lent, som en varm smekning av en varm vind som kommer släntrande ner från Cevennerna, men sannerligen int ointressant.
Harmoni! Balans! Suveränt gott!
Go Guilhem (och Vinik)!
P.S
Guilhem, det namnet måste väl mannen med mustacherna fått från närbelägna, historiskt mycket intressanta byn Saint-Guilhem-le-Dèseert?
http://en.wikipedia.org/wiki/Saint-Guilhem-le-D%C3%A9sert
D.S
SPOILER! 2008 testat.
Okej, 2008 är inte riktigt lika samma balanserade fullträff, men karaktären är där, hallonen är där och mixas med en mild och ljuv lakrits, muscovadon, kryddigheten och en garrigue med krut.
Känslan av terroir är också tydlig då ingen druva tar överhanden och någon ek märker man egentligen inte heller.
Enda skillnaden - enligt mig - är att en aning 2007s krämighet försvunnit och ersatts av en gnutta turkisk peppar, sannolikt lite alkoholhetta, va?
Ändå är ju vinet balanserat och svinigt gott.
Jag tror att det här ökar min kärlek till vin, det triggar känslan av att resa, av att komma till nya eller härligt välbekanta platser.
Guilhem Dardé har turbo i sin resemotor.
Resemotor = skönt ord! :)
Vi tyckte att standard-AOCn också var lite eldig när vi först testade den. Någon månad senare var den mycket bättre. Det händer mycket med unga viner...
2009 Campredon till provençalska lammfärsbiffar ikväll. Ett dygns luftning har gjort underverk med att sparka liv i syror och komplexitet. Unga behöver luft för att sjunga!
Guilhem Dardé är värd ett besök. Saint-Guilhem-le-Desert också. Efter svalkande dopp vid Point de Diable är det dessutom gåavstånd till Alain Chabanon...
Är det gångavstånd till Chabanon från Point de Diable?
Och det säger ni nu?
Gaaaaaaaaaaaah!
Nåja, det var ju 2005 jag var vid nämnda Point, så ... Häftigt ställe, man blev ju lite sugen på att paddla i floden där klipporna ättestupade rakt ner.
Saint-Guilhem-le-Desert klämde vi däremot, ett bibliskt ställe, aldrig upplevt något liknande.
Hursom, jag misstänkte att 08 Larzac skulle må bra av att ligga ett tag, men det får man ju inte reda på utan att prova ...
Jag såg projektet att öppna 08 som ett led i min strävan att kasta korkskruvsångesten där den förtjänar att ligga - i soptunnan.
Jag tycker ju som märktes mycket om den - men 2007 var ju helt exceptionell, ett av de bästa under 200 pix-viner jag druckit.
Tillsammans med några andra välbekanta spelare i södra Frankrike-laget.
Campredon 2009 är en mycket elegant mittfältare i det laget - snurrade upp mig på läktaren totalt häromveckan. I princip i nivå med 2007 tycker jag - annorlunda så klart, men inte mindre god.
Bibliskt var ordet. En biblisk hetta på 36 plus rådde också den dag vi strosade omkring i byn. Doppet i 18 gradigt vatten var himlasänt, men W fick värmeslag och kräktes på hemvägen.
Nja, vår smak är nog 07 Campredon är nog ett snäpp större och mer fullmatad än de andra. Men alla är goda.
Nollnian är klockren jordgubbsyrah! Den kommer vinna på att ligga till sig lite, så länge kan man ju långlufta...
Jag sa ju "i princip i nivå" ...
Försöker väl trösta mig själv då jag bara har en ynka 07:a Campredon kvar.
36 grader, ja det var nog i den häraden när vi var där också.
Vi huserade utanför en by som heter Pompignan, norr om Pic-St-Loup - första dagen vi kom dit var det 39 i skuggan - sedan sjönk temperaturen en gnutta. Så jo, 2005 mognade druvorna ...
Knep en ikväll till lammytterfilen. Mmm så underbart gott! Lite luft behövs för det ska kicka igång ordentligt. Tyvärr har jag alldeles för få 2007:or kvar.. Men det blir att testa nya årsmodeller framöver och jag är hoppfull.
P.
Vi drack ännu en flaska av nollsjuan igår kväll, till grillade lammkotletter och halstrade skivor av zucchini och aubergine.
Vinet har tappat det mesta av sitt bebisfett och blottar nu sina sagolika syror. Så fettspjälkande friskt med underbart svala aromer av tranbär och slånbär som nykomlingar i smaken. Det tycktes som att cinsault och syrah hade kommit loss ordentligt med nästan nordliga rhône-toner. S var helt salig och utnämnde vinet till det bästa vi druckit på länge.
Det balla är ju att vi snackar lika femtedelar cinsault, syrah, grenache, mourvèdre och carignan i Terrasses du Larzac. Allteftersom vinet mognar kommer olika fasetter att dra uppmärksamheten till sig.
Men hur fanken ska man kunna hålla sig ifrån dessa skönheter framöver....
Skicka en kommentar