Två nysläppta châteauneufer från den där fantastiska årgången ni vet. Är de något att ha? Som vanligt handlar det om smak och tycke. Vi är bara ute efter att tillfredsställa de egna preferenserna - köper inte för att året är haussat i största allmänhet - och det är inte utan att man börjar bli bortskämd och kräsen när det gäller nollsjuor från södra rhône...
2007 Domaine Saint Préfert Châteauneuf-du-Pape Cuvée Classique dundrar på med 85% grenache och lämnar smulorna åt lika delar cinsault, syrah och mourvèdre. Doften är reduktiv ur både karaff och glas: rått kött, våta stenar, och djuriska drag av läder och våt päls. Eneträ, kryddbod och nymald svartpeppar. Typiska aromer för norra delen av appellationen: lavendel, kirsch, lakrits, mörk hallonfrukt.
En maskulin och intresseväckande doft utan vidare smicker.
Smaken är kraftfull med tuff struktur av sten, garrigue och kirsch. Här finns gott om hästkrafter under huven, och de gasar på bra i den långa eftersmaken. Vi noterar både alkoholsötma och en halv snaps i eftersmaken (15,5%). Detta är inte mitt i prick stilmässigt för oss, men vi ser en respektingivande kvalitet, och såväl smak som doft vinner starkt på ett par timmars luftning. Vinet behöver lagras för att hitta balansen - 2014 är det dags att börja njuta på riktigt. (91-92+)
2007 Maison Benedetti Châteauneuf-du-Pape Tradition blandar 75% grenache med 15% syrah, 5% cinsault och 5% mourvèdre. Ur karaffen får vi dominanta tjärtoner med lite kryddlåda och fet lakrits. Ur glaset är doften helt annorlunda: parfymerad, något volatil (limtonad) med mogna röda körsbär över söt drottningmix, plus rostade körsbärskärnor eller mandelmassa, samt uppfriskande örtighet som av mynta och lavendel. Doften vinner starkt på luft och blir mindre volatil och mer renfruktig, med mjölkchoklad och ljusa kryddor på toppen.
Smaken är intensiv, sötbärig och god, med mer än en antydan till russintoner. Relativt mjuk i munkänslan, med saftig frukt, hyggligt frisk syra, viss eldighet och tydlig mintchoko i både avslutningen och eftersmaken. 14% säger etiketten - knappast, men det finns ingen tung alkoholkänsla i vinet. Klart mer insmickrande, charmigt och och lättsamt än Saint-Préfert idag, men inte alls lika välstrukturerat, och det verkar inte vara ett projekt för längre lagring med sin smått uttorkande druvstjälkighet och sin russinfrukt - förmodligen den första nollsjuan med russin vi smakat. Ändå aningen mer intressant och personligt i sitt uttryck än exempelvis 2007 Vieux Lazaret - om än lite i vaniljsötaste laget, precis som den. Så drick gärna nu, men se upp med serveringstemperaturen, 15 grader är lagom. Det svenska priset är för högt, tyvärr. (88-89)
Summa summarum: Saint Préfert är ett klart bättre vin - vänta bara tills det är drickmoget och Benedetti på väg utför kullen. Det blir ändå pass på båda, för vår del. Men det är inte omöjligt att vi ångrar oss när vi får smaka Saint Préfert våren 2015...
SB-länkar (båda vinerna finns kvar):
2007 Domaine Saint Préfert Cuvée Classique (299 kr)
2007 Maison Benedetti Cuvée Tradition (299 kr)
6 kommentarer:
Hej Vänner!
Nu ska jag inte spela viktigpetter eller Allan men det där med faktakontroll är viktigt för mig. Kanske är det en tankevurpa eller felformulering när ni associerar aromerna i 2007 Domaine Saint-Préfert Châteauneuf-du-Pape Cuvée Classique med ” Typiska aromer för norra delen av appellationen: lavendel, kirsch, lakrits, mörk hallonfrukt. En maskulin och intresseväckande doft utan vidare smicker.”
Må så vara men Isabel Ferrandos planteringar befinner sig i den södra delen av appellationen och faktum är att det är svårt att komma längre söderöver. Hennes senaste tillskott i form av Colombis kommer från en plantering lite längre norröver men de druvorna hamnar inte i vinerna under etiketten Saint-Préfert.
Parker brukar ju ibland ha torrt på fötterna och han skriver:
“Interestingly most of her estate is located in the southernmost area of Chateauneuf du Pape, a region known as Serres, which is largely sandy soils.”
Vill man gå till källan kan man ju alltid besöka hennes hemsida här:
http://www.st-prefert.fr/english/eng_le_domaine.html
Eller Bristly här:
http://www.bristly.se/produktblad/Domaine%20St%20Prefert/Chateauneuf-du-Pape%20Classigue.pdf
En kalasproducent med riktigt bra viner är det i alla fall och en av de charmigaste dessutom – Isabel alltså!
Hälsningar från en som orkar lyfta pekfingret!
/ MV
PS. Bloggdöden är nära men inte vindöden! DS
Hej MV! Vilket sammanträffande, vi låg just och pratade om det där. Att det nog var ett antagande som inte stämde - en känsla som gnagde eftersom vi inte hade kollat fakta utan bara skrivit vad vi kände. Notera att vi inte skriver att Saint-Préfert kommer från den norra delen, bara att aromerna har en sådan karaktär.
Men håll med om att vinet är ganska mörkt och mullrande maskulint - och ändå är det kvinnan bakom allt. Förresten, det där reduktiva draget vi hittade, känns det bekant för dig?
Och så den där bloggdöden... vi vägrar tro att svenskarna är så tråkiga att man bara vill suga i sig vinet på egen kammare utan att diskutera och dela med sig till andra. You gotta give to get. Som Gary brukar säga till sina lurkers: "Readers, you slack!" Ja, det vore liksom korkat att låta en såpass bra grej självdö av ren lathet. Så MV, spotta i nävarna och dra ihop en bloggpost nån gång. Den måste inte vara lång ;-)
Oavsett var nu druvorna växt, det är lite intressant med Saint Préfert.
Låter mer besläktad med t ex Boislauzon, än med många av de här rent sjungande rödfruktiga sakerna.
Jag köpte några tidigt av Bristly - påverkad av 07-hypen - men har av någon anledning inte öppnat någon än.
Tanzer och Parker är ju inte riktigt på samma sida staketet vad gäller Saint Préfert. Båda tycker om den och tycker att den är open for business direkt och 12-15 år framåt. Men RP:s not ligger nära er, men Tanzer pratar om "lush red fruit".
De är dock ense om "sexy" vilket väl indikerar minst 15% och något reduktivt är det inte tal om.
Efter CH9-drabbningen bestämde jag mig för att låta också Saint Préfert vila sig till bättre form, men när noterna skiljer sig åt blir man ju nyfiken.
Jag får nog låta en flaska säga plopp under sommaren.
Benedetti bestämde jag mig för att passa på direkt och det ångrar jag inte nu.
Alla St Preferts 07:or har varit väldigt reduktiva vid öppnandet och har behövt ett dygn i karaff för att vädra ur.
Aha, det är alltså på andra dagen vinet ska drickas och recenseras! Högintressant info för alla som handlat och funderar på att korka upp snart.
Vi känner som sagt på oss att det kan bli riktigt bra i sin mogna version... kanske bäst att lägga undan en pava, så att vi inte missar den där upplevelsen om fem år...
Hmm, ett dygn i karaff?
Låter ju som Quet 07.
Jag hade tänkt mig att öppna flaskan, hälla av en skvätt ett gäng timmar före, men det räcker alltså inte?
Ja, då kanske det till syvende och sidst är bäst att låta korken sitta några år till.
Men såna löften är till för att brytas.
Skicka en kommentar