Munskänkarna provar novembernyheter

Pinot Noir: Landskamp Frankrike-Tyskland

"Det går ju inte att jämföra tysk pinot noir med röd bourgogne”, löd det inledande påståendet. "Varför inte?" kom den självklara repliken. Gammalt groll var väckt, och inom kort grävdes de igenskottade skyttegravarna vid Maginot-linjen upp för stundande batalj. På den tyska sidan finner vi general Erik "Rommel" Hjort, på den franska Karl "De Gaulle" Arbin, bägge fältherrarna till vardags arbetande på Enjoy. Några oberoende jurymedlemmar behövdes förstås till matchen. Publicity stunt eller inte, vi högg betet hook line and sinker.

Reglerna var enkla. Tio glas - hälften tyska, hälften franska. Inget vin fick kosta över 400 kr. Alla glas skulle betygsättas på en skala från ett till tio, eller på ren svenska: 1. defekt 2. uselt 3. dåligt 4. acceptabelt 5. medelmåttigt 6. bra 7. mycket bra 8. extremt bra och 9. exceptionellt. Dessutom ombads alla provare att sätta ihop en ranking från 1 till 10. Resultatet skulle räknas ut genom summering av juryns givna poäng.



1. Mörkare färg med ljusare röd kant, viss utveckling. Kryddig, fatig doft med lakrits, salvia och malört. Rik frukt, ganska mörk med ljusare inslag av rönnbär och medicinaltoner. Avrundad smak, måttligt frisk med bra kropp, lakritsrondör och mineralsälta. Tyvärr fattas det lite sjung och spänst, här skulle det vara önskvärt med högre syra. Men svansen är inte eldig och balansen fungerar i övrigt hyfsat bra. Detta är helt klart en tysk pinne, vi gissar på Baden och varma 2009. 5p, åttonde plats.

2. Medelljus varmröd med viss utveckling. Nyanserade mognadstoner och god komplexitet på nosen. Orientkryddor, menthol/mynta, plommon, en klick körsbärsmarmelad, apelsin och örter. Gräddigheten är läcker och lockande. Smaken är medelstor med trevlig mognadsutveckling och bra syra samt fatkryddiga tanniner åt det lättare hållet. Inget stort vin men riktigt gott. Bourgogne är det utan tvekan, syran plus utvecklingen får oss att gissa på 2002. 7p, tredje plats.

3. Medelljus oxblodsfärg med ljust röd kant, ser ut att ha lite utveckling. Trevliga mognadstoner på nosen, rikligt med örter som salvia och malört. Ljusare frukt åt rönnbärshållet, medicinaltoner, lite asfalt. Ganska rikt fruktig och drickmogen smak, lite tung i gumpen, kunde haft friskare syror. En god och seriös tysk. 7p, sjätte plats.

4. Djupt vinröd färg med blå reflexer och röd kant, det här ser ungt ut. Parfymerad näsa med dominanta godis- och marmeladtoner. Knasig och avvikande doft, rentav störande. Stora kärva tanniner, klumpigt fruktig smak, noll elegans. Söt doft och osnygg smak. Det här är knappast tyskt, och bourgogne verkar det inte heller vara. Vad tusan är det då, billig industri-pinot från Languedoc? 4p, näst sist.

5. Medelljust brunrött med röda till tegelröda nyanser i kanten. Parfymerad, fruktig doft med viss utveckling. Röda och mörka pastiller, en pust av stall och ganska dominant örtighet, årgång 2006?
Sammansatt och utvecklad smak, bra syra, finkalibriga tanniner och tydlig örtighet. Alldeles torrt vin, inga ansatser till fruktsötma, något tunt i kroppen men riktigt bra längd. Bourgogne utan tvekan, rätt gott men orkar inte masa sig fram till prispallen. 6p, sjunde plats.

6. Mörkare varmröd med viss utveckling. Riktigt snygg fatkaraktär med dominanta orientkryddor. Salvia och malört, ljusare frukt åt hallon/rönnbärs/apelsinhållet, mörkare mineralitet. Stilen är på vissa sätt burgundisk men vinet talar definivt tyska. Det är lätt gjort att tänka Friedrich Becker här, fatfjäsket är skickligt formulerat. Smaken välbalanserad och rätt slank, med bra syra och kryddighet samt gott om tanniner i slutet, bara aningen för mycket ek idag. Ein feiner Fritz som vi gärna vill se uppe på pallen. 7p, andra plats.

7. Tät blåröd färg med violett kant - ungt vin. Märklig doft, otäckt reduktiv, det luktar som en skitig cementblandare med pustar av våt vinkartong. Grönt stjälkiga drag i kombination med tung björnbärsfrukt. Stora torra tanniner, stor osöt frukt, smak av fuktigt betongbruk. Det här är fan inte bra, möjligen är det defekt men i så fall på ett sätt vi sällan träffat på. Provningens sämsta tjut. 3p.

8. Brunröd färg med varmt tegelröd kant. Full utveckling på nosen, bourgogne utan tvekan, ålder drygt tio år, äldsta vinet. Stor doft med fina pinotparfymer, undervegetation, svamp, tryffel, bark, knäck och början till oxidation. Störst smak, god kropp och rondör, bra syra och lena tanniner, aromer likt ett slags mogen version av blåbär med lingon. Slutar beskt och lurvigt, vinner inte på att stå länge. Den inledande showen räcker för att vi ska dela ut en åtta, tyvärr tar de murrigt oxidativa dragen över efter en timme. 8p, första plats.

9. Ljust varmröd färg. Vacker doft av apelsiner, örter, mynta, salvia, lakrits och rönnbär. Syrlig och slank smak, rejält rik på aromer med alkoholvärme i den långa svansen. Ädeltyskt och jättegott med Christmann-vibbar. Charmen räcker nästan upp på pallen. 7p, femte plats.

10. Djupare färg, varmt brunröd med tegelkant. Utvecklad doft med karamell, knäck, mynta och orientkryddor. Kraftfull smak, bra struktur, viss beska, något torra tanniner, aningen för ekig i slutet. Riktigt gott moget vin som kan vara såväl franskt som tyskt, men vi gissar på det senare. Vinner på luftning och blir bara bättre och godare efter en timme eller två. 7p, fjärde plats.

Puh, vilken drabbning! Skyttegravskriget var över på en halvtimme den här gången, helt utan civila offer. Granatröken skingrad, scorekortet inlämnat. Det varma provningsrummet gjorde att temperaturerna i glasen steg oroväckande snabbt och pressade vinerna att visa ständigt nya sidor. Pinot noir vinner ju knappast på att provas vid rumstemperatur och därför fick vi justera betygen neråt för flera av kombattenterna. Generellt sett var de flesta "mycket bra" men inte "extremt bra" och som synes blev det rejält trångt kring "sjuan". En svagare ranking betyder egentligen inte att det vinet var "sämre", bara att spelreglerna sa åt oss att föredra ett annat vin just den här halvtimmen.

Vinerna avtäckta:

1. 2009 A. Christmann Spätburgunder Königsbacher Ölberg (389 kr)

2. 2007 Maison Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais (319 kr)

3. 2009 A. Christmann Spätburgunder Pfalz (143 kr)

4. 2010 Wakefield Pinot Noir Adelaide Hills (114 kr)

5. 2006 J-C Boisset Vosne-Romanée Les Quartiers de Nuits (389 kr)

6. 2009 Weingut Dr. Heger 'Mimus' Spätburgunder Ihringer Winklerberg (299 kr)

7. 2009 Domaine Bachelet Bourgogne Rouge (225 kr)

8. 1999 Domaine Michel Gros Chambolle-Musigny (295 kr)

9. 2009 Weinhaus Heger Blauer Spätburgunder Baden (139 kr)

10. 2002 Domaine Simon Bize Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses (295 kr)

Juryns samlade betyg:

Placeringarna:

1. 2002 Domaine Simon Bize Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses (295 kr)

2. 2009 Weinhaus Heger Blauer Spätburgunder Baden (139 kr)

3. 2009 Weingut Dr. Heger 'Mimus' Spätburgunder Ihringer Winklerberg (299 kr)

4. 2007 Maison Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais (319 kr)

5. 2009 A. Christmann Spätburgunder Königsbacher Ölberg (389 kr)

6. 2009 A. Christmann Spätburgunder Pfalz (143 kr)

7. 2006 J-C Boisset Vosne-Romanée Les Quartiers de Nuits (389 kr)

8. 1999 Domaine Michel Gros Chambolle-Musigny (295 kr)

9. 2010 Wakefield Pinot Noir Adelaide Hills (114 kr)

10. 2009 Domaine Bachelet Bourgogne Rouge (225 kr)

Enskild vinnare när juryns poäng räknats samman blev alltså nummer tio, 2002 Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses från Simon Bize. Här hände enbart positiva saker med luftning, och lagom mognad gör ju underverk med röd bourgogne. När vi smakade igen under resultat-genomgången framstod det som klart bästa vinet, och borde förstås ha fått vår bästaröst. Våra poäng fördelade sig nästan jämnt mellan Frankrike och Tyskland, men tittar man på den samlade juryns resultat, så var det faktiskt tyskarna som tog hem matchen. 

Den tyska stilen är ganska lätt att känna igen, och som bekant gillar vi ju germansk pinot. Lite överraskande att 2009 Königsbacher Ölberg inte träffade bättre - vi älskade verkligen nollåttan - medan Christmanns basversion från 2009 gjorde riktigt bra ifrån sig. Slutligen en eloge till Dr. Heger som kom förvånansvärt långt med sin billiga 2009 Blauer Spätburgunder och även imponerade med sin vingårdsselektion 2009 Mimus. Som av en händelse släpps båda Baden-vinerna i beställningssortimentet idag.

2007 Jean-Claude Boisset Savigny-lès-Beaune 1er Cru La Dominode

Vingården med det catchiga epitetet La Dominode är i stort sett en nordligare fortsättning av den premier cru-sluttning där vi också hittar Beaune Marconnets och Beaune Clos du Roi. Det enda som skiljer är några hundra meter och en rejält trafikerad motorväg - "L'Autoroute du Soleil". Norr om A6:an byter kommunen namn till Savigny-lès-Beaune och sluttningen böjer av från sydöst till ett rakt östvänt läge, med en jordmån dominerad av sand och grus, på en höjd av ungefär 255-275 meter. Namnet La Dominode hänger förresten ihop med det gamla herresätet i närbelägna byn Comblanchien.

Här disponerar de moderna imperiebyggarna Boisset en parcell som planterades redan 1901 - uppseendeväckande gammalt för området. Skördeuttaget är lågt, dels på grund av stockarnas ålder, dels för att man noppar knoppar och klipper druvklasar under växtcykeln. Odlingsmetoderna är ekologiskt orienterade, utan konstgödning eller kemiska insatser mot insekter och ogräs. Efter skörden passerar druvorna ett sorteringsbord bemannat av tio personer och därefter börjar jäsningen med avstjälkade, hela druvor och naturliga jäststammar. Skalhatten bryts upp på gammeldags vis, till fots, och macerationen tar två veckor. Vinet mognar slutligen under 16 månader i små ekfat varav en femtedel nya. Resultatet blir ynka 800 buteljer årligen.

2007 Jean-Claude Boisset Savigny-lès-Beaune 1er Cru La Dominode öppnar direkt ur buteljen med ett stick av blyertspenna, och därefter en hel del rökta, brända och rostade toner, lite som träslöjdens lödkolv på läder och eneträ. Smörkola, julmust och kryddiga noter tillkommer. Som det ser ut just nu så kan det nog bli alltför dominanta fat för vårt eget bästa. Men lyckligtvis ger det här glaset ett mer balanserat intryck efter timmes luftning: en dov skogsbärsfrukt ripplad med rikliga mängder röda vinbär, därtill örtiga noter som av malört och tomatplanta. Men snart är vi tillbaka på fatspåret igen, med aningar av stall, ljus tobak och blyerts - en klockren bordeauxkombo, minsann. Och en rätt god en!

I munnen bjuds en mörkare rödfrukt med örter och blyerts i en behagligt viskös och len munkänsla, smaken fyller ut förvånansvärt fint. Intensiteten är bra, tanninstrukturen är bra, inget tunt eller vattnigt står att finna. Här finns gott om skinande röda vinbär i fruktsyrorna och därmed plockas omgående några pluspoäng. Visst är vinet mer robust än elegant, men klart givande. Det vi inledningsvis har invändningar mot är en känsla av träiga tanniner i eftersmaken, men det ordnar sig faktiskt efter ett par timmar. Vi kapitulerar till slut, det här är förstås jättegott - och till en helstekt majskyckling med kantarellsås blir det perfekt sällskap. Fundera över parametrarna i presentationen, lägg till priset 239 kr och ni har ett burgundiskt klipp. (89)

ps. Vinet vinner stort på att luftas en timme eller två i karaff, vilket inte alltid är fallet med röd bourgogne. SB:s varunummer är 96329.

Domaine Tollot-Beaut 2006

Ikväll serveras ödmjuk paj till middag. Vi har sent omsider bestämt oss för att prova Tollot-Beauts nollsexor, blint. Gårdens olika viner kan vi rätt bra vid det här laget, tror vi. I och för sig handlar det om samma årgång och samma producent, men här borde vi nog ändå klara av att pricka in de olika appellationerna - med erfarenheter från tidigare årgångar i ryggsäcken. Savigny-Champ-Chevrey Premier Cru brukar vara favoriten, alltid mest elegant av de tre. Byvinet Aloxe-Corton, ofta lite stadigare och mer rustikt. Och så Chorey-lès-Beaune Clos du Chapitre, lite lättare och snipigare. Trodde vi, ja! Vinerna får vända i karaffen i god tid och serveras källarsvala. Blint är alltid kul - och stora förändringar kommer att ske under den första timmen i glasen...

Glas ett har en fint bärig doft med härlig pinotkänsla och ljust rostade drag. Röda vinbär, hallon, jordgubbar, ljusa kryddor och sandelträ. En viss andel nya fat ger tydlig bittermandel. Dessutom skogstoner av multnande löv, mossa, champinjoner och fuktig undervegetation. I munnen är vinet omedelbart vinnande - slankt och elegant, kryddigt och välbalanserat med gott om sandiga tanniner, rätt intensiv syra och en tydlig örtighet av salvia och hårig tomatstjälk i smaken. Lingonsnörp i slutet och hygglig längd i syrorna. Savigny-Champ-Chevrey?

Facit: 2006 Aloxe-Corton

En gnutta smörkola kommer till efter någon timme. Örterna växer till sig, tar över och efter hand blir det hela lite i kärvaste laget. Gott vin - men i slutändan inte alldeles harmoniskt att dricka nu. (88)



Glas två har omedelbart en förförisk pinotkryddighet. Goda hallon, örter och terroirkänsla. Bittermandel och lösningsmedel från faten. Eleganta blomtoner av vinbärsblad, lavendel, ros och viol växer fram. En jättegod doft! När vi dricker blir sakerna mer komplicerade: en syrlig, inledningsvis nästan tunn smak. God krydda, men kärvheten dominerar och tanninerna tycks små och otillfredställande. Doften var ju jättefin men det känns inte som att smaken riktigt lever upp. Chorey-lès-Beaune?

Facit: 2006 Savigny-Champ-Chevrey Premier Cru Monopole

Vinet växer dock i glaset och vinner stort på luftning. Frukten blir sötare, lösningsmedlen är smått piemontesiska, med tilltugg trillar sakerna på plats och vinet blir till slut bäst av tre - lent, behagligt och elegant. Till slut, efter någon timme, riktigt harmoniskt och snudd på krämigt. En kryddpepprig avslutning med lite anis. Och syrorna hänger med hela tiden. (89-90)



Glas tre har bäst lyster och en färgrikedom ända ut i kanten. Förväntningarna växer direkt... Doften är omedelbart djup, häftig och rätt yvig med rejält sug från faten. Ambitionerna riktigt lyser om vinet! Här finns tydligt rostade drag av popcorn, nötter, brända mandlar och läder. Dessutom fet jord och lera... plus en hallonlik frukt. Viss ledarvittring, så här långt. Smaken är stadig med märkbara tanniner och sandig strävhet. Frukten är aromrik och givande, men tyvärr inte vidare elegant. Syrorna är nämligen i mjukaste laget - de söker fokus utan att hitta - och därmed blir avslutningen lite i kortaste laget. Aloxe-Corton?

Facit: 2006 Chorey-lès-Beaune Pièce du Chapitre Monopole


Onekligen gott om intryck inledningsvis, men minst intressant till slut, enligt S. Faten skymmer resten av intrycken - man ser knappt bären för all ek - och vinet vinner inte på luft utan tappar i glaset. Bristen på friska syror gör att vinet blir lite jolmigt och inte står upp som det ska till maten - men på egen hand smakar det ändå gott. Ett opretentiöst drickvin som tar spjärn ur pretentiösa startblock. (87-88)



Summa summarum: visst är det härligt med pinot noir, och visst är vi dåliga på att gissa. Vi borde ha väntat längre med att avtäcka flaskorna för det hände en hel del strax efteråt. Och visst, Tollot-Beaut är rätt generösa med faten och det kan bli lite för mycket av det goda när vinerna är unga. Det behövs tid för att integrera ekdragen och 2006 är inte en stark kandidat för lagring. Här har vi ett typiskt mellanår där varken frukt eller syror är av toppklass och det känns ganska bra att inte ha lagt undan några flaskor. Men Corton är oprövad och förmodligen bättre laddad. Inget av kvällens viner skulle dock göra det minsta ont att få serverade på restaurang till gott käk under de närmaste åren...

ps. Det finns de har som varit mer på hugget än vi.

pps. Någon som smakat 2006 Tollot-Beaut Corton? Eller de andra? Allen "Burghound" Meadows har, såklart:

"A much more elegant as well as more complex red and blue pinot fruit nose combines with rich, full and much finer full-bodied flavors that are less obviously structured as the mid-palate fat really buffers the otherwise firm tannins on the balanced, serious and long finish. This is a powerful wine yet everything is well focused and effortless. I quite like this as it's a Corton with both style and grace. Score: 92. Drink: 2014+"

2005 Tollot-Beaut Savigny-Champ-Chevrey

Så var det dags för ännu en fredagsmorgon i kön på regeringsgatan. Nu för tiden bjuds det på så många möjligheter att det gäller att tänka sig noga för vad som ska lastas på. Vilka flaskor ska ta slut pronto och vilka kommer att bli kvar några dagar och kan rent av hinna testas innan inköp? Domaine Tollot-Beaut har en prenumeration på vår nyfikenhet. Med sina små kvantiteter har de i stort sett gått under radarn på de svenska bedömarna, medan Bill Nanson's Burgundy-Report gett tummen upp till de billigare nollfemmorna från Savigny-Champ-Chevrey och Chorey-les-Beaune. Det förra vinet tilltalade oss en hel del i både 2002 och 2004, och deras 2005 Corton stal showen för oss på Vinordic. Förväntningarna är alltså hyfsat höga...

2005 Savigny-Champ-Chevrey har en krämig doft ur karaffen, med frukt av nypon och hallon. Men i glaset händer märkliga saker. Nyponen växer ut till dofter av brända örter, tomatkvistar och svårdefinierat unkna, skämda eller rent av mögliga toner. Trots att de vädras ut litegrann efterhand finns de kvar och skymmer frukten av nypon och hallon. Smaken är hyggligt god med viss intensitet - men här finns en lite tunn, vattnig känsla som förvånar, liksom de varma, brända tonerna som också går igen i den syrliga, lite torra smaken. Fatbehandlingen är på helt anständig nivå, men vi hade nog förväntat oss mer av typisk ung, rå, tät nollfem-frukt. Det är till och med så att misstankar vaknar om att den här flaskan inte är helt ok. Vi hade hoppats att kunna lämna en mer betryggande rapport. Vi testar en flaska till inom kort...

Dags att få veta. Ploff, där åkte korken ur flaska nummer två! Vi luftar i karaffen en knapp timma. Ögonblicket när vi häller upp är rätt spännande, nu när man har köpt en låda på förväntningar. En nit till och det blir retur, ett positivt intryck och vi behåller flaskorna. Brrr. En doft av lagad eller grillad röd paprika och fatrostning med pinotkrydda träffar först. Något kniper till om näsan - ett nypon som har lite gemensamt med paprikan. Det är tilltalande, vi döper sensationen till knyprika. En vacker rödfrukt av körsbär, vinbär och hallon frestar. Den förra flaskans konstiga avarter lyser med sin frånvaro. I munnen är frukten färsk, saftig och maffig. Inget uttorkat, tunt eller bränt står att finna. Är resten av flaskorna som den här lär det bli strålande om några år. Men redan nu går det att dricka med stor behållning. Puh, vi får behålla flaskorna.

2005 Savigny-Champ-Chevrey Premier Cru Monopole (Domaine Tollot-Beaut, Chorey-les-Beaune)

Munskänkarna provar decembernyheter

Munskänkarnas urval av decemberhyheter är rätt kul, med dominans av typiska viner från favoritområden i Frankrike och Italien. Som vanligt är det tio viner som serveras stationsvis för sittande provning. Vi kommer att köpa några av dem framöver. En extra hundring ger tre mer exklusiva viner att prova. Åtminstone ett av dem är ett utropstecken!

Vin nr 1 har en mycket ljus, vitgul färg. Doften ger god, ung, något aromatisk, söt liten frukt av vit persika och mineraler. En viss sirlig blommighet finns också - helheten tilltalar oss rieslingfreaks, även om det uppenbarligen är chardonnay i glaset. Smaken är fräsch och ungdomlig med bra fruktkoncentration, behaglig syra och bra längd. Mycket tilltalande vin med gott om fin mineralitet. Det är den första chablis premier cru av årgång 2006 vi provar.

2006 Chablis Premier Cru Fourchaume (Jean-Marc Brocard, Chablis)

Vin nr 2 har en ljust guldgul, briljant uppenbarelse. Ser moget ut! Doften är nötig med gul persika, vaniljtonad, något unken med mognadstoner som är en aning frånstötande men framförallt mycket tilldragande. Smaken är utvecklad och harmoniskt balanserad, med bra, torr, stram koncentration och lång eftersmak. Nötter, vanilj och lite knäck. Inte det minsta trött eller i utförsbacke. Gott!

1999 Savigny-lès-Beaune (Louis Jadot, Bourgogne)

Vin nr 3 har en ungt blåröd färg, något mer vinröd än nästa vin. Doften ger primär, charmig frukt med körsbär, hallon, blåbär och örter. Blommor och persika kommer till. Smaken är ungfruktig, örtig och något för kärv idag. Syran är frisk och bra. Avslutningen är lite kort. Ett års lagring rekommenderas.

2006 Château des Coccinelles Côtes-du-Rhône

Vin nr 4 har en likaledes blåröd färg. Doften är intressant, något unken - syrah! Här finns inslag av gummi, viol, lakrits och garrigue. Därunder finns ung, fin bärfrukt i utmärkt södra-rhône-stil. Bra! Smaken fyller ut fint och håller ihop ordentligt. Syrahkomponenten är mer märkbar än uppgivna 25%. Någon eldighet märks i den rätt långa avslutningen. Ett riktigt bra vin i en stil vi gillar, det här bara måste vi köpa några flaskor av!

2005 Alain Jaume Grande Garrigue (Vacqueyras, Rhône)

Vin nr 5 har en en relativt hög färgintensitet för att vara pinot noir - vinrött med lite blåton. Doften är fatkryddig, ger intryck att vara rätt välmatad i frukten, med nypon, smultron, pinotparfym och örter. Smaken är lite uttorkande med goda syror. En liten besvikelse jämfört med doften. Ändå är vinet tillgängligt och trevligt - kan drickas nu.

2005 Côte-de-Nuits Villages (Domaine Chevalier, Bourgogne)

VIn nr 6 har en något blåare färg än föregående vin. Här finns mycket av "våt" frukt i en lite mer unken doft. Frukten har röda bär som slånbär, och örter. Mer renfruktigt och betydligt mindre kryddigt än det förra vinet. Smaken är ung, fruktig och fortfarande rätt kärv. Här finns bra syra, stramhet och intensitet som ropar efter några års lagring.

2005 Marsannay Les Longeroies (Domaine Jean Fournier, Bourgogne)

Vin nr 7 är varmt vinrött och relativt mörkt. Doften är fruktig och modern med körsbär, örter, lite tobak och vanilj. Smaken är fruktig, örtig, god och hyfsat lång. Mix av sangiovese, merlot och cabernet från både chianti och maremma. Gott och rätt så lämpat att dricka idag.

2005 Brancaia Tre (La Brancaia, Toscana)

Vin nr 8 liknar föregående vin, men är tätare och aningen blåare. Doften har ljuvliga, tilltalande körsbärsblommiga drag, körsbärsfrukt och hudkräm. Rostade fat, vanilj, och mineraler kommer till. Smaken är fruktig och örtig med bra attack och stram, tuff karaktär av unga tanniner. Båda toscanarna är klart återhållna i doften. Det här är det bättre vinet, men behöver lagras i minst ett par år.

2004 Poliziano Vino Nobile di Montepulciano (Toscana)

Vin nr 9 har en tät, simmigt blåröd färg. Det doftar bittermandel, körsbärskärna, mörk choklad och ny ek. Här finns mycket av ren, rik frukt i mittsmaken. Syrorna är också bra, och längden är hyfsad. Gott! Det bästa vin av teroldego vi smakat hittills.

2003 Granato (Foradori, Vigneti delle Dolomiti)

Vin nr 10 har en ljusare vinröd färg med bruna toner i kanten. Det ser moget ut! Doften är rätt extrem, med plommonmarmelad, katrinplommon och gammal körsbärssaft som glömts riktigt länge i skafferiet. Helt mogen, drickfärdig, lång smak. Intressant vin, men inte riktigt vår påse.

2003 Tommaso Bussola Valpolicella Superiore (Veneto)

Vin nr 11 har en tät, märkt blåröd färg. Doften är mycket kryddig, med supertydlig kanelstång som blommar ut i pepparkakskryddor. Förutom kryddorna bjuds en tät, intensiv fruktighet med björnbärssaft, plommon och körsbär. Egenskaperna går igen i smaken. Vi brukar inte uppskatta typen, men vinet både doftar och smakar riktigt gott. Väl tilltagen, intensiv smak, med rejäl längd och en stor, lite glöggvarm avslutning. Bör vinna i komplexitet med tiden.

2005 Malleolus (Emilio Moro, Ribera del Duero)

Vin nr 12 har en något grön, gräsig och varmt vegetativ doft. Här finns svart vinbärssaft med viss dragning åt svartvinbärssylt.
Utveckling mot plommontoner. Rostade fat förstås, men de är inte mest framträdande. Smaken är medelfyllig, mycket fruktig, välgjord och lång. Men inte heller detta är vår typ av vin. Man får ju rätt mycket fin bordeaux för pengarna. 86% cabernet sauvignon, 14% merlot.

2004 Joseph Phelps Cabernet Sauvignon (Napa Valley)

Vin nr 13 har en fantastisk, rödbrun färg. Närmast självlysande i glaset. En fröjd att skåda! Doften ger otroligt goda, svampiga mognadstoner - vi pratar bouquet! En hel julpresentkorg fylld av choklad, nötter, kola, russin, torkad frukt och övermogna körsbär. Smaken är komplex, ädel, harmonisk och lång med perfekt mogna syror. Vinet visar med all tydlighet varför amarone förtjänar att lagras riktigt länge. Köp och drick som ett portvin till julens ostar och nötter.

1990 Masi Amarone della Valpolicella Classico (Veneto)

ps. På bilden syns utsikten från Venasque norrut mot Mont Ventoux. Gör sig bättre på bild än Storgatan i december!

2002 Parent Monthélie vs. 2005 Rodet Savigny-les-Beaune

Under resten av kvällen äter vi ostar och pratar på, det blir brie och saint-albray. Vi ställer upp två yngre, lite enklare côte-de-beauneviner att jämföra i våra dubbla glas. Vinerna är ganska likartade med kalla, våta, råa drag. Båda är drickvänliga och goda till ost.

2002 Monthélie från Domaine Parent har en kall doft med våt lera, insjö, rått kött och något dämpad rå frukt med drag av blåbär, lingon och vinbär. Här finns också inslag av örter och nypon som vi gillar. Smaken är lite kärv och rätt grön, oinsmickrande men rätt så god och läskande - med bra syror. Inte så märkvärdigt vin, fast ändå helt ok. Vi köper nog inte fler.

Antonin Rodets 2005 Savigny-les-Beaune har vi druckit flera flaskor av tidigare, och vi gillar den mer och mer. Doften är fruktigare och större än i föregående vin. Vi hittar, förutom våt sten och ung rå frukt, idag också mer av jordgubbe och konserverad persika (rentav peach melba). Fin kryddnejlika assisterar. Garvsyrorna är pigga och lite kartiga, fruktigheten rejäl men slank, munkänslan är läskande, priset är bra - vi uppfattar vinet som betydligt bättre än sin 85 kr dyrare medtävlare. Det är rent av så att man bör lägga undan ett smärre parti av det här vinet, eftersom endast ett år (eller fler om man så vill) kommer ge en positiv utveckling mot större harmoni.

2002 Monthélie (Jacques Parent, Pommard, Bourgogne)

2005 Savigny-les-Beaune (Anthonin Rodet, Mercurey, Bourgogne)

2005 Rodet Savigny-lès-Beaune vs. Château de Chamirey Mercurey

Två nysläppta unga bourgogner från den fina årgången 2005 ställda mot varandra. En barnvänlig blindprovning på näsan och fingret av tomatpuré, curry, gurka, soya, honung och citron dyker upp på ett fat - och den är rätt spännande även för vuxna. Det är förvånande att tomatpuré smakar så bränt och komplext när man inte vet vad det är! Inte så ovanligt att den dyker upp i doft och smak av pinot noir. Vi testar bourgognerna i parallella glas med tilltugg av tunna skivor cacciatora.

2005 Antinin Rodet Savigny-lès-Beaune har en ung, frisk, spetsig men knuten doft av hallon, röda körsbär, grön såpa, mandel, smörkola och kakor med vaniljsås. Stram, ung, god smak med hög syra, bra frukt och något kartiga tanniner. Lingon, blåbär och våt sten blir mer markant när vi lär känna vinet mer. Bör funka fint om man kyler det lite, och äter till kyckling eller så redan idag, men något år på lut är definitivt att rekommendera.

2005 Château de Chamirey Mercurey har en varmare, mer komplex doft med ett inslag av tomatpuré, och förutom ovannämnda drag (vinerna är ganska likartade i sin frukt) får vi mer av ek, sandelträ, kryddigare, murrigare och mer svampiga toner. Smaken är återigen stram och god med fin syra, men lite rikare , något mer intensiv, fatigare och lite mörkfruktigare än föregående vin. Avslutningen är en smula åt det korta hållet. Prova till feta gåsen i november.

Slutsatsen är enkel: sparar man de här unga vinerna bara ett eller ett par år lär de bli än mer givande.....

ps. Efter ett dygn i öppen flaska visar Château de Chamirey större delen av sin kapacitet. Vinet är riktigt gott med skinande hallon, tomatkvist, kryddigt sandelträ och en rund och skön känsla i munnen. Savigny-lès-Beaune känns fortfarande lite kartigt åtstramande i munnen, och ger betydligt mindre i doften. Dag två visar det senare vinet mer av våt sten, lingon och blåbär i doften och har blivit mer utvecklat i munnen. Man kan kort beskriva skillnaden som varmare, kryddigare, och kallare, stenigare. Liksom i fallet med den tredagarsöppna 2005 Bouchard Père et Fils Monthélie vi provade i Köpenhamn, tror vi på strategin att öppna dessa unga 05or i MYCKET god tid, smaka en skvätt och ställa in dem i kylen en eller ett par dagar. Om man nu inte orkar vänta längre...

2005 Savigny-lès-Beaune (Antonin Rodet, Mercurey, Bourgogne)

2005 Château de Chamirey (Marquis de Jouennes d'Herville, Mercurey)

2005 Bouchard Père et Fils Savigny-les-Beaune

Vi fortsätter hinka vatten, men börjar så smått inse att kampen mot grundvattenståndet är ett jobb för en sisyfos. Det sjunker väl undan vartefter, får man hoppas. Elektriska dränkbara länspumpar har blivit Skånes hetaste handelsvara, slut överallt... så vi provar nästa bourgogne från 2005 istället.

Initialt får vi en liten doft av gödsel, med gräs och lite knutna röda vinbär. Öppnar upp så småningom, särskilt över natten, med hustypisk doftkaraktär och riktigt fin pinotkrydda. Jordgubbsfrukt, mineraler, sten och vått ylle. Smaken bjuder på slank pinot med röda vinbär och jordgubb, rätt hög syra, lite gräs, örter och och lättare textur än i Joblots viner. Tunnare och mer läskande i karaktären.

Kanske inte riktigt vad vi väntat oss efter Bouchards rätt häftiga, lite rustika 2005 Monthélie som vi provade i Köpenhamn, men så hade ju den också varit öppen i tre dagar. Det här vinet är riktigt gott, men inget absolut måste. Kommer nog utvecklas fint med tiden, särskilt för folk som gillar den slanka syrliga stilen... varför inte prova till en stekt spätta med champinjoner?

2005 Savigny-les-Beaune (Bouchard Père et Fils, Beaune, Bourgogne)

2004 Tollot-Beaut Savigny Champ-Chevrey

Just nu kommer de röda nollfyrorna från Bourgogne på bred front för beställning. Årgången har fått halvhyfsade vitsord - särskilt uppmärksammad för sina syror och sin transparens - men den anklagas också för grönhet och man får tro att den kommer hamna i skuggan av hypen kring 2005. Eftersom det just nu finns en hel del tillgängligt är det bra läge att jämföra 2004. Först ut är Domaine Tollot-Beauts 2004 Savigny Champ-Chevrey 1er Cru, ett vin vi är nyfikna på då vi gillade 02an stort. Doften har en hel del mulligt rostade fat, kryddor, röda bär, lite blommiga övertoner av ros, viol och anis i en rund och givande hustypisk stil. Smaken är stadig, rätt fyllig med hyfsad strävhet och bra syror. Jämfört med den ypperliga 2002 är frukten aningen mindre intensiv, tanninerna lite grönare och eftersmaken åt det kortare hållet. Men det här är onekligen ändå ett gott vin redan idag. Det vinner lätt mot 2004 Aloxe-Corton från samma producent, den är vi inte lika förtjusta i. Ryggraden finns för några års lagring, här kan det hända bra saker med lite tid.

2004 Savigny Champ-Chevrey Premier Cru Monopole (Domaine Tollot-Beaut, Chorey-les-Beaune, Bourgogne)

2002 Tollot-Beaut Savigny-Champ-Chevrey

Vi gläntar på korken till en bourgogne från den ypperliga årgången 2002. Doften smäller till direkt i karaffen: animalisk, vinös, intensiv med plommondjup frukt, vinbär, hallon och rejäl fatkrydda. Smaken är härligt intensiv med höga syror och unga tanniner, riktigt stadig och rejält kraftfull, mer vinös än bärig - och med en strålande framtid i sikte. Wow, vilken god pinot !

2002 Savigny-Champ-Chevrey Premier Cru Monopole (Domaine Tollot-Beaut, Chorey-les-Beaune, Bourgogne)

2002 Domaine Bejot Savigny-Les-Beaune

Ibland är man bara så sugen på en törstsläckande pinot noir helt på egen hand. Har den då en doft av solmogna nypon, sandig sommar och sandelträ, är det sannerligen en ljuvlig början. Är smaken dessutom helt knastertorr, med kryddiga mognadstoner i en lätt kropp helt utan syltiga drag måste man säga att det är precis vad man längtade efter. Vinjuryn Confrèrie de Chevaliers du Tastevin i Clos de Vougeot måste ha tyckt något liknande. Kostar den dessutom bara 99 DKK, kan vi bara råda den som händelsevis passerar Illum i Köpenhamn att göra som vi och plocka upp några flaskor.

2002 Savigny-Les-Beaune (Jean-Baptiste Bejot)

2002 Domaine Bejot Savigny-les-Beaune

Att handla vin i Köpenhamn tycker vi är kul eftersom det går att hitta en hel del gott från Frankrike och Italien. Måttligt prissatta viner från bordeaux, bourgogne och piemonte finns i klart rikare utbud än hemma. Tastevinage är ett kvalitetsbetyg från Confrérie des Chevaliers du Tastevin i Clos De Vougeot - vinet får därmed en lätt igenkännbar etikett. Den här snyggt kruttorra pinoten från ett bra år provar vi i stora kupor som vi lånat i hotellbaren. Början till mognad, snygga syror och ett oslagbart pris - 99 DKK.

2002 Savigny-les-Beaune (Jean-Baptiste Bejot, Meursault, Bourgogne)