Naturligt från WineTrade

2007 Kiralyudvar Tokaji Furmint Sec



2008 Zoltán Demeter "Kakas" Tokaji Furmint



2009 Angiolino Maule "Pico" Garganega del Veneto IGT



2004 Josko Gravner "Breg" Venezia-Giulia IGT



2008 Marcel Lapierre Morgon Cru Beaujolais



2007 Domaine Matassa "Cuvée Romanissa" VdP des Côtes Catalanes



2008 Domaine Gauby "Les Calcinaires" Côtes-du-Roussillon Villages



The Observatory III Dry Red Table Wine (2003, Swartland)

2006 Domaine Rivaton Vieilles Vignes

Ekologiska viner KAN vara lika bra som konventionella viner, åtminstone om man svavlar ordentligt.

Där har vi en lätt tillspetsad men ändå ganska rättvis återgivning av Bengt-Göran Kronstams inställning till vinproduktion. Och det kanske till och med stämmer - när man pratar om industriellt framställda bulkviner vars produktionsbudget inte tillåter några större manuella arbetsinsatser i vingården. B-G borde sluta att skriva om skräp.

Om vi istället tittar på riktigt vin, produkter från skickliga bönder och passionerade konsthantverkare, så ligger det annorlunda till. Allt annat lika, så ger de vingårdar som sköts med ekologiska och/eller biodynamiska metoder ofta bättre resultat än de konventionellt skötta (SB:s ekomärkning är ju förresten rena skämtet när man vet hur många som valt att gå den här vägen utan att göra något särskilt väsen av det). Och när en elitproducent i ett klassiskt område ger sig på att toppa sin redan höga kvalitet - då konverterar man till biodynamiskt. Tänk DRC, tänk Pontet-Canet, tänk Zind-Humbrecht, tänk Bürklin-Wolf.

Sedan har vi svavlet. Det är absolut nödvändigt när det gäller bulk- och boxviner (med största sannolikhet var de billigheter som B-G testade rejält svavlade) de flesta vita viner och söta viner (glöm för all del inte att köpa Ipren samtidigt som sötingarna). Det hjälper också den som slarvar att täcka upp för sina misstag, för skadad frukt och brist på hygien i tankar och fat. Röda viner är mindre ömtåliga tack vare sina tanniner, men ska vinerna klara av att förvaras varmt bör man använda svavel som konserveringsmedel. Tänker man lagra under längre tid är det ändå önskvärt med en sval temperatur, för efter några år har vinet använt upp det fria svavlet och måste under resten av resan klara sig på egen hand.

Men om nu vinmakaren grejar att arbeta med låga svavelhalter kan resultatet bli fantastiskt harmoniska drickupplevelser. Kvällens vin redovisar en nivå på totalt 10-20 mg/l. Upp till 10 mg sulfiter uppstår naturligt under jäsningen medan EU:s gränsvärde ligger på 160 mg/l.

2006 Domaine Rivaton "Vieilles Vignes" Côtes du Roussillon-Villages har buteljerats utan filtrering och uppvisar en fast fällning i flaskan. Doften när vinet vänt i karaffen är helt fantastisk - storslagen, vidöppen och fint samlad. Vi får järn och blod, vi får syrener, violer och lavendel. Vi får massor av mörka skogsbär, inte minst blåbär. Kulspetsbläck och röda äpplen, salmiak och knallpulver.

Smaken har en fantastiskt läskande syra, en härlig transparens och underbart rik blå frukt med en gnutta sötma och sensationer av knallpulver. Ingen ek ställer till det i munnen, här är det betong som gäller och druvan carignan i all sin skönhet och glans. Detta är ett enormt tillfredsställande vin med utpräglad personlighet och en drickvänlighet som få - ja, rent ut sagt överjävligt bra.

Svala 2006 har bidragit till en fenomenal fräschör. Vi graderar upp ett redan högt betyg - drickfasen är ännu bättre än förut - och noterar att det inte är några som helst problem med hållbarheten. Minst fem år till bör funka om temperaturen är rätt.

Från Vinik, 175 kr. Aktuell årgång är 2007.

Tidigare bloggat här.

Domaine Rivaton

Var ska vi börja? Carignandruvan, måste det bli. En högavkastande rackare, så starkt förknippad med oceaner av sydfranskt bulkvin att EU fortfarande lämnar generösa bidrag till odlare som drar upp gamla stockar. The Oxford Companion to Wine sammanfattar dess nackdelar med "high in everything - acidity, tannins, colour, bitterness - but charm" och som om inte det skulle räcka är den "unsuitable for early consumption, yet unworthy of maturation".

Läsaren vet nog vid det här laget att vi har en pågående kärleksaffär med den bespottade druvan. Det är nämligen så att carignan kan ge alldeles exceptionella resultat - men bara om ett antal förutsättningar stämmer. Pro primo, odlingen ska vara välbelägen, inte mitt ute på bördiga slätten. Jordmånen mager och mineralrik, allra helst järnrik skiffer. Vinodlaren noggrann i sin vingård. Stockarna så gamla som bara är möjligt. Skördeuttaget riktigt lågt. Och allra bäst tycker vi att carignan gör sig när den vinifieras och får mogna i betong.

Alla villkoren är uppfyllda när det har blivit dags att lära känna Domaine Rivaton. Vi befinner oss precis på gränsen mellan Languedoc och Roussillon, längs med floden Aglys dalgång. Nästan halvvägs mellan Calce där man hittar Domaine Gauby och Saint-Martin där Domaine Laguerre huserar. Latour-de-France heter byn, och det låter ju ganska mäktigt. Som om det vore Frankrikes medelpunkt - när orten i själva verket är en av det forna franska rikets utposter mot Katalonien. Tornet står i alla fall kvar och syns på alla Rivatons etiketter.



Domaine Rivaton "Tombé du Ciel" Vin de Table består till 100% av carignandruvor från årgångarna 2006 och 2007. Stockarna har uppnått respektabel medelålder, vilket såväl i området som hemma hos oss betyder 45 år. Skördeuttaget var 30 hl/ha. Med hjälp av kolsyre-jäsning gav man frukten en extra kick, men processen avbröts i god tid innan skumbananerna hunnit infinna sig. Vinet mognade i betongtank och fick minimalt med svavel.

I glaset vankas en frisk, lekfull doft där vi direkt nosar upp ett härligt smattrande knallpulverband och en mättad fruktighet som av proviva skogsbärsdryck och röda nickel (finns de inte längre så borde de återlanseras snarast), plus vinbärsblad som bidrar med en sauvignonlik, charmig fräschör. Smaken är klockrent saftig och renfruktig med bra bett och mjuk syra. Mums, här fick vi en perfekt presentation av både druvan och egendomen. Ett skönt och läskande carignanvin att digga genast!
(87-88)



2006 Domaine Rivaton "Vieilles Vignes" Côtes du Roussillon Villages, Latour de France blandar 70% carignan med 20% syrah och 10% grenache - syrahdelen med stjälkarna kvar. Stockarnas ålder är mellan 60 och 100 år, i en östvänd jordmån av skiffer och gnejs. Uttaget ligger på 20 hl/ha med en plantering av 4400 stockar per hektar. Jäsningen varade i 18 dagar, varefter vinet mognade under två år i betongtankar. Minimalt med svavel vid buteljeringen.

Mmm, en verkligt läcker doft, med klart större komplexitet. På höjden hittar vi violer, lavendel och örter och i djupet vildare djuriska toner. Även här har frukten starka likheter med provivas skogsbärsdryck, och på köpet får vi helskön sydfransk funk med inslag av mulltoa och helkroppspigeage. Men till slut är det förstås skogsbären och knallpulvret som tar hem spelet både i näsa och mun. Smaken är otroligt ren i sin frukt, med massor av fast materia. Drygt medelfyllig och behagligt osöt på ett sätt som friskar upp och gör sig bra i matsammanhang. Såväl tanniner som syror smeker gommen medhårs, alkoholen håller sig på mattan med 13,5%, och vinet sköljer över tungan som en sval våg av friska bär. Ett självklart och avspänt vin, ett klockrent exempel på vad carignan förmår som bäst. Att dricka under de närmaste fem åren. Och vi älskar det! (90-91)

2006 Domaine Rivaton "Gribouille" Côtes du Roussillon Villages, Latour de France blandar 70% carignan med 15% syrah och 15% grenache - alla avstjälkade. Stockarnas ålder är mellan 80 och 100 år, i en östvänd jordmån av ren skiffer. Uttaget ligger på 10 hl/ha med en plantering av 4400 stockar per hektar. Jäsningen varade i 22 dagar, varefter vinet mognade under först ett år i nya 2000 liters foudres och sedan ytterligare ett år i betongtank.

Det mest ambitiösa vinet i trion - flaggskeppet - och här får man en känsla av mer aktivt källararbete. Smått volatila drag av bittermandel och karlssons klister svävar ovanpå en aningen syltig frukt där några körsbär slunkit med. I skogsbärsmixen är det björnbären som dominerar. Fortfarande ett jättegott och mycket renfruktigt intryck, men förmodligen behövs något års lagring för att allt ska sätta sig. Smaken är något större än föregående, med tätare tanniner och mer lakrits, men ändå lika mjuk, vänlig och harmonisk till sin karaktär. Den som gillar riktigt seriös dolcetto kan nog känna igen sig i en del av markörerna. Flera provare tyckte att det här var godast, men vi föredrog Vieilles Vignes. Starkaste kandidaten till lagring. (90-91+)

Om man älskar carignan är man i stort sett strandad i Sverige. Systembolaget kan knappt ens stava till druvan. Annat är det på hippa -"naturliga" - vinbarer i Paris och Montpellier. Men lyckligtvis har vi Vinik som delar vår passion. Nik stötte på Frédéric Rivaton i december, på en liten sydfransk mässa för biotokar, och har redan hunnit få hem vinerna till Stockholm. Provningen avklarad, nu är det bara att shoppa loss, och själva väljer vi helst de två första i trion. Priserna till privatkunder är 145/175/225. Leveransen går till Söderhallarnas systembutik, som vanligt. Adressen är nik@vinik.se.

ps. Strunt i poängen. Sånt här kan inte mätas i siffror.

2007 Castell Vell vs. 2007 Mahatma

Sydfranska 2007 fortsätter sitt ohejdade segertåg. På gårdagens Vinik-provning blev de här vinerna våra favoriter tillsammans med Domaine Gaydas superfruktiga 2006 Chemin de Moscou (91) - och hur maffig ska då inte den moskovitiska nollsjuan bli, kan man undra. Vi fick med oss de överblivna slattarna hem för en extra påtitt...

2007 Domaine Singla Castell Vell, Côtes du Roussillon Villages har en vidöppen och väldigt frestande doft av fransk söndagsfrukost med hårdrostat bröd och körsbärsmarmelad. Laurent de Besombes gillar sina nya fat och det märks som vanligt, men balansen mellan frukt och ek är faktiskt jättefin. Den charmerande nollsjuafrukten möter bittermandel, lakrits, lödkolv på eneträ och några stänk av svett från gårdshästen.

Smaken är stor och extremt energisk med rejält bett i fruktsyror och tanniner. Den välsignade årgången ger sötma till syrahdruvorna - T tänker farin och S associerar mer kritiskt till sötningsmedel - men syltigt blir det inte. Faten blurrar inte heller intrycken utan bidrar istället till bättre skärpedragning och extra hästkrafter. Den körsbärslika syrahfrukten har vissa italienska drag, och den lilla bitterheten är enbart god och noga avvägd. Visst måste man vara utrustad med acceptans för rostad ny ek som en bärande del i smaken, men allting sitter ihop på ett utmärkt sätt. Även om vinet är very open for business redan nu gissar vi att tre års lagring kommer att göra underverk - och då lär det leverera i klass med den härligt utvecklade nollfyran. (91+)



2007 Mas Conscience Mahatma, Terrasses du Larzac har en blommig, elegant doft där ljuvligt röd frukt ripplar den mer förväntade svarta. Här handlar det om 100% mourvèdre som lagrats i 300 liters cementägg - årets hippaste pryl i den biodynamiska svängen. Aningar av läder får sällskap av lekfulla djur som lurar i bakgrunden. Blomtonerna associerar till sommarängen där man plockar prästkragar och andra blomster inför midsommarafton. En välskött kompost, mogna skogsbär och röda äppelskal bidrar till biokänslan.

I munnen är detta ett stort, mjukt och harmoniskt vin helt utan mourvèdrens typiska järngrepp. Tanninerna är visserligen tätt vävda, men alldeles sammetslena. Med stöd i behagliga syror får den charmiga rödfrukten fritt spelrum - aromerna är stora och rena - och som bonus bjuds en söt lakritsstång i avslutningen. Föredrar man att vara utan ek som pockar på extra mognadslagring är cementäggen en spännande lösning som gjort toppcuvéen från Mas Conscience elegant och superskön att dricka redan nu - en klockren nollsjua för känsliga biogommar på spendersamt humör. Produktionen är minimal - endast 200 magnumflaskor totalt. (92)



En presentation av Mas Conscience gjorde vi här. Hur fint Castell Vell utvecklas med tiden kan man läsa här.

Priser: Castel Vell 210 kr/75 cl, Mahatma 750 kr/150 cl. Kontakt: nik@vinik.se

2005 Domaine Gauby Les Calcinaires Rouge

Vart vi än åker tycks det dyka upp vinrankor. Idag lämnade vi av ett stycke barn på Ängelholms flygplats. Hungriga på en kvick lunch hittade vi närbelägna Margretetorps Gästgiveri, en nyrenoverad, rätt opersonlig anläggning i fejkat korsvirke. Siktet verkar inställt på konferensgäster, tyskar och pensionärer. Strax ovanför värdshuset står ett hundratal vinstockar i en södersluttning. Varför, undrar vi. Det visar sig enligt utsago mest handla om ögonfägnad för tilltänkta vinprovningskunder. Ägaren är ungrare med en egendom vid Balatonsjön, Cezar Winery. Produkterna därifrån fyller halva vinlistan och kostar åtminstone som bekantingarna i dryga hundrakronors-klassen från systembolaget. Vilken genial affärsidé: att producera billigt vin i Ungern, transportera hit och tjäna rejält med pengar utan mellanhänder. Nåväl, deras "Lyxig Räksmörgås" var i alla fall värd omvägen...

Nästa överraskning dyker upp strax söder om Mölle by the Sea. Precis efter väderkvarnen ovanför Nyhamnsläge hittar vi en nystartad vinplantering som som går under namnet Kullahalvöns Vingård - inte att förväxla med Kullabygdens Vingård. En charmerande och pratsam praktikant från Krim - misstänkt lik Frodo i Sagan om Ringen - tar för tillfället hand om hela odlingen som omfattar 2200 stockar av hybrider med namn som Solaris och Madeleine Angevine (gröna druvor) samt Rondo och Regent (blå). Han jobbar dryga tiotimmarsdagar med att pyssla om rankorna som är mellan ett och tre år gamla. Blomningen har inte börjat än, så det blir nog svårt att få ihop till hundra dagar innan skörd. Ytterligare ett par odlingslotter är påbörjade (ytterligare 1000 stockar), och man har skapat vindskydd med hjälp av tujahäckar och väggar av grön väv. En hel del sprej används enligt utsago, både mot ogräs, röta och ohyra. I år buteljerades de första försöken men snart ska det bli mer, och han hoppas vara tillbaka nästa år om han får sitt tillfälliga visum. EU har som målsättning att vara av med alla hybrider till 2010. Vi kan inte låta bli att undra hur det ska gå för de späda svenska vingårdarna - får de dispens?

2005 Domaine Gauby Les Calcinaires Rouge är ett friskt och relativt lätt rödvin från Roussillon. Druvorna är de klassiskt sydfranska: syrah, mourvèdre, grenache och carignan med ett skördeuttag på 25 hl/ha. Det som ger vinets speciella karaktär är den kalkrika jorden och en uppfostran mestadels i tank med en femtedel i barriques. Doften är ikväll rätt liten och fruktig med vinbär, mest röda, och slånbär. Dessutom örter och salta inslag som av anis. I munnen får vi en häpnadsväckande sval frukt, saftig med höga vinbärssyror, mjuka tanniner och ovanlig fräschör för ett så här pass sydligt vin.
Örter, salmiaksalta mineraler, svamp och en gnutta kryddighet kommer till. Kroppen är medelfyllig och alkoholen modest, 13,2 %. Riktigt gott till vår grillade lammytterfilé! Från och med augusti har Niklas Jakobssons Wine Trade Sweden tagit över importen av Gerard Gaubys viner. Det är vi glada för. (89)

2005 Les Calcinaires Rouge Côtes-du-Roussillon-Villages (Domaine Gauby, Calce, Roussillon)

Domaine La Casenove: 2005 Garrigue vs. 2004 Torrespeyres

Vi lovade en uppföljning till posten om Domaine La Casenove och här kommer den. De båda vinerna provades till en härlig lammstek med benet kvar. Grillad med örter och vitlök som sig bör. Därtill rödvinssky, potatisgratäng och rostade grönsaker. Så gott!

2005 La Garrigue har en mörk, vackert transparent färg med blå reflexer. Den tilltalande doften ger mörka skogsbär - en drottningblandning men absolut inte syltig. Vi noterar en fin terroirkänsla av stenkross, örter, mandel och nygarvat läder. Precis som i La Colomina slås vi av vilka utmärkta syror vinet har - en läskande, livlig munkänsla med ett gott örtigt bett och perfekt medelfyllig, matvänlig balans. Tanninerna är mer påtagliga än i lillasyskonet, och de 14,5 alkoholprocenten märks egentligen bara genom en skön värme i avslutningen. Allt sitter ihop på ett föredömligt sätt och det påminner en hel del om ett klassiskt norra rhône-vin - även om detta ger klart mer tillbaka för pengarna.

2004 Torrespeyres är lite disigare, inte alldeles klart i sin mörkt blåröda uppsyn. Här bjuds mer dominanta animaliska toner: tjära, aningar av chark och garvat läder. Frukten drar mer åt björnbärshållet, även om några stråk av röda vinbär lyser upp i mörkret. Doften är krämigare och mer alkoholisk med likörtoner och några droppar kirsch. Bittermandel, brända mandlar och tydligare fatrostning. Även smaken är mer animalisk, tuffare och större med någon örtbitterhet och associationer till hermitage och cornas. Mer av ek i både smak och tanninkänsla. Mer extraktion. Fylligare, tjockare, mer chokladig textur och mer rostad karaktär - ja, mer av allt helt enkelt. Men paradoxalt nog kanske mindre av självklar personlighet - och drickbarhet. Egentligen blir detta lite för tätt och maffigt för oss, åtminstone i nuläget.

Högre pris och ambition måste ju inte nödvändigtvis innebära ett mer tillfredställande vin. Alla tre syskonvinerna håller så vitt vi kan se ungefär samma kvalitet, med fördel till nollfemmornas balans. Det vin som charmade oss mest var faktiskt det lättaste och billigaste - La Colomina!

La Colomina kostar med dagens växelkurs 125 kr, La Garrigue 145 kr och Torrespeyres 225 kr.

ps. Efter ett dygn i öppen flaska har det tillkommit mörka, brända toner av russin och muscovado i La Garrigue. Ett tilltalande portvinsdjup, helt utan alkoholångor - och en större, behagfull rondör i munnen. Fint!

2005 La Garrigue Vin de Pays des Côtes Catalanes (Etienne Montes, Domaine La Casenove, Trouillas, Roussillon)

2004 Torrespeyes Vin de Pays des Côtes Catalanes (Etienne Montes, Domaine La Casenove, Trouillas, Roussillon)

Bertrand vs. Barrot

Ikväll ett möte som ser ut som en variant av David och Goliat. I ena ringhörnan en av de stora imperialisterna i södra Frankrike, i den andra en charmig bondgrabb med sju hektar i södra rhônes enda "grand cru". Gamle rugbystjärnan Bertrand for till Roussillon och tog hjälp av fristående vinbönder i Tautavel. Odlarna levererade sina mest utsökta grenachedruvor från de äldsta stockarna, och Gerard Bertrand mackade sedan på med sina dyra ekfat. Julien Barrot travade bara upp till vingården Terres Blanches, ett par stenkast från föräldrarnas villa. Hans idé är att blanda lika delar druvor från 100-åriga grenache och 30-åriga syrah. De förstnämnda fick mogna på stort foudre och de senare på delvis nya små fat. Det är två moderna viner som gör upp i kväll. Redan procentangivelsen på etiketten ger en vink om att David har bly i handskarna.

2005 Tautavel Hommage aux Vignerons doftar gott av raffinerad fatrostning. Mörk choklad, mandelmassa, plommon, alkohol - det samlade intrycket är faktiskt Anthon Berg's Blomme i Madeira. Förföriskt, men så mycket terroirkänsla hittar vi inte hur vi än letar. I munnen får vi en nedsmält version av den danska chokladpralinen, med rikligt tillägg av lakrits. Och så en tät, proffsig powerfrukt i transatlantisk succéstil, med bra drag i den kryddiga avslutningen. Smaken känns varmare än sina angivna 13,5% - men så är det ju grenache.


2006 Fiancée Châteauneuf-du-Pape är först lite knutet på nosen men öppnar med precis de örter och den krossade sten vi saknade i föregående glas. Snart fylls det på med feta kirschtoner, mörka likörkörsbär, fikon, choklad och garvat läder. I munnen får vi en rejält skön smocka: mer alkohol, bättre syror, bättre stringens, bättre motstånd och bättre längd. Intensivt pepprig frukt, örtbitterhet och mörkt chokladiga tanniner. Allt serveras i extraherad, klart modern stil, men inte utan ursprungskänsla.


Till vår steak minute med bea och frites är det Julien Barrot som tar hem segern på ren kraft, vinet går igenom perfekt till maten. Vi är dock inte alls lika imponerade som av 2005 Fiancée, och hälften syrah ger en lite mörk och bullrig helhet. På egen hand så intensivt att det nästan tar emot att dricka, ost behövs för att runda av intrycken. Tautavel Hommage är mer behagligt avstämt, och är med sin sammetsmjuka, täta munkänsla mer lämpat att dricka utan tilltugg. Vi saknar dock den perfekta balansen mellan ursprung och modernitet som fanns i 2005 L'Hospitalitas.

ps. Dag två framstår 2006 Fiancée som än mer spritigt och bråkigt, med Fernet Branca i både doft och smak. Örtbittert, extraherat och svårt att ta till sig. Tråkigt att behöva säga det, men det är första gången vi inte får mersmak av La Barroche.

2005 Côtes du Roussillon Villages-Tautavel Hommage aux Vignerons (Gerard Bertrand)

2006 Fiancée Châteauneuf-du-Pape (Julien Barrot, Domaine La Barroche)

Domaine Singla & Alain Chabanon

Nyss hemkomna från dagens inspelningar med gästen "Howling Pelle" söker vi oss ner i djupaste franska södern för nya bekantskaper. Domaine Singla drivs idag av en ung hunk som skippade juridikstudierna för utmaningen att lyfta familjegårdens viner till skyarna. Sedan 2001 har han jobbat med övergången till biodynamisk odling och dessutom hunnit bli trebarnsfar. Årets upptäckt för oss har ju varit carignandruvan - som kan leverera enorma resultat från gamla stockar i bra lägen med lågt uttag. Därför är vi väldigt nyfikna på Singlas carignan...

Alain Chabanon är likaså pappa till tre barn men har ytterligare ett tiotal år som vinodlare bakom sig, så startade han också utan några vintraditioner i familjen. Vingården i Montpeyroux skördades första gången 1991, året efter buteljerade han själv för första gången. De senaste tio åren har han fått en hel del uppmärksamhet för sina viner - han är känd för sin extrema noggrannhet både i källaren och i vingården som han driver med ekologisk certifiering och låga uttag.

2006 Domaine Singla La Crínyane är mörkt, tätt, nästan opakt i glaset. Doften är ung och knuten med kryddor, eneträ och dito barr, sten, mossa, salmiak och knallpulver. Den bråddjupa frukten avslöjar lager på lager av mörka skogsbär. Vi hittar övertoner av viol och ros, men inget av de funkiga dragen i Didier Barrals carignanblandningar. Smaken är en riktigt härlig tuffing, otroligt tät och kraftfull med mängder av unga, mogna druvtanniner. I munnen vi får mättade aromer av skogsbär, viol, lakrits och aska. Vinet ger inte ett eldigt intryck men har däremot ett enormt tryck i smaken - de 14,5 procenten är helt integrerade i frukten. Druvmixen är 70% carignan och 30% grenache. Uppfostran klarades av på 13 månader i ekfat varav hälften var nya. Det känns att vi är halvvägs till Priorat - vinet blåfärgar våra leenden och gör stor lycka till korv, ost och nygrillad rostbiff. Hade någon sagt att vinet kostade över 300 hade vi inte tvivlat på det...



2004 Alain Chabanon Les Boissières har en klar, granatröd färg och en elegant näsa med mineralitet av ylle och grus, kärntoner av bittermandel och rik frukt av röda vinbär, jordgubb och hallon. Örtkryddiga övertoner av salvia, oregano och sandelträ ger höjd åt doften. Smaken imponerar genom sin krämigt viskösa munkänsla, med fyllig, aningen eldig rödfrukt - dock fortfarande fräscht med mjuka, goda syror (14,5%). Ett strålande ostvin. Läsaren har nog redan lagt ihop ett och ett och gissat att vinet är dominerat av grenache (84%). De resterande 16 procenten delas mellan mourvèdre och carignan. Vinet spenderade tre år på ståltank, men har inte sett trä överhuvudtaget. Den närmaste referensen vi kommer att tänka på är châteauneuf-du-pape, kanske Font de Michelle eller Bosquet des Papes Cuvée Chantemerle. Languedocboken gjorde jämförelser med självaste Château Rayas! Man kan tillägga att den eleganta stilen har vissa likheter med rik bourgogne. Inga dåliga grejer det här...

La Crínyane - 180 kr. Les Boissières - 250 kr. Prislista med fler intressanta viner från området finns på adressen: nik@vinik.se

2006 La Crínyane Côtes-du-Roussillon-Villages (Laurent de Besombes Singla, Domaine Singla, Saint Laurent de la Salanque, Roussillon)

2004 Les Boissières Côteaux de Languedoc (Alain Chabanon. Lagamas, Montpeyroux, Languedoc)

2005 Domaine Gauby Les Calcinaires Rouge

Att kalkrik jord och bra syror hänger ihop är ett känt faktum - tänk alsace, sancerre, chablis, champagne! Biodynamiker är också kända för att ha ordning på syrabalansen i sina viner. Om vi nu tar en välrenommerad biodynamisk producent som till och med bor i en by med namnet Calce, omgiven av kalkrika skifferjordar, så kan det väl inte bli mycket bättre? Nej, det kan det faktiskt inte! Domaine Gauby representeras ikväll av sitt enklaste vin Les Calcinaires Rouge. Druvmixen är 50% syrah, 25% mourvédre, 15 % grenache och 10% carignan. Vinet fick en elèvage om 10 månader där fyra femtedelar låg på tank och den sista delen på barriques. Vinet har varken justerats med socker eller syra, inte heller filtrerats. Alkoholhalten är 13,2%.

2005 Les Calcinaires Rouge har en relativt ljus, varmt blåröd, klar färg. Doften är först lite knuten, och syrlig. En gnutta lagårdston vädras bort snabbt. Karaktären är grusig, som stenar man slår mot varandra. Frukten liknar körsbär och slånbär. Därtill lakrits, salmiak - Bassetts!

Vi får en mycket frisk smak med supersyror, höga men inte kartiga och suveränt salivframkallande grepp i kinderna. Otroliga syror för ett sydfranskt vin, måste vi säga - minst lika höga som i nyligen smakade 2005 Beaune Boucherottes, även om frukten är lite rikare. Jämfört med Barrals 2005 Faugères är kroppen slankare och syrorna skarpare skurna. Vi slås av att det är ett väldigt rent vin där biodynamiken märks just i syrorna och mineraliteten - mer än i lagårdstoner, funk och allmän lantlighet. Flytande sten skulle man kunna säga! Nollfyran var bonnigare i stilen. Nollfemman stoltserar med sin elegans och är ett superbt matvin.

Vi lagade coq au vin men valde majskyckling framför en rätt frestande småländsk ungtupp. Vitt vin (2007 Riesling Sauvage) istället för rött, trattisar istället för champinjoner. Kvällens mat och vin känns perfekt avpassade för varandra. Nu återstår bara att vinet ska gå att få tag på här i Sverige. Vi tjatar på Franska Kvalitetsviner att de ska ta hand om den svenska agenturen för Gauby - det skulle ju sitta som hand i handske i deras sortiment. Tills dess får man åka över bron efter vin och handla hos Erik Sörensen i Köpenhamn...

2005 Les Calcinaires Rouge AOC Côtes-du-Roussillon-Villages (Domaine Gauby, La Muntada, Calce, Roussillon)

2004 Domaine Gauby Les Calcinaires

Domaine Gauby har satt ett positivt avtryck i minnet ända sedan vi drack deras 2003 Vieilles Vignes, så när vi stöter på Les Calcinaires nappar vi direkt. Ett sydfranskt vin som håller bara 12% gör oss också positivt nyfikna. Det är bara biodynamiker som klarar av den ekvationen.

Hälften av druvorna är carignan, resten syrah, grenache och mourvèdre. Andrew Jefford skriver i 'The New France': "The burly and exuberant Gerard Gauby's 32-ha biodynamic estate based at Calce is not only one of the best estates in Roussillon, but also one of the finest domains in Southern France. Gauby ensures very low yields by hard pruning and green harvesting. He also sorts his precious harvest grape by grape... Gauby has eased back slightly on the power of his extraction over the last few vintages, providing wines of greater sumptuousness and less brute force."

Violaktig blåröd färg. Doften är lantlig, lite gödseltonad, höig och blommig med salmiak och röd intensiv frukt där vi hittar drag av skogsbär, jästa körsbär och sydfranska örter - inte minst salvia. Smaken är bitig, tät och skogsbärig med hög syra. Överraskande kraftfull i den fruktiga attacken oavsett alkoholhalten, men ändå slank i munnen. Kärnig, men inte nämnvärt tanninsträv. Avslutningen är saftigt god och faller lite tvärt, men frukten minglar lyckligt nog ändå kvar efteråt.

Efter hemfärden över Öresundsbron svängde vi snabbt ihop en rustik strimlad färsk nudeldeg, och serverar pastan med smörfräst salvia och parmesan. Vinet speglar sig i dofterna från maten - rätt kul faktiskt. Det här är ett riktigt skönt vin med sin bonniga, tovigt rockiga känsla. Riktigt bra, inte minst för eko- och biovinvänner. Vi har för oss att det finns på listan hos Restaurang Landet vid Telefonplan, men nu hittade vi det i Köpenhamns vindjungel. Fler rapporter därifrån inom kort.

2004 Les Calcinaires Côtes-du-Roussillon Villages (Domaine Gauby, Calce, Roussillon)

2003 Domaine Gauby Vieilles Vignes

Domaine Gauby, nordväst om Perpignan, är en av de intressantaste producenterna i det nya Roussillon. Här har man levererat druvor till kooperativet i generationer, men sedan 1985 buteljerar Gérard Gauby sitt eget vin. Odlingarna är biodynamiska sedan 2001, skördeuttaget lågt (30 hl/ha), jorden kalkrik med gamla stockar - bland annat hundraåriga carignan. Grenache utgör 60% av druvorna till detta vin, carignan 20%, medan resten består av syrah och mourvèdre. Saltå Kvarn importerar vinerna till Sverige, men hittills bara för restaurang. Den 15 januari släpptes det här smakprovet.

Eventuella fördomar om oborstade alkoholbomber från varmaste södern kommer snart på skam. Här får vi förföriska skogsbärsdofter med hallon i förgrunden, örter som timjan och kåda, samt lite körsbärs-kärna eller bittermandel. Vinet är inte alls tungt eller eldigt, utan påtagligt silkesmjukt, generöst och harmoniskt balanserat. Syrorna är kanske lite åt det låga hållet, men avslutningen är lång och riktigt god.

Det är i snällaste laget för vår ryggbiff, där sitter en bordeaux bättre. Däremot är det hur gott som helst att dricka på egen hand, medan vi tittar på klart mindre harmoniska fransoser i Michael Hanekes "Dolt Hot". Vinet tjänar på att karafferas minst en timme i förväg.

ps. Från och med 2009 importeras Domaine Gauby av WineTrade Sweden.

2003 Côtes du Roussillon Villages Vieilles Vignes (Domaine Gauby, Calce)