söndag, november 30, 2008

Domaine Singla & Alain Chabanon


Nyss hemkomna från dagens inspelningar med gästen "Howling Pelle" söker vi oss ner i djupaste franska södern för nya bekantskaper. Domaine Singla drivs idag av en ung hunk som skippade juridikstudierna för utmaningen att lyfta familjegårdens viner till skyarna. Sedan 2001 har han jobbat med övergången till biodynamisk odling och dessutom hunnit bli trebarnsfar. Årets upptäckt för oss har ju varit carignandruvan - som kan leverera enorma resultat från gamla stockar i bra lägen med lågt uttag. Därför är vi väldigt nyfikna på Singlas carignan...

Alain Chabanon är likaså pappa till tre barn men har ytterligare ett tiotal år som vinodlare bakom sig, så startade han också utan några vintraditioner i familjen. Vingården i Montpeyroux skördades första gången 1991, året efter buteljerade han själv för första gången. De senaste tio åren har han fått en hel del uppmärksamhet för sina viner - han är känd för sin extrema noggrannhet både i källaren och i vingården som han driver med ekologisk certifiering och låga uttag.

2006 Domaine Singla La Crínyane är mörkt, tätt, nästan opakt i glaset. Doften är ung och knuten med kryddor, eneträ och dito barr, sten, mossa, salmiak och knallpulver. Den bråddjupa frukten avslöjar lager på lager av mörka skogsbär. Vi hittar övertoner av viol och ros, men inget av de funkiga dragen i Didier Barrals carignanblandningar. Smaken är en riktigt härlig tuffing, otroligt tät och kraftfull med mängder av unga, mogna druvtanniner. I munnen vi får mättade aromer av skogsbär, viol, lakrits och aska. Vinet ger inte ett eldigt intryck men har däremot ett enormt tryck i smaken - de 14,5 procenten är helt integrerade i frukten. Druvmixen är 70% carignan och 30% grenache. Uppfostran klarades av på 13 månader i ekfat varav hälften var nya. Det känns att vi är halvvägs till Priorat - vinet blåfärgar våra leenden och gör stor lycka till korv, ost och nygrillad rostbiff. Hade någon sagt att vinet kostade över 300 hade vi inte tvivlat på det...



2004 Alain Chabanon Les Boissières har en klar, granatröd färg och en elegant näsa med mineralitet av ylle och grus, kärntoner av bittermandel och rik frukt av röda vinbär, jordgubb och hallon. Örtkryddiga övertoner av salvia, oregano och sandelträ ger höjd åt doften. Smaken imponerar genom sin krämigt viskösa munkänsla, med fyllig, aningen eldig rödfrukt - dock fortfarande fräscht med mjuka, goda syror (14,5%). Ett strålande ostvin. Läsaren har nog redan lagt ihop ett och ett och gissat att vinet är dominerat av grenache (84%). De resterande 16 procenten delas mellan mourvèdre och carignan. Vinet spenderade tre år på ståltank, men har inte sett trä överhuvudtaget. Den närmaste referensen vi kommer att tänka på är châteauneuf-du-pape, kanske Font de Michelle eller Bosquet des Papes Cuvée Chantemerle. Languedocboken gjorde jämförelser med självaste Château Rayas! Man kan tillägga att den eleganta stilen har vissa likheter med rik bourgogne. Inga dåliga grejer det här...

La Crínyane - 180 kr. Les Boissières - 250 kr. Prislista med fler intressanta viner från området finns på adressen: nik@vinik.se

2006 La Crínyane Côtes-du-Roussillon-Villages (Laurent de Besombes Singla, Domaine Singla, Saint Laurent de la Salanque, Roussillon)

2004 Les Boissières Côteaux de Languedoc (Alain Chabanon. Lagamas, Montpeyroux, Languedoc)

11 kommentarer:

Henrik sa...

Jo, jag erkänner, jag drog iväg ett mail till info@winikwine.se direkt.
Tyvärr gick inte mailet fram - stämmer adressen?
Jag vill veta där för att, jo, det här lät ju mer eller mindre himmelskt.

Finare Vinare sa...

Tack för korrläsningen, Henrik! Nu är adressen rätt. Listan är lockande läsning om man gillar rediga sydfransoser. I ett svenskt sammanhang känns den nästan som spel mot öppet mål... ;-)

Henrik sa...

Glömde en sak - lagringspotential? Eller är det lika bra att strunta i det och bara dricka?
Livsfarlig lista man fick från importören - det var många intressanta viner att fundera över det där - för många, vrålar plånboken, garderoben (och sannolikt min fru) i kör.

Finare Vinare sa...

Båda kommer att bli ännu bättre under de närmaste åren. Men det som är så trevligt med languedoc-roussillon är att vinerna lämpar sig utmärkt att dricka på den unga frukten.

obs. Missa inte Fine Amor

Hemma Hos Vinaren sa...

Har La Crínyane -06 liggande. När tror du den är på sin topp?

Finare Vinare sa...

Vi provade samtliga nollsexor från Singla i maj, fick jämföra med 2007, 2005 och någon 2004.
2006 kändes generellt lite bråkiga och kantiga i sammanhanget, så vi gissar på ett par år till för att nå toppen. 2004 Castell Vell hade en väldigt fin drickbarhet nu. 2007 La Crínyane var i sin första öppna, busunga fas och dessutom utrustad med det årets sköna stil...

Henrik sa...

La Crinyane gick i går till lammfilé, potatisgratäng och kantareller (ja, det är en favorit just nu ...).
Aaah, så bra.
Jämför jag mina noter med era, så märks det att det gått ett år.
Doften bjuder på nypon, viol, skogsbär (blåbär, va?), salmiak, mineraler, och någonting från faten.
Det är inte ett dugg knutet. Till maten är det en blodtransfusion där syrorna enkelt hanterar gräddig och smakrik mat. Det dyker upp nån sous-bois, det doftar något aningen volatilt, men i munnen är alkoholen borttrollad. Smaken är lite biodynamisk med nypon, blåbär, örter (eneträ?), salmiak och helt ljuvlig. Har Nik 2007:an inne nu?
I så fall är jag torsk.

Finare Vinare sa...

Du är torsk, Henrik! För 2007 La Crinyane ligger nämligen i hallen och väntar på ett lämpligt tillfälle att bloggas.

Alltid lika roligt att läsa dina kommentarer med alla matpassningar och doftnoteringar. Keep it up!

Henrik sa...

Funderade innan jag poppade korken på 2007 la Crinyane vad det innebär att ni inte har bloggat om den ännu.
Men, korken flyger när vi kommer hem från klassfest där det serverats pizza. SKickar ner en skvätt i glasen och ställer in i kylen några minuter och jag blir aningen överraskad. Jag anade att det fanns en risk för dominanta fat, men så är det inte. Visst, faten är där med mandelmassa, någon tobakskänsla, lite eneträ/örter, lite julbak med ingefära i en framträdande roll men där finns också stora mängder frukt - viol, skogsbär, hallon som toppas med lite lakrits och mineral. I munnen är det more of the same, syrorna är bra och visst finns där lite ektanniner men de är förvånansvärt milda. Frukten är rik och mineralerna härliga. Det blev ett litet glas mer än planerat. Om jag jämför med 06:an så tycker jag faktiskt nog de är ungefär lika bra. Nu drack jag 06:an när den fått ett år till på sig och visst känns 07:an yngre, men den är inte alls knuten. Med tanke på vad ni skrivit om Castell Vell vill man ju lagra den här också, men jag undrar om han inte haft lite mindre fat med i spelet i 07 - eller?

Finare Vinare sa...

Fin beskrivning, visst är det gott med Crinyane! Fy på oss, vi har druckit upp nollsjuan utan att blogga - ett öde den delar med många andra flaskor;-)

Vid ett annat tillfälle nyligen smakade vi den parallellt med Castell Vell 07, hos Vinik. Och visst, precis som du säger är inte La Crinyane lika tydligt fatad. Men lika god...

Henrik sa...

Det var absolut ingen kritik att 07:an är obloggad, mera så att jag funderade på om det berodde på att den inte var så spännande ...
Nu seglade jag efter egen kompass och hamnade i en mycket god hamn.
Inget ont om fat, men de ska komplettera, inte ta över. Här hade Singla lyckats fint, tycker jag.
Ser fram emot att äta något till resterande flaskor, oavsett att det funkade lysande som meditationsvin.