måndag, december 01, 2008

Munskänkarna provar decembernyheter


Provningen av decemberhyheterna bjuder på bonus i form av tre portviner. Det slår vi till på, en utmärkt konsumentupplysning inför julen. För övrigt hoppas vi stöta på en del viner vi sneglat på i listan över släppet. Med facit i hand kan man se att det blev rätt mycket annat också, och några riktiga överraskningar. Vi kör blindstyre, here we go!

Vin 1 har en rätt generös doft av gult äpple, gult päron, mandelmassa, honung, fat och järnliknande mineral. Rätt intensiv, mogen sötfrukt, halvhyfsad syra, rätt lång smak med aningen eldig avslutning och en tydlig bitterhet i eftersmaken. Svårt att plocka råvara och ursprung eftersom vinet är ganska druvigt och neutralt. Bittermandel och bitterhet leder tankarna till Italien, och då tänker vi på en mer ambitiös, fatlagrad verdicchio. Provningskompisen P har bättre koll och spikar i alla fall rätt druva.


2005 Wild Yeast Chardonnay (Springfield Estate, Robertson, South Africa)


Det är inget fel på vinet men nja, det här är lite för opersonligt och lättglömt...

Vin 2 har en mycket elegant och druvtypisk doft av emserpastill, champinjon, honung och svagt oxiderande äpplen. Rik, mjuk och lyxig munkänsla med mild syra, fint balanserad restsötma och druvig fräschör. Lent som en smekning. Jättebra och typiskt för både pinot gris och Trimbach, måste vara Réserve Personnelle.


2002 Pinot Gris Réserve Personnelle (Trimbach, Ribeauvillé, Alsace)

Här är "vill ha"-faktorn på plats! Grand Cru Osterberg är inget dåligt ställe att odla druvor på. 2002 var fint i Alsace. Elegant vin!


Vin 3 har en purung, blåröd färg med lila kant. Doften är ung, med busgodis och en klick sylt av mörka bär, lite parfymeri plus malolaktisk kola (typiskt för ungt vin). Stannar vi kvar med näsan i glaset hittar vi mörkare toner av tjära, lakrits och läder samt en gnutta cederträ (från ekfaten?) Smaken är rätt stor, behagligt torr och stram med gott om tannin och hyfsat extraktrik kropp. Med en rejäl smak - utan upplevd druvsötma, snarare lite småsalt i munnen - för vinet tankarna till syrah. Det här kan mycket väl vara en crozes-hermitage från 2006, varför inte den nysläppta Domaine de Lises?

2006 Butibalausi Negre Crianza (Can Majoral, Plà i Lievant, Mallorca)


Tempranillo, manto negro, callet, cabernet sauvignon och syrah - från Mallis! Vem hade kunnat gissa det? Etiketten har i alla fall precis samma färger som Graillot-arvingens vin. Bra, inte minst sett till priset. Lycka till med att minnas namnet tills det är dags att handla.



Vin 4 har en tunnare, varmt blåröd färg. Doften är dammig och påminner om utbrunnen aska, med gröna, tulpanstjälkiga toner och brända örter. Undertill finns en svartvinbärslik, gles frukt. Den relativt lätta smaken är kärv, örtig och fruktfattig, med inslag av lakrits och aska. Detta är absolut inte gott, och druvan går inte att placera. Bulgarien eller Rumänien?


2006 Viña Norte Barrica (Bodegas Insulares Tenerife, Tacoronte-Acentejo, Islas Canarias)

Druvan heter "listán negro" och vinet har legat ett halvår på barrique. Vilken djävulsk plan, att para ihop Kanarieöarna och Mallorca! Se upp för turistfällor på nästa resa. Vi har lustigt nog provat vin hos precis denna producent i Tacoronte, för tio år sedan. Just passing by, liksom. Inga positiva intryck den gången heller...


Vin 5 är mörkare blårött i glaset. Doften ger röda och svarta vinbär, även i form av fin cassis. Ceder, vanilj, aning paprika och fin överton av ros. En ganska härlig ung doft. Smaken är mycket trevlig, mjukt saftig, renfruktig, med bra syror, rätt snälla tanniner och måttligt med extrakt. Detta är riktigt fräscht och gott. Det bör vara ett cabernetdominerat vin från en svalare växtplats i nya världen.


2007 Southern Ocean Cabernet Sauvignon Merlot (Hawke's Bay, New Zealand)

Aha, en nyzeeländsk cab-merlotblandning. 16 månader på franska ekfat, varav en tredjedel nya. Hawke's Bay ligger på Nordön. När vi sedan ser priset... är det inget annat än ett klipp!



Vin 6 har en mörkare rödbrun färg. Det här ser rätt moget ut! Doften är härlig, med utvecklad, typisk médockaraktär: plommon, nyvässad blyertspenna, asfalt, lagerblad, köttbuljong, någon blommighet och ett inslag av ostaffär som får oss att längta efter en bit mogen brie. Detta är skolboksbordeaux från vänstra stranden, därom är vi fullständigt överens! Smaken är god, mjuksträv och sammetslik, med något uttorkad, mognande fruktighet och lite torrbitter avslutning. Vi är i pauillac, året är 1998. Det här är antingen ett doldisslott eller ett andravin, inte ett av de bättre, men ändå i 300+kronorsklassen.

2004 Christine (Buitenverwachting, Constantia, South Africa)

Skolboksbordeaux my ass! Så går det till när man blir riktigt grundlurad. Vinet har inte någon störande rökighet, vi märkte heller ingen eldighet heller trots 14,5% alkohol. 45%CS, 45%CF, 10%ME. Tre år på franska barriques. Extremt snabb mognad! Gissa om vi sprang och köpte ett par flaskor. Varför inte ge en till farsan - han gillar väl old-school bordeaux?

ps. När vi sippar vinet till en bit "Le Rustique" camembert - och vet vad det är i glaset - känns cab franc-komponenten tydlig med ett behagligt inslag av gräs och grön paprika. Vi hittar också löjligt mycket mintkola i både doft och smak. Och, jo visst är det en smula eldigt, med diskret kryddnejlika/pepparkaka i avslutningen. S: det är för bjussigt och stort för att vara det gissade vinet. Men gott!

Vin 7 har en mörkröd färg med dragning åt brunt. Doften är likaså mörk med tobak, läder, tjära, örter, lite stall, aning volatila drag. Ett animaliskt intryck med frukt av gammal körsbärssaft. Smaken är syrlig och något kärv med tobaksaromer. Greppet i munnen är inte vidare bra, det händer liksom inget särskilt, intrycket är lite anonymt och livlöst. Ungdomen är borta men inget annat har kommit istället. Det ger intrycket av ett vin i utförsbacke - eller i bästa fall en tråkig fas. Mognande syrah?

2005 Vino Nobile di Montepulciano (Poliziano, Montepulciano, Toscana)

Ytterligare ett belägg för att man ska undvika 2005 i Toscana - eller bara en trist flaska?


Vin 8 är medelintensivt rödbrunt med ljusare tegelröd kant. Tydlig rosendoft, nebbiolo. För övrigt återhållsam och lite knuten, ger intryck av att behöva luftas ett tag. Någon sniff senare får vi fattoner av mer traditionellt slag, tjärpastiller, läder och gammal körsbärssaft på mörkare bär. Doften växer efterhand i glaset, mycket lovande! Smaken är slank, torr, sträv och stilig med lite ekbittra tanniner som behöver några år för att gå in i vinet. Bra! Det här har vi koll på, det är Paitins Barbaresco.

2004 Barbaresco Sorí Paitin (Pasquero Elia, Az. Agr. Paitin, Neive, Piemonte)

Jo, vi har handlat och ja, vi väntar några år med att dra korken.


Vin 9 är mycket mörkt med blåtoner och färgrika, viskösa tårar. Vi hittar bittermandel, körsbärskärna, körsbär, blomtoner, vanilj och fint rostade fat med inslag av tjära. Det är en mycket god doft som ger ett italienskt intryck. Smaken är vaniljtonad men tuff, mycket tanninrik med viss bitterhet från ny ek. Det är inte läge att konsumera vinet nu. Vi gissar på en supertoscanare, fast inte sangiovese utan snarare en cabernet/merlotblandning från 2004.

2005 Ridge Santa Cruz Mountains (Ridge Vineyards, Cupertino, California)

Inte första gången Ridge ger ett italienskt intryck! Men cabernet/merlot stämmer ju i alla fall. Ändå en liten besvikelse ikväll på grund av framträdande strävhet och bitterhet. Ingen brist på struktur i alla fall (som i nollfyran). Vinet behöver lagras och blir säkert jättebra med tiden.



Vin 10 är kolmörkt, svartrött med viskösa tårar. Vi får en enormt läcker doft mättad av cassis, tjärpastill, läder, salt och söt lakrits, mandel och rosentoner. Doften har också en lite rökig fetma som för tankarna till Roskildefestivalen. I munnen är vinet rikt cassisfruktigt, mintigt och blommigt. Smaken är verkligt välbalanserad, harmonisk, rik, fräsch och mycket svårspottad. Vad är nu detta för gott? Nya världen utan tvekan. Ridge Zinfandel? Aussie shiraz?

2005 Torbreck The Struie (Torbreck Vintners, Barossa Valley)

En suverän uppvisning! Lite otippat för oss, men här dök det upp en aussie-shiraz som passade fint. Inte syltigt, inte för extraherat och 15,5% märks inte alls. Intressant att prova bredvid Santa Cruz Mountains. Mycket bra med flera plus och utropstecken.



Vin 11 är tätt, mörkt blårött. Doften är örtig med mint, eucalyptus och russin. Frukten tät, åt blåbärs/björnbärshållet. Smaken är (i vår smak) fortfarande alltför rättfram och primärfruktig, med russinton. Late Bottled Vintage.

2003 Graham's Late Bottled Vintage (Porto, Portugal)

Bör lagras om man inte går igång på purung port.


Vin 12 är mörkt rödbrunt i glaset. I den mognande doften framstår en tydligt grusig terroirkänsla och får sällskap av knäckiga toner, plommon, slånbär och russin. Smaken är fin, mjuk, balanserad, harmonisk, varm och behaglig. Härligt god vintage, men ändå utan det där totala lyftet...


1992 Graham's Malvedos Vintage Port


Mer än användbart i jul, till stilton och peppisar.


Vin 13 ser ungefär likadant ut som föregående, mörkt rödbrunt. Förutom likheterna med Malvodos (grus!) finns fler dimensioner i doften: multnande höstlöv, undervegetation, och större komplexitet av läder och apelsinchoklad som går igen i munnen. Smaken är omedelbart snäppet större, men framförallt så växer och växer den till enorma proportioner i den evighetslånga avslutningen. Kraft och elegans. Oj, vad gott!

1983 Graham's Vintage Port

Magnifik vintage att avnjuta som meditation - julefrid och fröjd på flaska. Imponerade mer idag än förra julafton. Finns i beställningssortimentet - det är värt att betala ett par hundra extra för de religiösa övertonerna.

5 kommentarer:

Vintresserad sa...

Hej F&V, man tack för (som vanligt) suverän läsning och konsumentupplysning! Christine 2004 släpptes första ggn i våras och vi inhandlade några flaskor. Drog 1a korken för en dryg månad sedan. Helt OK, men möjligen inte riktigt lika bra som era noteringar. Hittade nog lite grand rök och inte helt harmoniskt vin. Kan säkert bli bättre med ngt år på rygg. Var det ngn som kommenterade evt. skillnader mellan partierna från i våras och nu i december?

Kanske får blir några flaskor iaf. Southern Ocean hade jag missat, den skall provas! Paitins Barbaresco fanns med på listan, liksom Torbreck och SCM, men vinbudgeten är slut för tillfället.

Finare Vinare sa...

Hej Vintresserad, vi visste inget om Christine innan vi läste igenom facit efter provningen. Och visst är det som du säger om kvaliteten, först när man druckit vinet har man lärt känna det på riktigt. Nej, någon pauillac var det ju inte, men det stod ju ut ordentligt i sammanhanget. Och vinet verkar mogna fort, så det kan ha hänt en hel del under året. Men för 149 kr har vi svårt att invända mot ett såpass trevligt och särpräglat vin. Som sagt väldigt gott till brie och camembert.. :-)

anders wennerstrand sa...

Det blev städning i stället för månadsprovning i måndags. Begriper inte hur ni kunde välja så fel ;-)

Och jag som gillade Polizianon häromveckan och tyckte att den kändes fräsch; uppförsbacke och litet lagringsbehov snarare än utförsbacke. Undrar varför vi får så olika intryck? Luft och temperatur kan nog spela in. Lidby brukar vara bra på presentationer. Eller kanske något så omodernt som olika smak...

Tack för noteringarna, hur som helst. SCM hittar nog hem med tiden.

Claes sa...

Gjorde ett halvtappert försök i måndags att genomföra provningen blint precis som ni. Helt utan framgång. Alldeles för mycket lappar och flaskor inom synhåll och pratande bordsgrannar.

Hur bär ni er åt? Tubbar ni någon lämplig person i närheten att hämta vinet åt er?

Finare Vinare sa...

Anders, städa är förstås också kul. Nu undrar vi lite om det var en trött flaska Vino Nobile? För vi gillar ju Poliziano! Men när vi tittar tillbaka fick ju nollfemman storstryk i holmgången med 2006 Fonterutoli...

http://vinare.blogspot.com/2008/02/asterix-i-toscana.html

Claes, vi tittar i taket eller åt ett annat håll! Väl framme vid "disken" sänker vi blicken och studerar frisyren på den som häller upp. Sen famlar vi med händerna efter glasen. Ett paraply i ryggraden skadar inte heller. Lyckligtvis är man inte ensam i rummet om att vara vinnörd...