tisdag, december 02, 2008

2006 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor


Den senast tiden har godnattlektyren bestått av Jonathan Nossiters bok "Le Goût et le Pouvoir". Det är onekligen kontroversiell läsning. Författaren, mest känd som regissör till Cannes-dokumentären Mondovino, är en man med en mission. Han öppnar fronter åt alla håll i den moderna vinvärlden och drar sig inte för att använda boken som partsinlaga om Mondovino, Michel Rolland, Parker och all världens kapitalistiska storpotäter. Man blir extremt ambivalent som läsare. Hans resonemang har helt klart sina poänger - vi instämmer och applåderar ofta i själva sakfrågorna - men med sin intellektuella snobbism jagar han säkert bort fler än han frälser. Hans favoritnöje är att gå omkring och ifrågasätta vinlistor på restaurang och locka ut sommelieren på hal is. Det provas också en hel del vin, och en genomgående tanke är att smaknoteringar som beskriver vinets aromer missar målet. Istället pratar författaren och hans vänner bland de burgundiska vinodlarna om de associationer vinerna leder till. Det blir både förföriska Dim-kvinnor, barndomsminnen, fransk-intellektuellt frasmakeri och annat som inte ensamt klarar av att beskriva vinet. Men vad är egentligen en smaknotering utan aromer? Nota bene, vi är inte ute efter att såga det associativa sättet att beskriva vin, som ofta är personligt och läsvärt - men utan mer jordnära noteringar blir det inte kommunikativt. En vanlig taktik är också att beskriva ett vin genom att porträttera personen bakom vinet. Varm intellektuell aristokrat, och samtidigt bonde, är ett högt betyg. Ok, men skicka då en tanke till författare som T.S. Eliot och Celine - knappast politiskt korrekta, troligen inte ens sympatiska, men deras författarskap...

När det gäller den Caux-baserade ex-litteraturläraren Jean-Pierre Vanel vill vi ändå gå några steg i Nossiters fotspår. Mannen och hans vin talar nämligen precis samma språk. Fine Amor är ett begrepp ur den sydfranska riddardiktningen från 1200-talet som betecknar hövisk kärlek utanför äktenskapet. I vissa fall den ideala vänskapen mellan två män. Aha tänker ni, men nix, det var inte en erotisk relation trubadurerna syftade på. Nå, tillbaks till själva vinet. Den dominerande druvsorten är grenache (55%), resten av druvorna är en blandning av syrah, mourvèdre, carignan och och cinsault. Stockarna har vuxit i terrasserade sluttningar med jordmån av grus och vulkanisk basalt. Odlingsmetoderna är ekologiska, det vill säga utan kemikalier, insektsgifter och gödningsmedel. Vinet har inte ens sett röken av trä. Vinifikation och mognadslagring skedde i tankar av epoxy.

2006 Fine Amor har en härlig, direkt, renfruktig doft av mogna vildhallon och fikon. Det finns komplement, men de är mer diskreta: kryddor (inte minst sandelträ), animaltoner av läder och kött, vitpeppar, steniga mineraler och bittermandel. Inslaget av carignan känns numera bekant. Trots finessiga sekundära aromer är det doftens renhet som slår oss mest.

I smaken får vi en fantastisk fräschör och arom. Det är mogna vildhallon som dominerar, den skinande frukten rider högt på friska syror - man får resa till bourgogne för att hitta dess like, men betala dyrt för så mogen frukt. Den bäriga kärvheten är perfekt avvägd mot rondör av choklad och fikon, och 14% alkohol märks överhuvudtaget inte. Komplementdruvorna bidrar med en skön komplexitet i smaken som får en att vilja ta en sipp till, och en till. Elegans, balans och ett suveränt omdöme speglar vinmakarens eftertänksamma personlighet på pricken!

Märk väl, vi talar alltså om ett vin som kostar €10 på plats (150 kr här hemma). Det är som gjort att dricka just nu på frukten, vinet utvecklar sig fint i glaset under kvällen - dagen efter har det tappat lite i fokus. Inte minst är det ett underbart matvin tack vare sina perfekta syror. Ikväll glänser vinet till hel, ugnsgrillad gårdskyckling. Vi ger alla fyra tummarna upp, precis som ute på terrassen i Neffiès (grannbyn till Caux). Mycket mer av det här, tack...


ps. Vad Jonathan Nossiter tycker om Lacroix-Vanel har vi ingen aning om, men hans fiender på "The Wine Advocate" (i detta fall David Schildknecht) har skrivit följande underbara rader. Redan själva dramaturgin ger vällustrysningar - skönt att även vinet gör det:

"If I could pick one person to epitomize the idealism of the Languedoc’s many fools-for-wine, it would be Jean-Pierre Vanel. Starting out with a dream and a small acreage of vines on Villefranchian terroir inherited from this grandmother and struggling all the way, he has already crafted some of the region’s most supple and sophisticated wines with a primitive basement facility and an assortment of small tanks."

pps. Vinet finns att beställa från: nik@vinik.se

2006 Fine Amor AOC Pézenas Côteaux du Languedoc (Jean-Pierre Vanel, Domaine Lacroix-Vanel, Caux, Languedoc)

9 kommentarer:

Frankofilen sa...

Andra favoritsysselsättningar hos Nossiter är att förnedra butiksanställda på Auchan eller att förfasas över att vinmakare inte känner igen sina egna viner när Nossiter returnerar dem sönderoxiderade i öppen flaska flera månader efter öppnandet ;-)

Kul att höra lite fler åsikter om boken - vi verkade ha uppfattat den ungefär på samma sätt och tycker nog likadant. Rolig läsning hur som helst.

Kul läsning om de sydfransoser ni snöat in på på sistone. Oj vad man vill smaka, hoppas kunna åtgärda det.

Vinosapien sa...

Låter gott det där...
Blandlåda beställd för helgtest i nära framtid...

På tal om Nossiter - har inte läst boken - men Mondovino har jag sett ett par gånger. Visst är han yvig, men ska man nå fram med sina åsikter må det vara hänt. Jag diggar att han ställer sig på de personliga vinmakarnas sida (lite väl många franska kanske). Likaså att han tar ställning mot den likformning av vinvärlden som utan tvivel pågår. Ta som exempel Produttoris Barbaresco och att den inte skulle hålla måttet för SB. Ett fåtal likriktade smaklökar på SB - det är oroväckande och farligt...

Vi ska vara tacksamma att det finns importörer, bloggare och vinintresserade som trotsar likriktningen och vågar testa lite udda skapelser. Mer sådant...

Swedish sa...

Tack för ett ännu ett trevligt inlägg om det soliga Languedoc. Pézenas ligger ju inte så långt bort ifrån föräldrarnas hemkvist... Har dock aldrig hört talas om producenten, kul att han presenterar sig som "Artisan-Vigneron"!
Har ni möjligtvis testat Coume del Mas Quadratur som kom nu i veckan?

Finare Vinare sa...

Franko, vi gör ett försök att åtgärda saken på söndag ;-)

Vinosapien, det ska bli väldigt spännande att höra vad du tycker! Vilka viner blev det i lådan?

Visst har Nossiter ofta rätt i sak och visst är det makt och pengar det handlar om i slutändan. Instämmer helt om likriktningen, tendensen känns tydlig i både Bordeaux och Italien, eller för den delen i "Det Nya Spanien..."

Och om de mindre, oberoende, personliga vinodlarna förstås - det är ju därifrån man vill handla sitt vin.

Vinosapien sa...

Swedish - Har testat några andra vin från Coume del Mas:

http://fredrik.mellbin.org:8913/MyTastings?Wine=,606,742

Personliga och kaxiga. Viner som inte skäms för sig.

Finare Vinare sa...

Swedish, vi har inte varit så långt söderut än;-) Producenten är helt ny för oss, men en snabb sökning ger ju flera intressanta redogörelser av besök och provningar på gården. Spännande med Quadratur, vi förbisåg vinet i listorna, men ser fram emot att kunna prova det snart. Tack för tipset!

Intressant med noteringarna, Vinosapien. Vi kunde svära på att ni skulle ha varit där! Var det samtidigt som ni besökte Domaine le Casot des Mailloles?

Apropå Roussillon kan vi nog vänta oss en ny bok relativt snart, från teamet bakom den utmärkta Languedocboken...

Vinosapien sa...

Helt korrekt. Vackert som skam är landskapet kring Collioure och Banyuls. Värt ett par resor;-)

Vinerna från Coume...är dock inte lika burdusa och 'skitiga' som Casot des Mailloles. Mer frukt och direkthet är en hyfsad sammanfattning.

Finare Vinare sa...

Länkar till några skarpa skriverier om den engelska versionen av Nossiters bok:

http://elitistreview.com/2010/01/04/no-matter-how-right-you-are-that-is-no-excuse-to-be-irritating/

http://www.slate.com/id/2234013/pagenum/all/

Frankofilen sa...

Hehe, lustmord är alltid kul. Mike Steinberger har visst doppat pennan ordentligt i giftburken. Men han har ju ganska rätt...