torsdag, december 18, 2008

2005 Deux Montille Saint-Romain "En Jarron"


Ikväll lagar vi dubbelpanerad rödspätta med smör och citron. Tiden är alltså mogen för att smaka på ett av de relativt nysläppta vinerna från Deux Montille. Etiketten står för inköpta druvor som omvandlats till vin av den unga och briljanta vinmakerskan Alex de Montille i Volnay. Familjen är numera kändisar inte minst tack vare Jonathan Nossiters film Mondovino. De mer berömda ursprungen kostar, men i Saint-Romain betalar vi åtminstone inget extra för appellationens status. Årgången 2005 var ju givande, som känt. För jämförelsens skull smuttar vi också på en billig bourgognekopia från Robert Mondavi...

2005 Deux Montille Saint-Romain "En Jarron" är på sitt sätt det perfekta restaurangvinet av chardonnay. Här finns inga uppseendeväckande konstigheter - bara finstämda, eleganta bourgognedrag som gjorda för att stötta matupplevelsen utan att ta över uppmärksamheten - och dessutom till ett för området anständigt pris. Vinet är fortfarande relativt ljust i färgen och den första doften är blommig med en finstämd doft av nytt friskt trä, som en solig träslöjdslektion eller den ljusast blommiga single malt. Fruktaromerna är lätta, som vit persika och ljus citrus. En finstämd smörighet lovar att dyka upp även i smaken - och gör det förstås också. Här är det finess och elegans som gäller hela vägen, balanserad alkohol (12,5%), balanserad syra, ja balanserat alltihop! Intrycket är alldeles ren, lättbegriplig, milt fatad chardonnay utan jordighet eller bitterhet, men med en mjuk, lite vaxartad känsla i munnen - väldigt stilfullt och vänligt på det hela taget. Och mycket gott till maten. Ska vi invända något är det väl just att vinet är så rent, ingen större komplexitet, ingen omvälvande terroirkänsla - än. Den som lagrar får nog se fler kvaliteter. Vi spar en flaska och återkommer i ärendet.

Vårt referensvin är en kalifornier av baskvalitet - 2007 Robert Mondavi Woodbridge Chardonnay. Vinet är ungt och ljust med en något mer markerad, rökig ek som utlovar en viss bitterhet i smaken. Unkna jordmineraler, smör och citrus hittar vi i lättare doser, ungefär som i en bourgogne mâconnais. Här finns också en del störande aromatiska drag av vinbärsblad och gurkvatten som ger ett lite billigt intryck - dock inte värre än i vår österrikiska, vitpeppriga lågprisfavorit 2007 Meinklang Grüner Veltliner. Men i vår smak ska chardonnay helst inte vara det minsta grönt aromatisk. För bara 82 kronor är det här ändå klart godkänt.

ps. Årets bästa show med Gary Vaynerchuk gästades av Jancis Robinson. Det uppstod kemi mellan de här två. Vi är överens om att de båda erbjuder all världens poängdrickare en möjlig väg ut mot tillfrisknande - och samtidigt lockar BiB-hinkare med vägar in i mer intressanta hörn av vinets värld. Och så fick hon oss att ge Mondavis baschardonnay en ärlig chans...

2005 Saint-Romain Villages "En Jarron" (Maison Deux Montille, Volnay)

2007 Woodbridge Chardonnay (Robert Mondavi, Californien)

3 kommentarer:

Henrik sa...

Opposites attract! Jag hade egentligen inte tid - just då - med 42 minuter Vaynerchuk och Robinson, men jag fastnade.
Härligt att se Robinson lockas med av Vaynerchuks dampade entusiasm, härligt att se (och höra) Vaynerchuk försöka lugna sig en aning för att komma Roinson.
Mest fascinerande är att se att båda två är såna genuina entusiaster, fast det tar sig helt olika uttryck.
Vad beträffar bourgogne, Deux Montille låter trevlig, men inte så mycket mer, eller? Jag är i sammanhanget aningen nyfiken på Rodets Puligny-Montrachet 2006. Drack också les Setilles, Leflaives baschardonnay, häromveckan. Den var inte så dum, ännu bättre om två-fyra år. Förvisso en 50-lapp dyrare än Woodbridge.

Henrik sa...

Korrläsare hitåt!
"komma i takt med Robinson ..." var min avsikt att skriva - jag skyller på datorn - den hann inte med i mitt Vaynerchuk-tempo.

Finare Vinare sa...

Hehe, ja här i teamet blev vi båda gott humör när vi såg inslaget var och en på sitt håll. Gary och Jancis stal 2 x 42 minuter jobbtid även av oss ;-)

Deux Montille Saint-Romain är definitivt mer än bara trevlig, det är utan tvekan mycket hög klass på vinet. Och så vet vi ju inget om hur de mer namnkunniga appellationerna smakar... vi hade hoppats kunna pröva dem i tisdags... är det någon av alla lurkers därute som har smakat?