3-betygskurs andra avsnittet

RA: Nebbiolo, Sangiovese m.fl.

121018 Nebbiolo, Sangiovese & andra druvor (Åsa W Karlsson)

2011 Liedholm Barbera d´Asti (Vingruppen, 95 kr)

2009 Aldo Conterno Conca Tre Pile Barbera d'Alba (Vinovativa, 256 kr)

2005 Gaja Dagromis Barolo (Vingruppen, 425 kr)

2010 Barone Pizzini Primitivo di Puglia (Vinovativa, 119 kr)

2010 Barone Ricasoli Chianti (Vingruppen, 89 kr)

2005 Poggio San Polo Brunello di Montalcino (Vingruppen, 474 kr)

2009 Sutter Home Zinfandel, California (Vingruppen, 99 kr)

2008 Ridge Geyserville, Sonoma (Vingruppen, 295 kr )

2011 Fontana Candida Frascati (Philipson & Söderberg, 86 kr)

2010 Francois Lurton Araucano Sauvignon Blanc, Colchagua (Vingruppen, 89 kr)

2011 Barone Pizzini Verdiccio dei Castelli di Jesi Classico Superiore (Vinovativa, 106 kr)

2011 Hermanos Lurton Verdejo, Rueda (Vingruppen, 95 kr)

2009 Bodegas Heredad Cautivo Blanco, Rioja (Sthlm Wineimporters, 110 kr)

2009 Bodegas Riojanas Viña Albina Crianza, Rioja (Vingruppen, 99 kr)

2008 Braida Il Monello Barbera d'Asti (Vingruppen, 109 kr)

2006 Finca Villacreces Ribera del Duero (Vingruppen, 183 kr)

3-betygsviner 2 november

Flight 1

2008 Winzerverein Hoheburg Ruppertsberger Linsenbusch Riesling Eiswein  (6107, 219 kr)
1999 Château de Fesles "F de Fesles" Bonnezeaux  (75058,  255 kr)
2007 Lenz Moser Trockenbeerenauslese Burgenland  (12920, 145 kr)
1996 Moulin Touchais Coteaux du Layon  (73051, 299 kr)
2003 Château Raymond-Lafon Sauternes (74225, 322 kr)
2001 Trimbach Gewurztraminer Vendanges Tardives  (75724, 200 kr)

Flight 2

2000 Château Dereszla Tokaji Aszù 6 Puttonyos  (73286, 309 kr)
2006 Tommasi "Monte Croce" Recioto di Soave  (74559, 159 kr)
2005 De Bortoli Noble One Botrytis Semillon  (89041, 199 kr)
2006 Domaine de Fontavin Muscat de Beaumes-de-Venise (71018, 282 kr)
2005 Moncaro "Tordiruta" Verdicchio dei Castelli di Jesi Passito  (74408, 239 kr)
2000 Giusseppe Cianchi Baldazzi "Il Poggiolo" Vin Santo di Carmignano (84409, 215 kr)

Tasting in Ljunghusen

"Det här är precis som Jurassic Park!" ropar sonen medan vi cyklar förbi en flock av jättelika långhåriga och behornade skotska nötkreatur. Skanörs Ljung är nordeuropas största fuktljunghed - naturreservat sedan 1969 - och den sägs vara orsaken till att Näset har ett så fördelaktigt klimat. De fem kilometrarna förbi Ammebukten tar längre än väntat att cykla, och det finns mycket att titta på utefter vägen. Efter ett par välbehövliga glas fläderblomssaft vid ankomsten får vi smaka på en överbliven vinslatt från igår.

Färgen är rikt gul. Nosen malolaktiskt smörig med diskret ek. Solmogen gul frukt, mandel och några örter. I munnen är vinet rikt men välbalanserat utan störig alkohol, med avrundad syra och en bitter twist i avslutningen. Gott! Det är lätt gjort att tänka fatad chardonnay, men den här stilen går att göra med ett flertal druvsorter, så den fällan går vi inte i. Mandeltonerna och bitterheten leder oss till nordöstra italien och gissningen blir en ambitiösare, ekfatsjäst soave. Vår värd säger verdicchio - och då är det väl Plenio som ligger närmast till hands.
(88)

2005 Umani Ronchi Plenio Riserva DOC Verdiccio di Castelli di Jesi Classico

En crowdpleaser med stil - inte överekad, som andra ambitiösa viner från firman varit på senare tid. Väldigt mycket vin för pengarna.



Uppsynen är ungdomlig med livlig mousse och grönt metalliska reflexer. Doften är förvånansvärt utvecklad med toner av kavring, valnötter, honung och lätt sherry-oxidation över frukt där vi gemensamt hittar drag av både chardonnay och pinot, med en rätt tydlig andel meunier. Komplext och givande att sniffa på, utan tvekan från champagne och troligen en vintage. I munnen framstår vinet ett par storlekar mindre och yngre än doften antydde, med en fruktig, lättsam mittsmak, ganska snäll syra och alltför kort avslutning för att vara stort. Inget att spara särskilt länge på, men riktigt gott och apéritifvänligt i alla fall. Vår värd berättar att det rör sig om ett mindre, inte särskilt känt hus, så vi avstår från vidare gissningar. (88)

2002 Baron Fuenté Grand Millésime Champagne

Ser man på, där dök den rea-filuren upp. Kul, den borde vi ha känt igen!



Ett mörkt, varmt brunrött vin i glaset, med tegel i kanten. Doften har en del gemensamt med fullmogen cabernetdominerad bordeaux - här finns både ceder, cigarrlåda och sadelläder - men på ett varmare, mer plommonlikt vis, med lite dilliga amerikanska fat som indikerar spanien. I munnen är tanninerna mjuka och nedsmälta, och syrorna åt det låga hållet men ändå helt okej. Frukten är skönt mogen och fortfarande givande, utan tendenser till att torka ut. Det är riktigt gott på ett klassiskt, proffsigt, men kanske också något anonymt sätt. Med notering cabernetdruva plus spanien landar vi i penedès, och gissningen blir en Mas la Plana från åren runt millennieskiftet.
Ska vi slå till med 2001? (89-90)

1996 Raimat Vallcorba Reserva Cabernet Sauvignon DO Costers del Segre



Om inte nästa glas är från bordeaux så ska vi bada med korna på vägen hem. Doften lockar med helklassisk merlot från högra stranden, precis lagom utvecklad med härlig mylla och de där positivt syltiga och korintiga egenskaperna som är så lustfyllda. Smaken är drygt medelfyldig, blød og harmonisk. Eken är väl integrerad och ingen alkoholvärme syns till. Längden är måttlig om man ska vara riktigt kritisk, men här finns ett piggt litet tanninbett i svansen. Det är en Saint-Émilion - och den är så drickbar att man bara vill njuta i stora klunkar. Frukten fyller ut på ett skönt sätt, året är ett av de bättre, vi gissar på 2000. (90-91)

1998 Vieux Fortin Saint Émilion Grand Cru

Ett slott vi aldrig provat förr, fångat i en riktigt trevlig drickfas men bör hålla i fem år till. Den lilla tanninkicken i slutet kunde ha varit en ledtråd till året. Ekmonstret från CT-noteringarna dök aldrig upp. Inköpt i Schweiz under förra året för omkring €28. Härligt att ha tillgång till mogna grejor. Tack, F.



Färgen är tät, brunröd, mörk som natten. Doften är urbota italiensk - åtminstone när man vet vad det är - med bittermandel och rikliga doser rostade fat och krydderier som skymmer eventuell druvkaraktär. Smaken fläskar på med mycket av allt: mörk frukt, nya fat och alkohol. Tyvärr är det de två sistnämnda som får övertaget. Vinet är helt enkelt inte i balans längre: de 14,5 procenten putar ut, faten blev lakritscola och den initiala fruktbomben har säckat ihop. Övriga runt bordet har svårt att gissa vad detta är, så vi upplyser om att det är ett endruvsvin, och ännu en nyckel delas ut när F påpekar att det verkligen osar nya världen. Jo, nog verkar det så alltid, men firman är italiensk och siktar av allt att döma på en amerikansk kundkrets. Efter en vända i amaroneland vänder vi blicken mot hög lingonsyra och låga tanniner och då måste det väl ändå vara en barbera? Om än hårt extraherad och iklädd klumpig ekfrack. (87)

2004 La Spinetta Barbera d'Alba Gallina

Bäst utdelning fick den som drack detta direkt efter släppet. Suckling hade rätt 2006 - drink now! Men alla är inte lika negativa: enligt Å kör vinet rakt upp på hennes gata med sin yvigt generösa stil.



Här har vi en tät blåröd krabat, med juvenila rödkörsbärs- och blåbärstoner av en sort vi exempelvis hittat i 2007 Domaine La Barroche Terroir Châteauneuf-du-Pape. Därtill rejäla doser insmickrande vanilj från nya fat som för övrigt håller sig i bakgrunden. Frukten är grenachelikt ren och maffigt sötmogen, med rejäl koncentration och hög men väl integrerad alkohol. Förvånansvärt graciöst för att vara så kraftfullt. Här finns potential till något stort om fyra-fem år, men det är faktiskt gott och tillgängligt redan ikväll - med visst avdrag för övertydlig vanilj. Nollsjua, utan tvekan. En bra priorat eller en modern châteauneuf? (91)

2007 Wine and Soul Pintas Douro

15% ställer inte till med några problem i det här vinet, och vaniljen fixar sig nog med tiden. Tilltalande Douro!



En slatt från igår, presenterad öppet och direkt från kylen, men snart tempererad eftersom det fortfarande är bortåt 25 grader ute. Det är bara att konstatera att den här nollfemman gått och knutit sig! Inte mycket att hämta, förutom renbärig mix av svarta vinbär/hallon. I munnen är det mörkaste tunnel - den var ju annars rätt tillgänglig när den släpptes.

2005 Château Cantemerle Haut-Médoc Cru Classé



Sista blindpavan är ett fantastiskt trevligt vin. Mogen, utvecklad, vitpepprig bouquet. Fjäderlätt till sin kropp, syradrivet och kalkstensmineraliskt med uppfriskande kärvhet i avslutningen. Sånt här kan man dricka hur mycket som helst av! Men vad tusan är det? Vi slirar runt i Juras bergstrakter, i Bourgognes svalare randappellationer och Roussillons kalkrikaste bergstrakter. Inget är rätt, vi ska vara mitt i Languedoc - Montpeyroux. Aha, kan det vara d'Aiguelière eller d'Aupilhac? (87)

2001 Domaine de l'Aigueliere Tradition Coteaux du Languedoc-Montpeyroux

Såväl nittionian som nollettan reas för 60 DKK hos danska The Wine Company. Det här vore kul att dricka igen!



Tack M & Å för trevlig kväll och allt gott ni bullade upp med.

ps. Första mulna dagen på flera veckor. Bloggväder!

Munskänkarna provar majnyheter

Säsongens sista nyhetsprovning bjöd på en blandad kompott från ett rätt spretigt majsläpp med många viner. För oss var det framförallt några vingårdsbaroli från Conterno och Vietti som drog åt Regeringsgatan till. Bourgogner från Sauzet och ett par nyzeeländska pinotviner var förstås också lockande, och billig mogen riesling auslese från Moseldalen - nu när sommarens trädgård snart ligger på en bildags avstånd. Ett par tannatviner från Brumont hade som vanligt strykande åtgång, medan Bordeaux 2003 var ganska iskallt. Men inget av allt detta dök upp ikväll, utan här gavs framför allt en chans att kolla upp sånt vi inte spanat in i förväg. För 250 kr erbjöds tolv okända viner att prova, och det är ju alltid kul att gissa - så ikväll kör vi med blindstyre, som vanligt.

Vin nummer ett har en mycket ljust halmgul färg. Doften är klart intressant: druvig på ett nästan muscatlikt sätt, och myskigt kryddig med kanel, apelsintoner, honung och bivax. Smaken är rikt citrusfruktig med en mjuk men fräsch syra och därtill en märkbar eldighet som ger både intensitet och längd. Lite bitterhet i avslutningen och vi sitter där med ett ganska spännande intryck. Det verkar stämma bra med vad vi läst om det torra furmint-vinet från tokaj och det är också den första tanken som dyker upp, eftersom vinet inte liknar mycket annat. Men bitterheten ger oss second thoughts och gissningen landar till slut i Friuli.

Facit: 2007 Royal Tokaji Furmint Dry (Tokaj, Ungern) 99 kr

Ett osedvanligt intressant vin på den här prisnivån. Och lita alltid på första impulsen!



Vin nummer två är ljust vitgult med en grön nyans. Doften är grönt aromatisk, ungjästig med blommor, pärontoner, mandel och mineraler. Smaken är ung och svalfruktig men saknar ändå bett i syrorna, smått vattnig i mitten tyvärr, men har en viss bredd och en hyggligt jordnära känsla och anisliknande mineraler i slutet. Vi har inte en susning om var vi befinner oss och kajkar i fantasin runt någonstans i norra italien på gränsen till österrike. Det här vinet är lite väl platt och därför inte jättekul...

Facit: 2007 Ogier Châteauneuf-du-Pape Blanc Les Closiers 199 kr

..och särskilt inte när vi ser priset. Aha, hälften grenache blanc, resten clairette, bouboulenc och roussanne. Inte eldigt som så ofta i vit châteauneuf, men inte så mycket annat heller.



Vin nummer tre är vitgult med gröna reflexer. Doften ger gröna äpplen och kalkrika mineraler, ylle samt en svag ton av spillning. Några vita blommor snyggar upp intrycken. Smaken är torr och stram med påtagligt höga syror. Aromer av gröna äpplen med skaltoner, havsmineraler och en svag aning av gråpäron i slutet. Det är en utan tvekan en chablis, förmodligen en premier cru. Syrorna känns kartiga och obalanserat höga i dagsläget.

Facit: 2007 Jean-Marc Brocard Chablis Premier Cru Mont de Milieu 199 kr



Vin nummer fyra har lite mer färgintensitet än föregående. Doften är mycket utåtriktad med gröna marmeladkulor, aprikoser och sötmandel, en kryddig och smått tropisk känsla. Smaken är mjukt fruktig och aromrik med fetma och en liten druvsötma. En viss värme gör sig påmind i den hyfsat långa avslutningen. Vinet har rätt mjuka syror, det är bitterheten som ger ryggrad - men inte tillräckligt, intrycket blir lite slappt. Vi funderar över nya världen och druvor med lägre syror som viognier, semillon etc.

Facit: 2006 Stefano Antonucci Verdicchio di Castelli di Jesi Classico Riserva 179 kr

Bitterheten som sammanhållande kraft är vad vi skulle tagit fasta på, det är ju ett italienskt kännemärke. Priset tycker vi är väl högt för vad man får.



Vin nummer fem har en smultronfärgad rosényans med blåtoner. Doften är bärig och örtig med associationer till röda vinbär och hudkräm. Smaken är föredömligt torr och välbalanserad med gott örtigt bett och frisk mineralkänsla i slutet. Bäraromerna är svala och tilltalande, ett stramt och matvänligt vin med anständig längd. Detta är faktiskt riktigt bra! Men varifrån kommer vinet? Det känns svalare än rhône och provence, så vi gissar på österrike, med ledning av friskt skogiga örter och den där stramheten...

Facit: 2008 Ogier Tavel Bargelière (Rhône) 119 kr

2008 var ju ett svalt år i södra frankrike. Den vanligt förekommande eldigheten i Tavel lyser med sin frånvaro. Hudkrämen borde kunnat läsas som grenache. Kan mycket väl dyka upp på vårt utebord i sommar.



Vin nummer sex har en smultronnyans med toner åt persikohållet. Vackert! Doften är yppig och parfymerad - ganska elegant om man gillar sånt. Ett tydligt inslag av persika är också läckert, plus förväntade jordgubbar och smultron. Smaken blir i fruktigaste laget, med parfymerade, tropiska godistoner. För mycket godis, tycker vi, i ett rosévin. Syrorna påminner om apelsiner och kan tyckas något för mjuka. Vinet känns varmt och sydligt i stilen och slutar med en lite kletig känsla och en bredare jordighet. Svårt att plocka ut dominerande druva, men sydfranskt är det ju.

Facit: 2008 Capitelles des Mourgues Rosé, (Château Mourges du Gres, Costières de Nîmes) 125 kr

Mourvèdre är den dominerande druvan. Föregående vin bör vara ett bättre ackompanjemang till somriga rätter som salade niçoise och caesarsallad.



Vin nummer sju har en mogen pinot noir-färg, transparent varmröd med bruna nyanser. Vi får en kryddig, fatpräglad doft med rejäl utveckling mot brända lov och multnande undervegetation. Faten överskuggar frukten en smula, men mognadstonerna är fina och vinet känns välbekant. Rätt komplext att sniffa på med toner av nypon. Smaken är relativt lätt och stram med en aning tunn frukt och lite uttorkande känsla från faten. Ändå rätt aromrikt, med några toner av smörkola som dröjer sig kvar i slutet. Hurra! Äntligen kan vi spika druva, ursprung, producent och år - och det var ju inte alls svårt, eftersom vi drack vinet i lördags kväll. Rätt så gott, både då och nu.

Facit: 2005 Pinot Noir Rouge Vieilli en Barrique (Domaine Viticole de la Ville de Colmar, Alsace) 143 kr

Du som vet med dig att du har en svaghet för den här typen av rödviner har nog redan spanat in detta. Inte alls tokigt, särskilt sett till priset - för vad får man egentligen i pinotväg för 143 spänn i dessa dagar? Lite försiktigare fatbehandling och vinet hade kanske varit ännu ett snäpp bättre.



Vin nummer åtta har en medelintensivt blåröd färg och en parfymerad doft med utåtriktad, mättad rödfruktighet av jordgubbar och hallon. Det doftar grenache, på ett liknande busigt vis som hos La Barroche. En violton kommer till och ger en hint av syrah. Orientalisk kryddlåda, kanel och vaniljtoner. Saken verkar klar, här har vi en châteauneuf! Men den teorin faller på ett ögonblick, fort vinet är i munnen. Detta är en pinot noir i lite mer bredbent stil, men ändå stram och syrlig. Syrorna är avrundade, men av grövre kaliber än de franska. Här finns gott om fatkryddiga toner och en gnutta eldighet i avslutningen. Inte helt fel, men knappast elegant. Vår gissning landar i Nya Zeeland.

Facit: 2007 Fog Head Reserve Hillside Pinot Noir (Monterey, California) 149 kr

Aha, Kalifornien. Rätt hyggligt för priset.

Vin nummer nio är transparent, varmt rubinrött. Doften är örtig och inbjudande, örtigheten har lite drag av barrskog och eucalyptus och då brukar vi associera vi till Portugal. Här finns också en fin krydda som liknar pinot, därtill dilldoftande fat, nypontoner och en del brända toner. Smaken är sötfruktig och varmt kryddig men saknar struktur i syror och tanniner. Det blir för sött, för varmt, för bränt, för mjukt. Ett billigare vin från Portugal?

Facit: 2006 Columbia Crest Two Wines Merlot Cabernet (Washington State) 95 kr

Dilltonen lär väl komma från de amerikanska faten.



Vin nummer tio är opakt, färgintensivt blårött åt det svarta hållet. Doften är modernt stylad med tät björnbärs- och cassisfrukt och rejält med fatrostning - karlssons klister, lösningsmedel, mörk choklad. En blomton som av viol svävar ovanpå och slutligen kan man ana en gnutta stall. Smaken är påtagligt fruktig men inte söt, den vill vara en fruktbomb men lyckas inte riktigt eftersom frukten inte fyller ut i mittsmaken trots all choklad och lakrits. Vinet är inte särdeles kul i vår smak - vi gissar på något ambitiöst från Douro i prisklassen runt 150 spänn.

Facit: 2006 Ramspeck Cabernet Sauvignon (Napa Valley, California) 169 kr

Mer pengar behövs nog för att få bra grejor i Napa Valley.



Vin nummer elva är varmt blårött, ganska tätt i färgen. Doften bjuder på rostade fattoner, läder och lakrits. Tät frukt ungefär mittemellan cassis, plommon, körsbär och slånbär. Smaken är stramt tanninrik och välstrukturerad för framtiden. Gott om ek, seriöst och kraftfullt. Inte vidare intressant i nuläget, men den som lagrar kan nog se fram emot fin utveckling om fem år eller så. Nya spanien är lika med tempranillo plus ny ek.

Facit: 2006 Emilio Moro Malleolus (Ribera del Duero) 298 kr



Vin nummer tolv är helt opakt, mycket mörkt och färgintensivt blårött. Glaset ger ifrån sig en tät, komplex och mycket god doft. Fortfarande knuten låter den sig ändå lockas på blomtoner, mörka körsbär, mörka plommon, läder, asfalt, tjära och lakrits. Smaken är tätt fruktig och fyllig, ändå fullständigt torr på ett seriöst sätt. Intensiv och rejält tanninrik, ändå ytterst välbalanserad. En behaglig värme lyser upp i avslutningen och en angenäm bitterhet minglar i eftersmaken. Detta är riktigt bra och utgör av allt att döma föredömligt material för lagring. Bouscassé Vieilles Vignes?

Facit: 2004 Fratelli Speri Monte Sant Urbano Amarone della Valpolicella Classico

Oj, vi hittar ingen russinsötma, ingen kletighet och ingen eldighet. Mer av svalare körsbär och plommon på ett nästan bordeauxlikt vis. Det är första gången på länge en Amarone ingett oss köplust. Ett klassiskt skolat lagringsvin!

2004 Umani Ronchi Le Busche

Vi fortsätter på temat svamp, pasta och ekade chardonnayviner. Eller chardonnay förresten, det här vinet innehåller till hälften den ibland ganska neutrala men aromatiska Verdicchio, allt från det fina läget Le Busche. Här är blandningen uppumpad ordentligt med barriquelagring. Färgen är varmt gyllengul. Doften har först lite mandelblom, sen smörkola, vanilj, honung och piggelin. Smaken är lite eldig med exotisk frukt, en uppstramande kärvhet från faten och bra längd. Höga smaker möts: tortellini med pecorino och gräddstuvade soppar.

2004 Le Busche Marche IGT (Umani Ronchi, Osimo, Marche)