RA: Mousserande, Champagne, Sav

130325 Mousserande & Champagne (Åsa W Karlsson)

NV Ca' del Bosco Cuvée Prestige, Franciacorta

2008 Schramsberg Blanc de Blancs, Napa Valley

2010 Ridgeview Bloomsbury, Sussex

NV Prosecco Pizzolato, Veneto

NV Bruno Paillard Première Cuvée Brut, Champagne

NV (2007) Larmandier-Bernier Terre de Vertus, Champagne

2007 Sumarroca Brut Nature, Cava

NV Cloudy Bay Pelorus, Nya Zeeland

NV Franck Bonville Grand Cru Les Belles Voies, Champagne

Wolfberger Crémant d'Alsace

2008 Björksavsprodukter i Åre Sav Sparkling, Jämtland

2011 Braida Brachetto d'Acqui, Piemonte

Källarrensning hos F

F bjöd in till helaftonsföreställning i sin nya bostad på temat "En resumé över mina första tio år av vinnörderi". I den sympatiska inbjudan förtäljdes vidare att det nu var tio år sedan värden gick med i Munskänkarna och hans vinintresse tog fart på allvar: "Det har varit en enormt stimulerande tid, för allt jag lärt mig och för alla sköna människor jag träffat. Jag är rätt upp och ner tacksam för vad vinintresset har fört med sig."

"Det blir en uppgörelse med mina första tio år av intensivt vinintresse och med de viner som jag samlat på mig. Rimligen finns där ett och annat att skämmas över, inte minst rätt många "etikettköp" som helt utan förbarmande kommer att släpas fram i ljuset men mest hoppas jag att det blir en riktigt kul övning. Provningen hålls i ett något modifierat trebetygsprovsformat."

När vi väl klivit in i det vackra funkishuset, hängt av oss och hälsat, finner vi strax två serveringsbrickor preparerade med glas av två olika viner. Det ena av dem är ungdomligt ljust och doftar nästan på pricken som en riktigt bra chablis - men så noterar vi plötsligt bubblorna. Inte gör väl bönderna bubbel i Chablis? Nej det gör de ju inte (lite synd för dem ändå, de skulle nog tjäna mer pengar på det).

Nåväl. Detta doftar chardonnay marinerad i kritstenar och ostronskal och smakar ungefär likadant. Ungt som synden fortfarande, alldeles rent i uttrycket, med en hög fin syra och ett grapefruktstramt slut. 

2002, hörs det mumlas. Det är egentligen bara den harmoniskt utvecklade moussen  som berättar att vinet kommit längre på väg. Måste vara en 96:a från Côte des Blancs. Salon är på förslag, verkar rimligt men är inte rätt. Med diverse ledtrådar från värden landar gissningarna till sist på:

1996 Taittinger Comtes de Champagne

Raka motsatsen i andra glaset. En rejält utvecklad doft av bruna äpplen, nötter, kola och honung. Stadig rödäpplig syra och generöst utvecklad smak, som nog ändå sett bättre dagar. Hur djupt i källaren har värden grävt? Vi vill ner till 1988 eller 1990, och visst är det pinotdominerat. När det gäller hus står vi som fågelholkar, det pratas om Bollinger men ändå inte. Vår vänlige värd guidar oss varsamt till rätt år och till denna återkommande bolagsbekanting - som har haft oroande mycket flaskvariation, eller hur?

1996 Henriot Brut Millésimé

Dags för bordssittning och första kvartetten. En medelintensiv rubin i glas nummer ett, med lite ostbutik i det inledande sniffet. Snart snackar vinet friskt, det handlar bland annat om örter, vinbär, plommon, lagerblad, chark, vitpeppar och lite gummi. I munnen medelfylligt med bra täthet i tanninerna och syra av balanserad medelhöjd. Minst en salt lakritsfisk är med i mixen, en del örter och lite mineralklang. En lite lantlig profil som vi vill ha i côte-rôtie hos någon mindre producent. Ålder cirkus tio år?

2002 Comte Armand Pommard Clos des Epeneaux

Utpräglad doft, lätt volatil. Röda maraschinokörsbär, stensöta och klockren hemkörd äppelcider! Uppenbart mineraliskt, med väldigt personliga och aningen brettiga "naturvinsvibbar". Även i munnen en lite säregen smakprofil, som känns hantverksmässig på ett sätt som avviker klart från mittfåran. Slank kropp men tät smak kan man väl säga, med druvmogna syror och rejält greppiga tanniner som ger oss en hel del att suga på. Tanninerna säger ju nebbiolo, och den unika stilen måste vara Roagnas. Lite utveckling - kanske 2004, frågan är bara vilket av vinerna? Montefico?

2004 Roagna Barbaresco Asili

Tät mörk syrahdoft, supertypisk med alla dragen på plats. Viol, björnbär, chark, slaktbänk, köttsaft, svartpeppar, lakrits, tjärpastill, vulkverkstad, gröna oliver, örter och tulpanstjälkar. Doften lovar ett stort vin, kanske hermitage? I munnen snarare midsize än kingsize, stramt hållet och aningen bläckigt med medelstora tanniner och en frukt som inte fyller ut helt och fullt. En liten grönhet är vi också alla överens om. Gott, läskande och lovande inför måltiden. Appellationen måste nedgraderas till crozes-hermitage, och när det vankas norra rhône-syrah intill karikatyrens gräns så bör det vara Graillot i glaset. 2004? Nollfyran hade ju grönheten, men var den verkligen så här stram?

2001 Alain Graillot Crozes-Hermitage

Djup klar rubin. Gräddiga kolatoner på nosen, mörkröd mogen pinotfrukt som skogshallon, röda körsbär och söta jordgubbar. Rätt framträdande fat, men inte så det stör, och en känsla av våta stenar och försiktig örtighet. Nya världen-pinot i fin tolkning, Nya Zeeland som det verkar och troligen lite varmare Martinborough. Det är inte så långt till Kai Schuberts viner som vi provade häromdagen, men det ligger ännu närmare till hands att gissa på Craggy Range och Te Muna Road. Lite utveckling, kan det vara en nollsjua? I så fall är den mer lyckad än Schuberts. En favorit till den boeuf bourgignon som inom kort ska landa på bordet. Riktigt gott.

2006 Escarpment Te Rehua Martinborough Pinot Noir

Den andra kvartetten bjuder på fyra tätare, varmare och mer fullmatade viner. Först ut en cabernetdominerad nos med komplement av merlot. Kryddig och grusjordig med generösa doser kaffe, mjölkchoklad och mintkola. I munnen ett tätt och ytterst välbalanserat vin med fullmogen frukt, mjuk syra och god mineralkänsla. Kaffe- och kolatonerna blir alltmer markanta med luft, och jolmigheten ligger strax runtom hörnet. Mest troligt en högklassig bordeaux från ett varmt år, där den inställsamma vinmakningen och den höga druvmognaden bidrar med transatlantiska vibbar. 2000? Cos d'Estournel? Smith-Haut-Lafitte?

2003 Château Mouton-Rothschild Pauillac Cru Classé

Luftad sedan elvatiden mjuknar den väl mycket i glaset till slut, men tar inledningsvis hem flest röster i andrafyran. Ett tacksamt ämne för debatt om fixade bordeauxstilar.

Varm rubin med brunton och tegelkant. Doften är rejält utvecklad med nötter, bränt socker, läder, soja, stensöta, tjära, vinbär och plommon. I munnen betydligt bättre än på nosen, med frisk och bra syra, stor kropp, utvecklad frukt med bibehållen lyster, rejäla men nedslipade tanniner och bra längd. Lite rustikt men ändå väldigt gott, och det vinner faktiskt på luft. Svårt att säga mycket om druvsort och ursprung utifrån den långt gångna doften (70-tal?) men strukturen är bestämd och det finns såväl värme som druvmognad. Syra och oxidation känns italienska och vi vill ordna in vinet någonstans i axeln bandol-barolo-aglianico.

1998 E. Guigal Côte-Rôtie Château d'Ampuis

Ung purpurfärg. Sötbärig, syltig nos med blåbär och björnbär, jordgubbar, eucalyptus, vanilj, tjära och gummi. Doftintrycket är ganska banalt och faktiskt lite artificiellt, utan någon särskild mineralkänsla att tala om. Shiraz? I munnen ett fylligt, mycket fruktigt vin med torra täta chokladtanniner, rätt stramt med nästan vass syra i slutet. Det här ser ut att vara en GSM-blandning från Australien av lite enklare kvalitet. Ingen provare urskiljer någon storhet eller berömd terroir....

2009 M. Chapoutier Ermitage Les Greffieux

Sista vinet i andrafyran är tätt, nästan opakt. Doften är söt, lätt volatil, varm och aningen syltig med lakrits, örter, mintchoklad, cassis och persika. I munnen en fläskig historia med massor av kraft, täta chokladtanniner, frisk syra, goda cassisaromer och högre alkohol. Ganska imponerande på sitt sätt, men också ganska too much i sin nuvarande skepnad. För det är ett ungt vin som behöver åtskilliga år till för att gå i mål. Spontant känns det som en modern garagiste-fransos från högra stranden, men det kan ju också tänkas vara en Napa-cab? Ingetdera, får vi veta. Hmm, Coonawarra då? Nej, inte det heller. Men Napa har en liten enklav i Italien och den heter Bolgheri...

2006 Ornellaia Toscana IGT

Efter en helt underbar burgundisk köttgryta ger vi oss på den tredje kvartetten. Nu blir det vitt! Första vinet doftar persika och aprikos, mineral och blommor, honung och bivax, samt mer oväntat punsch, romrussin och grand marnier. Smaken är avrundad med mjuk syra och vaxartad munkänsla, fetma och beska i slutet. Ett konstigt vin där vi vill ha druvan till viognier och ursprunget till Condrieu.

2009 Dr. Bürklin-Wolf Riesling Hohenmorgen G.C.

Ingen är väl ens inne på riesling och förvirringen är närmast total. Frågan är väl om någon prankster smusslat in fel vin i buteljeringslinjen i Wachenheim eller om vi råkat ut för den märkligaste defekten någonsin? 

Strålande rieslingdoft med prominenta mineraltoner, honung, örter, vitblommig jasmin, vit persika, vita päron och gula äpplen. I munnen ett elegant vin med rik frukt och liten fruktsötma, oerhört intensiv mineralkänsla, och en livlig men stadig syra. Det känns inledningsvis tyskt, men fruktsötman borde ju ha lett oss till Alsace. Ganska typiskt för producenten egentligen. Verkligen bra, bäst i första kvartetten vita.

2009 Domaine Zind-Humbrecht Riesling Clos Windsbuhl

Blommig doft med ungdomliga och ganska neutrala fruktaromer - lite päron, mandel, grapefrukt, anis och gröna ärter. Smaken är torr men fruktig, med mineralisk bikarbonatkänsla, bra extrakt, bestämd syra, lite fetma i slutet och en pepprig finish med närvarande alkohol. Österrikisk grüner eller silvaner från Franken? Riktigt bra hur som helst.

2001 Château Tahbilk Marsanne

Får ett gott mottagande av sällskapet och drar faktiskt ner lika många röster som föregående vin.

Gyllenbrun färg. Utvecklad doft med honung, aprikoser, torkad frukt, halm, hjortron och lite botrytis. Attacken är mjuk och len med lägre upplevd syra, och utan sötma. Frukten är inte vidare frisk, men kroppen har rondör, med ganska fet och nötig munkänsla, utan att alkoholen märks något särskilt. I slutet skjuter limesyran igenom och eftersmaken blir väldigt oväntat syrlig. Det här är ett knepigt vin att gissa, och nog börjar det tröttna. En mogen rhônare på marsanne/roussanne? Mogen Hunter Valley semillon? Fanken vet...

2003 Pavillon Blanc du Château Margaux

Sista omgången vita börjar tydligt och bra - en juvenil fatlagrad chardonnay. Vanilj, orientkryddor, vit persika, vit citrus, en aning av nashipäron och melon. Flintrök och havssalta mineraler. Så här doftar högklassig ung vit bourgogne. Smaken är slank men intensiv, med fokus på syra och mineral (lite sälta), fortfarande ekigaste laget. Här finns struktur, längd och massor av potential (>10 år). På många sätt mer av ett råmaterial än ett färdigt vin, men riktigt fint. När det gäller ursprung tänker vi Puligny-Montrachet på 1er cru-nivå, och gissar på Les Perrières. Inte helt rätt, säger F, lite längre norrut. Ja men då måste det ju vara Corton-Charlemagne!

2009 Bonneau du Martray Corton-Charlemagne

Has i källaren och för det är vi glada.

En ren och fin rieslingdoft med bra druvmognad och aromer av grapefrukt, gul persika, honung, våt sten och blommighet. Koncentrerad och tät smak med lite fruktsötma, rejäl mineralkänsla och ihållande längd. Toppklass-riesling från Tyskland, varmare år, kanske Pfalz?

2009 Dr. Bürklin-Wolf Hohenmorgen G.C.

Hahaha, vilken överraskning! Inte en likhet med knasflaskan i förra flighten. Det är så här det ska smaka. Minst lika bra som Bürklin-Wolfs Pechstein från samma år.

Gyllengul färg. Blommig doft med lätt gummiton, ekfat, mandel, gula äpplen, citrusskal, antydan till tvål, krutrök/svavel. Torr fyllig smak med avrundad syra, stor fruktkropp och långa guläppliga aromer. Märkbar alkohol, viss beska, rejäl kraft och oumpf med lite störande efterbränna. Helt renons på gissningar vid det här laget.

2009 Istvan Szepsy Tokaj Furmint

Ah, vad kul! Fast nollsjuan var bättre - 2009 verkar ha varit lite för varmt i Tokaj.

Citrongult med lätt grönskimmer. Gulfruktig chardonnaydoft med solmogen frukt och smörighet från faten. Avrundad smak med rätt stor kropp, markant syra (möjligen lite justerad?) Riktigt gott och bra, lagom nyavärlden-fläskigt men ändå stramt nog. Californien eller Australien? Ingendera, säger F, det här är Nya Zeeland. Jaha, Nelson då kanske?

2006 Neudorf Moutere Chardonnay

Det drar ihop sig till efterrätt. Två sötingar, den första djupt gyllengul med reflexer i koppar. Doften är superrik med aromer av honung, bokna äpplen, torkade aprikoser och persikor, mandelmassa och lätt volatila toner. Den rika smaken speglar aromerna i doften, det är tätt, visköst och intensivt, med frisk syra och sötma uppåt 150 gram eller så. Ingen tvekan om att det är en tokajer, de bokna äpplena är så himla typiska, och här finns inget av de saffran, hjortron, blommor och kalkputs som vi gärna hittar i sauternes.

2000 Oremus Tokaji Aszu 5 Puttonyos

Djupt bärnstensbrun. Utvecklad doft av linolja, bonvax och oljefärger. Bokna bruna äppeltoner, bränt socker, russin och torkad frukt. Den friska, täta smaken bjuder på mycket intensiva och rika aromer av bland annat torkade aprikoser, apelsinskal och annat vi fann i doften. Detta är såklart ännu en tokajer, fast med kanske 30 års ålder. 

1972 Oremus Tokaji Aszu 5 Puttonyos

Båda tokajervinerna känns väl lite tunga och mastiga på egen hand, men till äppelpajen som strax kommer in så blir balansen perfekt. Underbart gott.

Kvällen avslutas med en rätt våghalsig övning där AK med glödgad portvinstång nyper halsen av en gammal flaska port. Det blir tydligen aldrig för sent att vara med om saker första gången. Vinet? Russin, katrinplommonkompott, inlagda körsbär i sprit, fikon, jordgubbsylt, julkryddor. Smaken eldig och julkryddig med russinaromer, åt det torrare hållet, kanske något kort på frukt och lite obalanserat spretig i slutet. Det här med port får vi nog överlämna åt proffsen. 

1991 Dow's Vintage. 

Slutsatsen av provningen och samtalen är väl att dyrare inte behöver innebära bättre. Den mognande vinnörden med tio år under bältet är trygg nog att lämna de kända märkena åt etikettsdrickarna och spåra själv med hjälp av den egna smaken. Ska vi plocka ut ett enda vin från kvällens digra uppställning som ger maximalt med personlighet i retur för insatta slantar så får det bli Luca Roagnas 2004 Barbaresco Asili.

Vad som nog inte framkommer i dessa smaknoter är hur fantastiskt kul ett tiotal vinbitna och pratsugna nördar kan ha med varandra och vinerna en helkväll som den här. Och hur fantastiskt gott det är att dricka vinerna till god mat efter att man har provat dem. Vad som dock med all säkerhet framgår är den frikostighet som vår värd F lät oss känna av. Tusen tack för det!

10 x Schubert med Kai

Vinuniversitetet i Geisenheim verkar vara plejset där man ska ha pluggat. Bland skolans alumni hittar vi namn som Klaus-Peter Keller, Bettina Bürklin, Alexander Stodden, Frank Schönleber och 2500 andra välutbildade och superambitiösa tyskar som tillsammans borgar för att landet kommer att ha en strålande framtid med vin.

Man kan också hitta kärleken på skolan, om man har tur. Kai Schubert hittade sin Marion (Deimling) och tillsammans hittade de sitt livs passion - pinot noir. Efter praktiska erfarenheter på så olika platser som Oregon och Californen, Australien, Chile och Tyskland bestämde sig paret 1998 för att starta upp Schubert Wines i Martinborough på Nya Zeelands nordö.

Häromdagen besökte Kai Sverige för första gången och presenterade två särdeles intressanta vertikaler. Gården, som omfattar 13 hektar vinodlingar, är till uppåt 90% specialiserad på pinot noir. Det vi ska prova är fyra årgångar av syskonvinerna Marion's Vineyard och Block B. Det sistnämnda har blivit berömt genom Decanter's utmärkelse "World's Best Pinot" 2010 (en titel som Meyer-Näkel vann ett par år tidigare).

2011 Sauvignon Blanc 

En elegant och finstilt druvkaraktär, utan några avstickare åt vare sig det vegetala eller tropiska hållet. Mest bara rena citrus- och grapefruktaromer med lätt sauvignon-signatur. Friskt och aningen co2-piggt med god intensitet, lite sur lie-krämighet och bra längd. Dricks med glädje igen.

2007 Marion's Vineyard

Mörkt i färgen, med en ekig doft under utveckling. Marina associationer med rök och tjära, malört och lakrits, över mörkare aromer av plommon och hallon. Snart poppar det upp väldigt tydliga senaps- och dillfrön som vi gärna hade varit utan. Smaken är mörkfruktig, tanninrik och kraftfull med fatsälta och ekbeska. Elegant är inte ordet, och det behövs mer tid, men vad ska det bli?

2008 Marion's Vineyard

En klarare doft med långt mer eleganta toner - orientkryddor, hallon, jordgubbar, våt sten, vanilj, bastubänk och lakrits. Den rödfruktiga smaken är relativt fyllig och intensiv, men ändå lättfotad och slank. Elegant, harmonisk, mineralisk. Enda störningsmomentet är en liten beska som inte hittas i syskonvinet 2008 Block B. Fin pinot från lyckat år, att dricka eller spara.

2009 Marion's Vineyard

Ljusast i färgen. Sötbärig och mandeltonad nos med jordgubbar och cocktailbär, våt sten, orientkryddor och bittermandel. Lätt, drickvänlig och slank smak med måttlig intensitet, struktur och längd. Alkoholen slår igenom lite i det kryddiga slutet. Svår och regnig årgång, redan tillräckligt utvecklat, ett hyfsat vin att dricka nu.

2010 Marion's Vineyard

Mörkare färg och doft med rena aromer av ny ek, bittermandel och kola, hallon och lakrits. Mörkare aromer än 08 och 09. Våt sten, modellera, kryddlåda. Smaken är koncentrerad och intensiv med bra struktur och täta tanniner. Ungdomlig aggressivitet i attacken och strama röda bär i slutet. Högklassigt och lovande för lagring.

2007 Block B

Fortfarande ungdomlig, fatig doft. Kombinationen av mörk frukt och lätt grönhet för nästan tankarna till Sydafrika. Sälta, ek, tobak, bastubänk, choklad, lakrits. Dominanta, rentav störiga senaps- och dillfrön, inte så gott. Smaken är fortfarande ganska outvecklad, fyllig och tanninrik med viss surhet och beska, ett uttryck av kraft före elegans. Block Buster!

2008 Block B

Floral doft med fin höjd. Viol, lavendel, röda körsbär, hallon, kryddlåda, skog, bark, våt sten. Smaken är rikt fruktig och helt harmonisk med mogna silkiga tanniner, god kryddighet och fin balans. Provningens bästa vin som det går och står, ett par storlekar större än Marion av samma årgång. Vi väntar ett par tre år till innan vi plockar den första flaskan från källaren.

2009 Block B

Ljus färg och parfymerad doft med söta flörtiga aromer. Våt sten, bastubänk, kryddiga övertoner, bra höjd. Slank smak, relativt lättare än de andra tre till kropp och struktur, och upplevs sötare med sweet spice och full tillgänglighet nu. Gott drickevin.

2010 Block B

Mörkare färg och doft med unga, rena aromer av hallon och körsbär, bittermandel, bastubänk och lakrits. En mineralisk känsla av våt sten och skymten av ett par senapsfrön. Smaken bjuder på stor frukt, frisk syra, stadig struktur och bestämda tanniner. En liten ekbeska väntar på att jobbas in. Alltför ungt fortfarande, men allt finns på plats. Riktigt lovande.

2006 Syrah

Doften är mörk och utvecklad med druvtypiska toner av lagerblad, örter, chark, lakrits och vitpeppar. Smaken kanske något obalanserad med markerad tranbärssyra, spenslig kropp, små saftiga tanniner och en liten fruktsötma i slutet. Ganska norra rhône-likt i stilen, men når inte till höjderna kvalitetsmässigt. Kan lagras vidare - men ha inte alltför höga förväntningar.

Som synes är det oväntat stor skillnad på årgångarna, och de uttrycker sig konsekvent i de båda vinerna. Marion's Vineyard är lite lättare och utvecklas fortare, medan Block B är mer kraftfullt och behöver längre tid. Klumpiga 2007 blev som synes ingen favorit alls, och klena 2009 var nog så bra den den kunde bli under förutsättningarna. 2008 och 2010 är däremot två riktigt lyckade årgångar som lyckas hitta balans på alla parametrar.

Om man ska våga sig på en generell beskrivning av Schuberts pinotviner är det väl inget långsökt påstående att det finns en tysk vinmakarsignatur, men att klimatet i Wairarapa/Martinborough är varmare, vilket ger rikare och fruktigare viner med en alkohol som ofta ligger runt 14,5%. Liksom för så många andra odlare av pinot noir världen runt ligger de stora utmaningarna i att uppnå fysiologisk druvmognad före sockermognad, och att ta det varligt med eken. 

Kai Schubert säger själv att han vill göra viner som lämpar sig att dricka unga men också går att lagra.

2009 Block B, Wicked Wine via BS, 392 kr.

2008 Marion's 180 fl. finns tillgängliga för privatimport.

Munskänkarna provar marsnyheter

2009 Olivier Leflaive Bourgogne Les Setilles

2009 Jean-Marc Brocard Chablis Domaine Sainte Claire VV


2009 Comtes d'Isenbourg Riesling Grand Cru Schoenenbourg

2009 A Christmann Idig Riesling Grosses Gewächs


2008 Fernand et Laurent Pillot Volnay

2009 Wooing Tree Beetlejuice Pinot Noir


2001 Marques d'Arienzo Rioja Gran Reserva

2001 Bodegas Altanza Seleccion Especial Reserva


2007 Ojai Vineyard Santa Barbara Syrah

2007 Delas Hermitage Marquise de la Tourette


2009 Felton Road Bannockburn Pinot Noir

2008 Fernand et Laurent Pillot Pommard Les Charmots 

2001 Louis Jadot Gevrey-Chambertin Clos Saint-Jacques 

Munskänkarna provar Nya Zeeland

3-betygsviner 16 november

Äntligen dags för röd flagg på trebetygskryssningen! Källarsvala kommer de upp på borden, nyss omhällda i anonyma flaskor. Den svala serveringen brukar bidra till en tilltalande doft, och passar bra till de klarröda vinerna i första hällningen.

Flight 1

1. Granatröd färg. Försiktig doft av våt sten, hallon, röda körsbär och viol med ungdomliga godistoner. Grenache? Något inslag av örter, lakrits och oliv, ingen fatkaraktär. Tanninrik och lingonsyrlig smak med lätt kropp, tydlig örtighet och klart hyfsat grepp. Osöt avslutning med viss längd. En matvänlig profil - det känns som en enkel med hygglig côtes-du-rhône, lätt och aningen kartig, från ett svalt år som 2008. Gissningsvis gjord på grenache med framträdande syrah-komponent. God kvalitet, men lite anonymt. Troligen kostar det kring hundralappen. (85)

2008 Fontanafredda Langhe Nebbiolo (22300, 99 kr)

Tanninerna borde ha dragit i bromsen för den felaktiga slutledningen.


2. Mörkt granatröd färg, med blå nyans. Parfymerad doft med tydlig pinotkaraktär. Godisek och något syntetiska, kletiga drag av tvål och vanilj. Pinotfrukt åt det mörkare hållet, körsbär och skogsbär. Frisk smak, ganska generöst fruktig, men också en rätt kantig upplevelse i munnen. Något kärv och grön med ektanniner och en robust syra utan större elegans. Viss bränna i eftersmaken. Inte helt snyggt, minus för både doft och smak. Bör vara en nyzeeländsk pinot noir, med en ambitionsnivå som inte uppfylls. (86)

2008 Quartz Reef Bendigo Estate Central Otago Pinot Noir (94272, 299 kr)


3. Ljust röd, lågintensiv färg. Kryddig doft med aningen brända drag, örter, peppriga toner, vanilj och ventilgummi. Extremt pinottypisk/burgundisk frukt i den ljusare delen av färgskalan. Friskt syrlig, elegant smak med utmärkt fokus och balans. Örtiga, greppiga tanniner och bra längd. Detta gillas skarpt! Bara något för hårt fatat, men det ska nog ordna sig. Tycks vara från côte-de-beaune, eller snarare från själva beaune. En producent åt det moderna hållet som är duktig på ursprungskänsla - det känns som Camille Giroud, och det känns väldigt bekant. Beaune Cent Vignes 08? (90)

2008 Camille Giroud Beaune 1er Cru "Les Cent Vignes" (90045, 249 kr)


4.Tät rubinröd mot oxblod, nästan opak. Kryddig doft med mintchoko, eucalyptus, mynta, choklad och massor av rostade godisfat. Mörka vingummin i frukten. Citrussyrlig, strävt tanninrik, fyllig och balanserad smak med godistoner. Kryddig avslutning. En publik, tillrättalagd barossa shiraz i 150-kronorsklassen, smakar inte alls tokigt. (84)

2008 Wyndham Estate South Australia Shiraz (6829, 99 kr)

Givande och bjussigt vin, helt ok sett till priset - om man står ut med den manipulerade känslan. De flesta av våra intryck har med ekfaten att göra.


5. Ljust granatröd som ettan, med blå nyanser. Öppen, bärig doft, hallon, blåbär och rotfrukter, med toner av skumgodis och geléråtta. Bärig, gräsig smak med medelgod syra och snälla tanniner, en rätt kort historia. Oförargligt vin, som dock smakar helt ok. Maceration carbonique sätter karaktären. Beaujolais? (82)

2009 Alde Gott Baden Pinot Noir (6601, 103 kr)

Från ett stort kooperativ i Ortenau med 380 medlemmar och 246 hektar. Inte en endaste gissning på pinot. Varför gör di på detta viset, tyskarna? Det är ju knappast brist på beaujolais...


6. Rubinröd färg med fin lyster och varma, djupa nyanser. Elegant, pinotkryddig doft som ger ett rikt, komplext och dyrt intryck. Mintiga, vanilj- och cedertonade ekfat. Rätt fyllig smak med rikt fruktig körsbärspinot, stora silkiga tanniner, dyr ek och en allmän känsla av klass. Ung bourgogne, minst premier cru i en fruktig och generöst fatad stil. Côte-de-Nuits att döma av mörkare frukt. Gevrey eller Vosne? Bäst i flighten. (92 > 91)

2007 Denis Mortet Gevrey-Chambertin Vieilles Vignes (94306, 615 kr)


När vi går igenom vinerna har det här glaset förändrat sig en hel del och känns extremt vaniljtonat och ekat i överkant. Kaffe, läder och banankaka har tittat fram. Smaken har fått en modern fatbeska som inte märktes först, och tappat i finess. Vi är många som börjar tänka rioja istället för bourgogne, och betyget bör nog justeras ned lite.


Flight 2

7. Lilaröd färg med blåröd kant. Yppig doft, ungdomligt fruktig och bärig. Vinbär, blåbär, hallon, mandel och purunga godistoner åt MC-hållet. Vinbärsfruktig smak med frisk, sval karaktär. Lätt vad gäller alkohol, men rikliga druvtanniner som pockar på uppmärksamheten och säger cabernet. Ingen fatkaraktär. Gissningsvis en cab franc från Loire, exempelvis Saumur, lite enklare bistro-stil men rätt gott. Plus för tanninstrukturen. (86)

2009 Georges Duboeuf Morgon Cru Beaujolais (5106, 89 kr)

Mest strukturerade versionen hittills - 2009 är stort i Beaujolais. När diskuterade man senast tanninerna i en Duboeuf?


8. Varm rubin, relativt tät färg. Komplex doft med viss utveckling, något stallig och kryddig. Vinbär, korinter, rotfrukter, svamp, och saltlakrits. Merlotdominerad bordeaux eller rioja? Balanserad smak, stram och osöt med behaglig sälta. Rondör av fatlakrits, skön munkänsla, tanninstruktur med gott snörp. Inte jättemärkvärdigt, men riktigt gott och tilltalande. Ger ett svalvuxet intryck, och stilen är klassisk. Bordeaux, högra stranden. (87)

2006 Marqués de Cáceres Rioja Crianza (2734, 94 kr)

Ser man på. Bra utdelning för pengarna.

9. Varm rubin, transparent uppsyn. Rostad doft, knäckig, kryddig ek. Lätt volatil, varm frukt med söta drag av plommon, körsbär och jordgubbar. Gott om vaniljtoner och några örter. Hyfsat frisk smak med framträdande fruktsötma, balanserad syra och medhårstanniner. Tydlig hetta i den något fruktglesa avslutningen.  För mycket ek och för mycket upplevd sötma. Californisk pinot, måttligt kul. (86)

2007 Saintsbury Carneros Pinot Noir (94385, 299 kr)

Slapp man den kladdiga fruktsötman skulle detta vara så mycket bättre (tagga gärna ner på eken också).


10. Färgintensiv, djup rubin. Kryddig, rostad, tjärtonad doft med varm slånbärsfrukt, tobak, kaffe och vanilj. Rätt gott om ek. Rejält tanninrik smak med läskande tranbärssyra. Stabil, respektingivande frukt och en torr avslutning. Det för tankarna till en internationellt orienterad barolo med i mesta laget av ek, typ den nya "maffigare" stilen från Fontanafredda och liknande producenter. Rätt givande och substansrikt vin, dock. (89)

2006 Viña Pedrosa Ribera del Duero Reserva (94633, 279 kr)

En gång på druvkursen gissade vi Ribera på Fontanafredda -03. Så, nu är vi kvitt! Mycket tanniner och ek ÄR ju Ribera.


11. Tät, mörkröd färg. Lustig ton av örter, honung och pinje som för tankarna till södra rhône. Fler tydliga markörer av lavendel, gummi, viol, garrigue, nori och plåster. Stor, munfyllande smak med mycket av allt: frukt, syra, tanniner och alkohol. En rejäl kärve örter samt toner av pastis, anis och fänkål med salmiaksalta mineraler. Påtaglig fruktsötma och kryddig avslutning. Grenache/syrah-blandning från södra rhône, nollsjua från châteauneuf som det verkar. Ambitiöst och fullmatat vin, men ändå ingen riktig höjdare. (89)

2007 Domaine de Saint Paul Châteauneuf-du-Pape "Cuvée Jumille"(94529, 299 kr)

Inte vår stil dock, här blir det pass. Se till att lagra tills sötman gått in. 2014+


12. Varm rödsvart rubin, transparent med röd kant. God, utvecklad doft med varm frukt av spanskt snitt. Svarta vinbärstoner och något unkna fat. Ceder, cigarr och vanilj, läder, källartoner och sten. Friskt syrlig, måttligt tanninrik smak med avmätt fruktsötma, allt i en behaglig medhårsstil som inte blivit uttorkad. Vinbärscabbighet plus allmänt spanska vibbar borde vara lika med Penedès. Torres Mas La Plana i mognande version? (88)

2001 Conde de Valdemar Rioja Gran Reserva (12601, 144 kr)

Ingen krondill, inget kräftspad, ingen överdos vanilj. Det här är gott, och mycket för pengarna om man gillar klassiska spanska viner med lite utveckling.


Mer rött nästa vecka!

2006 Clos Henri Pinot Noir

Om en fransos fick göra precis som han ville, då döpte han nog sin vingård till "Clos" plus sitt eget eller något av familjemedlemmarnas namn. Nu går ju inte det för sig, eftersom den franska vinlagen har tydliga regler om vad un clos är för något. Men om man köper en vingård utomlands, då?

Henri Bourgeois, välkänd profil från byn Chavignol i appellationen Sancerre, köpte på nittiotalet 90 hektar mark runt en flodbädd i det nyzeeländska Marlborough-distriktet, och där har han låtit bygga upp en helt ny egendom från grunden - på jordar dittills orörda av människan. Planteringarna har gjorts i lugn och ro, med en takt av fem hektar per år. Burgundiska "Dijon"-kloner har använts när det gäller pinotdruvorna. Stockarna har planterats ovanligt tätt, för området.

Egendomens vinmakare heter Jasper Raats. Han låter pinotdruvorna få en veckas kallmaceration med pigeage och därefter sval jäsning i öppna tankar. Vinet mognar i 10 månader på franska ekfat varav 15% var nya. Den första årgången som buteljerades var 2003.

2006 Clos Henri Pinot Noir har en helt transparent rubinröd färg och ser seriöst ut. Här doftar det riktigt elegant och väldigt mycket bourgogne - blint hade vi utan tvekan gissat att vinet kom därifrån. Ett komplext intryck med noter av stall, djur, läder, tjära, bark, pinotkrydda, mineraler, örter och undervegetation. Frukten är mättad och står stadigt på fyra sina ben: jordgubbar, hallon, nypon och röda vinbär. I sin helhet är det en nos med nästan farligt sug - oj vad gott, ohh så frestande, ahh helt underbart!

I munnen får vi ett slankt och elegant vin med syror av toppklass, högre än vanligt för ursprunget. Frukten är rik och mogen, men inget plumpt eller tungt står att finna. Inte heller har vinet någon insmickrande fruktsötma, även om den märkbara vaniljstången nog får sättas upp på fjäskkontot. Ett väldigt tillfredställande vin med härlig pinotkänsla som passar att dricka både med och utan mat...

Har vi någon invändning så är avslutningen bara en aning vass, och det känns som att det kan ha med alkoholen att göra (14%). Och i bästa fall kan förstås en röd bourgogne vara både mer intellektuell och mer lustfylld - men då kostar den också betydligt mer. För 250 spänn är detta helt enkelt kanon. Strax in i andra glaset är stunden inne att beställa ett sexpack...

ps. 120 flaskor kom i majsläppet, de gick åt omedelbart. Glädjande nog finns det fler flaskor i BS för tillfället. (91)

2006 Clos Henri Pinot Noir (Henri Bourgeois, Marlborough, New Zealand)

2006 Palliser Estate Pinot Noir

Denna attraktivt prissatta nyzeeländare har en utvecklad och smarrig pinotnäsa med noter av farin, cola, julkryddor, menthol och barrträd. Den mörkröda körsbärsfrukten stöttas upp av en imponerande snyggt genomförd fatrostning som lurar iväg tankarna till det moderna Piemonte.

I munnen ger 2006 Palliser Estate Pinot Noir en god, mörkröd frukt som inledningsvis upplevs som aningen tunn, torrkärv och örtig, med en kortare eftersmak. Syrorna känns kanske lite väl avrundade jämfört med en bourgogne, men se - munkänslan blir också ganska snart len, vänlig och väldigt drickbar. En timmas luftning råder bot på de inledande invändningarna och vinet kommer loss rejält med en tydligt mentholpräglad smak som fyller ut fint i munnen och bygger på bra i eftersmaken.

Till en bit manchego bjuds en stunds riktigt trevlig drinking pleasure med goda örter, lent mogen frukt och after-eight som minglar kvar en bra stund i eftersmaken. 14% ger en väl avvägd värme i slutet. Neil Martin var nog ute och cyklade lite i poängsättningen, men det här ger definitivt mersmak och kommer att drickas igen i sommar (90).

2006 Palliser Estate Pinot Noir (Martinborough, New Zealand)

2005 Neudorf Tom's Block vs. Voss Estate

Till ostarna satsar vi på att dricka två nysläppta kiwi-pinot, sida vid sida. Det är rätt spännande, eftersom vinerna framförallt är likartade, men ändå sinsemellan lite olika. Här doftar det ost redan vid karafferingen, och mer av stora dofter kommer under kvällen...

2005 Tom's Block har en mörk färg för att vara pinot noir. Doften är stor, mörkt parfymerad och djuriskt köttig med gammal lingonsylt, mörka körsbär, hallon och ruttnade jordgubbar. Här finns intressanta inslag av våt lera hämtad från någon sjöbotten, fuktig ylletröja, unknad, svamp, skog och lakrits toppat med druvtypisk kryddighet. Smaken är god, rund, intensiv - och bjuder på rejäl pinotfrukt: lite sötfruktig och bara aningen eldig trots 14,5%. I eftersmaken kommer en lite snipig lingonsyra, och en gnutta bitterhet. Trots det är balansen riktigt bra i detta unga vin.

2005 Voss Estate har en likartat mörk färg, och ger likaledes ifrån sig mörkt parfymerad, köttig doft, där man kan hitta jordgubbar, söta björnbär, nypon och pinotkrydda. Här finns lite mer av mint, sprit, brända toner och läder. Smaken har rejäl frukt, med mer markant örtbitterhet och kärv stramhet än i föregående vin, samt en lite stickig känsla som av bikarbonat. Skillnaden ligger mest i kärvheten och den lite mer märkbara eldigheten (trots allt bara 14%). Eftersmaken ger en salt, tuff känsla. Det är helt klart lite kärvare och bråkigare än förra årets smakprov av Voss Estate. Men det finns också mer av kärna i frukten, och därmed, troligen, vissa framtidsutsikter för kortare lagring...

Vinerna bjuder på en hel del direkt drickbarhet idag, om än med tuffa drag av lingonsyror respektive kärvhet. Inte helt oväntat lär de båda bli bättre med tiden. Tom's Block är utan tvekan det vinnande vinet ikväll, både i doft och i smak. Båda bjuder på massor av druvkaraktär i lite stadigare tappning än bourgogne, dock något mindre av elegans - och de är riktigt trevliga som sällskap till ostar och korv.

2005 Neudorf Estate Tom's Block Pinot Noir (Nelson, Nya Zeeland)

2005 Voss Estate Pinot Noir (Martinborough, Nya Zeeland)

Munskänkarnas druvprov

Ett drygt fyrtiotal munskänkar. Femton kunskapsfrågor. Sex mycket druvtypiska viner att pricka in. En halvtimme till vardera övningen. Vinerna kommer in i perfekt tempererade ISO-glas. Ikväll känns det lättare att komma överens med glastypen. Ja, det ska nog gå att vänja sig vid de här glasen också. Eftersom hela Stockholm gått in i svårartad syrahtunnel, drar vi till med en mer lockande bild från Château Malherbe i Bregançon (strax öster om Hyères) i det soldränkta Provence.

Vin nr 1 har en mycket ljust halmgul färg. Den milda doften är blommig som jasmin. Det doftar också sockerdricka, men fruktigheten är inte så uttalad. Smaken är god, rätt syrlig, med lite sockerdricka, fruktighet av äpple och citrus, och bra balans mellan sötma och syra. Visst är det riesling, och visst är den tysk. Är det pfalz eller rheingau? Mosel är det nog inte. Det känns som rheingau och den är god, men inte så märkvärdig. Denna årgång, 2006, är mer charmerande ikväll än vid tidigare tillfällen, tycker vi med facit i hand. Den skiljer sig dock från tidigare, stramare år.

2006 Riesling Sauvage (Georg Breuer, Rüdesheim, Rheingau)

Vin nr 2 har en ännu ljusare, gulvit färg. Här finns en uttalad, mycket tydlig och aromatiskt fruktig doft av krusbär, fläder och vinbärsblad. Smaken är fruktig, syrlig och intensiv. Utan tvekan är det sauvignon blanc framställd med kalljäsning, från Nya Zeeland.

2006 Stoneleigh Sauvignon Blanc (Stoneleigh Vineyards, Marlborough, New Zealand)

Vin nr 3 har ljust halmgul färg och en återhållen doft med vått ylle, citrus, mineral, tydlig rökighet, animala inslag och lite gummi. Smaken är god, rätt fruktig och intensiv, med ganska hälsosam stramhet. Inga uttalade drag av ekbehandling. Det känns rätt komplext och kan mycket väl vara en enklare chardonnay från det större bourgogneområdet som inte sett alltför mycket ek. Men de brukar väl inte dofta gummi...? Med facit är vinet något annorlunda och mer komplext än vi minns från våra tidigare smakprov. Var är melonerna, var är de rostade faten?

2006 Penfolds Koonunga Hill Chardonnay (Penfolds, South Australia)

Vin nr 4 har en mycket mörkt röd färg med blå toner. Första doften ger rostade ekfat, sen kommer svarta vinbär, grön paprika, tydlig svartpeppar och lite kryddtoner, i en lite framfusig, uppenbar och lite endimensionell blandning. Smaken är fruktig, något sträv, med lägre syra. Det är en ren cabernet sauvignon från Australien. Kaesler kanske, som vi provade i september? Jaså, Peter Lehmann. Ja, då är shirazen mycket godare...

2004 Peter Lehmann The Barossa Cabernet Sauvignon (Peter Lehmann, Barossa Valley)

Vin nr 5 avslöjar sig som pinot noir redan på sin visuella uppenbarelse. Ljust vinröd med blå reflexer. Den finlemmade doften är god, bärig, med blommor och vaniljglass. Bären är mest ljusa körsbär med inslag av jordgubbar och hallon. Smaken är intensiv, med god, ren frukt och uppstramande, kärv avslutning. Det är en bra basbourgogne. Kanske rentav snäppet bättre än så. Vi har gillat vinet förr, och vi gillar det ikväll också.

2005 Couvent de Jacobins Bourgogne Rouge (Louis Jadot, Beaune, Bourgogne)

Vin nr 6 är rejält mörkt i färgen och bjuder först på sina parfymer. Sen kommer tjära, björnbär, vanilj, någon syltighet, kryddiga och animaliska drag. Smaken är ung, inte alltför syrlig, något sträv och kärv, med salta sensationer. Vi leker med tanken på nya världen, vinet har vissa drag åt det hållet. Men smaken är otvetydigt norra rhône, om än i en modern, fruktig stil.

2006 Crozes-Hermitage Papillon (Gilles Robin, Les Chassis, Mercurol, Rhône)

2005 Chanson Puligny-Montrachet vs. 2005 Neudorf Chardonnay

Ibland har man tur! Efter en värmande sopplunch i gårdssolen på Rosenhill, bredvid dussintals köande bilar med äppelmustare, ger vi oss ut i Ekerös svampskogar. Ganska snart hittar vi ett antal praktexemplar av arten boletus edulis, förmodligen mer bekant som karl-johan. Middagen tar form i våra huvuden: fettucine från De Ceccho, gräddstuvade funghi porcini och någon ekfatslagrad chardonnay, som vi tycker brukar vara det perfekta sällskapet till svamp. Det blir spännande att jämföra ung vit côte-de-beaune med en nyzeeländare som hämtat mycket av sin inspiration från urkällan...

Maison Chanson's 2005 Puligny-Montrachet från inköpta druvor har en rätt påtaglig doftkaraktär av rostade ekfat, jäst och citrus med ett tvåligt inslag som liknar de sandsoppar vi också hittade idag. Efterhand kommer mer av nötter, rök och kryddor. Vinet är rejält smakrikt, de höga citronsyrorna får extra skjuts av ekfaten. Här finns en kraftigare, något bitter stringens som vi gissar kommer bli mycket bra till maten. Avslutningen är en smula eldig (13,5%), lite bitter och ganska lång.

Paret Finn's 2005 Neudorf Chardonnay har en mildare, mer finstämd fatrostning. Vi uppfattar vinet som blommigare, med liljekonvalj, aromatiska drag och mandel. Men här finns också mineraler, en aning ylle eller fårfett och flintrök som blir mer tydlig ju längre tid vinet får i luften. Smaken är citrustonad, med friska syror och vag aning av gröna inslag, i en helhet som känns elegant och komplex vid provningen. Ingen eldighet märks (14%). Till maten krymper vinet en storlek, och eftersmaken är lite snopet kort.

Slutsatsen blir att båda vinerna är för unga i nuläget. Fem års lagring kommer att göra underverk, och förmodligen motivera bägge vinernas prislappar. Det finns en hel del likheter. Men det franska vinet är lite tuffare och mer strukturerat, och med sin bitterhet och längd drar det ifrån till maten och efteråt. Nyzeeländaren är mer finstämd, och framstår som elegantare vid provningen innan maten, så pass att man skulle kunna tro att det var franskt. Vinnare ikväll blir dock originalet från puligny-montrachet som bär ut mycket bättre i mitten och slutet av smaken.

2005 Neudorf Nelson Chardonnay (Tim & Judy Finn, Neudorf Vineyards, Moutere, Nelson, Nya Zeeland)

2005 Puligny-Montrachet (Maison Chanson Pére et Fils, Beaune, Bourgogne)

2005 Neudorf Chardonnay Nelson

Vi lagar en caesarsallad till lunch. Chardonnay med lagom dos ek brukar passa fint till. Tim och Judy Finn's Neudorf har funnits i tjugofem år och är en välrenommerad vingård utanför Nelson på norra sydön. Särskilt berömda är man för sin Chardonnay Moutere som görs med mer än en snegling åt toppviner från förebilderna i Puligny-Montrachet och Meursault.

Vi smakar på deras andrachardonnay Nelson. Här finns en smeksam, mjölksyrlig chardonnaydoft med elegant ekfatskaraktär, nötter, lite smör och vanilj. Viss mineralkaraktär med flinta. Finstilt, ren, rätt stram och bourgognelik smak med bra längd och drag av bitter lime och grape i eftersmaken. Det här är den snyggaste nyavärlden-chardonnay vi smakat hittills (men våra erfarenheter på området är rätt små). Den är i stil och kvalitet jämförbar med lyckade byviner från ovanstående Bourgogne-appellationer.

ps. efter två dagar i öppen flaska har vinet utvecklat en stor doft av flintrök. Smaken är klart större. Efter fem dagar: flintrök och stor intensiv citrus i doft och smak, med inslag av oxidation som inte stör. Ekfaten märks inte längre, vinet påminner om riktigt bra chablis.

2005 Neudorf Chardonnay Nelson (Neudorf Vineyards, Nelson, New Zealand)

2006 Saint Clair Pinot Noir

Det här är, vad vi kan minnas, det andra vinet från 2006 vi dricker - det första var en beaujolais-villages nouveau! Och visst finns associationer till den unga generösa saftigheten. En doft av busig sommar, saft, röda vinbär, söta hallon och gräs. Karamellpojkarnas femöres hallon-gräddkola är det här vinets egen madeleinekaka. Fruktigt, vänligt, lättdrucket. Vi säger brie, chèvre, cheesecake.

2006 Saint Clair Pinot Noir (Marlborough, New Zealand)

2004 Voss Estate Pinot Noir

En djup doft av våt ylletröja, mineral, kryddig pinotfrukt med jordgubb och lite rökiga rostade ekfat. God läskande smak med bra bett och fin liten eldighet. Smaken ringer kvar ett bra tag. För priset är det en mycket bra och innehållsrik pinot noir. Extremt drickbart vin från ett sympatiskt familjeföretag med höga ambitioner.

2004 Voss Estate Pinot Noir (Martinborough, New Zealand)

2005 Saint Clair Pinot Noir

Vi har flugit hem från Köpenhamn på söndagskvällen och orkar inte laga mat. Fram med ostbricka, chèvre och digestivekex. Instant cheesecake så att säga. Skruvkorken skruvas och en rekordsnabbt mognad generös varm pinotfrukt stiger ur glaset. Hallon och jordgubbar. Lite kryddor och sandelträ. Smaken är i vårt tycke lite i sötaste laget för många maträtter, och syran lite väl avrundad - men oj så gott det är till chèvrekex.

2005 Saint Clair Vineyards Pinot Noir (Blenheim, Marlborough, Nya Zeeland)

Henne Kirkeby Kro

Hans Beck Thomsen är en av Danmarks bästa kockar, som i medelåldern återvänt till rötterna ute på Jyllands landsbygd, där han lagar delikat och nyttig mat av mestadels närproducerade råvaror. Efter att ha installerat oss i rummet väljer vi att sitta ute i den varma kvällen. Vi svalkar oss först med ett glas nonvintage De Venoge Cordon Bleu. Sen överraskar Thomsen direkt genom att matcha terrine på foie gras med en gammal PX med färg och konsistens som den svartaste olja. Otippat, vågat och såklart jättegott. Till en rullad av jungfruhummer och sjötunga bjuds vi en rhôneblandning från andra sidan jorden. Marsanne, Viognier och Roussanne ger både initialer och karaktär till vinet. Blommig, druvig, honungslen doft. Krispig, fräsch smak med fina syror. Mycket gott. Paradrätten blodduva är helt sanslöst bra, ett gastronomiskt underverk - men får sällskap av en outvecklad pinot noir nollfyra från côte-de-beaune. Blåröd färg, råa och kärva fruktsyror, lite svårt att uppskatta vinet idag. Som avslutning, till en vårrulle med citruskompott och kärnmjölksglass: en riktigt insmickrande simmig riesling. Sent skördad, med botrytis, honung, bivax, päron, aprikos, ananas. Alltihop serveras avslappnat, utomhus på innergården till den gamla kroen, och hela menyn även som barnportion... helt lysande. 1999, 2006, inte ska vi väl vänta till 2013 nästa gång?

ps. Danska matbloggarna på de Gastronome har skrivit en utförligare beskrivning av sitt besök.

NV de Venoge Cordon Bleu (Champagne)

1971 Pedro Ximenez, Toro Albala (Jerez de la Frontera)

2005 MVR, Yering Station (Yarra Valley, Australien)

2004 Saint-Aubin 1er Cru Les Castets, Hubert Lamy (Bourgogne)

2003 Noble Riesling, Konrad & Co (New Zealand)