Munskänkarna provar majnyheter

Majsläppet kändes vid ett ytligt påseende ganska oengagerande.
Gäsp, Systembolaget liksom... vid det här laget kan vi ju handla från massor av olika källor och har fullt upp med att titta åt annat håll.
Men det är orättvist att generalisera och avfärda kategoriskt. Om man sovrar med omsorg finns det faktiskt en hel del intressant även denna gång. Vad sägs om en trio vingårds-Volnay från Marquis d'Angerville? Som extrabricka två kanske? Nä, de kom inte med i onsdagskvällens nyhetsprovning. Men väl fyra nordrhônare från stora årgången 2009.

1. 2007 Domaines Schlumberger Riesling Grand Cru Saering

Här osar det skitig smörjgrop och småfeta toner av gula äppelskal som legat kvar i slasken sedan i måndags. Jordigt och dieselmineraliskt med några rötade druvor i mixen, ovisst hur pass ädel den rötan var. Ganska bred smak, rätt generöst utvecklad med guläppliga aromer och en syra som i vår smak är alltför avrundad. Inte någon vidare GC-klass om ni frågar oss, och därefter ställdes skåpet med besked av medtävlaren...

2. 2010 Weingut Bründlmayer Riesling Zöbinger Heiligenstein Erste Lage

Purung rieslingdoft med klockren druvkaraktär: mandelblom, vit persika, grönt äpple, limeskal, örter, massor av mineraler, liten grön marmeladkula och en skiva honungsmelon. Smaken är ren och slank med Olga Korbuts fruktkropp och en liten juvenil spritsighet. Visslande hög syra - perfekt fokuserad, livlig och engagerande. Tätt tvinnad struktur och mängder av sprittande mineraler. Gott grepp i slutet och rejäl längd på efterklangen. Enastående bra, och ett klockrent lagringsvin - våra erfarenheter säger att fem års väntan brukar vara lagom. Missa inte denna fina årgång.

3. 2010 Gianni Voerzio Bricco Cappellina Langhe Arneis

Diskret och neutral doft, lätt blommig och smått mineralisk med de allra lättaste av pärontoner. Dessutom är nosen aningen tvålig och framkallar på pricken bilden av en nyss uppblåst badboll - pvc-plast, alltså. Smaken är lika neutral den, med äpplig syra och jordbittra toner. Inte så vidare kul, ganska enkelt på det hela taget. Carlo Merolli kan nog trolla fram betydligt bättre alternativ för halva pengen.

4. 2008 Domaine Stéphane Tissot Arbois Sélection

Stor doft - extremt uttrycksfull med all den karaktär man kan önska sig av savagnin och chardonnay som vinifierats på oxidativt Jura-vis under ett täcke av florjäst. Aromer av nötter, lite smör, bokna äpplen, citronskal, kalksten och manzanilla-sälta. Frisk syra, nötig fetma och sälta som ropar i högan sky efter salta mandlar och andra tapas.
Bra längd på aromer och syra, stenig finish - ja, hela smaken är en definition av ordet "aptitretande". Uppenbart hög kvalitet på allt från druvmaterial till källararbete, men också ett vin att älska eller hata: gott, äckligt eller rentav äckelgott? Det här ställer krav på acquired taste men lovar mycket tillbaks till rätt mottagare. Schysst pris också.

5. 2010 Domaine Bruno Clair Marsannay Pinot Noir Rosé

Blyg och finstämd doft med smultron and andra röda bär. Inledningsvis en anstrykning av svavelstickor som lyckligtvis blåser bort, sedan svaga antydningar om läder, sous-bois och mineraler. Plus för total avsaknad av de godistoner man oftast finner i roséer. Smaken är slank, heltorr och mycket frisk med markerad syra och en god liten örtighet. Ren och uppfriskande avslutning som rensar bra. Inte jättemärkvärdigt, men ändå rätt elegant, och raka motsatsen till publikfriande. Kul att plötsligt få se två roséer från Marsannay på SB - är det första gången? Vi dricker gärna en flaska nu när värmen kommer. Ännu bättre pinotbaserat rosa kan man hitta hos Philippe Gilbert (Menetou-Salon) och Olivier Horiot (Rosé de Riceys).

6. 2011 Domaine de la Mordorée La Dame Rousse Tavel

Sötare bärfruktig doft med definierade hallontoner och busunga drag av geléråtta som i nuläget är störande tydliga. Undertill finns lyckligtvis en seriös mineralkaraktär med sälta, anis och våta stenar. Smaken är rik för en rosé, snudd på småfet, men ändå med fullt tillräcklig syra och goda aromer av anis, lakritsrot, smultron och hallon. Det hela slutar kryddigt och ganska så långt. Klart mer seriöst och källarvärdigt än man kan tro vid första sniffen - lagra ett år eller två och det mest juvenila godiset kommer att vara borta.

7. 1986 Château Bel-Air Lagrave, Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois

Stor bordeauxdoft med full mognadsutveckling och rejäl komplexitet. Kanske inte direkt elegant i starten när vi tvingas dra på oss blåstället och mocka bajs i stallet, men snart kommer så mycket mer: piptobak, läder, multnande undervegetation, mogna svarta vinbär, korinter, paprika, mynta och andra örter. Frukten utvecklas riktigt fint i glaset mot sötare toner av plommonmarmelad och vinbärsgelé. Smaken är lättare medelfyllig med hyfsad syra, fortfarande hyggligt vital vad gäller frukt, frisk mynta och tanniner som blir uttorkande och kantiga i slutet. Inte alls dumt med tanke på årgång, kvalitetsnivå och pris. Egentligen ville vi ha 85:an till provningen, men de buteljerna dammsögs inom en minut på Passagen. Det lär dock finnas rätt gott om flaskor kvar eftersom det släpptes tvåtusen av vardera årgången - upplagt för jämförelser alltså. Sånt här vill vi se mycket mer av på bolaget, och är man bara det minsta intresserad av mogen bordeaux bör man nappa även om slottet är obekant.

8. 2007 Zuccardi Zeta Mendoza

Tre kilo svart bautasten till vinflaska. Tät doft, smått hotfull likt en mörk vägg. Mycket mogen frukt, tänk cassis/björnbär/mörka plommon. Dessutom ek, grillkol, lakrits och choklad. Smaken överraskar positivt genom att vara lagom extraherad med frisk syra och välbyggd struktur. Vi hade nog gissat på mer alkohol, mer fat och framförallt en hårdare extraktion - men det här var bättre än väntat. Tyvärr blir tanninerna något träiga i slutet, men det hela borde kunna styras upp med en grillad entrecôte och/eller kortare lagring. Inte helt tokigt faktiskt, och som sagt - smaken är klart bättre än doften.

9. 2008 Poliziano Mandrone di Lohsa Maremma Toscana IGT

Öppen nos med skön rostning och väldefinierad cabbighet. Frukten känns relativt sval, vilket självklart är önskvärt i ett Maremma som ofta är varmt. Trots förhandsinformationen från näsan är smaken ändå förvånansvärt frisk och spänstig med livliga syror, god strävhet och saftiga cabernet-aromer. Intensitet, persistens och bra längd. Visst serveras det både ek-choklad och allmänt fatrostade toner, men konstigt nog inget som direkt stör en ek-allergiker. Gott per omgående, med potential att bli utvecklas fint under några år. Givet restaurangvin till grillade köttbitar.

10. 2007 Podere Santa Maria Colleoni Brunello di Montalcino

Knepigt, vi måste säga att vi inte fick grepp om det här vinet genom några korta sniff och sipp, trots att vi lät det lilla glaset stå ett par minuter. Doften var återhållsam och visade alla tecken på att behöva utvecklas i karaff och kupa under flera timmar. Utan tvekan botti-lagrat, med sina diskreta toner av ljusa plommon, torkade körsbär, läder, tobak och örter. Smaken relativt slank och frisk med druvmogna traddo-tanniner och klassiska surkörsbärsaromer i en lagom varm avslutning. Klart lovande, och såvitt vi kan se outstanding, men här krävs en flaska för att riktigt begripa vad det handlar om.
Vi återkommer i frågan.

11. 2009 Jaboulet Hermitage Blanc Chevaliers de Sterimberg

Kvällens doft - enligt många provare - med sin slående kombination av våt granit, nyutslagen blomma, fetmogen gul citrusfrukt och dyra bourgognefat. Inga besvikelser i smaken - här finns ovanligt friska syror för ett vitt rhônevin, en skön rondör och rikedom av aromer, all stenighet man överhuvudtaget kan önska sig och dessutom en driven fatkaraktär. Makalöst bra - spring och köp. Äsch vad vi är omoderna - aktivera beställningsknappen!

12. 2009 Domaine de Lises Crozes-Hermitage

Stor doft - syrah rakt ut ur skolboken med klassiska violer, svartpeppar, blåbär, lingon, lagerblad, tjärpastill, däckverkstad och lakrits. Smaken är sval och frisk, syradriven med småkärva tanniner och en viss grönörtighet. Av allt att döma skördade man tidigt det året. Typisk Graillot-stil utan märkbar ek, funkar att dricka nu men kommer att bli roligare om några år.

13. 2009 Jaboulet Crozes-Hermitage Domaine de Thalabert

En helt annan stil med mer markant ek i form av mandelmassa och fatkrydda. Frukten varmare och mer senskördad, åt det mörka plommonhållet med inslag av cassis. Riktigt tät smak med bläckiga tanniner, balanserat frisk syra, småsöt frukt och choklad från eken, samt en ännu rätt träig finish. Lagrings-crozes på steroider, ställ in väckaren på 2018 för full utdelning och integration.

14. 2009 Jaboulet Hermitage La Petite Chapelle

Hyggligt bra doft med helseriös mörkfrukt och läckra stråk av cassis. Svartpeppar, grillkol, lakritsrot, vaniljstång, bastubänk, choklad.
Men det är i munnen det händer - wow-känslan är omedelbar och odiskutabel. Sjungande fruktsyror, suverän tanninstruktur, ren cassis, härlig intensitet och ihållande längd. Friskare och roligare i munnen än Delas' 2009 Tourettes, och massor av potential för decennier av utveckling. Om detta är andravinet, hur bra ska då inte 2009 La Chapelle vara?

Gubbamiddag #8

Dags för gubbsen att ses igen. Man kan nästan förutsätta att det vankas moget när det är moget folk runt bordet, och så kommer att ske även ikväll. Mogna vita provar vi dock alltför sällan. För att sätta saker i perspektiv svischar ett par föråkare förbi. Den första får vi ute på balkongen, i relativ svalka under den stora vita markisen, med utsikt över glittrande blått vatten. Ljusgula immande glas med bubblor i. Doften ger unga, rena citrustoner med lätt brödighet. Chardonnay, som det tycks. Smaken är slank och relativt outvecklad med ren och ljus fruktighet, bra mineralkänsla och en mousse som inte upplevs riktigt så finkalibrig som man förväntar sig i champagne. Gott och uppfriskande, utan att på något sätt vara stort. Vi provar att gå ner för landning i Trentino, bland de bättre kvaliteter som görs där.

2000 Nicolas Feuillatte Blanc de Blancs Brut

Så över till ettan i den vita uppställningen: ljust halmgul med lite grönskimmer. Mild, ungdomlig doft av citrus, lemon zest och päron. Riktigt snygg fatkaraktär med vaniljstång, nougat, finstämd kryddighet och ljus rostning. Faten känns hemmahöriga i antingen Bourgogne eller Bordeaux. I munnen en mjukt silkig inledning, harmonisk och livlig mitt och en lång kryddig eftersmak med efterhängsna aromer av päron och persika. Gensvaret runt bordet är mycket positivt, det hummas lustfyllt om ung bourgogne. I så fall skulle man kunna tänka sig en meursault. Men finns det inte också en liten sauvignon-ton? Egentligen skulle det lika gärna kunna vara en bra ung bordeaux blanc eller californisk fumé blanc. Det är faten som har ordet, men de uttrycker sig med stil. Gissa om hakorna faller till bordet när flaskan avtäcks.

2009 Barone Ricasoli Chardonnay Torricella Toscana IGT

Blint ljuger inte. De positiva omdömena är enhälliga. Enda stora invändningen är att vinet inte klarar uppstigningen mot rumstemperatur, utan viker ned sig vid sådär femton grader.

Gul färg. Fullt mogen, vaxartad doft, först något unken med antydan till ylle. Mognadstoner åt skolåda till. Viss grönhet med mynta, utvecklas efterhand till ett floralt skimmer. Tydliga mineraltoner. Boudin, eller blodkorv, säger E och det går absolut att förstå vad som menas. Rätt kraftfull smak med stadig syra, stenig struktur, och måttlig substans i mitten. Lång, bestämd eftersmak, rätt intensiv med gott om mineralkaraktär och antydan till bitterhet. En matkrävande balans. Spontant verkar det som en torr chenin blanc från Loire att döma av syra och sten. Mognaden säger 90-tal, kanske rentav slutet av 80-talet. Det är inte chenin blanc, men franskt 90-tal, får vi veta. Ja, då måste det vara bourgogne. Troligen inte chablis eftersom syran inte är fullt så spetsig och stålig. Inte så fruktig som en meursault. Med den tydliga mineralkaraktären gissar vi Puligny-Montrachet. Bingo! 

På bynivå att döma av kvaliteten, god men inte topp.

1998 Domaine Jean Monnier Puligny-Montrachet "Les Petits Nosroyes"

Kvällens minst populära vin. Blev dock bättre för varje timme - mer ungdomligt och floralt - och stod upp när ettan lagt sig.

Rikt gyllengul färg. Stor doft av smör och honung. Rik mogen frukt, uppenbart från ett toppläge. Aprikoser och torkad frukt. Bivax, metall och mint. Bokna äpplen. Det här känns klart bekant, alla bitar passar, och den där smörigheten hittar man ibland i mogen chablis grand cru (ja ibland även i ung, som Clotilde Davennes 2008 Les Clos). Vackert mogen smak men bra spets och elegans i syran. Något uttorkad frukt, bra mineralkaraktär, fin utklang. Utmognat, nästan åldrat vin. Det har nyligen passerat kullen, förmodligen en 80-talare. Doften är bättre än smaken, men vinet är hur som helst enastående gott och bra.

1995 Domaine Vocoret Chablis Grand Cru Valmur

Det var som attans, så ung ändå. En stor årgång som 1995 ska väl hålla i trettio år? Ännu en kandidat för premox-utredning? Läs mer om året här.

Gul färg. Märklig, säregen doft med mognadsutveckling, enormt komplex och spännande att utforska. Mynta och tobak är två tydliga spår i början. Tobaken liknar närmast en slarvigt diskad askkopp av sten, den stämman är rätt högljudd och överröstar andra subtilare noter. En tydlig grönhet i kombination med mycket mogen frukt. Fänkål, och mineraler nog för en smärre fisk- och skaldjursdisk. Smaken går på direkt attack, med osöt mogen frukt av väl tilltaget format. Rejäl intensitet och viss eldighet, utan tvekan rätt hög alkohol. Adekvat syra också, alla mätare är på topp. Tobakstonerna går igen, grönheten likaså. Kraftfullt och lite spretigt med antydan till bränna i eftersmaken. Ett kraftpaket från ett bra, varmt år. Vad tusan kan detta vara? Det liknar inget annat. Rhône? Pouilly-Fuissé?

1996 Nicolas Joly Clos de la Coulée de Serrant Savennières

Om det inte liknar något annat så är det Nicolas Joly. Tänkte vi förra gången vi fick Coulée de Serrant blint. Då gällde det nollfemman, i en helt annan stil med mer botrytis och oxidation. Det var väl runt millennieskiftet han ändrade på sitt vinmakande. Vilket år närmare bestämt? Flera runt bordet håller kvällens nittiosexa som den bästa Coulée de Serrant de smakat. Själva tycker vi att vinet är mer intressant än underbart.

Gul färg. Ren och elegant doft som utan omsvep berättar om druva och ursprung. Kvittenäpple, citron och vitt vingummi. Fin mognads-utveckling som på ett perfekt vis lyckats bevara och konservera ungdomens charm. Lätta blomsterskyar, antydan till fetma med honung och smör. Inga aviga toner, inga orenheter. Lättfotad, osöt och elegant smak med underbar viskositet i munnen. Slank och fet på samma gång, hur får man ihop den bilden? Vackra syror och honungstoner. Den kraft som finns tar sig fram genom att göra piruetter på tårna. En perfekt sammanhållen, helt harmonisk upplevelse med härlig längd på eftersmaken. Vilken drickbarhet, det här utan minsta tvekan kvällens vin. Måste vara en chenin blanc från Loire, rena praktexemplet! En nittotalare, det doftar som en vouvray.

1997 Domaine des Baumard Savennières

Kvällens bästa är alltså Baumards standardtappning, minsann. 
1997 var ett toppenår i Loire.

Iskall servering, immigt glas med ljust rödvinslik färg och blå nyanser. Doft av jordgubbar, hallon och lakrits, omedelbart god på ett skönt, naivt sätt. Intensiv, saftigt fruktig smak med bra struktur och anis/lakrits-sälta. Rätt gott om alkohol, men också en utmärkt balans. Härlig drickbarhet och ungdomlighet. Så lätt att njuta!

2007 Domaine de la Mordorée Tavel Rosé La Dame Rousse

En varm dag som denna smakade en iskyld grenache-rosé perfekt till chèvre och comté.

Franska Vin & Gastronomidagarna: Caveau

Trots en halv dag i Spegelsalen på Grand Hôtel finns det inga möjligheter att överblicka det stora utbudet, så vi koncentrerar oss på fyra importörer istället för att stressa runt. Caveau har bjudit in Benoit Vigoureux (från teamet bakom Ausone) för att bland annat presentera ett urval av Lurton-klanens röda bordeauxviner. Med största sannolikhet kommer en del av vinerna att bli tillgängliga i BS inom kort. Vi som emellanåt brukar tjata om mer bordeaux cru bourgeois och liknande på systemet välkomnar det här tilltaget och hittar några viner som ger mersmak.

2002 Château Moulin St-Georges Saint-Emilion görs av det skickliga teamet bakom Ausone, och brukar beskrivas som ett billigare sätt att få smaka på karaktären av det berömda vinet. Färgen är mörk och vinet har en komplex, läcker doft med mognadstoner, jordig lantlighet, stall, mörkare mogen frukt, tobak, kaffe och mörk choklad. Smaken är rejält munfyllande, med stor mörk vinbärsfrukt, oklanderligt finmaskig tanninstruktur, balans, kraft och elegans. Smakar det så kostar det - men 800 kr är alldeles för dyrt i ett europeiskt perspektiv.

2004 Château Desmirail Margaux 3ème Cru Classé är gjort på hela 60% merlot och resten cabernet. Här finns en komplex, mycket god, klassisk och charmerande doft med svarta vinbär, mjuka plommon, vanilj, ceder och lagerblad. Smaken är saftigt medelfyllig, med en mjuk, skön margauxtypisk munkänsla, tydlig elegans utan större kraft och en suverän drickbarhet åtminstone fem år framåt. Visserligen har Desmirail ett klent renommé, men det här är ett vin att dricka med poängräknaren avslagen. Vi håller tummarna för att få se mer av detta konsumtionsfärdiga vin. Pris ca 250 kr.

2006 Château Haut-Barrail, Médoc Cru Bourgeois har en nickelliknande cassisfrukt med tobak och örter. Smaken är ung, medelfyllig och trevligt svartvinbärig med lakritstoner. Frukt, syror och tanniner i rätt hyfsade proportioner. 160 kr.

2006 Vieux Château Landon, Médoc Cru Bourgeois har en lite lantlig och rätt lovande doft med stall, tobak, ceder och cabernettypiska svarta vinbär. I munnen är vinet medelfylligt, jordigt och saftigt med en lätt och kort eftersmak. Pris ca 180 kr.

2005 Relais de Durfort-Vivens, Margaux säljs även med en mer modernistisk etikett i svart och silver under namnet Vivens - det är alltså exakt samma innehåll. Vinet har en knuten nos med tobak och sammetslik plommonfrukt. Smaken är fruktig, rätt mjuk men framförallt ofärdig för konsumtion. Inte helt kul idag. 60% CS. Pris ca 285 kr.

2005 Le Baron de Brane-Cantenac, Margaux är andravinet till Château Brane-Cantenac. Doften är knuten med virginiatobak, lite tjärat läder och svarta vinbär inklusive buske. Smaken är återhållsam med plommonlik frukt. Inte jättekul nu och framförallt absolut inte färdigt. Bör drickas tidigast om ett par år. 60% CS. Pris ca 400 kr.

2005 Château Duplessis, Moulis-en-Médoc Cru Bourgeois har en knuten, ren och god doft med typiska médocdrag av cabernet. Bra fokus i doften med assist av tobak och örter. Rätt bra frukt i smaken, bra grepp av kryddor och mineraler, hyggliga tanniner, viss längd. Till priset 160 kr är det ett hyfsat köp för kortare lagring.

2006 Château Lamothe-Bouscaut, Pessac-Léognan är andravinet till Château Bouscaut. Den rökiga doften ger torkade, lite brända örter. Smaken har ingen större charm och känns inte drickfärdig än. 65% Merlot, resten CS och CF. Pris ca 200 kr.

2006 Château Camarsac Cuvée Classique, Bordeaux Superieur kommer från odlingar mellan Bordeaux och Libourne. Det här vinet har vi sett i Köpenhamn för ynka 45 DKK. Doften är liten och rätt harmlös med vinbär och en gnutta rök. Smaken ger mer än doften och vinet är troligen helt ok som måltidsdryck betraktat. 70% Merlot, 30% CS. Pris ca 90 kr.

2006 Château Camarsac Cuvée du Prince Noir, Bordeaux Supérieur är trots högre ambitionsnivå än standardcuvéen ett ganska enkelt vin med mörkare frukt som inte lämnar några större intryck. 65% Merlot. 140 kr.

2002 Château de Fonbel, Saint-Emilion är slott nummer tre i Ausone-familjen Vauthiers ägo. Vinet har en mycket god doft med fin rödfrukt av vinbär, gräs, tobak, fat och fina mognadstoner. Smaken är slank, syrlig, medelfyllig och varm med en lång mineralisk eftersmak. Ett gott och elegant vin som går utmärkt att dricka nu. 70% Merlot, resten CS, Petit Verdot och lite Carmenère! Pris ca 300 kr.

2001 Château de Villegeorge, Haut Médoc Cru Bourgeois har en tilltalande, djup och rustik doft med lantliga mognadstoner, stall, mörk tobak, lakrits, kaffe och fat. Smaken är god, rätt fyllig, skönt avrundad och helt drickmogen med uppmjukade tanniner och lite dalande syror. 60% CS, 40% Merlot. Pris ca 175 kr. Ett trevlig årgång och ett gott köp för omedelbar konsumtion.

Som uppfriskande kalibreringshjälp mitt i bordeauxträsket (eller grushögen, more likely) smakar vi på en Picpoul de Pinet från Cave de l'Ormarine - 2006 Duc de Morny. Vinet har en mycket intressant doft, mintig som kokta päron med after eight. Därtill malkulor från garderoben och bokna gula äpplen. Smaken bjuder på rik gul äpplighet med dalande syror och läckra inslag av oxidation. Gott vin! Enligt utsago klarar en picpoul inte mer än 18 månader i flaska, så det är dags att dricka upp. En upplevelse vi rekommenderar. Pris ca 90 kr.

Vi får också chansen att krypa till korset för några sågningar av Caveaus viner.

2005 Chante-Cigale Châteauneuf-du-Pape Cuvée Tradition har en rätt öppen doft med medelmörka vinbärsnickeltoner, en dutt av kirsch, herbes de provence och kryddighet av piemontesiskt snitt. Smaken ger en saftig och hyfsat tät fruktighet med mjuka tanniner och modern kryddighet som antyder inslag av nya fat. Det vassa inslaget i doft och smak vi upplevde vid förra testet märktes inte alls. Ett rätt så trevligt vin till slut! 60% Grenache, 20% Syrah, 10% Mourvedre och 10% Cinsault. Mognadslagring på foudres (60%), nya ekfat (10%) och cementtank (30%). 249 kr är lite i dyraste laget.

2007 Château d'Aquéria Tavel Rosé är senaste årgången av vinet som vi vanvördigt döpte till "nagellackerian" i årgång 2006. Vinet har en intensivt ljusröd färg och en parfymerad, fruktig doft av vinbär, jordgubb och hallon. Inget nagellack syns till, men vi är ändå kvar på parfymavdelningen. Det är bara att konstatera, den fruktiga, smått eldiga roséstilen är inte riktigt vår påse. Vi efterlyser fler eleganta blekfisar från Côtes-de-Provence. Snälla Caveau, ta in några innan nästa sommar. Ni vet vilka...

2006 Patrick Clerget Tavel La Combe d'Or

Till bouillabaissen dricker vi tavel, från négociantfirman Patrick Clerget i Beaune. Färgen är relativt intensiv, nästan rosaröd. Vi får fruktiga godistoner i doften med drag av isglass gjord på blodapelsin och hallon. Smaken är snyggt torr, svagt bitter och rättframt direkt med bra frukt och hyfsad längd. Helt integrerade 14%. Bravó!

Extremt väl lämpat till den smakrika maten med rouille, saffran och kryddor. Comte Lafond hade förstås inte en chans här. Sammanfattningsvis tycker vi att det här är en bra tavel, bättre än Château d'Aqueria (oavsett om man hittade nagellacket eller ej).

2006 La Combe d'Or Tavel (Maison Patrick Clerget, Beaune)

2006 Château d'Aquéria Tavel Rosé

Uteätarsäsongen är äntligen här, och därmed är jakten på den perfekta rosén igång. Château d'Aquéria är en av de största egendomarna i Tavel - åtta kilometer sydväst om Châteauneuf-du-Pape, mitt i hjärtlandet av Côtes-du-Rhône. Fransmännen själva skattar tavel högst bland sina roséviner, med jämbördig konkurrens endast från bandol. Här mognar druvorna ut till en för vintypen ovanligt stor smakrikedom. Grenache dominerar med upp till 60%. Sedan måste minst 15% cinsault ingå, samt mindre andelar av syrah, bourboulenc, mourvèdre, clairette och picpoul.

Vinet har en rätt intensiv ljusröd färg, om än nästan vattenklar utåt kanterna. En härlig doft av jordgubbar och röda vinbär stiger upp ur glaset. Därtill salvia och rosmarin... men sen dyker det upp ett otäckt kemiskt inslag - nagellack! Inte bra.

Smaken är intensivt fruktig med aromer av röda bär, lite lingonsyrlig, inte alltför dominerad av alkohol, men med ett vasst stick som tyvärr också kommer från skönhetsavdelningen. När vi väl identifierat det här inslaget är det svårt att bortse ifrån, och det drar ned intrycket. Till lunch fick vinet göra sällskap med grillad kyckling och pastasallad med ruccolapesto. Lyckligtvis blev det avsevärt mindre nagellack när flaskan varit öppnad från lunch till middag.

Ok, men jakten går vidare. Våra favoriter har vi hittat bland de ljusorange eller lökskalsfärgade till laxrosa, med en liten markerad bitterhet. De finaste bandolerna som Tempier och Bastide Blanche, och ett flertal billigare vardagsroséer på plats i Provence. På SB kan Guigals CdR Rosé vara ett bra köp, och i billigt prisläge Rabiega Rosé.

2006 Château de Aquéria Tavel Rosé (Jean Olivier, Tavel, Rhône)

2005 Domaine de la Mordorée La Dame Rousse Tavel Rosé

Midsommarafton! Äntligen dags att trotsa påbudet om sill och nubbe. Vi ger oss istället av till Provence. Havskatt, lax, torsk, räkor och havskräfta införskaffas. Selleri, fänkål, lök, morot och tomat, vin (SBs möjligtvis menlösaste vitvin Chatelle som någon glömt i källaren var det enda vi kunde avvara eftersom vi grinigt vägrat att köpa ofransk rosé) samt örter och fiskfond kokas ner och silas omständligt. Voilá, une bouillabaisse ! Nu hade vi ändå varit förutseende och fixat en flaska Tavel. Egentligen letade vi efter en ljust laxrosa Côtes de Provence. För det här vinet är bara lite för mycket ... 14,5% eldighet. Framfusigt hallonfärgad ung frukt istället för torr grapebitter blekrosa svalka. Jakten på sommarens friskaste rosévin fortsätter.

2005 La Dame Rousse Tavel Rosé (Domaine de la Mordorée, Châteauneuf-du-Pape)