3-betygskurs andra avsnittet

RA: Sött & fortifierat

121108 Söta & fortifierade viner   (Åsa W Karlsson)

2008 Alain Brumont Brumaire Novembre, Pacherenc du Vic-Bilh (Vingruppen, 189 kr)

2011 Domaine la Capitaine Vouvray Moelleux (Vinovativa, 132 kr)

2006 Dr. Loosen Riesling Beerenauslese, Mosel (Vingruppen, 99 kr/19 cl)

2009 Château Roumieu Sauternes (Vingruppen, 139 kr/37 cl)

2007 Royal Tokaji Azsù Blue Label 5 Puttonyos (Vingruppen, 299 kr/50 cl)

2005 Castello di Brolio Vin Santo (Vingruppen, 299 kr/50 cl)

NV   Yalumba Museum Rutherglen Muscat Reserve (Vingruppen, 199 kr/37 cl)

NV   Valdespino Fino Inocente (Enjoy, 59 kr/37 cl)

NV  Lustau Dry Amontillado Los Arcos (Hjo Gross, 79 kr/37 cl)

2009 Taylor's Vintage Port (Vingruppen, 625 kr)

2007 Taylor's Late Bottled Vintage Port (Vingruppen, 169 kr)

Magnusson fyller tre

Kära nån, vilken generositet! Johan Magnussons etablissemang för vinlagring har kommit upp i trotsåldern och firar detta genom en anspråkslös lunch som tar andan ur samtliga gäster. Vi är också här för att lära oss något, närmare bestämt om vita bordeauxviner av årgång 1983. Ett unikt tillfälle till nya kunskaper får man säga.

1. Ganska rik doft med mandel, halm och gula äpplen, lätt bokna. Antydan till honung och bivax. Stram, något uttorkad frukt med boket avslut. Relativt elegant vin som tappar i glaset. På väg utför.

1983 Château Bouscaut Blanc (=)

2. Framträdande mineraltoner med våt sten, ylle, mandel, lätta inslag av persika och en smula botrytis. Kanske något för oxiderad? Torr, stram smak med bra syra. Aning av flackhet och beska i mittsmaken, för övrigt mycket behaglig och klart bättre än ettan. Lång eftersmak. Elegant och helt moget.

1983 Château Couhins-Lurton Blanc (+)

3. Mandelmassa och flintrökiga/lätt animaliska mineraltoner, rik frukt med lite sötma, tydliga fat med rök och krydda. Mjuk entré, elegant och relativt lätt mittsmak, bra struktur och rejäl längd med ringande syra. Underbart vin med potential för lagring.

1983 Château Malartic-Lagravière Blanc (++)

4. Oxidgul färg. Utvecklad oxidationston med bokna äpplen och honung. Stor, övermogen smak med tydligt trötta drag och stumt, boket slut. Kork i dåligt skick, vinet bör vara bättre.

1983 Château Carbonnieux Blanc (-)

5. Ovanligt ljus färg. Daggfrisk, klockren, något grön doft med typiska sauvignondrag. Druvren, ungdomlig smak med stor spänst och längd. Helt otroligt, ger intryck av att vara högst tio år gammalt. Ett av de tre bästa. Potential för längre lagring.

1983 Pavillon Blanc du Château Margaux (++)

6. Mineralisk doft med småkakor, yllevantar och våta stenar. Något unkna, vegetala sauvignontoner samt krusbär och mogna citrusfrukter. Dessutom kvittenäpple och bivax snarlikt en Vouvray/Savennières, en trolig gissning om det varit helblint. Utmärkt fräschör, intensitet och längd. Elegant och ungdomligt vin med potential för lagring.

1983 Château Smith Haut Lafitte Blanc (+)

7. Välbalanserad, först återhållsam doft med läckra drag av saffran och mandelmassa över ren gul frukt. Doften blir yppigare med luft. Fyllig, avrundad smak med rik frukt, fatjäst gräddighet och musselskaliga mineraler. Saknar kanske lite syra, men är väldigt givande och gott. Helt moget, dricks bäst nu.

1983 Château du Fieuzal Blanc (+)

8. Moget fruktig doft med exotiska inslag, lakrits och nötter, dessutom tydligt volatila toner som ger ett rejält lyft på nästan piemontesiskt vis. Rik, perfekt balanserad smak med alla parametrar på plats. Skitläckert vin med god potential för lagring.

1983 Château Haut-Brion Blanc (++)

9. Milt oxidativ doft med gula äpplen, mandelmassa, gråpäron och fläderblom. Riktigt bra smak med ungdomlig frächör och något avrundade, superfina syror. En av favoriterna till maten.

1983 Domaine de Chevalier Blanc (+)

10. Utvecklad doft, extremt komplex och elegant, svårt att hitta orden: knäck, kola, anklever, skoputslåda och andra mognadstoner man förknippar med såväl vit bourgogne som riesling. Viss fetma i frukten med toner av melon. Rejäla syror, perfekt ämnade att skära genom fläsksida. Fascinerande upplevelse och dessutom ett grymt grisvin!

1983 Château Laville Haut-Brion Blanc (++)


Meny:



Hummersoppa med löjromskanapé
1985 Lur-Saluces "Y" d'Yquem

Confiterad fläsksida med selleripuré och sparris

1986 Château Smith Haut Lafitte Blanc



Brie Savarin
1961 Château La Louvière Blanc




En Johan med stort hjärta.


ps. Maten lagades med den äran av Restaurang GQ.

3-betygsviner 2 november

Flight 1

2008 Winzerverein Hoheburg Ruppertsberger Linsenbusch Riesling Eiswein  (6107, 219 kr)
1999 Château de Fesles "F de Fesles" Bonnezeaux  (75058,  255 kr)
2007 Lenz Moser Trockenbeerenauslese Burgenland  (12920, 145 kr)
1996 Moulin Touchais Coteaux du Layon  (73051, 299 kr)
2003 Château Raymond-Lafon Sauternes (74225, 322 kr)
2001 Trimbach Gewurztraminer Vendanges Tardives  (75724, 200 kr)

Flight 2

2000 Château Dereszla Tokaji Aszù 6 Puttonyos  (73286, 309 kr)
2006 Tommasi "Monte Croce" Recioto di Soave  (74559, 159 kr)
2005 De Bortoli Noble One Botrytis Semillon  (89041, 199 kr)
2006 Domaine de Fontavin Muscat de Beaumes-de-Venise (71018, 282 kr)
2005 Moncaro "Tordiruta" Verdicchio dei Castelli di Jesi Passito  (74408, 239 kr)
2000 Giusseppe Cianchi Baldazzi "Il Poggiolo" Vin Santo di Carmignano (84409, 215 kr)

3-betygsviner 26/10

Flight 1

2007 Leon Beyer Alsace Pinot Blanc  (73677, 119 kr)
2006 Oremus Mandolás Tokaji Furmint Dry  (83134, 149 kr)
2000 Zind-Humbrecht Heimbourg Gewurztraminer  (72567, 325 kr)
2007 Leon Beyer Alsace Pinot Gris  (73678, 169 kr)
2009 Lagar de Bouza Rias Baixas Albariño  (83418, 109 kr)
2007 Domäne Wachau Grüner Veltliner Smaragd Terrassen  (75065, 189 kr)


Flight 2

2007 Delas Condrieu La Galopine  (88651, 322 kr)
2008 Vieux Lazaret Châteauneuf-du-Pape Blanc (83891, 194 kr)
2005 Cline Cellars California Viognier  (83847, 94 kr)
2007 Henschke "Louis" Eden Valley Semillon  (75252, 189 kr)
2008 d'Arenberg "The Money Spider" Roussanne (83597, 119 kr)
1998 Tyrrell's Vat 1 Hunter Semillon  (88424, 299 kr)

Rätt många minnesvärda viner denna kväll. Heimbourg och gåslever är förstås en given kombo. Leon Beyer körde sin strama matvänliga stil, med nedtonad frukt och druvkaraktär. La Galopine var mjuk och fint yppig utan att bli fläskig som Guigals Condrieu. Henschke Louis var välstrukturerad och lagringsduglig, gav ett dyrare intryck än priset. Och Tyrrell's är ju både helt unikt och väldigt gott.

2006 Château Larrivet-Haut-Brion Blanc & 2006 Château de Rochemorin Blanc

Lite blindbock kan bli kul sällskapslek när söndagseftermiddagen mulnar betänkligt. Vit bordeaux får alltför sällan chansen här hemma, så ikväll gör vi ett försök att råda bot på den saken och lagar samtidigt till en fiskgratäng på torskrygg med vitvinssås. Lurton-imperiets Château Rochemorin Blanc härstammar från 18 hektar i Pessac-Léognan planterade med 100% sauvignon blanc. Druvorna handskördas och vinet tillbringar tio månader på ekfat varav en tredjedel nya. Château Larrivet-Haut-Brion odlar bara fem hektar gröna druvor: 60% sauvignon blanc, 30% semillon and 5% muscadelle, och allt handskördas. Vinet uppfostras under ett år i delvis nya ekfat, på sina jästrester.

Första glaset har en blekt halmgul färg. Inledningsvis är det fatvanilj och mässingsmetall vi får på nosen. En finstämd och ganska elegant doft med rätt så tydliga drag av nässlor. Resten av intrycken handlar om återhållsammare toner - fläder, lite unken bränd ört, tändsticksplån, aning av kattkiss, vinbärsblad och fatkrydda. I munnen är det här ett överraskande smakrikt vin, med höga kartiga syror av omoget grönt äpple - friskt, men långt ifrån jättesnyggt - därtill hyggliga citrusaromer med lite fatkryddighet. Syrorna härjar och står i - ända ut i avslutningen - och vinet har en lite vattnig personlighet hela vägen från start till mål. (84)

Facit: 2006 Château de Rochemorin Blanc

Onekligen ett uppfriskande vin, men det står inte alls upp till fiskgratängen - och är dessutom ingen större upplevelse på egen hand. Förra årgången var bättre, som vi minns den från en munskänksprovning. Inte värt pengarna, tyvärr.



Andra glaset är också halmgult, men betydligt mer färgintensivt och glänsande som gul metall. Doften bjuder på fet citrus med ett svagt tropiskt inslag, rejält tilltagna doser av dyr fatrostning och en tydlig ton av bivax och stearinljus. Riktigt läckert och komplext att sniffa på! Mmm, i munnen får vi ett smakrikt och mycket välbalanserat vin med fet textur och rund fruktkropp som omger ett skelett av behagliga, distinkta syror. Läckert fatlagrad sur lie-karaktär med disketa drag av sherry och hasselnötter, därtill en härlig fatkrydda i slutet. Extremt njutbart - skön tyngd i munnen, farligt sug i frukten och utmärkt längd på eftersmaken. Outstanding. (90)

Facit: 2006 Château Larrivet-Haut-Brion Blanc

Aromer och syror kommer igenom på ett utmärkt sätt till maten, med lång kryddnejlika från faten som extra bonus. Mer än värt sina slantar, ett vin att lägga på minnet.



ps. Finns kvar, men fundera inte för länge...

Sju små sötnosar

Stockholms Munskänkar har fixat till en påhängskurs till 2-betygs-kursen, på temat "Sött, starkt och mousserande". Detta eftersom en hel del kunskaper i ämnet förväntas, men inga provningar ryms i schemat. För oss som alltför sällan dricker dessertviner ger det välkommen fördjupning i ämnet. Men man kan också betrakta detta som ren konsumentupplysning. Provningen är halvblind och vi hittar åtminstone ett vin som ger riktig mersmak...

Första glaset är rikt halmgult till saffransgult. Doften är återhållsam och outvecklad med en botrytiston som påminner om hela kemtekniska lådan i städskrubben: lim, skoputs och diverse andra produkter med lösningsmedel. Honung och bivax. En mineralisk känsla av kalkstensputs och ett litet inslag av saffran. I munnen återkommer lim och honung i en hyggligt intensiv, relativt viskös och ganska lång smak. Hyfsade syror med viss jordbitterhet. Ganska bra, men ger inte så mycket tillbaks i nuläget. Det bör vara sauternes, men efter sauternesprovningen härom veckan är förväntningarna kvar på en helt annan nivå.

Facit: 2004 Château d'Arche (Sauternes) 226 kr/75 cl, förr: 282 kr

90% semillon, 10% sauvignon blanc från byn Sauternes. Denna 2ème cru-egendom odlar 40 hektar och tar ut 17 hektoliter från vart och ett. Vinet jästes på ståltankar och mognade på ekfat, varav en tredjedel nya. 2004 var ett mellanår i området, 12,5% alkohol är också relativt lågt.



Andra glaset ser ut ungefär som ettan. Nosen är öppen och utåtriktad, ganska parfymerad med rosentoner, vaxduk och vaxljus. Bokna röda äpplen är alltid en bra markör för att känna igen tokajer. Nötter och mandelmassa kompletterar den mättade doften. Smaken är aningen oxiderad med en stadig röd äppelsyra och aromer av bränt socker och rostade mandlar, hjortron och svamp. Simmig, viskös munkänsla. Lite kladdigt, men riktigt gott.

Facit: 2004 Château Dereszla Tokaji Aszù 5 Puttonyos (Tokaj) 139 kr/50 cl

Tokajer i modern stil. 70% furmint, 30% hárszlevelü. 115 gram restsocker.



Tredje glaset är alldeles ljust, vitgult med gröna reflexer och små kolsyrebubblor. Doften är otroligt fräsch och aromatisk med en tydlig rieslingkaraktär av grönt äpple, jasminblom, vinbärsblad, mineraler och honung. I munnen ges en liten sprits och fin balans mellan syra och sötma, även om det inte hade skadat med ännu högre syror. Helhetskänslan är ändå krispigt fräsch med hygglig längd. Muscatlika associationer till bordsdruva rundar av intrycken. När temperaturen stiger faller vinet tyvärr ihop lite och blir en aning platt, sötman tar över i balansen.

Facit: 2007 WG Wegeler Geisenheimer Rothenberg Riesling Eiswein (Rheingau) 149 kr/37,5 cl

7 % alkohol, 148 gram restsötma. Servera kallt, varför inte till jordgubbar. Även om det smakar gott redan i sommar, prova att lagra någon flaska...



Fjärde glaset är återigen saffransgult. En mättad, fet botrytisdoft slår upp ur glaset, som av honung, lim, marsipan, kanderade citrustoner och aprikosmarmelad, ylle och vax. Aningar av bokenhet och oxidation kommer till. Smaken är mycket viskös och fet, nästan oljig, med dagens högsta sötma och mjuka syror. Komplext, kompakt och extraktrikt, men också aningen platt. Bland mycket annat finner vi aromer av aprikoser och bokna äpplen. Det generösa solskenet och ädelrötan leder oss till Neusiedlersee.

Facit: 2006 Lenz Moser Trockenbeerenauslese (Neusiedlersee) 145 kr/37,5 cl

196 gram restsocker per liter är en hel del! 10,5% alkohol.



Femte glaset har mörkast färg av alla vilket antyder en riklig fatbehandling. Doften ger bittermandel och nötter - väldigt italienska toner känns det som, rakt av från soavedistriktet med lite mandelblom. Frukt av torkade aprikoser, banan och apelsin. Den italienska känslan går igen i munnen, med mer bitterhet än syror och en ganska yvig fatkaraktär. Balansen känns inte helt tillfredsställande. Kvällens minst intressanta vita vin, i vår smak.

Facit: 2006 Ca' Rugate La Perlara (Veneto) 259 kr/50 cl

Druvorna torkades i 6-7 månader. Vinet jästes och lagrades ett år i ekfat. 13,5% alkohol, 5,5 gram syra. 5 000 liter produceras varje år. Det hade varit mer spännande att prova en passito från Pantelleria, gärna Ben Ryé...



Sjätte glaset har en outvecklad men intressant och tilltalande doft, där vi tänker på tydliga mineraltoner, blommor, honung, persika, mandel och nötter. Finns det botrytis eller inte? Först är det inte helt lätt att säga, men när vi jämför med glas nummer ett som har vissa likheter, så blir det tydligt att ädelrötan saknas här. Vad som däremot inte saknas är syror. Smaken är balanserad, mineralisk och mycket frisk. Härligt motstånd och intensitet, samt en utmärkt längd. Uteslutningsmetoden tar oss till Pyrenéerna.

Facit: 2005 Alain Brumont Brumaire Novembre Pacherenc du Vic-Bilh (Sud-Ouest) 179 kr/50 cl

Petit manseng som fått torka på rankan, med avbrutna stammar. Vindarna från bergen skyddar mot fukt. 13% alkohol, 5 gram syra, 100-130 g restsocker beroende på årgång. Kvällens bästa vin, med god potential för utveckling. Det här ger utan tvekan köplust: riktigt snyggt och användbart nu, och ännu bättre med tiden...



Sjunde glaset hamnar utanför jämförelsen redan på grund av sin färg. Det ser ut som mörka körsbär, en varm nyans med början till utveckling. Doften ger russin, mörka körsbär, glöggkryddor, ek och portvinstoner. Smaken satsar på kärnbitterhet, russin och fruktiga, påtagliga tanniner. Syrorna är på medelnivå och eftersmaken snopet kort i förhållande till allt extrakt. Inte vidare intressant ikväll, bör möjligen prövas med choklad eller parmesan.

Facit: 2004 Bolla Recioto della Valpolicella (Veneto) 225 kr/50 cl

70% corvinone, 30% "andra lokala druvsorter". Vinifiering i ståltank och ett år på nya ekfat. 13,5% alkohol.

Munskänkarna provar mogen Sauternes

Det blir inte så ofta vi ses, vi och det ädelrötade guldet från La Garonnes morgondimmiga stränder. Som ursäkt får vi anföra att söta viner överhuvudtaget konsumeras rätt sällan hemma hos oss. Inte heller desserter kan sägas vara vårt forte. Foie gras är vi däremot löjligt svaga för, och då är det ju inte fel att ha lite sauternes på lut, även om vi lika gärna kan vända oss till andra senskördande områden. Den godaste sauternes vi hittills köpt och avnjutit är i alla fall 1990 Château Suduiraut. När munskänkarna kallar till betygsprovning och kunskapsfantomen Jan Rosborn plundrar sin källare ser vi ett lysande tillfälle att förkovra oss i ämnet. Jämförelse av två historiska årgångar Suduiraut? Absolut. Eller kanske Rieussec? Visst! Parallellprovning av två olika 76:or? Alla gånger. Vem vet när ett liknande tillfälle uppenbarar sig igen...




Första glaset har en ljusare bärnstensnyans som nästan exakt återkommer i de följande tre. Det som direkt står ut i doften är några salta drag av tång, noriark och nästan lakrits. För övrigt får vi den förväntade torkade frukten plus en liten känsla av vaxduk. Smaken får in en perfekt direktträff mitt i gommen. Här finns underbart tydliga aromretningar av kanderade citrusskal, apelsinmarmelad och lemoncurd. Ljuvlig, hög honungssötma ger munfyllande känsla och viskositet. Slutligen noterar vi utmärkta syror som ger både intensitet och fin längd. Mycket bra och tilltalande.

1990 Château Lafaurie-Peyraguey, 1er cru classé (Bommes)

Egendom på 40 hektar som producerar 6000 lådor årligen. Förutom den dominande druvan semillon även 10% sauvignon blanc och 3% muscadelle. Vi tycks gilla detta mer än de flesta, och Rosborn menar att detta är det relativt sett enklaste vinet. En enda provare väljer detta till bästa vin. Robert Parker skrev "powerful juicy flavors", "blockbuster-styled" och gav 92p. Visst!

Andra glaset öppnar med en precis märkbar ton av ostbutik och hästskit. Tavelkrita och kalkstensvägg är andra associationer. Honung och torkad frukt som sig bör. Slutligen en friskt örtig ton som skiljer ut detta vin från alla de andra. Smaken är jämfört med föregående "smalare" och mindre i volym. Fyller inte ut i gommen på samma sätt, också kortare i eftersmaken. Syrorna inte de allra livligaste. Aromer av örter, saffran och honung.

1976 Château Filhot, 2ème cru classé (Sauternes)

60 hektar vinmark ger 9000 lådor vin årligen. Hög andel sauvignon blanc, hela 36%, samt 3-4% muscadelle. Fräscht vin i lättare viktklass än sin medtävlare från samma år. Lämpat till apéritif och gåslever. Sist enligt oss och gruppen.

Tredje glaset har en avrundad, sammansatt doft. Sitter ihop fint, inget sticker ut. Jo, botrytisen bidrar visst med en ton av lim. För övrigt får vi en helhetsbild av torkad frukt, med grus och kritdamm. Smaken är viskös och krämig med goda marmeladtoner och inslag av mineralsälta och lakrits. Bra syror och god intensitet. Väl moget vin som är något lättare än 76:orna.

1982 Château Suduiraut, 1er cru classé (Preignac)

87 gram restsocker är lite åt det låga hållet. 7,5 g syra däremot relativt högt. 1982 var ett mediokert sötvinsår - med Suduiraut som lysande undantag, om än i lite lättare stil. Slottet som ägs av AXA Millésimes kan väl betraktas som ett av de allra säkraste korten. 88 hektar ger 8000 lådor per år. 10% sauvignon blanc och ingen muscadelle.

Fjärde glaset är möjligtvis det ljusaste. Här får vi en stor doft av smörkola, tång, apelsinchoklad, fatkaraktär och honung/bivax. Smaken är utsökt len och mycket viskös med inlindade syror. Första vinet hittills med uttalad fetma. Hög sötma, känsla av karamell och bränt socker. Aromer av saffran och bergamotte - som earl grey med mycket honung. Stor komplexitet och harmoni. Riktigt bra!

1986 Château Rieussec, 1er cru classé (Fargues)

Plats nummer tre enligt gruppen. Vi kan nog sträcka oss till en andraplats. Slottet som ägs av Lafite är ett riktigt säkert kort, precis som medtävlaren Suduiraut. 66 hektar med 23% sauvignon blanc och 2% muscadelle. Advokaten gav 91 poäng både 1993 och 1998.

Femte glaset skiljer ut sig genom en mörkare bärnstensfärg som det delar med sin granne till höger. Vi får en mycket komplex ädelmognad med toner av ost, havsmineraler, salmiak, grus, lim, honung och torkade aprikoser. Bränt socker eller farin, nästan ett inslag av tjära. Notabel terroirkänsla och sälta. Smaken levererar enligt löftena, med frisk fruktsyra, stor mognadsrondör och skön viskositet, allt levererat i elegant stil. Aromer av aprikoser, honung - och lite saffran dyker visst upp mot slutet. Någonstans i avslutningen trycker vinet på gaspedalen och drar ifrån i dagens längsta eftersmak. De andra vinerna blir kvar i vägkanten medan detta vin cruisar vidare på grusvägen, ackompanjerat av minutlånga svallvågor av vällustrysningar. Kvällens bästa vin måste vara sjuttiosexan från Suduiraut.

1976 Château Suduiraut, 1er cru classé (Preignac)

Wow! En överväldigande majoritet väljer detta som favorit. Vinet tycks ha decennier av prima liv framför sig. Sjuttiotalets största Suduiraut enligt advokaten, jämförbar med 1959 och värd 92 pinnar. Inget slöseri med poängen där inte, men så sattes också betyget för nitton år sedan.

Sjätte glaset doftar som luciamorgon hemma hos en mysig familj. Nybakt saffransbulle med russin och mörk honung. Bränt socker, brunt sirapsbröd, dov torkad frukt, bivax och lite lösningsmedel.
Smaken är livlig, intensiv, eldig, tuff och lite spretig. Bra bett och alkoholvärme, men också lite vasst och en aning disharmoniskt i munnen. Aromerna är dock tilltalande och några goda nötter dyker upp i avslutningen. Färgen får oss och de flesta andra att gissa att vi har ytterligare en sjuttiosexa i glaset.

1983 Château Rieussec, 1er cru classé (Fargues)

Nu får vi lära oss att det är botrytisandelen som avgör färgen, inte i första hand åldern. 1983 var ett utmärkt år för ädelröta. 92 parkerpoäng utdelades 1988. Rakt in på andraplats, enligt gruppen.


Vad gjorde Stockholms Munskänkar utan Rosborn? Mannen har till synes outtömliga resurser av vin, kunskap och gott humör. Nåväl, det här var vårens sista betygsprovning. I höst ser vi fram emot nya eskapader. Fast det vore kanske bra att planera för att kunna ta emot fler deltagare på betygsprovningarna, eftersom platserna numera går åt på mindre än en minut...

Åtta vita från nya världen

Så var det dags att lämna den del av världen som vi kan nå med bilen. Terra incognita är full av vita fläckar. Där borde man halka omkring som Bambi på hal is. Inte minst en värld full av likartade chardonnayviner skrämmer inför en blindprovning. Men eftersom andra viner har såpass tydliga drag kan det faktiskt räcka med att läsa på i Munskänkarnas Vinbok för att hitta rätt...


Vin nummer ett är ljust gult. Doften öppnar med grapefrukt och nässla, kompletterar med melon, päron och grön druva innan en smakfullt genomförd smörighet färgar intrycken. Ovanpå skimrar ett oemotståndligt vaniljsmicker av finaste Lejonet & Björnen-glass med äkta vaniljstång. Det doftar ytterst välgjord bourgogne-kopia på ett läckert och vänligt sätt. Inte helt oväntat smakar också vinet riktigt gott, och smaken sitter ihop på ett föredömligt sätt. Den utstrålar mjuk elegans och försöker lyckligtvis inte vara större än vad frukten tillåter. En behaglig alkoholvärme utgör fokus, märks mer än de hyfsade syrorna, och driver en lång, givande eftersmak framför sig. Det är riktigt snyggt gjort, det är balanserat och det finns goda mineraler som lämnar en gnutta anis i eftersmaken. Vanilj och generös alkohol får oss att bestämt säga californisk chardonnay.

Facit: 2005 Lynmar Russian River Chardonnay (California)

Lynmar Estate sägs beundra maconnais. Det gör vi också, så det är inte konstigt att vi kommer överens. Vinet jästes i hela klasar, 60% jästes i ståltank, resten i ekfat. Uteslutande naturliga jästsvampar användes. Helt genomförd malolaktisk jäsning blev en engångsföreteeelse för 2005, eftersom året var ovanligt svalt. Vinet mognade i nio månader på 40% franska ekfat, varav 25% nya (mycket att räkna på där). Om de övriga 60% procenten var amerikansk ek eller tank är mer än vi vet. 14,2% alkohol satt fint i helheten. En favorit i provningen, men den lever inte upp till priset.



Vin nummer två är ljusare vitgult. Doften är fräsch och elegant nedtonad, nästan sirlig. Fläder och blomtoner, lite sockerdricka, mycket tilltalande. Smaken är givande och balanserad med lagom hög syra, aningen alkoholviskös och mycket behaglig i munnen. Druvan är sauvignon blanc och det nedtonade, finessiga intrycket känns franskt. Vi gissar att det är en luring från sancerre.

Facit: 2007 Beringer Napa Valley Sauvignon Blanc (California)

Ser man på, amerikanerna kan! Vinet hette tidigare Fumé Blanc, men man har dragit ner lite på faten. Den alkoholviskösa munkänslan var kanske lite för generös för att vara från sancerre. 29% små franska ekfat, nya och använda - resten på tank. Mycket trevlig sauvignon, inte minst med hänsyn till prislappen 129 kr.



Vin nummer tre är medelljust gul, något rikare än ettan.
Vi får en rätt så fet doft med gula drag av arrak, gult äpple, kvitten, lemoncurd, tropiska frukttoner och en gnutta honung. Det är intressant och komplext att sniffa på, med både blomövertoner och ylle-unknad. Den stora smaken ger supermogen, rik frukt, med eldighet, ändå bra balans och goda syror. Rätt långt och mycket gott i sin stil. Flera nyckelord pekar på chenin blanc - och eftersom det fylliga vinet knappast kommer från loire så hamnar vi förstås i varma sydafrika.

Facit: 2006 Rijks Private Cellar Chenin Blanc Barrel Fermented (Tulbagh, South Africa)

14,2% alkohol, 6,2 gram syra, 4,2 gram restsocker. Tulbagh är ett varmt område! Egendomen Rijks startades 1997. Druvorna handplockades nattetid för att rädda syrorna och undvika oxidation. 30% av vinet kalljästes för att framhäva frukten. De resterande 70% jäste i kar av ek. Vinet spenderade 11 månader på jästresterna för maximal aromrikedom. Här finns alltså mycket ek, men den rika frukten klarar det. Ett stort och ganska imponerande vin.



Vin nummer fyra ser ut ungefär som ettan. Doften brer på med smör, nötter och rökiga fat. Nötterna blir snart nötcreme och här någonstans förflyttas vi omärkligt till en newage-butik som försöker kränga billiga doftljus och tvålar. Rökelse och syntetvanilj fyller i bilden av den otäcka butiken. Fy fan vad läbbigt! Smaken är stor, men ekkostymen är större än den lilla fruktparvel som ska fylla ut den. Syrorna ger ett osnyggt, justerat intryck - citronsyra är troligen boven. Vinet blommar över och tröttnar snart i glaset. Vi har ingen aning om var i nya världen man gör sådan här chardonnay men vi vet exakt var varningstriangeln ligger.

Facit: 2005 Bouchard Finlayson Crocodile's Lair Kaaimansgat Chardonnay (Overberg, South Africa)

Nog sagt om detta vin.



Vin nummer fem har en mycket ljus färg med gröna reflexer och små kolsyrebubblor. Doften är utpräglat grön och vegetabilisk, dessutom yvig och grov. Nässlor, krusbär, vinbärsblad, anis. Smaken är spritsig och grov med rätt klumpiga syror som känns justerade. Kyler man hårt kan vinet säkert ha en läskande effekt i sommarvärmen. Detta motsvarar alla våra fördomar om nyzeeländsk sauvignon blanc. Stoneleigh?

Facit: 2007 Cloudy Bay Marlborough Sauvignon Blanc (New Zealand)

Cloudy Bay lanserade själva urmodern till en hel vintyp - som Oz Clarke sedan lagt ned en halv livstid på att propagera för. Och detta är vad vi får i glaset. Someone's slacking at this property.. Minst hundra kronor för dyrt...



Vin nummer sex är mycket ljust gult med gröna reflexer. Doften handlar nästan helt om mineraler: terroirkänsla, stenar, skiffer, rejält däcksgummi och, som någon så träffande spikar in: däcket på färjan till Helsingör - särskilt på gamla sunkiga HH-ferries. Ja, och så ren pressad limefrukt då, som fortsätter i smaken som har rejäla mängder mineraler och bitande höga (slut)syror. Bra, men vi kan inte låta bli att tycka att syran ligger utanpå - men det kanske ordnar sig med tiden. Någon som vet? Lime och gummi är australiensisk riesling i vår bok. Eden eller Clare Valleys.

Facit: 2007 Grosset Polish Hill Clare Valley Riesling (South Australia)

Jeffrey Grosset startade egendomen 1981. Den ligger i södra Clare Valley, 10 mil norr om Adelaide. "Jeffrey Grosset's Polish Hill riesling tastes as though the grape juice were made of water that was filtered through layers of glacial gravel, slate and shale – which, in fact, it was...' Rod Smith Wine and Spirits feb 2001" Vinet har umgåtts ett bra tag med sina jästrester. 13% alkohol.



Vin nummer sju har en mycket komplex och intressant doft. Vi bockar av fetma från smör och bivax, unknad som av ylle och gummi, rökmineraler som fyrverkeripjäser, arrakstoner, gult äpple och citrus. Smaken lyckas vara både fet, lätt, mogen, fräsch och knastertorr på samma gång. Syrorna är påtagligt höga och alkoholen lika påtagligt låg. Alla indikatorer pekar på den klassiska, rentav legendariska typen av Hunter Valley Semillon.

Facit: 1998 Tyrrell's Vat 1 Hunter Semillon (New South Wales)

Tyrrell's grundades redan 1858. Vinet lagras i 10 år innan släpp. 7,7 gram syra, 10,5% alkohol.En stor upplevelse! Det vore kul att dricka igen, och hållbarheten är det inget problem med. Ytterligare tio års lagring funkar säkert.




Vin nummer åtta är ljust gult med en doft av smör, citrus, rosenvatten och tydliga malolaktiska kolatoner. Eftersom syran därmed blivit mycket avrundad och ekfatens beska får fritt spelrum kan man knappast kalla detta vin elegant. Fyllig kropp, viss intensitet - men tydligt grova, bittra, till och med lite gröna drag. Detta är inte alls särskilt kul. Chardonnaydruva utan tvekan, med malo och fat. Men sånt görs ju (alltför ofta) över hela planeten. Så vad gäller ursprunget har vi ingen aning.

Facit: 2005 Petaluma Piccadilly Valley Chardonnay (South Australia)

Piccadilly Hills är en del av Adelaide Hills, bland de svalaste växtplatserna i Australien. 13,5% alkohol, 6,12 gram syra, 1,25 gram restsocker. Franska fat i 10 månader.



Tack till eminente provningsledaren Fredrik Leandersson och Munskänkarna i Stockholm för en nyttig och givande kväll. Det är lustigt med nya världen att druva och ursprung inte sällan är ganska lätta att känna igen - även för dem som sällan dricker dessa viner. Ofta är det svårare att placera vita fransoser på rätt ställe...

Nio vita, mest bourgogne och bordeaux...

Måndagskvällens genomdrag kan mycket väl vara den svåraste provning vi varit på. Nio vita, helt blint. Och tänk då dem som ska bringa reda i 50-100 chardonnayviner på provningar i chablis eller bourgogne! Det finns mycket kvar att lära. Ödmjukhet anbefalles...

Vin nummer 1 är ljust halmgult. Doften är liten, blyg och rent äpplig med torkat gräs och någon ton av fat. I munnen finner vi rätt hygglig smakintensitet, frisk syra, en smula eldighet och bra längd. Aromerna är smått nötiga, särskilt i eftersmaken, och får sällskap av äppelskal med antydan till oxidation. Unga malolaktiska toner och en något bitter eftersmak. Gud vad svårt! Ingen tvekan om att det är chardonnay, nötigheten leder tankarna söderut. Varför inte ett välgjort men ungt vin från maconnais? Eller en mer seriös bourgogne blanc från gamla fat?

2006 Chablis Grand Cru Les Clos (Domaine Pinson)

Facit: Tja, vad ska man säga? En grand cru... mer mineraler hade inte suttit fel. Absolut inte värt pengarna idag. Men ge det fem år så kanske vinet börjar snacka...

Vin nummer 2 har en rikt halmgul färg och stor, generös doft. Det finns en fin sötfrukt med lite inslag av honung och tropisk frukt - ger ett sydligt intryck! Persika, aprikos, mandelmassa, bivax och fläder leder tankarna vidare söderut - fast inte alls som det yppiga glas 8. Smaken är rik och fruktgenerös, med god syra och solmogen frukt. Slutsyrorna är riktigt fina. Vinet är helt klart fatlagrat, men dragen är fint infattade. Gissningen blir ett vin på marsanne/roussanne från rhônedalen.

Facit: 2005 Château Limbourg Pessac-Léognan

Druvkaraktären av sauvignon blanc är avrundad av faten och nedtonad till diskret fläder. Vore vi bättre på semillon hade vi kunnat dra nytta av ledtrådarna i doft och smak. Vinet är mycket tilltalande och dessutom ett klart bra köp sett till priset.

Vin nummer 3 är mycket ljust halmgult, nästan vattenklart - liksom flera av de andra. Doften är rökig, mineralisk och något neutral med gröna äpplen samt en liten malolaktisk ton. Det är utan tvekan chardonnay, troligen från chablis. I munnen får vi en hög, klingande syra och relativt gott om mineraler - om än betydligt mindre än i nästa vin. Helhetsintrycket är ungt och lite enklare, så vi klämmer till med en välgjord baschablis. Det känns typiskt för Brocard-stilen.

Facit: 2007 Chablis Premier Cru Beauroy (Jean-Marc Brocard)

Vinet lever inte upp till sin premier cru-status idag, men det är busungt och lär förmodligen bli bättre. Ett bra exempel på den mindre upphetsande sidan av Maison Jean-Marc Brocard.

Vin nummer 4 är mycket ljust halmgult- trist att skriva det en gång till men så ser det ut! Doften är knuten, rökig, stendammig - här finns mängder av mineral. Elegansen märks i form av fina blommor och örter samt inslag av anis, lakrits och gummi. Smaken är uttalat torr med en hög syra som inte på något sätt är kartig. Aromer av sötlakrits, anis, kola, grädde och fat lovar väldigt gott för framtiden - för det här vinet är uppenbarligen mycket ungt. Vi pratar utan tvekan hög klass här, men om det är fatlagrad toppchablis eller stramare côtes-de-beaune är inte lätt att avgöra...

Facit: 2005 Meursault Premier Cru Les Charmes (Remi Jobard)

De andra nollfemmorna från Remi Jobard ligger redan på lut i källaren - så varför inte den här? Ett personligt vin som mer utrycker sig själv än druvan och appellationen. Ingen smörsault här inte.

Vin nummer 5 har en mycket ljus färg. Doften är sauvignon blanc från skolboken: nässlor, krusbär, ja till och med kattpiss - och en unken rökton av svavel eller ruttna ägg. Lite vanilj hittar vi också. Smaken är ren och fruktig, ger intryck av en uppfostran utan ek. Eftersom temat är bordeaux och bourgogne gissar vi på en SB-dominerad bordeaux i fruktig stil, typ Château Bonnet. Men det luktar väl inte rök?

Facit: 2006 Pouilly-Fumé (Fournier)

Nej, det gör det inte. Det här är en lurifax från druvans hjärtland i Loire. Och inte är vinet vidare kul heller.

Vin nummer 6 är betydligt gulare, rikare i färgen. Doften är stor, nästan tung, nötig och tydligt fatrostad med inslag av popcorn och mint. Det här glaset är en uppvisning i ekaromer. Smaken är hyggligt frisk och rätt fyllig, men syrorna känns avrundade och bakbundna av ekfaten. Attacken är bra, det smakar gott, men eftersmakens längd är allra högst okej. Det efterlämnar trä - men inte bara, här finns också grapefrukt och citrus. Ekfatskaraktären slår ut det mesta annat, så det är inte lätt att gissa. Var är man så här yvig med yxan? Det finns fortfarande gott om ekfanatiker i både Pouilly-Fuissé och Meursault, så vi gissar på något av dessa...

Facit: 2006 Blanc de Lynch-Bages Bordeaux (Château Lynch-Bages, Pauillac)

Intressant! Första gången vi smakar en tokekad vit pauillac. Och Lynch-Bages är ju kända för att slösa med den rostade eken även i sina röda. Vilka druvor som ingår i vinet känns rätt sekundärt. Vinet har dock sina goda sidor men priset är endast försvarbart om man är ekfetischist.

Vin nummer 7 ser ljust och lite anonymt ut. Doften är rätt neutral, grönt äpplig med en liten jasminblommighet. Smaken är mycket ung och grön med kartiga syror, samtidigt en smula oljig munkänsla med kärv eftersmak. Detta är inte kul. Vi gissar på en mindre lyckad petit chablis.

Facit: 2007 Muga Rioja

Detta vin har gjort en 180 graders vändning under loppet av de senaste femton åren och går inte längre att känna igen. I jakt på friska syror skördar man riktigt tidigt. Vinet är en styggelse som förnekar både naturen och den lokala traditionen. 90% viura, 10% malvasia.


Vin nummer 8 är som gjort för att blindprovaren ska känna sig duktig. Rikt honungsgult med röda reflexer bjuder glaset på en fantastiskt mättad doft av honung, klockren aprikos, russin, apelsinmarmelad och fruktkorg. Den torkade aprikosen och marmeladtonen går igen i den oljiga smaken som har förbluffande låga syror, restriktiv restsötma och en liten bitterhet i eftersmaken. Helhetskänslan är alltså nästan torr men ändå slösande rik.
Det finns bara ett vin till salu i Sverige som passar in i den här bilden.

Facit: 2005 Condrieu (Guigal)

I och med att syran är så pass låg blir helhetsintrycket tyvärr lite jolmigt. Det ger ingen riktig mersmak. Testa Condrieu Les Grandes Chaillées från Domaine de Monteillet istället - fräschare och mer elegant.

Vin nummer 9 ser extremt lovande ut redan vid en första påsyn. Färgen är ljust halmgul, men det är något med viskositeten och lystern som ser särskilt förtroendeingivande ut. Mmm, det här är en elegant, komplex doft. Framförallt är den mycket mineralisk, liknar både flintrök och musselskal. Här finns också eleganta gräddtoner, anis och en mycket diskret popcornton. Smaken är ung och något slankare än doften lovar, men sen går alla parametrar i topp: Intensitet! Balans! Harmoni! Och så en superlång eftersmak med perfekt avvägd grapebitterhet. Rena njutningen, det här är helgjutet i sitt slag. Men vad tusan är det? En fatad chablis grand cru? Eller en puligny-montrachet premier cru?

Facit: 2006 Chassagne-Montrachet (Joseph Drouhin)'


Tänka sig att det kan bli så här bra på bynivå! Det svalare året har förmodligen både framhävt mineraltonerna och gett frukten ett nordligare (därmed inte det minsta kartigt) intryck. Det är lätt den bästa versionen vi någonsin smakat av Drouhins Chassagne-Montrachet! Kvällens vin, i nuläget.

ps. Till fredagskvällens stekta gösfilé med trattkantareller dricker vi det sistnämnda vinet igen. Våra intryck är mycket mer typiska för ursprunget. Mineraler, rostade fat, nötter, diskreta popcorn och en härlig citrusfrukt som stannar länge i munnen. Vinet är underbart gott och framstår som mer fruktigt och rättframt än vid provningen. Med maten trillar alla intryck på plats, och vinet landar tryggt och säkert på hemmaplan i côtes-de-beaune...