Munskänkarna provar mogen Sauternes

Det blir inte så ofta vi ses, vi och det ädelrötade guldet från La Garonnes morgondimmiga stränder. Som ursäkt får vi anföra att söta viner överhuvudtaget konsumeras rätt sällan hemma hos oss. Inte heller desserter kan sägas vara vårt forte. Foie gras är vi däremot löjligt svaga för, och då är det ju inte fel att ha lite sauternes på lut, även om vi lika gärna kan vända oss till andra senskördande områden. Den godaste sauternes vi hittills köpt och avnjutit är i alla fall 1990 Château Suduiraut. När munskänkarna kallar till betygsprovning och kunskapsfantomen Jan Rosborn plundrar sin källare ser vi ett lysande tillfälle att förkovra oss i ämnet. Jämförelse av två historiska årgångar Suduiraut? Absolut. Eller kanske Rieussec? Visst! Parallellprovning av två olika 76:or? Alla gånger. Vem vet när ett liknande tillfälle uppenbarar sig igen...




Första glaset har en ljusare bärnstensnyans som nästan exakt återkommer i de följande tre. Det som direkt står ut i doften är några salta drag av tång, noriark och nästan lakrits. För övrigt får vi den förväntade torkade frukten plus en liten känsla av vaxduk. Smaken får in en perfekt direktträff mitt i gommen. Här finns underbart tydliga aromretningar av kanderade citrusskal, apelsinmarmelad och lemoncurd. Ljuvlig, hög honungssötma ger munfyllande känsla och viskositet. Slutligen noterar vi utmärkta syror som ger både intensitet och fin längd. Mycket bra och tilltalande.

1990 Château Lafaurie-Peyraguey, 1er cru classé (Bommes)

Egendom på 40 hektar som producerar 6000 lådor årligen. Förutom den dominande druvan semillon även 10% sauvignon blanc och 3% muscadelle. Vi tycks gilla detta mer än de flesta, och Rosborn menar att detta är det relativt sett enklaste vinet. En enda provare väljer detta till bästa vin. Robert Parker skrev "powerful juicy flavors", "blockbuster-styled" och gav 92p. Visst!

Andra glaset öppnar med en precis märkbar ton av ostbutik och hästskit. Tavelkrita och kalkstensvägg är andra associationer. Honung och torkad frukt som sig bör. Slutligen en friskt örtig ton som skiljer ut detta vin från alla de andra. Smaken är jämfört med föregående "smalare" och mindre i volym. Fyller inte ut i gommen på samma sätt, också kortare i eftersmaken. Syrorna inte de allra livligaste. Aromer av örter, saffran och honung.

1976 Château Filhot, 2ème cru classé (Sauternes)

60 hektar vinmark ger 9000 lådor vin årligen. Hög andel sauvignon blanc, hela 36%, samt 3-4% muscadelle. Fräscht vin i lättare viktklass än sin medtävlare från samma år. Lämpat till apéritif och gåslever. Sist enligt oss och gruppen.

Tredje glaset har en avrundad, sammansatt doft. Sitter ihop fint, inget sticker ut. Jo, botrytisen bidrar visst med en ton av lim. För övrigt får vi en helhetsbild av torkad frukt, med grus och kritdamm. Smaken är viskös och krämig med goda marmeladtoner och inslag av mineralsälta och lakrits. Bra syror och god intensitet. Väl moget vin som är något lättare än 76:orna.

1982 Château Suduiraut, 1er cru classé (Preignac)

87 gram restsocker är lite åt det låga hållet. 7,5 g syra däremot relativt högt. 1982 var ett mediokert sötvinsår - med Suduiraut som lysande undantag, om än i lite lättare stil. Slottet som ägs av AXA Millésimes kan väl betraktas som ett av de allra säkraste korten. 88 hektar ger 8000 lådor per år. 10% sauvignon blanc och ingen muscadelle.

Fjärde glaset är möjligtvis det ljusaste. Här får vi en stor doft av smörkola, tång, apelsinchoklad, fatkaraktär och honung/bivax. Smaken är utsökt len och mycket viskös med inlindade syror. Första vinet hittills med uttalad fetma. Hög sötma, känsla av karamell och bränt socker. Aromer av saffran och bergamotte - som earl grey med mycket honung. Stor komplexitet och harmoni. Riktigt bra!

1986 Château Rieussec, 1er cru classé (Fargues)

Plats nummer tre enligt gruppen. Vi kan nog sträcka oss till en andraplats. Slottet som ägs av Lafite är ett riktigt säkert kort, precis som medtävlaren Suduiraut. 66 hektar med 23% sauvignon blanc och 2% muscadelle. Advokaten gav 91 poäng både 1993 och 1998.

Femte glaset skiljer ut sig genom en mörkare bärnstensfärg som det delar med sin granne till höger. Vi får en mycket komplex ädelmognad med toner av ost, havsmineraler, salmiak, grus, lim, honung och torkade aprikoser. Bränt socker eller farin, nästan ett inslag av tjära. Notabel terroirkänsla och sälta. Smaken levererar enligt löftena, med frisk fruktsyra, stor mognadsrondör och skön viskositet, allt levererat i elegant stil. Aromer av aprikoser, honung - och lite saffran dyker visst upp mot slutet. Någonstans i avslutningen trycker vinet på gaspedalen och drar ifrån i dagens längsta eftersmak. De andra vinerna blir kvar i vägkanten medan detta vin cruisar vidare på grusvägen, ackompanjerat av minutlånga svallvågor av vällustrysningar. Kvällens bästa vin måste vara sjuttiosexan från Suduiraut.

1976 Château Suduiraut, 1er cru classé (Preignac)

Wow! En överväldigande majoritet väljer detta som favorit. Vinet tycks ha decennier av prima liv framför sig. Sjuttiotalets största Suduiraut enligt advokaten, jämförbar med 1959 och värd 92 pinnar. Inget slöseri med poängen där inte, men så sattes också betyget för nitton år sedan.

Sjätte glaset doftar som luciamorgon hemma hos en mysig familj. Nybakt saffransbulle med russin och mörk honung. Bränt socker, brunt sirapsbröd, dov torkad frukt, bivax och lite lösningsmedel.
Smaken är livlig, intensiv, eldig, tuff och lite spretig. Bra bett och alkoholvärme, men också lite vasst och en aning disharmoniskt i munnen. Aromerna är dock tilltalande och några goda nötter dyker upp i avslutningen. Färgen får oss och de flesta andra att gissa att vi har ytterligare en sjuttiosexa i glaset.

1983 Château Rieussec, 1er cru classé (Fargues)

Nu får vi lära oss att det är botrytisandelen som avgör färgen, inte i första hand åldern. 1983 var ett utmärkt år för ädelröta. 92 parkerpoäng utdelades 1988. Rakt in på andraplats, enligt gruppen.


Vad gjorde Stockholms Munskänkar utan Rosborn? Mannen har till synes outtömliga resurser av vin, kunskap och gott humör. Nåväl, det här var vårens sista betygsprovning. I höst ser vi fram emot nya eskapader. Fast det vore kanske bra att planera för att kunna ta emot fler deltagare på betygsprovningarna, eftersom platserna numera går åt på mindre än en minut...