Den stora italienska årgången 2004 fortsätter att fånga vårt intresse. Sist ut bland de kända appellationerna är som vanligt Brunello di Montalcino. På Gambero Rosso-provningen i januari fick vi flera lysande smakprov. Under den närmaste tiden ska vi göra några nerslag bland tillgängliga viner för att skaffa oss lite mer överblick. Ikväll lagar vi en lasagne och skaffar oss referens och sparringpartner i form av en bekant chianti riserva i nysläppt årgång 2006.
2006 Rocca Guicciarda Chianti Classico Riserva är lite mörkare blårött, utan den där riktiga transparensen. Doften ger först bittermandel, mörka morellkörsbär, plommon och korint. Faten gör sig bemärkta med rostat kaffe, fler mörka rostade toner och lakrits. På toppen fläktar några blad ur toscanas örtflora. Snart frigör sig en ung, kittlande sötfrukt ungefär mittemellan Solero Mörka Bär och Solero Exotic - lite åt peachmelbahållet komplett med vanilj och hudkräm. Slutligen hittar vi en söt rotfruktston, ungefär som av kokta morötter. I munnen får vi rejäla, extraktrika tanniner med en mörkt chokladig munkänsla. Fruktaromerna är modernt intensiva och framhävda, medan syrorna snarare är ganska snälla och avrundade. Vinet är mer internationellt än någonsin förr och inte helt typiskt för sitt ursprung, tycker vi. Det kan möjligen duga som ursäkt till att vi förra gången tog vinet för en merlot från det nya bordeaux.
2004 2004 Col d'Orcia Brunello di Montalcino är ljusare brunrött med blå reflexer, helt transparent. Doften ger omedelbart en grön, stjälkig känsla - som av omogna tobaksblad, om man kan föreställa sig dem. Ett svagt orent drag av gammal disktrasa och skit lurar undertill. Det här vädras dock ut och lämnar plats för ljusare röda körsbär, tomatpuré, mandelmassa, lösningsmedel, svart te och läder. Den stjälkiga tobakstonen är dock genomgående under kvällen. Vi får en intensiv smak med unga, ljusa körsbär, något gröna tanniner och en gnutta lösningsmedel. Munkänslan är stor och len med ett fokus av nerviga, livliga, fortfarande rätt kartiga syror. Tanninerna är finsandiga, helheten stram och elegant - nästan vitvinslik.
Till maten är det ingen tvekan om vilket vin som gör sig bäst. Chiantins rotfruktssötma funkar på egen hand eller till ost, men vinet tar sig inte igenom, det hade kanske passat bättre till en biff? Brunellons slankhet och eleganta syror är överlägsna i vårt måltidssammanhang. Stilen är urtypisk för toscana - men hade man bara lyckats undvika de gröna tonerna hade vinet varit ack så mycket bättre. Resultatet är ungefär som förväntat för standardbrunello från detta hus, alltså. Vi jagar vidare och har gott hopp om att träffa på bättre brunelli framöver. 2004 Val di Suga Brunello och 2004 Argiano Brunello står näst på tur....
2006 Rocca Guicciarda Chianti Classico Riserva DOCG
2004 2004 Col d'Orcia Brunello di Montalcino DOCG
7 kommentarer:
Utmärkt konsumentupplysning! Vi tackar som vanligt och ser fram emot fortsättningen...!
Intressant! Nyligen drack jag 97:an av Roccan. Nej, jag har inte samma förmåga som Finare viner att uttrycka precis alla nyanser! Men den var i alla fall mycket "ungdomligt fräsch" och samtidigt bra fyllig med mogna mörka bär och aning stallbacke. Faktiskt så sparar jag de andra lite till! På tal om 2004 i Toscana så håller jag Ruffino Ducale Oro högt. Eller vad säger experterna?
)le
Verkar i alla fall som Col d'Orcia har spottat upp sej en del. 2001:an var ruskig. Så Angelini har bytt årgång också? Dags för nytt smaktest av mej också!
Val di Suga byter just årgång men har inte nått hyllorna riktigt än. Argiano sägs levereras den 22 april. Ska bli spännande!
Ruffino Ducale Oro hade helt klart sin finess men blev nog ändå en liten besvikelse hos oss efter Gallonis höga poäng (92)
MMM, det fanns helt klart egenskaper hos Col d'Orcia som kan beskrivas som "ruskiga". Kombinationen av grönhet och disktrasa till exempel... men det tog sig och visade klass till maten ;-)
Har köpt en flaska Guicciarda - trots er recension, typ. Framför allt 01 och 04 var väldigt bra, 05 inte, så egentligen hade jag gett upp. Men tänkte 06, borde vara värt att pröva i alla fall. Kollade sedan upp vinet på WS och är inte ett dugg överraskad av att Suckling ger vinet 90p och tycker att frukten är strålande och tanninerna silky.
Det överraskande var priset för de stackars jänkarna - 31$!
Vad kallar man det för - prislappsdrickning?
Prövar möjligen i kväll till en risotto med lite svamp och lite saltimbocca-anstruken kyckling - återkommer med recension då.
Henrik, var vi inte ändå ganska positiva? Vinet är onekligen gott förutom att det känns mindre toscanskt än någonsin...
Vi är nyfikna på utfallet av ditt test. Har vinet syrorna att skära sig igenom en risotto?
Jorå, ni var ganska positiva, men jag gillar ju Chianti ... Vill man ha modern bordeaux/internationellt stylad merlot ska man väl inte plocka fram en riserva från the heartland?
Just därför körde jag risotto också, för att ge Rocca G ett riktigt lackmustest. Och nej, syrorna i Rocca klarade inte riktigt en risotto, men passade bra till en kycklingsaltimboccan. Fick ett lyft av sältan från skinkan och gifte sig snyggt med den färska salvian och hade inga problem givetvis att hantera kycklingen. Godast är det dock nu, utan mat.
Jag tyckte initialt, första sniffarna att det var Chianti ändå, fick någon sådan här ingefära/kamfer/körsbär-association först, sedan lite örter. Frukten i munnen är körsbär, det finns fina örter, men jag tycker att just bristen på syra ger en chokladig känsla i munnen. Helt okej vin, priset inget att bråka om, men är det Chianti man är sugen på ska man nog ta något annat. Villa Cafaggio är kanske den mest klassiska Chiantin jag smakat av 06:orna, Fonterutoli ändå den jag gillat bäst. Ska snart göra ett omtest av Fonterutoli 07, den var helt ok, men inte i nivå med 06:an. Dock kändes 07:an väldigt ung och som att det fanns potential att casha in med något år eller två i garderoben.
Skicka en kommentar