Mousserande berg- och dalbana

Munskänkarnas påhängståg till tvåbetygskursen har nu rullat fram till bubbelvagnen. Staffan Svedberg presenterar, som vanligt med en del bra komplement till vad som går att läsa sig till. Ikväll ska det bli höga toppar och djupa dalar i en helblind provning. Vi roar oss med att öva lite poängsättning.

Första glaset är ljust gult med fin mousse. Doften visar direkt klass och ursprung, med tydlig brödjäst och framträdande mineralitet. Lite örter, sparris och vita blommor. Krita, flinta och krutrök. Outvecklad frukt av gröna äpplen och citrus. Den friska smaken bjuder på en ung, livlig mousse och lite kartiga aromer av gröna äppelskal. Gott om rökiga mineraltoner återkommer även här. Det smakar som en chablis premier cru med bubblor. Druvan är alltså chardonnay, och följaktligen är det en ung blanc de blancs vi har i glaset - eventuellt utan dosage. Hög kvalitet, men inte outstanding (87-89).

Facit: 2002 Palmer Blanc de Blancs

Oväntat att vinet har en restsockerhalt på 10 gram. Det kändes absolut inte. På champagnedagen hälldes årgång 2004 av samma vin och det var minst lika bra i den här stilen. Det är också vad som kommer finnas på hyllorna framöver.

Andra glaset har en mycket ljus, vitgul färg med gröna nyanser. Moussen ser fin ut när vi häller upp. Doften är örtig och aromatisk med inslag av svamp, honung, emserpastill och jordtoner. I munnen avslöjar sig moussen som lite grövre. Smaken är hyfsat tilltalande, aromatiskt fruktig med rätt stor kropp och jordiga toner som får oss att tänka cava. Absolut inte dålig, men helt utan elegans - vinet ger en rätt billig känsla. Moussen håller tyvärr inte mer än tio minuter i glaset. Det är en cava eller möjligen en cremant d'alsace, med tanke på vissa pinot-grisiga doftassociationer. (75-77)

Facit: NV Freixenet Cordon Negro Brut

Så mycket bättre än vi minns Cordon Negro! Det här budgetbubblet har inte sällan varit odrickbart, så jordigt och stjälkigt att det smakat kräks. Nu är det helt oväntat fullt drickbart. En rutinerad provare väljer faktiskt detta till bästa vin!

Tredje glaset har en utvecklad, oxiderat guläpplig doft - som ankomna äppelskrottar och skal i en unken källare med mögliga wellpappkartonger. Källartonen gränsar alltså till korkdefekt, och ett sammelsurium av orenlighet attackerar näsan. Smaken är oxiderat äpplig, oren och övermogen med mjuk syra, grov frukt och tydlig beska. Detta är verkligen inte gott och bör inte kosta alltför många kronor. En riktigt taskig cava? (57-59)

Facit: NV Henrik Åkesson

Inte korkdefekt, det är precis så här bedrövligt vinet är menat att vara. Familjen Åkesson borde beläggas med yrkesförbud och portförbjudas från systembolaget för evig tid. Har de någonsin gjort något gott för vinälskarna? Nästa projekt är att köra ner Domaine Rabiega i skiten.

Fjärde glaset har en guldgul färg med mikroskopiskt små bubblor. Doften är återhållsam men klart finessrik med brödiga drag och mognadstoner av persika, exotisk frukt, torkad frukt och svamp.
Läckra nyanser även i spektrat knäck, kola, farin och cognac. I munnen en lång mousse, och en rätt stor smak med drag av korint, farin och torkad frukt. Det här är ett finstämt, vänligt och behagligt vin att dricka. Hög kvalitet är det utan tvekan, tycks dominerat av chardonnay, troligen från champagne att döma av brödigheten och komplexiteten - mognande vintage eller en enklare prestigeblandning från okänd småodlare? (88-90)

Facit: NV Bott-Geyl Edouard Cremant d'Alsace Brut

Ovanligt komplex för att komma från Alsace, vi har nog aldrig testat något sånt. Men den verkar ha fått rätt lång tid "sur latte" och lagom mognad i flaskan.

Femte glaset är ljust guldgult med små bubblor. Doften är något knuten med söta honungstoner och gott om mineraler med aningar av diesel, och en frukt som påminner lite om gråpäron. Tyvärr tillkommer en artificiellt parfymerad doft som avslöjar att det rör sig om ett billigt vin. Smaken är torr, rätt stram och äppelkartig med lite bitterhet, tvärkort eftersmak och en liten mousse som tappar stinget förskräckande snabbt. Produktbubbel helt utan brödighet, kan vara en riesling och kanske från nya världen? (71-73)

Facit: Lutter & Wegner Riesling Brut

Sjätte glaset är rikt guldgult med stora bubblor vid upphällningen, men små och fina i glaset. Doften är mycket stor, med fin utveckling mot nötter, krita och svamp, och därtill den tydligt gräddiga känsla som är ett kännemärke för hög kvalitet. Märkbar fatkaraktär, frukt av vinteräpplen och korinter. Smaken kommer i en helt annan skala än övriga viner - frisk och fyllig med stora, mogna röda äpplen och märkbara skaltanniner. En behaglig krämighet som av toast w/ butter och därtill en lång, ihållande mousse. Detta är förstås en pinotdominerad skumpa, den är av hög klass, och inte är den helt ung heller. En stor, strukturerad matchampagne (91-93).

Facit: 1998 Cuvée Sir Winston Churchill

Wow, vad kul att få prova den igen! 70% pinot noir dominerar intrycken helt ikväll. För ett år sedan tänkte vi mest på inslaget av chardonnay. Så kan det gå.

Sjunde glaset har en roséfärg som liknar smultronsoda. Doften är otillfredställande liten och blyg, med smultron- och jordgubbstoner och en ganska odefinierad pinotkaraktär. Smaken är frisk och rödbärig med liten bitterhet. Detta bör vara en standardrosé från champagne och den är ganska menlös, intetsägande och trist. (79-81)

Facit: NV Taittinger Brut Rosé Cuvée Prestige

Cuvée Prestige - ha, vilket lurigt namn! Om det hade varit Rotari hade journalisterna kunnat skriva "prisvärd". Nu är den bara onödig. Här kommer tre riktigt goda roséchampagner istället: Dosnon (Vinik) Veuve Fourny (Caveau) och Gosset (Divine).

Åttonde glaset är nästan vitt och har stora bubblor, och ett skum som samlas i kanten av glaset. Doften är parfymerad, druvig och söt -klockren muscat. Smaken är lätt, söt, låg i alkoholen, fruktig och hyggligt frisk med en mousse som hjälper till med att dra ut på smaken. En billig moscato, helt ok för vad det är (75)

Facit: NV Cinzano Asti Spumante

I sommar dricker vi hellre La Spinettas 2007 Bricco Quaglia Moscato d'Asti till bären och glassen.