Nya årgångar hos Vinik

2008 Mas Foulaquier L'Orphée vs. 2009 Lacroix-Vanel Fine Amor

Tolv dagars sträckjobbande kräver belöning. Vi kör på säkra kort - vitlöksgnuggade lammkotletter, ugnsstekta provensalska grönsaker och ett par sydfransoser som hör till de bästa vi vet. Fighten är rätt jämn i och med att båda vinerna har ungefär samma druvblandning (lika delar grenache/syrah) och den blir extra spännande i och med att Jean-Pierre Vanels nollnia alldeles nyss kommit hem till norden.

2008 Mas Foulaquier L'Orphée AOC Pic-Saint Loup är reduktivt i karaffen (ylle, köttsafter, syrahfunk). Glaset uppvisar vackra, transparent blåröda nyanser. Även här finns behagfullt animaliska lagårdstoner med en anstrykning av röda bio-äpplen. Snart är det frukten som tar överhanden - underbart frisk och precist definierad med mosade skogsbär i alla nyanser från mörkaste blåbär och björnbär till röda hallon och jordgubbar. Saftig garrigue-vegetation med stråk av violer och grusdamm gör inte det hela sämre.

I munnen ett perfekt balanserat vin. Smaken fyller ut hela vägen med frisk, sval, rik sötmogen frukt och läskande syra. Bra spänst och drickvänliga tanniner. Aromerna skiner som pastiller alltmedan mineraler och örter stramar upp i avslutningen, som nästan blir kryddig utan att man ens vågar tänka på ekfat. Alkoholstyrka finns heller inte med på kartan (13,5%). Elegant vin, underbart till maten och minst lika bra som vid tidigare smakprov. Nej, här har vi inga invändningar alls.

2009 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor AOC Coteaux du Languedoc-Pézenas har en sötare doft med fler brända toner. Knäck, kola, fikonsirap, vanilj, choklad och sötlakrits berättar om ett hetare år. Frukten är jämförelsevis mer syltig (hallon/jordgubbar). Efterhand kommer garrigue-örterna till tals även här. Doften är lite mer volatil, som det gärna blir säsongen är varm. En aning av rödbeta hamnar heller inte på pluskontot. Det är onekligen komplext och föränderligt - men blir ingen favorit när vi först provar, eller till maten. Klart mer sympatiskt några timmar senare på egen hand.

Smaken är klart bättre än doften. Bra balans med generöst sötmogen frukt, inbäddad syra och aningens läskpapperstorra tanniner. Mjukare och fylligare (14%), men också något tunnare i mitten. Massor av röda grenache-hallon ringer kvar. Här finns inte samma spänst som ettan, men istället en skön rondör som gör sig riktigt fint på egen hand efter maten. Vi har alltid enormt höga förväntningar på Fine Amor - ett av våra absoluta favoritviner - så därför är den snabbt utvecklade nollnian en liten besvikelse ikväll och behöver fler smakprov innan vi riktigt vet var vi har den. Tills vidare är den friskt syrliga och lagringsbara nollåttan ett säkrare val.

Vinik via SB/PI, 180 och 160 kr.

ps. Intressant läsning: David Schildknechts Languedoc-rapport i augustiuppdateringen av eBob, där han kallar Mas Foulaquier "one of the six or eight most exciting and consistently excellent sources in the Languedoc", men tycker att L'Orphée var ännu bättre i 2007. Fine Amor finner han vara klart bättre i 2008 än i 2009, vilket stämmer bra med vårt intryck. Jean-Pierre Vanel själv tycker att 2010 är "potentially 'magical'"...

Mästarmöte 2007: Barral Faugères vs. Lacroix-Vanel Fine Amor

Ikväll: två vinodlare som vi har träffat flera gånger, två av våra absoluta favoriter. Aldrig någonsin har vi haft deras viner på bordet samtidigt. Det känns smått upphetsande - och samtidigt lätt sadistiskt - att tussa ihop dem. De borde egentligen få skina på egna premisser - men inte just ikväll, för nu måste någon av dem vinna. Grenarna är 1) provning på egen hand och 2) matsällskap till risotto och stora kalvkotletter klädda i fettkappa. Slagträn som sifferbetyg kan komma att användas.

Som den rebell han är öppnar Didier Barral pang på med sin 2007 Faugères Tradition. Färgen är mörk oxblod med lila kant.
Doften ur karaffen får oss att frusta av njutning: svartpepparkvarn och knallpulver, blodapelsiner och blå syrener, järn och mörka köttsafter, massor av salmiak och några valnötter. I glaset är doften alldeles ren med sötfruktiga drag som berättar om hög mognadsgrad. Dessutom garvat läder, blodig biff, svartpeppar och sötsalt lakrits. Inom en timme växer den söta nollsju-frukten och formligen hoppar ur glaset med ännu mer av blodapelsiner.

Jean-Pierre Vanel är lite mer reserverad och eftertänksam, han tar det piano i alla lägen. Den purpurfärgade 2007 Fine Amor vänder sig försiktigt i karaffen och avtäcker lavendeldoftande garrigue över mogna hallon, fikon, muscovado, köttsafter, sten och salmiak. Även här får vi en mycket mogen frukt med drag av både hallon, björnbär och blåbär. Dessutom finns inslag av cassis, kulspetsbläck, tobak och choklad som vi inte hittar i ettan. Doften har en härlig fräschör och elegans, den är inte alls lika animalisk förutom en diskret pust av lagård. Visst finns flera gemensamma nämnare - ändå är vinerna helt olika till sin personlighet. Första glaset innehåller noll procent syrah, men ger ändå flest associationer åt det hållet.

2007 Domaine Leon Barral Faugères Tradition är rejält tätt och intensivt i munnen. Wow-känslan är odiskutabel när högar av svartpeppar förenar sig med stadigt friska syror och snyggt sveper igenom en harmoniskt len och välmatat sötfruktig mittsmak, för att formligen explodera ut i en superlång ringande avslutning som fortsätter ända ner i strupen och magen. Onekligen ingår alkohol i detta vin: 13% säger etiketten, men femton ligger säkert närmare sanningen - och den saken kan man lugnt fundera över i ett par minuter alltmedan sötlakrits, kryddor och mineraler dansar ringdans på tungan. Rebelliskt krut och rackarns gott!

2007 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor är inte riktigt lika tätt, men mer präglat av tanniner och en örtbitter kärvhet som lovar riktigt gott inför kvällens måltid. Syrorna är friska, men smaken ringer inte på samma galet intensiva sätt. Här finns mindre av sötma, istället liten bläckighet som saknas i ettan, och en svalkande stenig mineralkänsla.  Det mesta händer i mittsmaken, medan slutet är lite kortare. Fine Amor har en mer läskande personlighet utan alkoholvärme, pepprigheten är inte alls lika framträdande. 14% säger etiketten, och det verkar stämma rätt bra. Överraskande svalt för året uppvisar vinet en elegans och balans som tycks vara perfekt ämnad för matbordet.

Och inte oväntat är det Fine Amor som inordnar sig bäst med maten. Det är den karaffen vi spontant vänder oss till för påfyllning (91). Men på egen hand är det utan tvekan Barrals Faugères som är häftigast. Mötet åskådliggör motsatsförhållandet mellan provning och måltid. Ska vi prata siffror är det sistnämnda vin som vinner fighten - kraft och längd brukar göra det (92). Båda vinerna är fortfarande i en ungdomlig fas med goda framtidsutsikter.

Mer om Barral och hans nollsjua här. Mer om Vanel och hans nollsjua här.

2007 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor

Vin är i sina bästa stunder en dryck som adresserar lustcentrum utan omvägar. Särskilt upphetsande just nu är den sydfranska årgången 2007. En rejäl andel av söderns nollsjuor får oss att gå ner på knä och be om mer. Det var uppenbarligen något alldeles magiskt som hände den sommaren - exakt vad kommer förmodligen vinodlarna att berätta för sina barnbarn på ålderns höst...

I byn Caux strax norr om Pézenas huserar konsthantverkaren, tillika litteraturvetaren, Jean-Pierre Vanel. Han kan mycket väl ha nattats med just sådana historier om sagolika skördar av grenache - eftersom han tillbringade sin barndoms somrar hos mormor i Châteauneuf-du-Pape. När vi träffade honom erkände han sin svaghet för vinerna från den välkända appellationen. Och visst är släktskapet tydligt i glaset...

2007 Lacroix-Vanel Fine Amor, Pézenas Coteaux du Languedoc har en järnrik doft av söta, friska blåbär och vildhallon med socker på toppen och grädde i skålen. Därtill noter av krossade körsbärskärnor och en terroirkänsla av grafit och grillkol, friska garrigue-örter och lakrits. Vilken renhet och vilket fokus här finns! Detta är så läckert att salivkörtlarna sprutar som sprinklers på torra gräsmattor i juli. Aromer av fikon, jordgubbar och kryddor utvecklas med tid i karaffen. Mmm, grenache...

I munnen: ooohh vilken attack, vilken frukt, vilken intensitet, vilken fräschör, vilken balans, vilka tanniner, vilka syror. Inget trä fick chansen att bråka med aromerna - Vanel mognadslagrar nämligen sina röda i tankar av epoxy. Detta är så bra att alla nackhåren reser sig på ända! Med nollsjuan av Fine Amor har förmodligen Jean-Pierre Vanel gjort sitt bästa vin hittills - åtminstone av de vi smakat. Och detta trots att vinet är hans billigaste! Fortfarande pur ungt men redan ack så njutbart kommer det att utvecklas på ett fantastiskt sätt, åtminstone under de närmaste fem åren. (91+)

ps. Vi testade nollsjuan först för ett knappt halvår sedan och sedan precis härom veckan, båda gångerna med liknande upphetsning. En fylligare presentation kan läsas i recensionen av förra årgången. Vår entusiasm väcktes i och med besöket sommaren 2008. Och visst, i sanningens namn ska nämnas att även syrah, carignan, cinsault, och mourvèdre brukar finnas med i mixen. Vinik importerar och priset är 155 kr.

2006 Lacroix-Vanel Natura Rerum

Dags för nästa lektion med litteraturläraren Jean-Pierre Vanel. Poeten och filosofen Lucretius var ganska före sin tid när han för tvåtusen år sedan sammanfattade den epikureiska livshållningen i storverket "De Rerum Natura". Visst är det helt otroligt att han och föregångaren Epikuros redan då hade gissat att universum består av atomer och tomrum! Lucretius positiva inställning till sinnena och deras möjligheter att leverera pålitlig information - och skepsis till förnuftets rationaliseringar - gör honom till en god förebild för oss som provar vin. Liksom insikten att vi människor är ett lustdrivet släkte. Natura Rerum är också namnet på Jean-Pierre Vanels splitter nya toppcuvée. Det är allra första årgången, så den som söker information på nätet letar förgäves. Men jäklar vad han kan göra vin, den lågmälde gentlemannen från Caux...

2006 Natura Rerum Coteaux du Languedoc-Pézenas AOC har som vanligt (när det gäller Vanels röda) inte varit i närheten av ett ekfat. Vinet ser fantastiskt extraktrikt ut och har fällt ut en hel del fast materia i flaska och dekanter. Som alltid när det gäller vin från denna adress fascinerar doften, ikväll mer än någonsin, så pass att det är svårt att sätta ord på vad vi känner - även om vissa drag känns bekanta från hans andra viner och dessutom besläktade med exempelvis Didier Barrals 2005 Faugères Jadis. Doftupplevelsen är totalt levande, djup och mystisk. Vi plockar ut enskildheter som muscovadosocker, krossad sten, järn, rostade körsbärskärnor och kokos ovanpå en djup, rikt mörkröd frukt. En helt behaglig fränhet av ammoniak behåller arbetsstövlarna på. Gissningsvis dominerar syrahdruvan med assistans av grenache och mourvèdre...

I munnen är detta inget annat än storslaget! En massivt extraktrik, ändå läskande smak med substantiella, tuggbara tanniner, samt massor av järn och mineraler. Söta kittlingar av muscovado och kirsch mot en bakgrund av sval, mäktig syrahfrukt. En urkraft och längd som ger känslan av att vinet är en levande varelse - rena blodtransfusionen. Enormt imponerande, vilken upplevelse - missa inte detta.

Vinet är inte listat i beställningssortimentet, men importeras av Vinik (nik@vinik.se). Kostar 225 kr och går att köpa i valfritt blandad låda med fast beställningsnummer.

ps. Nästa gång vi återkommer associerar vi till dessutom till Emils jäsande Lönneberga-körsbär, färsk nyskuren aprikos och det slags färdiga pulver man kan göra nyponsoppa av. Märkligt, indeed! Muscovadosocker i doft och smak påminner om Barrals Faugères. Tanninerna är tuffa nog att stå upp till den stadigaste biff.

2006 Natura Rerum Coteaux du Languedoc Pézenas AOC (Domaine Lacroix-Vanel, Caux, Languedoc)

2006 Domaine Lacroix-Vanel Fine Amor

Den senast tiden har godnattlektyren bestått av Jonathan Nossiters bok "Le Goût et le Pouvoir". Det är onekligen kontroversiell läsning. Författaren, mest känd som regissör till Cannes-dokumentären Mondovino, är en man med en mission. Han öppnar fronter åt alla håll i den moderna vinvärlden och drar sig inte för att använda boken som partsinlaga om Mondovino, Michel Rolland, Parker och all världens kapitalistiska storpotäter. Man blir extremt ambivalent som läsare. Hans resonemang har helt klart sina poänger - vi instämmer och applåderar ofta i själva sakfrågorna - men med sin intellektuella snobbism jagar han säkert bort fler än han frälser. Hans favoritnöje är att gå omkring och ifrågasätta vinlistor på restaurang och locka ut sommelieren på hal is. Det provas också en hel del vin, och en genomgående tanke är att smaknoteringar som beskriver vinets aromer missar målet. Istället pratar författaren och hans vänner bland de burgundiska vinodlarna om de associationer vinerna leder till. Det blir både förföriska Dim-kvinnor, barndomsminnen, fransk-intellektuellt frasmakeri och annat som inte ensamt klarar av att beskriva vinet. Men vad är egentligen en smaknotering utan aromer? Nota bene, vi är inte ute efter att såga det associativa sättet att beskriva vin, som ofta är personligt och läsvärt - men utan mer jordnära noteringar blir det inte kommunikativt. En vanlig taktik är också att beskriva ett vin genom att porträttera personen bakom vinet. Varm intellektuell aristokrat, och samtidigt bonde, är ett högt betyg. Ok, men skicka då en tanke till författare som T.S. Eliot och Celine - knappast politiskt korrekta, troligen inte ens sympatiska, men deras författarskap...

När det gäller den Caux-baserade ex-litteraturläraren Jean-Pierre Vanel vill vi ändå gå några steg i Nossiters fotspår. Mannen och hans vin talar nämligen precis samma språk. Fine Amor är ett begrepp ur den sydfranska riddardiktningen från 1200-talet som betecknar hövisk kärlek utanför äktenskapet. I vissa fall den ideala vänskapen mellan två män. Aha tänker ni, men nix, det var inte en erotisk relation trubadurerna syftade på. Nå, tillbaks till själva vinet. Den dominerande druvsorten är grenache (55%), resten av druvorna är en blandning av syrah, mourvèdre, carignan och och cinsault. Stockarna har vuxit i terrasserade sluttningar med jordmån av grus och vulkanisk basalt. Odlingsmetoderna är ekologiska, det vill säga utan kemikalier, insektsgifter och gödningsmedel. Vinet har inte ens sett röken av trä. Vinifikation och mognadslagring skedde i tankar av epoxy.

2006 Fine Amor har en härlig, direkt, renfruktig doft av mogna vildhallon och fikon. Det finns komplement, men de är mer diskreta: kryddor (inte minst sandelträ), animaltoner av läder och kött, vitpeppar, steniga mineraler och bittermandel. Inslaget av carignan känns numera bekant. Trots finessiga sekundära aromer är det doftens renhet som slår oss mest.

I smaken får vi en fantastisk fräschör och arom. Det är mogna vildhallon som dominerar, den skinande frukten rider högt på friska syror - man får resa till bourgogne för att hitta dess like, men betala dyrt för så mogen frukt. Den bäriga kärvheten är perfekt avvägd mot rondör av choklad och fikon, och 14% alkohol märks överhuvudtaget inte. Komplementdruvorna bidrar med en skön komplexitet i smaken som får en att vilja ta en sipp till, och en till. Elegans, balans och ett suveränt omdöme speglar vinmakarens eftertänksamma personlighet på pricken!

Märk väl, vi talar alltså om ett vin som kostar €10 på plats (150 kr här hemma). Det är som gjort att dricka just nu på frukten, vinet utvecklar sig fint i glaset under kvällen - dagen efter har det tappat lite i fokus. Inte minst är det ett underbart matvin tack vare sina perfekta syror. Ikväll glänser vinet till hel, ugnsgrillad gårdskyckling. Vi ger alla fyra tummarna upp, precis som ute på terrassen i Neffiès (grannbyn till Caux). Mycket mer av det här, tack...


ps. Vad Jonathan Nossiter tycker om Lacroix-Vanel har vi ingen aning om, men hans fiender på "The Wine Advocate" (i detta fall David Schildknecht) har skrivit följande underbara rader. Redan själva dramaturgin ger vällustrysningar - skönt att även vinet gör det:

"If I could pick one person to epitomize the idealism of the Languedoc’s many fools-for-wine, it would be Jean-Pierre Vanel. Starting out with a dream and a small acreage of vines on Villefranchian terroir inherited from this grandmother and struggling all the way, he has already crafted some of the region’s most supple and sophisticated wines with a primitive basement facility and an assortment of small tanks."

pps. Vinet finns att beställa från: nik@vinik.se

2006 Fine Amor AOC Pézenas Côteaux du Languedoc (Jean-Pierre Vanel, Domaine Lacroix-Vanel, Caux, Languedoc)

Le Bar à Vin de Pézenas

Planet hem går om några timmar. Efter mailväxling och telefonsamtal med vinmakare Daniel Le Conte des Floris har vi kommit fram till att vi borde hinna ses på hans vinbar lördag vid lunchtid. Ännu är vi lyckligt ovetande om den timslånga motorvägskö som gör att vi måste inta ett rentav zenbuddhistiskt förhållningssätt för att mota stressen. Sedan - 180 blås. Vi kom med på planet till slut, med fem minuters marginal...


Daniel är en mycket sympatisk parisare som lämnat universitetsvärlden (och skrivandet på La Revue du Vins de France) för att göra naturliga, hantverksmässiga viner med utgångspunkt från en helt oglamorös källare i Caux. Vinbaren på marknadsgatan i Pézenas är nyöppnad, så han vill förstås hellre visa den. Där har han assistans av sin duktiga, flerspråkiga sommelier Xavier Demas.


Intressanta viner från Languedoc och resten av Frankrike kan drickas på plats eller handlas till bra priser. Den luftkonditionerade baren håller minst tio grader lägre temperatur än marknaden utanför - ganska skönt! Daniel plockar fram några flaskor för en snabb provning.


2005 Domaine Le Conte des Floris Lune Blanche AOC Coteaux de Languedoc är gjort huvudsakligen på carignan blanc från grusig skifferjord. Skördeuttaget är 25 hl/ha. Vinet har legat ett år på ekfat varav en femtedel var nya. Glaset har en tät, visköst gul färg, nästan som äggvita. Doften är mycket sofistikerad och leder tankarna till meursault och puligny. Stilig fatoxidation, nötter, subtil smörighet, en gnutta popcorn, frisk citrusfrukt och garrigue. Ingen unknad, mycket fräschör. Smaken bekräftar, detta är fantastiskt gott - det elegantaste vita vin vi smakat från Languedoc (kolla också fruktkorgen Prieuré Saint-Jean de Bébian). Daniel tycker att vinmakare i allmänhet här nere har en del kvar att göra när det gäller syrorna. Vi tycker att han har nått hela vägen med detta vin. €17.


2005 Domaine Le Conte des Floris Basaltique AOC Coteaux de Languedoc är till två tredjedelar gjort på carignandruvor från den basaltiska lavajord som är typisk för Caux. Vi berättar om vår förtjusning i druvsorten och att den borde odlas mer istället för mindre. Daniel instämmer och berättar om Carignan Renaissance som promotas av Nicole och John Bojanowski på Clos du Gravillas. Vinet är mörkt blårött och har en parfymerad nos av mörka körsbär med inslag av brända höstlöv och knallpulver. Torr, stram, god smak med framträdande tanniner. €9.

Daniel brukar jorden biodynamiskt, är i konverteringsfasen och väntar på att bli certifierad. Han hoppas på att bli upptagen i den globala sammanslutning som också bär namnet Renaissance. Man kan bara bli rekommenderad av någon som redan är medlem. När det gäller Daniel är detta naturligtvis - Didier Barral. Nu rinner tiden ut - vi hinner inte prova mer utan måste skynda vidare mot Marignane MP2...

Le Bar à Vin de Pézenas, Daniel Le Conte des Floris, Rue Jean Jaurès, Pézenas