2001 Brunello di Montalcino Val di Suga

Projekt källarrensning fortsätter. Vad kul det är att kunna rycka flaskor som verkar vara drickfärdiga! Ikväll blir det en enkel men slagkraftig kombination som väcker massvis med gamla italien-minnen, fortfarande utövar sin magi på oss och, ja faktiskt - tar oss hela vägen tillbaks till början av vårt aktiva vinintresse, nämligen: pappardelle, ragù e brunello.

2001 Tenimenti Angelini Brunello di Montalcino Val di Suga har en stilig färg, ljust varmröd med tegelkant. Doften känns omedelbart betryggande, med rikliga doser rostigt järn, läder, torkade körsbär samt en skvätt balsamico. Jord och te blir snart framträdande markörer, torkade rosor, ljusa örter och mandelmassa likaså - klassiskt nog för att saliven ska börja rinna. Vi är mitt i det toscana vi lärde oss att älska för femton år sedan.

I munnen serveras mogna röda körsbär och hallon mot svart botten av te, lakrits och jord. Det finns ett rejält grepp i mittsmakens mineraler och syrorna är friska, medan tanninerna har hittat ett skönt mellanläge som både river och smeker. Frukten är alldeles utmärkt för en standardtappning - inga tendenser till uttorkning än - och smaken varar mer än tillfredsställande länge.




Detta vore inte en komplett toscanare utan det lite småsura och vresiga drag som liksom är själva äkthetsstämpeln på alltihop. Det finns ändå gott om sötmogen sangiovese och jordig mineral i efterklangen - ja, jäklar vilka mineraltoner - och man måste älska helheten för dess charm och drickbarhet. Matens svartpeppar tar tag i vinets intensivt röda frukt, men ingen eldighet står att finna trots etikettens 14,5% alkohol.

Drickfasen tycker vi är helt perfekt just nu, precis i krysset mellan ungdom och mognad, men ytterligare tre à fem år lär inte skada om man uppskattar tredjehandsaromer och lagrar svalt. Vi gläds åt ett bra köp våren 2007. Amerikanska bedömare är väl snåla med sina poäng.

Aktuell årgång på SB är 2004. Den bloggades här. Nollettan är ett par snäpp bättre, som vi uppfattar saken. Kan tre-fyra års lagring göra susen med nollfyran?

2004 Tenuta San Giorgio Ugolforte

Brunello di Montalcino från en hallstämplad årgång låter ganska lockande, eller hur? Åtminstone för gamla aficionados som oss.
Men rätt mycket vatten har hunnit rinna under broarna sedan vår kärleksaffär med Montalcino började, där nere i fortezzans källarsvalka. Efter målmedveten marknadsanpassning till miljontals amerikanska kunder, och en saftig vinskandal senare, är brunello-etiketten inte längre den mest kassaskåpssäkra garantin för klassiskt vin.

Tenuta San Giorgio är en helt ny bekantskap för oss, vi har inte ens hört namnet förut. Guido Folonari odlar 10 hektar vinmark i sydöstra delen av appellationen, nära Castelnuovo dell'Abate, på höjder mellan 350 och 450 meter. Jordmånen blandar kalkgrus och tuff, precis som sig bör. Skördettaget ligger på 50 hl/ha, relativt högt får man säga. Musten jäser i rostfritt med temperaturkontroll och det färdiga vinet mognar inledningsvis under ett år i små franska ekfat, varav hälften var nya. Reglementet säger tre år på fat, så de följande två åren spenderas i stora slavonska ekståndare. Efter buteljering intar flaskorna ryggläge under ett år innan det är dags för vinet att nå marknaden.

Vid karafferingen doftar 2004 Tenuta San Giorgio Brunello di Montalcino Ugolforte av katrinplommon, söt piptobak, farin och rostade toner. Hmm, här är det faten som snackar! I glaset får vi en god röd sangiovese-frukt som liknar sötsura körsbär, med tydliga tillägg av kryddnejlika, muskotnöt och mandelmassa. Det är fortfarande redigt med ek i presentationen men vi gläds åt hur terroiren trots allt går igenom. Det blir pluspoäng för bittra örter, kalkgrusjord och finessrika kronblad av ros. En puff rök tar oss tillbaks till faten och S avslutar sina noteringar med ett tydligt, volatilt drag av söt salubrin.

I munnen öppnar aromerna ganska intensivt, och mittsmaken är en mjuk och slank historia där syran går före. Tanninerna är relativt lätta och bjuder inget nämnvärt motstånd. Det finns däremot rätt duktigt med ek som adderar sötma, munkänsla och kryddighet men vi kan inte låta bli att notera hur frukten liksom inte riktigt fyller ut kostymen. Avslutningen tar en sväng i orientbasaren innan eftersmaken slutar på helt anständig medellängd.

Vi hade förstås hoppats på mer. Det är ett behagligt vin och det smakar gott, men levererar ändå rätt lite pang för pengarna och blir till slut aningen menlöst och opersonligt. Det är en bra bit kvar till toppklass i Montalcino - hur den smakar kan man läsa här och här, exempelvis 2004 Donna Olga var helt andra doningar. Räddningen är syrorna - utan dem skulle spelet vara över - men vi får vara försiktiga med temperaturen, annars blir vaniljsötman lite i kletigaste laget. Det är svårt att se någon längre framtid för det här vinet - med sina lätta, uppmjukade tanniner tycks det inte vara byggt för lagring. Men istället fixar det lammkotletterna redan ikväll, och det är ju inte det sämsta. Drick nu. (89)

ps. Nya 225-liters barriques är en varningsklocka i Montalcino. Kolla efter stora slavonska botti på 20-100 hektoliter istället...

Vilka är era favoriter bland klassiska brunelli?

2004 Poliziano Asinone Vino Nobile di Montepulciano

Montepulciano är en fantastiskt vacker bergsstad i sydöstra toscana där vi tillbringade några dagar på vår första långresa i vinets tecken, för elva år sedan. Det var faktiskt den första staden på resan där vi tog oss ordentlig tid att smaka på röda viner. På den tiden var Vino Nobile förhållandevis billiga fynd. Vi lärde oss älska de unga tanninerna som sög till och torkade ut kinderna. Sedan dess har vi inte varit där, och under tiden har både priser och kvalitet genomgått en slående utveckling. Fortfarande är man kanske lite i skuggan av den mer berömda grannen Montalcino, men det betyder bara att man får lite mer för sina pengar än i brunellons hemstad. Vinerna är också ofta lite robustare i stilen, och gillar man det så har man hamnat rätt. Asinone är en vingård norr om staden, belägen på 380 meters höjd i västvänt läge. Namnet betyder åsnerygg, eventuellt åsnebak, och syftar på vingårdens form. En ursprunglig klon av sangiovese, eller "prugnolo gentile" som den kallas lokalt, återfinns här i särskilt ren form. Vingården planterades först 1961, och den första Vigna Asinone tappades 1983. Vinifieringen är numera helt modern med driven extrahering av frukten, och mognad i en blandning av små och stora fat under 18 månader. Vinet importeras av Johan Lidby Vinhandel. Vi har smakat vinet vid tre av deras mässprovningar under de senaste fem åren, årgång 2001 var exempelvis mycket bra. Den som händelsevis passerar Puttgarden kan plocka upp årgång 2004 för DKK180.

Vi satsar ikväll på entrecôte fiorentina style, med salt och citron. Gräddstuvade blackeye-bönor, linser och dressad grönsallad därtill. Vinet är mörkt blårött i glaset, med en doft som efter ett par timmars luftning först är återhållen: goda mörka körsbär, bittermandel, söt piptobak, russin och mörk sirap eller, om man så vill, bränt socker. Smaken är harmonisk, balanserad och hel med rejäl körsbärsfrukt, hög syra, något bitande tanniner och lite eksträvhet på en botten av lakritstoner. Efter måltiden öppnar sig doften mer och det sista glaset är, som så ofta, det bästa. För att få full valuta för pengarna behövs lagring, fyra år uppskattningsvis - ändå är tanninerna rätt civiliserade jämfört med våra minnen av äldre Vino Nobile. Den nyss släppta årgången är ovanligt lyckad, så lägg gärna undan ett par flaskor.

2004 Asinone Vino Nobile di Montepulciano (Poliziano, Montepulciano, Toscana)

2004 Lisini San Biagio Toscana IGT

Regnet öser ner, så vi passar på att smaka på detta druvrena vin från södra Toscana. Det kommer från fina 2004 och Lisini, nyss inköpt hos Otto Suenson i Köpenhamn. Druvorna är 100% sangiovese grosso (brunello) som växer på 300 till 350 meters höjd strax söder om Montalcino-zonens gräns - mellan Sant Angelo in Colle och Castelnouvo dell'Abate. Vingården omfattar en och en halv hektar i denna varmaste del av området kring Montalcino. Allt arbete sker för hand, med selezione massale, grönskörd, jäsning och lagring i ståltank.

Doften är öppen och stor i glaset, med körsbär, cassis, blåbär, plommon och torkad frukt. Goda inslag av rökighet, örter och enbär. I munnen är vinet riktigt givande, bärfruktigt och rikt, visköst och varmt i karaktären (13,5%), med riktigt mogna druvor präglade av maraschinolikör. Mycket bättre än Lisinis Rosso från 2005 och ett riktigt bra köp. Gott vin, rekommenderas varmt - perfekt till pasta, toscanska korvar och inte minst trevligt på egen hand.

2004 San Biagio Toscana IGT (Azienda Agricola Lisini, Montalcino, Toscana)