Visar inlägg med etikett alta valle della greve. Visa alla inlägg
Visar inlägg med etikett alta valle della greve. Visa alla inlägg

fredag, maj 08, 2009

Toscana 2004: Argiano vs. Poggio Scalette


Ikväll hade vi egentligen tänkt oss en jämförelse på temat brunello 2004, men den andra kandidaten har fortfarande inte anlänt och nu är tålamodet slut. Så varför inte ställa upp en nysläppt toppchianti istället?

Podere Poggio Scalette är beläget i den pyttelilla byn Ruffoli öster om staden Greve, i centrala chianti classico. Närmaste granne är den gamla bekantingen Querciabella. Gårdens ägare, tillika vinmakare Vittorio Fiore har ett utmärkt anseende i området och hans finaste vinstockar är i ungefär samma ålder som han själv, sextiofem år. Il Carbonaione är gårdens bästa vin och görs på 100% sangiovese av en klon som kallas di Lamole, efter grannbyn. Efter en kort maceration på 12 dagar fick vinet mogna 12 månader på nya ekfat, och alkoholhalten stannade på 13%. Reaktionerna bland de amerikanska bedömarna har varit goda, med en extra entusiastisk Antonio Galloni som delade ut hela 94 poäng.

Om Vittorio Fiore är småskalig med sina tio hektar och modern i sin vinifiering och fatbehandling, är Argiano istället en relativt stor, mer traditionell producent med 48 hektar under vinrankan. Förmodligen är man mest berömda för sin supertuscan Solengo, som vi hade nöjet att vertikalprova härom året. Men det mest ursprungstypiska vinet är utan tvekan egendomens Brunello di Montalcino DOCG. Efter vinifikation i temperaturkontrollerade ståltankar mognade vinet först ett år i små franska ekfat och därefter ytterligare ett och ett halvt år i stora botti av slavonsk ek. Totalt får vinet fyra års mognad innan det når marknaden.
Alkoholhalten redovisas som 14% på etiketten. James Suckling beskriver brunellon som Argianos bästa någonsin och ger 94 poäng.

2004 Argiano Brunello di Montalcino är ljusare brunröd och transparent som sig bör. Doften är först något knuten men ger direkt en traditionell känsla. Fascinerande, orientaliska kryddtoner samsas med inlagda surkörsbär, korinter, farin och mandelmassa. En småsvettig ton av gamla fat frigör sig och därefter tar örterna över, det finns verkligen gott om örter här: salvia, mynta och oregano är de vi tänker mest på. Slutligen minglar en ton av tobak och mogna vindruvstjälkar kvar i glaset.

Vi smakar på brunellon som visar sig vara silkeslen med perfekt stramhet. Det är en traditionellt slank, skenbart lätt och läskande smak - men både mineralisk och lååång. Intensiteten är utmärkt och syrorna skär som en nyslipad kniv genom ryggbiffen med dess fettkappa. En aning av balsamico samsas med ljusa surkörsbär och ett helt busksnår av örter som salvia, mynta och oregano. Vi njuter av begynnande mognadstoner - detta är redan fint utvecklat och underbart gott, i en stil som känns välbekant från våra allra första vinresor. Det är lätt att lura sig på det slanka intrycket, för här finns rejält med smak och kraft som frigörs allra bäst i sällskap med kött. Det smakar utmärkt redan nu och bör dessutom ha ypperliga framtidsutsikter.

2004 Podere Poggio Scalette Il Carbonaione har en mörkare, varmt sammetsröd färg. Vi får en köttig, rik doft med hela det supertoscanska rostade fatpaketet: mintchoko, kryddnejlika, julkryddor, mörka plommon, fina likörtoner, kola, kaffe, mörk tobak, mörk lakrits och bränt socker. Här är det alltså mörkrostat och yppigt - som synes är det faten som dominerar intrycken. En hint av ammoniak stör en aning, lite off på samma sätt som La Spinettas ansjovisar.

I munnen möter oss supertoscanaren med stora kramen - en varm, rund och behagligt plyschig smak, med totalt dominerande fatrostning och en liten uppfriskande mintighet. Mjuka syror, sammetslena tanniner och en smeksamt fyllig kropp. Så lätt att dricka, så lätt att gilla, så hög kvalitet. Men vi tänker: här finns det en överhängande risk för att vinet förvandlas till rena julmusten med tiden. Detta överdåd av rostade fattoner, alla julkryddorna och alla surkörsbären - det är förstås gott, men framstår nästan som en karikatyr, och den maffiga helheten lämnar en sötsur eftersmak snarare än uppfriskande mineraler. Till bisteccan är syrorna inte tillräckligt stringenta för att göra jobbet, och faten fluffar till intrycken för mycket, men för sig själv är den insmickrande balansen förstås ändå rätt härlig att sippa på. Vi skulle rekommendera att dricka vinet snart, om man inte har en särskild svaghet för Apotekarnes must och Atlantas coladryck.

ps. Det hade varit roligt att kunna berätta att brunellon finns i BS, men den tycks tyvärr redan vara slutsåld. Amka har den möjligen för privatimport ur RS. Några Il Carbonaione finns i vinkällarbutikerna.

2004 Argiano Brunello di Montalcino DOCG (92-93)

2004 Podere Poggio Scalette Il Carbonaione, Alta Valle della Greve IGT (90-91)