söndag, juli 13, 2014

Sommar-extravaganza i Sjörröd


Det är bara att konstatera att orangevinerna - skalmacererade av gröna druvsorter - tycks ha kommit för att stanna i vår vinösa umgängeskrets (och då är inte ens BV-Ingvar med i sällskapet den här gången). De fyller en egen funktion på matbordet, en roll som inte kan ersättas av något annat. Med sin säregna smakrikedom är de ypperliga till antipasti, skinka, charkuterier och andra anrättningar av gris. I bästa fall är de underbara rakt upp och ner. Den här gången fick vi en ny favorit.

Värdparet bjuder till bords vid tvåtiden med en rättfram barbera (från agriturismon som brukar husera familjen Lucchesi). Den hanterar grillad salsiccia och röd salsa på tomater, paprika och lök som om den aldrig hade gjort något annat.

2012 La Mussia Barbera d'Alba


Muscat-lika orangea citrustoner i ett solmoget gult med lång procentdriven eftersmak. Torr moscato/zibibbo från Sicilien eller Pantelleria? Näpp. Vermentino från sardiske vildhjärnan Alessandro Dettori.

2011 Tenute Dettori Bianco Romangia IGT



Omisskännlig Jura-karaktär i den här upptoppade chardonnayn, med härlig syra och god mineralsälta i slutet.

2012 Domaine Jean-Claude Credoz Côtes du Jura Chardonnay Vieilli en Fûts de Chêne

Nyligen hemtagen av Lessrofs, i princip gratis på plats i Château-Chalon (€6,50). En bra presentation finns att läsa i Wink Lorchs epokgörande Jura-bok.


Alsace-typisk näsa med honung, gråpäron, citrus och en antydan till svamp. Rik färg och rik frukt, restsötma, hög alkohol, fet glycerol, och inte mer än medelsyra. Borde väl summera till pinot gris? Men det är ju faktiskt en riesling. Varmt år och varmt läge ger hög sockermognad och kännbar tyngd. Blir väl gumptung i balansen. 

2011 Agathe Bursin Riesling Grand Cru Zinnkoepflé


Fortfarande alldeles ljust i färgen. Fullproppat med skiffriga mineraltoner och en återhållsam, till syran perfekt avpassad restsötma. Spritter och dansar på tungan. Viktlös upplevelse trots att % är hög för en kabinett, närmast Feinherb. Enorm klunkbarhet.

2009 Le Gallais Wiltinger Braunfels Riesling Kabinett

Den gode Egon förnekar sig inte.


Ännu en briljant Jura-aktör från Château-Chalon, den här gången med lätta inslag av oxidation och savagnin sous voile i mixen (60/40 till chardonnays fördel). Aningar av libbsticka, oljig citrus, läcker mineralsälta och ett plötsligt sug efter comté.

2011 Domaine Salvadori Côtes du Jura Tradition

Även den här egendomen presenteras i Wink Lorchs bok.



Rikt gult. Oerhört komplex och fascinerande doft, lite åt vin jaune-hållet till samtidigt som den har uppenbara toner av skalkontakt och alltså knappast lär vara vad det först verkar som. Den enskilda doftnoten vi kommer minnas är den av dyrt rökverk i en fuktig askkopp av granit. I munnen torrt, smakrikt, mångfacetterat, behagfullt. Inte helt olikt vad slovakiska Strekov1075 fick ihop med sin welschriesling on the skins. Men det här är en österrikisk grüner on the skins.

2010 Michael Gindl "Sol" Grüner Veltliner unfiltriert

Vi lägger Michael Gindl och byn Hohenruppersdorf på minnet.




Bärnstensfärg i karaffen. När vi dubbeldekanterade ett par timmar i förväg undrade vi om det skulle bli alltför mycket av äppelskrottar och cidertoner. Nu möts vi av en förtjusande doft med komplexa drag av skalmaceration, ädla volatilsyror och kontrollerad oxidation. I munnen är det ingen tvekan: rika orangea aromer, underbar livlighet, goda skaltanniner, perfekt syrafokus, mineralsälta och härlig längd. Lessrof visar 3b-klass och spikar druvsorten chenin blanc (syran!). Den här kommer dock inte från det givna Loire utan från de otippade bergstrakterna norr om Tarragona. Avsändare är naturvins-entusiasterna Escoda-Sanahuja. Biodynamiskt, skalmacererat, osvavlat, Noma-listat och så vidare. Strålande orangevin.

2011 Escoda-Sanahuja "Els Bassots" Conca de Barberà DO

Fortfarande förvånansvärt överkomligt, om man hittar det.


Om möjligt ännu mer orange än det förra! En klick apelsinmarmelad bland de typiska skalkontaktstonerna. Här saknar vi lite av den briljanta syran från det förra vinet. Istället biter tanninerna ifrån, men de biter också av lite tvärt och kort. När vi ges ledtråden "italienskt" och första gissningen på Friuli visar sig vara fel, är det inte så svårt att ladda om och pricka in Trinchero. Hög drickbarhet, prima sällskap till antipasti.

2007 Trinchero "Palmè" Duemilasette Vino Bianco da Tavola



Två kaxigt oskyltade, osvavlade nebbioli i ölbutelj under kronkapsyl från Ca' de Carussin, i ett samarbete med Non Dos under namnet Felice (etiketten är från förra årgången och bara där för att kunna skilja på flaskorna). Det mesta av druvorna kommer från Rocche dell'Annunziata i La Morra, som vi förstod det från Erbalunas marker där. Av de två unga vinerna (båda 12or) är det ena lättare och mer elegant, det andra mer syltigt och tanninrikt. Härlig drickbarhet, särskilt i det första, när det får äran ackompanjera vitello tonnato. Krävs resa till Monferrato för att få tag på de här grejorna? Säljer Non Dos till norrmännen?

2 x 2012 Ca' de Carussin Felice

Skillnaden ligger dels i ursprunget, Barbaresco vs. La Morra, dels macerationstiden. 30 vs. 150 dagar! Utförlig rapport här.



Tyvärr en knasflaska av den här (efter Lessrofs resereportage emotsedda) tian. Vi pratar petroleumtoner som fel i sangiovese, inte helt ovanligt...

2010 I Fabbri Terra di Lamole Chianti Classico



Mörkt rubinrött med generös hallon/cassis-frukt, lite kryddor och garrigue. Silkiga tanniner, viskös munkänsla och hyfsad syra, fortfarande ungdomligt. Det här verkar vara en sydfransos, kanske från södra Rhône? Lenheten och den stora frukten säger grenache, även om alkoholen är lägre. Kanske en smula anonymt i sin ungdom. Att det inte hörs några gissningar på folle noire och Bellet!

2010 Clos Saint-Vincent "Vino di Gio" AOC Bellet

Hur många hektar blå druvor kan den minimala appellationen ha? Odlingarna är på 47 ha totalt, varav det mesta är vitt. Av Clos Saint-Vincents Vino di Gio (rimmar på bio sedan 2007) görs bara 600 flaskor och några tiotal större buteljer. Kostar därefter.




Crozes-syrah förklädd till saftigt läskande 11,8-procentig beaujolais vin nature. Doftar dock så mycket vitpeppar, salmiak och viol att ingen har problem att sätta ursprunget. Särdeles icke-italienskt, som IV lakoniskt konstaterar, men ändå en klar IV-favorit under kvällen. Den här tidiga tappningen kommer endast på magnum, helt logiskt med tanke på den rykande åtgången. Och årgången... är ju den första '13 vi provat från Rhône. 

2013 Dard & Ribo Crozes-Hermitage "C'est le Printemps"



Med lilla örtkvisten och granskottet vid sidan om de röda körsbären finns egentligen bara två spår att följa. Sangiovese eller blaufränkisch. Det lilla blåbärsbläcket i avslutningen får oss att stanna för det senare alternativet. Den här nivån av elegans och silkeslen finess förknippas gärna med Spitzerberg.

2006 Muhr-van der Niepoort "Spitzerberg" Carnuntum

Vi drack nyligen den strålande tian därifrån, som inte har nollsjuans lilla grönhet trots det svala året.



Skönt renfruktig cab franc utan märkbar ek trots 18 månader i fat, med lite merlot-liknande fyllighet och fruktkropp. Första gången vi provar den här klassiska Chinon-producenten.

2011 Bernard Baudry Chinon La Croix Boissée



Strålande traditionell sangiovese med alla hästarna hemma. Surkörsbär, te, örter, grusjord - you name it. Slankt, friskt, syrligt och spänstigt i munnen. I konkurrensen med nästa vin ännu ett belägg för att svalvuxen Chianti Classico inte sällan fixar balansen bättre än sydlig Montalcino, om man bara lyckas nosa upp rätt producent.

2010 Monteraponi "Baron' Ugo" Chianti Classico Riserva

Vilket Lessrofs gjorde för några veckor sedan.


Här nosar vi upp lite mognande rioja-vibbar som vi gärna är utan i en brunello. Mer av fatmarkörer... kryddlåda, tobak, läder och så vidare. Mer av värme. Helt okej, men kommer bort lite i konkurrensen.

2008 Podere Salicutti "Piaggione" Brunello di Montalcino 

Besöket häromsistens refereras läsvärt här.



Tyvärr en omisskännlig strimma kork mitt bland mognadstonerna, som bekräftas av det vassa sticket i smaken. Synd på så rara ärtor.

2001 Domaine Tempier Bandol Cuvée Speciale La Migoua



Fruktorienterad, ren och fin doft med röda körsbär som känns mer valpolicellska än chambollska. Dricks fint så ungt det är, utan några onödiga ekcesser.

2012 Giulia Negri La Tartufaia Langhe Pinot Nero

En lessrof-import från besöket hos Giulia Negri.



Klassisk utvecklad barolo-näsa med alla markörer på plats, inklusive de torkade rosorna. Mörkt tjärade mineraltoner lurar ner oss till Serralunga, när vi borde tänkt La Morra. Och smaken... inte mycket att invända här. Mångfacetterad, mogen, elegant. Det här dricks ju rysligt bra nu och håller nog ändå rätt länge än. 

1998 Renato Ratti Barolo Rocche Marcenasco

En hälsning från tiden innan Ratti gick vilse i kafferosteriet (2004-?)



Underbart slank nebbiolo-elegans och drickbarhet.

2007 Ferrando Carema DOC

Varma årgångar med ojämn slutsiffra verkar vara grejen i norra Piemonte.



Lätt den godaste moscato d'asti vi hittills druckit. Fenomenalt sällskap till semifreddo med choklad och hasselnötter.

2012 Bera Moscato d'Asti DOC



Ännu en uppiggande moscato, för säkerhets skull från magnum. Tack för allt!

2010 Andrea Rinaldi Moscato d'Asti DOC


Nu gällde det bara att hinna med tåget i Hässleholm... för att lika snabbt bli avslängda som fripassagerare i Sösdala, då vi inte hunnit lösa biljett. Hörrni Skånetrafiken... vad sägs om att installera biljettautomater på tågen? Eller varför inte sälja returbiljetter som förr i tiden?

Mer tyck här.

lördag, juni 28, 2014

Vinsafari i Köpenhamn med omnejd


De gamla isbjörnarna har en stark attraktionskraft i safarivärlden. Sannolikt även de gamla rävarna? Carlo Merolli skulle egentligen hålla lukket hela fredagen med anledning av "firmasmagning"Hedentorps Plantskola utanför Ängelholm. Ni som har koll på Billigt Vin vet att det är Ingvar som håller i tåtarna på de där provningarna. Ett par mejl i förväg ordnade i alla fall en kort audiens innan paret Merolli gav sig iväg på kombinerad Sverigesemester och arbetsresa.


Att skrota omkring på lagret och plocka ihop sin egen prøvekasse medan Carlo skojar och skvallrar är ett ganska oemotståndligt sätt att handla vin. Vi fick reda på att den klassiska Cirò-producenten Fattoria San Francesco nyligen sålts till en resebyrå och ska omvandlas till "resort". En del av deras arkivlager (de senaste tre decennierna av semikändisen Ronco dei Quattroventi) har därför sökt tillfällig asyl i Holte.

Kvintetten röda vulkanviner från Calabretta är annars en förträfflig anledning att resa hit. Särskilt spännande ska det bli att testa nollfyran av deras Etna Rosso som efter moget övervägande befunnits färdig att säljas. Den unga, lättfotade och stiligt parfymerade Gaio Gaio är vi kompis med sedan tidigare och ser fram emot att klunka ganska omgående. De andra tre får vi bekanta oss med för första gången.

Vi passar på att vädra lite missnöje med 2008 Nonna Concetta, som varit en veritabel följetong av flaskvariation, efterjäsning och korkdefekter. Carlo bekräftar att det var ett dåligt år för Calabretta, som ju ibland också blir lidande av att ägaren Massimiliano arbetar som professor i Genua stora delar av året. De flaskor som säljs nu kommer troligen från en senare batch, men vi rekommenderar ändå försiktighet.


Carlo langar in en dunk italiensk olivolja i bagaget innan vi tar farväl. Snacka om kontrastverkan när det rara tjabbandet på Skovlytoften ställs mot icke-mottagandet på Philipsons outlet i Kokkedals industriområde! Uttråkade räknenissar sitter bakom datorskärmar och lyfter knappt blicken. Hit åker man bara om man måste. Och det måste man faktiskt, när de trista krämarna med outgrundlig logik plötsligt och tillfälligt dumpar priset på Produttori-kooperativets eminenta barbaresco.


Upplägget att tvinga kunden handla tolv flaskor för att ta del av det annonserade listpriset är inte vidare sympatiskt, och raka motsatsen till hur exempelvis en hedersknyffel som Tom Pedersen (näthandlaren Atomwine) resonerar. Vi tar i alla fall en sväng för att se om det finns något som lockar eller överraskar. Och titta: Drappiers Brut Nature Zero Dosage Sans Ajout de Soufre är faktiskt ett litet kap för 249 dkk, om man har ett par vänner att dela lådan med.


Medan den gamla FV-mobilen liksom av sig själv kryssar söderut på Helsingørmotorvejen börjar suget efter lunch göra sig påmint. Men bara ett litet stopp först! Varje sann safari måste innehålla åtminstone ett litet besök på vinavdelningen i en vanlig matbutik, om inte annat för att vi är svenskar och inte kan handla vin på det mest givna stället: där man handlar sina andra lantbruksprodukter och livsmedel. Den självklara kombinationen känns fortfarande exotisk.

Nu är väl i och för sig SuperBest på Jægersborg Allé 44 i Charlottenlund inte en alldeles vanlig matbutik, eftersom invånarna i den välmående förorten är rätt kräsna med vad de häller i sig. Delar av det ganska vassa sortimentet tas fram i ett samarbete med GobiVin/Vinikassevis. På deras hemsidor kan man också läsa sig till vilka tilbud som är aktuella på samtliga SuperBest. Ett som ofta återkommer är Giorgio Pelisseros goda Barbaresco Nubiola för 100 dkk (jämförelsevis ca 300 sek om/när den finns på SB).

Inom ett ögonblick är vi inne i en livlig diskussion om de godaste Provence-roséerna med en trevlig kille i personalen, som var nere på Côte d'Azur häromveckan. Vi enas om att Saint-André de Figuière är ett verkligt föredöme när det gäller rosa Côtes-de-Provence. SuperBest puffar också för den småexklusiva negocianten Hecht & Bannier. Båda fås för 150-160 dkk à 2 flaskor. Man har dessutom Domaine de Terrebrune, en av de bästa Bandol-producenterna (175 dkk).


Från Jægersborg Allé kör vi raka vägen till Jægersborggade - själva spjutspetsen i Nørrebros pågående gentrifiering och helt oemotståndligt i sitt ungdomligt hemvävda småföretagarmys. Bara ett kvarter bort, på ruffiga och slitna Bodega Hjorten, sitter fortfarande gubbarna och röker medan de pimplar sin almindelige Tuborg dagen lång alldeles precis som förr i tiden.


Manfreds og Vin hette vårt lunchställe från början, men det var väl så självklart det där med vinet att de lika gärna kunde korta ned namnet. Förutom att vara vinbar, matservering och take away-ställe, så lyckas man också vara vinbutik -  en cave à manger på parisiskt maner. Alla deras vinbönder ingår i den klick som utgör "naturvinsscenen". Det mesta går att köpa med sig, men priserna är förhållandevis saftiga. På hyllan innanför entrén lockar läskande gamay och grumlig chenin.

Dagens ret hos Manfreds kostar 140 dkk om man sitter till bords, eller 95 dkk att ta med. "Gris fra Hindsholm med spidskål & nye kartofler" bjuder på tre enkla råvaror av utsökt kvalitet, tillagade med varsam hand för att locka fram milda men rika smaker, och presenterade på udda andrahandsporslin. Det är faktiskt sagolikt gott på ett rent och alldeles tidlöst sätt. Ett glas Fleurie från Michel Guignier - 2011 Au Bon Grès - passar perfekt till.



Rolig glaslista.



Mätta i magen fortsätter vi safarin på Zoologisk Have. Här är det naturligt så det förslår!


Och påkostat. Nya anläggningar vid varje nytt besök...


På hemväg från Frederiksberg, via Vesterbrogade till Amager och Kastrup, passeras åtminstone två berömda vattenhål för safarister. Det första är den briljanta vinbaren Ved Stranden 10. Här är vi tyvärr så fokuserade på att köa till kassan (bild från förra året, killen bakom disken sportar numera mustasch) att vi otroligt nog lyckas undgå paret Lessrof som sitter och dricker vin på uteserveringen. Vad vi däremot inte missar är retro-buteljen som Lessrof skrev så fint om häromdagen: 2010 I Fabbri Lamole Chianti Classico. Och slutligen slår Zalto-fällan igen... nu finns ingen återvändo på glasfronten.


Sista anhalten strax innan stängningsdags - de är noga med sådant i Danmark - blir hos Fabio och Mie på Cibi e Vini. För dagen har paret besök av en italiensk sommelier som bjuder på miniprovning vid ett litet bord. Här får vi spotta en 2012 Arneis från Agricola Punset, en 2011 Chianti Classico från Casina di Cornia och en 2011 Rosso Piceno från Vini Aurora. Vi gissar att tian från Cornia kommer passa oss ännu bättre än elvan, och det finns visst några flaskor kvar. Auroras 2011 Barricadiero är tyvärr slut och kommer hem först i augusti/september.

Idag var också examensdag för danska studenter. På vägen hit mötte vi säkert tjugo studentflak, och Fabio berättar att han sålt över sextio flaskor lambrusco till törstiga avgångsfestare. Vi undrar försiktigt om Cibi slutat med den klassiska Friuli-producenten Ronchi di Cialla - som hamnade i butiken tack vare BV-Ingvar - men Fabio försäkrar att de ska ta in mer. Vi är helt överens om att deras viner är fantastiska, så vi nappar den sista flaskan Refosco dal Peduncolo Rosso på nedersta hyllan.

God grignolino från Cascina Tavijn är ett givet köp här, liksom frappato från Arianna Occhipinti. Den handskrivna förbokningslistan till det vinet liknar snarast en "vem är vem" i den svenska vinbloggosfären. Förra sommaren uppskattade vi Cirò-producenten À Vitas 2009 Rosso Calabria IGT, så vi ger dem förnyat förtroende. Slutligen får man ju inte missa Eugenio Rosis 9-Dieci-Undici Vallagarina Cabernet Franc, att döma av den fantastiska 7-Otto-Nove.
  

På väg till bilen får vi kika in i en av Cibis lagerkällare, inte långt från själva butiken. Fabio undrar hur det går för ekologiska hantverksviner i Sverige. Vi vet inte så mycket om läget i resten av landet, men i Stockholm och Malmö har väl suget aldrig varit så stort som nu? Det är dock värt att minnas att Köpenhamn alltid legat flera år före Sverige, och att Fabio och Mie var nischade långt innan det fanns en endaste svensk importör med den nu så gångbara profilen. Första gången vi besökte affären på Torvegade var 2001. Då var den redan etablerad, men den har aldrig varit en hipstermagnet och lär väl aldrig bli det heller. Tack för det!