Reglerna var enkla. Tio glas - hälften tyska, hälften franska. Inget vin fick kosta över 400 kr. Alla glas skulle betygsättas på en skala från ett till tio, eller på ren svenska: 1. defekt 2. uselt 3. dåligt 4. acceptabelt 5. medelmåttigt 6. bra 7. mycket bra 8. extremt bra och 9. exceptionellt. Dessutom ombads alla provare att sätta ihop en ranking från 1 till 10. Resultatet skulle räknas ut genom summering av juryns givna poäng.
1. Mörkare färg med ljusare röd kant, viss utveckling. Kryddig, fatig doft med lakrits, salvia och malört. Rik frukt, ganska mörk med ljusare inslag av rönnbär och medicinaltoner. Avrundad smak, måttligt frisk med bra kropp, lakritsrondör och mineralsälta. Tyvärr fattas det lite sjung och spänst, här skulle det vara önskvärt med högre syra. Men svansen är inte eldig och balansen fungerar i övrigt hyfsat bra. Detta är helt klart en tysk pinne, vi gissar på Baden och varma 2009. 5p, åttonde plats.
2. Medelljus varmröd med viss utveckling. Nyanserade mognadstoner och god komplexitet på nosen. Orientkryddor, menthol/mynta, plommon, en klick körsbärsmarmelad, apelsin och örter. Gräddigheten är läcker och lockande. Smaken är medelstor med trevlig mognadsutveckling och bra syra samt fatkryddiga tanniner åt det lättare hållet. Inget stort vin men riktigt gott. Bourgogne är det utan tvekan, syran plus utvecklingen får oss att gissa på 2002. 7p, tredje plats.
3. Medelljus oxblodsfärg med ljust röd kant, ser ut att ha lite utveckling. Trevliga mognadstoner på nosen, rikligt med örter som salvia och malört. Ljusare frukt åt rönnbärshållet, medicinaltoner, lite asfalt. Ganska rikt fruktig och drickmogen smak, lite tung i gumpen, kunde haft friskare syror. En god och seriös tysk. 7p, sjätte plats.
4. Djupt vinröd färg med blå reflexer och röd kant, det här ser ungt ut. Parfymerad näsa med dominanta godis- och marmeladtoner. Knasig och avvikande doft, rentav störande. Stora kärva tanniner, klumpigt fruktig smak, noll elegans. Söt doft och osnygg smak. Det här är knappast tyskt, och bourgogne verkar det inte heller vara. Vad tusan är det då, billig industri-pinot från Languedoc? 4p, näst sist.
5. Medelljust brunrött med röda till tegelröda nyanser i kanten. Parfymerad, fruktig doft med viss utveckling. Röda och mörka pastiller, en pust av stall och ganska dominant örtighet, årgång 2006?
Sammansatt och utvecklad smak, bra syra, finkalibriga tanniner och tydlig örtighet. Alldeles torrt vin, inga ansatser till fruktsötma, något tunt i kroppen men riktigt bra längd. Bourgogne utan tvekan, rätt gott men orkar inte masa sig fram till prispallen. 6p, sjunde plats.
6. Mörkare varmröd med viss utveckling. Riktigt snygg fatkaraktär med dominanta orientkryddor. Salvia och malört, ljusare frukt åt hallon/rönnbärs/apelsinhållet, mörkare mineralitet. Stilen är på vissa sätt burgundisk men vinet talar definivt tyska. Det är lätt gjort att tänka Friedrich Becker här, fatfjäsket är skickligt formulerat. Smaken välbalanserad och rätt slank, med bra syra och kryddighet samt gott om tanniner i slutet, bara aningen för mycket ek idag. Ein feiner Fritz som vi gärna vill se uppe på pallen. 7p, andra plats.
7. Tät blåröd färg med violett kant - ungt vin. Märklig doft, otäckt reduktiv, det luktar som en skitig cementblandare med pustar av våt vinkartong. Grönt stjälkiga drag i kombination med tung björnbärsfrukt. Stora torra tanniner, stor osöt frukt, smak av fuktigt betongbruk. Det här är fan inte bra, möjligen är det defekt men i så fall på ett sätt vi sällan träffat på. Provningens sämsta tjut. 3p.
8. Brunröd färg med varmt tegelröd kant. Full utveckling på nosen, bourgogne utan tvekan, ålder drygt tio år, äldsta vinet. Stor doft med fina pinotparfymer, undervegetation, svamp, tryffel, bark, knäck och början till oxidation. Störst smak, god kropp och rondör, bra syra och lena tanniner, aromer likt ett slags mogen version av blåbär med lingon. Slutar beskt och lurvigt, vinner inte på att stå länge. Den inledande showen räcker för att vi ska dela ut en åtta, tyvärr tar de murrigt oxidativa dragen över efter en timme. 8p, första plats.
9. Ljust varmröd färg. Vacker doft av apelsiner, örter, mynta, salvia, lakrits och rönnbär. Syrlig och slank smak, rejält rik på aromer med alkoholvärme i den långa svansen. Ädeltyskt och jättegott med Christmann-vibbar. Charmen räcker nästan upp på pallen. 7p, femte plats.
10. Djupare färg, varmt brunröd med tegelkant. Utvecklad doft med karamell, knäck, mynta och orientkryddor. Kraftfull smak, bra struktur, viss beska, något torra tanniner, aningen för ekig i slutet. Riktigt gott moget vin som kan vara såväl franskt som tyskt, men vi gissar på det senare. Vinner på luftning och blir bara bättre och godare efter en timme eller två. 7p, fjärde plats.
Puh, vilken drabbning! Skyttegravskriget var över på en halvtimme den här gången, helt utan civila offer. Granatröken skingrad, scorekortet inlämnat. Det varma provningsrummet gjorde att temperaturerna i glasen steg oroväckande snabbt och pressade vinerna att visa ständigt nya sidor. Pinot noir vinner ju knappast på att provas vid rumstemperatur och därför fick vi justera betygen neråt för flera av kombattenterna. Generellt sett var de flesta "mycket bra" men inte "extremt bra" och som synes blev det rejält trångt kring "sjuan". En svagare ranking betyder egentligen inte att det vinet var "sämre", bara att spelreglerna sa åt oss att föredra ett annat vin just den här halvtimmen.
Vinerna avtäckta:
1. 2009 A. Christmann Spätburgunder Königsbacher Ölberg (389 kr)
2. 2007 Maison Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais (319 kr)
3. 2009 A. Christmann Spätburgunder Pfalz (143 kr)
4. 2010 Wakefield Pinot Noir Adelaide Hills (114 kr)
5. 2006 J-C Boisset Vosne-Romanée Les Quartiers de Nuits (389 kr)
6. 2009 Weingut Dr. Heger 'Mimus' Spätburgunder Ihringer Winklerberg (299 kr)
7. 2009 Domaine Bachelet Bourgogne Rouge (225 kr)
8. 1999 Domaine Michel Gros Chambolle-Musigny (295 kr)
9. 2009 Weinhaus Heger Blauer Spätburgunder Baden (139 kr)
10. 2002 Domaine Simon Bize Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses (295 kr)
Juryns samlade betyg:
Placeringarna:
1. 2002 Domaine Simon Bize Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses (295 kr)
2. 2009 Weinhaus Heger Blauer Spätburgunder Baden (139 kr)
3. 2009 Weingut Dr. Heger 'Mimus' Spätburgunder Ihringer Winklerberg (299 kr)
4. 2007 Maison Camille Giroud Gevrey-Chambertin Les Crais (319 kr)
5. 2009 A. Christmann Spätburgunder Königsbacher Ölberg (389 kr)
6. 2009 A. Christmann Spätburgunder Pfalz (143 kr)
7. 2006 J-C Boisset Vosne-Romanée Les Quartiers de Nuits (389 kr)
8. 1999 Domaine Michel Gros Chambolle-Musigny (295 kr)
9. 2010 Wakefield Pinot Noir Adelaide Hills (114 kr)
10. 2009 Domaine Bachelet Bourgogne Rouge (225 kr)
Enskild vinnare när juryns poäng räknats samman blev alltså nummer tio, 2002 Savigny-les-Beaune Aux Vergelesses från Simon Bize. Här hände enbart positiva saker med luftning, och lagom mognad gör ju underverk med röd bourgogne. När vi smakade igen under resultat-genomgången framstod det som klart bästa vinet, och borde förstås ha fått vår bästaröst. Våra poäng fördelade sig nästan jämnt mellan Frankrike och Tyskland, men tittar man på den samlade juryns resultat, så var det faktiskt tyskarna som tog hem matchen.
Den tyska stilen är ganska lätt att känna igen, och som bekant gillar vi ju germansk pinot. Lite överraskande att 2009 Königsbacher Ölberg inte träffade bättre - vi älskade verkligen nollåttan - medan Christmanns basversion från 2009 gjorde riktigt bra ifrån sig. Slutligen en eloge till Dr. Heger som kom förvånansvärt långt med sin billiga 2009 Blauer Spätburgunder och även imponerade med sin vingårdsselektion 2009 Mimus. Som av en händelse släpps båda Baden-vinerna i beställningssortimentet idag.
