Bressan: 2006 Pinot Nero vs. 2004 Schioppettino

Hur viktigt är det med igenkännbar druvkaraktär i ett vin? Eller ursprungsprofil? Eller kanske är det mer önskvärt med en omisskännlig signatur, så att man direkt uppfattar vem som är vinets avsändare? Typicitet eller originalitet, vad är mest åtråvärt? Kan man förena alla parametrarna i ett och samma glas? Och i så fall vilket?
Det vore väldigt intressant att höra vad ni tycker.

I förra veckan var vi på en promotion-lunch. Mittemot oss hade vi exportchefen från Ferrari, Trentinos ledande producent av mousserande vin. Efterhand kom samtalet in på det gemensamma favoritämnet pinot noir. Särskilt då den italienska pinot neron, och i synnerhet den från Trentino och Alto Adige. Vi var överens om att kooperativet Colterenzio gör en bra basversion, liksom Pojer e Sandri och lantbruksskolan i San Michele. Så kom frågan vilken italiensk pinot nero som gjort starkast avtryck hittills, och vi svarade utan att tveka: Fulvio Bressans. Proffset från Trentino såg ut som ett frågetecken. Det här var uppenbarligen något han aldrig hört talas om. Lite förvånande att det är så pass vattentäta skott i den italienska vinbranschen...

2006 Bressan Pinot Nero har en mörkt sammetsröd färg, som mer liknar en mognande bordeaux än ett vin av pinot noir. Doften är fullpackad med botti-tonade mörka surkörsbär, svart te, läder och tobak. Florala drag absolut, lite som pelargoner med sina stjälkar. Några blad av grönmynta. En biodynamisk kompost, påpekar S utan att känna till vinmakarens böjelser åt det hållet. Med alla sina botti-toner ger vinet ett raktigenom traditionellt intryck.

Upplevelsen i munnen är verkligen en överraskning. Detta måste vara den tuffaste struktur vi någonsin stött på i en pinot noir. Här handlar det om klassiskt italienska surkörsbär, rejäla syror och tanniner som har mer gemensamt med druvor som sangiovese och aglianico. En tuff och ihärdig smak, precis lika fjäskbefriad och kompromisslös som sin upphovsman. Det klingar ruffigt, kraftfullt och långt. Elegans är väl inte ordet, men fanken vilken autenticitet här finns, och vilken respekt vinet kräver av sina mottagare. Man hittar noll pinositet, men 100% Bressan.

2004 Bressan Schioppettino fortsätter på precis samma tema. En lätt volatil botti-lagrad doft med surkörsbär, tobak, blomstjälkar, målarpytsar och faktiskt: lite mer kryddlåda än pinotvinet. Inte riktigt samma komplexitet, istället lite mer av vinbärig renhet och fräschör. Fast bärfrukt är hur som helst inte vad man först tänker på i de här vinerna som fått såpass lång uppfostran, snarare allt det andra - den vinösa, mognande aspekten, liksom.

Smaken är slankare och mer syrabetonad, med en skarpare och mer exponerad spets. Surkörsbären har en klassiskt rosenblommig överton som man även kan hitta i botti-brunello. Schioppettinon är inte alls så tanninrik som pinot neron, men ljusare i aromerna, mer uppenbart elegant och läskande med riktigt bra längd. Här finns en skön drickbarhet, tuffa tag, inget fjäsk och raka rör på rallykärran.
Till kvällens hembakta pizza är det nog ändå pinot neron som tar hem spelet, på egen hand är det mer jämnt skägg.

Härliga grejor bägge två, men sak är i alla fall klar: vi hade aldrig gissat pinot noir i en blindprovning - och knappast schioppettino heller... ;-) Vinerna är aromatiskt sett ganska lika varandra, även om de uppför sig på lite olika sätt i munnen. Båda uttrycker Fulvio Bressans vision på ett klockrent sätt. Som vi skrev när vi testade nollfyran: det är en ynnest att få dricka dessa traditionellt utgjorda, kompromisslösa viner som precis kommit in i sina mognadsfönster när de når marknaden långt efter alla andra. Vi vill rikta ett varmt tack till de små importörer som ser till att dessa unika pärlor går att få tag på här uppe i norden.

Winewise/Terroiristen, 195 dkk.
Vinomatik via BS, 246 kr och 231 kr.

ps. Missa inte Fulvio Bressans välartikulerade utläggning om "naturliga viner" här. Mer Bressan har vi provat här och här.
Billigt Vin och Frankofilen provade nollsexan här och här.

Vinsafari i Köpenhamn med omnejd

Leta upp en spotify-lista med stroboskoptechno och stirra på den här bilden en bra stund. Du bör snart ha en krypande känsla av att du är på väg till Köpenhamn, och att du har sju billioner hektoliter vatten över huvet. Fundera inte för mycket på det, utan gläds istället åt att du närmar dig den fria världen. Goodbye, systembolaget. Hello, vinsafari!

Otto Suenson är en av Köpenhamns mest anrika vinhandlare. De har huserat i källarplanet på Dronningens Tværgade sedan 1880, så atmosfären är riktigt genuin och ingången. Det doftar till och med vinkällare på ett mycket angenämt sätt. Hit åker man kanske framför allt för att handla bourgogne, men det finns förstås en hel del annat smått och gott. Suenson har två andra butiker, så om det saknas något man spetsat in sig på fixar de hit grejorna inom några timmar (men en reservation i förväg är förstås allra säkrast). Svenska kunder kan numera beställa från webbutiken direkt hem till sin svenska dörr. Om dörren sitter på en firma-adress så räcker det med 260 kr för frakten, men det man missar är förstås själva safari-känslan. Redan 09.30 är det fritt fram att börja spana efter små- och storvilt. Bara en sådan sak!

Vi lämnar Dronningens by och sätter kurs mot Virum. Här någonstans mitt ute i den lummiga förortsidyllen bor det en danifierad romare i mogen ålder, som på sitt egenhändigt modellerade vis handlar med genuina italienska viner sedan tre decennier. Med viss assistans av iPhone-gps lyckas vi komma till rätt adress och plockar upp il signore Merolli för vidarebefordran till hans hämtlager i Holte. 

Vi hinner prata lite på vägen. Förutom för nebbiolo har Carlo en svaghet för pinot noir, så han har följt våra rapporter om Ahr med visst intresse. Den här gången har vi tagit med oss några tyska pinnar till den nyfikne vinhandlaren, och i gengäld blivit lovade en crash course i ämnet italiensk pinot nero. Carlo har följt bloggdiskussionen om varuprover, och tycker att den är väldigt "svensk" - han menar att trovärdigheten i det man läser har med helt andra saker att göra. 

Hur som helst får vi köpa vårt kursmaterial till starkt reducerat pris, och det är ju utmärkt eftersom kursen därmed blir mer omfattande och även innefattar vad Carlo kallar "misslyckade" viner. Och när den durkdrivne månglaren slutligen får höra att vi är på väg till nästa vinhandel med friska cash på fickan, lyckas han förstås (med sina sista  2007 Montevertine på magnum som lockbete) plocka av oss ytterligare några nystrukna sedlar innan vi tar adjö.

Med lättad plånbok beger vi oss söderut igen på den behagligt tomma Helsingørmotorvejen som snart övergår i Jagtvej, en lång räkel till gata i nordvästra innerstaden. "Ute på Nørrebro måste ni täcka bagaget när ni parkerar bilen", förmanade Carlo. Den närmsta jämförelsen i Stockholm måste bli SoFo eller Knivsöder, men liksom där (våra hemtrakter) har vi svårt att se Nørrebro som något annat än pittoreskt nuförtiden, om än med en dynamisk känsla (annat var det i mitten av 80-talet när vi spelade på Ungdomshuset/Jagtvej, som revs härom året). Här på Jægersborggade huserar ett flertal kläddesigners och konsthantverkare omväxlande med hippa restauranger (Relae) små piffiga brunchbarer (Lyst) och sedan tre år tillbaka "Terroiristen" - en vinbar och butik som drivs av italien-specialisten Stefan Jensen.

Bara balla prylar i skylten.

Det är första gången vi träffas, men vi har mejlat och bokat tid i förväg. Med varsin varm panino i näven kliver vi ett trappsteg ned i den sommarstängda vinbaren. Stefan låter oss äta i lugn och ro, medan vi ställer nyfikna frågor om verksamheten. Här handlar det om traditionellt utgjorda terroir-viner, gärna från randområden som norra Piemonte, Friulien/Slovenien, och framöver även Valtellina. Han säljer bara genuina saker som han själv gillar, och vinerna är ofta eko/bio/natur utan att det på något sätt är huvudsaken. Det mesta säljs till restauranger, exempelvis Relae som ligger i samma kvarter. Dessutom håller han en del föredrag och arrangerar vinresor till sina favoritområden för grupper av sommelierer och specialintresserade privatkunder. Sedan ett halvår levererar han vin med paket till svenska vinvänner.

Vi får smaka på en mousserande nebbiolo-rosé (sic!) och ett skal-macererat "orangevin" från Piemonte (Trinchero Palmè 7 - utan konkurrens den mest tanninstinna chardonnay vi testat). Båda är varuprover som Stefan funderar på att ta in fler av, och prislapparna skulle i så fall hamna strax över 200 dkk. Klart rimligt, eftersom det "vita" är i klass med Josko Gravners mer än dubbelt så dyra motsvarigheter. Den här stilen av vinmakning är väl inte riktigt vår kopp te, men det går inte att låta bli att imponeras av den mättade doften och vinets speciella struktur. Nebbi-rosén har vi svårt att tro att någon kan låta bli att tycka om. Sedan är det dags att plocka ihop vår låda, med producenter som Sella, Le Piane, Trinchero och Bressan. Efter en dryg timmes trevlig samvaro lämnar vi Terroiristen. Stripped of cash, men med en complimentary bottle Sutor Pinot Noir som plåster på såren.

Från popmusiksvängen minns vi det målande uttrycket "pilkastningsturné". Precis så är det med dagens safari: likt en orutinerad turnébokare vi har helt enkelt planerat schemat klantigt, men det gör ingenting eftersom det är så himla kul att åka bil och snacka vin. Alltså kör vi norrut på Helsingørmotorvejen för andra gången i dag. Vid avfart Kokkedal pekar vi lång näsa åt de anonyma krämarna på Philipson Wine (nej, det blir ingen budgetbarbaresco för 59,95 dkk idag) och styr istället västerut på Fredensborg Kongevej. Nu är vi verkligen ute på landet. Första avtaget vänster hand heter Avderødvej, och där hittar vi Bergman Vin i en orange gård med flyglar och uthus. En filur sticker ut huvet genom fönstret på den högra flygelns övervåning och ber oss vänta ett ögonblick. Snart får vi kliva in på lagret.

Ole Bergman är en rutinerad importör i sextioårsåldern, som förenar jovialisk uppsyn med en pojkaktig entusiasm för det område han sedan länge valt att specialisera sig på: Californien. Svenska kunder - som av importören Divine fått lära sig att cali-viner i stort sett alltid är förknippade med rätt så osköna prislappar - har här chansen att handla till betydligt mer hyfsat pris än hemma (vilket Ole försynt påpekar). Vad sägs om Shafer One Point Five för 340 dkk, Ric Formans andravin för 188 dkk, Philip Tognis andravin för 275 dkk och Ridge Geyserville för 198 dkk. Inte illa! Även Wachau och Châteauneuf-du-Pape är ytterst väl representerade med Prager, Pegau och Bois de Boursan. Franko, som är ute på sin allra första safari, blir väldigt förtjust i den här adressen.

Vi gör ett snabbt mellanstopp i flotta Charlottenlund där man har två SuperBest-butiker med trehundra meters mellanrum, bägge på Jægersborg Allé. Det här är vanliga matvarubutiker, men med ett sortiment som slår ett systembolag i T6-svängen. Den ena butiken har ett större sortiment med fokus på fler dyrare viner medan den andra har har lite färre olika artiklar och fler flaskor av samma vin i skyltningen. Det är kul att titta i största allmänhet, och Pelisseros 2007 Barbaresco Nubiola är faktiskt ett bra köp oavsett tilbud eller inte.

Amerika-yran fortsätter hos KKWine i Charlottenlund. Kenneth Korsbaek Olsen är en glad kille på 43 år med förflutet i den danska militären och ett civilt jobb som privatchaufför åt A.P. Møller/Maersk. Hur prestigefyllda och dyra många av vinerna i hans portfölj än är, så går det inte att leva på importverksamheten. Vi har stämt möte för att hämta Frankos beställda flaskor, och går ner i källarplanet till ett vanligt trevånings bostadshus där Kenneth har sitt showroom.

Listan av producenter som importeras av KKWine är inget annat än imponerande - totalt nästan femtio. Runt flaggskeppet Screaming Eagle guppar mindre båtar som Kapcsandy, Randy Dunn, John Alban, O'Shaughnessy, Ovid, Melville, Greg Brewer med flera. Frankos låda kånkas upp ur vinhelgedomen medan vi funderar på om bloggen "Le Francophile" i framtiden kommer att byta namn till "God Bless America".

Bara 34 500 dkk för tre årgångar Screaming Eagle.

Kenneth klippte ett fat JP Harbison på auktion i Napa.

Sista stoppet innan bron gör vi hos Cibi e Vini på Torvegade i Christianshavn. Fabio är på resa i Italien medan butiken hålls öppen 12-18 av en sommarjobbande kille. Just nu har man en tilbudskampanj under devisen Donne e Vini för att promovera stövellandets kvinnliga vinmakare: Elisabetta Foradori, Arianna Occhipinti med flera. Här hugger vi några Donne-smakprover samt en Etna Rosso som verkar klart intressant. Vid 18-tiden bär det av hemåt med ganska låg markfrigång på bakvagnen. Vi längtar efter att skölja ned ett par grillade köttbitar med Ric Formans nyss inköpta cab.

Här följer ett urval viner som vi tittat närmare på eller valt att köpa.

Otto Suenson:

2006 Il Poggione Brunello di Montalcino, 276 dkk

2007 Selvapiana Chianti Rùfina Vigneto Bucerchiale, 189 dkk

2009 Raymond Bouland Morgon Vieilles Vignes, 120 dkk

2009 Olivier Merlin Moulin-à-Vent, 162 dkk

2009 Benjamin Leroux Bourgogne Rouge, 160 dkk

2009 Benjamin Leroux Savigny-lès-Beaune 1er cru, 270 dkk

2009 Benjamin Leroux Gevrey-Chambertin, 325 dkk

2006 Comte Armand Auxey-Duresses 1er Cru, 261 dkk

2007 Jacques Cacheux Vosne-Romanée 1er cru Les Suchots, 468 dkk

2005 Domaine Lafarge Volnay Vendanges Selectionnées, 405 dkk

Carlo Merolli:

2007 Cascina Cucco Barolo Cerrati/Vigna Cucco, 714 dkk per 6-pack

2001 Giuseppe Mascarello Langhe Status, 155 dkk v/ 6 fl

2009 San Michele all'Adige Pinot Nero Trentino, 125 dkk/sek

2006 Brunnenhof Mazzon Pinot Nero Alto Adige Riserva, 195 dkk

2004 Villa Fiorita Nero di Villa Pinot Nero Monferrato, 185 dkk

2001 Baricchi Brigante Pinot Nero Langhe, 165 dkk

2006 Podere Fortuna Fortuni Pinot Nero Toscana, 280 dkk

2006 Podere Fortuna Coldaia Pinot Nero Toscana, 289 dkk

2006 Marchesi Pancrazi Villa di Bagnolo Pinot Nero Toscana, 185 dkk

2004 Boccadigabbia Il Girone Pinot Nero Marche, 270 dkk

2002 Casal Pilozzo Regina Vitae Pinot Nero Lazio, 210 dkk

2003 Casal Pilozzo Regina Vitae Pinot Nero Lazio, 185 dkk

2006 Casal Pilozzo Regina Vitae Pinot Nero Lazio, 145 dkk

Winewise/Terroiristen:

2007 Trinchero Grignolino d'Asti, 120 dkk

2004 Trinchero Runchet Freisa d'Asti, 165 dkk

2005 Sella Lessona, 185 dkk

2005 Sella Lessona Omaggio a Quintino Sella, 275 dkk

2005 Sella Bramaterra, 165 dkk

2005 Sella Bramaterra I Porfidi, 225 dkk

2009 Le Piane La Maggiorina, 115 dkk 

2007 Le Piane Croatina, 215 dkk

2005 Le Piane Boca, 325 dkk

2005 Anzivino Gattinara, 135 dkk

2004 Fenocchio Barolo Bussia Riserva, 350 dkk

2004 Bressan Schiopettino, 195 dkk

2003 Bressan Pinot Nero, 195 dkk

1999 Bressan Pignol, 335 dkk

Bergman Vin:

2008 Château La Grande Roche Napa Valley Cabernet Sauvignon
(Ric Forman) 188 dkk
2007 Philip Togni Napa Valley Cabernet Sauvignon, 625 dkk
2007 Togni Tanbark Hill Napa Valley Cabernet Sauvignon, 275 dkk
2009 Ridge Geyserville, 198 dkk
2008 Shafer One Point Five, 340 dkk

2007 Bois de Boursan Cuvee des Felix, 335 dkk

2008 Pegau Cuvée Reservée, 310 dkk

2009 Feraud-Brunel Côtes-du-Rhône Villages 75 dkk
2009 Prager Riesling Smaragd Achleiten, 229 dkk
2008 Prager Riesling Smaragd Wachstum Bodenstein, 254 dkk

KK Wine:

2005 Dunn Vineyards Howell Mountain Cabernet Sauvignon, 500 dkk
2006 Dunn Vineyards Howell Mountain Cabernet Sauvignon, 520 dkk
2006 O'Shaughnessy Howell Mountain Cabernet Sauvignon, 500 dkk
2008 Larkmead Napa Valley Cabernet Sauvignon, 390 dkk
2007 Copain James Berry Paso Robles Syrah, 350 dkk
2006 Mount Eden Santa Cruz Mountains Chardonnay, 316 dkk

SuperBest:

2007 Pelissero Barbaresco Nubiola, 150 dkk
2008 Sarget de Gruaud Larose, 300 dkk/2 fl (tilbud)
2004 Domaine Singla Castell Vell, 100 dkk (tilbud)

Cibi e Vini:

2008 Foradori Teroldego Rotaliano DOC, 116 dkk
2009 Arianna Occhipinti "SP68" Frappato e Nero d’Avola, 94 dkk
2009 Arianna Occhipinti "Il Frappato" Sicilia IGT, 170 dkk
2007 Fattoria Romeo del Castello Vigo Etna Rosso DOC, 170 dkk
2008 Aurora Barricadiero Marche IGT, 300 dkk/2 fl.
Aurora 6-pack: Rosso Piceno, Rosso Piceno Superiore, Barricadiero, 590 dkk

Helblint med Vinosapien

Visst är det extra spännande att komma till en provning utan att veta vad som ska serveras - bara att det lär bli bra. När det är helblint får man skärpa sig, eftersom man inte har någon bekväm ledstång att hålla sig i. Utan förutfattade meningar kan man bli överraskad på ett helt annat sätt.

Vi bjöd upp trebetygaren och utbildaren Vinosapien från det blekingska öriket till Stockholm, för att ge oss lite nya kickar. Vinerna valde han ut bland sina egna favoriter - personliga, hantverksmässiga producenter, uteslutande från andra inköpskällor än systembolagets hyllor. Provningen gick till på ett lite annorlunda sätt än vanligt. Ett par viner i taget, istället för allihop på en gång. Inget sövande långt föredrag som inledning, istället mer tid till diskussion kring varje vin. Och så inte börja sniffa på andra glaset innan man är klar med det första!

Vinosapien utgår från det subjektiva. Gillar jag vinet eller inte, och i så fall varför? En inkluderande start, för alla kan ju vara med och tycka. Och så vips är diskussionen igång. En annan premiss handlar om vad som präglar vinet: druva, terroir eller källararbete. Ett utmärkt verktyg att ha med sig in i provningen. Känner jag igen vintypen? Har jag smakat något liknande förut eller är det helt nytt? Den här kvällen kom att utmana provarnas referensramar....


Första glaset är halmgult med metallisk lyster och briljans. Doften är extremt mineralisk med en alldeles egen variant av petroleum som påminner om - men knappast kan förväxlas med - den man emellanåt hittar i riesling. Som om man stänkt ett par droppar sotig traktordiesel i glaset, eller som ett rök- och svavelosande vulkaniskt kurbad! Frukten påminner mest om citron, snarast citronskalsolja och dessutom finns en tydlig närvaro av örter, men ingenting som pekar på fat eller malolaktisk jäsning.

I munnen möts vi av en hög, nästan hård syra förenad med hög smakintensitet, ändå utan att vinet är särskilt fruktigt i aromerna. Däremot är munkänslan småfet, viskös, snudd på oljig och dessutom påtagligt stenig med en viss jordbitterhet. I slutet förnimmer vi en värme som berättar om lite sydligare klimat, och driver på eftersmaken som blir riktigt lång. Varken druva eller vinmakare lämnar någon tydlig signatur - här är det enbart terroiren som för pennan. Vinet är en smula kontroversiellt bland provarna, dels på grund av jordbitterheten, dels eftersom syran och frukten inte riktigt balanserar på egen hand. En kompromisslös vulkanisk hårding som tycks ropa på grillad svärdfisk eller tonfisk med pressad citron.

2008 Sigalas Santorini VQPRD

Sigalas startade 1991. Druvorna är ekologiskt odlade, från minst 50-åriga oympade stockar som växer i den vulkaniska jorden på norra Santorini. Assyrtiko är en fantastisk druva när det gäller att behålla syror i varmt klimat, och mest mineralisk blir den just på Santorini. 2008 var ett relativt svalt år, något som säkert har bidragit till de makalösa syrorna. Uttaget ligger på 18 till 30 hl/ha. Jäsning och uppfostran ägde rum i temperaturkontrollerade tankar av rostfritt. 13,5% alkohol, 6,5 gram syra. Årligen buteljeras 130 000 flaskor. SB 94548, 149 kr.

Andra glaset kommer i en ljus halmgul nyans. Doften är ung, ren och något knuten. Med lågmäld röst sjunger den om mandelblom, citron och gula äppelskal som legat ett tag i luften, med kalksten och krita i mineraltonerna. Smaken är ung, stram och alldeles ren med hög syra. Här finns en liten druvig sötfrukt som precis lyckas balansera den kalksteniga syran. De svala, eleganta aromerna är väl fokuserade: återhållsamma gula äpplen med något stänk av grapefrukt. Helt utan bitterhet, ett finstämt intryck. Balansen är alldeles utmärkt, likaså längden på eftersmaken. Om vinet kan sägas vara i yngsta laget idag, finns en klockren utvecklingspotential till mer komplexa aromer och fylligare kropp. Detta är ett verkligt elegant och stilfullt vin som gillas nästan enhälligt av kvällens provare.

2007 Domaine Huet Vouvray Sec "Le Mont"

Ett av tre torra vingårdsviner från Domaine Huet. De andra två är "Le Haut Lieu" och "Clos du Bourg". Vingårdarna sköts biodynamiskt och stockarna är i ungefär lika tredjedelar unga, medelålders och gamla. Vinet har jäst med naturliga jäststammar och har inte genomgått malolaktisk jäsning. Gamla fat utan rostning ger inga ekaromer över huvud taget. Förhållandet mellan pris och kvalitet är enastående bra. 149 DKK/Atomwine.

Tredje glaset är nästan vattenklart i en metalliskt grönskimrande nyans. Den purunga doften ger jästaromatiska, smått artificiella toner av piggelin, päron och grönt äpple. Ståliga, steniga mineraltoner svävar ovanpå, samt vita jasminblommor, ljusa örter och en gnutta oxid. I munnen serveras, inte oväntat, en alldeles ung smak med ren, generös frukt som balanserar fint mot en hög lime-liknande syra. Vi noterar en liten restsötma som nog passerat övre gränsen för trocken, säkert 10 gram socker. Dessutom massor av sten i munkänslan, snarare kalkgrusig än skiffertonad. Helhetsintrycket idag är charmigt och druvigt, med massor av frukt, och smakens längd är alldeles utmärkt. Om man, liksom vi, är lite känsliga mot grönt aromatiska piggelin-toner rekommenderas ett par års avhållsamhet tills de här dragen är borta. Men det är prima råmaterial och vinet kommer att bli lysande, var så säkra.

2009 Josef Leitz Rüdesheimer Berg Kaisersteinfels Riesling Alte Reben

Liksom Breuer struntar Leitz i Erstes Gewächs-klassningen. Liksom Breuer med Nonnenberg, fick inte Leitz sin vingård Kaisersteinfels utnämnd till Erste Lage. Men till skillnad från Breuer kostar Leitz toppriesling snarare 280 än 480. Den som är smart handlar sina bergviner från Leitz. 229 DKK/Atomwine.







Fjärde glaset har en rikt gyllene färg. Den komplexa, fatade doften är extremt intressant att sniffa på. Både rikt gulfruktig och utpräglat mineralisk bjuder den på smör, gula plommon, nötter, arrak, honung, vanilj, ingefära och perfekt integrerade oxidtoner. I munnen serveras en enorm smakintensitet som baseras på frisk syra, fet frukt och lysande mineralkänsla. Faten bidrar med lite kryddvärme och en nötig fetma. Balansen och integrationen av alla aromer är helt enastående. Längden är enorm, eftersmaken går i vågor som aldrig vill sluta. Ett stort, underbart vin! Den mest givna gissningen är vit toppbourgogne.

2007 Zoltán Demeter "Kakas" Tokaji Furmint

Zoltán Demeter startade eget i liten skala 1997. Nu anses han vara ledande när det gäller utjästa vingårdsviner från Tokaj, med odlingsmetoder av det biodynamiska slaget. Kakas är ren furmint från en vingård som skattades högt redan på 1500-talet. Vinet har jäst ut helt med vingårdens naturliga jäststammar, har genomgått malolaktisk jäsning samt uppfostrats i använda 300-liters fat. 1320 flaskor buteljerades av denna årgång. 290 kr/Wine Trade, privatimport.




Femte glaset har en transparent granatröd färg. Doften är återhållsam ikväll, och uppvisar framförallt sina terroirtoner av grusjord, te, tobak, blyerts, violer, gräs och örter, särskilt oregano. Därunder lurar den fina frukten av röda körsbär, hallon och toscana-typiska körsbärskärnor. Lätta kakaoskyar svävar i glaset. Doftintrycket är rent, men som sagt ovanligt knutet. I munnen är vinet slankt som en dansös, rödfruktigt, enormt fräscht och mineraliskt. Frisk syra, något torra te-tanniner och en liten örtig kärvhet. Frukten är skinande ren, lite reserverad som sagt, men skärpedragningen är perfekt. Såväl salivkörtlarna som eftersmaken drivs på av syrorna. Detta är sangiovese i burgundisk skrud - skönt att slippa de internationellt anpassade tongångar som blivit alltför vanliga i Toscana. Intrycket av högt belägen, sval toscana-terroir är så tydligt det bara kan bli. Men ikväll är det lagring vi tänker på, snarare än omedelbar konsumtion.

2007 Montevertine Toscana IGT

Montevertine är både egendomens namn och namnet på en av deras vingårdar. Mest kända är man för sin supertuscan "Le Pergole Torte" som gick i bräschen för druvren sangiovese redan på 70-talet. Montevertine blandar 90% sangiovese med 10% canaiolo och colorino. Traditionell vinifiering i emaljerad betong med 25 dagars maceration, följt av två års mognadslagring i botti. 195 SEK/Carlo Merolli.






Sjätte glaset är en färgintensiv och extraktrik uppenbarelse, opakt blårött mot svart. Doften är ungdomligt busig och tät, med toner av mörka körsbär, körsbärskärnor, pinjebarr, russin och röda äpplen. Faten tar för sig ordentligt med mörkrostade drag av kola, mörk choklad, tobak och lakrits. Liksom färgen och doften är smaken kassaskåpstät, mörkchokladig med bra syra och rejält tilltagna, tuggbara tanniner. De järnrika mineralerna armerar upp smaken än mer, och i den långa avslutningen berättar en liten sötfrukt och sötlakrits om sydligare breddgrader och ett varmare år. Den friska syran gör dock att bygget balanserar snyggt. Det här maffiga vinet uppskattas av många provare, även om någon tycker att det blir för mycket. Gissningarna hamnar snarare i södra frankrike än i stövellandet. Tannat är på förslag, men själva skulle vi sagt bandol och mourvèdre med ledning av de tuffa tanninerna.

2007 Vini Aurora "Barricadiero" Marche IGT

Vini Aurora huserar nära ostkusten i Marche. De biodynamiskt skötta vingårdarna ligger på 150 meters höjd med en jordmån av kalkrik lera. Detta vin är en selektion av egendomens bästa druvor - 90% montepulciano, 5% cabernet sauvignon och 5% merlot - som fått en rejäl körare på fat. Macerationsiden är lång, 20-30 dagar. Uppfostran under 12 månader på franska barriques med mörkare rostning. Analysvärdena bekräftar intrycken av ett fullmatat vin: 14,71 % alkohol, 5,6 g syra, 42,9 g torrextrakt. 159 SEK/Carlo Merolli.

Sjunde glaset har en vacker färg, varmröd med mognadstoner och ljusnande kant. Doften ger en hel del bordeaux-associationer med sina gröna aromer av ceder, tobak, gräs, paprika, vinbärsblad och örter, särskilt basilika. Vi får också en söt röd körsbärsfrukt som påminner om ljusare merlot från Saint-Emilion, med den typiska cabfranc-inblandning som är vanlig där. Fina mognadstoner av undervegetation och jord, samt lite knäck och kola-sötma. Allteftersom vi sniffar avtäcks ett annat lager, med mer syrah-lika drag av köttsaft, peppar, lakrits och viol. Här kan man bli sittande med näsan i glaset hur länge som helst! Om man inte är allergisk mot grönt, vill säga. I munnen får vi en slank, aromintensiv smak med hög syra, utmärkt fokus och längd. Söt, läcker frukt med elegant fatkryddighet och fint uvecklade tredjehandsaromer. Ett riktigt snyggt vin! Utan att veta vad det är hamnar man nog i Saint-Emilion, åtminstone gjorde vi det när vi fick nollnollan blint, och cabernet franc-druvan är ganska lätt att plocka ut.

2001 Bressan "Ego" Venezia-Giulia IGT

Vi är alltså inte i bordeaux, utan i Mariano del Friuli, Gorizia, där familjen Bressan har gjort vin i trehundra år. Jordmånen där är kalkrik med högt järninnehåll. Druvan schiopettino dominerar vinet med 80%, men 20% cabernet franc gör mycket för vinets karaktär. Sen handskörd och lågt uttag. Lång maceration på 30 dagar med två-tre délestages per dag. Långsam malolaktisk jäsning i småfranskt och därefter två års uppfostran i större fat på 20 hl. 13% alkohol, 6,89 g syra. Fulvio Bressan signerar varje butelj med silverpenna och väntar sedan tills vinet börjat mogna innan han släpper det till marknaden. Respekt! 185 DKK/Winewise. 




Åttonde glaset är mörkt varmrött med ljusröd kant som drar åt tegel. Här serveras en mörkare, lätt parfymerad frukt, åt svartvinbärshållet i mognande version. Respektingivande blyertsmineraler, svartpeppar, lakrits, köttsafter och ett stråk av malört som på pricken liknar fernet-branca. Något grönt inslag av pelargon kan också anas. Smaken har rätt många likheter med en fylligare norra rhône-syrah. Uttalat pepprig med både grön, svart och vit peppar. En känsla av krossad sten, därtill både mynta och mint. En liten sötma av hög fruktmognad, rätt fyllig kropp, hög syra, något torra tanniner, hög intensitet och rejäl längd. Som en ung kvinnlig provare utbrister: "It aint over til the fat lady sings - och det här är the fat lady!" Detta är en härlig förstagångsupplevelse, ett stort vin och naturligtvis helt omöjligt att spika såväl vad gäller druvsort som ursprung.

1999 Bressan "Cru Pignol" Venezia-Giulia IGT

Någon anade likheter mellan de två sista vinerna, och här har vi alltså den druva Bressan håller allra högst: den lokala Pignolo i ett soloframträdande. Den sydvända vingården omfattar 1 ha, planterad 1991. Druvorna avstjälkades och jäste ovanligt svalt (24 grader) med 30 dagars maceration. Tre års mognadslagring i stora ekfat om 20 hl. 13,4% alkohol, 6,3 g syra. 315 DKK/Winewise.

Inte illa för en provning som kostar 295 spänn, eller hur? Och själva provningsformen gjorde verkligen rättvisa åt varje vin. Vi fick ut väldigt mycket njutning ur glasen, och provandet tilläts ta längre tid än vanligt. Eftersom vinerna var så pass "svårgissade" blev det viktigare att diskutera hur de var, än vad. De 60 stockholmsmunskänkar som deltog under två kvällar ser förmodligen fram emot nästa Vinosapien-session...

Sista rundan i Falsterbo

2006 Montevertine Toscana IGT är en ljust pinotlik uppenbarelse. Doften berättar inledningsvis med små bokstäver om svala växtbetingelser med framträdande kalkstensmineraler. Varsamt och elegant lindas doftslingorna upp med eteriska toner av röda bär, ljusa örter och blommor. En finstämt pinotlik kryddighet assisterar i bakgrunden. Åh, detta är bara så vackert! I munnen är vinet superslimmat, ja nästan bara senig struktur av kalksten och hög syra med fina tanniner och omärkbar alkohol (12,5%). Flera runt bordet gissar på pinot noir och det behövs viss guidning för att slutligen landa på hög höjd i trakten av Radda in Chianti. Senare, när maten står på bordet visar vinet vilken ypperlig balans och längd det besitter. Druvmixen är 90% sangiovese, 5% canaiolo, 5% colorino, med två års uppfostran i slavonska botti. Flera tappningar existerar, detta var L 1508. Det ska bli ytterst intressant att följa denna slanka skönhet framöver. (92-93)

160 DKK hos Carlo Merolli är, med en hårsmån, Europas bästa pris.


2007 Fattorie di Isole e Olena Chianti Classico DOCG är betydligt bjussigare på nosen. En tjusigt röd körsbärs-sangiovese med aningar av inlagd frukt, blandade vinbär, vinbärsblad, örter och kola. Om det är en omedelbar vinnare i provningsglaset, visar sig vinet inte fungera lika bra till maten eftersom alkoholen plötsligt märks i mesta laget (14%). Munkänslan bjuder på sammetslen rondör där syrorna är inbäddade i en rikare fruktighet som gör vinet lika lätt att gilla som att dricka. Det mesta händer i mitten av smaken, och längden är fullt godkänd om inte mer. Det är inte överdrivet modernt i sitt uttryck, och faten håller sig hyfsat i bakgrunden. Trevlig, generös chianti - ett par års lagring kan göra nytta. (88-89)

100 DKK hos Philipson Wine är med god marginal billigast i Europa.


2000 Bressan "Ego" Venezia-Giulia IGT ser väl utvecklat ut i sin transparent rödbruna dress. Den vidöppna doften förtjänar epitetet "intellektuell stimulantia", med sina eleganta toner av mognande cabernet franc. Här finns så mycket fint att sniffa på: cederträ, jord och kryddor samt raffinerade bärparfymer som minglar nere i den multnande undervegetationen, med en positiv grönhet av mynta och vinbärsblad. Detta får oss att tänka på riktigt fin gammal bordeaux!
I munnen är tanninerna ganska lätta och nedsmälta - inte direkt bordeauxlika - medan de höga, italienska syrorna leder den läskande, medelfylliga, något kryddiga smaken framåt mot nästa klunk - och nästa... det här är ett vin man vill dricka mer av, vilket bevisas av att alla fyller på hela tiden och flaskan tar slut illa kvickt. Druvorna visar sig vara schiopettino och cabernet franc som vuxit i Mariano del Friuli, och såväl terroiren som själva vinmakningen bjuder på flera intressanta detaljer. Skitgott vin, en verkligt spännande ny bekantskap. Tack, Martin! (91-92)

Köptes på plats i Venezia 2005 för dryga €18. Vilken utdelning!


2000 Tenuta di Capezzana Ghiaie della Furba Toscana IGT är mörkt som natten, snarast opakt och har fortfarande en del ungdomliga blåtoner kvar. Doften är djup och ganska hårt rostad med toner av mörk tobak, fin spillning, rostigt järn, tryffelsvamp, örter, mörka plommon, svarta vinbär och choklad. Cabernet sauvignon slår S fast, medan M hittar ett inslag av syrah. Här finns stora, kraftfulla tanniner och en nästan nyavärldenlik värme i mittsmaken, medan M med hjälp av syrorna placerar vinet i Italien. Blint tycks vinet vara betydligt yngre än det är, här finns inga tecken på den utförsbacke som vi tyckte oss ana förra sommaren. Uttrycket kan knappast kallas elegant, men det är rejält fullmatat och ganska imponerande på sitt lite burdust fatrostade sätt. Vinet är gjort på 60% cabernet sauvignon, 30% merlot och 10% syrah uppfostrat i nya barriques. Det känns som att vi håller på att växa ifrån den här stilen. (92)

Betingade 249 kr på SB i mars 2004. Sista flaskan av en halvlåda.