Sista rundan i Falsterbo

2006 Montevertine Toscana IGT är en ljust pinotlik uppenbarelse. Doften berättar inledningsvis med små bokstäver om svala växtbetingelser med framträdande kalkstensmineraler. Varsamt och elegant lindas doftslingorna upp med eteriska toner av röda bär, ljusa örter och blommor. En finstämt pinotlik kryddighet assisterar i bakgrunden. Åh, detta är bara så vackert! I munnen är vinet superslimmat, ja nästan bara senig struktur av kalksten och hög syra med fina tanniner och omärkbar alkohol (12,5%). Flera runt bordet gissar på pinot noir och det behövs viss guidning för att slutligen landa på hög höjd i trakten av Radda in Chianti. Senare, när maten står på bordet visar vinet vilken ypperlig balans och längd det besitter. Druvmixen är 90% sangiovese, 5% canaiolo, 5% colorino, med två års uppfostran i slavonska botti. Flera tappningar existerar, detta var L 1508. Det ska bli ytterst intressant att följa denna slanka skönhet framöver. (92-93)

160 DKK hos Carlo Merolli är, med en hårsmån, Europas bästa pris.


2007 Fattorie di Isole e Olena Chianti Classico DOCG är betydligt bjussigare på nosen. En tjusigt röd körsbärs-sangiovese med aningar av inlagd frukt, blandade vinbär, vinbärsblad, örter och kola. Om det är en omedelbar vinnare i provningsglaset, visar sig vinet inte fungera lika bra till maten eftersom alkoholen plötsligt märks i mesta laget (14%). Munkänslan bjuder på sammetslen rondör där syrorna är inbäddade i en rikare fruktighet som gör vinet lika lätt att gilla som att dricka. Det mesta händer i mitten av smaken, och längden är fullt godkänd om inte mer. Det är inte överdrivet modernt i sitt uttryck, och faten håller sig hyfsat i bakgrunden. Trevlig, generös chianti - ett par års lagring kan göra nytta. (88-89)

100 DKK hos Philipson Wine är med god marginal billigast i Europa.


2000 Bressan "Ego" Venezia-Giulia IGT ser väl utvecklat ut i sin transparent rödbruna dress. Den vidöppna doften förtjänar epitetet "intellektuell stimulantia", med sina eleganta toner av mognande cabernet franc. Här finns så mycket fint att sniffa på: cederträ, jord och kryddor samt raffinerade bärparfymer som minglar nere i den multnande undervegetationen, med en positiv grönhet av mynta och vinbärsblad. Detta får oss att tänka på riktigt fin gammal bordeaux!
I munnen är tanninerna ganska lätta och nedsmälta - inte direkt bordeauxlika - medan de höga, italienska syrorna leder den läskande, medelfylliga, något kryddiga smaken framåt mot nästa klunk - och nästa... det här är ett vin man vill dricka mer av, vilket bevisas av att alla fyller på hela tiden och flaskan tar slut illa kvickt. Druvorna visar sig vara schiopettino och cabernet franc som vuxit i Mariano del Friuli, och såväl terroiren som själva vinmakningen bjuder på flera intressanta detaljer. Skitgott vin, en verkligt spännande ny bekantskap. Tack, Martin! (91-92)

Köptes på plats i Venezia 2005 för dryga €18. Vilken utdelning!


2000 Tenuta di Capezzana Ghiaie della Furba Toscana IGT är mörkt som natten, snarast opakt och har fortfarande en del ungdomliga blåtoner kvar. Doften är djup och ganska hårt rostad med toner av mörk tobak, fin spillning, rostigt järn, tryffelsvamp, örter, mörka plommon, svarta vinbär och choklad. Cabernet sauvignon slår S fast, medan M hittar ett inslag av syrah. Här finns stora, kraftfulla tanniner och en nästan nyavärldenlik värme i mittsmaken, medan M med hjälp av syrorna placerar vinet i Italien. Blint tycks vinet vara betydligt yngre än det är, här finns inga tecken på den utförsbacke som vi tyckte oss ana förra sommaren. Uttrycket kan knappast kallas elegant, men det är rejält fullmatat och ganska imponerande på sitt lite burdust fatrostade sätt. Vinet är gjort på 60% cabernet sauvignon, 30% merlot och 10% syrah uppfostrat i nya barriques. Det känns som att vi håller på att växa ifrån den här stilen. (92)

Betingade 249 kr på SB i mars 2004. Sista flaskan av en halvlåda.